Dan före pingst cyklar vi från Gräsgårds fiskehamn till fyren Långe Jan…
Dan före pingst cyklar vi från Gräsgårds fiskehamn till fyren Långe Jan…
Nutidens människor mår allt sämre – trots att vi fått det mycket bättre materiellt de senaste decennierna. Paradoxen är komplicerad. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? lyder en undertitel på en av läkaren och föreläsaren Anders Hansens böcker. Allt ska gå snabbare – men allt ska samtidigt bli bättre. Går ekvationen ihop?
Jag tvivlar på det. Vi ser trycket öka på den psykiatriska vården. Skolbarnen läser sämre, några så dåligt att de kan klassas som analfabeter. Undersökningar visar att vi fokuserar allt sämre. Det digitala bruset slår kanske hårdare än vi tror.
Därför gör jag mina cykelfilmer. Tanken är att under ”lång” tid fokusera på något utan att ”jaga kickar”, utan att zappa. Tanken är att du ska vara med från första till sista filmrutan – att du enbart ska fokusera på vad som händer i den relativt händelselösa videon. Min förhoppning är att filmerna kan ses som övningar i konsten att fokusera.
Efter en kort inledning börjar cykelturen, denna gång i Spanien. Vi cyklar från Pinedo till Valencia i månadsskiftet april-maj. Häng med så får du se både spansk landsbygd och spanskt storstadsliv!
På denna cykelled möter du många hundra cyklister om du cyklar en mil. Hojar du en helgdag blir mötena ännu fler. Här samsas småbarn, ungdomar, äldre och ännu äldre på alla sorters cyklar. Dessvärre blandar sig även elsparkcyklister, trampbilsförare och inlinesåkare in i leken, som stundtals kan bli dramatisk. Poliser på motorcykel, häst och i bil markerar sin närvaro, men leden är lång och dom kan inte vara överallt. Du får cykla i högst 15 kilometer i timmen, men vissa på racerbågar håller 50. Du bör ha en bra livförsäkring och vara helskärpt om du ska ge dig ut på den här leden. Var den ligger? Ja, det får du veta i kommande inlägg. I maj publicerar vi flera cykelfilmer från denna stad, vars goda rykte som cykelstad ständigt växer.
Staden är också känd för sin nyskapande arkitektur.
Om du tycker det ser trångt ut på denna bild ska du inte cykla här. Det kan nämligen bli mycket trängre. Mycket trängre!
Tanken var att göra ett femmilavarv på cykeln. Men det blev bara en raksträcka på två mil. Orsak: Ljudupptagaren i kameran pajade, något jag inte märkte förrän jag kom hem. Men man tar det man har och får vara nöjd med det. Häng på i det hårda vinterklimatet!
Vi cyklar från västra till östra Öland. Sen snurrar vi lite hit och dit för att slutligen hamna på västra sidan igen…
Se Seby, Segerstad, Mellby, Skärlöv, Hulterstad, Triberga, Alby, Södra Kvinneby, Slagerstad, Stenåsa, Lilla Brunneby, Stora Brunneby…
Kulturorganet har låtit tävlingscyklisten Sune Flisa testa den cykel biblioteket i Degerhamn lånar ut. Det omfattande testet ska pågå under tre dagar.
– Hojen ska verkligen få visa vad den går för, sa i dag Sune Flisa från hamnen i Grönhögen där det blåste 15 meter per sekund och stora sjöar slog in över pirarmarna.
– Hittills är resultaten godkända, avslutade Sune Flisa för att sekunden senare dra på full kräm och försvinna in i en jättelik svallvåg.
Kulturorganet kan bara instämma. Den hojen kommer verkligen att få visa vad den duger till. Frågan är om den återlämnas som ”cykel” eller som ”delar”. Den som lever får veta.
Testet ska inom kort presenteras i en video.
Vi cyklar mot Solberga där vi kollar in en farofylld korsning mellan cykelled och väg…
Vi cyklar ett kort varv från Södra Möckleby över Smedby, Hammarby, Degerhamn och går i mål där vi började, vid Runes Bensin i Södra Möckleby.
Bilen svängde in vid mitt bord och stannade. Han hoppade snabbt ur, tände stora solskensgrinet och slog sig ned vid mitt bord.
– Hej, får jag sitta här en stund?
– Självklart, slå dej ner och relaxa, sa jag. Kaffe?
Han skakade på huvet.
– Jag avskyr att sitta ensam. Vill du ha en cigarett? frågade han.
– Tack, det var längesen jag sluta, sa jag.
– Förnuftigt, sa han.
Han kom från Aleppo, hade arbetat i Kalmar men vikarierade nu på Öland.
– Hemtjänst är väl ett tufft jobb, sa jag.
– Nej, det är enkelt – om man gillar människor.
Han tände cigaretten, drog ett djup bloss.
– Gillar man inte människor är det ett helvete, skrattade han.
Vi pratade om Syrien, om mat, om människor, om löner och pengar och det viktigaste av allt, frihet och kärlek.
– Jobbet på fastlandet är hårdare än här på Öland, sa han. Här är människorna lättare att ha och göra med. Men ingen kan uttala mitt namn här. Alla säjer Olle.
Olle från Aleppo tittade på klockan…
– Jag måste dra. Trevligt att träffa dej.
– Detsamma, sa jag. När vi ses igen ska du dricka kaffe.
Olle från Aleppo skrattade och drog iväg.
Jag cyklade en mil, såg skylt: Fastighet till salu. Jag tvärstannade.
– Men vad fan, sa jag. Ska ni flytta?
Han skrattade.
– Bara några hundra meter. Till barndomshemmet. Cirkeln är sluten.
Vi pratade älgjakt, kommunpolitik, jordbruk, genmanipulation och våtmarker.
– Dom har precis anlagt en våtmark i Gräsgård, sa jag. Jag trodde det var en bevattningsdamm men nu såg jag skylt där Länsstyrelsen kallar skapelsen för våtmark.
– Märkligt, sa han. Det är en bevattningsdamm. Kolla igen får du se. Dom börjar snart tappa den…
En mil senare är jag vid dammen. En stor elmotor pumpar ut vatten, vattennivån är synbart lägre än för kort tid sen. Kan man då kalla dammen för våtmark? På skylt skriver Länsstyrelsen att anläggningen är just en våtmark. Men en damm som fylls och töms – kan den kallas våtmark? Frågor måste ställas!
Jag cyklar vidare. På håll ser han ut att forsa fram i hamnen en halvmeter ovanför vattenytan på en svävande hand. Stilen är en aning osäker. Jag stannar, tar bilder. En man kommer mot mig…
– Det är premiär, säger han.
– Åhå, sa jag. Vad sjutton åker han på?
– Det är min son, sa han. Han åker på en leksak. En dyr sån. Kevlar och batterier och hopkok från Elon Musk, du vet. 140 papp.
– Åh, fan, sa jag. Det ser svårt ut.
– Ja, det är svårt när det blåser. Men Marcus kör bara på trean. Han kan dra på upp till femton. Då gör skapelsen 50 kilometer i timmen.
Pappa till Marcus har varit skyltmålare. Nu ska han söka nytt jobb som just skyltmålare, för att få upp den framtida pensionen. Vi pratar om dåliga och bra pensioner, potatisodling, om Elon Musk är geni eller dåre eller båda delarna, om 3D-konst, om kryptovalutan, om Twitter, om hälsa. Pappa till Marcus har köpt gård på Öland. Renovering pågår. Vi pratar vidare om whisky, om reklam och om Öland – och naturligtvis om skyltmålning. Vi byter adresser. Det känns som vi känt varandra sen slaget vid Lützen.
Under de två milen hem tänker jag på Olle från Aleppo, hemtjänst, Elon Musk, våtmarker, genmanipulation, whisky, kevlar, 3D-konst – och skyltmålning.
– Hände det nåt spännande på cykelturen? frågade hustrun vid hemkomsten.
– Det kan du ge dej på, sa jag. Jag träffade en livslevande skyltmålare!
PS.
Mina frågor till Länsstyrelsen besvarades snabbt. Man skriver att dammen inte ska ses som en våtmark. Dammägaren måtte ha fått fel skylt, skriver Länsstyrelsen. Den måste bytas ut.
Men varför byta skylt? Bättre är väl att anlita en skyltmålare.
Den 22 maj slog vi följe med vår chefredaktör Sune Flisa och cyklade från Seby på Ölands syndostsida mot olika anspråkslösa sevärdheter i söder. Under den rogivande turen fick Sune ett mycket milt utbrott mot… Ja, den som följer med får veta…
Landets tristaste vägsträcka finns på vägen mellan Södra Möckleby på Ölands västra sida och Torngård på den östra. Det lugubra vägavsnittet ligger mellan byarna Pilekulla och Solberga. Cykla det med oss och upplev hur den totala tristessen genomsyrar hela din själ.
Vill du drabbas av en ännu starkare glädjedödare hojar du samma sträcka åt andra hållet. Då får du svag uppförsmota och nästan alltid motvind. Paradiset är nära.
På min videokanal kan du se fler än 400 andra videor. Där kan du också prenumerera.
Den 4 maj 2022, cyklar vi från fyrplatsen på södra Öland till Ottenbylund där vi snirklar lite hit och dit för att slutligen sätta kurs mot Kungsgården. Hjortar se du vid 18:40 och 31:20 och nyligen betessläppta kreatur ser – och hör – du i slutet av filmen…
Vi var nyligen i det äldre tornet. Nu är vi på väg mot det nyare och modernare, det som invigdes för precis tio år sen.
Finns vårblommor längs dikesrenarna? Kulturorganet tog Gubbmonarken och hojade från Grönhögen till Albrunna för att kolla.
Men icke. Det enda vi såg var skräp, skräp, skräp. Flaskor, förpackningar, ensilageplast, påsar, ölburkar, läskburkar, snusdosor, klädesplagg, skor, krossade snökäppar, hundbajspåsar…
Allt detta hinner inte bilförare se. Det är nackdelen med att cykla: Att tvingas se allt som lata människor förstör vår natur med. Snart slipper vi dock plågas av skiten när grödorna väver in eländet i en grön filt. Hur löd det gamla ordspråket? Det som göms i gräs kommer upp i…
En välformulerad ansökan, en detaljerad projektplan för fortsättningen samt helt nya namn bakom styret. Ja, där har du några av ingredienserna i den nytändning som cykelledprojektet Fyr till fyr nu upplever. Nya EU-miljoner och grönt ljus från alla inblandade verk och kommuner kan göra cykelleden till den turistmagnet de öländska kommunerna en gång hoppades på.
– Leden runt södra Öland har stora möjligheter att bli den vackraste och mest spännande cykelupplevelsen i landet, säger Per Tornberg, vd i Svenska Cykelförbundet och sakkunnig i projektet.
Följ med kulturorganet på en cykeltur längs den framtida sträckningen från Grönhögen över vägen ned mot fyren Långe Jan och vidare mot befintlig led i Enetri…
De hjortar som inte dök upp i videon Vi cyklar från Seby läge till där Öland tar slut visade i stället upp sig på hemvägen. Och som alltid kom de kutande i full kareta…
Eftersom Trafikverket inte svarar på kulturorganets mejl är det dags att vända sig till nästa instans: infrastrukturminister Tomas Eneroth. Mejlat kan summeras: Piska liv i dönickarna på Trafikverket!
Tomas Eneroths svar publiceras naturligtvis omgående…
Allan von Kompost
redaktionschef
Den bästa och vackraste stumpen cykelled i projektet Fyr till Grönhögen, även kallat Ölandsleden, går enligt mig mellan Södra bruket söderut till strax söder om Albrunna. Där varierar naturen och leden slingrar sig som en våryster orm. Asfalten är slät som en barnrumpa (med vissa undantag), till skillnad mot den vibrationsskadorframkallande massa man lagt på exempelvis traktor- och cykelledsnuttarna mellan Enetri och Solberga.
Nedom Albrunna. Mot Grönhögen! Där tar tyvärr cykelleden slut. Och när slantarna tog slut gick projektledningen hem. 100 miljoner spänn räckte inte längre. Nu jagar Mörbylånga kommun nya (skatte-?)stålar för att slutföra den kanske bästa turistsatsningen i Ölands moderna historia. Men det har man tydligen fattat först nu. Under de 17 år som projektet har pågått har politikerna inte ifrågasatt en enda millimeter, aldrig ställt tuffa frågor, aldrig krävt svar, raka besked. I stället har man behandlat frågan i en informationsstund under ett fullmäktigemöte – så makabert tandlöst och naivt att man inte tror sina ögon/öron. Vill du trots allt uppleva denna ”tafatthetens och ointressets storslagna triump” kan du söka bland filmade fullmäktigeinlägg på kommunens hemsida. Vill minnas att det hölls hösten 2019 eller 2020. Hur man än försöker skönmåla projektet fattas alltså två mil cykelled mellan Grönhögen och Enetri. Och en mil mellan Solberga och Skärlöv. Sträckan fyren Långe Jan-Grönhögen cyklar du här – på idel ädel landsväg.
När Öland är som vackrast cyklar vi från fyren Långe Jan till hamnen i Grönhögen på sydvästra ön. Allt är på vår sida, vädret, trafiken, vindarna. Vi har medvind och större delen av turen håller vi mellan 27 och 33 kilometer i timmen.
Mycket är ristat i sten. Åsikt kan inte modifieras eller bytas. ”Ränderna går aldrig ur”, säger man i Västergötland. Det kan gälla religion, politik, matvanor. Människan är ofta trög, ovillig att tänka nytt.
Synen på bilism kontra cyklism är ett exempel. Bilen är helig, nästan gud. Cykeln är bara ett sketet motionsredskap. På översta bilden kommer du körande i bil mot den lilla byn Kärra. Du får ett tydligt varningsmärke: Korsande cykelled. Se upp! Du kan kollidera med nån på hoj och få repor i lacken, i värsta fall blod på motorhuven och på vindrutan.
På den undre bilden kommer du cyklande mot norr. Men här finns ingen varningsskylt, ingen info. Allt verkar kuckimaffens, hoja på bara! Om tio meter är du ute på den korsande vägen mot Kärra. På den kommer en bil i ganska hög fart. Men skit i det, cykla på bara! Mitt på vägen smäller det. Du dör på fläcken, och begravs senare i Gräsgårds kyrka. I begravningsceremonin säger prästen:
– Så här efteråt kan man kanske tycka att projektledningen borde ha satt upp en varningsskylt även för cyklisterna. Men det är lätt att vara efterklok. Dessutom är skyltar dyra nu för tiden.
– Låtom oss bedja. Halleluja, livet går vidare…
Se upp! Du kan krocka med en cyklist och få dyra plåtskador på din fina bil. Även om du är helförsäkrad är det det där med självrisken, du vet.
Cykla på bara! Låt ingenting hindra dig från att känna cyklandets frihet. Dra på bara! Lycka till.