det enkla livet – och det hopplösa

Jag fortsätter läsa Anaïs Nins dagbok. Nu del 5. Anaïs har kommit till Mexiko. Hon älskar människorna och där vill hon leva det enkla livet – nära naturen, med vänner, i kärlek, utan förljugenhet, utan ”fernissa”. Så känner vi väl alla ibland.

Är det konstigt att man längtar bort nån gång? sjöng Lena Andersson för länge sen. Den frågan ställer jag mig ofta, mer än nånsin efter att ha upplevt två chockartade krogmiddagar tätt på varandra. Vid den första satt nio medelålders personer vid bordet. Alla nio satt måltiden igenom och tittade ner i sina mobiler. Ingen sa ett enda ord. Vid middag nummer två satt sju yngre människor vid två bord. Sex av dem ”stirrade telefon”. Den sjunde tittade rakt ut i intet och jag såg på henne att hon undrade vad som var fel – med henne, med umgänget, med mänskligheten, med livet.

Mitt intresse för datorer kräver viss speciallektyr. Men allt har gått för långt. Den teknik som intresserat mig är på väg att utvecklas till ett hån mot mänskligheten. I den senaste numret av PC för alla läser jag följande notis- och artikelrubriker:

• mobilen varnar för dålig hud

• kalsongerna skyddar mot strålning

• smart väska följer efter dig när du reser

• Foldimate viker tvätten helt automatiskt

• Philips pannband ska hjälpa dig att sova

• Kohler styr badrummet med rösten

• låt tandborsten analysera dina tänder

• virtuella etiketter i LG:s smarta kylskåp

• så styr du värmen från din mobil

Jag längtar bort. Jag längtar till det enkla livet. Jag längtar till livet runt en lägereld. Jag längtar till min koja med säng av granris och min ungdoms sönderlästa Lägereldar längesen av pälsjägaren i Kanadas urskogar Harry McFie – och kanske också volym 5 till 7 av Anaïs Nins dagbok.

 

 

---

 

Annonser

temporär lösning när hettan slår till

Inte bara människor lider i värmen. När hettan slår till kan även datorer må sämre och till och med slockna när värmen i processor eller grafikkort blir för hög. En lösning för stunden är att sätta en liten USB-fläkt framför datorns luftintag. Värmen sjunker blixtsnabbt och datorn blir både friskare och snabbare.

fibern äter sig fram över södra Öland

Det börjar likna nåt. Södra Öland blir allt fiberrikare, rulle på rulle färgglada rör grävs ned i Degerhamn och Södra Möckleby. Äntligen finns det som skulle ha varit på plats redan för 20-30 år sen, alltså då den fasta telefonen över några nätter blev Hedenhös i stora delar av landet, de som politikerna bedömde som ”livskraftiga”. Resten var inte så viktigt, och är det inte ens i dag – hur många småorter Stefan Löfvén än besöker i dagarna för att gulla med småbarn i teve. Så dags nu då problemen är akuta och hela landsdelar hänger över stupkanten.

Men skit samma med politiken. Genom fiber kör vi snart ”allt” och har dessutom kapacitet för det som kan kallas ”det som framtiden skapar men som vi i dag inte har en susning om”. De maximala hastigheterna misstänker jag hålls hemliga. Det gäller att tjäna kosing på investeringarna…

Nu om någonsin bör kommunen ragga företagare till södra Öland. Nu finns förutsättningarna. Nu kan man snart sitta i Degerhamn och göra affärer med Peking i Kina, Visby på Gotland eller Shimla i Indien. Det borde vara lätt att få hit folk. Billiga bostäder, unik natur, bra klimat, enorma fritidsmöjligheter. Satsa en miljon på punktinsatser riktade till ”potentiellt flyttintresserade” i de mest tätbefolkade områdena i Nederländerna, Belgien, Tyskland! På köpet kommer svansen av turister…

Gotlänningen Hampus på Broströms bygg och anläggning gräver ned fiberrör utmed Elvägen i Södra Möckleby. – Vi har hittills haft tur med vädret men nu börjar det kärva till sej. Det behövs bara att en bil kör över en gräsmatta så packas jorden och tjälen går ned 15 centimeter.

Trummor med rör för senare inblåsning av fiber. – Varje hus har sin färg. Dom olika färgerna underlättar för oss att se till vilket hus en viss fiber går, berättar Hampus.