Svenskarna allt mer försoffade

Vad är det för fel på våra grannar i väster – svenskarna? Orkar dom ingenting? Varför är dom så klena?

Medierna ojar sig och ifrågasätter om svenska folket orkar med två val på ett år? Medierna tjatar om ”risken för extraval”, ”hotet om extraval”. Vissa politiker får läget att framstå som ödesdigert, andra kallar andras agerande som oansvarigt, farligt och omoraliskt på grund av rådande pandemi och den rådande ekonomiska återhämtningen.

Vad menas? Ska svenskarna tvingas vänta in den dag då allt är perfekt för att orka genomföra ett sketet val får de vänta i eviga tider. Är det så demokratiskt betungande att två gånger på ett år gå till lokal för att lägga lapp i urna?

Om svaret är ja bör svenskarna byta politiskt system, kanske kasta en blick mot Nordkorea. Där slipper man detta jobbiga med att rösta.

Sune Flisa
chefredaktör

Annons

Midsommar i Sverige

Kronprinsessan Victoria kommer inte att ta emot folkets gratulationer på Solliden den dag hon fyller 44 år, alltså 14 juli. Pandemin är orsaken.

– Detta glada besked kommer från slottet och texten finns att läsa i gårdagens Barometern, berättar Allan von Kompost, kulturorganets redaktionschef och tillägger:

– Varje dag kungahuset inte visar sej är en hoppets dag. Att skicka fram oskyldiga små barn med blombuketter till en tjej som fyller något så obetydligt som 44 tyder på att delar av svenska folket inte går i takt med vetenskapens, omvärldens och folkbildningens utveckling. Kungar i gyllne krona, prinsar på vita springare och prinsessor i långklänningar är lika obsoleta som riddarslag, häxbränning och offerriter.

– Det fanns en tid för länge sen då man hade tidningsplanscher med V-gurra och drottning Victoria på torrdassväggen. Dom framstegsvänliga stoppade senare porträttet i det hål det hörde hemma, berättar Allan von Kompost medan han slår numret till Republikanska föreningen.

*****

Vissa politiker, och särskilt en, får oss stackars väljare att tro att en katastrof står för dörren om inte han får leda landet. Alla partier kastar skit på varandra men trots det vill man jobba tillsammans, hitta lösningar, föra landet framåt. Men får inte han leda landet blir det katastrof. Då är slutet här. Tack och adjö. Politikerna vältrar sig i mardrömsscenarier. ”Nu när vi äntligen fått skutan på rak kurs ska andra komma och förstöra allt arbete vi har lagt ned.”

Vissa kallar det undergångshypoteser, andra pajkastning. Jag kallar det demokrati.

*****

Midsommar är lika med dunderfylla. Åtminstone i Sverige. Ingen vet varför men så är det. I morgon ångrar hundratusen stackars invånare vad de gjorde i dag men som de inte kommer ihåg. Därför har vi lagar mot annonsering för alkohol. Drycken får inte vara starkare än 15 procent och den får inte heller vara kopplad till person eller ett specifikt evenemang. Därför är varannan helsida i min rikstidning en annons för vin om 14,5 procent med vacker etikett och dubbelmoraltext om alkoholens förbannelse. Vinannonser blir gammelpressens räddning. Men har lagstiftarna tänkt logiskt? Jag frågar eftersom en polare till mig berättat det jag aldrig kom ihåg det alla andra minns än i dag: Att jag en gång blev sketfull på 3,5 procent – på folkets öl, finurligt döpt till folköl.

*****

I en betraktelse i dagens Barometern läser jag:

I Jesus Kristus blev Gud människa. Gud inte bara böjde sig ned till jorden, han utlämnade sig och lät sig födas som människa. Han klev ner och lämnade sin himmelska tillvaro, han underkastade sig det mänskliga livet och kom till oss, blev som vi- delade vårt liv… och vår dödlighet.

Vi lever i ett någorlunda fritt land och vi får skriva nästan vad vi vill. Men hur är det? Borde det finnas gränser även för skrivandet – precis som för annonsering av alkohol? Eller har vissa redan börjat tulla av brännvinet?

Det här med alkoholhalter kanske trots allt är viktigt. Kanske skulle den vara noll.

Trevlig midsommar, kära läsare!

Sune Flisa
chefredaktör

Dagens Sune: Nya tider!

Det är dags att ta sig ur villfarelsen att Sverige styrs av politiker. Så var det för länge sen. I dag styr ”näringslivet”, denna luddigt grå massa av oidentifierbara innehållssubstanser.

I våras sa Carl-Henric ”Small people” Svanberg, styrelseordförande i AB Volvo, att det inte skulle bli några bonusar för ledningen i år. Orsak: Pandemin.

För att rädda bolaget pytsade vi skattebetalare in 1,7 miljarder Gurra i det gamla Gyllenhammarnästet, trots att bolaget var stadd vid fyllig kassa om drygt 50 miljarder. Nu ger ”Mr small people” ledningen bonusar för den lilla nätta slanten 118 miljoner – att dela på till morgonkaffet.

Finansminister Magdalena Andersson kan stå dygnet runt i teveintervjuer och se upprörd ut och säga att ”det sticker i ögonen på folk”. Effekten är noll. Tiderna förändras.

Och skratten ekar i företagsledningsrummen.

Sune Flisa
chefredaktör

Dagens Sune: Kändispesten fördummar svenska medier

Den så kallade kändispressen får ofta – med all rätt – ta emot mycket skit för sin endimensionella syn på tillvaron. Men är inte alla medier på väg mot samma mål, mot en ”kändisfiering” på alla plan? Jag roade mig häromdagen med att kolla några radio- och teveprogram och tendensen tycks mig glasklar. Gör ett program om vad som helst, men se för fanken till att få med minst en kändis!

Ekots lördagsintervju är tapetserad med politiska kändisar som Anders Ygeman, Märta Stenevi, Stefan Löfven, Anna Ekström, Ann Linde. Där är dessa namn till viss del förlåtna eftersom Ekot speglar senaste nytt. Men jag menar att man lik förbaskat skulle kunna hitta helt andra namn som skulle svara mindre förutsägbara och stereotypa än dessa ”programmerade yrkestyckare” som hela tiden väger sina ord på guldvåg och aldrig överraskar.

I Söndagsintervjun i radions P1 gäller samma kändisfixering. Glen Hysén, Lars Vilks, Johan Glans, Christer Björkman. På spåret samma visa: Nuvarande radio- och tevenyllen eller före detta radio- och tevenyllen mixade med några kända namn ur den så kallade kulturen. På minuten i radions P1: Skådisar med namn. Spanarna i SR med kändisar. Teves Sverige i dag med kändisar. Min sanning i SVT = kändisar. Katarina Hahr möter i radions P1 = lika kändispackat. I radio intervjuas så kallade teveprofiler, i teve intervjuas så kallade radioprofiler. Skrået har en mastodontisk övertro på sitt inneboende egenvärde.

Aftonbladet lockar med två rubriker:
12 kändisar: Det här vill vi göra efter vaccineringen
13 kända 70-plussare: Så hanterar vi corona

Varför? Varför ska några hundra kvarts-, halv- och fullblodskändisar få berätta sina livshistorier om och om igen i olika medier? Vad är det för fel på så kallat vanligt folks intressanta liv, som kontrast till de tre uttjatade kändisvinklarna:
1) Trots enorma motgångar lyckades jag. Hurra vad jag är bra!
2) Jag var nere på botten, men lyckades kravla mig upp. Hurra vad jag är bra!
3) Jag har aldrig strävat efter att bli kändis, jag bara blev det. Jag har haft sån tur. Jag är så priviligierad att få arbeta med mitt intresse. Hurra vad jag är bra!

Det finns ett lysande undantag i denna cyklopiska syn på vilka människor som är värda att uppmärksamma: Mia Blomgren. Hon gör just nu en serie om vanligt folk. Den heter Vanligt folk.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. I nästa vecka inleder vi vår nya serie Rakt på sak. I de inledande avsnitten möter du Leif G.W. Persson, Pernilla Wahlgren, Christer Björkman, Måns Zelmerlöw och Charlotte Perrelli. Leif G.W går ut hårt. Han lovar att lösa de politiska konflikterna i Afghanistan och problemet med sexmobbning inom polisen. Han säger sig också ha löst svårigheterna för fjällrävens och Huddinge Dartklubbs överlevnad.

Dagens Sune

Detta är en tragisk text. Mycket tragisk. Den handlar om döden. Tidningarnas dödsannonser skvallrar om att fler än vanligt dör. Eller går bort, som det heter i dag då vi har en tillkämpat abstrakt syn på döden. Ju abstraktare, desto bättre. Det gäller att vara positiv, och då kan man inte tillåta sig att tänka på döden.

Under senare tid har jag läst mängder av nekrologer. Jag förundras över hur fina, begåvade, roliga, sociala, innovativa, gästvänliga, duktiga, empatiska, intelligenta, lojala, tillmötesgående, hjälpsamma och filantropiska alla hädangångna människor har varit under sina jordevandringar.

Jag börjar själv närma mig livets slut och kan inte påstå att jag har mött en enda människa med alla dessa gudalika egenskaper utan mer eller mindre tydligt sällskap av sämre sidor, svaga punkter, irriterande personlighetsdrag, egoistiska val, fräcka omdömen, svartsjuka, ointelligenta yttranden, bristande kunskaper, påtagligt ointresse för andra människor. Men i nekrologer är alla änglar, som alltid har handlat rätt i tillvarons djungel där det många gånger gäller att äta eller ätas.

Givetvis inser jag att det skulle vara svårt – men kanske inte omöjligt – att skriva en ”sann” nekrolog. En sån skulle kanske bli intressantare för de kvarlevande att läsa, för vi skriver väl inte förskönande nekrologer som läsning för den avlidne eller omkomne?

Jag gör ett försök:

Kalle Kallesson växte upp i Färjestaden tillsammans med två systrar och en bror. Fadern Ingemar var skolvaktmästare, inte alltid nykter och tre gånger dömd för allmänstörande beteende. Modern Lisa utbildade sig först till lärare men blev senare forskare vid Uppsala universitet där hon 1961 blev professor i botanik. Ingemar och Lisa tog väl hand om barnen men en otrohetsaffär spräckte äktenskapet. Ingemar övergav då skolarbetet och öppnade bilfirman Ingemars Bil i Kalmar där han med tiden fick agenturen för BMW och Mercedes. Lisa gifte om sig med impotente professorn Ulrik Ulriksson men de gick redan efter ett år skilda vägar sedan hon åter beslagits med nya erotiska äventyr. Sonen Kalle Kallesson tog realexamen men till studenten räckte inte hans intellektuella förmåga. Han blev svetsare i Helsingborgs hamn, gifte sig med Katinka, operasångerska med världen som arbetsfält. De fick tre barn, varav ett redan som 21-åring dömdes till livstids fängelse för ett rånmord i Borås. 1976 uppfann Kalle tryckometern, en självreglerande mekanism som gjorde behovet av olika slags klockor och mätare inom svetsindustrin onödiga. Kalle tog patent på tryckometern och bildade Trycko AB med säte först i Köpenhamn, senare i New York och Simrishamn. Redan efter tre år omsatte företaget över 100 miljarder dollar. Kalle var dock mer intresserad av mete än pengar och företag, varför han sålde Trycko AB och slog sig ned i den lilla orten Grönhögen på Öland. Pengarna från företagsförsäljningen spred han ut över världen i sitt nya projekt ”Världens rättvisa”. Genom det stöttade han folkrättsliga projekt i diktaturer, främst Sovjetunionen och Kina. Vid sidan av detta metade han, främst abborre. Fru Katinka fick allt allvarligare alkoholbesvär, varför paret skiljdes. Katinka träffade sin nya kärlek, tenoren Robino Flash under en turné i Brasilien. De gifte sig 1986. Lyckan blev dock kortvarig, Katinka ansågs lögnaktig och drabbades ofta av oförklarliga raseriutbrott, sannolikt beroende på ett allt grövre spritande. 1987 dömdes hon till ett kortvarigt fängelsestraff för kortbedrägeri. Under ett besök i Amazonas fick Katinka ett felfällt träd över sig och dog endast 51 år gammal. I Grönhögen fann Kalle Kallesson sin sista kärlek, talpedagogen och tidigare prostituerade Clara Favör, som av vännerna beskrevs som skvallrig och snål men utrustad med ett sprittande gott humör. Hon var dessutom en baddare i badminton. Tillsammans med henne reste Kalle världen runt, startade barnhem, fiskodlingar och stöttade småindustrier i utvecklingsländer. Under senare år reste paret runt i Sverige, vilket resulterade i en bok, ”Vårt Sverige”, där de blandade filosofiska aspekter med sin syn på industriella utvecklingsmöjligheter i län för län. Kalle Kallesson var introvert, saknade humor och var totalt omusikalisk. Med åren blev han alltmer trögtänkt och han omkom vid årsskiftet under en dykning för att hämta upp ett tappad abborrdrag i Kalmarsund. Trycket på åtta meters djup blev för stort för hans förkalkade hjärta. Han sörjes av sin livskamrat Clara Favör och barnen från tidigare äktenskap Tove Takspåne, arkitekt och Ria Soling-Midelund, socialbidragstagare samt tidigare studeranden, senare livstidsdömde Bengt-Arwid von Kompost.

Tja, vad säger ni, ni som fortfarande är i livet?

Sune Flisa
chefredaktör

Kan språkligt förfall hota demokratin?

Frågan är min egen. Under en längre tid har jag ställt mig den allt oftare, och när jag läser om filosofen Åsa Wikforss i gårdagens DN inser jag att den kan vara befogad.

Åsa talar verkligen klarspråk: Studenterna kan inte skriva!
– Hur ska man kunna bli kreativ utan språk? Jag ägnar 90 procent av min handledningstid på kandidatkursen åt att rätta rena språkfel, stavning, meningsbyggnad. Det är absurt. _ _ _ Bland de yngre har även begåvade studenter svårt att sätta ihop en mening utan meningsuppbyggnadsfel. Det blir ett oerhört handikapp, säger Åsa.

Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi och medlem i Svenska Akademien. Hon har tydligen stött på samma slags reaktioner som undertecknad då man försöker rätta en språklig felaktighet. Hon är rasande på den svenska skolan:
– Det tycks finnas någon teori om att man kväver kreativitet om man rättar de ungas språk, men det är precis tvärt om, säger hon.

Åsa Wikforss ser liksom jag faror för demokratin kopplade till desinformation. En är att hota med våld, en annan att styra folks övertygelser. Jag tolkar Åsa som att många i dag är felaktigt övertygade och därmed lätta att ”förföra”. Hon berättar att hon träffat många amerikaner som tar avstånd från etablerad kunskap, att en majoritet av republikanska väljare på allvar tror att presidentvalet vanns av Donald Trump.
– Många av dem som röstar på Trump har ju vetat om att han har ljugit, men valt att ändå tro på honom.

Och så kommer det pratminus som får mig att fullt ut inse allvaret:
– I Sverige krävs det bara två riksdagsbeslut med enkel majoritet och ett extraval emellan för att nedmontera demokratin, säger Åsa Wigforss.

Jag ryser.

Sune Flisa
chefredaktör

Dagens Sune

Vi säger allt oftare att vi lever i en polariserad värld, i en mänsklig existens som aldrig tidigare påverkats av så många utifrånsignaler som i dag. Vi går och står i ett ständigt ösregn av nyheter, valsituationer, varningar, sensationer, religiösa och politiska budskap, lockelser, hot och tramsigheter. Världen har aldrig tidigare lyssnat till så många experter som vill övertyga just dig om att just hen har helt rätt i just den frågan. Och just den frågan kan handla om rymdresor, nagelvård, gudstro, valpavmaskning, bantning, honungsproduktion, orgasmfördjupning, lovikavantestickning, hårfärgning, vaccinering eller egyptisk magdans. Allt ska dessutom gå snabbare, göras lättare, kosta mindre och kännas viktigare och ge kraftigare kick än tidigare.

Det är inte konstigt att vi blir psyksjuka, drabbas av depressioner och går in i väggen. Ett enkelt sätt att illustrera de splittrade mänskliga intressena är att studera löpsedlar. I dem finner vi ingen kurs, ingen trend, ingen bakomliggande tanke. Det vi finner är endast spekulationer om vad som kan locka till läsning i vilka inaktuella ämnen som helst – och därmed dra in kosing till blaskan.

Den 8 februari ser Expressen- och Aftonbladetlöpet ut som på bilden ovan. De helt dominerande ämnena som basuneras ut i krigsrubriker är dessa:

EXPRESSEN
DINA GAMLA FURUMÖBLER kan vara värda TUSENLAPPAR
OKÄNDA DOKUMENT som avslöjar STIG ENGSTRÖMS SISTA TID

AFTONBLADET
SJÖSTRÖM SKADAD: KÄNNER MIG FÖRKROSSAD
SLIPP PIRR I BENEN

Kvällstidningarna har länge ansetts som de mest dagsaktuella pappersmedier vi har. Trots det har endast en av rubrikerna ovan en aktuell prägel, den om Sara Sjöströms skadade armbåge. De andra hade kunnat publiceras vilken dag som helst mellan 1800 och i dag (den om Engström från 2000 till i dag).

Kära medmänniska. Du är grundlurad. Du tror dig bada i senaste nytt men du matas om och om igen med gammal unken skåpmat som vilken halvidot som helst kan stuva om och servera som dagens rätt.

Sune Flisa, chefredaktör, här på
pinfärsk bild tagen under
gårdagens afterworkmöte
på restaurang Le Jules Verne
i Eiffeltornet, Paris.
Foto: Larissa Fun.

Dagens Sune

Såg ett larvigt teveprogram i går där alla var hysteriskt glada och stolta över sina kunskapsbrister: Seniorsurfarna. Flera av deltagarna gjorde stor sak av att de inte ville lära sig att googla, mejla och använda nätet överhuvudtaget. Varför är svårt att förstå. I de flesta sammanhang brukar det vara ett sänke att erkänna att man är totalt väck i kolan och långt efter sin tid. Osökt undrar jag om de har samma obsoleta inställning till e-böcker, direktsända symfonier, Zoomdialoger inom virologi, yrkeskurser för svetsare, LO-anställda och rymdfarare samt – exempelvis – miljöbesparande videokonferenser för anställda i världens miljontals företag.

Även vår statsminister Stefan Löfvén förvånade mig häromdagen när han i en trailer för ett underhållningsprogram skrattande och stolt berättade att han aldrig har köpt något på nätet.

Tänk att vi har en så otidsenlig herre i vår politiska topp. Att vara 20 år efter sin tid kan på sikt vålla problem inom livets alla sfärer, särskilt då man leder en nation som alltid vill ligga i framkant.

Sune Flisa
chefredaktör

Dagens Sune

”Någon borde ha protesterat högljutt mot att placera artisterna i helt random Stockholmsmiljöer.” Så skriver Barometern i dag om Melodifestivalen.

Meningen har retat upp vår chefredaktör Sune Flisa på tillfällig skidsemester i Shimla. I ett mejl till redaktionen skriver han:

”Texten är ett exempel på samma slags snobbism som självgoda litteraturvetare, egotrippade författare och ängsliga kulturarbetare brukar använda för att belysa sin egen storhet genom att använda – oöversatta – främmande språks ord, termer, talesätt – företrädesvis franska.”

Och Sune Flisa fortsätter:

”Det krävs mer för att framstå som en språkets utvecklare. Eller som fransmännen säger: Il ne suffit pas d’illuminer l’idiome avec des petits pois français enveloppés dans des bâtiments de phrase suédois, servis à des Suédois doués sur le plan linguistique. De telles ambitions deviennent de simples combats linguistiques tragi-comiques sans but ni sens”.

Allan von Kompost
redaktionschef

Dagens Sune

Nu kastar jag snart ut dumburken. Jag står inte ut med SVT:s alla tjatiga covid-19 nyheter. Samma bilder av vaccinburkar med röda, gröna och lila hattar som åker karusell, samma sprutor som trycks in i samma gamla patienters stackars överarmar och samma samma samma gubbar och tanter som intervjuas utan att man får reda på nånting av värde. Nu får det förbanne mig vara nog!

Coronaepidemin innebär rena semestern för murvlarna på SVT:s nyhetsredaktioner. Nu behöver de inte gå utanför dörr´n längre. Det är bara att lyfta på luren till Anders Tegnell eller vaccinsamordnare Richard Bergström eller coronatyckarproffset Agnes Wold för att dra hem ett skop om nån ny gräns som stängs i Belgien, eller var det i Danmark där den flyttades längre söderut medan nya provtagningstält sattes upp i Norge och åka-utomlands-förbud infördes på Malta, Grönland och i Iran?

En vaccindebatt snos numera ihop på en kafferast. Låt bara Björn Olsen skälla på Tegnell så kan Tegnell säga till Jan Albert att han inte vet hur länge eländet ska hålla på och Jan Albert kan svara att han inte heller vet, men gammelepidemiologen Johan Giesecke säger att han vet det helt säkert, men Olsen vill i alla fall använda munskydd utom då han äter, men han är öppen för selektering precis som Agnes och Jan, eller var det professor Ali Mirazimi som ville äta med munskydd och samma inställning hade väl Löfvén och lille Damberg då han sa att nu jävlar ska gängen få vad dom tål? Hade han munskydd när han handlade reservdelar till sin rakapparat eller var det Giesecke som var där och rakade sig när Löfvén åkte skidor i österrikiska fjällen och ett helt hotell smittades med covid-19 genom ett fullproppat after ski i Italien? Men minns detta: Ju längre tiden går desto större material får vi, säger Johan Carlson till någon, kanske till Agnes Tegnell och lille Damberg.

Nån studioreporter kan också berätta om hur många som smittats och dött och en annan studioreporter kan visa rafflande overheadbilder av staplar och diagram om hur dödstalen går ned i västra Malmö men upp i östra Västerbotten, där det tidigare varit ganska lugnt, men i Mexiko är läget kritiskt liksom i Portugal och Köpenhamn, men nu har kungen Tjabo vaccinerat sig med sin donna Silvia och massor av israeler så nu är faran över och nu väntas regeringen röra till det helt opp i helvete genom nya stängningstider för krogarna där ingen kröken alls ska få serveras mellan 14:20 och 14:45 men lille Damberg säger att nu ska gängen jävlar anamma få vad dom tål men sen kommer en covid-19-nyhet igen om dom vaccinburkar som lämnar efter sig så kallade slattar, speciellt de med lila hattar, att de ska användas snarast möjligt varpå vi får se flera tusen såna små burkar med lila hattar åka karusell igen – för hundrasextiotusende gången samtidigt som vi får veta att lille Damberg är på väg in och att selektering nu är nödvändig eftersom den ger bättre resultat än om alla över 65 års ålder kommer att inkluderas när fas 2 av vaccineringarna inleds, meddelar Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson som också menar att provtagningen måste öka precis lika mycket som i Storbritannien där man nu stänger gränsen mot Sydafrika för att slippa höra lille Damberg säga att nu ska gängen jävlar anamma få vad de tål och efter Rapport kommer Coronaaktuellt där du kan chatta med Anders Tegnell och Ali Mirazimi om det faktum att silverpriserna slagit i höjden och att covid-19-vaccinet snart når även landsbygden i Nederländerna och smittskyddsläkare Navalnyj och vaccinsamordnare Agnes Löfvén säger att allt dundrar på som tåget, men tidigare var tanken att fas 2 bara skulle inkludera fas 1 för personer över 70 år och uppåt och fas 5 för alla under 70 och nedåt och att burkarna med de lila hattarna nu ska åka karusell en stund – eftersom de med gröna hattar just har fått åka en rejäl stund – för att efter åkturen packas i kartonger som sen ska staplas till murar för att stänga gränsen i fas 4 mot Norge där försvaret ser till att posteringarna verkligen stänger ute lille Damberg från att åter påstå att nu jävlar ska gängen få vad dom tål och fas 3 handlar först om de som är 10–64 år, och sedan dom mellan 18 och 159 – som har en riskabel riskbedömning för att lille Damberg åter ska dra till med att nu ska gängen jävlar anamma få vad dom tål, men så säger någon att i fas 4 och 7 ingår övriga mellan 18 och 59 år och att covid-19 ska…

Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Sune Flisa i kamouflageuniform
under Folk och Försvar i Sälen
2014. Även förgrund och
bakgrund är kamouflagemålade.
Foto: ÖB Svärker Göransån.

Dagens Sune

”Att kung Carl XII Gustaf fotograferades med en vaccinspruta i armen räckte för att framkalla en tramsig ilska om ojämlikhet”, skrev i går Martin Tunström i en ledare i Barometern. Han syftade på händelsens framtoning i medierna i ämnet ”köfusk”.

Frågan är om det är en tramsig ilska. Tunström noterar att det verkar som om icke-medicinsk personal kommit över vaccindoserna för att gå före i kön. ”Det förstärker bilden av att läkare och sjuksköterskor har förlorat makt över vården till administratörer och chefer som inte har samma skolning i professionens historiskt framvuxna kultur”, fortsätter han. Tunström ser lyckligtvis allvarligt på gå-före-problematiken men är tydligen beredd att se mellan fingrarna med prioriteringen av vår statschef genom att lägga fokus på andra delar i ”prioriteringsfrågan”. Ty en prioritering är det, hur mycket än Tunström och andra menar att kungen nu kan övertyga skeptiker att ta sprutan.

Jag menar att kungasprutan är illavarslande. Värre blir det då jag i dag läser i Barometern att oppositionen i Mörbylånga kommun påstår att det funnits en reservlista där chefer utan patientkontakt fanns uppsatta för att kunna vaccineras mot covid-19. Det sägs att socialchefen Ann-Katrin Ståhl vaccinerades i förra veckan.

”Höga chefer och dess underordnade får aldrig tillskansa sig personliga förmåner”, skriver Mörbylångaoppositionen och kräver snabba svar.

Det kräver även jag. Sverige ligger först på sjätte plats över världens minst korrupta länder och med korruption gäller regeln ”minsta avsteg så är regeln dödsdömd”. Ett litet undantag föder omedelbart tanken på ett nytt, en aning större. ”Hon fick gå före i kön, varför får inte jag också göra det?” Snart är man ute på det sluttande planet där godtycke och egoism styr i stället för regler och lagar.

Kommundirektör Ann Willsund verkar åter vara i tjänst. Enligt Barometern lämnar hon följande besked: ”Med anledning av de inkomna uppgifterna har kommunledningen fattat beslut om att en oberoende utredning ska genomföras. Den ska genomföras av annan kommun än Mörbylånga kommun.”

Av annan kommun?! Men vad i hel…? Ska Borgholm börja utreda missförhållanden i Mörbylånga? Eller Nybro? Kanske Täby? Det börjar bli många pinsamma utredningar att hålla ordning på i Mörbylånga kommun.

Något farligt sprider sig snabbt i kommunhuset – ett nytt virus! Goda råd blir allt dyrare. Vilken kommun ska ställas först i kön för att utreda Mörbylångavirusets spridning? Och vem ska ställas först i kön för vaccinering mot detta urgamla elände?

Korruption har nämligen gått hand i hand med människan sedan tidernas begynnelse.

Sune Flisa
chefredaktör

Dagens Sune

Det tycks som om tokskallarna har blivit fler under senare år. Eller beror denna farhåga på att vem som helst i dag kan skriva nästan vad som helst på nätet och fånga läsare över hela världen – dessutom alldeles gratis.

För bara 20 år sen var uttrycksmedlen färre: Lappar på anslagstavlor eller skriva hårt redigerade insändare i gammelmedierna. I dem kunde man inte påstå att Jesus bor i en kamouflagemålad kolonistuga i Grums eller att Elvis dog i en pistolduell redan 1611, men att hans ande pånyttföddes 8 januari 1935. I alla fall inte oemotsagd.

I dag påstår republikanen Marjorie Taylor Greene att skolskjutningarna i USA är iscensatta, att familjen Clinton låg bakom John F Kennedy juniors flygplanskrasch och att en judisk bankfamilj startade bränderna i Kalifornien med en rymdbaserad laser. Många sväljer lögnerna med hull och hår, och Marjorie kan nöjd meddela världen: Donald Trump stödjer mig till 100 procent.

Men en viss rättvisa finns trots allt: Jag kan skriva vad 17 som helst på nätet. Det kan inte Trump – numera.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Dagens Sune

Om och om och om ser jag samma bilder i SVT:s nyhetsprogram. Om och om visas samma filmsnuttar av vaccinflaskor med gröna hattar, vaccinflaskor med röda hattar, vaccinflaskor med lila hattar. Alla åker de på band, snurrar in i en rondell för att sekunder senare paketeras. Filmsnuttarna blandas med andra snuttar som visar sprutor, sprutor som kollas, sprutor någon knackar på, sprutor som ges – om och om igen på samma stackars patienter. Ännu värre är att samma repetitiva schablonering visas i både SVT1 och SVT2, alltså i Aktuellt och Rapport. Jag vill minnas att en andra nyhetskanal skapades en gång i världen för att nyhetsförmedlingen skulle breddas. Nu tycks målet vara det motsatta.

Jag är ingen vän av reklam-teve. Jag mår illa av alla pretentiösa filmer med bilar som körs mot havet och andar som pyser ut ur flaskor mot nästäppa. Men frånsett reklamen är TV4:s nyheter bättre än SVT:s. Kortare, distinktare, mer pang på rö´betan, inga söliga långintervjuer där samma frågor ställs om och om igen och där alla ska vara så tråkigt överartiga.

Dagens Sune 23

”Att bara besöka och tala med dem som tycker som vi leder bara till fördumning”, skriver den tidigare ambassadören och diplomaten Anders Lidén i gårdagens Barometern.

Så sant. Och ändå så svårt att leva efter. ”Kraven” att tycka som vissa andra, som vissa grupper, som vissa experter finns överallt. Och tycker man inte som ”alla de andra” är man en motvalls käring, en sur gubbe eller i värsta fall en stackars rättshaverist.

Få på Öland vågar stå offentligt för sina åsikter. Det märker jag tyvärr ofta, speciellt i sammanhang som rör framtid, politik och glesbygdsutveckling. Man tycker si eller så, men vågar inte säga det i text eller video.

Detta oroar mig.

Sune Flisa, chefredaktör,
härförare, strupsångare.

---

 

Dagens Sune 19

Många bilister tycker att polisens skyltar vid Dämmet, Kalmar, är otydliga. Om de inte efterlevs riskerar vi bilister 3 000 kronor i böter. 500 kommentarer är skrivna i ämnet på polisens och Barometerns Facebooksidor. ”STARKA REAKTIONER MOT SKYLTAR PÅ E22” lyder rubriken i Barren.

Men polisen vet bäst. ”Jag tycker att det fungerar bra och att skyltarna är tydliga”, säger Martin Petersson, gruppchef vid trafikpolisen i Kalmar.

Så är det jamt och ständut: Vad Svensson tycker är ointressant, ja till och med fel. Makten vet alltid bäst.

---

 

import av mänsklig kraft

Det är en märklig tid vi lever i. En halv miljon är arbetslösa i Sverige men det går inte att få tillräckligt många av dem till de 8 000 jobb som odlings- och skogsindustrin behöver för bland annat jordgubbsplockning, grönsaksskörd och plantsättning.

Sune Flisa tyckte för en tid sen till om den katten-på-råttan-lika arbetskraftsimport som därför är nödvändig över hela Europa, hela världen.

---

 

dagens Sune 17

Drönare fick fast brottsling

Rubriken är saxad ur dagens Barometern. Ja, det krävs andra än polisen för att haffa skurkar. Det har vi vetat länge. Exempelvis är Operation Rimfrost ett spel för gallerierna, säger polisprofessor.

Slutsats: Friställ polisen och köp in flera drönare och grip alla skyldiga! Kanske bör man till och med jobba enligt Grönköpings polis Paulus Bergströms åsikter då han indelar mänskligheten i ”häktade och ännu inte häktade”.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

 

dagens sune 16

Kalmar kommun ska ha en eloge för att ha byggt ett cykelgarage för 140 hojar placerat vid stationen.

Källan Barometern missar dock det viktigaste, nämligen att den gamle Pompejus hade helt rätt då han år 56 före Kristus myntade sentensen Att hoja är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

dagens sune 15

På en vädersajt spår meteorologerna dessa högstatemperaturer för Degerhamn de kommande nio dygnen:

12, 12, 12, 11, 9, 8, 8, 8, 8.

De lägsta vågar jag inte ens titta på…

---

 

Dagens Sune 14

Niko Kalcidis, kommunpolis, berättar att polisen inte kommer att ingripa om släkt och vänner samlas utanför skolans område i samband med studentfirandet.

Om man läst detta dagens citat från Barometern för tre månader sen skulle man ha trott att världen blivit galen.

Att den ändå är det är en helt annan femma.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens Sune 13

I torsdagens Barometern avtackas kyrkoherde Alf Johansson efter bara tio års tjänst i Mönsterås-Fliseryds pastorat.

I Mönsterås talade två personer och överlämnade gåvor och blommor. I Fliseryd talade en person och överlämnade blommor och gåvor.

När kommer den dagen då bilreparatörer, florister, cykelbud, diskare, chaufförer och egenföretagare att efter bara tio års arbete få avnjuta hyllningstal och mottaga gåvor och blommor samt visas upp på bild i tidningen?

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens Sune 12

Jag vill inte ha en smartphone. Jag vill inte bli gamnacke, jag vill inte ideligen ta reda på var jag är, hur vädret är, vad Trump sa i förrgår, var närmsta pizzeria ligger, hur många steg jag gått den senaste timmen. Det får jag reda på andra sätt – om jag nånsin vill veta det.

Allt fler tekniska apparater kräver en smartphone för total funktion. Det är bedrägeri. Om jag köper en dyr kamera för att göra vissa arbeten är det oschysst att tillverkaren avkräver mig en smartphone för full funktion.

Den här utvecklingen måste stoppas, annars får vi snart erbjudanden som dessa:

Köp nya Volvo 838P för bara 456 000 kronor. Elektronisk insprutning ingår ej. Här laddar du hem insprutningsappen till din smartphone. Det elektroniska bromssystemet ingår inte heller. Ladda hem bromssystemappen till din smartphone här.

Snart blir det ännu värre. Snart börjar man ta betalt för apparna.

Philles elvisp Margaretha kostar bara 324 kronor hos oss. Vispar ingår ej. Ladda hem dem till din smartphone här för bara 89 kronor. Lycka till.

Nu köper du vår nya laptop HPD765AC för bara 23 455 kronor. Processor ingår ej. Här laddar du hem processorappen till din smartphone för bara 6 890 kronor.

Sune Flisa
chefredaktör

Dagens Sune 11

Konkurrensen inom mediebranschen är pyramidal. Gammelmedierna måste tjäna mera kosing för att överleva. Degen blir viktigare än innehållet. Dags- och nyhetstidningar blir mer veckotidningslika. Kändisfixeringen ökar och tramset ersätter den betungande grävande journalistiken. Gammelpressen skriver mycket om sina kära släktingar gammel-TV och streamingtjänster, och mängder av krönikörer tycker och tänker om allt som har med teve att göra. Teveserier nagelfars och betygsätts. I vårt län är Kalmar FF, cruising och Nanne närmast heliga inslag i nyhetsfloden. Om så bara två gamla amerikanare råkar stanna på samma ställe är cruisingreportaget på g. Stefan Löfvén är statsminister men Nanne står över både honom och kungen. Kalmar FF är livets mening.

Skamgreppen är många. Häromveckan lockade en kvällstidning med sista sms:et från framlidne Adam Alsing.

Med risk för hjärtstopp visar jag inga exempel från skvallerpressens ohämmade kändisrövslickeri. I stället väljer jag några tidstypiska nyhetsrubriker från en lokaltidnings nätförstasida 22 april:

65-åring ny ägare till 60-talshus i Färjestaden – prislappen: 2 500 000 kronor
61-åring ny ägare till kedjehus i Mörbylånga – 1 995 000 blev priset

Ett annat lokalt gammelmedia skriver:

65-åring ny ägare till 60-talshus i Färjestaden – prislappen: 2 500 000 kronor. Lars Jörgen Einar Bengtsson, 65, tidigare boende på Smörsoppsgatan i Färjstaden har köpt huset på adressen Andgatan 6 i Färjestaden av säljaren…

Nu har man alltså börjat berätta om fastighetsköpares ålder, kön och var man tidigare bott. Nästa steg blir årsinkomst. Nästa blir ras. Nästa blir utseende. Nästa blir politisk hemvist. Om några år – när den mediala utvecklingen har nått ännu längre och man har lärt sig att ännu effektivare utnyttja det självpollinerande personskvallret får vi se rubriker som dessa:

63,4 år gammal flintis man med mustasch är ny ägare till fastighet i Färjestaden. Pris: 2 miljoner. Köparen har rötter i Borås där hans far var enögd stins. Köparen har utläkt corona. Säljaren är homosexuell och har höjdskräck.

43 år, en månad och fyra dagar gammal blondin med framfall – från Kalmar – (dessutom med dåliga tänder) köper rödmålat och nedgånget kedjehus i Mörbylånga. Pris: 3 miljoner. Köparen kör risig Peugeot och röstar på (M).

Men inte bara fastigheter kommer framdeles att slås upp som nyheter inom gammelpressen. Även småköp i sällanvaruhandeln kommer att generera saftiga krigsrubriker.

65,3-åring ny ägare till varmkorv vid macken i Påryd. Den såldes av Svante Ling, 23,55 år. Både köparen och säljaren har genomgått grundskolan med underkända betyg. Korven såldes med enbart senap, ingen ketchup, inget bröd!
– En sensation, det är helt fantastiskt och jag känner mej helt trygg med affären! säger Svante Ling till tidningens utsände.

Nygammal ägare med diabetes, 72,6 år, 180,3 lång. Vikt: 99,4 kilo. Köparen känner kungen och blir nu ägare till grishus i Borgholm för 4,6 miljoner kronor.
– Kungen vet inte om det ännu, säger han till vår reporter.
Köparen har suttit i fängelse för grovt ocker.

Linnéa Brunskog, 34, har köpt en blå, blyglaserad lergök med mönster i rött och vitt på Kupan, Kalmar. I kassan på Kupan stod Ingegärd Levin-Stråhle, på håll släkt med framlidna skådespelerskan Gudrun Stråhle-Johansson-Bratt-Ludwigsson. Lergöken var stämd i C-dur och betingade ett pris av 45 kronor. Affären gjordes upp med MasterCard. Linnéa Brunskog är färgad (kreol). Vädret var vid tillfället lugnt.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens Sune 08

Jag har alltså inte inbillat mig! Det jag känt och sagt och skrivit stämmer. Beviset finns i dagens Barometern:

Det har varit rekordblåsigt! Årets första kvartal har gett 32 procent mer vindkraftsel än samma kvartal 2019.

Inom elproduktionssektorn är man säkert glad. Men säg att det kommer att blåsa runt 30 procent mer för varje år som går… Då får man inom kort spika fast hatten och lägga ut drivankare på Solen och orkanvindarnas ö…

---

 

Dagens Sune 07

Varför startas så få producerande företag på södra Öland – den stora motorn lantbruket undantagen? Varför ”bara” trädgårdstjänster och serviceföretag?

Här en idé som nån driftig kan dra igång omedelbart. Öland är som gjort för denna typ av naturlig matproduktion.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens Sune 06

Min kära mor lärde mig att man ska vara nöjd med det lilla. Jag kräver inte mycket. Jag håller till godo med livets nödtorft. Jag avskyr lyx. Jag äcklas av överflöd.

Häromdagen köpte jag mig ett mycket enkelt masserande elektriskt svankstöd för min dåliga rygg.

Det sitter i en Peugeot 3008 SUV Plug-In Hybrid4 300 AUT för bara 485 700 kronor.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens Sune 05

I dessa räddningspaketens dagar övertrumfar våra politiska partier varandra i spelad generositet mot företag som råkar i obestånd på grund av coronapandemin.

– Vi i vårt fina parti satsar nu 100 miljarder! säger självgod minister och väntar sig uppskattning för utomordentlig generositet och äkta altruism.

– Vi i vårt underbara parti vill satsa det dubbla, säger nöjd partiledare och gör antydningar om allmosor och personliga uppoffringar.

– Vi i världens bästa parti vill satsa mycket mycket mycket mycket mer, säger annan narcissistisk partiledare och pöser som varm sockervadd i väntan på smattrande applåder.

Vad alla dessa säger är egentligen detta:

– Vi i vårt fina parti låter nu 100 miljarder av era skatteinbetalningar gå till företag som får det svårt.

– Tack vare vårt underbara parti ger vi nu ännu mera av era surt förvärvade och till oss insända kronor till företag som får det svårt.

– Nej, vi i världens bästa parti ger bort absolut mest av era enormt stora inbetalade skattebelopp till företag som får det svårt.

Vän av ordning kanske påpekar att vissa av dessa storsinnade satsningar kommer från lån i utlandet.

Skit samma! Dom pengarna ska ni småningom pröjsa tillbaka – med ränta! Glöm inte det, alla skattebetalare!

Jobba på! Betala och var glad!

Sune Flisa
chefredaktör

---

Dagens Sune 04

Det surrar. Vi har ovanligt många humlor denna vår. Och stora är de!

Vår eventuella framtid hänger på humlor och bin. Det finns ett enkelt sätt att gynna dem. Klipp inte hela gräsmattan. Lämna en del att växa fritt. Dels blir tomten naturligare och vackrare, dels blir insekterna flera.

Slå den oklippta delen med lie när alla blommor har satt frö i höst. Fröna berikar din gräsmatta och dess mikroliv.

Humlan blir glad.

Biet blir glad.

Du blir glad.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens Sune 03

I Sverige plockar inga svenskar odlade bär. För såna jobb har vi polacker. Gammelmedierna skriver och berättar mycket om dom. Men dom nämner aldrig hur lite dom tjänar.

I Polen plockar inga polacker odlade bär. För såna jobb har dom portugiser. Gammelmedierna skriver och berättar mycket om dom. Men dom nämner aldrig hur lite dom tjänar.

I Portugal plockar inga portugiser odlade bär. För såna jobb har dom marockaner. Gammelmedierna skriver och berättar mycket om dom. Men dom nämner aldrig hur lite dom tjänar.

I Marocko plockar inga marockaner odlade bär. För såna jobb har dom liberianer. Gammelmedierna skriver och berättar mycket om dom. Men dom nämner aldrig hur lite dom tjänar.

I Liberia plockar alla odlade bär. Men gammelmedierna varken skriver eller berättar om dom, ity dom inte tjänar nånting.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens Sune 02

Cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen har på grund av grävning för ny elledning sett ut som ett grustag en tid. Men nu är den sopad och fin! Alla mina hårt prövade cykeldäck hälsar och tackar. Underbart!

I den bästa av världar skulle det i dag ringla en lika fin cykelled hela vägen från Långe Erik i norr till Långe Jan i söder. Leden skulle med rätta kunna kallas ”Fyr till fyr”. Så går inte att kalla den i dag. Och inte i framtiden heller, om vi inte tittar tusentals år in i futurum.

Men om den gick där mellan fyrarna skulle Fattigöland snart bli rikt. Inget Kraftsamling Sydöland skulle behövas, ingen butik skulle behöva stänga. I stället skulle en kvarts miljon cyklister från Europa hoja runt här sex månader om året. I små bodar och stånd utmed leden skulle ölänningar sälja allt från bröd, kött och grönt till cykeldelar, verktyg, däck, sadlar, tält, madrasser, badskor, hjälmar och cykelpjuck. Små verkstäder i varenda by skulle ha fullt upp, vandrarhem, restauranger och hotell skulle behöva bli mångdubbelt fler för att serva alla tvåhjulsrullande Ölandsälskare från Danmark, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Norge, Finland, Frankrike och Österrike. Kommunalskatten skulle kunna sänkas till en spänn per lusentapp. Vägarna skulle kunna breddas, vatten och avlopp skulle kunna byggas ut över hela ön och…

Bara två saker hindrar detta potentiella paradis. Två bokstäver. En är O. Den andra är M.

Sune Flisa
chefredaktör

---