Kategoriarkiv: Degerhamn

eldsjälar

Pildalssoffa_3En för mig ny bekantskap vid stigen förbi fågelsjön i Degerhamn.

Pildalssoffa_2Livet i genuin glesbygd skulle vara betydligt fattigare utan eldsjälarna. Jag ska inte nämna några namn men tänker exempelvis på dem som under många år jobbat med Bergstigen och med museet i Degerhamn. Jag tänker på dem som röjer och krattar och bygger broar och sittplatser nere vid Alvkälla. Och jag tänker på han som häromdagen krattade hela cykelleden fri från nedfallna grenar på samma ställe. Alltså ingen nämnd men säkert många glömda.

Pildalssoffa_1Soffan är under normala tider lagom för två. I coronatider dock bara för en.


Märkt ,

ny vy i degerhamns hamn

19mars2015_snurrorna-i-Degerhamn-nedplockadeOm aftonen 19 mars 2015 fanns bara en pinne kvar av de tre vindkraftverken på piren i Degerhamns hamn.


Märkt ,

snurrorna på piren i degerhamn

vindsnurrorna-i-Degerhamn-rivs-18-mars-2015Minns du dem? De revs för i dag exakt fem år sen och exporterades till Polen.


 

Märkt , ,

frukostklubben vid båååtklubben

Frukostklubben_gul-skylt_båååtklubbenNu samlas man vid grötfaten igen på Frukostklubben i Degerhamn. Kulturorganet garanterar trevlig stämning och gott käk. Under måltiden kan man diskutera om äggen är lös- eller hårdkokta. Du åker till hamnen, där ser du skylten och följer pilen…


Märkt ,

den enes död den andres…

ställplatsen_Grönhögen_02Elen är nu dragen till västra delen av nya ställplatsen i Grönhögen.

ställplatsen_Grönhögen_01Stållplatsen blir stor! Utrymmet bortom staketet är nästan lika stort som hitom det.

Du vet väl att även Degerhamn hade en blomstrande och mycket uppskattad ställplats för inte så länge sen!? Den blev till och med korad som bäst i Sverige. Men den tog Länsstyrelsen död på. Läs mer här om hur allt tycktes gå mot en lysande utveckling – tills Länsstyrelsen, statens förlängda arm, sabbade allt med ett dödande beslut….

Dödsstöten för ställplatsen blev också början till slutet för ICA-affären i Södra Möckleby. Grattis, Länsstyrelsen! Se Torbjörn Arvidsson berätta om sina 19 år i affären – tio minuter före definitiv stängning den 16 december 2019.


Märkt ,

Bjärby – nästa!

För att hålla formen under julens frosserier cyklar vi nu mellan Degerhamn och Bjärby. Sträckan är fjärde etappen på vår testcykling av leden Fyr till fyr. Målet är fyren Långe Erik i norr.

God Jul, alla läsare! Nu ser vi fram mot bästa året någonsin…


 

Märkt

tre sträckor testcyklade och betygsatta

OMSLAGET

Du hämtar boken – eller bara läser den – genom att klicka här. I boken kan du även se videofilmerna.

För dig som inte läser boken läggs den senaste filmen om sträckan från Golfvägen i Grönhögen till Övre Sjöhagsvägen i Degerhamn ut separat här på bloggen inom några dagar. Den är 43 minuter lång.


 

Märkt , ,

tobbe stänger butiken

ICA i Södra Möckleby stängde för gott klockan 18:00 måndagen 16 december 2019. Då hade Torbjörn ”Tobbe” Arvidsson drivit den i nästan 20 år.

Kulturorganet var med den sista halvtimmen i butikens historia…


 

Märkt , , , , ,

fullt i folkets hus

smäktande-musik-Folkets-husRunt 70 helt förtvivlade operaälskande södra möcklebybor mötte upp till kvällens konsert i Folkets hus Degerhamn. Repertoaren gick i moll och många tårar blänkte som silver på det bonade golvet när föreställningen var slut. På bilden ser vi dirigenten Ulf Kyrling mana fram de innerliga ångestkänslor som mötet krävde, medan sopranen Eva Hansson Törngren drömmer sig bort i en adagietto-fas av operan ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Att allt detta bara är ordlekar för att sprida åtminstone en gnutta hopp i den nu butikslösa byn torde alla som var där förstå. Senare i kväll – eller i morgon bitti – publiceras en mer realistisk version om mötet som i korthet kan sägas ha handlat om ”den oväntade konkursen för byns ICA-butik”. Något slags fortsättning följer alltså – så som det alltid gör i det så kallade livet…

70-persNej, man gick inte man ur huse för att njuta av ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Man gick till Folkets hus för att höra om den för många helt oväntade konkursen för byns ICA-butik. Helt plötsligt låg affären i Grönhögen – eller i Mörbylånga. Vad har egentligen hänt? Och viktigare: Vad göra? Kvällens möte var tänkt att se framåt, hitta lösningar… Och runt 70 själar kom, lyssnade och ställde frågor. Så många svar serverades inte – av naturliga skäl.

personstudieOm ansikten kunde tala… Tänk om man kunde se tankar! Kan djup koncentration överföra tankar? Ingen vet.

70-allvarliga-persKraftsamling Sydöland var där, representerat av Eva Engström och Ulf Kyrling. Eva Hansson Törngren var där som jag vet inte vad, kanske som byinvånare, kanske som ordförande i Södra Möckleby Sockenförening. Inga titlar eller speciella särintressen tycktes spela nån roll en kväll som denna. Nu gällde frågan en enda sak: den affär som fanns i går men som inte finns i dag.

Ann-WillsundAnn Willsund från kommunen var också där. Och folk från både Smedby och Degerhamn. Nå, vad kom man fram till? Vilken är lösningen? Svaret är att det finns många möjliga lösningar, och många som senare kommer att visa sig omöjliga. En möjlighet är att Tobbe fortsätter, en annan att en ny handlare tar över. En tredje är kooperativ, en fjärde är ”köp-en-hel-liten-färdig-affär-med-varor-och-allt-som-kommer-med-lastbil-och-som-det-bara-är-att-ställa-på-backen-och-genast-öppna”. En femte möjlighet är en obemannad butik, en sjätte är en butik som tidvis är bemannad, tidvis obemannad med självservering. En sjunde är att Uno Magnusson tar över, något han sa nej till. En åttonde är att Jonas Hansson slutar hamra på sitt hus och istället blir butiksförman. Även han slog – med eftertryck – ifrån sig denna chans, se tre bilder ned. 

I-andra-tankar_Eva_EngströmEva Engström från Kraftsamling Sydöland tänkte på olika alternativ – och talade om dem. Emellanåt tänkte hon även på annat – såg det ut som. Och så var nog hela mötet, en radda möjligheter som det i dag är juridiskt, praktiskt, teoretiskt och kunskapsmässigt omöjligt att bedöma som möjliga, troliga, fantastiska eller stört omöjliga. Vi måste ta tiden till hjälp och göra saker och ting i rätt ordning.

Eva-Hansson-TörngrenEva Hansson Törngren delade på slutet ut små egentillverkade lappar med frågor: Vill du vara med och jobba för en lösning? Vill du offra tid på det? Vill du till och med lägga en slant för att nå målet? En bra idé tycker kulturorganet. De som sa ja blir kallade till nästa möte. De som kommer till det spikar datum för mötet därpå. Stenen (i brist på snö) är i rullning…

Nej-säger-Jonas-HanssonJonas Hansson visade med tydligt kroppsspråk att han inte var intresserad av en karriär som handlare. Inte ens löfte om en stilig uniform hjälpte…

Och-här-ska-jag-stå-och-titta_Ulf-KyrlingDen som ville veta vad Ulf Kyrling tänkte på fick lägga en Selma i hans röda låda. Då tog han bladet från munnen och berättade. Eller var det nåt jag drömde under den korta siesta jag tog efter mötet? Ingen vet. Och det blev nog kvällens enda slutsats: Ingen vet fortsättningen.

Ann-Willsund-och-AnderssonAndersson från Smedby, Willsund från Färjestaden. Även utbölingar kände sig kallade denna viktiga afton. Och det är nog tur det. Det blir ett svårt pussel att lägga framöver. Mycket är möjligt men inte allt. Mycket blir också svårt. Och somt blir omöjligt. Med dessa odds i bakhuvudet är det dags att sova. Vaknar nån i byn fredag morgon och vrålar: – Heureka!


Märkt , , ,

bergstigen fräschas upp

Pilar_Vita-villan_Bergstigen_1Bergstigen får delvis ny dragning. Exempelvis leds den nu in genom Navet vid Södra bruket. Det är ett smart drag för att flera ska upptäcka det undanskymda området med intressanta fakta om begreppet ”sten”. Här ser vi nyuppsatta pilar vid Vita villan – som är brun. Några andra delar av Bergstigen i snö kan du se här.


Märkt ,

där stumma stenar talar

Det är grått. Det blir allt mörkare. Låt oss backa en aning i tid, åtminstone till mitten av oktober…

 

 

Märkt , ,

En miljon kvadratmeter ensamhet

Nu var det länge sen den sista salvan ekade mellan bergväggarna i Cementas stenbrott i Degerhamn.

Brottet har blivit ensamhetens öde land…


 

Märkt , , ,

Många tappade sugar i Grönhögen

Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.

Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.

Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.

När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…


 

Märkt , , , ,

lägga till vid brygga, skåda havet, förstå livet…

brygga att restaureraDen inre bryggan i Degerhamns hamn.

Skåda fågel. Eller skåda ut över havet och hitta eventuell mening med livet. Ja, så kan man småningom göra om Båt- & Sportfiskeklubben i Degerhamn får som den vill.

Klubben har nämligen sökt 130 000 kronor i bidrag från Länsstyrelsen för att restaurera den inre bryggan och bygga sittgrupper innanför genomskinligt vindskydd vid basen av piren i Degerhamns hamn.

Eventuellt kan man också göra en vindskyddad utkikspunkt på det inre fundamentet till de forna vindsnurrorna. Den som lever får se…

– Vi har inte fått nåt besked ännu. Får vi bidraget beviljat är vi tacksamma för all hjälp vi kan få i vår. Att köpa in grejorna är en sak. Men dom ska monteras också, säger Jonas Hansson i Båtklubben och ser pillemarisk ut.

130000kronorI bildens nedre kant vill båtklubben placera sittgrupper med vindskydd. Till höger ser vi fundamentet till en tidigare vindsnurra. – På det kan vi kanske också göra nån form av utkiksplats med genomskinligt vindskydd småningom, säger Jonas Hansson. Båtbryggan som behöver restaureras ligger till vänster och utanför bild.


 

Märkt , ,

det var en gång…

vinter_0239-kopieraDen 9 december 2012 stod röken tät ur Cementas båda skorstenar och två av de tre vindsnurrorna på piren var fortfarande intakta. Senare skulle snurrorna monteras ned och säljas till Polen. Se även här. Även Cementa skulle förändras – småningom…


 

Märkt , ,

frukostklubben i Degerhamn

frukostklubbenMinns ni Frukostklubben? Nej, jag menar inte den i radio med Sigge Fürst. Jag syftar på den briljanta idé som skildrades för ungefär ett år sedan i vår långfilm ”Ägget är hårt” där all världens kunskaper i äggkokning diskuterades och nagelfors under trevliga former. Du ser den här. Tyvärr vet jag inte om klubben finns kvar. Nån läsare kanske vet?


 

Märkt , , ,

vitmålning

skarvar_DegerhamnSedan Cementa stängde har skarven slagit sig ned på den yttre avspärrade pirdelen i Degerhamns hamn. Och genast ska allt vitmålas.


 

Märkt ,

vi går till botten i Degerhamn

Som vi tidigare utlovat ska kulturorganet söka utreda om det finns nåt liv i Sydölands hamnar. Första bottennappet gör vi i Degerhamns hamn…


 

Märkt ,

att drömma – eller göra

Hamnar ska lyfta södra Öland lyder en rubrik i dagens Östra Småland. Kulturorganet har redan skrivit om ämnet i varnande ordalag. Det som hände i exempelvis Degerhamns hamn borde hela Myndighetssverige lära sig av. Det var här som Länsstyrelsen, statens förlängda arm, med cyklopisk verklighetsuppfattning och akut byråkratiklåda slog sönder framtiden för den lovande ställplatsverksamhet som engagerade människor dragit igång. I dag ligger hamnen öde. Nu vill man genom Kraftsamling Sydöland åter uppfinna hjulet.

Degerhamns_hamn_2017Degerhamns hamn 2017, Länsstyrelsen har lyckats stänga ställplatsen. Den stora byggnaden till höger i bild är ”Båtladan”, där det bland annat skjuts med luftgevär. Längst in i viken, till vänster, skymtar det toppmoderna Servicehuset, där bland annat Frukostklubben huserar. På den undre bildhalvan låg tidigare ställplatsen.

– Vi har fått in så många idéer, säger projektledaren Ulf Kylberg, Kraftsamling Sydöland, i Östra Smålands artikel.

Tyvärr får man inte snurr på en landsdel med idéer. Då vore södra Öland redan ett företagsparadis. Hur många idéer och hur många fantastiska plustecken för södra Öland har vi inte genomlidit på mängder av möten genom åren? Idéer och lokala guldkorn kan nästan vem som helst rabbla upp hur många som helst. Det som krävs är flera ”doers”, alltså människor som vill göra det de tror på – och som gör det, även om det är svårt och motigt.

En doer i en annan hamn hittar vi i Gräsgårds hamn. Den förfaller långsamt och borde ha muddrats för länge sen, men hålls vid liv av ett enda sommaröppet företag, Annys Fiske. Till denna lilla enkla men utsökta servering hittar säkert tiotusentals besökare varje sommar; där är nästan alltid kö. Idén bakom Annys Fiske är inte originell – men den är genomförd.

Gräsgårds_hamn_13mars_2017Gräsgårds hamn. En svart sörja fyller hamnbassängen och den högra pirarmen håller längst ut på att rasa ihop. Den enorma – och enda – publikmagneten Annys Fiske håller till i den lilla byggnaden något under bildens mitt.

En genomförd idé i Degerhamns hamn är Frukostklubben, dit vem som helst är välkommen för billig frukost och trevligt umgänge. Filmen om Frukostklubben ser du genom att klicka här.

Degerhamn_vintern-2012Snart ligger åter isen i Degerhamns vackra hamn. Finns nån islossning i sikte? Hur ska hjulet uppfinnas på nytt – för tusende gången?


 

 

Märkt , , ,

Fattighuset

Det är så lågt att man nästan får krypa in i det på alla fyra, fattighuset i Södra Möckleby med anor från 170-talet. Det användes ännu i början av 1900-talet. I dag är det fint renoverat och ägs av Södra Möckleby hembygdsförening.

Kulturorganet tittade in i stugan en dag i juli…

Inne i stugan huserade Ingrid Persson, Degerhamn.

 


 

Märkt ,

Då fanns de…

hamnen_Degerhamn_3augusti_2112.jpgI dag finns de inte, de tre vindsnurrorna på piren i Degerhamns hamn. Bilden är tagen för exakt sju år sedan. Några månader senare revs de.

 


 

 

Märkt ,

skillnad

Om man jämför miljömedvetenheten vid återvinningsstationen i Grönhögen med den i Degerhamn undrar man vad den stora skillnaden beror på. Trots besökare i husbilar och båtar är återvinningen i Grönhögen alltid kliniskt ren. I Degerhamn är den… Ja, se själva.

Jag cyklar förbi återvinningsstationen i Grönhögen fem dagar i veckan. Den ser alltid ”dammsugen” ut.

Trots gäster i både husbilar och båtar ligger soporna där de ska – i containrarna.

Men mitt beröm av ordningen i Grönhögen bör kanske minskas en aning. En dag senare låg dessa plastsäckar med trädgårdsavall. Det finns alltid folk som tycker det är naturligt att andra ska städa efter dem.

Miljöfarligt och livsfarligt i salig blandning på backen i Degerhamn, hösten 2018.

Buntar av fönsterglas ligger begravda under tunt lövlager.

Lampor och plast, vår tids förbannelse.

I Degerhamn ligger soppåsar slängda 40 meter in i skogen, hösten 2018.

Bildtext onödig.

Knivar eller potatis? Mycket udda går att hitta på backen i Degerhamn.

Plastsäckar med trädgårdsavfall, glas och porslin. Vem är alltid skyldig att ta upp efter andra?

Förklara för mig hur man kan kasta glas, plast, skit och dynga direkt på backen och åka därifrån med gott samvete.

 

 


 

Märkt , ,

Utsikt utan utsikt

Utsikten vid Utsikten i Degerhamn är inte längre så vidunderlig som den sannolikt har varit en gång i tiden. I dag skymmer trädtoppar det fjärran Kalmarsund. Men stället är trots det en liten oas med vackert bord, sittplatser och grill. Det är också nära till Fågelsjön och den gamla Kalkgatan med anor från tiden för alunbrytning.

Utsikten slutar med detta lodräta stup. Det gäller alltså att inte gå för långt i ivern att hitta bästa utsikt. Film om Utsikten kommer inom kort…

Samma foto, fastän vänt. Vilket som ger bäst känsla av ”höjd och fara” avgör bara du.

 

 


 

Märkt , ,

en epok går i graven – nästan

Ingen kan ha undgått nyheten att Cementa i Degerhamn snart krymper verksamheten till ”nästan ingenting”. Oron på hela södra Öland är stor; Cementa har under många decennier varit motorn i bygden. Finns ett liv efter Cementa? Den som överlever får se…

Cementa i Degerhamn är en gammal fabrik. Bolaget bildades 1886 och produktionen började 1888. Hur många ton man tillverkat under alla 131 produktionsår är omöjligt att säga då produktionsmängderna har ökat över tid. Första året tillverkades runt 6 000 ton per år att jämföra med de 300 000 ton per år som produceras i dag. Om vi fabulerar fritt och och räknar med ett snitt på 150 000 ton per år under 131 år skulle den totala produktionen hamna på smått ofattbara 20 miljoner ton (20 000 000 ton).

 

 


 

Märkt ,

ett riktigt skitjobb

Reningsverket i Degerhamn byggs just nu om till reservreningsverk – om det nya verket i Grönhögen av någon anledning skulle strejka. Jobbet görs av NCC och beräknas ta några veckor. Kulturorganet tittade in i den byggnad som med fog kan kallas ett riktigt skithus.

När kulturorganet tittade till ombyggnaden av det gamla reningsverket jobbade tre personer där.

Man har rivit ut mycket av den tidigare utrustningen. Verket blir nu degraderat till reservreningsverk.

I denna största kammare förvarades tidigare söndertuggad skit innan den fördes in i nästa kammare för ytterligare rening. I dag luktar det inte ens illa här inne.

I denna kammare kom först skiten för ”söndertuggning” till ”välling”. Därefter matades den in i kammaren upptill och nedtill.

I dag är denna kammare försedd med ett nytt ”tak”. Byggjobbarna kallar det valv. Kammaren syns alltså inte längre uppifrån. Tanken är att övervåningen av byggnaden, där alvarsamt2:s fotograf står, framdeles ska användas som förråd.

 

 


 

 

Märkt ,

Intressanta enkätsvar

Svaren i enkäten om Degerhamns framtid vid en nedläggning av Cementa överraskar redaktionen – åtminstone hittills. Mer vill vi inte säga just nu. Vill du också avge ett svar om Degerhamns framtid går du hit.

 

 


 

Märkt ,

Ägget är hårt – vi frukosterar med frukostklubben

Anneli Hagman och Jonas Hansson tyckte att livet i Degerhamn under höst och vinter kändes en aning trist. Ingenting hände – i skarp kontrast till det händelserika och evenemangsglada Sommardegerhamn.

Så vad göra? Tja, varför inte starta något? Men vad? Jo, Frukostklubben! Ett ställe att träffa andra på. Ett ställe och käka frukost på under sömniga och dimmiga söndagsmorgnar. Ett ställe att ha kul på.

Idé blev verklighet. Man drog i gång i våras. Gensvaret blev bra. Nyligen inleddes höstterminen, och i söndags besökte kulturorganet Frukostklubben för att kolla in morgonhumöret bland grötätande och äggknäckande och baguettetuggande och kaffesörplande frukosterare.

Och det blev kul!

 

 


 

Märkt , , ,

frukostklubben

Nej, rubriken hänvisar inte till Sveriges Radios långkörare ”Frukostklubben” med programledaren Sigge Fürst, utan till den söndagsaktivitet i servicehuset i Degerhamns hamn som går ut på att frukostera under trevliga former med vilka andra som helst – till en ytterst blygsam kostnad. Idén är Jonas Hanssons, här med sambon Anneli Hagman och deras jycke Hjalmar strax före morgonens grötkok. Kulturorganet besökte dagens frukostträff mellan 9 och 11 och pratade mål och mening, väder och vind, framtid och svårigheter, drömmar och möjligheter för den by som den senaste tiden åkt på snytingen om nedläggning av Cementa. Stämningen var på topp, och om den är utmärkande för byns framtid finns massor av framtidshopp. En enda svårighet togs upp av Jonas – och den kommer att gå som en röd tråd genom hela den långa filmen, som bör kunna få världspremiär här på kulturorganet i slutet av veckan. Filmen heter Ägget är löst. Eller heter den Ägget är hårt? Den som lever får se den…

 

 


 

Märkt , , ,