Den 36 minuter långa versionen av Februaricykling kan du se här. Den ligger på min blogg Cykla på Öland.
Annonser
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: cykla med Alvarsamt2
kommande rubriker
Historisk djupdykning – strandstenar exemplifierar fake news.
Lokalhistorisk djupdykning – vi har läst Lars Henells bok Albrunna förr och nu.
Februaricykling – en hojrunda på Gubbmonarken gjord 7 februari. Nu är det dags att börja trampa på allvar…
Över floden in bland träden – vi åker vattenrutschkana rakt ut i Kalmarsund.
Ölandsraset ut i Kalmarsund fortsätter – hur länge finns Öland kvar?
cykeldags!
Från i går är det riskfritt att cykla igen. Cykelleden mellan Degerhamn och Grönhögen är helt isfri, så när som på 150 meter efter raksträckan söder om Södra bruket där snön fortfarande ligger för tjock för att forcera på hoj. Här ser vi inte en enda millimeter snö.
Både luft- och vägtemperaturen höll sig runt + 3 grader i går eftermiddag och i den friska sydliga vinden gick det undan på väg norrut. Det både regnade och snöade, men vad gör det så länge man kan trampa!? Men det är för tidigt att ropa hej, redan på tisdag spås minusgrader igen.
händelseintensiv cykelsträcka
På en så kort sträcka som knappt tre kilometer ska vi inte bara se den vackra novembernaturen, gamla bruksbostäder och en bruksruin, utan också en strålande utsikt mot Sverige, ett ”stentungt nav” och en ”ovanligt stenig trädgård”.
att hitta sig själv
Den digitala världens faror uppmärksammas allt mer. Anställda på Google och Facebook skickar sina barn till skolor där den analoga världen styr. De har alltså insett riskerna med de floder av ettor och nollor som dränker oss i ett ständigt växande flöde.
Den psykiska ohälsan slår rekord på rekord och många känner sig villrådiga i den tsunami av nyheter, valmöjligheter, moden, trender, annonser, åsikter och kommentarer som forsar in över oss med allt större kraft. Många är slavar under sina mobiltelefoner, andra lever under kvävande grupptryck och ofattbart många går in i väggen på grund av det mycket luddiga begreppet stress. Många blir sjuka för livet och för vissa går det ännu sämre. Den digitala världens baksida är bittermörk.
Kultur och motion ökar livslusten. Det vet man i dag. Kulturorganet har därför ett anspråkslöst tips: Kolla in senaste filmen på bloggen Cykla på Öland och öva dig i förmågan ”att göra ingenting under en längre tid”, i detta fall en och en halv timme…
ny video blir bättre för varje dygn som går…
På torsdag kan du se en ny cykelfilm på min blogg Cykla på Öland. Om kvaliteten är dålig är det bäst att återkomma nån dag senare, eftersom Youtube ”suddar och fixar och komprimerar” en längre film i flera dygn, kanske ”ständigt”. Det vet nog ingen mer än Youtube. De kör kanske program som hela tiden komprimerar den enorma videomassa de härbärgerar. För två år sedan lades det ut 300 timmar videomaterial varje minut dygnet runt, året om på Youtube. I dag är nog den massan troligen dubbelt så stor.
Den nya filmen är en och en halv timme lång och går just nu, 8 januari, bara att se i 360 p. Efterhand stiger kvaliteten och när Youtube komprimerat färdigt ska den gå att se i 1080 p. Men som sagt, det kan ta dygn… Vi återkommer i ärendet…
PS. Nu på onsdagsmorgonen verkar Youtube ha ”suddat färdigt”. Filmkvaliteten är nu 4 K! Du kan se rullen i morgon bitti…
mejl till Statens Fastighetsverk:
Kulturorganet har i dag sänt kort mejl till Statens Fastighetsverk angående dess nej till cykelled söder om ”muren”. Vi väntar på svar…
Hur kan Statens Fastighetsverk säga nej till cykelleden Fyr till fyr söder om muren med motiveringen att den – enligt lokaltidning – ”stör muren”? Hur är detta argument möjligt att framföra då muren ”självkalvat” på långa sträckor på öns östra sida, se mitt blogginlägg, kortare sträcka vid murslutet på väster sida och försetts med ”stort hål” på mitten för den heliga biltrafiken? Vari ligger logiken?
Allan von Kompost
chefredaktör
sammanhängande led mellan Albrunna och Ventlinge
Det tar sig. Nu kan du cykla mellan Albrunna och Ventlinge på idel ädel cykelled. Du slipper alltså helt den livsfarliga 136:an.
Ska vi ta en provtur? Vi kan cykla söderut från ”tvättbrädan i Södra Möckleby” (numera asfalterad) genom Södra bruket och utmed sjön fram till vattnet nedanför Albrunna. Där tar vi inte den asfalterade leden vidare utan hojar rakt upp för den grovgrusade ganska branta backen. Uppe på 136:an tar vi höger och hojar fram till kvarnen på höger sida. Där tar vi ned till höger och har då sammanhängande cykelled fram till mitten av Ventlinge, strax efter kyrkan. Där måste vi tyvärr upp på 136:an igen och cykla några hundra meter på den tills leden tar vid igen på höger sida.
Den som inte har alltför känsliga däck kan ta av höger ännu tidigare än kvarnen. Nedfarten är inte utmärkt och mycket brant. Cykla ned efter ”ett gult hus”, fortsätt ungefär 20 meter, ta sen tvärt vänster på leden. Cykla inte rakt fram – då hamnar du småningom i en mur, se bilder nedan.
Mellan Degerhamn och Grönhögen saknas leden nu bara på två korta stumpar nedanför och i Albrunna och på runt 200 meter genom Ventlinge. Det tål att upprepas: Det tar sig.
Slutligen ska nämnas att det finns en ännu tidigare väg att komma ned på cykelleden från Albrunna – om man kommer norrifrån. Den går också ned vid ett gult hus. Mer om denna i kommande inlägg…
Om vi cyklar söderut på 136:an kan vi ta höger här ned på cykelleden. Fortsättningen blir helt ”136-lös” fram till kyrkan i Ventlinge.
Nedfarten i närbild.
Här har vi cyklat ned vid kvarnen i Albrunna och ser fortsättningen fram mot tryffelodlingen. Vi bligar alltså söderut.
Vi ser norrut från cykelleden nedanför kvarnen. Längst bort till vänster i bild ser du ett gult hus. Även där kan du cykla upp/ned från 136:an.
Vid ”det gula huset”. Observera den gula skylten som vill få dig att cykla till vänster. Åt höger går vägen upp mot 136:an. Åt vänster går leden ned mot Kalmarsund. Men du kommer bara några hundra meter… Orsaken får du under nästa foto.
Projektet Fyr till fyrs ledning har noll känsla för information. Du uppmanas här att ta vänster på leden. Grattis! Du hamnar då i en stenmur utan info om fortsättningen. Blir inte informationen bättre på leden kommer många cyklister att ”skriva ned hela projektet på sociala medier”. Jag har hört flera historier om ”raseriutbrott” bland vilsekomna, skyltlurade hojare under sommaren…
Nedfarten vid ”gula huset” sedd uppifrån 136:an. Ska du söderut tar du alltså genast vänster här. Den inbjudande nedförslutan mot havet leder dig efter en högerkurva in i muren. Pilen uppmuntrar alltså till ”murkontakt av tredje graden”. Det ska bli intressant att se hur länge den får peka 180 grader fel. I andra änden av leden genom Albrunna visade en liknande skylt fel hela cykelsäsongen, se detta inlägg. Skulle en vägskylt för biltrafik visa 180 grader fel under hela turistsäsongen skulle den garanterat bli förstasidesstoff i varenda lokaltidning med nyhetsnäsa.
dålig kondis?
Det kommer rapporter om att varannan vuxen svensk har så dålig kondition att hen inte kan gå snabbt i mer än tio minuter utan att behöva ta paus.
Som tidigare idrottstokig har jag ett förslag: Sluta gå, sluta spring. Att gå är trist, att löpa sliter på fötter, höfter och knän. Jag var ”löptokig” som ung men säger ändå: Ingen över 25 ska springa!
Cykeln gör att du ser mycket på kort tid och motionen är mjuk. Därför är cykling idealiskt för överviktiga och äldre. Dessutom kan du cykla på olika sätt, på olika cyklar. Du kan speeda på racer, cykellufsa på klassiker, fara fram som en pil över stock och sten i skogen på en mountainbike. Och du kan hoja elcykel, som ger precis lika bra motion som en vanlig hoj – om du bara tar i. På en elmaskin hinner man dessutom se ännu mer än på en icke-elcykel. Har man svårt med balansen finns trehjulingar. Och gillar man sällskap finns tandemmodeller.
Kombinerar du cykling med nån ”speedidrott”, exempelvis boxning eller pingis, kommer du snart i toppform. Skippa allt som sliter, som skivstång och alla slags tyngder. Sådana pryttlar gör dig visserligen stark, men ack så långsam. För mig är det mycket viktigare att vara kvick än stark.
Vi har nu nästan en hel cykelled mellan Degerhamn och Grönhögen. Jag använder den i stort sett varje dag. Men jag är helt ensam. Jag undrar ofta var alla andra människor är. Det kan gå veckor utan att se en enda cyklist. De senaste 20 timmarna på leden har jag bara mött tre andra cyklister. Tre!
Rätt klädd cyklar du helt problemfritt ned till + 0,5 grader i vilket väder som helst. Säsongen kan fortfarande vara lång… Kolla i garage och källare. Kanske hittar du nån gammal Fram, Monark eller Crescent att få liv i?
Om så är får den garanterat liv i dig.
Hallå! Var är alla cyklister? Under mina 20 senaste timmar på leden mellan Södra Möckleby och Grönhögen har jag bara mött tre andra pedalister.
nytt inlägg på min blogg Cykla på Öland…
Nu kan du hänga med på en riktigt lång cykeltur på min blogg Cykla på Öland. Vi hojar i mer än tre timmar i lugn takt på Gubbmonark och kliver tio meter upp i luften och spanar in monument över stupade tyskar på Ölands östra sida…
”Tvättbrädan” orsakar redaktionellt krig – avsked möjligt…
Foto: Sune Flisa.
Kvällens utlovade intervju med vår högt älskade Sune Flisa har måst utgå – av moraliska och publicistiska skäl som vi inte helt kan tydliggöra.
Upprinnelsen blev ett gräl mellan vår reporter Laurha Porthin von Weshenstråhle och Sune Flisa i samband med att Sune tog åt sig hela äran av ”de igångsatta reparationsarbetena av tvättbrädan i Södra Möckleby”. Laurha menade att den kraftfulla aktionen för en reparation har drivits av Allan von Kompost och ingen annan – medan Sune var på fiskesemester i Indien!
Sune blev då topp tunnor rasande och skrek så gardinerna fladdrade i kulturorganets sammanträdesrum:
– Du din lilla Journalisthögskolautbildade låtsasmurvel med konsistensfett bakom pannbenet bör inte komma här och spela analytiker av det svåra och många gånger hemliga arbete jag har lagt ned på den här framgångsrika aktionen som ledde till en av mina största segrar. Det finns faktiskt telefoner och datorer även i Indien, men det fick ni väl inte lära er på det där daghemmet Journalisthögskolan där ni blev så vänstervridna att ni knapp kan svänga höger i en vägkorsning. Ni blev väl SSU:are med modersmjölken och stavade er hjälpligt igenom roliga Tage-Erlander-historier och röda Mao Tse-tung-sagor medan ni inslagna i palestinaschalar sippade Kir och knaprade kycklinglår och trodde på kosing från himlen…
Laurha Porthin von Weshenstråhle: – Men Sune…
Sune Flisa: – Inga men här! Du hade väl Gunnar Sträng som idolbild bredvid C G Hermansson och Elvis Presley och du satt säkert och vinkade ikapp med Ria Wägner vid din lilla 12-tums dumburk och skrattade åt Humle och Dumle och sjöng Sudda sudda bort din sura min tillsammans med Gullan Bornemark. Och du var du nog kär i både Snoddas och Hyland…
Här fick Laurha Porthin von Weshenstråhle nog och lämnade rummet. En enig redaktion stödjer i detta fall henne, ity alla vet att det är Allan von Kompost som drivit frågan vidare – i ur och skur, i med- och motgång, modigt och med fast blick mot målet.
Vilka konsekvenserna blir när Allan kommer tillbaka från sin vandring i Anderna törs ingen av oss tänka på. Frågan om avsked på vitt eller grått eller rutigt papper kan åter bli aktuell.
Sune Flisa har åkt tillbaka till Indien, till Shimla. Innan han åkte stampade han sönder sin mobiltelefon till orden:
– Jag vill aldrig mer höra ett ord från er. Inte ett! Adjö mitt herrskap. Världen väntar på mig. Så gick han ut i den friska Ölandsluften med högburet huvud…
Klockan 19:34 kom ett sms från Sune, avsänt från en SAS-kärra mellan Berlin och Shimla: ”Älskar er alla. Kommer hem nästa vecka. Då ska vi fira min seger. Jag bjuder. Och Laurha ska få en puss. /Eder Sune”.
breaking news: tvättbrädan i Södra Möckleby lagas!
Som första media i världen kan kulturorganet berätta att den världsberömda ”Tvättbrädan i Södra Möckleby” nu ska repareras. De åtta uppsågningar som gjordes i den för snart två år sedan ska läggas igen och asfalteras!
Under kvällen kommer lång intervju med Sune Flisa som enväldigt hävdar att det är hans förtjänst att något händer i denna ”cykelvärldens största skandal – genom alla tider”. Försök att stoppa publiceringen görs av flera redaktionsmedlemmar, som dock saknar nödvändigt stöd av chefredaktör Allan von Kompost som är på ”vandra-tyst-och-glöm-allt-kurs” i Anderna – enligt egen uppgift för att stå ut med det intellektuellt förödande arbetet på just kulturorganet.
Samtidigt som cyklister på södra Öland åter har fått hopp om en relativ bra cyklistisk framtid inkommer kondoleanser från skilda delar av världen, exempelvis Japan, Tyskland, Nederländerna och Spanien. Många kommer att sakna ”Mountainbikebanan Tvättbrädan”. Exempelvis skriver det japanska mountainbikeförbundet med vit text på svart papper:
Med stor bestörtning mottager vi beskedet att Tvättbrädan i Södra Möckleby ska läggas ned. Alla 34 åkare som vi hade på träningsläger i byn under oktober lärde sig att älska denna bana, även om den var mycket krävande och förstörde 72 cyklar, orsakade 23 omkullkörningar, 13 hjärnskakningar och 22 sjukhusdagar på hospital i Kalmar.
Hoito Cyklito
ordförande i Japanska Mountainbikeförbundet
Foto: Sune Flisa.
PS. De som ligger närmast en miljon i vinstpengar har tippat 9, respektive 13 november… Avgörandet sker den dag ”dikena läggs igen och asfalteras”. Ingen kan alltså redan nu titulera sig miljonär.
Lina Luggo Casparin
tävlingssekretariatet
första renderingen i 4 K
Kulturorganet har länge filmat i 4 K men aldrig tidigare renderat en sådan film i det formatet. Denna cykelfilm blev enormt stor i original, 45 GB, och absolut pixlingsfri. Hur den blir sedan Youtube ”behandlat” den återstår att se. Jag vet inte vad andra ser på sina skärmar, och jag är därför tacksam för kommentarer om den tekniska kvaliteten. Vänligen titta speciellt på träd, gräs och annat med många detaljer.
Ljudet är dåligt, eftersom en fastsatt mikrofon ”slet sig” och blev hängande i en halvmeter sladd. Så kan det gå…
hårda tag mot ip only
Sedan alvarsamt2 uppmärksammat ip onlys söndersågningar av vägar och cykelleder reagerar nu handlingskraftigare kommuner än mjäkiga Mörbylånga mot att bolaget inte återställer gjorda grävningar.
I Kungsörs kommun sätter man hårt mot hårt och förbjuder bolaget att gräva genom att inte godkänna så kallade schakttillstånd. Se Rapport 1 oktober vid – 10:43.
ny version
Nej, du ser inte fel. Denna video har varit utlagt tidigare med titeln Våren är tillbaka!. Den nedan är en annan – och förhoppningsvis – bättre version av samma film. Innehållet är helt identiskt, det som skiljer är renderingen, alltså ”kodningen” från råfilm till färdig film.
Jag är naturligtvis intresserad av åsikter om den rent tekniska kvaliteten. Är denna version bättre än den förra? Är den det raderas senare den förra.
Nu cyklar vi igen, från Södra Möckleby till Kastlösa, över ön till Skärlöv, till Torngård och hem till Södra Möckleby igen…
våren är tillbaka!
OBS. Renderingen av denna film blev dålig. En ny är gjord och inlägget kommer senare i dag (26 september) att bytas ut mot en – förhoppningsvis – mycket bättre version.
Denna video är inspelad i april. Vi cyklar från Södra Möckleby till Kastlösa, tar gamla banvallen rätt över Öland ner till Skärlöv – och segar oss hem igen i den kraftiga motvinden. Denna rulle är bloggens hittills längsta, nästan 2,5 timmar.
Slå på högtalarna, klicka igång rullen och upplev Ölandsvåren på nytt nu när hösten blir allt mörkare!
cykelledspolitik på Bornholm – och på Öland
Tänker man annorlunda om cykelleder på Bornholm än på Öland? Svaret är ja. På Bornholm har cyklandet högre status än här och oerhört många fler cyklar. En vanlig syn är cyklande skolklasser med kanske hundra ungar på hoj i långa ”tåg”.
På lilla Bornholm, 3 x 4 mil, finns 23,5 mil cykelleder. På Bornholm bygger man smalare, enklare och sannolikt billigare leder än på Öland. Därför finns de överallt, nästan. Och de sköts på ett bättre sätt än på Öland. På Bornholm ges exempelvis inga entreprenörer möjlighet att komma undan sitt ansvar att lägga igen och asfaltera efter sina genomsågningar för fibernedläggning – som i Mörbylånga kommun.
Öländska drömmar om cykelleden Fyr till fyr kan du läsa – och försöka tyda – här.
Hoja med i denna rulle från trakterna av Dueodde på södra Bornholm till staden Nexö i öster så kan du spana in den danska modellen av cykelleder med egna ögon…
sista sommardagen?
Cykla med alvarsamt2 från Parboäng söder om Grönhögen till Södra bruket i Degerhamn. Solen är på sitt allra bästa humör, det blåser friskt och luften är klar. Är det sista sommardagen 2018 vi får njuta av?
I nästa video cyklar vi på Bornholm – från rena landet in till en stad. Du kan då se skillnaderna mellan cykellederna där och här hemma på Öland.
hur bra är cykelleden Fyr till fyr?
Den frågan ställdes på redaktionens morgonmöte i går. Vår proffscyklist Sune Flisa anmälde genast intresse för att göra en kortare provcykling. Förslaget möttes av entusiasm, slängkyssar och idel bifall.
Testet utfördes strikt vetenskapligt. Exempelvis valdes sträckan med slumpgenerator. Vi delade in hela leden i tusen olika långa delsträckor, och slumpgeneratorn fick därpå välja ut en av dem. Vi hamnade i Södra Möckleby…
backiga brokiga bedårande blomstrande bornholm
”Tungt i den branta backen” är titeln på en roman av Gösta Gustaf-Janson från 1972. Den titeln dök ofta upp i mitt medvetande under redaktionens många jobbiga cykelklättringar under Bornholmssemestern. Jag har en cykel växlad för plattlandscykling, inte fjällcykling. Å andra sidan var det underbart att hoja nedför dessa ”stup”. Jäklar, vad det gick undan! Innan man gör det bör man dock vara säker på att man har minst två bra bromsar. Gärna också en bra livförsäkring. På bilden cyklar vi ned mot hamnen i Allinge. Bakom kurvan börjar vägen stupa ännu brantare… Så här ser de flesta infarter ut i de små orterna på Bornholms norrsida: De stupar brant ned mot havet/hamnen.
235 kilometer cykelled på 30 kilometer bred ö
På Bornholm cyklar alla. Nästan. Och det går undan.
Jo, rubriken är helt sann. Och 95 procent av dessa cykelleder är asfalterade, medan 5 procent är grusleder. Men gruset är inte alls som det som används på våra öländska leder, grovt och vasst. Nej, det är ett extremt hårdpackat stengrus med små korn. Dessa leder känns ofta lika hårda som asfalt.
Till och med många skogsleder är asfalterade. De är ofta inte så breda, men välskötta.
De få gruslederna är ingenting att oroa sig för. De känns ofta lika hårda och lättcyklade som asfalt. Här bär det rakt in i – och brant ned – i den mörka bokskogen där snart en ”cykeltrappa” väntar…
vi rullar…
De är jobbiga att cykla uppför. Men nedför behöver man inte ta ett enda tramptag. Häng med och rulla utför Paradisbackarna ett par tre kilometer nordväst om Nexö på Bornholm. Vi sitter helt stilla medan hojen tar oss drygt två kilometer ned mot Aarsdale. Vi stannar strax före T-cykelvägskorsningen Aarsdale till vänster och Nexö till höger.
grönsaksjuice
Känner du för att först gå högst upp, till 91 meter över havet, sedan cykla brant ned för den slingrande vägen för att slutligen dricka grönsaksjuice i hamnen i Sandvig? Då är denna film något för dig. Rullen har den logiska titeln Grönsaksjuice och är inspelad under min cykelsemester på Bornholm. Slå på högtalarna och klicka i pilen nedan för att se den.
bara 14 mil mellan Öland och Bornholm
Att cykla på Öland är att gneta sig fram på en pannkaka, snabbt som fanken i medvind, långsamt och plågsamt i motvind. Bara fjorton mil längre söderut ligger den lilla danska ön Bornholm med en helt annan terräng. Här går det upp och ned, ibland i så branta backar att man konstruerat ”cykeltrappor”, alltså trappor mellan ledstigar för cyklar. Här ser vi 22 meter höga klippor vid Helligdommen nedanför Bornholms Konstmuséum.
En av klippsidorna i Helligdommen. Det är förbjudet att klättra här. Men många unga grabbar gör det ändå.
Vid Helligdommen får man ta sig ned för branta trätrappor till havet. Det stupar brant på många ställen på Bornholm. Exempelvis inbjuder de flesta gator ned mot hamnarna i orterna på norra ön till allt för höga hastigheter – för en ovan. Jag hojade i 70 knyck ned för en sån ”stupgata” i Allinge innan jag insåg att det kanske var dumdristigt. Ja, vid närmare eftertanke var det helkorkat.
De här trätrapporna torde vara bland de mest nötta på Bornholm. Många turister kommer hit, liksom skolklasser. Skolbarnen kommer naturligtvis på cykel. Det är svårt att skildra stora höjdskillnader i foto. Eftersom denna bild är tagen med teleobjektiv ser det kortare ut ned till havet än det i verkligheten är.
Flera inlägg från Bornholm kommer… De handlar om cykling men också om döden, om byggnad med blodig historia, om en av min ungdoms poeter, om en keramiker, om en praktisk detalj på kyrkogårdar och om bedårande utsikter från den ö som har stulit mitt hjärta… Så häng på. Småningom övergår naturligtvis kulturorganet mer och mer till sydöländska ämnen…
Allan von Kompost
söndertrampad chefredaktör
redaktionell samling i cykelparadis
Hela kulturorganets redaktion har legat på mentalt och fysiskt träningsläger på Bornholm, något vi berättar om i ett antal kommande inlägg. Programmet har varit stenhårt: Yoga, Jujutsu, ”livsstilskorrigeringar med indiske professorn Abman Zoan Curtu” och krävande cykling på den hårt kuperade ön. Vi passade naturligtvis också på att heja fram vår egen Sune Flisa i tävlingen Bornholm rundt på cykel. Vårt empatiska och kamratliga stöd gav beräknad effekt. Sune segrade överlägset i det 103 kilometer långa rundloppet.
Sune hade det goda omdömet att tända en redig Havanna på upploppet och som ett ”rökpuffande ånglok” bryta målsnöret till danska ovationer och senare tal av Sören Pedersen, borgmästare i Nexö. Det var 23:e året i rad som denna krävande tävling genomfördes och segertiden blev unikt fina 1 timme 46 minuter 43 sekunder. Tvåa blev kulturorganets framtidssatsning Alice Asterisk-Danielsson-Puttman, som väckte medial uppmärksamhet i sin kritstrecksrandiga fartbikini med logon alvarsamt2 i guldfärg på hjälmen. Trea blev inte helt oväntat vår tidigare MMA-atlet Ingvar-Charm-Knubbendorpf, som trots svår huvudvärk och otäck dimsyn lyckades hitta målet genom att fråga sig fram på dålig danska. Bäste dansk blev Peder Pedersen som var över timmen efter Sune och näst bäste dansk blev Ole Pedersen som saggade i mål nästan två timmar efter Peder Pedersen. 1 654 Pedersen och 14 567 andra cyklister från hela världen startade i loppet, som i tidningen Bornholm News beskrivs som ”det folkliga och internationella genombrottet för cyklisten, publicisten och narcissisten Sune Flisa.”
Redaktionen cyklade dagligen många mil på det vackra och starkt kuperade Bornholm, och alla förundrades vi över hur smart cykelbanorna är dragna. De finns utmed alla vägar – nästan. Ibland är de bara 70-80 centimeter breda – med de finns! I vissa samhällen är extremt breda brunröda cykelbanor dragna på båda sidor av vägen – som går som en liten smal tarm mellan cykelbanorna. Tanken är – vad vi förstår – att cyklisterna har företräde i allt och att bilisterna måste bromsa och styra undan för att kunna möta andra bilister, till cyklisternas fromma. En genial tanke.
Cyklisterna skyddas i alla sammanhang. Här är ena väghalvan avstängd för underhållsarbete. Cyklisterna behöver inte stanna för det röda ljuset, utan de kan lugnt cykla in i den ”korridor” som är gjord för dem i mitten av vägbanan. Och allt är väl skyltat, förstås.
Bornholm är ungefär 4 x 3 mil stor. Den är Ölands motsats; det går upp och ned hela tiden. Vägen runt är 103 kilometer lång. På ön finns 235 kilometer cykelled. På fotot nedan ser du en tre meter bred cykelbana till vänster. Men även på andra sidan vägen finns en cykelbana, icke så bred som den till vänster men ändå! Det märks tydligt att danskarna är födda cyklister. Antalet trampare är mycket större än hemma på Öland. Alla cyklar. Hela skolklasser cyklar. Hela föreningar cyklar. Vänner cyklar. Familjer cyklar. Klubbar cyklar. Hela skolor cyklar. Små 3-åringar kommer sjavande i skrämmande hastigheter, extremt disciplinerade. De kan cykla i sömnen. I Sverige verkar få 7-åringar veta vilken sida man ska cykla eller gå på.
Cykelbanor på båda sidor av vägen mellan Tejn och Allinge. Allt är förstås väl skyltat.
Vi har flera gånger blivit omcyklade av 80-åriga damer som pinnat på i runt 25 kilometer i timmen. Med stor möda har vi cyklat ikapp dessa fartfantomer för att belåtet kunna konstatera: elcykelfuskis! Men icke. De hojar vidare i denna hastighet till synes hur långt och hur länge som helst – på vanliga, icke eldrivna hojar. Dessa seniga gråpanterdamer imponerar. Vilken underbart framfusig stil! Och vilka muskler, vilken fysik. Alla på Bornholm cyklar snabbt. Man har hypermoderna hojar, ofta typ ”korsning mellan racer och mountainbike” med massor av växlar och enorma däck. Under vår Bornholmsvistelse har vi hittills inte sett en enda vuxencykel av ”klassisk typ” med bara 5-7 växlar.
Apropå inte sett… Under våra många mils cyklande har vi inte sett ett enda uppsågat, grusfyllt icke asfalterat parti efter fiberdragning. I många byar är ”många tiotals uppsågningar” gjorda – och alla är igenlagda och asfalterade. Under våra tio dagar på Bornholm har vi faktiskt bara sett en enda liten skada i en cykelväg. En enda, stor som en apelsin!
Hundratals uppsågningar för fiber är alla igenlagda och asfalterade och därmed inte längre farliga för cyklister. I Danmark har entreprenören råd med det, men inte i Sverige där vissa bolag utan framtid beklagar sig, ojar sig, skyller på allt utan hänsyn till folkvett och egna skyldigheter…
Det som inte finns på Öland finns på Bornholm: Vettig information för cyklister. Man behöver ingen karta på Bornholm, tack vare stora informativa skyltar vet man alltid var man är. Det är skillnad mot Öland där man lockas in på leder för att helt plötsligt stå öga mot öga med en stenmur tvärs över leden. På Bornholm lever cyklisten ett enkelt liv – alltid i vetskap om var hen är.
ölands längsta raka
Minns du att kulturorganet tidigare utlovade en riktigt lång cykelfilm, en bautarulle? Vi hojade 2:26:43 timmar från Södra Möckleby till Kastlösa över Skärlöv och Torngård och gick i mål i utgångsbyn Södra Möckleby. Turen gjordes i början av april. Filmen klipptes och ljudlades. Den blev bra. Men när jag lägger ut den på Youtube förstörs den till oigenkännlighet. Trots efterforskningar förstår jag inte varför.
Tanken var att alvarsamt2 på sikt ska mäta sig med norsk slow TV som bland annat har visat tågresor på över sju timmar och en resa med Hurtigruten på hela 134 timmar. Här kan du se en miniversion av den på bara fem timmar.
Men vi tar snart upp kampen med norrmännen igen. Målet är att närma oss dem med sjumilakliv. I vårt projekt Slow cycling trampar vi – exempelvis – varvet Södra Möckleby-Torngård-Alby-Södra Bårby och hem igen. Men till dess måste problemen på Youtube lösas…
I väntan på den lösningen bjuder vi här på varvet Södra Möckleby-Torngård-Skärlöv-Kastlösa-Södra Möckleby men denna gång utan videokamera. Men håll ut, flera cykelfilmer kommer småningom…
Bäckbottnarna skrämde denna heta dag, som skulle följas av flera ännu hetare – och ännu flera ännu hetare dagar – och nätter…
Storbrobäcken fotograferad från landsvägen. Torr som fnöske. Jag hade lyckligtvis två cykelväskor fulla med vattenflaskor med mig.
Samma bäck en bit längre ut på alvaret. Det var uppskattningsvis 40 grader varmt i solen under hela turen.
Vi hojar nu på gamla banvallen mellan Skärlöv och Kastlösa. Här bedrev Ölands Järnvägar trafik fram till 1 oktober 1961. Redan 21 juli hade många träd och buskar börjat ”gula ned sig” för att överleva torkan. Först i vår får vi se om de lyckats. Leden är närmast Skärlöv lappad och lagad med ett ganska knepigt grus som får framhjulet att kana. Det gäller att hålla i styret.
Är detta Ölands längsta raksträcka? Jag vet inte. Men jag vet att den mäter över sju kilometer och att den är ganska tristcyklad.
Ganska snart efter infarten i Skärlöv uppenbarar sig en skön rastplats. På den finns grunden till banvaktstugan kvar. Stugan byggdes 1910 och i den bodde banförman Karl Ljungström med familj. Det var sannolikt ett ensamt liv, där endast tågen stod för liv och rörelse.
Fruktträd och syrener finns kvar från den tid stugan var bebodd. Men denna lilla lätt skuggade pusta-ut-och-sitt-plats är nog av senare datum.
En annan husgrund på samma tomt. Kanske låg källaren här, som för mer än 100 år sen byggdes utan tak. Fråga mig inte varför.
Under ett synnerligen bastant trälock hittade vår utsände vatten i den brunn som grävdes för över 100 år sedan. Åsynen av det blöta blev en skakande upplevelse för vår uttorkade reporter. – Jag hade för länge sen glömt hur vatten ser ut, lär han ha mumlat för sig själv.
Äppelträdet på tomten bar rikligt med frukt. Äpplena smakade gott redan i juli. Det här trädet såg helt opåverkat ut av torkan.
När man cyklar från Skärlöv till Kastlösa ligger Penåsa ödeby på vänster sida. Du kan ställa in siktet på ödebyn genom att klicka här. Eller besöka den direkt och klicka här.
Om du vill gå i stället för att cykla kan du ställa hojen här och vandra ut till Millersten. Det gjorde inte vår utsände.
När vi närmar oss Kastlösa dyker denna vackra rastplats upp på vänster sida. För oss myggkänsliga blev dock visiten fransysk.
Här ute i ödemarken finns en luftpump för cykeldäck! Jag testade den inte, eftersom jag anser att man ska pumpa i sitt anletes svett med vanlig bråkande cykelpump – till tirader av sköna svordomar. Helvetes, jävlar, skit! Men är jag på latsidan kör jag kolsyrepatron…
Nu ser vi tornet på kyrkan i Kastlösa. Vi är bara några hundra meter från livligt trafikerade 136:an. När man styr ut på den från denna fridens led känns det som att komma ut på motorväg i storstad…
dags att hoja igen…
Denna gång styr vi söderut på norra Ölands västsida, mellan Sandvik och Djupvik…
Vi hojar Sandvik – Djupvik
Inom kort kan du cykla med alvarsamt2 mellan Sandvik, bilden, och Djupvik – en fridfull men också dramatisk sträcka kompad av havets eviga brus och vind.
norrut!
Vi hojar på i god fart mellan golfbanan och Södra bruket. Där det går cyklar vi på den asfaltbelagda cykelleden.
mot havet
Det finns förhållandevis få bra vägar ned till havet på Öland, speciellt på den östra sidan. Däremot finns många traktorvägar och kostigar som lämpar sig väl för cykeln. Det är spännande att likt en spårhund sniffa sig fram till Österhavet eller Kalmarsund. Häromdagen fick jag vittring när jag hojade norrut i trakterna av Gärdslösa. Jag vädrade hav och vände. Först gick det åt skogen, men sen gick det mot havet.
Följ med ned till Norra viken!
på turné
Ni minns kanske Ulf Peder Olrogs parodi på Frans G Bengtssons dikt Balladen om franske kungens spelmän.
Refrängen lyder:
Vi har varit på turné
och har kommit lätt på sne’,
finns det ingen som kan säga var vi e’?
Denna stump sjöng jag för mig själv då jag hojade runt i trakterna kring Löt utan vare sig karta, gps, smartphone eller kompass. Det är roligare att slumphoja än att målhoja. För vart man än pinnar på kommer man alltid fram till något.
Kyrkorna förföljde mig. Jag cyklade från kyrkan i Löt och hamnade vid kyrkan i Alböke. Jag tog ny sats och cyklade 136 söderut för att komma till Löt igen. Men icke. Skylt efter skylt berättade om andra byar: Unneberg, Lundegård, Hagslätten. Men dit ville jag inte. En vandrare rådde mig att vända. Jag lydde och kom till Löt igen.
Från Löt drog jag – på chans – höger, vänster vid skylt Valsnäs och sen rakt fram tills vägen tog slut. Då var jag på Boudden.
Som jag sa: Man kommer alltid fram till något.
paradis utan namn
Åt söder. Längst bort på udden ligger två hus alldeles nära havet. Jag undrar om de är bebodda?
Havet drog. Men jag fann ingen väg dit. Frågade vänlig tant som gav mig råd. Det var ingen autobahn men den kallas för väg. Jag hojade på. Det var ingen väg, mer än kostig som vartefter blev stig som senare blev ingenting. Men jag kom till havet och kände mig fri. Här hörde jag den kraftigaste tystnad jag nånsin upplevt på Öland. Jag kände mig som Robinson Crusoe. Inte en människa, bara en skock kreatur som brölande på avstånd – och några måsar.
Platsen? Ingen aning. Men en film om turen dit kommer småningom…
Norrut – mot evigheten. För den fotointresserade kan jag berätta att bilderna är tagna med aktionkameran GoPro Hero 6 Black.
Tydligen har några människor hittat hit före mig. För vid slutsationen låg denna välbyggda ”sitta-och-njuta-möbel”.
