knäpptyst på skjutbanan

Ska du hitta den absoluta friden i Södra Möckleby/Degerhamn är mitt tips att kuta eller hoja till skjutbanan. Där smäller det ordentligt då och då men mellan avfyringsexcesserna råder den befriande tystnaden.

Alvarsamt gjorde flera pang-pang-reportage om tävlingar vid skjutbanan i juli 2012. Du kan läsa dem genom att klicka på länkarna nedan:

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER II

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER III

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER IV

Här är tystnaden nästan total.

1897… Föreningen är alltså grundad samma år som Andrée-expeditionen mot Nordpolen startar från Danskön 11 juli klockan 13:46!

Här ligger man eller står och avfyrar sina muskedunder.

Genom kamerans normalobjektiv är det svårt att förstå hur man ens kan träffa tavlorna.

Inte ens genom ett kortare teleobjektiv förstår jag hur hur man kan träffa där man vill…

Vy av den funktionella byggnaden från öster. Den smälter in fint i naturen.

I sandvallarna bakom måltavlorna slår kulorna in i tusental. Men en och annan reslig växt har hittills klarat livhanken…

 

 

---

 

Annonser

förbjud hela Öland!

En liten skylt med texten ”Honung säljes” är helt förbjuden. Alla skyltar som berättar om lokalt hantverk eller lokala försäljningar är av ondo och ska förbjudas! Trafikverket har gjort razzior mot dessa kriminella skyltmålare, något vi tidigare har skrivit om. I år vill Trafikverket till och med ha kommunernas hjälp för att sätta dit avskummet. Mördare och tjuvar går fria men skyltmålare ska lagföras och finkas! Sverige är onekligen på rätt väg…

Egna erfarenheter, en uppsjö artiklar om förbud och en tidigare ölännings ögonbrynshöjande kommentar på bloggen gör att jag uppmärksammar vad som pågår på Öland: Den ökande lusten att förbjuda! Att säga nej! Att inte unna andra människor något av det man själv har!

Länsstyrelsen, i fortsättningen benämnd Nejmyndigheten, jobbar på bra, och kommunen gör allt för att hänga med i utvecklingen. Man stänger och förbjuder. I dagens Östran berättas om den populära badplatsen i kalkbrottet, Grönhögen. Där vill Mörbylånga kommuns servicechef Roland Nanberg sätta upp dykförbudsskyltar – i stället för att, som diskuterats, göra om stället till en kommunal badplats. Slutklämmen är magnifik: ”Man kommer att fortsätta diskutera om man helt ska förbjuda bad på platsen.”

Det är ett steg i rätt riktning. Kan något förbjudas ska det förbjudas. Det som inte kan förbjudas ska givetvis också förbjudas. Andra exempel på positiv framåtanda är att markägaren Cementa äntligen har blockerat infarten till tidigare Degerhamns ställplats – ett år vald till landets bästa – med betongsuggor stora som friggebodar och en grind i pansarstål med tydlig förbudsskylt i skrikande rött och gult. Inte ens stridsvagnar ska ha en chans att bereda vägen för rosenkindade husbilsägare att kasta bort sina stinkande kapitalistslantar i öländska affärer och på lokala evenemang. Öländska utsikter och öländsk luft ska bara få nyttjas av ölänningar. Öland ska bli förbudsskyltarnas paradis och Nejmyndigheten gör sitt yttersta för att uppnå målet. Devisen lyder: ”Förbjud allt – för ett helt stängt Öland senast 2020!”

Att husbilsfolket är turismens snabbast växande grupp ska bemötas med hårda tag, förbud och negativa attityder. Att allt fler seglare angör Grönhögen ska besvaras med avundsamhet, egoism och konstanta strömmar av insändare och klagorop. Ett av de häftigaste förslagen är att minera hamninloppet och förse hamnplanen med fastsvetsade fotanglar. Ingen annan ska få njuta av lugnet här!

Kulturorganet har kontaktats av en uppsjö chockade visselblåsare vid Nejmyndigheten. En av dem berättar:

”Nejmyndigheten har inrättat en speciell undersökningskommission som ska bredda utbudet av förbudsskyltar. Det ska bli förbjudet att gå på väg, att cykla på väg, att köra bil på väg. Det ska bli ”strängeligen förbjudet” att vända på väg, att fortsätta på väg. Alla privata markägare uppmuntras till att sätta upp så många förbudsskyltar som möjligt. Några är redan färdiga för utsättning: Förbjuden infart, Förbjuden väg, Privat Förbjuden väg, Privat Enskild Förbjuden väg, Allmän och Privat Förbjuden väg, Förbjuden utsikt, Förbjuden bro, Förbjuden bäck, Förbjuden campingplats, Camping förbjuden, Bad förbjudet, Förbjudet bad, Förbjudet att förbjuda, Allt förbjudet, Rökning förbjuden, Ickerökning förbjuden.

Den topphemliga gruppen ska också testa praktiska hinder, fällor och bakhållskonstruktioner för att på sikt bli av med alla turister. Nejmyndighetshövdingen är entusiastisk och lovar äska ytterligare kosing från regeringen för att effektivare kunna stänga ned och förbjuda. Han har till och med rullat ut tanken att spränga Ölandsbron, visserligen bara som en sista nödvändig åtgärd – om andra aktioner inte skulle bita fullt ut.

Undersökningskommissionen frågar sig nu vad man ytterligare kan göra för att förpesta livet för turister på ön. Desinformation är viktig. Alla evenemang som kan locka turister förses med felaktiga tidsuppgifter. Ska en konsert inledas 16:00 skriver man 19:00. Datum och månader ändras, juni blir juli, orkideerna på alvaret blommar i december. Victoriadagen flyttas till Sverige. Hastigheterna på 136:an sänks ytterligare. Dagens 40 kilometer i timmen blir 4. Trafikverket tillåts felinformera om allt; skarp vänsterkurva blir skarp högerkurva, till exempel.

Utplacering av överfulla latrintunnor runt och på ännu icke förbjudna campingplatser kan vara en del i strävandena mot den slutliga lösningen. En annan är att gräva diken och bygga barrikader av brinnande traktordäck tvärs vägar, broar, stigar, cykelleder och vandringsstråk. Mindre krävande arbeten är också föreslagna, exempelvis att vrida vägskyltarna fel så att de som vill till Borgholm hamnar i Ottenby och vice versa.

Cykelfärjan Dessi tillåts endast frakta cyklister, och hon förbjuds medföra cyklar. Dessis trad läggs i största hemlighet om från Kalmar till polska staden Police, där inhyrd lokal polis griper samtliga passagerare misstänkta för spioneri. Returresa till Kalmar erbjuds ej efter avtjänade fängelsestraff. Information om att rutten numera går mot Polen och inte mot Färjestaden delges resenärerna först när man är tre sjömil ut på Kalmarsund. Dessis flytvästar har redan tagits i beslag.

Nejmyndigheten har också vänt sig till kommunerna och berömt dessa för rekryteringarna till turistchefer och underordnade, så kallade turistnissar. ”Om ni anstränger er ytterligare kan ni säkert hitta ännu sämre personal, så dålig att den slutar redan efter en dag i stället för efter ett helt år. Kan den sluta till och med innan den börjat arbeta är det ännu bättre!”

Kanske kan Nejmyndigheten även anamma mina högst personliga förslag: Förbjud skratt. Och viktigast av allt: Förbjud rätten att leva!

Eder Sune Flisa

Sune Flisa porträtterad av italienske
konstnären Umberto Camradi d ä.

Eftersom vår högt älskade Sune Flisa har gått in i andra andningen måste redaktionen genom Allan von Kompost komplettera med några förtydliganden. Du läser dem i följande bildtexter.

Att Cementa spärrat vägen till tidigare ställplatsen beror på att de är markägare. Cementa följer bara lagen. Att andra markägare tolkar lagen på andra sätt är en annan femma.

Det var Länsstyrelsen, i Flisas text benämnd Nejmyndigheten, som upphävde kommunens tillstånd till ställplatsen. Hela dramat med Länsstyrelsens roll i ”fallet Degerhamns ställplats” hittar du här.

 

 

---

 

film och teater i södra möckleby

I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.

Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…

PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.

 

 

---

 

kalkgatan

Inte i någon kartbok går det att hitta Kalkgatan. Men den finns – i Degerhamn. Den är ingen vanlig gata, utan en ungefär hundra meter lång dalgång kantad av ugnsruiner.

I ett 20-tal ugnar brändes för länge sedan kalk som efter bränning forslades ned till Degerhamn. En utförlig skildring av denna flerhundraåriga industri kan du läsa här. På sidan 13 finns detaljerad beskrivning av hur kalkbränningen gick till.

I videon nedan går vi Kalkgatan i mjuk februarisnö. Vill du se gatan i sommarkläder klickar du här.

 

 

---

 

då var det 28 februari 2015

För tre år sen visade Ann-Christin och Olle Nilsson upp det totalrenoverade köket i Folkets hus Degerhamn. Hela byggnaden är en pärla för olika slags möten. I stora salongen möts exempelvis Filmklubben fem gånger per säsong. Man visar kvalitetsfilm i två halvlekar med kaffe i pausen. Reportage om klubben kommer småningom. Ett tidigare reportage om Filmklubben hittar du här. Det innehåller även en poddintervju där flera av klubbmedlemmarna vädrar sina åsikter om de filmer de dittills sett. Vill du se de gamla filmprojektorerna som Olle skötte innan digitaliseringen genomfördes klickar du här.

 

 

---

 

en strålande idé!

Läste i veckan om torsåsbon Jan-Erik Persson. Han föreslår att Torsås och Mörbylånga kommuner ska samarbeta för en färjeförbindelse mellan Bergkvara och Degerhamn. Vilken utmärkt idé!

Jag vet inte hur Jan-Erik tänkt sig detaljerna men i mina ögon skulle en sån färja ge många fördelar:

• Avlastning av trafiken över bron.
• Möjligheter för landkrabbor att komma till södra Öland för att cykla eller husbila och därmed ge inkomster till sydölänningar på hugget.
• Och mycket enklare för oss på södra Öland att åka till Sverige.

Mörbylånga kommun borde undersöka förutsättningarna! Det borde vara rätt enkelt att köra ett test under juni-augusti.

 

 

---

 

Fågelsjön i snö

Utsikt från den lilla observatoriekullen vid Fågelsjön i Degerhamn.  Vill du förstå sjöns ganska komplicerade form klickar du här. Kyrkan i bakgrunden står i Södra Möckleby.

Öland ser nu ut som ett lämpligt plejs för ett vinter-OS. Vi har gott om snö och is och mer lär det bli under veckoslutet. Här finns inte en pippi så långt ögat når! De har rymt kylan och snön – precis som jag vill göra.

Samma vy från augusti 2015. Visst ser den här versionen mer inbjudande ut än de ovan i kyligt vitt. Detta till trots ska vi titta på ytterligare ett vitt och kallt motiv i ett kommande inlägg – om ”Kalkgatan”…

 

 

---

 

fågelsjön i Degerhamn

I ett kommande inlägg ska vi skåda ut över Fågelsjön i Degerhamn, just nu snövit. Sjön är här konstnärligt fångad av Bernt Petersson, en av entusiasterna bakom utvecklingen och skötseln av Bergstigen.

 

 

---

 

Is i hamnen

Ingrundens fyr, Degerhamns hembygdsmuséum och Cementa med is i förgrunden.

Delvis sammanfrysta isflak. Men inom några dar är isen sannolikt rutten – och vintern slut!

det tunga molnet

Lokala skurar över Kalmarsund utanför Degerhamn. 

muddring i degerhamns hamn

Det har muddrats i Degerhamns hamn. Men inte med mudderverk utan med grävskopa. För en oinvigd ser det ut som att höstgräva trädgårdslandet med tesked. Men det är kanske effektivare än man kan tro?

En liten ”tug” kom smygande norrifrån mot hamninloppet. Här är den framme med en ny pråm som ska fyllas med det bottenmaterial som grävs upp.

När man ser pråmens hela längd inser man att det rör sig om mycket material som ska upp och forslas bort. Vart vet vi inte.

flisa slog flisa ur skorsten – nära bli grillad!

Det växer en vacker, nästan självlysande mossa på platån i jämnhöjd med de fyra stora skorstensöppningarna i Degerhamn. Men här är livsfarligt. Går man ut över kanten faller man lodrätt tio meter. Det var på en av dessa skorstenar som sotarmästare Emil Virra, från Virras Sot & Glöd AB, gjorde det makabra fyndet…

I kölvattnet av det dramatiska fallskärmshopp som Sune Flisa gjorde i går morse över ett nermörkt Degerhamn poppar den ena skräckberättelsen efter den andra upp ur dramatikens gungande epicentrum. Vår utsända har träffat en som verkligen fått känna av en nära-döden-upplevelse in på bara skinnet. Han heter Emil Virra och är sotarmästare.

–  I går skulle jag sota en av dom fyra bruksskorstenarna vid tennisbanan i Degerhamn. Då såg jag hur nära döden Sune Flisa var i landningsfasen av sitt fallskärmshopp. Hade han farit ned i skorstenen hade han blivit grillad på en tusengradig glödbädd. Oh, hemska tanke! Det är rent förfärligt! utbrister sotarmästare Virra.

Han lägger in en prilla för att stärka nerverna. Och så fortsätter han:

– Det var svart som i en kolkällare när Flisa kom farande från himlen med sikte på tennisbanan. Han missade den och dammade i stället in i en av de stora skorstenarna. Det blev en jäkla smäll och Flisa slog en stor flisa ur skorstenens öppning!

Emil Virra visar upp en klack från en lågsko.

– Den här klacken satt intryckt i teglet. Vad jag kan se är den från en högersko. Och det var ju den foten som tog mest stryk, enligt sjukhusbulletinen.

Sotarmästare Emil Virra har sotat dessa skorstenar i mer än 30 år och har aldrig sett nåt liknande. Han är uppenbart skärrad, dels på grund av det fysiska avtryck Sune Flisa lämnat i skorstenen, dels för att dramatikens huvudroll spelas av hans käre barndomsvän Sune Flisa.

– Vi gick båda i den i dag rivna skolan lite söder om nerfarten till Södra bruket och jag har aldrig pallat så många äpplen som i lag med Sune. Han kunde verkligen konsten att välja rätt trädgårdar med dom rätta sorterna, avslutar sotarmästare Emil Virra.

Det var i den vänstra bortre skorstenen som Sune Flisa slog i och skadade sig. På bilden syns dock inte den stora flisa som Flisa slog ut. Lägg märke till höjden – runt tio meter.

Om gudarna varit på sämre humör är det fullt möjligt att Sune Flisa kunde ha fallit lodrätt ned i den bakre skorstenen och blivit grillad på den enorma glödbädden.

 

Alice Asterisk-Danielsson-Puttman
inhoppad nyhetsreporter

Breaking news: Sune har landat på Öland – i fallskärm

En relativt oskadd Sune Flisa vinkar med sitt nödljus i skogen söder om tennisbanan efter det dramatiska fallskärmshoppet över Degerhamn. Vid en snabbundersökning på Kalmar lasarett visade röntgen på fyra brutna revben, två mellanfotsbrott, sprucken mjälte och två kotförskjutningar. – Inte nåt att bry sej om, sa Sune till den förundrade sjukhuspersonalen och avböjde behandling. Jag har en flaska whisky. Den får räcka. Hej då! Foto med ensamrätt för alvarsamt2: Anne-Marie Gyll.

 

– Jag hörde en susning i luften och så knakade det till nåt alldeles förfärligt inne bland träden. Grenar som knäcktes lät som pistolskott och sist hördes en dov duns. Det var otäckt. Jag förstog ingenting. Några sekunder senare vinkade en figur i overall med nåt slags lampa mot mej. Jag blev verkligen rädd. Trots det fick jag upp min mobil och tog en bild. Det berättar Anne-Marie Gyll från Degerhamn för alvarsamt2:s utsända reporter.

Anne-Marie Gyll var ute på sin sedvanliga morgonjoggning då hon kastades rakt in i världsnyheternas centrum. Fortfarande svettig berättar hon om detta oväntade möte som bara för en halvtimme sen slutade i kärleksfulla kramar ”av reminiscensisk karaktär”.

– Jag ropade hallå där och figuren svarade vem där?

– Anne-Marie, svarade jag.

– Mitt namn är Flisa, sa figuren. Sune Flisa. Jag har hoppat…

– Jag blev alldeles knäsvag, berättar Anne-Marie. Han var min ungdoms stora kärlek och nu stog han här livs levande inne i mörkret bland träden klockan fem på morronen… Han var så stilig i sin flygaroverall och jag tog dom nödvändiga springstegen mot honom och kastade mej om hans hals. Vi kramades länge medan han berättade om vad som hänt…

Han hade lyft från flygfältet i Strasbourg under eftermiddan för att flyga till Paris för att hämta – som han uttryckte det – en brallis. Men hon hade blivit sjuk så han startade från Le Bourget tidigt i morse – med kurs på Öland…

– Sen minns jag inte alla detaljer, säger Anne-Marie Gyll. Han tänkte i alla fall landa på Storlägdan i Övra Segerstad men motorerna började hacka över Ottenby. Bara sekunder senare tog bränslet slut och det blev tyst. Han glidflög ned mot Degerhamn och styrde så ut planet mot Kalmarsund. Så hoppade han. Han ville landa på tennisbanan i Degerhamn, men slog i en av dom stora gamla bruksskorstenarna där och brakade i stället ner i skogen strax söder om dom – där jag fann honom. Planet lär ha störtat i närheten av Utgrunden utan att nån människa skadades. Sune var ensam i planet.

Det är allt vi vet i nuläget. Sune Flisa tog efter landningen en taxi mot okänt mål, men innan det bar iväg rev han av en bit av fallskärmen som han fortfarande hade i famnen.

– Behåll den här som ett minne av mej, sa han och drog igen bildörren, vinkade glatt och pekade med hela handen åt chauffören och skrek: – Bajonett på, anfall!

–  Och Anne-Marie, vad ska du göra med fallskärmsbiten? frågar alvarsamt2:s utsända.

– Den ska jag rama in och sätta upp i taket ovanför min säng, säger Anne-Marie med svagt kuttrande röst.

 

texten uppdateras kontinuerligt

 

Laurha Porthin von Weshenstråhle,
inhoppad nyhetsreporter

skymningsljus

Hamnen i Degerhamn. Flera bilder av det muddringsarbete som pågår där visas senare.

Degerhamn-Dalsjö

Följ med utmed delar av Bergstigen och se Degerhamn och Dalsjö – från cykel.

För kameraintresserade kan jag berätta att min Goprokamera är inställd på 4K, 30 bilder/sekund, bildstabilisering. Färgen är ställd i ”flat”, vilket ger en något blek återgivning av verkligheten. Den passar väl i andra sammanhang men är inte helt lyckad här. Skärpan är ställd ”låg”. Ljudet är upptaget externt, på diktafon.

 

test av Gopro Hero 6 Black

Efter många analyser och ett och annat ”felköp” sitter nu min nya cykelkamera på hjälmen. Det blev en Gopro Hero 6 Black. Den helt avgörande egenskapen blev bildstabiliseringen, eftersom jag är allergisk mot skakande och hoppande bilder.

Första testet blev enklast tänkbara: En tur ned till Degerhamns hamn. Jag har behållit det hemska originalljudet. Det blåste ordentligt och i vissa riktningar får man addera fartvinden med den naturliga vinden. Det kan bli ungefär 10 meter/sekund + 8 meter/sekund = 18 meter per sekund. Såna förhållanden klarar ingen mikrofon utan en effektiv ”deadcat”. I kommande videor tar jag upp ljudet på extern ljudinspelare.

Lägg märke till hur fint min pyttelilla hopfällbara Bickerton flyter fram på de skakiga vägarna. Det ser nästan ut som professionella kameraåkningar på räls. I kommande filmer kommer det att gå betydligt snabbare – på racerhoj!

 

att fotografera från kite

Inre delen av den vackra hamnen i Degerhamn. Att ensam fotografera från en drake, Kite Aerial Photography, kräver att man är med på noterna. I händerna har du dels RC-sändaren, dels linvindan i vilken kiten hugger och sliter. Med sändaren styr du kameran i horisontal- och vertikalplanet. Med linvindan kan du ta hem eller släppa ut mera lina för att antingen få kameran att flyga lägre och längre ifrån dig under några få sekunder – eller högre. När/om vinden mojnar måste du springa mot den för att kiten inte ska störta. Börjar det inte blåsa igen inom några få sekunder är det kört. Då dör kitens bärförmåga hastigt ut och hela ekipaget med kite, picavet (ett slags ”balanserat kameramontage”) och kamera störtar. Foto från 28 september 2017.

rent vatten och skitigt vatten

Det handlar ofta och mycket om vatten på södra Öland. Är det inte vattenbrist så är det utbyggnad av olika vattennät. Snart förvandlas exempelvis reningsverket nere vid Södra bruket till pumpstation, som ska föra avloppsvattnet till det effektivare reningsverket i Grönhögen.

Det befintliga vattenverket vid Torngårdsvägen är för litet. Där byggs just nu ett större. Även det ska med tiden förbindas med Grönhögen. Läs mera här.

Vattenverket vid Torngårdsvägen, alldeles öster om Södra Möckleby.

Vy mot söder. Vattenjobben beräknas vara färdiga i vår.

en by för framtiden

Har du planer på att flytta till Öland föreslår jag Södra Möckleby, en by med många fördelar. Den saknar radbyns enformighet, den breder ut sig i alla väderstreck och har bibliotek, matvaruaffär, en del andra butiker, kafé och brukshotell. Den är en vacker by i en för Öland ovanligt kuperad terräng. Vår, höst och vinter är det lugnt här, men på sommaren invaderas vi av människor från hela Europa. Byinvånarna är trevliga och naturliga, och framtiden ser ljus ut. Politikerna vill nämligen utveckla Södra Möckleby till ”södra Ölands nav”. Så tag ditt pick och pack och flytta hit!

Innan du beställer flyttbil vill du kanske kasta ett öga på byn? Vi startar vår cykeltur vid ICA i centrum, drar ned mot Degerhamn och Dalsjö och kämpar slutligen upp för den branta backen vid Strömmelns gård för att sluta varvet där vi började. Turen går genom de delar vi kan kalla västra Södra Möckleby. Senare ska vi också cykla genom de östra och södra delarna.

Slå på högtalarna och klicka igång videon!

mot solnedgången – och Rostock

Hon heter Echion och lämnade Degerhamn i tisdags kväll för gång mot Rostock. Hon är Liberiaflaggad, mäter 88 x 13 meter och deplacementet är 2 452 ton. Hon är byggd 2010.

 

bara 100 ISO vid kvälls- och nattfotografering?

Ja, det går prima att fotografera ända tills det blir kolmörkt – på bara 100 ISO. Lösningen heter stativ. Med 100 ISO i stället för att pressa handhållen kamera upp mot groteska ISO-tal blir resultatet så mycket bättre. Metoden passar bra för motiv som inte rör sig så snabbt, landskap och havsutsikter exempelvis. Vid knäppandet av bilderna nedan var det bra mörkt. Men titta på exponeringsvärdena – och bli förvånad: Bländare 8 på översta bilden, 4 på undre.

Solen doppar sig i Kalmarsund i går kväll. Kamerans ofta bäst levererande bländare 8 och 1/40 sekunds exponering. Och som sagt, bara 100 ISO. Denna bild hade gått att ta med handhållen kamera, men absolut inte den undre.

Med ett litet resestativ kan du använda nästan hur långa exponeringstider som helst. Bilden är tagen med bländare 4. Exponeringstiden är så lång som 1/3 sekund. Byggnader och träd är skarpa men inte vattnet, vilket passar sådana här motiv bra.

spökskepp

Dimman låg i går tät över södra Öland. Runt 6 grader. Norr om Kastlösa övergick gråluddet tvärt i solsken. I Färjestaden var det 15 grader, shorts, sommarstämning. I Degerhamn låg denna anonyma tramp med rosslande och skramlande dieselmotorer. Jag hann aldrig ta reda på om hon kom eller gick.

Dimman suddade ut detaljer och sög musten ur färger. Inte ens när jag zoomade in henne kunde jag se hennes namn. Hon förblev anonym.

nykomling i hamnen

Jag har inte sett henne tidigare. Snett framifrån ser hon inte mycket ut för världen, men hon mäter faktiskt 88 x 13 meter. Damen ifråga heter Wilson Grimsby. Här ligger hon vid Cementa i Degerhamns hamn.

Hamnen är lugn som en  plaskdamm. Men sjön varierar. Här kan du se hennes systerfartyg Wilson Stadt i hög sjö utanför Coruña vid Spaniens Atlantkust. Kameran är min tidigare lilla kasserade Canon som vaknat till liv igen och tar riktigt bra bilder – om man talar lugnt till den (eller är den också en hon) och inte har för stora pretentioner.

Två dagar senare såg jag att Wilson Grimsby låg vid kaj i Kaliningrad. Då hade Envik, på bilden ovan, ankrat upp utanför Albrunna. Hon såg rätt tungt lastad ut. Sannolikt inväntade hon lite svagare vind för att backa(!) in i Degerhamns hamn, en manöver jag tidigare berättat om i föregångaren till denna blogg, alvarsamt. Den når du genom att klicka här.

making länet great again

Malin!

Här anropar din kanske enda vän i striden för utveckling och mot stagnation och sotdöd. Jag är här! Jag har lämnat Shimla i Indien bara för dig, för att hjälpa dig i kampen mot dönickarna, de som går med tummen i spåret.

Din egen myndighet säger alltså nej till ställplatser i Grönhögens hamn. Din egen myndighet förråder dig – länsrådet! – utan att skämmas. Initialt trodde jag det var en fejk news men efter diverse kollar har jag kommit fram till att sanningshalten är ”något så när” – ett mått man får hålla till godo med i dagens nyhetssnårskog där maktberusade struntar i sina förpliktelser och irrar hit och dit och säger de mest förfärliga saker om allt och alla.

Det gör inte du, Malin. Jag mejlade dig i oktober förra året – och du har ännu inte svarat. Du kallar inte mig för oförskämda saker – nej du svarar inte, väl medveten om att din egen myndighets e-postpolicy säger att alla på din myndighet är skyldiga att svara på mejl. Men icke du, eftersom du – temporärt – är högsta hönset och inte vill kalla mig för oförskämda saker offentligt. Du är ett undantag, Malin – bara för att du är högsta hönset och därför kan strunta i regler och göra precis som du vill. Hänger du med i svängarna Malin – i mina logiska och högintellektuella svängar som inte ens Einstein skulle klyka utan att rådbråka en grymtrimmad superdator.

Åter till ämnet, hur ska vi nu ta itu med lymlarna på din egen myndighet, Malin? Bakåtsträvarna, ”det-var-bättre-förr-sekten”, fundamentalisterna som vill återinföra asatron, bygga grottbostäder i rödfyrshögarna på södra Öland och föra Fred Flintstone till hövdingeposten i Kalmar? De som alltså säger nej till ställplatser i Grönhögens hamn! Som säger nej till ställplatser i Degerhamn. Som säger nej till ställplatser i Bläsinge. De som säger nej till att flytta en meter mur ute på alvaret. De som säger nej till allt. De som säger nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej!

Vad gör vi med de kräken? Jag twittrade i morse till mina 763 876 876 följare: Lock them up! Lock them up! Gensvaret blev enormt, och mycket snart twittrar jag igen, om vad som helst som far genom min överarbetade hjärna. Kanske om dig, Malin. Kanske om ställplatser. Kanske om turismutveckling – eller sotdöden.

Har talat med Stefan L. Han säger att du aldrig kan bli landshövding. Han mumlade nåt om ” _ _ _den tossan svarar ju inte ens på mejl. Jag mejlade henne i oktober och hon har ännu inte svarat. Nä, vi måste få dit nån med lite stake och som kan det här med mejl – både skriva och svara och som kan skilja mellan en e-postadress och en nätadress. Vi kan inte bara skita i allt och bara backa, backa, backa och säga nej och nej och nej till allt och alla… Jag har en snubbe på lut som verkligen får saker och ting att hända. Han heter Stefan Carlsson – en handlingens man. Tror jag ska ta ett litet snack med honom_ _ _.”

Malin Almqvist! Världen är full av överraskningar. Men mitt erbjudande står kvar – som etsat i titan. Jobba för att dom utser mig till hövding – och jag ska göra dig till länsråd på livstid. Sen kan vi börja jobba för Making Länet Great Again!

din evige vän

Sune Flisa,
ambassadör, filantrop

Sune Flisa som bingoutropare
vid kampanjmöte i Kvinsgröta
under parollen ”Making Öland
Great Again” 15 juni 1977.
Foto: K Conway.

PS. Har i telefonsamtal med gode Stefan förstått att han aldrig vill se dig som landshövding. Fråga mig inte varför.

förenkla slitet med rawbilder

Vi gick delar av Bergstigen i Degerhamn häromdagen. Halv storm och kallt trots sol. Fotografiskt var vädret en mardröm med gigantiska kontraster. Räddningen blev RAW. Många av dagens kameror har möjligheten att ta både RAW- och JPG-bilder, även samtidigt. Har du en sån kamera är mitt tips att använda båda. JPG-bilderna behöver bara mindre ingrepp i nåt bildbehandlingsprogram. RAW-bilderna är värre. Dem måste man slita med för att få stuns i. Å andra sidan klarar RAW det JPG inte mäktar med, exempelvis groteska under- och överexponeringar, stora kontraster, ”förödande” motljus.

Det har aldrig tagits så många foton som nu. Tyvärr har bilder blivit en slit-och-släng-vara. Många foton försvinner, raderas, sumpas på grund av ointresse och okunskap. Mitt tips blir att spara RAW-versionerna och använda – och kanske sumpa – JPG-bilderna. Vad som än händer JPG-bilderna har du en enastående backup i RAW-skotten. Först då bilder sparas på ett säkert sätt blir de historiskt värdefulla – för kommande generationer.

Att spara foton är enkelt. Är du en då-och-då-knäppare kan du lagra i molnet. I exempelvis Google Drive och One Drive kan du gratis lagra 15 GB. För modest slant går utrymmet att utöka nästan hur mycket som helst. Det finns även många andra ”molnaktörer” som för en billig penning lagrar dina foton. Ett tredje råd är dock att välja en av de större och kända. ”Småpotatisarna” kan bli kortlivade och plötsligt ta sin Mats ur skolan utan att säga ett varningens pip. Plåtar du intensivt är dvd och hårddiskar enkla lösningar.

Eftersom RAW kräver mycket mera bildbehandlingsjobb än JPG gäller det att ta vara på de programfinesser som kan underlätta slitet. I mitt PhotoShop CS4 har jag till nedanstående bilder använt det fantastiska och tidsbesparande kommandot Skript. Genom det och egenkonstruerade funktionsmakron kan jag få programmet att göra i stort sett vad som helst – helt utan min medverkan. Jag kan alltså gå och käka middag medan progget exempelvis storleksförändrar, lägger ramar, lägger till copyrightinformation, skärper och spar. Under tiden för en normal middag brukar programmet hinna med ett hundratal bilder. Metoden är mumma för dig som tar många bilder men inte vill lägga allt för mycket tid på bildbearbetning. Med välgjorda makron kan man nå ”nästan lika bra resultat” som i ett helt manuellt jobb.

Tilläggas bör att jag gör en mycket enkel ”förbehandling” – främst nivåjustering – i ett program som heter Bridge. Sen får PhotoShop ta över.

Kommandona hittar du här:
Arkiv
Skript
Bildarbetare (i den kan du lägga in dina funktionsmakron)

Denna bild hade knappast kunnat bli bra som JPG. Men i RAW och med hjälp av en hotshoeblixt blev den verklighet. Som synes är kontrasterna enorma – vilket ger bilden en viss dramatik.

Till Bergstigens dalar nådde inte solen. Där härskade en kall ljusbild med diskreta valörer av blått och grönt. 

Jo då, det finns lodräta stup även på ”pannkakan Öland”. Bergstigen vintern 2013 kan du se här.

Längst ned i en av Bergstigens många dalar finns en trolsk vattensamling. För att få lite värme i detta motiv i skugga brassade jag av en kraftig blixt. Den skapade liv i förgrundsgräset och förstärkte vattenglittret. 

Sandkullar på Jylland? Nej, Ölandsfjällen kan faktiskt vara så branta att de är svåra att bestiga.

Här var det ”kolkällare”. Men med blixt + RAW blir bilden ok. Bergstigen i vinterkläder kan du se här.

Kan man ha nytta av en blixt på 30 meters avstånd? Ja, som upplättningsljus kan den fungera till och med på ännu större avstånd. Här skapar blixten en intressantare förgrund och gör så att min fru överhuvud taget syns. Utan blixten hade hon förblivit ”sotare i kollager”.

Gröna löv i mars? Ja, men fråga mig inte vad busken heter. Blixt i motljus.

Ett av Bergstigens mest dramatiska partier.

I JPG hade den mörka delen av denna bild sannolikt blivit sotsvart. I RAW finns större möjligheter att få döda partier att berätta nåt…

Tyvärr var vattendjupet denna dag för stort för att genomföra en spontan grottexpedition. Utan blixt hade grottan inte synliggjorts. Nu mätte jag ljuset i bildens ljusaste parti, ställde ned exponeringen ett steg, riktade blixten mot grottan och fyrade av i ett härligt motljus.

Motljus, ja… Nästan alla kullar här är bevuxet slagg från tidigare kalk- och alunbruk som haft verksamhet här.

En av flera fristående kalkugnar utmed stigen. Denna ugnsvägg låg i djup råskugga men fick liv tack vare blixten.

Delar av ugnsväggen har kalvat. Färggrannare kalvar är svåra att finna.

industriell skönhet

Motiv från industrier, fabriker och hamnar har alltid fascinerat mig. Det handlar om pryttlar, manicker och maskiner som utformats med ett enda mål: att uppnå maximal effekt, utan nån som helst tanke på det estetiska. Såna blir ofta överraskande och för utomstående helt obegripliga. Här ser vi delar av Cementas fabrik i Degerhamn. Jag minns en annan miljö med märkliga objekt, hamnen i Simrishamn. Åk dit genom att klicka här.

Så fult. Och ändå så vackert. Den korrugerade plåten har samlat på sig vinddrivna kolpartiklar. Vart leder stegen? Vad är det vi ser? Svar: En cistern med för mig okänt innehåll. Stegen leder till cisternens topp – vad man nu ska där uppe och göra?

Cisterner, rör, slangar, metall, betong, manicker i ett för mig obegripligt sammanhang. Det enda jag vet är att det i slutändan av allt som händer på Cementa blir – cement!

Om man kisar lite med ögonen kan man få för sig att man betraktar en abstrakt målning. Vill du se lite mer av Cementa klickar du här.

tiderna förändras

För två tre år sen kunde nog ingen ana att informationen på biblioteket i lilla bruksorten Södra Möckleby snart skulle skrivas på arabiska. Och så är det: Att spå framtid är svårt.

Jag minns en tidning som gick igenom ett års hela samlade ”se-in-i-framtiden-elit” och dess spådomar om ekonomi, politik, företagande, väder, sport med mera. I stort sett allt blev helt uppåt väggarna fel. Och tur är väl det!

Info på biblioteket i Södra Möckleby. Översättning onödig.

Det välfungerande biblioteket – där ingenting är omöjligt – ligger officiellt i Degerhamn. Det är en av flera lustifikationer som jag som inflyttad inte riktigt förstår. Så är det också med Folkets hus i Södra Möckleby. Det ligger officiellt i Degerhamn!

Fotoljug I

Hjälp! Bimi har gått på grund vid fyren Ingrunden i Degerhamns hamn! Hade Bimi gått med en knops högre hastighet hade fyrtornet krossats. Hur det då hade gått med fyrmästare Nisse von Blink står skrivet i stjärnorna. Nu gick det gud ske lov väl och ingen människa skadades. De materiella skadorna blev dock omfattande. Sjöfartsverket utreder olyckan. – Jag hade en himla tur, säger fyrmästare Nisse von Blink till Östersjönytt. Sträckte jag mej ut över räcket på fyren kunde jag slå näven i stäven på Bimi. Ja, det var i sanning nära ögat!

Ja, så skulle en nyhetstext i en tidning kunna lyda i symbios med ett förstärkande foto. Jag skulle själv tro på storyn. Jisses jävlar, bara några meter från fyren! Men det är dagens fake news. Bimi ligger trygg vid Cementakajen i Degerhamn och fyren står minst hundra meter därifrån. Mellan fyren och bostadshuset i bakgrunden är det ännu längre. Ljuget skapas genom ett lång tele, i det här fallet motsvarande 720 millimeter i småbildsformat. Effekten blir ett kraftigt ihoptryckt perspektiv. Motsatsen uppnås med vidvinkel.

Nedan Bimi från sidan. Vi ser att det är långt till fyren Ingrunden.

den bedrägliga sanningen

Finns sanningen? Självklart inte. Allt är relativt och åsikter om vad ordet sanning står för varierar lika mycket som vädret. Men kameran, då? Berättar inte den sanningen? Nej, kameran är en av de värsta ljugmaskiner människan uppfunnit. Kameran är som människan, manipulativ, ombytlig, både ärlig och oärlig.

Om jag fotograferar i RAW kommer ”döda, anemiska bilder” ur kameran. Nio av tio människor skulle säga att det måste vara nåt fel på kameran. Men så ser kameran verkligheten. För att få nio av tio att i stället tycka att bilden ser bra ut låter kamerafabrikanten en liten dator ”fixa till” bilden – och den blir en JPG-bild. Denna ser olika ut i olika kameramärken, beroende på att människor har olika uppfattningar om hur en ”sann bild” ska se ut. Att den genomsnittliga JPG-bilden ändå uppvisar svagheter beror på att kameran inte rår på många av verklighetens problem, exempelvis för höga kontraster, motljus, färgseparering.

I bilderna nedan – ett stycke industrikomplex – ska jag försöka visa hur min enkla kamera och jag kan ljuga för dig. Observera att de olika versionerna har gjorts på bara några sekunder. Genom ett mer tidsödande och sofistikerat bildbehandlingsarbete kan man uppnå i stort sett vilka ”verkligheter” som helst.

Slutligen: kameror för en tusenlapp tar lika ”sanna och verklighetstrogna/förljugna” bilder som de för 25 000 kronor. Det gäller dock bara vid webbpublicering och ”normala fotograferingsförhållanden”. Tror du mig inte kan du klicka här. De flesta kan inte se några kvalitetsskillnader mellan leksakskameran och proffssmällan.

I några kommande inlägg ska jag skildra några motiv i Degerhamn. Alla bilder är tagna i samma slags ljus vid nästan exakt samma tid på dagen. Men jag har behandlat motiven på olika sätt för att de ska stämma bättre med det som fotona beskriver. Jag ska alltså storljuga!

Så här tycker konstruktörerna av min fickkamera att verkligheten ser ut. Vad jag tycker är irrelevant, för du, faster Magda och kamerakonstruktörerna tycker antagligen annorlunda.

I bildbehandlingsprogrammet lägger jag till ökad klarhet, mer svärta, ökad kontrast. Resultatet blir ”hårt, tufft, industriellt, maskulint”. Många krigsbilder är framställda åt det här hållet.

Jag lättar upp ovanstående bild och minskar kontrasterna och drar ned en aning på blått och adderar lite gult. Vi får ett något ”mildare” uttryck. Ser vi ”verkligheten” i den?

Genom att radikalt minska på klarheten och dessutom sänka kontrasten ytterligare får industrikomplexet ett ”lenare, vänligare och mer pastellfärgad framtoning”.

Med några små handgrepp har jag förflyttat hela fabriken till öknen. Blått har ersatts med gult och klarheten är minskad. Den helt nya framtoningen är slående. I ett reportage om ”Fosfatbrytning i Tunisien” skulle du nog tro att bilden beskrev verkligheten. Men landet är inte Tunisien utan Sverige. Och fosfatfabriken är Cementa på Öland.

Nu finns fabrikskomplexet på planeten Mars. Effekten uppnås genom mindre gult, mera blått. Och så en ökad kontrast och kraftigare skugga. Den kan också beskriva fenomenet ”kväll på jorden”.

I denna version av ”verkligheten” är runt 80 procent av all färg borttagen. Ögat protesterar sannolikt inte, trots att bilden är en riktig storljugare.

Subtila skillnader kan enkelt uppnås genom filter. Här har jag lagt på 25 procent ”djupt smaragdgrönt”. Trots det skulle nog många kalla den ”verklighetstrogen”.

Nu har fabriken blivit ”giftig” genom påslag av rött, orange, grönt, gult, aquor, blå, lila och magenter. Såg du bilden i ett reportage om ”Farlig utanbrytning” skulle du nog tro på den – och inte ha en aning om att du var förd bakom ljuset.

MV bimi

En för mig ny bekantskap hälsar på i Degerhamns hamn, MV Bimi från Bergen. Nedan ligger hon vid Cementas kaj och lossar ”jag vet inte vad”. Som alla ser är hon 88 meter lång och 13 meter bred. Om jag förstår innehållet rätt i denna faktafil om Bimi sörplar hon i sig 5,5 ton olja per dygn. Bimi går på så kallad Marine Oil Gas som kostar ungefär 3 000 kronor/ton. Det låter mycket men på ett dygn kan hon transportera 5 000 ton mer än 40 mil. Per ton gör det drygt 7 öre per mil. Oslagbart billigt.

MV Bimi på ”lätten”. Denna lördag ser hon i stort sett färdiglossad ut.

När detta inlägg publiceras, 07:40 på söndagen, är Bimi på väg nånstans utanför Karlskrona.