Kategoriarkiv: cykling

Det är (livs)farligt att cykla

rådjursstyreRester av det rådjur jag krockade med mitt i natta.

Det är nu drygt ett år sen jag på cykel – nattetid – krockade med ett rådjur. Och det är nästan exakt ett år sen jag vurpade på osynlig isfläck i Grönhögen. Den senare rovan har orsakat årslång smärta i underarmen. Jag hann tyvärr få ut den för att ta emot i fallet mot vägbanan, vilket man gör som ren reflex. De extremt självkontrollerade vet att det nästan alltid resulterar i hand- eller armskada. De håller därför kvar händerna på styret och går i backen på sidan.

Denna skada är så långvarig att min läkare ännu inte vill att jag tränar på min sönderbankade slagsäck. – Låt knockoutslagen vänta ytterligare en tid, råder han. Tuffa bud efter en till synes löjlig vurpa.

Det är faktiskt farligt att cykla. Två gånger har jag gått i gatan från stillastående. Fråga mig inte hur. En gång glömde jag de fastlåsta skorna och vurpade på racern – lyckligtvis i relativt låg hastighet. Huvudet slog då i backen tio centimeter från en stenmur.

Jag har också voltat framåt en gång, min kanske mest cirkusakrobatiska cykelkonst, som du kan läsa om här. Senare läste jag om ”volta-framåt-olyckor”. Även där krävs mental kyla för att minimera skadorna. Vid framåtvolt ska du böja in huvudet så mycket som möjligt mot kroppen. Du kan då ”slå i backen och rulla runt som en boll” och klara dig rätt bra. Tyvärr säger dig reflexerna att du ska sträcka huvudet bakåt/uppåt, vilket kan sluta i bruten nacke.

Och i går var det nära ögat igen. I hög fart kände jag hur – mycket plötsligt – vänster fot sögs fast i pedalen. Foten gick inte att rubba. Medan jag rullade en bit försökte jag komma på en lösning. Att stanna och kliva av cykeln åt vänster hade genererat ytterligare en omkullåkning. Det hann jag lyckligtvis förstå innan farten närmade sig stillastående. Jag klev alltså av åt höger. Sen fick jag lägga ned hojen på sidan, åt höger med vänster fot fastsurrad på pedalen. Nu såg jag: Skosnöret hade vevats in i pedalens axel, där det satt som svetsat. I en hittills okänd akrobatisk manöver kom jag åt snöret och lyckades linda bort det från pedalaxeln. Jag var åter en fri man!

Av detta lär jag: Hade jag reflexmässigt bromsat för att som vanligt stiga av åt vänster hade min vurpasamling vuxit ytterligare. Och med lite otur hade julen fått firas på sjukhus. Med stor otur hade jag cyklat färdigt.

Det ÄR livsfarligt att cykla.


 

Taggad

En Gopro framåt, en bakåt

tvåkamerorshjälm

Man tar en cykelhjälm. På den sätter man en GoProkamera som riktas framåt. Och så sätter man en som riktas bakåt. Sen cyklar man genom Södra Möckleby. Och då kan det bli som nedan – i min första testfilm med dubbelkameror.

Taggad , , , ,

världens dyraste cykelledssnutt

För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.

Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”.  Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!

Man skäms.

Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?

Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_24Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_07Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_45
I grävningens norra ände gräver man ett smalare dike och lägger ned nåt slags kabel.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_23Betongstöd i olika modeller.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_31Dessa L ska skilja tomter från cykelled.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_19Vy åt söder.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_10Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_04Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_16Nära tomtgräns I.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_15Nära tomtgräns II.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_32Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_38Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…

bonusvarvet_Albrunna_grävning_29Skopor, skopor, skopor.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_28Mindre grävare.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_08Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_47Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_49Vägen mot havet är nu oframkomlig.


Taggad , , ,

cyklande viking

tvåkamerorshjälm

I viss vinkel ser jag numera – ibland – ut som en cyklande viking iförd den typiska hjälmen med två horn – som dock är ett sentida anakronistiskt påhitt. Mina cykelfilmer kan nu visa färden både framåt och bakåt – en möjlighet som ger skaparkraften en spark i ändan.

Det är ofta stora skillnader i ljus, färg och klarhet på samma objekt sett från olika håll. Det visade den testfilm jag gjorde i dag. Filmen är en bagatell, en rundtur i Södra Möckleby. Men den kan kanske trots det intressera bybor och cykel- och videointresserade. Den publiceras inom några få dagar.

Framåt tittar en Gopro Hero 6 Black. Den är utrustad med GoPros ljudadapter och med mitt fynd: Röde ON! Den är värd varenda krona (2 500). Vindbrus är historia, signalen är klar och stark, mikrofonen kan sända ljud upp till 70 meter från kameran. Och ljudkvaliteten är utmärkt. Och så enkel och lätt! Hela Rödes trådlösa ljudsystem väger futtiga 75 gram. Ger man sig tid att även behandla ljudet en liten aning blir det i mina öron högkvalitativt. Men det gör jag nästan aldrig; det räcker gott med att hålla koll på ljudnivåerna i videoredigeringsprogrammet.

För att minska de enormt stora 4 K-filerna som blir till under projektet Fyr till fyr – meter för meter, väljer jag att gå ned till 2,7 K. Kvalitetsskillnaden bli minimal, men minneskorten räcker längre, redigeringen liksom renderingen går snabbare och slutfilerna blir väsentligt mindre. Som standard filmar jag med 30 bilder/sekund, med bildstabilisering, lägsta skärpa. Både kamerorna är justerade minus 0,5 bländarsteg och inställda på röststyrning, något som väsentligen underlättar hanteringen. Att ha två kameror på hjälmen som ska startas och stoppas med handkraft skulle bli för mycket även för en bläckfisk.

Rent praktiskt har jag ännu inte hittat den optimala redigeringsmetoden av två filmer som skildrar samma förlopp men i 180 graders skillnad. Hittills har jag lagt filerna under varandra i redigeringsprogrammet och raderad sektioner i den övre då jag vill att den undre ska visas för betraktaren. Men det finns säkert andra lösningar.

Jag försöker starta kamerorna samtidigt. Från bakre kameran raderar jag ljudfilen; endast den från främre kameran med det proffsiga ljudsystemet används.

cykelhjälm-med-två-kameror_02Den vänstra kameran på hjälmens baksida är en GoPro Hero 7 black. Den är riktad rakt bakåt i färdriktningen. Den högra, en GoPro Hero 6 black siktar rakt fram. Under kameran finns GoPros ljudadapter och uppe på kameran sitter ljudmottagaren Röde ON. Mikrofonen har samma form och är lika liten som mottagaren på kamerans överdel. Micken syns ej i bild. Ytterligare information om Röde ON och andra detaljer hittar du här.


 

Taggad , , , ,

novembersommar

sommarnovember_11-november2014Den 11 november 2014 kändes som sommar. Indiansommar! Vi cyklade i shorts och minns jag rätt badade vi också rätt länge i Kalmarsund. Det sista kan dock vara fel. Men hojade i shorts gjorde vi!


 

Taggad , ,

cykelleder ger svindlande möjligheter

På pyttelilla Bornholm cyklar 150 000 turister varje år.
Projekt Panorama kan ge ekonomisk tillväxt på 275 miljoner kronor om året.

Det är något man kan läsa i arbetet Kartläggning och analys av cykelturism och cykelturisten av Cristina Lázaro Morales, Johanna Danielsson, Muhammad Ahsan Hassan från 2015.

Några korta klipp ur kartläggningen:

”Bornholm är Danmarks mest kända destination för cykelturister. Cirka 150 000 besökare årligen cyklar under sitt besök på ön och ca 18 % av turisterna har cykling
som huvudaktivitet och räknas därmed som cykelturister.”

”Ett exempel är det europeiska projektet ”Panorama – Powered by Cycling”_ _ _ Projektet syftar till att utveckla Danmarks landsbygds kustområden för cykelturism och öka cykelturismens bidrag till de totala turismintäkterna till tyska nivåer. Projektet Panorama syftar till att etablera 17 leder i hela Danmark samt att förbättra infrastruktur (inklusive skyltning och vägens beläggning), utveckling av cykelvänligt boende, laddstationer för e-bikes och att samordna marknadsföringen. Den totala budgeten för projektet är 3,4 miljoner euro och projektet löper fram till 2015. Om projektet uppnår sitt syfte, kommer det att skapa ekonomisk tillväxt på cirka 26,6 miljoner euro per år.”

(26,6 miljoner euro är i dagens kurs 274 663 620 svenska kronor om året. Kulturorganets anmärkning).

 

Taggad , , ,

om svar anhålles

Ölands Kommunalförbund är beställare av cykelledprojektet Fyr till fyr. Dess förbundschef heter Jens Odevall, dess biträdande förbundschef heter Ann Willsund.

Båda har svarat på ett första mejl från mig, men inte på mina befogade följdfrågor om användningen och nyttan av över 100 miljoner svenska skattekronor.

Jag mejlade Jens 11 oktober och lovades svar efter hans semester. Det har inte kommit.
Jag mejlade Ann 14 oktober. Inget svar.

Nedan mina obesvarade mejlfrågor.

Jens-Odevall_obesvarat

 

Obesvarat-till-Ann-Willsund


 

Taggad ,

cykling i 19 meter/sekund

omkullblåst_trärd_cykelleden_Albrunna_3-kopieraDet kändes som om cykelväskorna var lastade med bly och jag var 110 år gammal. Vinden om nitton meter i sekunden i byarna fick gubbmonarken att nästan välta. Men gubben är seg och höll sig på hjulen. Denne yngling stöp dock. Ten and out! Vad är det med ungdomen i dag!?


 

Taggad ,

Köp gravöl och lägg ned Fyr till fyr-projektet!

Inga-turister

Kära läsare. Livet är inte alltid lätt. Människans lott är slag på slag och småslag däremellan. Men motgångar skapar andlig resning, överjordisk kraft och rakbladsvasst nytänkande. Därför: Innan jag lägger ut texten föreslår jag att du läser nedanstående länkar. När du gjort det kan du läsa vidare och inse det geniala i mitt förslag att skrota projektet Fyr till fyr.

Motgång och medgång i Fyr till fyr
Fyr till fyr – projektledaren ger lägesrapport
Fyr till fyr når Albrunna
Mot söder!
Sol över cykelbron
Var är turisterna?

Under gårdagens diskussionsmöte i Mörbylånga Folkets hus framgick tydligt att stora förhoppningar ställs på 100-miljonkronorsprojektet Fyr till fyr. Många pratade om det, men ingen tycks förstå hur misskött det är. Här har hela Öland länge haft sin kanske bästa möjlighet i modern tid att år efter år locka hit tusen och åter tusen cykelturister från hela Europa som ska cykla, bo, käka, roa sig, gå i affärer, se borgar, bada, fiska, surfa för att sedan – när de kommer hem igen till Hamburg, Gdansk och Amsterdam – berätta för sina grannar och vänner om ”den sagolika cykelleden på Öland.” Men man tog inte chansen. Och nu är det kört. Färdiglekt. Adios amigos.

De sajter som finns om leden är rena mardrömmen, rena blajet. Många uppgifter på dessa sidor är flera år gamla, felaktiga och inaktuella. Dessutom är de så gråtrist utformade att man har svårt att tro det man ser. Amatörerna har haft gyllene tider. Texterna får mig att rodna.  Har dagisbarn skrivit dem?

Men ännu värre (om detta är möjligt) är att ingenting görs för att förbättra läget. En politiker sa på Mörbylångamötet i går att ”vi sliter som djur med problemen”. Detta torde vara årets hittills största överdrift. Ingen sliter som djur i detta projekt. Tvärt om jobbar man som sömngångare. Ingen vet nånting, inte ens om det finns pengar kvar eller inte. Man litar blint på en projektledning som år efter år upprätthåller det totala stilleståndet på södra ön. Inte en centimeter cykelled har anlagts i söder på många år, och samma slags vaga icke-besked lämnas år efter år efter år efter år efter år. I Albrunna skulle man göra comeback nu i september. Vi skriver snart november och inte ett gruskorn är flyttat…

Det är i kulturorganets ögon sensationellt att projektledningen får sitta kvar.

Att Nejmyndigheten häromdagen sa nej till sträckningen Skärlöv-Solberga väckte ingen större medial nyfikenhet på en eventuell fortsättning för projektet. De flesta har gett upp. Projektet är medialt dött. Stendött. Ingen tror längre på alla tomma löften och anemiska drömmar. Att Eddie Forsman i styrgruppen NU reagerar mot sånt som kulturorganet har skrivit om, berättat om och filmat under flera års tid visar hur sagolikt omkörd han och alla andra i ledningen är. Vi har flera gånger krävt nedläggning av Nejmyndigheten och till och med kungens avgång utan att Eddie och grabbarna en enda gång har hängt på. Man mesar ur.

Vår fråga:
När – exakt när – sökte projektet tillstånd hos Nejmyndigheten för att dra leden utmed sträckan Skärlöv-Solberga? 

Loppet är alltså kört. Sanningen är nog att det aldrig kommer att bli nån riktig cykelled på östra sidan av södra Öland. Kulturorganets förslag är därför att hissa vit flagg och ge upp. Använd pengarna till nåt annat än lekskola och låt leden sluta i Grönhögen. Behåll avbrotten i Albrunna och Ventlinge som ”historiska dokument över politikernas totala oförmåga”. Stör inte skammens mur mer utan köp in tiotusen liter gravöl och ställ till med tidernas största bankett där sörjande kan få dricka sig plakat, gråta ut, få första hjälpen av jourhavande präst och psykolog för att eventuellt orka cykla vidare på andra ställen i Sverige. Det går nämligen att njuta av 37 mil Kattegattled, av 28 mil Sydostled eller av 27 mil Sydkustled. Kolla in deras inbjudande och levande hemsidor. Och jämför med skräcken – här! Och här.

Det finns långa och fina leder att rulla fram på i Sverige. Glöm Öland! Glöm Fyr till fyr! Förträng! Tänk på annat. Tänk positivt! Tänk på att livet är kul. Jo, det går att leva utan Fyr till fyr och ständiga lögner. Tro på framtiden. Bli religiös. Rita gudabilder. Läs om woodoos helande kraft. Bli buddist, tro på stenar och spöken och utomjordingar. Allt ska till slut bli bra. Även detta tokeri ska knorras med en happy end.

På måndag håller projektets styrgrupp möte. Hittar ni några miljoner på kistbotten köper ni alltså in gravöl! Finns ytterligare slantar kvar – vilket ingen i dagsläget vet – kan ni betala tillbaka dem till kommunerna. Nio miljoner till arma Mörbylånga kommun, nio miljoner till blacka Borgholms kommun. De har garanterat svarta hål att stoppa dem i.

Kör hårt, Eddie och kompani! Bromsen i botten! Och så i med handbromsen. Växelspaken i backläge. Säkerhetsbälte upp. Rattmuff av.

Det finns en framtid. Jag lovar.

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

PS.
Andra läsvärda texter om nejsägarmyndigheterna:

Kungen måste avgå
Kungligt praktverk gör sorti
Nej nej nej från Nejmyndigheten
Förbjud hela Öland!


 

Taggad , , ,

cyklistens farliga liv

LövhalkaDen klassiska lövhalkan slog häromdagen till på cykelleden. Här utmed vattnet vid Albrunna bör den kanske riktigare kallas löv- och barrhalka.

taggar-på-cykelled_1Albrunna var farligt för cyklister denna dag. På morgonen låg undanröjda rosengrenar på leden och hotade med hemska taggar. Dessa vackra men sylvassa gaddar går hur lätt som helst igenom ett cykeldäck, även av grövre modell. På eftermiddagen var platsen sopad! Det tackar man för.

grusras-mot-cykelled_2Grusslänten utmed vägen vid tryffelodlingen i Albrunna är ingen lyckad lösning. Här har en fågelskådare nyss stått och gluttat, kanske på en gluttsnäppa. Den stora SUVEN lämnade tydliga spår. Troligt är att hela slänten med tiden kommer att ”rinna ut” på cykelleden. Hur det då går med vägkanten vete 17.


 

Taggad ,

dags att lufta racern

racern-i-LerkakaRacern vid en paus i Lerkaka förra året. Skördefesten är över; det har lugnat sig på vägarna. Det är dags att börja hoja riktigt snabbt fram till att frosten sätter punkt för cykelsäsongen.

racern-med-ljudutrustning-i-LerkakaDen svarta ”borsten” på styret är den deadcat jag använde på en liten mikrofon. Dess sex meter(!) långa hoprullade sladd gick till ljudupptagaren Zoom H6 som jag hade i innerfickan på cykeljackan, eller i en axelremsväska. Båda ställena var dåliga. H6:an störde varje tramptag. Nu har jag börjat med sladdlös ljudupptagning med Röde ON. Systemet har inga sladdar och ljudupptagaren sitter i kameran uppe på hjälmen. Mikrofonen är placerad på styret. Allt har blivit mycket mer lättskött. Du ser systemet här. Dess svaga punkt är deadcaten på mikrofonen. Den sitter för löst och ramlar därför lätt av. Lite kontaktlim löste problemet.


 

Taggad , , ,

hoppets låga släckt…

I berusning av tron på cykelledens fortskridande tändes en försmädlig låga av hopp i förra veckan. Nu har hoppet grusats. Arbetet blev en endagsinsats. Det är åter tyst i Albrunna. Vid murskrället i Ottenby händer noll. I Ventlinge händer noll. Och i Grönhögen händer noll. Fler och fler inser att den ståtliga cykelleden Fyr till fyr inte blir färdig under detta århundrade.

Här kan du läsa projektets dagbok. Senaste inlägg är från 2016-06-10, alltså för drygt tre år sen. Kartorna är ännu äldre.

Bilagan till EU-ansökan finns att läsa här. Den är från 2011-08-26, drygt åtta år sen.

På Ölands Kommunalförbunds hemsida kan du läsa följande:
Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem, Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.

Det är tre månader kvar av 2019. Kulturorganet ställer sig skeptiskt till att en enda av ovanstående cirka 30 000 återstående meter blir färdig i år. Men om så blir fallet ska vi fira.

Tiden går. Tick tack. Våra valda lokalpolitiker säger inte ett ord trots att de två Ölandskommunerna 2012-2014 satsade 2 500 000 kronor var. Gammelmedierna tiger som muren, liksom kungen och hans lydverk…


 

Taggad

grävmaskin tänder hoppets låga…

Less på gammelmediernas tillrättalagda nyheter från maktens stinkande hålor letar kulturorganet febrilt efter ljusglimtar, solglimtar, strålar av hopp…

De är svårfunna, men en mikroskopisk ljusglimt hittar vi i den lilla byn Albrunna på Ölands södra västkust. Återupptas där jobbet på cykelleden Fyr till fyr? På måndag, kanske? Eller i alla fall inom kort? Inom fem år? Återupptas de inom tusen år?! Snälla, återuppta jobbet – åtminstone inom tiotusen år!

En plötsligt uppdykande grävmaskin har tänt hoppets fuktiga tändsticka. Men som så ofta i evighetsprojektet Fyr till fyr på Öland riskerar vi att för fetmtioelfte gången åter behöva lägga oss i paltkoma, eller likt salig berusade återvända in i cykelleddrömarnas förlovade land…


 

Taggad , ,

åter tyst i Albrunna…

Det arbete med grävare i Albrunna som vi berättade om i går blev ett endagsarbete. I dag ruvar åter lugnet över sluttningen ned mot havet där ”bonusslingans östra arm” var tänkt att plöja fram bland murar och naggade tomtgränser.

När vi hittade vår saknade reporter Larsa Marsipin stod han stum och tyst och blickade ut över stumparna av den led han så gärna hade velat cykla på redan för många år sedan, men som nu ser ut att inte bli färdig förrän om tusen år…

– Jag förstår att Pierre Picard bröt ihop här häromdan, sa Larsa. Jag tycker så synd honom, han kanske aldrig blir människa igen. Den här förbannade ickeleden har verkligen mycket på sitt samvete! skrek Larsa Marsipin och kastade sig upp på cykeln mot okänt mål…

Larsa Marsipin är sen dess försvunnen…

Albrunna_bonusvarv_1Så här såg det ut uppe i Albrunna för nån vecka sen…

bonusvarvet_Albrunna_grusning_01Sen grävaren lämnade platsen ser det ut som ovan. Den övre nu grovgrusade vägen syntes inte tidigare, trots att den en gång var byväg.


 

Taggad ,

skönhet på promenad

larv-på-asfaltMånga märkliga djur dyker upp på cykelleden. Ormar, fåglar och insekter förgyller cyklingens själ. Ovan en färgsprakande larv. I dag pratade jag med en vänlig huggorm. Häromdagen spelade en snok upp hela sin repertoar av trick och finter för att få mig byxis. Jag har sällan haft så roligt. Hen hade kommit in som ett skott på Dramaten – om hen bara sökt. Mer om denna snok småningom… Tyvärr ser jag också många överkörda ormar. Ibland får jag för mig att vissa kör över dem med avsikt, men jag hoppas jag har fel.


 

Taggad , ,

punkaleden

punkagrusMåste man verkligen slå den lilla ynka jordremsan mellan cykelleden och väg 136 mellan Albrunna och Ventlinge? Slåttermaskinen har vräkt in mängder med vasst – och stort – grus på leden. Det framstår allt klarare att cykelledsprojektet Fyr till fyr skulle ha satsat all inledande kraft på en cykelled utmed kusten – inte utmed vägen, där leden blev ”locket” på vattenledningsgrävningarna för rören till nya vattenverket i Grönhögen.

punkagrus3Så här får det titt som tätt inte se ut på en cykelled värd namnet. Decimeterstora stenar blandade med knivskarpa gruskorn.

punkagrus2Vägslåttern har inte bara kastat in sten och grus på leden, även flera centimeter tjocka pinnar och drivor med taggiga växter blir cyklisternas lott när bilisterna ska få det pyntat och fint. Hur min cykeltur slutade? Punka, förstås! Och det trots ”punkteringsfria” däck.


 

Taggad , ,

Pierre på villovägar…

Kulturorganet har i dag den stora lyckan att inom kort kunna presentera första avsnittet i en ny cykelserie för våra pedalistiska läsare, Pierre på villovägar. Vi har skrivit (dyrt) kontrakt med tidigare franske proffscyklisten Pierre Picard, bland kamraterna kallad ”PP”. I en serie filmer ska Pierre provcykla delar av omskrutna Fyr till fyrleden på södra Öland. Pierre kommenterar allt i realtid på mycket god svenska – med konnässörens falkblick.

Vi stannar kvar på den cykelled, som lär bli färdig 2154…

– Vi på södra Öland har inte fått en meter genuin cykelväg – endast en på ovansidan asfalterad nedgrävning av vattenrör mellan Södra Möckleby och vattenverket i Grönhögen. Där slutar allt i ett fullständigt kaos, menar Sune Flisa i en svavelosande ledare där han åter kommenderar kungen och hans lydverk att abdikera och stänga ned efter alla fiaskon i bland annat Ottenby.

Slutligen kan vi lätta lite på förlåten om årets absolut största kioskvältare: En filmad intervju med Sune Flisa. Filmens arbetsnamn är Mitt namn är Flisa, Sune Flisa. I denna sensationsrulle visar oss den kände härföraren – bland annat – hur man som gerillasoldat vinner närkamper, överlistar motståndaren i ”retirerande försvar”, luftlandsätter spioner på land och till havs samt hur man avlyssnar allt och alla inom kommuner, länsstyrelser och olika projektgrupper. Gode Sune ger oss också en inblick i ”den krypterade världen” och visar oss hur man bemålar sig med kamouflagefärg för att bli helt osynlig.

Håll till godo kära läsare

Allan von Kompost
redaktionschef

 


 

vasst grus och känsliga cykeldäck

stenegg

Häromveckan sprack mitt bakdäck. Det var ett förstärkt däck, så kallat ”punteringssäkert” och bara fyra månader gammalt. Jag hojar sträckan Södra Möckleby – Grönhögen (eller fyren) varje dag och slitaget blir stort.

Just nu är leden ganska ”grusren”, men under andra årstider är det vassa gruset minst sagt störande. En googling visar att det inte bara är jag som räds vasst grus.

Kulturorganet har tidigare berättat om cykellederna i Österlen, Skåne. Vi hojade där 30 mil utan att behöva köra över ett enda större gruskorn. För att förtydliga skillnaden mellan de skånska banorna och vår egen Fyr till fyr-led visar jag några bilder från den senare.

vasst-grusSå här vasst är det grus som på sina ställen förekommer rikligt på sträckan mellan exempelvis Albrunna och Ventlinge. Vissa stenar är nästan lika skarpa som gamla flintknivar. Kör du över många såna här vassa stenar under varenda cykeltur tar däcken mycket stryk. För racerdäck kan de bli rent förödande. Skarpingarna på bilden är mellan 1 och 2,5 centimeter stora.

cykelledsgrus_4Olika slags fordon kör upp det vassa gruset på leden. Det sker lite här och där. Kulturorganets åsikt står fast: Vasst grus och cykelleder ger olyckligt äktenskap. Vi kan omöjligen förstå hur man väljer denna grustyp till sidorna på en cykelled. Vassa stenar i en grusbädd sjunker ned en aning vid överkörning. Slitage och skador blir mindre. Men på hård asfalt ligger den vassa stenen orubblig. Den skärande effekten blir större.

cykelledsgrus_2Så här kan det också se ut när andra typer av grus kommer in från intilliggande vägar. Detta grus är inte lika vasst, men ibland rikligt förekommande. 

 


 

Taggad , ,

oväder snabbare än cyklister

det regn jag ej hann undanEtt regn jag inte lyckades cykla ifrån…

 


 

Taggad

en cykelled är en cykelled – eller?

skånsk_cykelled_8

Efter fyra dagars cykling i skånska Österlen vet jag att cykelbanor kan se mycket olika ut. Fem till tretton timmars daglig hojning lärde mig en hel del i ämnet ”cykelledsutformning”.

Skillnaderna mellan lederna på Öland och de jag hojade på i Österlen är stora.

skånsk_cykelled_7Den största skillnaden mellan lederna i Österlen och på södra Öland är frånvaron av det förhatliga och vassa grus som används i ledens ytterkant på Öland. I Österlen finns inget grus; asfalten och naturen ligger sida vid sida. Följaktligen är leden helt fri från det vassa och däckslitande grus som ligger på Fyr till fyr-leden.

skånsk_cykelled_6Övergången mellan asfalt och grus blir mycket mjukare och naturligare i Österlen än på Öland. På Öland ger lederna ett mycket mer disciplinerat och ”tuktat” intryck.

skånsk_cykelled_5På några få ställen gick leden på naturstig med mycket fint grus och sand. Ombyte förnöjer. Som cyklist är det rätt skönt att få byta cykelstil ibland. Hojning på sand kräver helt andra tag än på snabb asfalt.

toalettI Österlen har lederna många fler toaletter än på södra Öland.

skånsk_cykelled_11Österlenlederna har också många fler rastplatser, sköna sådana!

träningsparkUtanför Simrishamn finns flera utegym bredvid leden.

WIFIDär finns också Wifi och belysning utmed stora delar av leden.

skånsk_cykelled_10Ordning och reda på rastplatserna. På södra Öland får man söka länge efter enklaste papperspelle.

skånsk_cykelled_9Hav, cykelled, å. Kan det bli bättre?

skånsk_cykelled_12Lyckligtvis håller man borta alla ”gräsklippningsfundamentalister” utmed leden. Intrycket blir ”vackert och naturligt”.

skånsk_cykelled_3På många ställen slingrar sig leden fram som en orm. Ormen ger omväxlande cykling. Tyvärr finns fartdårar även inom cykelkåren, som tar för givet att de alltid har förkörsrätt. Man cyklar om utan signal och saktar aldrig in vid möten, inte ens med barn. Såna ska ha pisk med cykelkedja på bara stjärten!

skånsk_cykelled_2Leden söder om Brantevik.

skånsk_cykelledSom att hoja genom en underbar högvuxen äng!

skånsk_cykelled_4Bokskog ger märkligt ljus.

KivikNed mot Kivik. Sammanfattningsvis tycker jag att cykellederna i Österlen är naturligare och mer varierande än på Öland. Landskapet är också duktigt kuperat. Österlenlederna besväras inte heller av det vassa grus som kantar Fyr till fyr-leden. Lederna är i princip helt grusfria. Under 30 timmars cykling på asfalt körde jag inte på ett enda större vasst gruskorn. Negativt är att skyltningen här och var kunde vara bättre. Den blir dock aldrig så dålig som på Öland.

 


 

 

 

 

 

Taggad ,

Bilder från cykeln

Denna grå och blåsiga dag kan det passa bra att njuta av några färgstarka cykelledsbilder tagna häromveckan.

cykelled_golfbanan_2Vid golfbanesjön i Grönhögen. Ventlinge kyrka skymtar i bakgrunden.

cykelledsporr_01Nedanför Albrunna.

cykelled_golfbananJag rullar utmed sjön vid golfbanan i Grönhögen. Rakt fram i bild fäller kommunen träd på träd för att ge plats åt parkeringsplatser för badgäster i stenbrottssjön. Bilen är som bekant helig.

 


 

Taggad

vems led?

Äntligen sommar. Varmt. Svag vind. Söndag. Men trots det: Under tre timmar på cykelled såg jag inte en enda cyklist. Inte en! Är det så – som jag ibland får för mig – att projektledare Christer Petersson bygger Fyr till fyr-leden bara för mig!? 😉

 

 


 

Taggad

Varför cykla?

Enkel fråga med många svar.

 

 


 

Taggad , ,

allting stilla står, II

Ur led är leden, cykelleden Fyr till fyr
Den rister, stampar, kommer ingen vart
ser ut att bli det alla fruktar: halvmesyr!
– en led som kryper fram i snigelfart

Man drömmer först och frågar sen
kan vi här leden draga fram?
Så långa många år har gått allren
Nix led, men väl en fuller vattendamm.

I Albrunna och Ventlinge det strular
Man väntar, hoppas, tror och drömmer
Projektet självt sig söndersmular
på handlingskraft sig långsamt tömmer

Men vad gör det om tusen år?
Det kommer säkert tusen nya!
Det lönar ej att fälla bitter tår
att över gamle Fyr-till-fyren rya

Cyklister ser nu andra mål för turen
dom söker leder utan fel och brister
som inte plötsligt upphör ner´ vid muren
och fångar gästen ut i ledans klister

År vävs samman uti evighetens matta
Det fanns en dröm om bästa cykelleden
en dröm som ingen än kan riktigt fatta
att bästa leden finnes blott i drömska Eden

 

 


Allting stilla står kan du läsa här.

Precis när detta inslag var färdigt ringde projektledaren Christer Petersson. Mycket kortfattat berättade han följande:

  • arbetet nedanför Albrunna återupptas i september
  • ambitionen i Ventlinge är fortfarande att inte gå ned mot havet utan att ta byvägen ned och sedan vänster efter ett 100-tal meter, och vidare utmed muren mot befintlig led vid golfbanan
  • varken sträckning söder eller norr om muren är ännu godkänd
  • diskussioner pågår fortfarande med markägaren om dragningen förbi ”gäddsjön i Parboäng”
  • det går – sannolikt – att vidga väghålet i Karl X Gustafs mur två meter åt väster
  • man har fått grönt ljus att använda den gamla forvägen från muren ned till Kungsgården

Christer Petersson har humor. Han avslutade med orden: – Inom fyra år hoppas jag vara färdig med dej – och med leden. 😉

Christer blir då en smula unik. Han går nämligen då i pension – för andra gången!

 

 

 


 

Taggad , ,

cykling bra för potensen

Den som hojar till jobbet löper mindre risk för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar än den som tar bilen. Dessutom: medelålders cyklande män drabbas mer sällan av impotens i jämförelse med dem som hellre greppade ratten.

Där ser ni grabbar i projektet Fyr till fyr. Lägg på ett kol nu och få leden färdig. Först då blir vi flera på Öland…

 

 


 

Taggad , ,

Lyd inte pilen!

Du kommer hojande från söder, på cykelleden. I Albrunna möts du av liten skylt som vill få dig att ta höger. Nej! säger kulturorganet. Den sträckningen är tråkig och farlig, 136:an är inget att leka med när fartgalna turister invaderar ön.

Naturligtvis lyss du till kulturorganet. Naturligtvis går du mot strömmen. Du är motvals, bjäbbig, trilsk, mån om din integritet och fria vilja – precis som kulturorganet.  Du tar vänster – och äventyret väntar…

 

Naturligtvis kan du ta denna föreslagna rutt även om du kommer norrifrån. Det är bara att vända på kuttingen.

 

 


 

Taggad ,

Cykelleden genom Ventlinge

I ett tidigare inlägg ifrågasatte vi om cykelleden genom Ventlinge kommer att dras som tidigare planerats. Ett harvat fält tyder på omtänk. Ibland får man intrycket att ledningsdragningen sköts med tärning.

Ett rykte nådde vår cyklande reporter, nämligen att leden kommer att gå rakt ned mot havet, ta vänster nere vid vattnet och gå upp till vänster igen längre bort. Vad ”längre bort” betyder återstår att se.

Hur som helst, blir dragningen den ovan skissade kommer du som cyklist att se ungefär det du ser i filmen nedan.

 

 

Om man står vid stranden och tittar upp mot Ventlinge genom ett teleobjektiv ser vi i mitten den ”väg” vi cyklar i videon. Till höger i bild leder mot golfbanan. Tar vi vänster i bild kommer vi till slut till vägs ände.

 

 


 

Taggad , ,

lömsk kurva

I den långa kurvan söder om Albrunna har man gjort en flera decimeter hög grusslänt ned mot cykelleden. Eftersom vägmarkering saknas finns risk för att nån bilist kommer ut i gruset. Jag vågar inte ens tänka på vad som då skulle kunna hända…

Gruset ”smittar av sig” över cykelleden. Om en bil råkar komma ut i grusslänten finns risk för voltning… På bilden ser vi söderut.

Taggad

varning för livsfarlig vurpa

I Mörbylilla har ett träd blåst omkull över cykelleden. Inget farligt med det, annat om nån hade passerat där just då det föll. Det går utmärkt att cykla förbi, bara man ser upp med de små trädgrensbitar som ligger där trädkronan daskat i asfalten. Men just dessa korta trädpinnar kan bli livsfarliga. Jag vet av egen erfarenhet. Den märkligaste vurpa jag gjort på cykel gjorde jag i somras. Fortsättning följer i bildtexterna nedan…

En annan fara är denna: Du som cyklar snabbt på hårdpumpade däck ska veta att det ligger mycket förrädiskt grus på cykelleden, speciellt mellan Södra Möckleby och Södra bruket och strax söder om Albrunna. Hojar man snabbt i kurvor där på hårdpumpat kan det bli smärtsam markkänning.

I skogen mellan Södra bruket och Albrunna är leden dessutom dekorerad med ”skogsavfall”, barr och pinnar, som kan vara hala vid regn.

Jag kom cyklande på en skogsstig. Det flöt på bra men hastigheten var inte hög, kanske 15 kilometer i timmen. Plötsligt befann jag mig högt över min cykel som slog runt – framåt! Det kändes som jag sköts iväg i en kanon på cirkus. På något märkligt sätt lyckades jag vrida mig åt vänster innan jag slog i backen – på sidan. Hade jag inte gjort detta hade jag störtat i backen med ansiktet först och troligen brutit nacken. Jag förstod ingenting – förrän jag såg pinnen i framhjulet…

Risken är liten men den finns. En pinne kan åka upp mellan ekrarna bakom framgaffeln. Effekten blir omedelbar: Cykeln slår runt framåt, den allra farligaste typen av vurpa. Jag skulle tro att riken för denna typ av hojkrasch är störst på mjukt underlag. Kör man där över en pinnes ände slår den upp – och om man har maximal otur lägger den sig på ekrarna tvärs hjulet – bakom framgaffeln. Vurpan sker blixtsnabbt; du hinner inte tänka, inge agera. Jag trodde i min enfald att ekrarna skulle ge med sig, men vid tester efter vurpan har jag förstått att de är så oerhört mycket starkare än jag kunde föreställa mig. Cykla alltså inte snabbt över pinnar, speciellt inte över dess ändar!

 

 


 

 

Taggad ,

sandreveln – kyrkängen

Vi startar dagens februaricykling nere vid vattenbrynet innanför Sandviksreveln. Fram till 1 april är det tillåtet att röra sig på Schäferiängarna, södra Ölands kanske mest fascinerande naturområde.

Härifrån cyklar vi mot Kyrkängen. På vägen dit knatar vi upp i gamla fågeltornet och ser ut över det öde landskapet och det kalla havet.

När vi tagit av mot Kyrkängen kan du med falkblick först se en mindre grupp hjortar som springer snabbt långt bort på vänster sida av leden, mellan 11:50 och 11:58 in i filmen. En större flock står och bligar på oss innan den kutar iväg, mellan 12:30 och 12:58, också den långt bort till vänster in bland träden, innan och efter att vi cyklat över en liten bro.

Observera att du kan se filmen i upplösningen 4 K/2 160 p. När du är i Youtube, klicka på ”kugghjulet” längst ned till höger för att hitta maximal upplösning.

Nu trampar vi igång!

 

 


 

Taggad , , , , ,