
Vi går mot klimatkatastrof. Vi kommer att stekas levande. Nordafrika får snart upp mot 60 grader hett. Tiotals miljoner klimatflyktingar kommer att sätta kurs mot norra Europa. Haven kommer att stiga och Öland dränkas.
Men av dessa symptom märker jag ingenting. Havsnivån är lika i dag som i går och i morse var hettan + 3. I natt hotas vi med minusgrader. Dagstemperaturtopparna har under månader legat spikade på under tio grader och det har blåst och stormat värre dag efter dag, månad efter månad. Mina cykelturer har krävt långa listor av svordomar, skoteroverall, handskar, mössa, underställ av ylle och värmande sittlapp.
Jag konstaterar: Den befarade värmeökningen gäller hela världen – utom Öland.
För att åtminstone få en liten känsla av vårvärme plockar jag fram en bild som i dag är precis sju år gammal. Motivet är min fru i den våldsamt blommande Stadsparken i Kalmar.
På den syns tydligt att det var bättre förr.
För nio år sen landade en vacker fjäril hos en granne. Jag vet än i dag inte dess namn. Påfågelspinnare föreslår en läsare på min gamla blogg, dit länken ovan för dig. Nån som vet säkert?