Hela kulturorganets redaktion har legat på mentalt och fysiskt träningsläger på Bornholm, något vi berättar om i ett antal kommande inlägg. Programmet har varit stenhårt: Yoga, Jujutsu, ”livsstilskorrigeringar med indiske professorn Abman Zoan Curtu” och krävande cykling på den hårt kuperade ön. Vi passade naturligtvis också på att heja fram vår egen Sune Flisa i tävlingen Bornholm rundt på cykel. Vårt empatiska och kamratliga stöd gav beräknad effekt. Sune segrade överlägset i det 103 kilometer långa rundloppet.
Sune hade det goda omdömet att tända en redig Havanna på upploppet och som ett ”rökpuffande ånglok” bryta målsnöret till danska ovationer och senare tal av Sören Pedersen, borgmästare i Nexö. Det var 23:e året i rad som denna krävande tävling genomfördes och segertiden blev unikt fina 1 timme 46 minuter 43 sekunder. Tvåa blev kulturorganets framtidssatsning Alice Asterisk-Danielsson-Puttman, som väckte medial uppmärksamhet i sin kritstrecksrandiga fartbikini med logon alvarsamt2 i guldfärg på hjälmen. Trea blev inte helt oväntat vår tidigare MMA-atlet Ingvar-Charm-Knubbendorpf, som trots svår huvudvärk och otäck dimsyn lyckades hitta målet genom att fråga sig fram på dålig danska. Bäste dansk blev Peder Pedersen som var över timmen efter Sune och näst bäste dansk blev Ole Pedersen som saggade i mål nästan två timmar efter Peder Pedersen. 1 654 Pedersen och 14 567 andra cyklister från hela världen startade i loppet, som i tidningen Bornholm News beskrivs som ”det folkliga och internationella genombrottet för cyklisten, publicisten och narcissisten Sune Flisa.”
Redaktionen cyklade dagligen många mil på det vackra och starkt kuperade Bornholm, och alla förundrades vi över hur smart cykelbanorna är dragna. De finns utmed alla vägar – nästan. Ibland är de bara 70-80 centimeter breda – med de finns! I vissa samhällen är extremt breda brunröda cykelbanor dragna på båda sidor av vägen – som går som en liten smal tarm mellan cykelbanorna. Tanken är – vad vi förstår – att cyklisterna har företräde i allt och att bilisterna måste bromsa och styra undan för att kunna möta andra bilister, till cyklisternas fromma. En genial tanke.
Cyklisterna skyddas i alla sammanhang. Här är ena väghalvan avstängd för underhållsarbete. Cyklisterna behöver inte stanna för det röda ljuset, utan de kan lugnt cykla in i den ”korridor” som är gjord för dem i mitten av vägbanan. Och allt är väl skyltat, förstås.
Bornholm är ungefär 4 x 3 mil stor. Den är Ölands motsats; det går upp och ned hela tiden. Vägen runt är 103 kilometer lång. På ön finns 235 kilometer cykelled. På fotot nedan ser du en tre meter bred cykelbana till vänster. Men även på andra sidan vägen finns en cykelbana, icke så bred som den till vänster men ändå! Det märks tydligt att danskarna är födda cyklister. Antalet trampare är mycket större än hemma på Öland. Alla cyklar. Hela skolklasser cyklar. Hela föreningar cyklar. Vänner cyklar. Familjer cyklar. Klubbar cyklar. Hela skolor cyklar. Små 3-åringar kommer sjavande i skrämmande hastigheter, extremt disciplinerade. De kan cykla i sömnen. I Sverige verkar få 7-åringar veta vilken sida man ska cykla eller gå på.
Cykelbanor på båda sidor av vägen mellan Tejn och Allinge. Allt är förstås väl skyltat.
Vi har flera gånger blivit omcyklade av 80-åriga damer som pinnat på i runt 25 kilometer i timmen. Med stor möda har vi cyklat ikapp dessa fartfantomer för att belåtet kunna konstatera: elcykelfuskis! Men icke. De hojar vidare i denna hastighet till synes hur långt och hur länge som helst – på vanliga, icke eldrivna hojar. Dessa seniga gråpanterdamer imponerar. Vilken underbart framfusig stil! Och vilka muskler, vilken fysik. Alla på Bornholm cyklar snabbt. Man har hypermoderna hojar, ofta typ ”korsning mellan racer och mountainbike” med massor av växlar och enorma däck. Under vår Bornholmsvistelse har vi hittills inte sett en enda vuxencykel av ”klassisk typ” med bara 5-7 växlar.
Apropå inte sett… Under våra många mils cyklande har vi inte sett ett enda uppsågat, grusfyllt icke asfalterat parti efter fiberdragning. I många byar är ”många tiotals uppsågningar” gjorda – och alla är igenlagda och asfalterade. Under våra tio dagar på Bornholm har vi faktiskt bara sett en enda liten skada i en cykelväg. En enda, stor som en apelsin!
Hundratals uppsågningar för fiber är alla igenlagda och asfalterade och därmed inte längre farliga för cyklister. I Danmark har entreprenören råd med det, men inte i Sverige där vissa bolag utan framtid beklagar sig, ojar sig, skyller på allt utan hänsyn till folkvett och egna skyldigheter…
Det som inte finns på Öland finns på Bornholm: Vettig information för cyklister. Man behöver ingen karta på Bornholm, tack vare stora informativa skyltar vet man alltid var man är. Det är skillnad mot Öland där man lockas in på leder för att helt plötsligt stå öga mot öga med en stenmur tvärs över leden. På Bornholm lever cyklisten ett enkelt liv – alltid i vetskap om var hen är.
”Tungt i den branta backen” är titeln på en roman av Gösta Gustaf-Janson från 1972. Den titeln dök ofta upp i mitt medvetande under redaktionens många jobbiga cykelklättringar under Bornholmssemestern. Jag har en cykel växlad för plattlandscykling, inte fjällcykling. Å andra sidan var det underbart att hoja nedför dessa ”stup”. Jäklar, vad det gick undan! Innan man gör det bör man dock vara säker på att man har minst två bra bromsar. Gärna också en bra livförsäkring. På bilden cyklar vi ned mot hamnen i Allinge. Bakom kurvan börjar vägen stupa ännu brantare… Så här ser de flesta infarter ut i de små orterna på Bornholms norrsida: De stupar brant ned mot havet/hamnen.
