Cykelleden Fyr till Grönhögen

Cykelleden ”Fyr till Grönhögen” börjar lyckligtvis bli ett begrepp världen över. Alla mår vi bra av att kalla A för A och inte för K. Mörbylånga kommuns skönmålningar av verkligheten faller ihop, blir till grus och boss. Bilden ovan visar inledningen i min redan visade film – ett generalangrepp mot den förljugna kommunala makten – och fega myndigheter. På bilden ser du en cykelled på södra Öland. En cykelled! Endast i Mörbylånga kommun kan en nästan milslång landsväg med tung trafik kallas cykelled. Men så är det. Landsvägen mellan Bjärby och Degerhamn kallas cykelled! Det är sant. Se filmen igen och du kommer att inse att mycket om cykelleder bara är råa lögner och tomma förhoppningar i Mörbylånga kommun. Politikerna i fullmäktige bryr sig inte heller ett skvatt om kommunens uppfordrande och glasklart formulerade e-postpolicy. Man sätter sig utan att skämmas över de regler man själv har skapat. Och man tiger som muren om det storslagna fiasko i vilket projektledaren enligt Ölands Kommunalförbund ”har gått hem” och ingen levande människa vet när eller ens om han kommer tillbaka. Mer än 100 miljoner kronor, varav 18 000 000 kommunalskattekronor och 20 000 000 från EU har gått åt till den led där det bara på södra ön fattas minst tre mil cykelled och där sträckan mellan Kungsgården och målet(!) fyren inte ens är projekterad. Tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson minns att han var med och klubbade beslutet om att bygga leden. Men det är så länge sen att han inte minns om det var 2006 eller 2008. Projektet är alltså antingen 15 eller 13 år gammalt. På de åren har södra ön berikats med 15 kilometer cykelled, varav den större delen kom till när man lade ned rör till nya reningsverket i Grönhögen. Det gör 1 kilometer om året, alternativt 1,2 kilometer. I Albrunna jobbade man i perioder under flera års tid, man drog led, man drog om led, man drog ny led, man skar bort led och forslade bort led, man jobbade månad efter månad och skapade en konstgjord ”fasad” mot havet för att inte en swimmingpool skulle dråsa i havet, man körde med minst tre grävmaskiner, lastbilar och dumprar och gjorde en bevattningsdamm av två. Och kommunalrådet i Mörbylånga kommun påstår att detta jobb gått på endast 337 000 kronor! Inom kort kräver kulturorganet alla papper på bordet om den led som invigdes i norr hösten 2019 men som i söder har imploderat till ett magnifikt politiskt fiasko utan motsvarighet i svensk cykelledhistoria.

Mot borgen!

Vi startar i Össby och hamnar till slut inne i denna borg, Eketorp på södra Ölands östra sida. Vill du se borgen från skyn, dessutom i snö, klickar du här.

Det blommar i Össby!

Vi skriver den 18 december. Det är drygt 8 grader varmt. Följ med kulturorganet när vi julcyklar till Össby på sydöstra Öland, där ringblommor och rosor blommar. Vid havet i Össby hör vi till och med fåglarna sjunga…

Vi börjar turen på vägen till Träby, över vägen mellan Torngård och Södra Möckleby till Gammalsby och vidare söderut mot Össby…

Det osannolika sveket

Nu bryter kulturorganet helt med Svenska kyrkan. En kort tid ansåg vi oss kunna lita på den. Men den förrådde oss. Den bedrog sanningen. Den gick armkrok med Mörbylånga kommun in i förljugenhetens tempel.

Kulturorganet har hyllat Svenska kyrkan för dess satsning på sittgrupper. Och vad händer? Jo, vi hinner bara berömma så är förräderiet ett faktum. Sittgrupperna vid kyrkan i Ås är intagna för vinterförvaring! Skandalen är total. Och vad värre är, allt är gjort i lönndom, sannolikt nattetid med släckt julgransbelysning.

Vi har sökt ärkebiskopen Antje Jackelén för omedelbar bikt och ursäkt, men hon svarar inte. Kulturorganet jobbar nu för att få påven att agera. Även om kyrkorna är olika måtte väl någon av dem ha mänsklighetens bästa för ögonen.

Kulturorganet uppmanar alla människor att genast bryta med Svenska kyrkan, lögnens stinkande tillhåll. Gå ur din församling, säg upp ditt kyrkliga medlemskap, bränn psalmbok och bibel. Gå aldrig på gudstjänst, begrav dig borgerligt, lägg aldrig mer en surt förvärvad sekin i kapitalisternas pengastinkande kollekthåv. Se foton nedan och låtom dig förfäras. Inse fariséernas svek. Och viktigast: Förlåt dem aldrig!

Minns aposteln Matteus två kloka verser i korsordsboken 4 kapitlet, 87 §:

Du männ´ska så trött och vilsen, sitt ned i vår sittgrupp så skön!
Sträck ut dina domnade ben, skänk frid åt din dävna hjärna,
känn ryggstödets gudomliga kraft, njut sitsens värme för juletrött kön
i sittgrupp av stål – ritad, smidd och målad vid Storgatan 14 i Järna

Glöm ej de rosenkindade fariséernas saftiga löften och vidriga svek!
De lovade stärkande kaffe, bullar med socker och bästa sittplatsen,
men drog möbeln i lönndom till lagret, till hädarnas boklösa bibliotek.
Av julmys och nyårsextas blev intet; vi bjöds blott den värsta strapatsen

Platsen där de två sittmöblerna tidigare var placerade gapar nu tom. Trots vårvärme och växande gräs begår Svenska kyrkan den värsta av synder, den enda som enligt aposteln Matteus icke kan förlåtas.

Inne i den olåsta redskapsboden hittade vår utsände reporter de undangömda sittgrupperna. Du tar nu del av grävande journalistik när den är som bäst!

Svenska kyrkans svek saknar helt proportioner. De moraliska och fysiska skadorna är enorma. Nu försöker man dölja bedrägeriet med en löjlig gran! Vid Ås kyrka har man till och med monterat ned grinden för vinterförvaring. En grind av järn! Var har Svenska kyrkan tappat sin moraliska kompass? När ingriper Antje? När bannlyser påven tilltaget?!

Text och foto: Ingvar-Charm-Knubbendorpf

Julgrönt inför julgröt

Det blev en tur till på hojen i dag. Men fem mil i gassande solsken sätter sina spår. Man blir brun som en pepparkaka, vilket passar bra så här till jul. Trots solskyddsfaktor 30 ser jag vissa brännskador på överkroppen. Så här kan det inte fortsätta. Finns solskyddsfaktor 50?

Juni eller december? Gräsgårds kyrka solar sig vid horisonten.

Ottenby. Tror inte gräset kan vara grönare på andra sidan. Sju grader varmt. Gräs växer vid + 6 och högre…

Chock

Det var skrämmande. I morse upplevde jag bland det värsta jag varit med om. Den kröp upp som en stor ilsken eld, ett flammande eldklot som såg ut att kunna utplåna allt i sin väg. Jag stannade. Jag vågade inte cykla längre. Vad skulle jag göra? Goda råd var dyra. Benen skakade, jag mådde illa, huvudet värkte. Help!

– Äntligen ser vi henne igen, sa förbigående äldre dam brett leende. Visst behöver vi lite sol nu? sa hon utan att invänta mitt svar.

Alla besvär släppte sekundsnabbt. Jag svingade mig åter upp på min mustang och vevade på i tusen knyck – mot söder. Mot solen!

Här är bildbeviset från morgonens cykeltur. Jag ljuger aldrig, nästan. Här sätter jag min GoPro på stenhårt prov: Att plåta rakt in i solen, ett motiv som ingen kamera klarar – inte ens GoPro.

Bakom smacken i förgrunden ser du effekterna av solen. Upplevelsen kan beskrivas som dramatisk, även för den med nerver av stål.

Det ljusa, guldgula på trädens stammar är solljus. Enligt förståsigpåare är det ingenting att vara rädd för, en åsikt jag inte riktigt vågar ta till mig efter morgonens skräckupplevelser.

Varde ljus! Och det varde mörker.

På grund av allt elände som utspelas i vårt stackars imploderande kommunhus kommer vi snarast möjligt att visa en romantisk och mycket vacker cykelfilm, tagen i soligt väder en av de sista dagarna i november. I den får vi ljuset tillbaka, liksom hoppet, livsglädjen och framtidstron. Filmens budskap liknar prästernas i denna mörkrets tid:

– Vi ser fram mot ljuset – i nästa liv!

I filmens inledning cyklar vi 9,2 kilometer på landsvägen mellan Bjärby och Degerhamn. Officiellt kallas sträckan Ölandsleden – en cykelled tidigare benämnd Fyr till fyr, den som i dag bara bidde en tumme: Fyr till Grönhögen.

Men hur mycket cykelled den än kallas går den på vanlig landsväg bland bilar, traktorer, långtradare, husbilar, motorcyklar – och en och annan undrande cyklist.

Som sagt, snart kan vi gaska upp oss och se ännu svartare på framtiden…

Allan von Kompost
redaktionschef

Sportklocka, ”lättfylla” och Storbrobäcken

Det är roligt att cykla med sportklocka. Man kan se nästan allt: puls, fart, tillryggalagd distans, kilometertider, förbrukade kilokalorier… Men man kan inte se var man är eller var man har varit. Jo, kanske. Det finns visst gps i den också…

Dagens färd gick norrut på östra sidan. Dit gick det snabbt. Hem blåste en satans motvind som dessutom ökade. Hemma igen berättade klockan att jag hade cyklat fem mil och 40 meter. Decimeter visas ej. Inte heller var man har varit.

Det är synd för efter några mil i tuff motvind med regn ”smalnar allting av”, synen, minnet, förståndet. Det är faktiskt ganska skönt; som en ”lättfylla”. Man kan strunta i allt och gå in i dimman.

När man väl är hemma igen kan man kolla nästan allt på klockan. Men inte var man har varit.

Kan inte sportklockan berätta var man varit kan kanske kameran göra det. I dag var jag tydligen vid Storbrobäcken i Skärlöv. Här rann för en gångs skull vatten! GoPron berättade också att jag varit i Alby. Det klarar inte sportklockan – inte ännu.

12 frågor till 49 fullmäktigeledamöter

I dag frågar kulturorganet maktens högborg hur det står till med det helt insomnade cykelledprojektet Fyr till fyr. Alla i Mörbylånga kommuns fullmäktige får 12 enkla frågor att besvara. Både frågorna och svaren kommer småningom att publiceras här på bloggen.

* * *

För att visa hur så kallad ”cykelled” ser ut på södra Öland serverar vi nedanstående film. I den kan du själv avgöra om du tycker det du ser är värt de 100 satsade miljonerna, varav 6,5 miljoner skattekronor som du, jag och andra pyntat med i kommunalskatt. I filmen bör även den mest inbitne fejk news-åberoparen se hur genant korta snuttar som kan kallas genuin cykelled.

Cykelleden Fyr till fyr går från fyren Långe Erik i norr till fyren Grönhögen. Fyren Långe Jan på södra Ölands udde är nämligen helt satt ur spel. Vägen ned till den ingick inte ens i projektplaneringen. Det kan jämföras med att planera ett järnvägsbygge mellan Stockholm och Göteborg – som senare avslutas i Alingsås. Färden på resterande sträcka får resenären lösa bäst hen kan. Den fyra kilometer långa och mycket smala vägen ned till fyren belastas varje år av runt 150 mil bilar, placerade i rad utan mellanrum. Det är lika med avståndet mellan Långe Jan och Treriksröset. Till fyrplatsens alla konsumenter körs vatten i tankbil. VA finns inte. Fiber finns inte. Upp mot en halv miljon besökare är här nere varje år. De offentliga toaletterna… Nä, vi orkar inte berätta mer just nu. Förhandlingar om nån form av ”modernisering” lär pågå mellan Nejmyndigheten, Trafikverket, Naturvårdsverket och kommunen. Kulturorganet väntar svar från kommunen inom kort…

I morgon…

Ja, då sänds ett dussin frågor om cykelleden till politikerna i Mörbylånga. Kulturorganets åsikt är nämligen att någon/några måste ta på sig ansvaret för det imploderade cykelledprojektet Fyr till fyr.

I morgon kan du också hänga med på en cykeltur mellan Långe Jan och Degerhamn för att själv bilda dig en uppfattning om mitt påstående att flera mil led saknas på södra ön – och att den allra längsta delen cykelled går på vanlig landsväg.

Vi cyklar ut i Kalmarsund

Nå ja. Vi gör stopp strax före pirslutet i… Den som lever får se en mycket längre filmversion än denna inom kort.

Farlig korsning

På sydöstra Öland slutar cykelleden från Enetri i Solberga. Men vilket sätt den slutar på!

Den slutar i korsningen med Torngårdsvägen – utan ett varningsmärke, utan en vit linje, utan något som gör dig uppmärksam på att du närmar dig en livsfarlig korsning…

Pengarna i cykelledprojektet ”Fyr till fyr” är slut. Då bryr man sig inte ens om cyklisternas säkerhet.

Cykelsällskap

Tre tänkbara varv i längder 35-85 kilometer.

Det är 71 dygn kvar av hösten på södra Öland. I bästa fall är det lika med 71 möjliga cykeldagar. Och som du kanske läste i tidigare inlägg förlänger cykling livet och du mår Tarzan efter några mil på hojen.

Mitt försök att få igång ett cykelsällskap här nere på Sydöland går trögt. Läs mer här. Hittills är vi bara tre som är intresserade, men sannolikt kan vi bli många fler.

Tanken är att ha trevligt under några mils trampning i låg hastighet, låt säga 12-15 km/timmen. Vi hojar ett av de tänkbara varven på kartan ovan och du kan haka på och avsluta var och när du vill. Lämpligast är nog att börja med det gröna varvet – utan att nå fyren. Sträckan blir då 35 kilometer.

Intresserad? Mejla då alvarsamt@yahoo.se

Se upp!

Kantvegetationen utmed cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen är röjd. Det är bra. Mindre bra är att man lämnat tusentals vassa taggar kvar på banan. Och som alla vet är känsliga cykeldäck och stålhårda taggar ingen bra kombination.

Taggarna är vassare än de ser ut på denna bild. Och de är oerhört starka – som metall.

Syn efter röjningen. Tyvärr hamnar mycket av det beskurna på cykelleden.

De farligaste taggarna för cykeldäck är nog de kortare, runt 2 centimeter. De längsta är upp mot decimetern långa.

cykling i Stockholms utkanter

Vi cyklar på Lidingö, från Kottlasjön till Mölna…

Nu när östanvinden river och sliter i stackars platta Öland tar det emot att cykla. Det är kanske rätta tillfället att släppa ut Gubbmonarken på nya betesmarker, denna gång på Lidingö i Stockholms utkanter.

Vi cyklar från Kottlasjön till Mölna, en tur på bara några kilometer. Mölna är kanske mest känt för Gunnar Ekelöfs märkliga diktsvit En Mölna-elegi och för att revykungen Ernst Rolf här tog sitt liv i ett mer eller mindre genomtänkt vinterbad.

I Mölna ligger Mölna gård. Här låg också Mölna kvarn. Från slutmålet Mölna brygga ser vi Nacka i Stockholm på andra sidan Lilla Värtan.

Stockholmscykling

Låt oss lämna de ödsliga cykellederna på Öland en stund och i stället hoja genom Stockholm. Turen går genom stadens hjärta, från Nytorget på Söder, över den ännu inte helt färdigombyggda Slussen mot Djurgården och målgången strax efter bron till Lidingö. Den drygt milslånga färden tar ungefär 40 minuter på en gammal Gubbmonark.

På Öland kan man cykla i sömnen, men i Stockholm gäller det att vara helskärpt. Marginalerna är små och mycket kan hända. Det finns regler för cyklister, men här kör alla lite som de vill, lite improviserat, ibland småfult, ofta olagligt, nästan alltid med full spruta.

I Stockholm kommer människor farande som kanonkulor på vanliga cyklar, elcyklar, enhjulingar, elsparkcyklar, elmopeder, mopeder och EU-moppar.

Jag kan inte annat än beundra cykelledsdragarna i huvudstaden. Många av gatorna är lastgamla, men trots det har man på ett magiskt sätt fått plats även med cykelleder – flera hundra år senare.

Vi cyklar från Söder i Stockholm över Slussen till Lidingö.

Cykeltips: kör´går´n!

Under mina längre cykelturer rastar jag ofta på kyrkogårdar. Kyrkan i Ventlinge har hyfsat bekväm soffa, dock inget bord. I Hulterstad sitter jag på muren mot vägen. I Gräsgård är sittmöjligheterna dåliga, men bord med bänk finns utanför. Bäst är kyrkan i Ås med två bord med bänkar! Efter kaffet brukar jag göra en kyrkogårdsvandring. Som hedning är det viktigt att inse sin dödlighet och att slut betyder slut och ingenting annat. Fotot är taget på kyrkogården i Ventlinge. Det är grymt i sin talande självklarhet: Efter några decennier under sten blir man utvisad och hamnar här, i utvisningsbåset. Domaren ger inte ens en motivering. Småningom forslas man bort även från utvisningsbåset. Då är det definitivt slut. Jag finns inte längre. Jag finns inte ens som namn på en gravsten. En märklig tanke att ta in.

Jag mötte Tore

På vägen mot Kvinsgröta cyklade han om mig och frågade:
– Är inte du alvarsamt?
– Jo visst, svarade jag.
– Jag har sökt dej länge. Har hojat mycket här och tänkt att förr eller senare stöter jag väl på dej…
– Ja, sa jag. Här är jag.
– Kul, sa han. Jag läser din blogg varje dag.
– Men även en döv kan ju höra att du är från Göteborg, sa jag. Hur kommer det sej att en göteborgare läser en blogg om södra Öland?
– Jo, min fru och jag har cyklat många år på södra Öland. Nu hyr vi i Skärlöv.

Det blev ett långt samtal om cyklar, leder, planer, nöjen, intressen.

– Jag heter Tore, sa Tore.
– Staffan, sa jag.
– Jag har varit pensionär i fem veckor nu. Brevbärare.
– Visst är det skönt, sa jag.
– Ja, jag njuter. Och så odlar jag. Och cyklar. Brukar cykla med kompis som är arkeolog. Vi kombinerar cykling med historia och nåt intressant att titta på.
– Det låter fint, sa jag. Jag cyklar alltid ensam. Stor del av året känns cykellederna som bara mina. Jag möter inte en käft på en vecka ibland.
– Vi lever i olika världar, sa Tore. Men du, fan så dåligt lederna är skyltade.
– Ja, du är på Öland nu, sa jag.
– Kommer jag till Solberga om jag cyklar ner till Kvinsgröta och tar höger? frågade Tore.
– Nej, då kommer du ut i öknen. Cykla mot stora vägen, ta vänster, fortsätt så till Solberga.

Vi pratade cykelsadlar, Vätternrundor, cykelbyxor, jobb.
– Vi håller kontakt, sa Tore. Jag ringer dig nu. Vad har du för nummer?

Han ringde.
Nu har jag numret till Tore.
Så skildes vi.

Tore trampade på mot Skärlöv på sin svarta, tyska cykel, med stora däck, miljoner växlar och skivbromsar både fram och bak.

Jag öste på mot Ottenby på min knarrande gamla Gubbmonark. Det är dåligt skyltat. Men till Ottenby hittar jag.

Fyr till fyr utan fyr

Cykelleden Fyr till fyr blev Fyr till Grönhögen, alternativt Fyr till Enetri. Nu är nämligen Ottenby bortskuret från leden! Ottenby är amputerat. Borta med vinden. Fyrplatsen och Långe Jan och Naturum och Fågelstationen och krogen och den mäktiga naturen ingår inte längre i det 100-miljonerkronorsprojekt som skulle få sprutt på Cykelöland och locka 100 000-tals turister. Kanske bör vi skattebetalare i Mörbylånga och Borgholm kommuner stämma våra kommuner för ”vårdslös penninghantering i EU-stött cykelledsprojekt”? För vad har Agda, 84, och Nils, 91, fått för de miljoner kommunerna har betalat ut av skattepengar till det projekt som snart fyller tio år och inte ens når sitt slutmål på södra Öland. Tio år! Låtom oss bedja.

Låt oss cykla bort från Öland…

Det kan vara nyttigt att se hur andra löser olika frågor, olika byggen. Att bara cykla på Öland blir lätt enformigt. Därför: Häng med på en cykeltur på Bornholm sommaren 2018!

Rekord

Under dagens 44 kilometer långa cykeltur på södra ön mötte jag 13 cyklister. Nytt rekord, trots att turistsäsongen sjunger på sista versen.

reparation pågår…

Efter bara några månader i bruk är det dags att reparera cykelleden väster om Gräsgård. Det synes mig orimligt att de få cyklister och vandrare som upptäckt den illa marknadsförda leden har orsakat skadorna.

Skadan fixad. Nu gäller det att inte hoja med för tunga cyklar som river upp ytterligare sår i leden. Tunga vandrare ombedes banta före start.

Så såg det ut i juni.

Skadorna är tidigare beskrivna i inlägget Bombluffar.

---

Räcke saknas

Är bilisten helig? Är cyklisten inte värd att skydda? Frågorna känns relevanta efter att ha cyklat flera månader på nya cykelleden på sydöstra Öland.

Du vinglar till – och är död.

fattigmans- och rikemansräcken

Så här såg vissa broar ut innan cykelleden mellan Kärra och Solberga belades med oljegrus. Det gällde att hålla tungan rätt i mun.

Vissa överfarter har senare fått ofantligt påkostade räcken. När dessa räcken byggdes fanns tydligen gott om slantar i projektkassan…

… medan andra överfarter – av vilka somliga kan tyckas farligare – bara har utrustats med fattigmansräcken: röda snökäppar av plast. Vid vissa broar är dikena bråddjupa och fyllda med sten. Cyklar man av leden vid dessa slår man sannolikt ihjäl sig. Se fotona nedan.

Cyklar man av leden här slår man antingen ihjäl sig eller skadar sig svårt. Vilka överfarter ska få räcken? Använder man tärning för att få fram svaren?

Broar som denna – utan räcken – är ingenting annat än skandal. Att pengarna för evighetsprojektet ”Fyr till fyr” sinar är en sak, att snåla på cyklisters säkerhet är en annan.

---

Liten snutt binder samman lång led

---

 

junicykling

Dags att kasta sig upp på hojen igen. Denna gång blir det ett varv, från Södra Möckleby rakt över Öland, upp till Alby, över Öland igen, till Mörbylånga och västra sidan söderut mot målet.

Räcker din kondis? Pallar du 66 kilometer på Gubbmonark? Du testar genom att klicka på pilen nedan.

En längre version av videon, över två timmar lång, hittar du på min cykelblogg, Cykla på Öland. Du kommer till den om du klickar här.

---

 

Gudomlig cykelled

Nu är även inledningen av cykelleden från Enetri mot Kärra och vidare mot Eketorp asfalterad. Denna snutt om runt 200 meter är den skönaste som någonsin anlagts…

Enetri ligger till höger – utanför bild. Tvärs över väg 925 går cykelleden. Långt bort i fjärran ser du vägen in till Kärra – till vänster.

Här ser du alvarsamts älsklingssträcka från andra hållet – mot Enetri. Asfalten här är tjock, mjuk, sviktande, sjungande. Att cykla på denna snutt är som att hoja i paradiset. Tyvärr är den bara drygt 200 meter lång. – Alltid något, sa han som såg Åmål.

---

Vi cyklar på vägen bredvid cykelbanan

I dag blir det full rulle mellan Södra Möckleby och Grönhögen – men inte på cykelbanan utan på vägen som långa sträckor går parallellt med cykelleden.

Sned medvind 12 meter per sekund ser till att farten hålls uppe. 42 kilometer i timmen blev högsta speed på min gamla tungt lastade Monark Thor grön.

Men färden kunde ha blivit min sista. Alldeles före målgång händer det som inte får hända…

---

 

dödsfällor

På lejonparten av cykelleden  Fyr till fyr, av de flesta kallad Ölandsleden, finns många rejäla och säkra broar. I Degerhamn finns exempelvis en träbro över vägen till Cementas gamla stenbrott som tål 12 ton och som nog har kostat åtskilliga slantar, kanske ”miljoner”.

Därför är det överraskande att nu behöva cykla över broar utan räcken med bråddjupa diken på sidorna, något som sannolikt beror på att pengarna är slut. Det saknas 20 miljoner kronor för att anlägga resterande två mil led i detta lapptäckslika evighetsprojekt.

På snutten Eketorp – Kvinsgröta – men även mellan Gammalsby och Solberga – finns några skräckexempel. Råkar man cykla av nån av dessa broar har man förmodligen cyklat färdigt. Detta förvånar kulturorganets testcyklister. Tänk dig själv att komma cyklande på denna led en mulen natt utan mån- eller stjärnljus…

Alla kan vi vingla till…

 

Bombluffar

Nu förstår jag varför bilar kan köra på cykellederna trots att ”grindarna” är stängda. Det fria utrymmet är tillräckligt för en personbil att passera. Kan man då påstå att bommen har en funktion?

Håller man bara ut mot trafikmärkets stolpe går det prima att passera. Dock går vänster hjulpar då utanför cykelledens asfalt. Småningom kommer kanten av leden att skadas. Fiffigt uträknat!

Cykelleden är stängd med bom. Men som synes går det alldeles utmärkt att passera med bil. Hur länge kommer leden att hålla vid stolpen? Den som lever får se.

På den nyanlagda cykelleden/landsvägen mellan Eketorp och Kvinsgröta ser vi tydligt spåren av andra fordon än cyklar.

Nyanlagd cykel- och vandringsled i närbild.

I Ventlinge får man gissa sig fram som cyklist. Där finns inte en pil, inte en skylt för att hitta nya slingan mellan golfbanan och Norrgården. Men så plötsligt… Den 90 meter långa snutten utmed ställplatsen är bevärdigad med både bom och märke på stolpe – i båda ändarna! Sker skyltning med slantsingling eller tärning?

Det finns många fiffiga lösningar för att få andra fordon än cyklar att kunna ta sig fram på igenbommade leder. Man sätter helt enkelt stolpe och bom på samma sida. Genom denna manöver får man gott om utrymme på motsatta sidan. Bommen blir en tandlös bluff.

---