Kategoriarkiv: Degerhamn

fullt i folkets hus

smäktande-musik-Folkets-husRunt 70 helt förtvivlade operaälskande södra möcklebybor mötte upp till kvällens konsert i Folkets hus Degerhamn. Repertoaren gick i moll och många tårar blänkte som silver på det bonade golvet när föreställningen var slut. På bilden ser vi dirigenten Ulf Kyrling mana fram de innerliga ångestkänslor som mötet krävde, medan sopranen Eva Hansson Törngren drömmer sig bort i en adagietto-fas av operan ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Att allt detta bara är ordlekar för att sprida åtminstone en gnutta hopp i den nu butikslösa byn torde alla som var där förstå. Senare i kväll – eller i morgon bitti – publiceras en mer realistisk version om mötet som i korthet kan sägas ha handlat om ”den oväntade konkursen för byns ICA-butik”. Något slags fortsättning följer alltså – så som det alltid gör i det så kallade livet…

70-persNej, man gick inte man ur huse för att njuta av ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Man gick till Folkets hus för att höra om den för många helt oväntade konkursen för byns ICA-butik. Helt plötsligt låg affären i Grönhögen – eller i Mörbylånga. Vad har egentligen hänt? Och viktigare: Vad göra? Kvällens möte var tänkt att se framåt, hitta lösningar… Och runt 70 själar kom, lyssnade och ställde frågor. Så många svar serverades inte – av naturliga skäl.

personstudieOm ansikten kunde tala… Tänk om man kunde se tankar! Kan djup koncentration överföra tankar? Ingen vet.

70-allvarliga-persKraftsamling Sydöland var där, representerat av Eva Engström och Ulf Kyrling. Eva Hansson Törngren var där som jag vet inte vad, kanske som byinvånare, kanske som ordförande i Södra Möckleby Sockenförening. Inga titlar eller speciella särintressen tycktes spela nån roll en kväll som denna. Nu gällde frågan en enda sak: den affär som fanns i går men som inte finns i dag.

Ann-WillsundAnn Willsund från kommunen var också där. Och folk från både Smedby och Degerhamn. Nå, vad kom man fram till? Vilken är lösningen? Svaret är att det finns många möjliga lösningar, och många som senare kommer att visa sig omöjliga. En möjlighet är att Tobbe fortsätter, en annan att en ny handlare tar över. En tredje är kooperativ, en fjärde är ”köp-en-hel-liten-färdig-affär-med-varor-och-allt-som-kommer-med-lastbil-och-som-det-bara-är-att-ställa-på-backen-och-genast-öppna”. En femte möjlighet är en obemannad butik, en sjätte är en butik som tidvis är bemannad, tidvis obemannad med självservering. En sjunde är att Uno Magnusson tar över, något han sa nej till. En åttonde är att Jonas Hansson slutar hamra på sitt hus och istället blir butiksförman. Även han slog – med eftertryck – ifrån sig denna chans, se tre bilder ned. 

I-andra-tankar_Eva_EngströmEva Engström från Kraftsamling Sydöland tänkte på olika alternativ – och talade om dem. Emellanåt tänkte hon även på annat – såg det ut som. Och så var nog hela mötet, en radda möjligheter som det i dag är juridiskt, praktiskt, teoretiskt och kunskapsmässigt omöjligt att bedöma som möjliga, troliga, fantastiska eller stört omöjliga. Vi måste ta tiden till hjälp och göra saker och ting i rätt ordning.

Eva-Hansson-TörngrenEva Hansson Törngren delade på slutet ut små egentillverkade lappar med frågor: Vill du vara med och jobba för en lösning? Vill du offra tid på det? Vill du till och med lägga en slant för att nå målet? En bra idé tycker kulturorganet. De som sa ja blir kallade till nästa möte. De som kommer till det spikar datum för mötet därpå. Stenen (i brist på snö) är i rullning…

Nej-säger-Jonas-HanssonJonas Hansson visade med tydligt kroppsspråk att han inte var intresserad av en karriär som handlare. Inte ens löfte om en stilig uniform hjälpte…

Och-här-ska-jag-stå-och-titta_Ulf-KyrlingDen som ville veta vad Ulf Kyrling tänkte på fick lägga en Selma i hans röda låda. Då tog han bladet från munnen och berättade. Eller var det nåt jag drömde under den korta siesta jag tog efter mötet? Ingen vet. Och det blev nog kvällens enda slutsats: Ingen vet fortsättningen.

Ann-Willsund-och-AnderssonAndersson från Smedby, Willsund från Färjestaden. Även utbölingar kände sig kallade denna viktiga afton. Och det är nog tur det. Det blir ett svårt pussel att lägga framöver. Mycket är möjligt men inte allt. Mycket blir också svårt. Och somt blir omöjligt. Med dessa odds i bakhuvudet är det dags att sova. Vaknar nån i byn fredag morgon och vrålar: – Heureka!


Taggad , , ,

bergstigen fräschas upp

Pilar_Vita-villan_Bergstigen_1Bergstigen får delvis ny dragning. Exempelvis leds den nu in genom Navet vid Södra bruket. Det är ett smart drag för att flera ska upptäcka det undanskymda området med intressanta fakta om begreppet ”sten”. Här ser vi nyuppsatta pilar vid Vita villan – som är brun. Några andra delar av Bergstigen i snö kan du se här.


Taggad ,

där stumma stenar talar

Det är grått. Det blir allt mörkare. Låt oss backa en aning i tid, åtminstone till mitten av oktober…

 

 

Taggad , ,

En miljon kvadratmeter ensamhet

Nu var det länge sen den sista salvan ekade mellan bergväggarna i Cementas stenbrott i Degerhamn.

Brottet har blivit ensamhetens öde land…


 

Taggad , , ,

Många tappade sugar i Grönhögen

Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.

Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.

Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.

När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…


 

Taggad , , , ,

lägga till vid brygga, skåda havet, förstå livet…

brygga att restaureraDen inre bryggan i Degerhamns hamn.

Skåda fågel. Eller skåda ut över havet och hitta eventuell mening med livet. Ja, så kan man småningom göra om Båt- & Sportfiskeklubben i Degerhamn får som den vill.

Klubben har nämligen sökt 130 000 kronor i bidrag från Länsstyrelsen för att restaurera den inre bryggan och bygga sittgrupper innanför genomskinligt vindskydd vid basen av piren i Degerhamns hamn.

Eventuellt kan man också göra en vindskyddad utkikspunkt på det inre fundamentet till de forna vindsnurrorna. Den som lever får se…

– Vi har inte fått nåt besked ännu. Får vi bidraget beviljat är vi tacksamma för all hjälp vi kan få i vår. Att köpa in grejorna är en sak. Men dom ska monteras också, säger Jonas Hansson i Båtklubben och ser pillemarisk ut.

130000kronorI bildens nedre kant vill båtklubben placera sittgrupper med vindskydd. Till höger ser vi fundamentet till en tidigare vindsnurra. – På det kan vi kanske också göra nån form av utkiksplats med genomskinligt vindskydd småningom, säger Jonas Hansson. Båtbryggan som behöver restaureras ligger till vänster och utanför bild.


 

Taggad , ,

det var en gång…

vinter_0239-kopieraDen 9 december 2012 stod röken tät ur Cementas båda skorstenar och två av de tre vindsnurrorna på piren var fortfarande intakta. Senare skulle snurrorna monteras ned och säljas till Polen. Se även här. Även Cementa skulle förändras – småningom…


 

Taggad , ,

frukostklubben i Degerhamn

frukostklubbenMinns ni Frukostklubben? Nej, jag menar inte den i radio med Sigge Fürst. Jag syftar på den briljanta idé som skildrades för ungefär ett år sedan i vår långfilm ”Ägget är hårt” där all världens kunskaper i äggkokning diskuterades och nagelfors under trevliga former. Du ser den här. Tyvärr vet jag inte om klubben finns kvar. Nån läsare kanske vet?


 

Taggad , , ,

vitmålning

skarvar_DegerhamnSedan Cementa stängde har skarven slagit sig ned på den yttre avspärrade pirdelen i Degerhamns hamn. Och genast ska allt vitmålas.


 

Taggad ,

vi går till botten i Degerhamn

Som vi tidigare utlovat ska kulturorganet söka utreda om det finns nåt liv i Sydölands hamnar. Första bottennappet gör vi i Degerhamns hamn…


 

Taggad ,

att drömma – eller göra

Hamnar ska lyfta södra Öland lyder en rubrik i dagens Östra Småland. Kulturorganet har redan skrivit om ämnet i varnande ordalag. Det som hände i exempelvis Degerhamns hamn borde hela Myndighetssverige lära sig av. Det var här som Länsstyrelsen, statens förlängda arm, med cyklopisk verklighetsuppfattning och akut byråkratiklåda slog sönder framtiden för den lovande ställplatsverksamhet som engagerade människor dragit igång. I dag ligger hamnen öde. Nu vill man genom Kraftsamling Sydöland åter uppfinna hjulet.

Degerhamns_hamn_2017Degerhamns hamn 2017, Länsstyrelsen har lyckats stänga ställplatsen. Den stora byggnaden till höger i bild är ”Båtladan”, där det bland annat skjuts med luftgevär. Längst in i viken, till vänster, skymtar det toppmoderna Servicehuset, där bland annat Frukostklubben huserar. På den undre bildhalvan låg tidigare ställplatsen.

– Vi har fått in så många idéer, säger projektledaren Ulf Kylberg, Kraftsamling Sydöland, i Östra Smålands artikel.

Tyvärr får man inte snurr på en landsdel med idéer. Då vore södra Öland redan ett företagsparadis. Hur många idéer och hur många fantastiska plustecken för södra Öland har vi inte genomlidit på mängder av möten genom åren? Idéer och lokala guldkorn kan nästan vem som helst rabbla upp hur många som helst. Det som krävs är flera ”doers”, alltså människor som vill göra det de tror på – och som gör det, även om det är svårt och motigt.

En doer i en annan hamn hittar vi i Gräsgårds hamn. Den förfaller långsamt och borde ha muddrats för länge sen, men hålls vid liv av ett enda sommaröppet företag, Annys Fiske. Till denna lilla enkla men utsökta servering hittar säkert tiotusentals besökare varje sommar; där är nästan alltid kö. Idén bakom Annys Fiske är inte originell – men den är genomförd.

Gräsgårds_hamn_13mars_2017Gräsgårds hamn. En svart sörja fyller hamnbassängen och den högra pirarmen håller längst ut på att rasa ihop. Den enorma – och enda – publikmagneten Annys Fiske håller till i den lilla byggnaden något under bildens mitt.

En genomförd idé i Degerhamns hamn är Frukostklubben, dit vem som helst är välkommen för billig frukost och trevligt umgänge. Filmen om Frukostklubben ser du genom att klicka här.

Degerhamn_vintern-2012Snart ligger åter isen i Degerhamns vackra hamn. Finns nån islossning i sikte? Hur ska hjulet uppfinnas på nytt – för tusende gången?


 

 

Taggad , , ,

Fattighuset

Det är så lågt att man nästan får krypa in i det på alla fyra, fattighuset i Södra Möckleby med anor från 170-talet. Det användes ännu i början av 1900-talet. I dag är det fint renoverat och ägs av Södra Möckleby hembygdsförening.

Kulturorganet tittade in i stugan en dag i juli…

Inne i stugan huserade Ingrid Persson, Degerhamn.

 


 

Taggad ,

Då fanns de…

hamnen_Degerhamn_3augusti_2112.jpgI dag finns de inte, de tre vindsnurrorna på piren i Degerhamns hamn. Bilden är tagen för exakt sju år sedan. Några månader senare revs de.

 


 

 

Taggad ,

skillnad

Om man jämför miljömedvetenheten vid återvinningsstationen i Grönhögen med den i Degerhamn undrar man vad den stora skillnaden beror på. Trots besökare i husbilar och båtar är återvinningen i Grönhögen alltid kliniskt ren. I Degerhamn är den… Ja, se själva.

Jag cyklar förbi återvinningsstationen i Grönhögen fem dagar i veckan. Den ser alltid ”dammsugen” ut.

Trots gäster i både husbilar och båtar ligger soporna där de ska – i containrarna.

Men mitt beröm av ordningen i Grönhögen bör kanske minskas en aning. En dag senare låg dessa plastsäckar med trädgårdsavall. Det finns alltid folk som tycker det är naturligt att andra ska städa efter dem.

Miljöfarligt och livsfarligt i salig blandning på backen i Degerhamn, hösten 2018.

Buntar av fönsterglas ligger begravda under tunt lövlager.

Lampor och plast, vår tids förbannelse.

I Degerhamn ligger soppåsar slängda 40 meter in i skogen, hösten 2018.

Bildtext onödig.

Knivar eller potatis? Mycket udda går att hitta på backen i Degerhamn.

Plastsäckar med trädgårdsavfall, glas och porslin. Vem är alltid skyldig att ta upp efter andra?

Förklara för mig hur man kan kasta glas, plast, skit och dynga direkt på backen och åka därifrån med gott samvete.

 

 


 

Taggad , ,

Utsikt utan utsikt

Utsikten vid Utsikten i Degerhamn är inte längre så vidunderlig som den sannolikt har varit en gång i tiden. I dag skymmer trädtoppar det fjärran Kalmarsund. Men stället är trots det en liten oas med vackert bord, sittplatser och grill. Det är också nära till Fågelsjön och den gamla Kalkgatan med anor från tiden för alunbrytning.

Utsikten slutar med detta lodräta stup. Det gäller alltså att inte gå för långt i ivern att hitta bästa utsikt. Film om Utsikten kommer inom kort…

Samma foto, fastän vänt. Vilket som ger bäst känsla av ”höjd och fara” avgör bara du.

 

 


 

Taggad , ,

en epok går i graven – nästan

Ingen kan ha undgått nyheten att Cementa i Degerhamn snart krymper verksamheten till ”nästan ingenting”. Oron på hela södra Öland är stor; Cementa har under många decennier varit motorn i bygden. Finns ett liv efter Cementa? Den som överlever får se…

Cementa i Degerhamn är en gammal fabrik. Bolaget bildades 1886 och produktionen började 1888. Hur många ton man tillverkat under alla 131 produktionsår är omöjligt att säga då produktionsmängderna har ökat över tid. Första året tillverkades runt 6 000 ton per år att jämföra med de 300 000 ton per år som produceras i dag. Om vi fabulerar fritt och och räknar med ett snitt på 150 000 ton per år under 131 år skulle den totala produktionen hamna på smått ofattbara 20 miljoner ton (20 000 000 ton).

 

 


 

Taggad ,

ett riktigt skitjobb

Reningsverket i Degerhamn byggs just nu om till reservreningsverk – om det nya verket i Grönhögen av någon anledning skulle strejka. Jobbet görs av NCC och beräknas ta några veckor. Kulturorganet tittade in i den byggnad som med fog kan kallas ett riktigt skithus.

När kulturorganet tittade till ombyggnaden av det gamla reningsverket jobbade tre personer där.

Man har rivit ut mycket av den tidigare utrustningen. Verket blir nu degraderat till reservreningsverk.

I denna största kammare förvarades tidigare söndertuggad skit innan den fördes in i nästa kammare för ytterligare rening. I dag luktar det inte ens illa här inne.

I denna kammare kom först skiten för ”söndertuggning” till ”välling”. Därefter matades den in i kammaren upptill och nedtill.

I dag är denna kammare försedd med ett nytt ”tak”. Byggjobbarna kallar det valv. Kammaren syns alltså inte längre uppifrån. Tanken är att övervåningen av byggnaden, där alvarsamt2:s fotograf står, framdeles ska användas som förråd.

 

 


 

 

Taggad ,

Intressanta enkätsvar

Svaren i enkäten om Degerhamns framtid vid en nedläggning av Cementa överraskar redaktionen – åtminstone hittills. Mer vill vi inte säga just nu. Vill du också avge ett svar om Degerhamns framtid går du hit.

 

 


 

Taggad ,

Ägget är hårt – vi frukosterar med frukostklubben

Anneli Hagman och Jonas Hansson tyckte att livet i Degerhamn under höst och vinter kändes en aning trist. Ingenting hände – i skarp kontrast till det händelserika och evenemangsglada Sommardegerhamn.

Så vad göra? Tja, varför inte starta något? Men vad? Jo, Frukostklubben! Ett ställe att träffa andra på. Ett ställe och käka frukost på under sömniga och dimmiga söndagsmorgnar. Ett ställe att ha kul på.

Idé blev verklighet. Man drog i gång i våras. Gensvaret blev bra. Nyligen inleddes höstterminen, och i söndags besökte kulturorganet Frukostklubben för att kolla in morgonhumöret bland grötätande och äggknäckande och baguettetuggande och kaffesörplande frukosterare.

Och det blev kul!

 

 


 

Taggad , , ,

frukostklubben

Nej, rubriken hänvisar inte till Sveriges Radios långkörare ”Frukostklubben” med programledaren Sigge Fürst, utan till den söndagsaktivitet i servicehuset i Degerhamns hamn som går ut på att frukostera under trevliga former med vilka andra som helst – till en ytterst blygsam kostnad. Idén är Jonas Hanssons, här med sambon Anneli Hagman och deras jycke Hjalmar strax före morgonens grötkok. Kulturorganet besökte dagens frukostträff mellan 9 och 11 och pratade mål och mening, väder och vind, framtid och svårigheter, drömmar och möjligheter för den by som den senaste tiden åkt på snytingen om nedläggning av Cementa. Stämningen var på topp, och om den är utmärkande för byns framtid finns massor av framtidshopp. En enda svårighet togs upp av Jonas – och den kommer att gå som en röd tråd genom hela den långa filmen, som bör kunna få världspremiär här på kulturorganet i slutet av veckan. Filmen heter Ägget är löst. Den som lever får se den…

 

 


 

Taggad , , ,

frukostklubben

Söndag 11 november, vid 9-snåret, gör vi en liten video om Frukostklubben och dess grötätande besökare. Vi ses!

 

 


 

Taggad , ,

läsvärd insändare

En bra insändare om livet på södra Öland finns här att läsa i Ölandsbladet?

Men varför skriver så många anonymt på Öland? Personligen tycker jag anonyma texter tappar mycket av sin kraft. Vad är man rädd för?

 

 


 

Taggad

statister och grötätare sökes

Vi gör en liten filminspelning om Frukostklubben nästa söndag, alltså den 11 november. Passa på att komma dit och äta dig mätt och bli förevigad. I morgon söndag kan du också besöka Frukostklubben. Men då blir du inte filmad.

 

 


 

Taggad ,

cementas dunkla budskap

Cementas besked att KANSKE lägga ned fabriken i Degerhamn förbryllar. Varför talar man inte klarspråk? Varför lägga ned i två steg – eller inte alls?

Att bistå med ett halmstrå och säga att det definitiva beslutet kommer senare skapar bara dubbel vånda för de anställda och deras familjer.

Ligger här en säck cement begraven?

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , ,

då var det 28 september 2017

För ett år sen fotograferade jag Degerhamns hamn från luften, från en drake. Metoden kallas Kite Aerial Photography, förkortat KAP. Den kan ses som en mycket enklare teknik än den som används av drönare. Bara vinden lyfter kameran. Sola hon skiner, gräsmattorna är härligt gröna, vägen ut till piren är ännu inte blockerad med betongsuggor. Det var kanske bättre förr…

 

 


 

Taggad , ,

knäpptyst på skjutbanan

Ska du hitta den absoluta friden i Södra Möckleby/Degerhamn är mitt tips att kuta eller hoja till skjutbanan. Där smäller det ordentligt då och då men mellan avfyringsexcesserna råder den befriande tystnaden.

Alvarsamt gjorde flera pang-pang-reportage om tävlingar vid skjutbanan i juli 2012. Du kan läsa dem genom att klicka på länkarna nedan:

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER II

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER III

DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER IV

Här är tystnaden nästan total.

1897… Föreningen är alltså grundad samma år som Andrée-expeditionen mot Nordpolen startar från Danskön 11 juli klockan 13:46!

Här ligger man eller står och avfyrar sina muskedunder.

Genom kamerans normalobjektiv är det svårt att förstå hur man ens kan träffa tavlorna.

Inte ens genom ett kortare teleobjektiv förstår jag hur hur man kan träffa där man vill…

Vy av den funktionella byggnaden från öster. Den smälter in fint i naturen.

I sandvallarna bakom måltavlorna slår kulorna in i tusental. Men en och annan reslig växt har hittills klarat livhanken…

 

 


 

Taggad

förbjud hela Öland!

En liten skylt med texten ”Honung säljes” är helt förbjuden. Alla skyltar som berättar om lokalt hantverk eller lokala försäljningar är av ondo och ska förbjudas! Trafikverket har gjort razzior mot dessa kriminella skyltmålare, något vi tidigare har skrivit om. I år vill Trafikverket till och med ha kommunernas hjälp för att sätta dit avskummet. Mördare och tjuvar går fria men skyltmålare ska lagföras och finkas! Sverige är onekligen på rätt väg…

Egna erfarenheter, en uppsjö artiklar om förbud och en tidigare ölännings ögonbrynshöjande kommentar på bloggen gör att jag uppmärksammar vad som pågår på Öland: Den ökande lusten att förbjuda! Att säga nej! Att inte unna andra människor något av det man själv har!

Länsstyrelsen, i fortsättningen benämnd Nejmyndigheten, jobbar på bra, och kommunen gör allt för att hänga med i utvecklingen. Man stänger och förbjuder. I dagens Östran berättas om den populära badplatsen i kalkbrottet, Grönhögen. Där vill Mörbylånga kommuns servicechef Roland Nanberg sätta upp dykförbudsskyltar – i stället för att, som diskuterats, göra om stället till en kommunal badplats. Slutklämmen är magnifik: ”Man kommer att fortsätta diskutera om man helt ska förbjuda bad på platsen.”

Det är ett steg i rätt riktning. Kan något förbjudas ska det förbjudas. Det som inte kan förbjudas ska givetvis också förbjudas. Andra exempel på positiv framåtanda är att markägaren Cementa äntligen har blockerat infarten till tidigare Degerhamns ställplats – ett år vald till landets bästa – med betongsuggor stora som friggebodar och en grind i pansarstål med tydlig förbudsskylt i skrikande rött och gult. Inte ens stridsvagnar ska ha en chans att bereda vägen för rosenkindade husbilsägare att kasta bort sina stinkande kapitalistslantar i öländska affärer och på lokala evenemang. Öländska utsikter och öländsk luft ska bara få nyttjas av ölänningar. Öland ska bli förbudsskyltarnas paradis och Nejmyndigheten gör sitt yttersta för att uppnå målet. Devisen lyder: ”Förbjud allt – för ett helt stängt Öland senast 2020!”

Att husbilsfolket är turismens snabbast växande grupp ska bemötas med hårda tag, förbud och negativa attityder. Att allt fler seglare angör Grönhögen ska besvaras med avundsamhet, egoism och konstanta strömmar av insändare och klagorop. Ett av de häftigaste förslagen är att minera hamninloppet och förse hamnplanen med fastsvetsade fotanglar. Ingen annan ska få njuta av lugnet här!

Kulturorganet har kontaktats av en uppsjö chockade visselblåsare vid Nejmyndigheten. En av dem berättar:

”Nejmyndigheten har inrättat en speciell undersökningskommission som ska bredda utbudet av förbudsskyltar. Det ska bli förbjudet att gå på väg, att cykla på väg, att köra bil på väg. Det ska bli ”strängeligen förbjudet” att vända på väg, att fortsätta på väg. Alla privata markägare uppmuntras till att sätta upp så många förbudsskyltar som möjligt. Några är redan färdiga för utsättning: Förbjuden infart, Förbjuden väg, Privat Förbjuden väg, Privat Enskild Förbjuden väg, Allmän och Privat Förbjuden väg, Förbjuden utsikt, Förbjuden bro, Förbjuden bäck, Förbjuden campingplats, Camping förbjuden, Bad förbjudet, Förbjudet bad, Förbjudet att förbjuda, Allt förbjudet, Rökning förbjuden, Ickerökning förbjuden.

Den topphemliga gruppen ska också testa praktiska hinder, fällor och bakhållskonstruktioner för att på sikt bli av med alla turister. Nejmyndighetshövdingen är entusiastisk och lovar äska ytterligare kosing från regeringen för att effektivare kunna stänga ned och förbjuda. Han har till och med rullat ut tanken att spränga Ölandsbron, visserligen bara som en sista nödvändig åtgärd – om andra aktioner inte skulle bita fullt ut.

Undersökningskommissionen frågar sig nu vad man ytterligare kan göra för att förpesta livet för turister på ön. Desinformation är viktig. Alla evenemang som kan locka turister förses med felaktiga tidsuppgifter. Ska en konsert inledas 16:00 skriver man 19:00. Datum och månader ändras, juni blir juli, orkideerna på alvaret blommar i december. Victoriadagen flyttas till Sverige. Hastigheterna på 136:an sänks ytterligare. Dagens 40 kilometer i timmen blir 4. Trafikverket tillåts felinformera om allt; skarp vänsterkurva blir skarp högerkurva, till exempel.

Utplacering av överfulla latrintunnor runt och på ännu icke förbjudna campingplatser kan vara en del i strävandena mot den slutliga lösningen. En annan är att gräva diken och bygga barrikader av brinnande traktordäck tvärs vägar, broar, stigar, cykelleder och vandringsstråk. Mindre krävande arbeten är också föreslagna, exempelvis att vrida vägskyltarna fel så att de som vill till Borgholm hamnar i Ottenby och vice versa.

Cykelfärjan Dessi tillåts endast frakta cyklister, och hon förbjuds medföra cyklar. Dessis trad läggs i största hemlighet om från Kalmar till polska staden Police, där inhyrd lokal polis griper samtliga passagerare misstänkta för spioneri. Returresa till Kalmar erbjuds ej efter avtjänade fängelsestraff. Information om att rutten numera går mot Polen och inte mot Färjestaden delges resenärerna först när man är tre sjömil ut på Kalmarsund. Dessis flytvästar har redan tagits i beslag.

Nejmyndigheten har också vänt sig till kommunerna och berömt dessa för rekryteringarna till turistchefer och underordnade, så kallade turistnissar. ”Om ni anstränger er ytterligare kan ni säkert hitta ännu sämre personal, så dålig att den slutar redan efter en dag i stället för efter ett helt år. Kan den sluta till och med innan den börjat arbeta är det ännu bättre!”

Kanske kan Nejmyndigheten även anamma mina högst personliga förslag: Förbjud skratt. Och viktigast av allt: Förbjud rätten att leva!

Eder Sune Flisa

Sune Flisa porträtterad av italienske
konstnären Umberto Camradi d ä.

Eftersom vår högt älskade Sune Flisa har gått in i andra andningen måste redaktionen genom Allan von Kompost komplettera med några förtydliganden. Du läser dem i följande bildtexter.

Att Cementa spärrat vägen till tidigare ställplatsen beror på att de är markägare. Cementa följer bara lagen. Att andra markägare tolkar lagen på andra sätt är en annan femma.

Det var Länsstyrelsen, i Flisas text benämnd Nejmyndigheten, som upphävde kommunens tillstånd till ställplatsen. Hela dramat med Länsstyrelsens roll i ”fallet Degerhamns ställplats” hittar du här.

 

 


 

Taggad , ,

film och teater i södra möckleby

I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.

Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…

PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.

 

 


 

Taggad , , , ,