Det finns förhållandevis få bra vägar ned till havet på Öland, speciellt på den östra sidan. Däremot finns många traktorvägar och kostigar som lämpar sig väl för cykeln. Det är spännande att likt en spårhund sniffa sig fram till Österhavet eller Kalmarsund. Häromdagen fick jag vittring när jag hojade norrut i trakterna av Gärdslösa. Jag vädrade hav och vände. Först gick det åt skogen, men sen gick det mot havet.
Följ med ned till Norra viken!
Ni minns kanske Ulf Peder Olrogs parodi på Frans G Bengtssons dikt Balladen om franske kungens spelmän.
Refrängen lyder:
Vi har varit på turné
och har kommit lätt på sne’,
finns det ingen som kan säga var vi e’?
Denna stump sjöng jag för mig själv då jag hojade runt i trakterna kring Löt utan vare sig karta, gps, smartphone eller kompass. Det är roligare att slumphoja än att målhoja. För vart man än pinnar på kommer man alltid fram till något.
Kyrkorna förföljde mig. Jag cyklade från kyrkan i Löt och hamnade vid kyrkan i Alböke. Jag tog ny sats och cyklade 136 söderut för att komma till Löt igen. Men icke. Skylt efter skylt berättade om andra byar: Unneberg, Lundegård, Hagslätten. Men dit ville jag inte. En vandrare rådde mig att vända. Jag lydde och kom till Löt igen.
Från Löt drog jag – på chans – höger, vänster vid skylt Valsnäs och sen rakt fram tills vägen tog slut. Då var jag på Boudden.
Som jag sa: Man kommer alltid fram till något.
Åt söder. Längst bort på udden ligger två hus alldeles nära havet. Jag undrar om de är bebodda?Havet drog. Men jag fann ingen väg dit. Frågade vänlig tant som gav mig råd. Det var ingen autobahn men den kallas för väg. Jag hojade på. Det var ingen väg, mer än kostig som vartefter blev stig som senare blev ingenting. Men jag kom till havet och kände mig fri. Här hörde jag den kraftigaste tystnad jag nånsin upplevt på Öland. Jag kände mig som Robinson Crusoe. Inte en människa, bara en skock kreatur som brölande på avstånd – och några måsar.
Platsen? Ingen aning. Men en film om turen dit kommer småningom…
Norrut – mot evigheten. För den fotointresserade kan jag berätta att bilderna är tagna med aktionkameran GoPro Hero 6 Black.
Tydligen har några människor hittat hit före mig. För vid slutsationen låg denna välbyggda ”sitta-och-njuta-möbel”.
Dags att snöra på sig cykelskorna igen. Vi cyklar sträckan Albrunna – Parboäng. I början är leden inte tillräckligt vältad för att cykla på. Där cyklar vi bredvid den, på 136:an. Men så snart leden håller styr vi in på den, trots att den här ännu inte är asfalterad.
Kulturorganet har åter provcyklat Fyr till fyr-leden mellan Albrunna och Ventlinge. När sträckningen är definitivt klubbad inväntar vi den underbara doften från asfaltmaskinerna…
Fotona nedan är gjorda i PhotoShops användbara kommando Skript/bildbearbetare. I det låter du PhotoShop jobba medan du själv gör nåt annat. Du kan göra hur många och hur avancerade makron som helst, exempelvis formatändringar, vitbalans, exponering, kantlinjer, skärpa. Du visar sen PhotoShop vilken mapp som ska jobbas igenom – och går ut och sätter dig i vårsolen. Det är skönt när andra arbetar åt en. Bilderna här är mycket enkelt ”förberedda” i Bridge.
Sträckningen börjar klarna. Alvarsamt2 följer åter cykelledsplanerna. Ett nytt lager grus är lagt på stora delar av leden mellan Albrunna och Ventlinge. Här kommer den uppifrån Kristineberg ned mot Ventlinge – och kameran. Alvarsamt2 till och med cyklade här – om än med visst besvär.
Vi rullar ned mot Ventlinge i en lång, behaglig nedförsluta.
Framme vid löktavlans plats vid Norrgården ska leden inte – som på bilden – gå ut på 136:an igen, utan fortsätta rakt fram ungefär där cykeln står.
Dessa träd tas ned. Där de står ska leden gå. Det blir nätt om utrymme, men enligt projektledare Christer Petersson ska det räcka.
Även dessa träd måste bort för att bereda utrymme för leden. Nu börjar vi närma oss vägen ned till höger som blir ledens fortsättning…
Här är den, den lilla bygatan som ska föra leden åt väster innan den åter svänger mot söder.
Bygatan går mellan gamla vackra byggnader. När alvarsamt2 cyklade här var luften varm. Det var dessutom vindstilla!
Samma gata sedd nedifrån. Här kommer alltså leden att gå ned mot kameran för att alldeles bakom kameran svänga mot söder, åt höger i bild.
När leden svängt söderut igen är det tänkt att den ska gå vidare på den gröna strängen ned mot Grönhögen. Väl framme vid vägen utmed norra delen av golfbanan är saken biff – Grönhögen är intaget!
I mina senaste cykelfilmer har jag återgått till tre mikrofoner. Samtliga är hårt ”nivåskurna”. Zoom H6-maskinen sitter i en liten ryggsäck. Upptill ser du den ”håriga” huvudmikrofonen. Håret är en så kallad dead cat, som ska hjälpa mot vindgenomslag. Huvudmikrofonen är av stereomodell. Till ljudupptagaren är ytterligare två mikrofoner kopplade. De hänger som ”små svarta bollar” i ryggsäckens underkant.
Vid ljudbehandlingen har jag märkt att det sammanlagda ljudet blir bäst om jag inte använder ”normalisera” på stereoupptagningen men på de två spåren för ”hängmickarna”. Alla försök till brusreducering har givit negativa resultat.
Snart visar jag min hittills längsta slow cycling-rulle, nästan 2,5 timmar lång. I den har jag hård motvind hem på Ölands östsida. Jag la då märke till att jag inte hörde någonting annat än vindbrus. Ingenting annat! För att ett cykelljud i en video ska vara trovärdig ska följaktligen ljudet i hård vind faktiskt ”slås sönder av vinden” – precis som i öronen. Med dessa tre mikrofoner kan jag styra nivåerna som jag vill – nästan.
Den läsare som eventuellt vill börja med videofilmning ska veta att alla de kameror jag hittills testat är helt värdelösa på ljudupptagning – om det blåser. Slutsats på Öland: Ska man få till bra ljud krävs ”extern upptagning, tålamod och en massa finter och fiffigheter”.
Ryggsäcken med Zoom H6 till vänster. Cykelhjälmen med kameran till höger. Under ryggsäcken ser du de två extra mikrofonerna i sina svarta deadcats. Nivårattarna på ljudupptagaren går så lätt att de måste tejpas fast, något konstruktörerna borde ha upptäckt – om de provkört sitt underverk i den så kallade verkligheten. Dessa rattar skulle naturligtvis vara mycket tröga – i ”hacklägen” – för att stå kvar där man ställer dem. Innan jag tejpade rattarna hände det att jag efter flera timmars cykling kom hem med helt oanvändbart ljud på grund av att nivåerna hade ändrats av vind, rörelser, väggupp. Men nu börjar det likna nåt…
Cykelledens bredd vid Kristinelund förbryllar. Den är drygt fem meter. Varför? Landningsbana för Gripen? Tvåfiligt åt båda hållen?
Väg 136 till höger är bara metern bredare än cykelleden. Vad säger detta om dess säkerhet? I ett kommande inlägg ska vi titta på eventuella fortsättningar för leden Fyr till fyr genom Ventlinge på väg söderut mot Ottenby. Vad jag kan se i dag finns ingen given sträckning. Kanske vet inte ansvariga hur ”knuten Ventlinge” ska lösas. Kanske det saknas pengar. Alvarsamt2 forskar i ämnet. Den som lever får se – fortsättningen…
Vi var nyss i Albrunna lund. Och nu ska vi dit igen – på cykel. Vi cyklar till den Norra ängen. Lunden är nu så torr att stigen bar hela vägen…
Vågar du hänga med? Vågar du följa med på denna världspremiär som sträcker sig ända fram till det steniga, hårda och dramatiska slutet? Vågar du cykla där ingen levande människa tidigare hojat?
Om ja, klickar du igång videon nedan. Om nej, kommer du i hela ditt resterande liv fråga dig själv varför du bangade ur!
Vi fortsätter vår satsning på ”slow-video”! Denna film är nästan en halvtimme lång.
I dag cyklar vi från hamnen i Grönhögen. Väl nere på fyrplatsen hörs de detonationer som omtalas i inlägget och kommentarerna till Kraftiga explosioner. I videon hörs de som dova ”buller” sannolikt flera mil ut i Östersjön. Lyssna vid 23:02 och 25:24 och 25:46 och 26:11. Vad tror du ljuden kommer ifrån? Personligen tippar jag sjunkbomber.
Efter att ha skaffat mig en Monark Thor Grön känns milen bara hälften så långa som på min hopfällbara Bickerton. Thor Grön käkar mil och i lätt medvind är det inga problem snitta 30 knyck. Thor Grön verkar vara gjord för Öland; den är växlad för planmark. I minsta backe får man överväga att ståcykla eller kliva av.
Vill du kolla in den blivande cykelleden mellan Grönhögen och Södra Möckleby är det bara att hänga med i den 28 minuter långa cykelturen genom att klicka igång videon nedan. Vi startar vid nya boullebanan och går i mål till folkets jubel i allén på Degerhamnsvägen.
Turen gjordes i shorts och t-tröja 9 april. Dan efter gjorde vårvintern komtillbaka…
Inom kort cyklar vi härifrån hamnen ned till fyren högt upp till höger i bild. Dit är det en dryg mil. Här ser det kortare ut, eftersom bilden är hoptryckt med ett kortare teleobjektiv.
Där pippin ligger och solar sig dyker Öland ned i havet. Här slutar inte bara Öland utan också cykelturen – i högsommarvärme och ett evinnerligt fågelkackel. Få en försmak av det genom att klicka här.
Det blåste 16 meter per sekund i går. Jag skulle cykla till Gräsgård. Det var bara att ge upp. En sån motvindstripp hade tagit mitt liv, eller åtminstone flera timmar. Jag vände. Och det gick undan värre…
Minns ni de slow television program (långteveprogram) som gjordes i Norge för några år sedan – och kanske görs ännu? De handlade om bland annat Hurtigruten och järnvägsresor och blev mycket populära. Ett av dem kan du se här – en 7 timmar och 14 minuter lång tågresa mellan Bergen och Oslo. Låter det tråkigt? Inte alls, resan har setts av över 20 procent av det norska folket.
Programmet om sjöresan med Hurtigruten blev hela 134 timmar långt. Det sågs av varannan norrman. För folk med myror i baken finns en synnerligen nedbantad version på bara fem minuter. Du kan också se en bra video om denna långa och oförglömliga resa här.
Alvarsamt2 har redan släppt en och annan längre rulle om cykling på Öland, och vi fortsätter den inslagna vägen. Vi tror nämligen att pendeln slår; att många är trötta på ständig ”action” i blixtsnabba klipp, gjorda i den enda ambitionen att ge ”omedelbara kickar”. Många i dag orkar inte läsa mer än några få rader, se några sekunder film utan att ”nåt dramatiskt” händer. Alvarsamt2 ser det som en farlig utveckling som på sikt kan skapa psykiska besvär, eftersom ”livets resa” inte är en kedja av kickar och action utan en utdragen historia utan logik, utan egentlig mening, utan mål…
Vill du cykla i normal hastighet på elcykel, väljer du den översta turen nedan. I den cyklar vi Södra Möckleby – Hammarby – Smedby – Södra Möckleby på knappt 40 minuter. Vi möter gäss och rådjur och en och annan människa.
Vill du göra samma tur på knappt 10 minuter klickar du på den undre videon.
Ha en god tur! som norrmännen säger.
Som jag tidigare berättat har jag monterat mikrofoner i min cykelhjälm – för att förbättra ljudet i mina cykelvideor. Tanken var att ljudet i denna video skulle bli bra. Men mitt i allt stoj och sjå med inställningar, reglage, kablar, kontakter, dragkedjor och strömbrytare glömde jag att slå på den viktigaste – den till ljudupptagaren. Jag kom följaktligen hem med ”tyst ljud”. Därför är ljudet i nedanstående videor det som kameran tog upp. Det är dåligt, men å andra sidan låter det mycket och brusigt och vindigt när man cyklar i tuffa vindar, regn, snö och hagelskurar.
Turen görs på elcykel.
Du som gillar långa scener väljer översta videon. Den är 18 minuter lång. I den tar jag också död på några myter om elcykeln.
Vill du ha snabbare bildväxlingar väljer du den nedre. Den når mållinjen efter 6 minuter.
Cykla med alvarsamt2. I dag går färden från Södra Möckleby till Gettlinge gravfält.
Virginia Woolf skrev sin roman ”Mot fyren” 1927. Nästan hundra år senare vill Alvarsamt2 inte vara sämre. Här visar vi videon ”Från fyren”, där vi hojar från Långe Jan till Ottenby kungsgård. Videon ingår i vår serie ”Cykla med alvarsamt2” och ska ses som ett relativt misslyckande med extern ljudupptagning vid videoinspelning.
Främsta orsaken till ”den ljudliga klagosången” var en mikrofon som släppte fästet och därpå klämdes fast mellan två syntetiska tyger som skapade ett vasst och frasande missljud vid varje tramptag.
Men se gärna videon trots de ljudliga mankemangen. Vädret häromdagen var strålande vackert och fåglarna kraxade och kvirrade och pep och det var vår i luften.
Nu trampar vi igång!
Dags att motionera bort julskinkan, kalkonen, prinskorvarna, köttbullarna, sillsalladen, Janssons frestelse, köttbullarna, smör, ost och sill och ölen och nubben och vinet och brödet och godiset och efterrätterna och omtaget av skinka, ost, smör och några köttbullar till kvällsölen och så en liten nubbe på det och en klick rödbetssallad och varför inte en öl till och lite mer inlagd sill till potatisen och en klick Jansson och till den passar en bit skinka bra och naturligtvis några köttbullar, fyra prinskorvar och en stor öl till kvällen…
Jag fäller ut min lilla leksakscykel Bickerton och trampar iväg mot Bergstigen i Degerhamn. Och du hänger med!
Dags för en cykeltur igen – från kust till kust, från hamn till hamn. Vi startar i Degerhamn på Sydölands västsida mot målet Gräsgårds fiskehamn på öns östra sida…
Albrunna lund bör ses under försommaren. Men det hindrar inte ett vinterbesök; omväxling förnöjer. Vi tog cyklarna dit.
