Som stora kritvita golfbollar ligger nu flisorna vid kanten av Golfvägen ned mot klubbhuset i Grönhögen. Är det nationaldagen det flaggas för? Är det för Sverige champagnen sprutar åt alla håll?
En trio segelbåtar i Grönhögens hamn i dag 1 juni. Här ligger en svensk flankerad av två tyskar. Några timmar senare hade ytterligare två tyskar, en svensk och en polack angjort en brygga. Södra Öland skulle kunna utveckla hamn- och båtlivet mycket mer. Den stora hamnen i Degerhamn och den charmiga men igenvuxna hamnen i Gräsgård ligger nästan öde. Några själar med jävlaranamma skulle säkert kunna förvandla dem till magneter för utländska seglare och levande samlingspunkter för både bofasta och besökare. Till det skulle bara krävas… Ja, just det. Vad skulle krävas för att så ska kunna ske, och varför händer ingenting? Jag minns nåt landsbygdsutvecklingsmöte för några år sen då idéerna stod som belysningsstolpar i backen… Det skulle byggas kajer, det skulle ordnas regattor och hamnarna skulle fyllas med små handelsbodar och fik. Var blev ni av, ljuva drömmar?
Denna gamla skönhet står fortfarande pall i Segerstad. Men naturen vill ta över. Om tusen år finns bara delar av plåttaket kvar att titta på för den tidens bofasta och turister. Dessa kommer att berätta för varandra om hur deras släktingar långt tillbaka i tiden fick stå ut med enorma umbäranden, bland annat vägar belagda med oljegrus. Under en trivselkväll i sockenstugan kommer någon att berätta om en släkting som för 330 generationer sen körde ihjäl sig på en så kallad ”cykelled” mellan Enetri och Solberga. – Han cyklade, fångades av en vindby och körde av en bro utan räcken och slog ihjäl sej på fläcken i ett stenigt dike. Trafikverket och kommunen fick betala så enorma skadestånd att kommunen fick tvångsförvaltas under flera århundraden. Därpå dricker man kaffe och tar en kaka till samt fyller i nya listor om bygdens styrkor och svagheter medan kommunens företrädare tjatar som en papegoja om att ”allting går”. Foto från 2018.
”Horisonter i för- och bakgrund delade av en vertikal tingest på väg upp mot himlen”. Så beskriver jag detta foto som också väcker mitt intresse tack vare kontrasterna mellan förgrundens relativa färgintensitet och bakgrundens novembergrå.
Kom inte här och snacka om att hålla avstånd! Vi njuter av sköna dagar i solen. Lättja. Umgänge. Inget jobbsnack! God mat. Gott dricka. Fast gräset kunde förstås vara grönare. Kanske på andra sidan stängslet…
Segelbåtar i Grönhögens hamn. Ett kort teleobjektiv ”trycker ihop” bilden en aning. Ju längre tele desto mera. Detta knep kan användas med objekt som ligger bakom varandra. Tänk på att ju längre objektiv du använder, desto mindre bländare måste du använda för att få skärpedjup. Hur långt skärpedjupet blir vid olika bländare är bäst att testa sig fram till. Ytterligare en detalj att tänka på är att ju närmare dig själv du lägger skärpan, desto mindre blir skärpedjupet. Att ”trycka ihop” motivet med ett tele fungerar bara då objekten ligger bakom varandra, det funkar naturligtvis inte med objekt bredvid varandra, alltså på samma avstånd från kameran.