Kategoriarkiv: djur

Vägen – en slaktplats

Överkörd huggorm.

Under gårdagens cykeltur såg jag fyra huggormar på vägen – två levande och två överkörda. Jag räddade en blott 15 centimeter lång äsping från en säker död, där den låg i ”djupaste njutning” på den svarta varma asfalten. Mycket större möda krävdes för att få en stor kopparorm att tänka på annat än vägens upplagrade värme. Den var envis och försökte återvända ut på vägen om och omigen. Men jag var envisare.

Att tänka på vid ormflytt: Även en liten söt äsping kan vara lika giftig som en fullvuxen huggorm. Undvik därför att ta i den, fös den mot vägrenen genom att gå mot den. Den flyr då åt motsatt håll. Lyft aldrig en kopparödla/kopparorm i svansen – som då går av. Den växer visserligen ut igen men aldrig till ursprunglig längd.

Märkt ,

Allt liv älskar vatten

Om du duschar en bit av gräsmattan då och då får du ett rikare insektsliv. Fjärilar tycks ha ett sjätte sinne för att hitta vatten; de kommer nästan omedelbart. Och fåglarna dricker en hel del i dessa torrtider. Denna kaja står med öppen näbb och låter ”regnet” från vattenspridaren rinna in i torr strupe.

Nytt projekt

Kulturorganet inledde 14 april filmprojektet Albrunna lund under ett år. Tanken är att göra en film som hela tiden växer i längd och som inte är helt färdig förrän ett år har gått. Den ännu inte färdiga filmen kommer då och då att visas innan slutversionen publiceras 14 april 2023.

Nedan en statist i filmprojektet.

Märkt ,

Gräsklippningsdöden

Allt fler trädgårdsägare förstår att gräsklippning utarmar fauna och flora. Massor av insekter blir till mos och växter dör ut. Claes Elinder i Grönhögen har i många år använt sig av ”gångklippning” i sin terrasserade trädgård.

– Nu tar jobbet bara en halvtimme, säger han. När jag klippte hela tomten fick jag knega på i 2,5 timmar. Men viktigare är att trädgår´n nu fått liv. I det oklippta upptäcker jag ständigt nya växter och insektslivet blomstrar. Dessutom skonar jag miljön genom att minska bensinförbrukningen.

Claes har också planterat ”fjärilsmagneter”, alltså buskar som lockar till sig fjärilar.
– Du ska komma och titta lite senare i vår, säger han. Då är buskarna fulla med bevingade skönheter.

Vi återkommer till Claes trädgård lite senare i vår för att kolla in allt som spirar och blommar…

Kulturorganet har länge propagerat för minskad gräsklippning. Förra året föreslog vi både kommunen och det kommunala bostadsbolaget att utveckla och sprida idén om begränsad gräsklippning. Läs flera inlägg i ämnet här.

Claes framför villan i Grönhögen.
Här har en del av trädgården bara klippts som en gång i kanten. Det oklippta partiet blir inom kort mycket vackrare då fjolårsgräset inte längre syns.
Märkt ,

Det orättvisa livet

Vi satt i värmestugan vid fyrplatsen och frös. Utanför låg dessa soldyrkare och njöt.
Märkt , ,

Hjortarna

De hjortar som inte dök upp i videon Vi cyklar från Seby läge till där Öland tar slut visade i stället upp sig på hemvägen. Och som alltid kom de kutande i full kareta…

Ofullkomlighetens lov

Precis som i livet är det nästan omöjligt att uppnå allt man vill när man makrofotograferar. Därför blir de ofullkomliga bilderna ofta de bästa. När livet kinkar hittar jag ofta tröst i den lilla världen, den som är så liten att vi måste ha hjälpmedel för att komma den in på livet, i detta fall ett makroobjektiv.

”Det perfekta” är nästan alltid ouppnåeligt, lyckligtvis. Att hitta skärpan på en humlas öga på en i vinden svajande blomma är i det närmaste omöjligt då skärpedjupet är en millimeter. Men försöka duger och ”bara nästan” blir ofta bättre än ”fulländat”.

Nedan följer jag en humla i mina nyutslagna blåluserner. Bilderna är från soliga i går och passar bra på regniga i dag.

Märkt , ,

Monarkfan

Spindlar gillar min Monark lika mycket som jag. Varje morgon är flera nät spunna, ibland upp mot tio stycken. Tar jag bort dem kan nya vara riggade inom bara nån timme. Jag blir imponerad och läser att korsspindeln oftast tillverkar ett nät med 20-30 centimeter i diameter. Det gör den på en halvtimme. Jobbet kan dessutom göras flera gånger per dygn.
Märkt ,

Fortfarande sommar

Idisslande kritter vid Seby läge. Stugorna vid horisonten står i Gräsgårds hamn.

Fårskallar IV

Tripp, trapp, trull.
Märkt ,

Fårskallar III

– Vad tycker du om mina nya tänder?

Märkt ,

Fårskalle

– Sa du att jag är en snygging?
Märkt ,

Fårskallar II

– Har du hört talas om siamesiska tvillingar?
Märkt ,

Fårskallar

Tänk så fina kompisar vi är.
Märkt ,

Att prata med djuren

Ett kort snack med en soldäst huggorm och ett långt småprat med en hoper får ingick i dagens femmil på hojen. Fåren nere i Ottenby kräver varsamhet om man ska komma dem nära. Tre av dem låg under några skuggande enar. Det var siesta. Jag småpratade med dem medan jag närmade mig långsamt, klickade några kameraskott på talibanvis rakt upp i luften för att vänja dem vid ljudet. Min 13 år gamla Canon låter som en illa vårdad kalashnikov. Tre minuter senare var jag en meter från dem. Det var bara att börja plåta. Det var mörkt där under buskarna, men inte ens blixten skrämde dem.

Tio minuter senare närmade sig en skock släktingar med sträckta halsar. Vem fan är det som ligger där under busken och snackar med mormor och morfar och grannen Einar? En kvart senare var åtta får åskådare till min fotoseans med tre mittpådagentrötta fårskallar. Skocken kom mig så nära som två decimeter; den hade nog aldrig träffat en så konstig människa. Och siestatrion rörde sig inte ur fläcken hur nära jag än kom, hur mycket jag än blixtrade rätt upp i fejset på dem. Många djur känner när en människa är deras vän.

Nedanstående bild blir mitt bästa minne. Fåret och jag ser verkligen varandra.

1/60 sekund, bländare 6,3 vid 100 ISO. Direktblixt.

Märkt ,

Fyrplatsen – ett menageri

Fyrplatsen på södra Öland dan före midsommarafton. Det kryllar av djur på vattnet, i vattnet, på land.
Vart ska vi? Var är vi? Vad gör vi?

En och annan fiskpinne finns kvar

De negativa nyheterna om Östersjön tär på min mentala hälsa. Därför kändes det skönt att se det jag såg häromdagen: Att man från KR28 hivade iland sex lådor fisk i Gräsgårds fiskehamn. Inte mycket men alltid något.

Märkt ,

Flyktdjur

Delar av den flyende flocken.
Bakdelar på delar av den flyende flocken.

Flyktdjur är märkliga. Dessa hjortar stod jag lugnt och tittade på i fem minuter. Ingenting hände. Vi blängde på varandra, utbytte några ord om värmen. Trots gemytet hoppade alla i flocken plötsligt iväg som igångkickade av startpistol.

– Kuta grabbar och tjejer! Här gäller det livet!

Men jag märkte ingenting. Allt var tyst, inte en bil, inte ett flygplan, inte ett rovdjur. Kanske flög en mygga förbi och satte fart på 40 ben och 400 kilo kött som i vild panik störtade ned mot Kalmarsund?

Märkt , ,

Kostigen mot fyren

Mamma Mu: – Så skönt vi har det här i solen, min lilla älskling. Här ska vi stå länge och bara njuta.
Kalven Mu: – Du har rätt, lilla mamma. Jag älskar dej. Här trivs jag också. Å så skönt att bilarna står stilla. Jag är så trött på trafiken här. Dom far fram och tillbaka som tokar.
Mamma Mu: – Ja, det är snart högtrafik här nere. Långa raddor av bilar. Och trångt och farligt är det också.
Kalven Mu: – Har du förresten hört att människorna kallar den här kostigen för cykelled, att folk ska cykla här?
Mamma Mu: – Ja, min lilla älskling. Men du ska inte bry dej om allt tossigt som människorna säger. Dom pratar ofta i nattmössan. Man kallar cykelled som inte finns för cykelled. Det kallas ”alternativa fakta” och är ett begrepp som en rådgivare till Donald Trump myntade 2017.
Kalven Mu: – Ja, ja. Du menar den där haggan Kellyanne Conway. Med henne började hela världen bli skev. Människorna säger till exempel att cykelleden går från fyr till fyr. Och att landsväg är cykelväg. Har du hört så knäppt?
Mamma Mu: – Ja, det e så tokigt att man vill gå i sin. Men dom förstår inte bättre. Dom måste hela tiden säga att allt är mycket bättre än det egentligen är. Därför ljuger den ena mer än den andra. Men tänk så förståndig du börjar bli, min lilla Mu. Du förstår mycket nuförtiden utan att jag måste förklara..
Kalven Mu: – Tack, snälla mamma. Jo, då. Jag börjar förstå hur falska människorna är. Pappa säger också att jag är väldigt klok. Och så säger han att jag är en riktig tjurskalle.
Mamma Mu: – Du är för rolig du, min älskade lilla Mu. Tjurskalle! Ha, ha, ha. Tjurskalle! Ja, far din måste nog gå till en optiker.

Kalven Mu: – Men jäklar, mamma. Nu kommer en sån där människa i bil igen och skriker och gormar och flaxar med armarna och vrålar. Nu sticker vi!
Mamma Mu: – Ja, nu kutar vi för livet! Det är då trist att man aldrig får stå i lugn och ro och prata om cykelleden med dej, min lilla Mu utan att bli störd och ivägkörd som vilket kreatur som helst.
Kalven Mu: – Jag håller med dig, kära mamma. Människorna ska lägga sig i allt. Och allt ska vara som dom vill. Vi får snacka mer om den så kallade cykelleden senare. Förresten… Du vet väl att den inte blir färdig under dom närmaste tusen åren?
Mamma Mu: – Ja, jag vet. Det vet alla utom dom som håller på med den och alla politiker som inte säger flasklock utan bara låtsas som att allt är som det ska. Men tiden kommer att hinna ifatt dom, kära Mu. Tiden hinner alltid ifatt lögnen. Vet du det?
Kalven Mu: – Jo då, lilla mamma. Jag vet det också. Tiden hinner alltid ifatt lögnen…
Mamma Mu: – Du är så klok, min lilla älskade Mu. Nu lufsar vi iväg och badar i stället! Här går inte att vara. Jag tror alla människor har blivit tokiga.

Märkt , , , , ,

Värmebölja

Inte bara EM-fotbollsspelare, fans, svenskar och ölänningar lider i den envisa värmeböljan. Även kreatur våndas. De släpar sig fram som i trance i sökandet efter eventuell svalka.
Märkt

Får får gå först

Fåren i Ottenby har liksom de andra djuren där förkörsrätt. Eller heter det förgångsrätt? Området är – som synes på skylten – naturreservat.
Märkt , ,

Tjurfäktning i Ottenby

Senast jag cyklade ned till fyren Långe Jan stod det här svarta skämtet i vägen. Han vägrade flytta sig. Jag klev av cykeln och gav honom en dask i rumpan. Inte en reaktion. Jag gav honom en dask till. Då sopade han till mig med sin skitiga svans mitt i fejset. Då blev jag förbannad. Först gav jag honom en dansk skalle så han satte sig på bakhasorna. Sen blev det en vänsterkrok följd av en rak höger. Han stöp på fläcken. Jag drog honom av vägen, la honom i ett dike, läste Fader vår och cyklade vidare. Sen vaknade jag.

Märkt ,

Vinbergssnäckan – blötdjurens husbil

Bruna vinbergssnäckor är yngre än vita. Precis som människan vitnar vinbergssnäckan med åren.

I Grönhögen finns så här års många husbilsägare – och ännu många fler vinbergssnäckor. De förra har ofta parat sig färdigt, de senare tror jag träffades i går för att byta spermier. Jag såg dem nämligen i tusental.

Vinbergssnäckan är hermafrodit och byter spermier med andra vinbergssnäckor. Hur det är med husbilsägarna vet jag inte. Nedanstående små husbilar plockade jag från bara två kvadratmeter mark vid gamla boulebanan.

Här fattas bara ett Trangiakök. Vinbergssnäckan är ätlig. Dessa återfick dock friheten för att återuppta sitt byte av spermier. Precis som husbilsägare dras till husbilsägare dras vinbergssnäckan till vinbergssnäckor.

Igång igen!

Snart följer vi bland annat upp spektaklet kring knölvalen i Mellby – i Shimla News även kallat slakten av södra Ölands största publikdragare. Vi har ställt relevanta frågor till miljöchefen i Mörbylånga kommun. Dessvärre har han ännu inte svarat, trots kommunens detaljerade och vackert formulerade e-postpolicy, läsbar på kommunens hemsida.

I ett mejl frågar vi naturligtvis om kostnader för kommunen, förlåt skattebetalarna, destinationsort för valkalven och mottagarfirma i Danmark, transportkostnader och mycket mer. Mejlet är inte besvarat.

I ett tidigare mejl vill vi veta vilka experter som påstår något som miljöchefen påstod men som han sen inte visste varifrån han fått. Han sa: De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning. Nåt klargörande svar om denna hypotes har inte heller trillat in på redaktionen. Vi funderar på att senare vända oss till ”juridiska möjligheter” för att få skjuts på ackjan. Det är ingen idé att leka u-båt när man har med kulturorganet att göra, något gode Sune Flisa piskat in i oss slavar med rotting, björkris och indisk bambu.

Arbetet med filmen om valbärgningen kommer att ta lite tid på grund av polisens mystiska agerande mot vår utsände reporter. Man var exempelvis ovillig att på plats uppge insatsstyrkans överdrivna storlek, vilket lägger ett löjets skimmer över hela det mediokra gammelmedieskådespelet, där aktörerna uppträdde som gravallvarliga militärer inför en avgörande vapeninsats mot den från havet anfallande ryssen.. Ska vi ta till Tjocka Bertha eller Patriotrobotar?

Trots att filmen är långt ifrån färdig är den redan såld på option till flertalet diktaturer. Vad vi förstår är syftet att sprida exempel på ”lokal totalitär maktberusning när den är som störst, bäst och vackrast”.

I vanlig ordning följer vi naturligtvis uppkomsten av friskt så väl som halvpissigt och helsjukt i vår lilla vrå av världen…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Folkliga protester mot valbränningen

För helvete, tag bort valen. Den kan explodera och den drar tusen och åter tusen besökare till vår kommun! Mörbylånga kommuns största publikdragare i modern tid ligger här klar för transport till bränning i Danmark.

*****

Som våra läsare säkert märkt har kulturorganet från början varit motståndare till att dra upp knölvalen i Mellby för att bränna den – i Danmark! Vi menar att naturen ska sköta naturen. Helt naturliga händelser – exempelvis att djur dör – ska inte skötas av kommunen och myndigheter i tramsigt samarbete, skildrat av omdömeslösa gammelmedier i symbios med varandra. Nu skriver Barometern att även andra fördömer aktionen. Många är upprörda; skelettet kunde ha blivit en magnifik attraktion!

Kulturorganet menar att Mörbylånga kommun eldade upp sin största potentiella turistattraktion i modern tid, till och med överlägsen Långe Jan. Vad denna enorma ”bärgning under stor explosionsrisk” har kostat ska bli intressant att senare få veta. Antalet poliser dagen för valbärgning var så stort att man kunde misstänka ”samordnat uppdrag mot akut terrorhot”. Vår utsände intervjuade polis som på frågan ”Hur många poliser är ni här?” svarade:

– Det får du vända dej till polisens presstjänst för att få svar på.

Hemligt så det förslår när samhällets resurser plötsligt synes oändliga: Polisen, räddningstjänsten, kommunföreträdare, Länsstyrelsen slog sina krafter ihop i en skrattretande antiexplosionsinsats av sällan skådat format. Ta bort valen, för fan! Den lockar ju tusen och åter tusen besökare till vår bortglömda glesbygdskommun utan attraktioner!

Kulturorganet såg en kvarts direktsändning i SVT. Under hela denna klistersega kvart drogs valen upp på land, decimeter för decimeter. Det var slowtelevision i kubik. När så nyhetsankaret i Stockholm ville få extra sprutt i sändningen lämnade hon över till SVT:s lokala förmåga som uppfylld av stundens allvar berättade:

– Ja, senaste nytt är att valen nu är uppe på land!

*****

Vår tes ”om Mörbylånga kommun kan hitta en onödig utgift så slår man till” stämmer ofta. Dessutom försöker man underbygga tokerierna med ”insamlande av fakta för att maximalt fördyra sina insatser”. I den pinsamt amatörmässiga SVT-direktsändningen av valbärgningen sa exempelvis kommunens miljöchef Staffan Åsén (enligt mejl till kulturredaktionen) att ”De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning.”

Eftersom kulturorganet inte tror på dessa uppgifter har vi i flera mejl bett miljöchefen om namn på denna expertis. I mejl svarar nu Staffan Åsén: Jag ska söka den informationen och återkommer till dig så snart jag kan, just nu lite upptagen med många frågor i efterarbetet med detta uppdrag..

Miljöchefen vet alltså inte varifrån han har fått den iögonenfallande informationen, den som passade så fint in i ansträngningarna med att försvara en bärgning och en bränning. Vi vill bränna upp valskrället; inga andra alternativ är tänkbara!

Tolkar vi miljöchefens mejl rätt är det gigantiska uppdraget uppenbarligen långt ifrån slutfört. Nu inleder kulturorganet efterforskningarna om slutnotan. En föga djärv gissning är att den som vanligt kommer att skickas till oss skattebetalare.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Detaljer på valkalven i Mellby

Decimeterstora havstulpaner på kalvens underkäke.
Man kan undra om dessa havstulpaner lever i ett slags symbios med valen.
De gröna partierna är sannolikt olika typer av alger.
Den stora bröstfenans anslutning till kroppen. På vuxna knölvalar kan bröstfenorna bli sex meter långa.
Närbild av bröstfenans anslutning till kroppen.
Utskuren bit ur kroppen. Vi ser tydligt det tjocka, svagt gula späcklagret. Valar är endoterma (varmblodiga). Deras kroppstemperatur är ungefär densamma som vår. Vattnet kan alltså vara +5 medan valen håller runt +37. Det gäller alltså att ”späcka på sig ordentligt för att inte bli förkyld”.
Stjärtfenan. Valars stjärtfenor arbetar i upp-och-nedgående rörelser, till skillnad mot fiskar som sveper höger-vänster med sin stjärtfena. Jag vet inte om det finns undantag från denna regel.
Märkt , ,

Ett sjungande däggdjur

Valhud på underkäken.

För dig som inte bara är intresserad av det massmediala tramset runt valbärgningen kommer kulturorganet snart att visa intressanta närbilder av denna havets skönhet, ett däggdjur som andas med lungor, kan väga 40 ton och helst och mest käkar krill. Kalven är mellan fyra och fem meter lång vid födseln och väger då runt 1 300 kilo. Knölvalen är en duktig sångare.

Märkt

I röret…

Sedan gammelmedierna fått ljuga ihop sina explosionsteorier är faran plötsligt över. Här går så kallat vanligt folk bara meter från kalven utan skyddsutrustning. Kalven var bara timmar tidigare beskriven som ”explosionsrisk” i gammelmediernas följa Johnlekstuga.
Precis som gammelmedier överdriver och småljuger kan man göra även med kameran. Här ser den lilla kalven kolossal ut tack vare att den är nära kameran med en person långt bakom. Hade vi ställt mannen framför valkalven skulle den se ynkligt liten ut. Allt går att fixa – med kameran och i gammelmedier.

Fasansfulla scener utspelade sig i dag i Mellby. Hela området mellan byn och stranden var avspärrat. Det vimlade av poliser i och på alla slags fordon. Och över hela konkrarongen hängde hotet om utplåning genom valexplosion. Alla bar hjälm och skyddsutrustning. Stämningen kunde jämföras med ”ryssen kommer…”

Mer än så vill vår utsände reporter Ingvar Charm-Knubbendorph ännu inte säga från sitt gömsle i den polis- och gammelmedieockuperade lilla byn på sydöstra Öland. Han utlovar dock intervju med hemlighetsfull polis…

Genom skickliga agenter har kulturorganet fått information att det på kommunens skyltar nu inte står explosionsrisk, utan olycksrisk. Vari olycksrisken består i framgår dock inte av texten. Den lilla söta valen ligger nu på land. Att denna väna varelse fått gammelmedier att varna för en farlig detonation är märkligt och tyder på att gammelmedierna borde sitta ned och tänka igenom sitt språk. Gammelmedierna har i Mellby som så ofta bjudit på en gigantisk västgötaklimax.

Film kommer. Den bör inte ses av känsliga personer.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,