De hjortar som inte dök upp i videon Vi cyklar från Seby läge till där Öland tar slut visade i stället upp sig på hemvägen. Och som alltid kom de kutande i full kareta…
Putins vedervärdiga invasionskrig i Ukraina gör det ännu viktigare att tänka på nåt annat än död, skenrättegångar, terror, lögner, hot, mord. Vi hojar från Seby läge till Ölands slut – hela tiden med krigets fasor i tankarna…
Ja, den frågan har kulturorganet ställt sig flera gånger – utan att lyckas få tag i nån bybo för bästa svar. Tre eller fyra gånger har vi cyklat genom byn utan att träffa en enda själ. Frågan är hur det ska gå denna gång…
Man har slagit utmed cykelvägen mellan Degerhamn och Grönhögen. På många hundratals meter ligger sylvassa törnen i storlekar mellan några millimeter och flera centimeter. Jag fick punktering i dag. Det är nästan omöjligt att styra rätt genom minfälten.
Låt oss jämföra oss cyklister med hur bilister behandlas. Ponera att viss typ av vägarbete orsakade punktering på var femte bil… Skulle man då bara gilla läget och låta bli att ta bort det som orsakade punkteringarna? Nej, sannolikt blev det helsidor i kvällspressen och uppror på sociala medier.
Mer om behandlingen av cyklister tar vi upp i videon om oktober…
Sune Flisa
störtförbannad cyklist
Vi har det bästa tänkbara väder för cykling. Sommarljust men inte sommarhett. Och vissa dagar blåser det inte ens halv storm. Och det underbara lär fortsätta ytterligare en tid…
Efter att ha använt två standardcyklar, tre racerhojar och tre elcyklar under tio år på Öland har jag några råd till dig som tänker skaffa hoj nu under hösten – den rätta tiden för bra priser.
På Öland blåser det alltid, oftast motvind. Att cykla ska inte vara detsamma som att lida. Köp därför en elcykel. Välj modell med motor vid pedalerna. De med motorn fram ger ingen cykelkänsla. En sån kan man ”låtsastrampa” och låta motorn göra hela jobbet. Det går inte på modeller med motorn vid pedalerna. Den placeringen ger äkta cykelkänsla. Ska du framåt måste du ta i. Ju mer du tar i, desto snabbare går det. Men du får jobba hårt för att få fart på ackjan. Glöm reklam som påstår ”cykla till jobbet och kom fram utan att behöva duscha”.
Ska du ha packning är en klassisk herrcykel bäst och stabilast. En kinesisk damelcykelmodell var det rangligaste jag har cyklat, trots vikt på 26 kilo. Välj inte för hög cykel. En hög hoj går visserligen marginellt snabbare, men en lägre ger mycket bättre komfort och säkerhet. Min erfarenhet säger att man ska välja utanpåliggande växelsystem, det enda som håller om du cyklar mycket. En elhoj med växellådan i navet jag hade orsakade ständiga problem med oljud och missväxlingar som krävde ideliga justeringar – som snart krävde nya. Pakethållare även fram är en ny erfarenhet för mig – i dag ett måste. Den enkla detaljen ger dubbel lastförmåga och fördelar vikter på ett bra sätt.
Undvik modeller med ”trams och bling-bling”. Min senaste elhoj har bara tre lägen för effekt: ekonomi, normal och hög. Det räcker. Flera nivåer krånglar bara till cyklingen och ökar risken för fel. Skivbromsar är bra men inget krav.
Viktigast är provcyklingen. Känn efter om cykeln ”är ett med dig”. Många modeller känns omedelbart fel. Min nuvarande är den smidigaste jag hittills har haft. Med packning både fram och bak flyter den som en orm genom kurvorna, ju snävare desto stabilare. Motorn är helt ljudlös och körställningen ”svagt framåtlutad mot det korta, raka styret”. Motorn slår av vid 25 kilometer i timmen och bromsar inte när jag ökar farten. I måttlig medvind kan jag hålla upp mot 30 knyck längre sträckor, i hård medvind har jag maxat 40. Utan motorpåslag känns cykeln som en standardhoj.
Cykeldatorn är ett kapitel för sig. På min hoj tycks den räkna ut ”hur långt jag kommer om jag fortsätter att cykla som jag gör just nu”. När jag börjar cykla kan den visa el för 17 mil. Tar jag därpå ut mycket el och plötsligt ingen alls kan den visa 23 mil för att fem minuter senare visa 14. Jag litar bara på ”staplarna”, de som visar ”ungefärlig kvarvarande kapacitet”. Datorns uppgifter delar jag med två. Visar den el för tio mils cykling räknar jag dem som fem. Det brukar stämma. Använder man bara elstödet i motvind och kör ekonomiskt kan ett vanligt standardbatteri räcka upp mot 15 mil. Jag har som längst cyklat nio mil, då visade batteriindikatorn att batteriet var halvfullt. Vill du komma långt ska du framför allt undvika fullgas och att accelerera med eldriften i. Trampa i stället manuellt upp till den fart du vill hålla innan du kopplar in elstödet. Om du är tungt lastad eller inte spelar mindre roll på Öland – uppförsbackarna är få.
Eftersom Trafikverket inte svarar på kulturorganets mejl är det dags att vända sig till nästa instans: infrastrukturminister Tomas Eneroth. Mejlat kan summeras: Piska liv i dönickarna på Trafikverket!
Tomas Eneroths svar publiceras naturligtvis omgående…
Allan von Kompost
redaktionschef
*****
Man kan cykla för att komma till ett mål. Eller för att det är skönt. Eller för att förbättra konditionen. Eller för att man vill tävla. Och aldrig tidigare har det konstruerats så många slags cyklar som i dag. Det finns allt mellan extrema racermodeller till skogsbågar med feta däck. Cykeln används till så mycket mer i dag än för bara nåt decennium sedan. Senaste nytt på cykelfronten är borgsafari.
Arkeologen Ludvig Papmehl Dufay introducerar tillsammans med Kalmar läns muséum en tolv mil lång tredagarstur med två övernattningar. Fokus läggs på gamla borgar på södra Öland. Det blir en tur i juni och en i augusti med max tio deltagare med start i Mörbylånga. Det skriver Barometern.
Det blir stopp vid Gettlinge gravfält, Bårby borg, Sandby borg, Eketorps borg, Gråborg, järnåldersgården i Gamla Skogsby och Seby runsten och gravfält. Men safarin ska även ge tillfälle till många spontana stopp, säger arkeologen och hojaren Ludvig Papmehl Dufay.
Värmen lär vara på väg i nästa vecka. Äntligen kan man ta fram racerhojen och kanske dra norrut på Öland. I filmen ovan cyklar vi mellan Torngård och Egby…
Att cykla är nödvändigt, att leva är det inte, sa redan romarna. Fler och fler elcyklar på solen och vindarnas ö – av mycket lättbegripligt skäl: vinden!
Men få hojar har batterikapacitet för längre turer. För de flesta modeller uppges 40-100 kilometer, ofta ofantliga överdrifter. I hård motvind tömmer du ett standardbatteri på mycket kort sträcka, medan du kan cykla mycket långt på litet eluttag i medvind.
Eftersom södra Öland i stort sett endast inbjuder till ”varvcykling” utmed vägarna 136 och 925 med några få ”tvärsvägar” blir avstånden snabbt stora. Ett par tre laddstolpar på södra ön skriver nu kulturorganet in högst upp på önskelistan till tomten i kommunhuset…
– Vi ser så få cyklister på cykelleder och vägar, säger en av kulturorganets hojare efter en femmilatur.
– Jag har nog trampat 20 mil denna vecka och kanske mött två cyklister, säger en annan.
Vad har hänt med cykelkulturen? Varför marknadsförs inte cykellederna i dessa tider då cykling torde vara den covidsäkraste motionssport man kan tänka sig?
Nå väl, i denna film tipsar vi om en del av cykelleden ”Fyr till Grönhögen”, en bit som kan föra dig från sydöstra till sydvästra Öland. Vi har just passerat Össby på väg norrut på väg 925…
De tvärgående vägarna på södra Öland är inte roliga, vare sig man bilar eller cyklar. De är raka och nästan helt händelselösa och kantade av stereotyp om än märklig natur. Att cykla mellan Alby och Södra Bårby i hård motvind är en upplevelse som kan kasta mörka skuggor över livet i många år. Ännu mörkare avtryck i den själsliga sfären kan en motvindstur på hojen mellan Torngård och Södra Möckleby sätta. Där förstärks golgatacyklingen av en hemsk vägbeläggning plus svag uppförsbacke.
Men, där har vi delar av tjusningen med både Öland och cykling. Båda stärker ditt psyke. Vindarnas tjut kräver en förlåtande inställning. Cyklingen tränar dig i konsten att stå ut – hur jävligt det än är. Det är inte konstigt att just elitcyklister är de mest dopade av alla idrottsmän. De ska stå ut i massor av mil, i mängder av timmar.
Att cykla i motvind tvärs över Öland kan jämföras med Tour de France. Skillnaden är bara att touren är 400 gånger längre.
Sug på den, du – medan du hojar över ön och tycker synd om dig själv!
Som vi tidigare berättat har EU bestämt att riva upp Ölandsleden på grund av att den inte blir färdig inom stipulerade tio år. Den upptagna asfalten ska regenereras för att EU ska få tillbaka de 20 miljoner kronor man satsat i det imploderade projektet.
Och nu går det undan i svängarna. Kulturorganet besökte i dag norra Öland där uppsågningen av leden redan är igång. Asfalten sågas, bärgas, lastas på truckar och bilar med specialflak för vidare transport till lagret i Mörbylånga, där det skissade charge and four off-verket blir klart i slutet av maj.
I dag cyklar vi en mil, varav 7,5 kilometer på en linjalrak sträcka som tidigare var banvall för tågtrafiken på Öland. Turen går från Kastlösa till Skärlöv.
Leden är ett utmärkt sätt att byta sida på södra Öland, från väster till öster och vice versa. I slutet av filmen ser vi ruinerna av den banvaktarstuga där banförman Karl Ljungström med familj bodde. På tomten finns brunn, fruktträd och syrener fortfarande kvar.
All snö har ännu inte smält bort denna marsdag och det snöar lätt då vi viker av från väg 136 i Kastlösa…
Du vet väl att jag har en annan blogg med nästan bara cykelvideor. Den heter Cykla på Öland eller på ”webbiska” cyklapaoland.wordpress.com Du kommer enklast dit genom att klicka här.
Har du synpunkter på hur kvarvarande sträckor av cykelleden Fyr till Grönhögen ska utformas? Tipsa då Nätverk Sydöland genom att lämna kommentar på Eva Dillners sajt.
Minns att jag frågade oppositionsrådet Henrik Yngvesson för flera år sen om leden kommer att ta ”ytterligare sju år att fullborda”. Han skrattade.
Jag skrattar inte. Vi är snart där…
Hur som helst, det är en behjärtansvärd insats Eva och nätverket gör. Men otacksam. De får försöka rädda det som räddas kan, när så mycket har gått snett på södra Öland. Men lycka till! Allt behöver inte vara omöjligt.
På Bornholm kan man det här med cykelleder. Denna lilla film visar två saker. Dels att en led inte behöver vara bred, dels att den ska finnas i stort sett överallt – som en självklar del i ett vägsystem.
Första delen går genom ett skogigt landskap. Leden är smal men alla vet sin plats. Andra delen av filmen går i tättbyggt samhälle. Där blir leden smalare och smalare – men den finns! Och det är just det som är det fina i kråksången: Den finns – och ska alltid finnas, hur trångt och bökigt det än är.
Det har man börjat förstå även i Stockholm. Jag blev positivt överraskad när jag cyklade där från Söder till Lidingö för nåt år sen. Cyklisterna var självskrivna genom de mest trafikintensiva delarna av vår huvudstad – en mäktig upplevelse.
Det kom ett mejl från Claes Elinder, trogen alvarsamtläsare. Han skriver: Om alla svenskar får en cykel i present redan på BB och samtliga - utan undantag - tvingas att cykla året runt, livet ut, och cyklarna förses med ett slags generator - skulle vi då inte kunna cykla ihop till all vår elförbrukning? Satsar man på en cykelkärra kan man på dina cykelfärder ta med sig allt som man har hemma och ladda upp vad det nu är med elöverskottet. Du som orkar cykla långt kan ju med lätthet cykla ihop till en hel teveserie. Jag kan vara glad om min cykling räcker till femminutersnyheterna på radion. Claes bjussar också på en användbar devis: Cykelströmmen på Sydöland ökar spänningen Jag tror vårt blivande cykelsällskap helt enkelt stjäl den från gode Claes. Ja, så blir det!
Svaren på kulturorganets frågor om cykelledens haveri börjar nu droppa in. Först blev kommunstyrelsens ordförande Matilda Wärenfalk (S).
Vi skriver den 18 december. Det är drygt 8 grader varmt. Följ med kulturorganet när vi julcyklar till Össby på sydöstra Öland, där ringblommor och rosor blommar. Vid havet i Össby hör vi till och med fåglarna sjunga…
Vi börjar turen på vägen till Träby, över vägen mellan Torngård och Södra Möckleby till Gammalsby och vidare söderut mot Össby…
Makten i Mörbylånga kommun saknar ögon och öron. Man ägnar sig konsekvent åt politisk skönmålning av värsta sort, som i diktaturer där ingenting får solka ned ledningens tankar och beslut. Och gammelmedierna hänger på genom att endast referera, inte gräva, inte ifrågasätta.
I dagens Barometern refereras gårdagens fullmäktigemöte i Mörbylånga. Under det påstod kommunalrådet(!) Anna-Kajsa Arnesson (C) att den största delen av cykelledspengarna för projektet ”Fyr till fyr” har gått åt i Mörbylånga kommun, trots att cykelleden redan för länge sedan är färdig i Borgholms kommun (vilket gammelmedierna berättade om när den invigdes av idel glada gubbar, vissa på tandemcykel, i augusti 2019, redaktionens anmärkning). Det är sant. Sedan tog hon till kraftigast möjliga politiska polishmedel för att försvara fiaskot i just ”sin” kommun:
– I Borgholm fanns naturliga vägar medan vi i vår kommun fått anlägga vägar.
Hallå, hallå! Vad säger män´skan när det i dag saknas fem mil(!) riktig cykelled på södra Öland. Fem mil. Eller ska vi ta Anna-Kajsa på orden och hålla med om att man har anlagt vägar i stället för cykelled, ty så är det till stor del. Och du, Anna-Kajsa. Hur mycket skattepengar har ni gödslat med i exempelvis Albrunna beroende på en amatörmässig projektledning, som under alla år tycks ha haft fria tyglar, trots att det en tid fanns en så kallad styrgrupp? Man kan undra hur den jobbade. Vart styrde den? Jo, i diket.
Anna-Kajsa Arnesson och andra skönmålare borde känna till följande:
Enda riktiga cykelled som har anlagts under de tio år projektet sniglat sig fram över stackars södra Öland är dessa sträckor:
Degerhamn – Grönhögen = 10 kilometer.
Stump nedanför Risinge = 4 kilometer.
Traktorväg öppen för biltrafik mellan Solberga-Kvinsgröta-Enetri med stumpar av cykelled = Ungefär 10 kilometer, varav stumparna är ungefär en halvmil.
Summering: Endast 14 kilometer äkta cykelled + några stumpar om nån halvmil är anlagda under tio år söder om Mörbylånga. That´s it. Inte mycket att skriva hem till mamma om.
Och Anna-Kajsa Arnesson… Kolla vad som saknas. Det är inga småsträckor, precis:
Enetri till Fyren = 11 kilometer. För vi ska väl ändå komma ned till fyren på ”den fantastiska Fyr till fyr-leden”?
Fyren till Grönhögen = 10 kilometer.
Degerhamn till Mörbylånga = 22 kilometer minus 4 för snutten nedom Risinge.
Solberga till Skärlöv = 10 kilometer.
Summering: Led som saknas, alternativt går på vanlig allmän väg med sommartid intensiv trafik = runt 50 kilometer. Fem mil!
Anna-Kajsa Arnesson påstod också – enligt Barometern – att det finns vissa öppningar för sträckan Grönhögen-Ottenby-Ås. Men fyren, då? Ska fyren inte komma med i Fyr till fyr-projektet? Och vilka är öppningarna? Ni har lullat och lallat om öppningar under år efter år efter år. Hur många år till ska projektet behöva skämma ut hela ön? Vilka är dessa plötsliga öppningar? Vänligen berätta. Nu. Undertecknad misstänker att påståendet är ett rent önsketänkande. Hela projektet har dessvärre ledsagats av önsketänkanden. Det har styrts av amatörer på alla plan, inklusive det politiska.
Kent Ingvarsson (M) undrade hur återstående sträckor ska ros i hamn. Svaret kan du få direkt, Kent: Det kommer inte att ros i hamn. Hela projektet på södra ön är ett enda stort virrvarr . Kan du och de andra i fullmäktige påstå att 50 kilometer cykelled som antingen saknas eller går på allmän väg ska kunna betecknas och marknadsföras som cykelled? Ska vi medvetet lura hit turister till cykelleder som är allmän väg?
Ölands Kommunalförbund skriver – patetiskt – på sin hemsida:
Följande sträckor återstår att färdigställa under 2020:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.
Onekligen en hel del att fixa under årets återstående två månader…
De arma invånarna i Mörbylånga kommun har hittills skänkt 9 000 000 skattekronor till det krackelerade projektet. 9 000 000 kastade rakt ut i Kalmarsund. Kent Ingvarsson frågade under fullmäktigemötet om kommunen och Ölands Kommunalförbund kan bli återbetalningsskyldiga. Det är en bra fråga, som fick negativt svar av kommunstyrelsens ordförande Matilda Wärenfalk (S).
– Det här ska Trafikverket betala, det är där indexuppräkningen borde ha varit. I andra hand regionen då cykelleden är viktig för turistnäringen i regionen.
Det är ingen måtta på kaxigheten. Kommunstyrelsens ordförande menar alltså att andra ska hiva upp plånboken då man själv bidragit till det största turistfiaskot på södra Öland i modern tid genom att sova sig igenom projektet och först nu – efter tio år – yrvaket titta upp och kräva andra på ytterligare 20 000 000 kronor för att eventuellt – försöka – förvandla fiaskot till det tänkta utfallet.
Kulturorganet har genom mängder av inlägg och filmer försökt visa hur illa cykelledprojektet sköts och har skötts. Det kommer vi att fortsätta med. Inom bara några dagar kan du i en entimmesfilm cykla på allmän landsväg som av projektet helt fräckt kallas cykelled. I sammanhanget är det nog mer förljuget i Mörbylånga kommun än i Trumps USA. Man ser inte verkligheten; man ser det man önskar sig.
Kommunfullmäktige i Mörbylånga har 49 ledamöter. Inte en enda av dem vågar berätta om det faktiska läget för de invånare de är satta att leda mot sanning och välmående i kommunen med den nya pompösa visionen ”Vi skapar växtkraft och livskvalitet”.
Låtom oss bedja – även om allt hopp tillsynes är förlorat.
Det finns två cykelsällskap på Öland, som jag känner till. Deras turer utgår från Färjestaden. Det känns lite avsides. Därför undrar jag om det finns intresse för att bilda ett sällskap med utgångspunkt Degerhamn?
Jag tänker mig olika slags turer i olika tempon. Alla ska dock grundas i begreppet att ha trevligt. Man kan cykla några mil, sen käka lunch, på sommaren på nån krog. Och sen fortsätta färden.
Naturliga varv på södra ön är exempelvis Degerhamn-Torngård-Alby-Södra Bårby-Kastlösa-Degerhamn. Den trippen är runt 50 kilometer.
Ett annat varv är Degerhamn-Grönhögen-Fyrplatsen-Näsby-Enetri-Solberga-Degerhamn. Detta varv mäter runt 45 kilometer, 10 kilometer kortare om man cyklar förbi nedfarten mot fyren.
En längre utmaning kan skissas Degerhamn-Grönhögen-Kungsgården-Näsby-Enetri-Solberga-Skärlöv-Triberga-Stora Brunneby-Resmo-Risingehamn-Bjärby-Degerhamn, ett varv på cirka 85 kilometer.
Vem som helst ska kunna haka på varsomhelst utmed sträckan.
Vi skulle kunna laborera med olika hastigheter vid olika tillfällen. Tänkbara snitt är förslagsvis 15 och 18 kilometer i timmen i klasserna långsamma motionärer, respektive inte fullt så långsamma motionärer. För oss som ibland racercyklar kan vi förslagsvis sätta 20 och 23 kilometer i timmen som snittmål.
Min tanke är att sällskapet ska vara helt informellt. Under första turen – vid kaffet – lägger vi ett turschema för hösten. Den som sen vill hänga med på en tur skickar ett sms till mig. Blir vi minst fyra kör vi! Starten går på utsatt tid för att den som vill ska veta på ett ungefär när hen kan hänga på klungan från Degerhamn – varsomhelst utmed varvet.
Vad sägs? Själv tror jag att det kan bli både roligt, lärorikt och nyttigt. Ett gyllene tillfälle för dig som gått och grunnat på det här med cykling men ännu inte har fått ändan på sadeln. 😉
Du som elcyklar kan naturligtvis också hänga med.
Mejla ditt intresse och telefonnummer till alvarsamt@yahoo.se
Visa gärna också ditt intresse med en kommentar.
Du vet väl vad den grekiske filosofen Stratioulis den äldre sa: Utan cykling blir livet meningslöst.