Kategoriarkiv: djur

tittut!

Solnedgångskvigor mellan Grönhögen och Seberneby.

 

 


 

Annonser
Taggad ,

svart eller vit – puckad eller vis?

Familjens svarta får” är ett känt begrepp. Men ”familjens vita får” är helt okänt – tills nu! Om detta vita Ottenbyfår är ett geni eller en looser får framtiden utvisa. Hur som helst håller det sig på sin kant. Är det utstött av släkten von Besserwisser eller har det frivilligt dragit sig undan familjen Fårskalle? 

 

 


 

Taggad ,

höstkreatur

Som tidigare mjölkbonde hyser jag fortfarande uppskattande känslor för alla slags kreatur. Uttrycket ”dum som en ko” är missvisande. Deras försiktiga och avvaktande sätt att bemöta främlingar tyder på gott förstånd. Nästan alla är nyfikna, men vissa tittar bort för att inte visa överdrivet intresse – eller för att de är blyga. Andra låtsas titta bort men håller järnkoll på mig med blicken på sniskan. När isen väl är bruten finns ofta ingen hejd på lusten att umgås.

Dessa charmiga ”betare” träffade jag längs Torngårdsvägen.

.

 

 


 

Taggad , ,

kallbad, varmbad, ståbad, tjurbad

29,5 grader i skuggan. 49,7 i solen. Det gäller att hitta svalka – på land eller i vattnet. I Seby läge kan alla bada, både kreti och pleti och kreaturen.

Botten i Seby läge består av alldeles plana kalkskivor. Och det är så långgrunt att man kan gå halvvägs till Baltikum. Njae, det var kanske en mindre överdrift.

Det finns kallbad. Och det finns varmbad. Och så finns det ståbad. Då står man bara rakt upp och ned och tjurar – medan man badar!

 

 


 

Taggad , , ,

farliga djur

På väg ned mot Sandby borg möttes jag av denna skylt. Jag stannade och funderade en stund på formuleringen ”Kör på egen risk”… Lömska betande elefanter? Hungriga noshörningar? Afrikanska bufflar? Toro de Lidia-tjurar från Spanien? Sedan körde jag vidare och stötte samman med ett gäng trevliga kvigor. Vi pratade lite skit om torkan och betet – och så skildes vi…

 

 


 

Taggad

små grodorna, små grodorna är lustiga att se – i Möckelmossen

I den långvariga och allvarliga torkan är det märkligt att det fortfarande finns vatten i Sydölands grunda mossar. Men det gör det. Möckelmossen är ett exempel. Och trots att vattendjupet bara är några decimeter såg vi både fisk och vatteninsekter.

Ännu märkligare var att det vimlade av små grodor – men långt från vattnet. På vissa ställen räknade vi till fyra grodor per kvadratmeter. Finns de lika rikligt över mossens hela betesområden torde de vara många hundra tusen, vilket är glädjande. Det är ytterst sällan vi ser grodor i dag på Öland.

Kalkflaken runt mossen är så vita att de är svåra att få teckning i när man fotograferar. Ett tips är att underexponera runt ett halvt bländarsteg.

Det är en märklig mosse vi skådar ut över. Här finns vissa djur som bara finns här vid mossen och på några andra ställen på Ölands alvar. Ett exempel är alvarstyltflugan som du kan läsa om i nästa bildtext. En annan är hästskoräkan, ett uråldrigt kräftdjur, upp till 8 centimeter lång. Enligt en informationsskylt lever den i fiskfria vatten som torkar ut under sommaren. Vi såg fisk och mossen har inte torkat ut – men hästskoräkan har kanske gjort ett undantag här i Möckelmossen.

En ”insekternas Jan Långben” är Alvarstyltflugan. Sommartid styltar den omkring över kalkhällarna här och jagar favoritfödan kvalster.

Trots googling och jämförelser kan vi inte se vilket slags groda vi stötte samman med. Vet du? Vi tycker ingen av arterna här ser ut som ”vår”. Grodan är bara två centimeter lång och alla de många tiotals vi såg var lika små. 

Det faller ett mjukt vackert ljus över mossen med det friskt gröna ”stäppgräset” i kontrast till den vita kalken. Hur ”det gröna” kan växa är en gåta. ”Jordlagret” är så tunt att det inte ens går att mäta.

Stående vid stranden ser man botten ungefär 20 meter ut. Sedan tar reflexerna över. Så långt man ser är vattendjupet bara ”några få decimeter”.

Det märkliga med dessa små charmtroll var att vi stötte på dem långt från vattnet, minst 50 meter från stranden. På stranden eller i vattnet såg vi inga. Min lilla erfarenhet av grodor säger att de behöver fukt och vatten, men den här lilla krabaten satt i ökentorka mitt i solskenet där det säkert var 40-50 grader varmt.

En vattenspegel!

På avstånd ser de ut som kalkstensflak. Men i teleläget på min Fuji X30 såg jag att det var bubblande, vita blommor som ligger i stora drivor utmed vissa av mossens stränder. Du som vet vad de heter får gärna kommentera.

 

 


 

Taggad , , , ,

det ljuvliga betet

När kreaturshållande bönder planerar nödslakt då beten och vallar har stannat i tillväxt på grund av den extrema torkan finns grönskande frodiga undantag som får det att vattnas i munnen på hungriga kvigor, kor, tjurar och kalvar. Vatten är en absolut förutsättning för allt liv.

Dessa lyckligt lottade kritter huserar på en frodig ö i Triberga mosse. Hur den ser ut på vintern kan du se här. Bakom mossen ligger Triberga borg. Men den är så låg att den bara kan anas på denna bild. Vill du se den ordentligt kan du klicka här. Då får du även se detta landskap från luften.

 

 


 

Taggad , ,

vattenbete

Gräset sinar, vattnet sinar. Men Östersjön är fortfarande blöt – åtminstone i Gräsgård.

 

 


 

kompakt för 5 000 ersätter systemkamera för 30 000

Det är nu länge sedan jag använde mina systemkameror. De känns otidsenliga, klumpiga och alldeles för dyra. Min lilla Fuji X30 klarar det mesta, även extrem makrofotografering. Den här slickande krabaten med lång tunga är fotad på fri hand på bara någon centimeters avstånd. 100 ISO, 1/250 sekund, bländare 3,6. Delförstoring.

Humla i fingerborgsblomma. Observera klumparna på bakbenen. Jag tror de består av hopsamlat frömjöl. För att komma ut ur blomman gör humlan ofta en elegant baklängesvolt. Samma exponeringsvärden som för bilden ovan. Det jag framför allt uppskattar på Fujismällan är – förutom fin skärpa – extern blixtsko och två olika sökare: optisk och display. Exponeringen är också extremt jämn och säker. Delförstoring.

 

 

 


 

Taggad ,

tysta anspråkslösa skönheter

Kanske är det för att vi vattnar som vi får så många fjärilar på korta besök vid vattendroppar på krukor och blad. Under våren hade vi många humlor, nu är de färre. Däremot har vi haft besök av många olika slags bin, även bobyggande såna. Eftersom mina kunskaper om fjärilar är minst sagt små presenterar jag dem utan text. Du som eventuellt vet namnen på skönheterna får gärna dela med dig genom kommentar. 😉

För dig som är fotointresserad kan jag berätta att kameran är en Fuji X30, supermakroläge i största vidvinkelläge. Den blå fjärilen är plåtad i 100 ISO, den murriga i 500. Fotograferingsavstånd mellan 1 och 3 centimeter.

Taggad ,

små blommor – och stora

Man behöver inte resa till andra sidan jordklotet för att se något unikt eller spännande. Det är bara att lägga sig på magen där man står och går så öppnar sig en säregen värld. Denna värld är helt utan ordning, helt utan logik – åtminstone för mig. Den är endast naturlig. Vilda växter är sådda med vinden, insekter, fåglar eller andra djur. Den eventuella logiken ligger i att frön måste hamna i rätt omständigheter för att gro. Vädret måste vara på ett visst sätt, fuktigheten likaså. Alla dessa parametrar tillsammans bildar ”ett naturens inferno” som inte går att hitta en regel för. Här härskar slumpen. Finns någon som helst mening är den endast ”att gro”.

Dessa blommor är inte ens en decimeter höga och de är bara några millimeter i diameter.  Kanske ser vi nån typ av förgätmigej? Kameran ligger i princip på marken och avståndet till närmaste blomma är inte ens en centimeter. Om man tittar så djupt nedåt att man inte ser någon horisont är man helt inne i ”den lilla världen” – där så mycket spännande finns att uppleva. 

De fotografiska möjligheterna är många i den lilla världen. Jag föredrar att jobba i motljus – om det går. Kameran har jag inställd på makro eller supermakro. Med min Fuji X30 kan jag då gå extremt nära motivet. Tyvärr fungerar inte den inbyggda blixten i makroläge på många fickkameror. Jag söker nästan alltid diagonaler att bygga bilden kring. Men i den lilla världen brukar jag få leta förgäves…

När jag fotograferade denna ulliga växt dök plötsligt två blixtsnabba myror upp. De kutade hit och dit så det gällde att hitta rätt exponeringstillfälle då de gjorde något litet uppehåll i vardagsslitet. Skärpedjupet blir kort vid makrofotografering, mindre ju närmare motivet du kommer och ju mer du öppnar bländaren. Kameror med stor sensor har kortare skärpedjup än kameror med liten sensor. Ofta strävar man efter kort skärpedjup, men det finns som bekant gränser för allt. Är man bara nån centimeter från motivet blir skärpedjupet extremt litet även vid minsta bländare.

En pytteliten blomma som just nu finns i miljarder i hagar och utmed havet. Den ”fladdrar hysteriskt” när det blåser så även här gäller att hitta nån lugn sekund då vinden pausar – vilket inte är så lätt på Öland. Endast en blomstängel är skarp, alla andra blommor lyser som oskarpa snöflingor i bakgrunden.

En myra till. Denna visade tydligt att den observerat mig. Den ställde sig blickstilla för att inte röja sig – ett utmärkt tillfälle för exponering. Myran blev sedan nyfiken på mig och min kamera med den stora glasbiten längst fram. Den gick långsamt mot mig…

Klicka upp bilden i stort format och se myran i ögonen! Så här stod hon en stund och starrbligade på mig, misstänksam och på sin vakt. – Jag heter Staffan, sa jag. Vad heter du min lille vän? Myran svarade inte.

Denna märkliga ”skog” finns nästan överallt, på bara några centimeters höjd över jordlagret. 

Vi lämnar den vilda naturen och tittar in i den av människan odlade. Den är inte lika spännande, men visst kan den vara vacker – ibland. Men eftersom jag är motståndare till rabatter och blommor i rader är det få trädgårdar som faller mig på läppen.

Odlade men vackra tulpaner i kylig gulvit färg, som gifter sig fint med de lika kyligt gröna bladen. Här har människan lekt gud och gjort ett hyfsat jobb.

Planterade pingstliljor(?). Här har man satt dem i asymmetriska grupper vilket ger ett naturligare intryck än satta i rader eller homogena fält.

Tokroliga tulpaner att bli glad av. Det är nåt kaxigt över denna sort.

Mot djupet av blomkalken uppstår frågan ”hur är det möjligt?”…

Denna bild tilltalar mig rent fotografiskt. De spretiga grenarna till höger står i bjärt kontrast till de fylliga, mjuka, nästan sensuella blomklockorna till vänster.

Denna tulpan har precis öppnat sig efter ett regn. Nu blottar den ”livets mening” och intresset bland insekterna kommer snart att vakna…

 

 


 

Taggad , , ,

med värmen kommer cyklister och ödlor ut på vägarna

Denna vackra kopparödla låg och solade sig på den varma vägen ned mot Ottenby, helt ovetande om att bildöden troligen hade slagit till  om inte ”den där cyklisten” hade stannat, pratat lite väder – mest om värmen – och sen föst samtalspartnern till det mycket tryggare alvaret. Man ska inte ta i kopparödlan eftersom den då kan tappa svansen. Den blir aldrig riktigt normal igen, även om den till en del växer ut. Kopparödlan är fridlyst. Andra glädjeämnen i dag är humlor, citronfjärilar och flugor. Men jag är inte alltid snäll; under kvällen knackade jag livet ur årets första mygga.

 

 


 

Taggad

vad glor ni på?

Dom som frågar är får i Borgs by.

Taggad , ,

fy 17 för att vara akvariefisk!

Utifrån är ett välskött akvarium vackert. Vi ser en säregen värld så olik vår egen. Och tanken slog mig… Hur ser fisken på tillvaron där inne mellan fyra glasrutor? Hur ser den andra fiskar – och framför allt – hur låter denna fridfulla undervattensmiljö? Låter den alls?

Jag stängde av luftpumpen. Jag stängde av filtret. Jag ville få så tyst som möjligt. Endast pumpen till ett annat akvarium surrade nästan ljudlöst i bakgrunden. Så satte jag ned kameran på ett litet ministativ och utfodrade då och då med bland annat artemia.

Slå på högtalarna och klicka igång videon nedan! Njut av den värld som brukar kallas ”den tysta världen”…

Taggad ,

får får snö

Ottenby i eftermiddag.

Taggad , , ,

innan löven förmörkar

Ljuset når fortfarande marken i Ottenbylund. Men snart släcks lampan och formerar en klärobskyr ljussättning bland hjortar och troll, bland smygande fotografer och turister från Jönköping och Japan, från Tyskland och Emmaboda. Ännu så länge kan man ströva i timmar utan att möta en människa – men desto flera hjortar.

Den orörda lundens ljus är svårt att beskriva. Detta foto träffar dock ganska rätt.

Här får imman på objektivet en chans att tillföra bilden ytterligare en dimension. Som fotograf uppskattar jag även sånt som inte ingår i planeringen. 

På vattenbristens Öland är det förvånansvärt blött just nu. Stora delar av alvaret, Schäferiängarna och Ottenbylund badar i vatten. Här en bäck med kristallklart vatten och fin växtlighet.

Snart lövas träden, gardinen dras ned och det stora mörkret fyller skogarna. Då blir det nästan omöjligt att se hjortarna.

Ännu så länge är hjortarna relativt orädda och man kan fotografera dem lite här och var – även med en enkel fickkamera.

Taggad

gäddan leker

När gäddorna leker i vik och vass, och solen går ner bakom Sjöbloms dass, ja då är det vår”, heter det i en av våra mest sjungna snapsvisor. Och även om det inte finns vass i ”gäddkläckeriet” i Parboäng bör de första hongäddorna knacka på dörren där när som helst. Gäddorna går upp i det grunda diket till höger i bild. Till vänster om diket finns den dammlucka som öppnas för att släppa ut ynglen någon gång i juli. I bakgrunden skymtar Grönhögen. Vill du veta mer om gäddvattnet vid Parboäng klickar du här.

Taggad , , ,

flykt vid gråväder

Vid eventuella funderingar på flytt från dugg- och tristväder till Mallorca eller Söderhavet finns enklare och betydligt billigare resa att göra – till akvariet! I detta akvarium med fisk från Tchadsjön i centrala Afrika råder behagliga 28 grader, solen skiner dagen lång från en absolut molnfri himmel och det växer – inte så det knakar, men väl så det skvätter. Att titta in i ett naturligt akvarium är lika fånigt fängslande som att starrbliga in i en öppen eld – eller mot en avlägsen horisont. Vid såna tillfällen, vad är det människan då drömmer om och längtar till – ofta utan att säga ett ord?

Taggad ,

aldrig helt tyst

I går var det helt vindstilla och 7 grader i råskuggan, säkert 20 i solen. Uppe i fågeltornet vid Södra Lundsjön i Ottenby var tystnaden underbar, men inte total. Den stördes ständigt av avlägsen biltrafik och av trafikflyget med kärror över södra Öland på väg mot Kina och Ryssland. Dygnet runt vrålar motorerna en mil där uppe i det blå, en miljö- och stressfaktor som sällan omnämns. I dag lär det bara finnas sju platser på jorden där det är naturligt helt mörkt om natten. Jag misstänker att det snart är lika sällsynt med total tystnad.

fageltornet_3Från fågeltornets översta däck hade vi fin utsikt över Schäferiängarna och havet. Hjortarnas bete är ännu så länge synnerligen magert.

fageltornet_1Fågeltornet alldeles i kanten av Schäferiängarna. Vill du se – och lyssna på – när dåvarande landshövdingen Stefan Carlsson invigde tornet 5 april 2012 klickar du här

fageltornet_4Vy åt nordost. Vi ser Sandviksreveln och de istäckta stenarna i vattnet mellan reveln och ängen. Vart vi än tittade denna dag såg vi betande hjortar.

sandrevelnFrån luften ser vi de stenar som i bilden ovanför denna lyser vita av is i vattnet mellan Sandviksreveln och ängen. Bild från mars 2016.

fageltornet_2Från luften sänker vi oss ned till marknivå och ser samma hjortar som i översta bilden. Tio meters höjdskillnad ger stora perspektivförändringar.

Taggad , , , ,

porträtt

Vid porträttering av människor eller djur behöver inte alltid ”allt” vara med. Det finns ingen lag som säger att hela huvudet eller hela kroppen måste komma med på målningen/fotot/filmen. Djärvare kan vara att bara skildra delar av modellen. Precis som i en roman eller film kan man sortera bort, förkasta, krympa eller förstora och på så vis nå fram till ett starkare uttryck.

Nedan går jag i närkamp med några tjuriga tjurar söder om Risinge.

tjurar_1

tjurar_2

tjurar_3

tjurar_4

Taggad ,

kameran – en evig kompromiss

skymningshjortarHjortar i Ottenby. Solnedgång. Här får min nya fickkamera, Sony DSC-HX60V, bekänna färg. Brännvidd motsvarande 720 mm i fullformat, 400 ISO, 1/100 sekund med stöd mot bil och full glugg. Med tanke på att kameran har en liten sensor och därför är billig – en bit under 3 000 kronor – är resultatet helt okej. Högre ISO-tal än 400 brukar i de flesta fickkameror ge ett för mina ögon ”utsmetat” detaljintryck. Såna tendenser finns även i denna bild. De syns om jag förstorar den; fotot börjar då ge ”mobilkameraintryck”; bildens detaljer ”ser målade ut”, medan de i en systemkamerabild ger ett klarare, mer ”stämplat” intryck. Det jag försöker beskriva är subtila skillnader svåra att sätta ord på. Mitt tips till den som vill lägga till några tusenlappar är att köpa en modell med större sensor. Fickkameramodeller med större sensorer, runt 13 x 9 millimeter, blir nu allt vanligare. Hur som helst är Sonysmällan värd sina pengar. Den videofilmar bra och detaljåtergivningen vid lägre ISO-tal är förstklassig, speciellt med tanke på det enorma brännviddsomfånget: 24-720 mm (i fullformatsjämförelse). Jag uppskattar verkligen kamerafabrikanternas satsningar på allt vidvinkligare zoomobjektiv. När jag började fotografera ansågs 35 millimeter som vidvinkligt. I dag menar många att det är ett normalobjektiv. 24 millimeter får gärna bli ännu kortare. Kan jag få önska mig 20 på nästa modell? Alla kameror har svagheter och styrkor. Alla modeller blir kompromisser mellan olika önskemål. Slutligen en viktig detalj: Acken är värd några extra pluspoäng. Jag har filmat och fotat ”i timmar” och kameran visar fortfarande ”full laddning”. Ett större test kommer småningom.

Taggad , , ,

kroppsspråk

trott_hastÄven djur går – kanske – att läsa av på deras kroppsrörelser. Den här unghästen ser för mig ut som en lat tonåring vars moppe har fått soppatorsk och som inte tycker någonting är kul. Livet är en enda lång vandring på Via Dolorosa.

Taggad , ,
Annonser