Den 36 minuter långa versionen av Februaricykling kan du se här. Den ligger på min blogg Cykla på Öland.
Den 36 minuter långa versionen av Februaricykling kan du se här. Den ligger på min blogg Cykla på Öland.
Historisk djupdykning – strandstenar exemplifierar fake news.
Lokalhistorisk djupdykning – vi har läst Lars Henells bok Albrunna förr och nu.
Februaricykling – en hojrunda på Gubbmonarken gjord 7 februari. Nu är det dags att börja trampa på allvar…
Över floden in bland träden – vi åker vattenrutschkana rakt ut i Kalmarsund.
Ölandsraset ut i Kalmarsund fortsätter – hur länge finns Öland kvar?
På en så kort sträcka som knappt tre kilometer ska vi inte bara se den vackra novembernaturen, gamla bruksbostäder och en bruksruin, utan också en strålande utsikt mot Sverige, ett ”stentungt nav” och en ”ovanligt stenig trädgård”.
Den digitala världens faror uppmärksammas allt mer. Anställda på Google och Facebook skickar sina barn till skolor där den analoga världen styr. De har alltså insett riskerna med de floder av ettor och nollor som dränker oss i ett ständigt växande flöde.
Den psykiska ohälsan slår rekord på rekord och många känner sig villrådiga i den tsunami av nyheter, valmöjligheter, moden, trender, annonser, åsikter och kommentarer som forsar in över oss med allt större kraft. Många är slavar under sina mobiltelefoner, andra lever under kvävande grupptryck och ofattbart många går in i väggen på grund av det mycket luddiga begreppet stress. Många blir sjuka för livet och för vissa går det ännu sämre. Den digitala världens baksida är bittermörk.
Kultur och motion ökar livslusten. Det vet man i dag. Kulturorganet har därför ett anspråkslöst tips: Kolla in senaste filmen på bloggen Cykla på Öland och öva dig i förmågan ”att göra ingenting under en längre tid”, i detta fall en och en halv timme…
På torsdag kan du se en ny cykelfilm på min blogg Cykla på Öland. Om kvaliteten är dålig är det bäst att återkomma nån dag senare, eftersom Youtube ”suddar och fixar och komprimerar” en längre film i flera dygn, kanske ”ständigt”. Det vet nog ingen mer än Youtube. De kör kanske program som hela tiden komprimerar den enorma videomassa de härbärgerar. För två år sedan lades det ut 300 timmar videomaterial varje minut dygnet runt, året om på Youtube. I dag är nog den massan troligen dubbelt så stor.
Den nya filmen är en och en halv timme lång och går just nu, 8 januari, bara att se i 360 p. Efterhand stiger kvaliteten och när Youtube komprimerat färdigt ska den gå att se i 1080 p. Men som sagt, det kan ta dygn… Vi återkommer i ärendet…
PS. Nu på onsdagsmorgonen verkar Youtube ha ”suddat färdigt”. Filmkvaliteten är nu 4 K! Du kan se rullen i morgon bitti…
Kulturorganet har i dag sänt kort mejl till Statens Fastighetsverk angående dess nej till cykelled söder om ”muren”. Vi väntar på svar…
Det tar sig. Nu kan du cykla mellan Albrunna och Ventlinge på idel ädel cykelled. Du slipper alltså helt den livsfarliga 136:an.
Ska vi ta en provtur? Vi kan cykla söderut från ”tvättbrädan i Södra Möckleby” (numera asfalterad) genom Södra bruket och utmed sjön fram till vattnet nedanför Albrunna. Där tar vi inte den asfalterade leden vidare utan hojar rakt upp för den grovgrusade ganska branta backen. Uppe på 136:an tar vi höger och hojar fram till kvarnen på höger sida. Där tar vi ned till höger och har då sammanhängande cykelled fram till mitten av Ventlinge, strax efter kyrkan. Där måste vi tyvärr upp på 136:an igen och cykla några hundra meter på den tills leden tar vid igen på höger sida.
Den som inte har alltför känsliga däck kan ta av höger ännu tidigare än kvarnen. Nedfarten är inte utmärkt och mycket brant. Cykla ned efter ”ett gult hus”, fortsätt ungefär 20 meter, ta sen tvärt vänster på leden. Cykla inte rakt fram – då hamnar du småningom i en mur, se bilder nedan.
Mellan Degerhamn och Grönhögen saknas leden nu bara på två korta stumpar nedanför och i Albrunna och på runt 200 meter genom Ventlinge. Det tål att upprepas: Det tar sig.
Slutligen ska nämnas att det finns en ännu tidigare väg att komma ned på cykelleden från Albrunna – om man kommer norrifrån. Den går också ned vid ett gult hus. Mer om denna i kommande inlägg…
Det kommer rapporter om att varannan vuxen svensk har så dålig kondition att hen inte kan gå snabbt i mer än tio minuter utan att behöva ta paus.
Som tidigare idrottstokig har jag ett förslag: Sluta gå, sluta spring. Att gå är trist, att löpa sliter på fötter, höfter och knän. Jag var ”löptokig” som ung men säger ändå: Ingen över 25 ska springa!
Cykeln gör att du ser mycket på kort tid och motionen är mjuk. Därför är cykling idealiskt för överviktiga och äldre. Dessutom kan du cykla på olika sätt, på olika cyklar. Du kan speeda på racer, cykellufsa på klassiker, fara fram som en pil över stock och sten i skogen på en mountainbike. Och du kan hoja elcykel, som ger precis lika bra motion som en vanlig hoj – om du bara tar i. På en elmaskin hinner man dessutom se ännu mer än på en icke-elcykel. Har man svårt med balansen finns trehjulingar. Och gillar man sällskap finns tandemmodeller.
Kombinerar du cykling med nån ”speedidrott”, exempelvis boxning eller pingis, kommer du snart i toppform. Skippa allt som sliter, som skivstång och alla slags tyngder. Sådana pryttlar gör dig visserligen stark, men ack så långsam. För mig är det mycket viktigare att vara kvick än stark.
Vi har nu nästan en hel cykelled mellan Degerhamn och Grönhögen. Jag använder den i stort sett varje dag. Men jag är helt ensam. Jag undrar ofta var alla andra människor är. Det kan gå veckor utan att se en enda cyklist. De senaste 20 timmarna på leden har jag bara mött tre andra cyklister. Tre!
Rätt klädd cyklar du helt problemfritt ned till + 0,5 grader i vilket väder som helst. Säsongen kan fortfarande vara lång… Kolla i garage och källare. Kanske hittar du nån gammal Fram, Monark eller Crescent att få liv i?
Om så är får den garanterat liv i dig.
Nu kan du hänga med på en riktigt lång cykeltur på min blogg Cykla på Öland. Vi hojar i mer än tre timmar i lugn takt på Gubbmonark och kliver tio meter upp i luften och spanar in monument över stupade tyskar på Ölands östra sida…
Kvällens utlovade intervju med vår högt älskade Sune Flisa har måst utgå – av moraliska och publicistiska skäl som vi inte helt kan tydliggöra.
Upprinnelsen blev ett gräl mellan vår reporter Laurha Porthin von Weshenstråhle och Sune Flisa i samband med att Sune tog åt sig hela äran av ”de igångsatta reparationsarbetena av tvättbrädan i Södra Möckleby”. Laurha menade att den kraftfulla aktionen för en reparation har drivits av Allan von Kompost och ingen annan – medan Sune var på fiskesemester i Indien!
Sune blev då topp tunnor rasande och skrek så gardinerna fladdrade i kulturorganets sammanträdesrum:
– Du din lilla Journalisthögskolautbildade låtsasmurvel med konsistensfett bakom pannbenet bör inte komma här och spela analytiker av det svåra och många gånger hemliga arbete jag har lagt ned på den här framgångsrika aktionen som ledde till en av mina största segrar. Det finns faktiskt telefoner och datorer även i Indien, men det fick ni väl inte lära er på det där daghemmet Journalisthögskolan där ni blev så vänstervridna att ni knapp kan svänga höger i en vägkorsning. Ni blev väl SSU:are med modersmjölken och stavade er hjälpligt igenom roliga Tage-Erlander-historier och röda Mao Tse-tung-sagor medan ni inslagna i palestinaschalar sippade Kir och knaprade kycklinglår och trodde på kosing från himlen…
Laurha Porthin von Weshenstråhle: – Men Sune…
Sune Flisa: – Inga men här! Du hade väl Gunnar Sträng som idolbild bredvid C G Hermansson och Elvis Presley och du satt säkert och vinkade ikapp med Ria Wägner vid din lilla 12-tums dumburk och skrattade åt Humle och Dumle och sjöng Sudda sudda bort din sura min tillsammans med Gullan Bornemark. Och du var du nog kär i både Snoddas och Hyland…
Här fick Laurha Porthin von Weshenstråhle nog och lämnade rummet. En enig redaktion stödjer i detta fall henne, ity alla vet att det är Allan von Kompost som drivit frågan vidare – i ur och skur, i med- och motgång, modigt och med fast blick mot målet.
Vilka konsekvenserna blir när Allan kommer tillbaka från sin vandring i Anderna törs ingen av oss tänka på. Frågan om avsked på vitt eller grått eller rutigt papper kan åter bli aktuell.
Sune Flisa har åkt tillbaka till Indien, till Shimla. Innan han åkte stampade han sönder sin mobiltelefon till orden:
– Jag vill aldrig mer höra ett ord från er. Inte ett! Adjö mitt herrskap. Världen väntar på mig. Så gick han ut i den friska Ölandsluften med högburet huvud…
Klockan 19:34 kom ett sms från Sune, avsänt från en SAS-kärra mellan Berlin och Shimla: ”Älskar er alla. Kommer hem nästa vecka. Då ska vi fira min seger. Jag bjuder. Och Laurha ska få en puss. /Eder Sune”.
Som första media i världen kan kulturorganet berätta att den världsberömda ”Tvättbrädan i Södra Möckleby” nu ska repareras. De åtta uppsågningar som gjordes i den för snart två år sedan ska läggas igen och asfalteras!
Under kvällen kommer lång intervju med Sune Flisa som enväldigt hävdar att det är hans förtjänst att något händer i denna ”cykelvärldens största skandal – genom alla tider”. Försök att stoppa publiceringen görs av flera redaktionsmedlemmar, som dock saknar nödvändigt stöd av chefredaktör Allan von Kompost som är på ”vandra-tyst-och-glöm-allt-kurs” i Anderna – enligt egen uppgift för att stå ut med det intellektuellt förödande arbetet på just kulturorganet.
Samtidigt som cyklister på södra Öland åter har fått hopp om en relativ bra cyklistisk framtid inkommer kondoleanser från skilda delar av världen, exempelvis Japan, Tyskland, Nederländerna och Spanien. Många kommer att sakna ”Mountainbikebanan Tvättbrädan”. Exempelvis skriver det japanska mountainbikeförbundet med vit text på svart papper:
Med stor bestörtning mottager vi beskedet att Tvättbrädan i Södra Möckleby ska läggas ned. Alla 34 åkare som vi hade på träningsläger i byn under oktober lärde sig att älska denna bana, även om den var mycket krävande och förstörde 72 cyklar, orsakade 23 omkullkörningar, 13 hjärnskakningar och 22 sjukhusdagar på hospital i Kalmar.
PS. De som ligger närmast en miljon i vinstpengar har tippat 9, respektive 13 november… Avgörandet sker den dag ”dikena läggs igen och asfalteras”. Ingen kan alltså redan nu titulera sig miljonär.
Kulturorganet har länge filmat i 4 K men aldrig tidigare renderat en sådan film i det formatet. Denna cykelfilm blev enormt stor i original, 45 GB, och absolut pixlingsfri. Hur den blir sedan Youtube ”behandlat” den återstår att se. Jag vet inte vad andra ser på sina skärmar, och jag är därför tacksam för kommentarer om den tekniska kvaliteten. Vänligen titta speciellt på träd, gräs och annat med många detaljer.
Ljudet är dåligt, eftersom en fastsatt mikrofon ”slet sig” och blev hängande i en halvmeter sladd. Så kan det gå…
Sedan alvarsamt2 uppmärksammat ip onlys söndersågningar av vägar och cykelleder reagerar nu handlingskraftigare kommuner än mjäkiga Mörbylånga mot att bolaget inte återställer gjorda grävningar.
I Kungsörs kommun sätter man hårt mot hårt och förbjuder bolaget att gräva genom att inte godkänna så kallade schakttillstånd. Se Rapport 1 oktober vid – 10:43.
Nej, du ser inte fel. Denna video har varit utlagt tidigare med titeln Våren är tillbaka!. Den nedan är en annan – och förhoppningsvis – bättre version av samma film. Innehållet är helt identiskt, det som skiljer är renderingen, alltså ”kodningen” från råfilm till färdig film.
Jag är naturligtvis intresserad av åsikter om den rent tekniska kvaliteten. Är denna version bättre än den förra? Är den det raderas senare den förra.
Nu cyklar vi igen, från Södra Möckleby till Kastlösa, över ön till Skärlöv, till Torngård och hem till Södra Möckleby igen…
Denna video är inspelad i april. Vi cyklar från Södra Möckleby till Kastlösa, tar gamla banvallen rätt över Öland ner till Skärlöv – och segar oss hem igen i den kraftiga motvinden. Denna rulle är bloggens hittills längsta, nästan 2,5 timmar.
Slå på högtalarna, klicka igång rullen och upplev Ölandsvåren på nytt nu när hösten blir allt mörkare!
Tänker man annorlunda om cykelleder på Bornholm än på Öland? Svaret är ja. På Bornholm har cyklandet högre status än här och oerhört många fler cyklar. En vanlig syn är cyklande skolklasser med kanske hundra ungar på hoj i långa ”tåg”.
På lilla Bornholm, 3 x 4 mil, finns 23,5 mil cykelleder. På Bornholm bygger man smalare, enklare och sannolikt billigare leder än på Öland. Därför finns de överallt, nästan. Och de sköts på ett bättre sätt än på Öland. På Bornholm ges exempelvis inga entreprenörer möjlighet att komma undan sitt ansvar att lägga igen och asfaltera efter sina genomsågningar för fibernedläggning – som i Mörbylånga kommun.
Öländska drömmar om cykelleden Fyr till fyr kan du läsa – och försöka tyda – här.
Hoja med i denna rulle från trakterna av Dueodde på södra Bornholm till staden Nexö i öster så kan du spana in den danska modellen av cykelleder med egna ögon…
Cykla med alvarsamt2 från Parboäng söder om Grönhögen till Södra bruket i Degerhamn. Solen är på sitt allra bästa humör, det blåser friskt och luften är klar. Är det sista sommardagen 2018 vi får njuta av?
I nästa video cyklar vi på Bornholm – från rena landet in till en stad. Du kan då se skillnaderna mellan cykellederna där och här hemma på Öland.
Den frågan ställdes på redaktionens morgonmöte i går. Vår proffscyklist Sune Flisa anmälde genast intresse för att göra en kortare provcykling. Förslaget möttes av entusiasm, slängkyssar och idel bifall.
Testet utfördes strikt vetenskapligt. Exempelvis valdes sträckan med slumpgenerator. Vi delade in hela leden i tusen olika långa delsträckor, och slumpgeneratorn fick därpå välja ut en av dem. Vi hamnade i Södra Möckleby…
Jo, rubriken är helt sann. Och 95 procent av dessa cykelleder är asfalterade, medan 5 procent är grusleder. Men gruset är inte alls som det som används på våra öländska leder, grovt och vasst. Nej, det är ett extremt hårdpackat stengrus med små korn. Dessa leder känns ofta lika hårda som asfalt.
De är jobbiga att cykla uppför. Men nedför behöver man inte ta ett enda tramptag. Häng med och rulla utför Paradisbackarna ett par tre kilometer nordväst om Nexö på Bornholm. Vi sitter helt stilla medan hojen tar oss drygt två kilometer ned mot Aarsdale. Vi stannar strax före T-cykelvägskorsningen Aarsdale till vänster och Nexö till höger.
Känner du för att först gå högst upp, till 91 meter över havet, sedan cykla brant ned för den slingrande vägen för att slutligen dricka grönsaksjuice i hamnen i Sandvig? Då är denna film något för dig. Rullen har den logiska titeln Grönsaksjuice och är inspelad under min cykelsemester på Bornholm. Slå på högtalarna och klicka i pilen nedan för att se den.
Hela kulturorganets redaktion har legat på mentalt och fysiskt träningsläger på Bornholm, något vi berättar om i ett antal kommande inlägg. Programmet har varit stenhårt: Yoga, Jujutsu, ”livsstilskorrigeringar med indiske professorn Abman Zoan Curtu” och krävande cykling på den hårt kuperade ön. Vi passade naturligtvis också på att heja fram vår egen Sune Flisa i tävlingen Bornholm rundt på cykel. Vårt empatiska och kamratliga stöd gav beräknad effekt. Sune segrade överlägset i det 103 kilometer långa rundloppet.
Sune hade det goda omdömet att tända en redig Havanna på upploppet och som ett ”rökpuffande ånglok” bryta målsnöret till danska ovationer och senare tal av Sören Pedersen, borgmästare i Nexö. Det var 23:e året i rad som denna krävande tävling genomfördes och segertiden blev unikt fina 1 timme 46 minuter 43 sekunder. Tvåa blev kulturorganets framtidssatsning Alice Asterisk-Danielsson-Puttman, som väckte medial uppmärksamhet i sin kritstrecksrandiga fartbikini med logon alvarsamt2 i guldfärg på hjälmen. Trea blev inte helt oväntat vår tidigare MMA-atlet Ingvar-Charm-Knubbendorpf, som trots svår huvudvärk och otäck dimsyn lyckades hitta målet genom att fråga sig fram på dålig danska. Bäste dansk blev Peder Pedersen som var över timmen efter Sune och näst bäste dansk blev Ole Pedersen som saggade i mål nästan två timmar efter Peder Pedersen. 1 654 Pedersen och 14 567 andra cyklister från hela världen startade i loppet, som i tidningen Bornholm News beskrivs som ”det folkliga och internationella genombrottet för cyklisten, publicisten och narcissisten Sune Flisa.”
Redaktionen cyklade dagligen många mil på det vackra och starkt kuperade Bornholm, och alla förundrades vi över hur smart cykelbanorna är dragna. De finns utmed alla vägar – nästan. Ibland är de bara 70-80 centimeter breda – med de finns! I vissa samhällen är extremt breda brunröda cykelbanor dragna på båda sidor av vägen – som går som en liten smal tarm mellan cykelbanorna. Tanken är – vad vi förstår – att cyklisterna har företräde i allt och att bilisterna måste bromsa och styra undan för att kunna möta andra bilister, till cyklisternas fromma. En genial tanke.
Bornholm är ungefär 4 x 3 mil stor. Den är Ölands motsats; det går upp och ned hela tiden. Vägen runt är 103 kilometer lång. På ön finns 235 kilometer cykelled. På fotot nedan ser du en tre meter bred cykelbana till vänster. Men även på andra sidan vägen finns en cykelbana, icke så bred som den till vänster men ändå! Det märks tydligt att danskarna är födda cyklister. Antalet trampare är mycket större än hemma på Öland. Alla cyklar. Hela skolklasser cyklar. Hela föreningar cyklar. Vänner cyklar. Familjer cyklar. Klubbar cyklar. Hela skolor cyklar. Små 3-åringar kommer sjavande i skrämmande hastigheter, extremt disciplinerade. De kan cykla i sömnen. I Sverige verkar få 7-åringar veta vilken sida man ska cykla eller gå på.
Vi har flera gånger blivit omcyklade av 80-åriga damer som pinnat på i runt 25 kilometer i timmen. Med stor möda har vi cyklat ikapp dessa fartfantomer för att belåtet kunna konstatera: elcykelfuskis! Men icke. De hojar vidare i denna hastighet till synes hur långt och hur länge som helst – på vanliga, icke eldrivna hojar. Dessa seniga gråpanterdamer imponerar. Vilken underbart framfusig stil! Och vilka muskler, vilken fysik. Alla på Bornholm cyklar snabbt. Man har hypermoderna hojar, ofta typ ”korsning mellan racer och mountainbike” med massor av växlar och enorma däck. Under vår Bornholmsvistelse har vi hittills inte sett en enda vuxencykel av ”klassisk typ” med bara 5-7 växlar.
Apropå inte sett… Under våra många mils cyklande har vi inte sett ett enda uppsågat, grusfyllt icke asfalterat parti efter fiberdragning. I många byar är ”många tiotals uppsågningar” gjorda – och alla är igenlagda och asfalterade. Under våra tio dagar på Bornholm har vi faktiskt bara sett en enda liten skada i en cykelväg. En enda, stor som en apelsin!
Minns du att kulturorganet tidigare utlovade en riktigt lång cykelfilm, en bautarulle? Vi hojade 2:26:43 timmar från Södra Möckleby till Kastlösa över Skärlöv och Torngård och gick i mål i utgångsbyn Södra Möckleby. Turen gjordes i början av april. Filmen klipptes och ljudlades. Den blev bra. Men när jag lägger ut den på Youtube förstörs den till oigenkännlighet. Trots efterforskningar förstår jag inte varför.
Tanken var att alvarsamt2 på sikt ska mäta sig med norsk slow TV som bland annat har visat tågresor på över sju timmar och en resa med Hurtigruten på hela 134 timmar. Här kan du se en miniversion av den på bara fem timmar.
Men vi tar snart upp kampen med norrmännen igen. Målet är att närma oss dem med sjumilakliv. I vårt projekt Slow cycling trampar vi – exempelvis – varvet Södra Möckleby-Torngård-Alby-Södra Bårby och hem igen. Men till dess måste problemen på Youtube lösas…
I väntan på den lösningen bjuder vi här på varvet Södra Möckleby-Torngård-Skärlöv-Kastlösa-Södra Möckleby men denna gång utan videokamera. Men håll ut, flera cykelfilmer kommer småningom…
Denna gång styr vi söderut på norra Ölands västsida, mellan Sandvik och Djupvik…
Vi hojar på i god fart mellan golfbanan och Södra bruket. Där det går cyklar vi på den asfaltbelagda cykelleden.
Det finns förhållandevis få bra vägar ned till havet på Öland, speciellt på den östra sidan. Däremot finns många traktorvägar och kostigar som lämpar sig väl för cykeln. Det är spännande att likt en spårhund sniffa sig fram till Österhavet eller Kalmarsund. Häromdagen fick jag vittring när jag hojade norrut i trakterna av Gärdslösa. Jag vädrade hav och vände. Först gick det åt skogen, men sen gick det mot havet.
Följ med ned till Norra viken!
Ni minns kanske Ulf Peder Olrogs parodi på Frans G Bengtssons dikt Balladen om franske kungens spelmän.
Refrängen lyder:
Vi har varit på turné
och har kommit lätt på sne’,
finns det ingen som kan säga var vi e’?
Denna stump sjöng jag för mig själv då jag hojade runt i trakterna kring Löt utan vare sig karta, gps, smartphone eller kompass. Det är roligare att slumphoja än att målhoja. För vart man än pinnar på kommer man alltid fram till något.
Kyrkorna förföljde mig. Jag cyklade från kyrkan i Löt och hamnade vid kyrkan i Alböke. Jag tog ny sats och cyklade 136 söderut för att komma till Löt igen. Men icke. Skylt efter skylt berättade om andra byar: Unneberg, Lundegård, Hagslätten. Men dit ville jag inte. En vandrare rådde mig att vända. Jag lydde och kom till Löt igen.
Från Löt drog jag – på chans – höger, vänster vid skylt Valsnäs och sen rakt fram tills vägen tog slut. Då var jag på Boudden.
Som jag sa: Man kommer alltid fram till något.
Havet drog. Men jag fann ingen väg dit. Frågade vänlig tant som gav mig råd. Det var ingen autobahn men den kallas för väg. Jag hojade på. Det var ingen väg, mer än kostig som vartefter blev stig som senare blev ingenting. Men jag kom till havet och kände mig fri. Här hörde jag den kraftigaste tystnad jag nånsin upplevt på Öland. Jag kände mig som Robinson Crusoe. Inte en människa, bara en skock kreatur som brölande på avstånd – och några måsar.
Platsen? Ingen aning. Men en film om turen dit kommer småningom…