Saknar du din katt?

Död svart katt hittad strax söder om Södra Möckleby. Den har vita långstrumpor på bakbenen, korta på frambenen. Vill du ha mer info mejla staffan.lagerstrom@telia.com

Havets smycken

Jag vet inte hur många bloggar jag har drivit under de senaste 20 åren. Sannolikt minst ett dussin. I dag hittade jag en av dem – av en ren slump. Den handlar om livet i vatten. Ur den ”stal” jag några av mina egna bilder. De visar oss små men vackra djur fångade i Degerhamns hamn. Njut av detaljer och färgprakt.

En alldaglig spigg skimrar som vintergator i närbild. Spiggen bygger bo av växtdelar inför leken. Denna lilla romrövande fisk har tyvärr decimerat gäddbeståndet utmed den svenska kusten.

Gulbrämad dykarbagge. Den lever av grodor, småfisk och annat smått och gott. Den är en utmärkt flygare.

Tångräkor. Danskarna fiskar upp till 300 ton om året av denna skönhet. De serveras färskkokta.

Vem är du? En förvånad spigg i närbild några minuter innan den återfick friheten i Kalmarsund…

Annons

Dag så grå

13 november var grå som läskpapper. Dimman låg stundtals tät över Ottenby. Den suddade ut detaljer och konturer – en fotografisk utmaning.

Men mitt i allt det grå fick jag – plötsligt och äntligen! – lite mer fakta om en historiskt betydelsefull verksamhet på södra Öland. Det handlar om ett hus fullt med utrustning som användes i kampen mot tyskarna under andra världskriget. Läs mer i kommande inlägg.

Många tusen gäss finns fortfarande kvar på södra Öland. Och varför ska man flytta då det fortfarande är sommar? Åtminstone var det sommar i går med +14. Film om denna sommardag är på g. I den ser vi bland annat ett halvdussin blommande växter – den 12 november!

Hjortar vid Kungsgården.

Skrakar vid fyrplatsen.

Den underbara – men livsfarliga – hunden

Du är ute och cyklar… Frid råder. Du njuter. Extremt plötsligt kommer en jättelik hund mot dig i 50 kilometer i timmen. Den gapar stort och skäller vilt och dess osynliga matte skriker som om hon fått en bajonett genom kroppen. Vad tänker du? Så trevligt med leklysten hund!? Eller: Nu blir jag dödad?!

Vad tycker du, är det mysigast att bli attackerad fram- eller bakifrån? När jycken kommer bakifrån och matte skriker som en mistlur har du dessutom mindre möjligheter att se hunden. Den kan när som helst hugga dig bakifrån och du går i backen som en sten… Framifrån har du bättre koll, men känslorna är desamma…

Ja, det är såna situationer man får bereda sig på som cyklist. Jag har varit med om den tre gånger, varav två med samma matte och vovve. Vissa ska inte ha hund. Det är sällan fel på hunden, men ofta fel på ägaren. Denna andra gång förklarade jag för matte att nästa gång blir det polisanmälan. Hon urskuldade sig med det gamla vanliga idiotiska tramset:
– Men hon är så snäll. Jag gjorde fel som hade henne lös men det brukar jag inte ha.

Nä, det är just det där med ”brukar jag inte ha” och ”snäll” som avslöjar hundägarens inkompetens och bristande empatiska förmåga. Jag är själv en stor hundvän och har haft många jyckar. Jag lärde mig tidigt vad många inte förstår: Ansvaret för hundens göranden är ditt – och endast ditt. Hunden behöver inte vara aggressiv för att vara livsfarlig. Hoppar din hund i ren lekglädje på en cyklist som välter och slår ihjäl sig är två liv ödelagda, ditt och cyklistens.

Dåligt uppfostrade hundar kan vara livsfarliga. I går blev en matte i Robertsfors dödad av sin egen hund.

Det är tillräckligt farligt att cykla. Runt 30 cyklister omkommer i Sverige varje år. Det är kanske dags att undersöka hur många olyckor som beror på hundar… Eller ska jag säga ”hur många olyckor som beror på okunniga mattar och hussar”?

Sune Flisa
chefredaktör
hundvän

Öland – fågelskådarnas ö, del II

I dag är det ännu fler fågelskådare i Mörbylilla för att kika på den lilla sibiriska piplärkan, som kommit ur kurs och blivit ölänning.

Öland – fågelskådarnas ö

Klockan 15 i dag. Åkern åt havet vid Mörbylilla ser ut som en parkeringsplats utanför IKEA. Vad pågår? Då såg jag alla kikare. Saken var biff. Larmet hade gått. Jag frågade första bästa kikbärare jag träffade.

– Sibirisk piplärka! sa han.
Jag låtsades förstå.
– Jaså, en sån liten krabat, sa jag.
– Precis, sa kikbäraren.

Och så vandrade han och alla andra i väg ned mot havet…

Jag fortsatte min cykeltur åt norr…

Öland – fåglarnas ö

Plats: Stenåsa kyrka
Tid: I dag klockan 17

Pinne eller orm?

Det är inte ofta en orm ligger och solar sig helt rak – som en pinne. Men det gjorde den här krabaten. Jag kom i fart på cykelleden och väjde för en pinne (jag cyklar aldrig över pinnar sen jag fick en sån in i framgaffeln och vurpade framåt!). Men jag hann se att pinnen rörde sig i ena änden. Det är ovanligt att pinnar gör så. Därför vände jag. Och vips var pinnen en liten huggorm.

Vi snackade lite om väder och vind och kom överens om att 25 grader i solen är ganska idealiskt. Sen skiljdes våra vägar.

Se alltså upp för pinnar som ligger på soliga delar av cykelleden. Pinnarna kan vara ormar.

På liv och död

Stekeln fastnade i spindelns nät. Stekeln kämpade i tio minuter för att komma loss. Då och då närmade sig spindeln sitt offer, varvid stekeln såg ut att försöka attackera sin fiende med alla medel, ”sparkar”, ”kullerbyttor” och ”svingar”. Den utdragna kampen var plågsam att se och slutade med att…

Ja, det får du se inom kort i en film jag gör.

Är det nån som vet vilken slags spindel och stekel vi ser? Kamera: Canon 5D med Sigma 150/2.8 makroglugg. Blixt.

Stekeln satt ibland fast i ett ben, eller som här i stjärtpartiet.

En svårbotad sjukdom

Svensken lider av gräsklippningsneuros, en kronisk sjuka. Så snart en gräsmatta vuxit en millimeter måste dödsbringaren fram. Här ska klippas! Gräsklipparen dränker miljön med avgaser och buller, dödar tusentals insekter och torkar ut jorden, gör den fattig. Den drabbade sätter gräsets höjd före all annan hänsyn! Varför dessa människor har gräsmatta kan förvåna. Det vore enklare med grön asfalt.

Mörbylånga Bostadsbolag har förstått problematiken. De sa genast ja när jag föreslog att lämna delar av vår gräsmatta oklippt. Det hedrar bolaget som sägs ha planer på att ytterligare utveckla idén om ”begränsad gräsklippning”.

Nedan ser du vår gräsmatta med oklippt cirkel i mitten. I den frodas mängder av växter som annars aldrig får en chans till ett blommande liv. I cirkeln finns dessutom massor av larver, skalbaggar, flugor, maskar, bin, fjärilar och humlor. Gräsmattan utanför cirkeln är halvdöd, svedd, kruttorr. Den kämpar för sitt liv. I cirkeln däremot frodas livet. I den växer och utvecklas allt.

Det bruna fatet i cirkelns ovansida är ett egendrejat fågelbad. Där dricker alla sorters småfåglar samt kajor och skator. Fåglar som brukar kombinera dryck med långvariga bad är duvor, koltrastar och starar.

För många år sen besökte vi paret som verkligen förstod farorna med den kroniska och extremt smittsamma gräsklippningsneurosen (Grassosus Neurosus Forte). Se deras trädgård här.

Ett annat exempel är denne tänkande gräsklippare i Grönhögen.

Vägen – en slaktplats

Överkörd huggorm.

Under gårdagens cykeltur såg jag fyra huggormar på vägen – två levande och två överkörda. Jag räddade en blott 15 centimeter lång äsping från en säker död, där den låg i ”djupaste njutning” på den svarta varma asfalten. Mycket större möda krävdes för att få en stor kopparorm att tänka på annat än vägens upplagrade värme. Den var envis och försökte återvända ut på vägen om och omigen. Men jag var envisare.

Att tänka på vid ormflytt: Även en liten söt äsping kan vara lika giftig som en fullvuxen huggorm. Undvik därför att ta i den, fös den mot vägrenen genom att gå mot den. Den flyr då åt motsatt håll. Lyft aldrig en kopparödla/kopparorm i svansen – som då går av. Den växer visserligen ut igen men aldrig till ursprunglig längd.

Allt liv älskar vatten

Om du duschar en bit av gräsmattan då och då får du ett rikare insektsliv. Fjärilar tycks ha ett sjätte sinne för att hitta vatten; de kommer nästan omedelbart. Och fåglarna dricker en hel del i dessa torrtider. Denna kaja står med öppen näbb och låter ”regnet” från vattenspridaren rinna in i torr strupe.

Nytt projekt

Kulturorganet inledde 14 april filmprojektet Albrunna lund under ett år. Tanken är att göra en film som hela tiden växer i längd och som inte är helt färdig förrän ett år har gått. Den ännu inte färdiga filmen kommer då och då att visas innan slutversionen publiceras 14 april 2023.

Nedan en statist i filmprojektet.

Gräsklippningsdöden

Allt fler trädgårdsägare förstår att gräsklippning utarmar fauna och flora. Massor av insekter blir till mos och växter dör ut. Claes Elinder i Grönhögen har i många år använt sig av ”gångklippning” i sin terrasserade trädgård.

– Nu tar jobbet bara en halvtimme, säger han. När jag klippte hela tomten fick jag knega på i 2,5 timmar. Men viktigare är att trädgår´n nu fått liv. I det oklippta upptäcker jag ständigt nya växter och insektslivet blomstrar. Dessutom skonar jag miljön genom att minska bensinförbrukningen.

Claes har också planterat ”fjärilsmagneter”, alltså buskar som lockar till sig fjärilar.
– Du ska komma och titta lite senare i vår, säger han. Då är buskarna fulla med bevingade skönheter.

Vi återkommer till Claes trädgård lite senare i vår för att kolla in allt som spirar och blommar…

Kulturorganet har länge propagerat för minskad gräsklippning. Förra året föreslog vi både kommunen och det kommunala bostadsbolaget att utveckla och sprida idén om begränsad gräsklippning. Läs flera inlägg i ämnet här.

Claes framför villan i Grönhögen.

Här har en del av trädgården bara klippts som en gång i kanten. Det oklippta partiet blir inom kort mycket vackrare då fjolårsgräset inte längre syns.

Det orättvisa livet

Vi satt i värmestugan vid fyrplatsen och frös. Utanför låg dessa soldyrkare och njöt.

Hjortarna

De hjortar som inte dök upp i videon Vi cyklar från Seby läge till där Öland tar slut visade i stället upp sig på hemvägen. Och som alltid kom de kutande i full kareta…

Ofullkomlighetens lov

Precis som i livet är det nästan omöjligt att uppnå allt man vill när man makrofotograferar. Därför blir de ofullkomliga bilderna ofta de bästa. När livet kinkar hittar jag ofta tröst i den lilla världen, den som är så liten att vi måste ha hjälpmedel för att komma den in på livet, i detta fall ett makroobjektiv.

”Det perfekta” är nästan alltid ouppnåeligt, lyckligtvis. Att hitta skärpan på en humlas öga på en i vinden svajande blomma är i det närmaste omöjligt då skärpedjupet är en millimeter. Men försöka duger och ”bara nästan” blir ofta bättre än ”fulländat”.

Nedan följer jag en humla i mina nyutslagna blåluserner. Bilderna är från soliga i går och passar bra på regniga i dag.

Monarkfan

Spindlar gillar min Monark lika mycket som jag. Varje morgon är flera nät spunna, ibland upp mot tio stycken. Tar jag bort dem kan nya vara riggade inom bara nån timme. Jag blir imponerad och läser att korsspindeln oftast tillverkar ett nät med 20-30 centimeter i diameter. Det gör den på en halvtimme. Jobbet kan dessutom göras flera gånger per dygn.

Fortfarande sommar

Idisslande kritter vid Seby läge. Stugorna vid horisonten står i Gräsgårds hamn.

Fårskallar IV

Tripp, trapp, trull.

Fårskallar III

– Vad tycker du om mina nya tänder?

Fårskalle

– Sa du att jag är en snygging?

Fårskallar II

– Har du hört talas om siamesiska tvillingar?

Fårskallar

Tänk så fina kompisar vi är.

Att prata med djuren

Ett kort snack med en soldäst huggorm och ett långt småprat med en hoper får ingick i dagens femmil på hojen. Fåren nere i Ottenby kräver varsamhet om man ska komma dem nära. Tre av dem låg under några skuggande enar. Det var siesta. Jag småpratade med dem medan jag närmade mig långsamt, klickade några kameraskott på talibanvis rakt upp i luften för att vänja dem vid ljudet. Min 13 år gamla Canon låter som en illa vårdad kalashnikov. Tre minuter senare var jag en meter från dem. Det var bara att börja plåta. Det var mörkt där under buskarna, men inte ens blixten skrämde dem.

Tio minuter senare närmade sig en skock släktingar med sträckta halsar. Vem fan är det som ligger där under busken och snackar med mormor och morfar och grannen Einar? En kvart senare var åtta får åskådare till min fotoseans med tre mittpådagentrötta fårskallar. Skocken kom mig så nära som två decimeter; den hade nog aldrig träffat en så konstig människa. Och siestatrion rörde sig inte ur fläcken hur nära jag än kom, hur mycket jag än blixtrade rätt upp i fejset på dem. Många djur känner när en människa är deras vän.

Nedanstående bild blir mitt bästa minne. Fåret och jag ser verkligen varandra.

1/60 sekund, bländare 6,3 vid 100 ISO. Direktblixt.

Fyrplatsen – ett menageri

Fyrplatsen på södra Öland dan före midsommarafton. Det kryllar av djur på vattnet, i vattnet, på land.

Vart ska vi? Var är vi? Vad gör vi?

En och annan fiskpinne finns kvar

De negativa nyheterna om Östersjön tär på min mentala hälsa. Därför kändes det skönt att se det jag såg häromdagen: Att man från KR28 hivade iland sex lådor fisk i Gräsgårds fiskehamn. Inte mycket men alltid något.

Flyktdjur

Delar av den flyende flocken.

Bakdelar på delar av den flyende flocken.

Flyktdjur är märkliga. Dessa hjortar stod jag lugnt och tittade på i fem minuter. Ingenting hände. Vi blängde på varandra, utbytte några ord om värmen. Trots gemytet hoppade alla i flocken plötsligt iväg som igångkickade av startpistol.

– Kuta grabbar och tjejer! Här gäller det livet!

Men jag märkte ingenting. Allt var tyst, inte en bil, inte ett flygplan, inte ett rovdjur. Kanske flög en mygga förbi och satte fart på 40 ben och 400 kilo kött som i vild panik störtade ned mot Kalmarsund?

Kostigen mot fyren

Mamma Mu: – Så skönt vi har det här i solen, min lilla älskling. Här ska vi stå länge och bara njuta.
Kalven Mu: – Du har rätt, lilla mamma. Jag älskar dej. Här trivs jag också. Å så skönt att bilarna står stilla. Jag är så trött på trafiken här. Dom far fram och tillbaka som tokar.
Mamma Mu: – Ja, det är snart högtrafik här nere. Långa raddor av bilar. Och trångt och farligt är det också.
Kalven Mu: – Har du förresten hört att människorna kallar den här kostigen för cykelled, att folk ska cykla här?
Mamma Mu: – Ja, min lilla älskling. Men du ska inte bry dej om allt tossigt som människorna säger. Dom pratar ofta i nattmössan. Man kallar cykelled som inte finns för cykelled. Det kallas ”alternativa fakta” och är ett begrepp som en rådgivare till Donald Trump myntade 2017.
Kalven Mu: – Ja, ja. Du menar den där haggan Kellyanne Conway. Med henne började hela världen bli skev. Människorna säger till exempel att cykelleden går från fyr till fyr. Och att landsväg är cykelväg. Har du hört så knäppt?
Mamma Mu: – Ja, det e så tokigt att man vill gå i sin. Men dom förstår inte bättre. Dom måste hela tiden säga att allt är mycket bättre än det egentligen är. Därför ljuger den ena mer än den andra. Men tänk så förståndig du börjar bli, min lilla Mu. Du förstår mycket nuförtiden utan att jag måste förklara..
Kalven Mu: – Tack, snälla mamma. Jo, då. Jag börjar förstå hur falska människorna är. Pappa säger också att jag är väldigt klok. Och så säger han att jag är en riktig tjurskalle.
Mamma Mu: – Du är för rolig du, min älskade lilla Mu. Tjurskalle! Ha, ha, ha. Tjurskalle! Ja, far din måste nog gå till en optiker.

Kalven Mu: – Men jäklar, mamma. Nu kommer en sån där människa i bil igen och skriker och gormar och flaxar med armarna och vrålar. Nu sticker vi!
Mamma Mu: – Ja, nu kutar vi för livet! Det är då trist att man aldrig får stå i lugn och ro och prata om cykelleden med dej, min lilla Mu utan att bli störd och ivägkörd som vilket kreatur som helst.
Kalven Mu: – Jag håller med dig, kära mamma. Människorna ska lägga sig i allt. Och allt ska vara som dom vill. Vi får snacka mer om den så kallade cykelleden senare. Förresten… Du vet väl att den inte blir färdig under dom närmaste tusen åren?
Mamma Mu: – Ja, jag vet. Det vet alla utom dom som håller på med den och alla politiker som inte säger flasklock utan bara låtsas som att allt är som det ska. Men tiden kommer att hinna ifatt dom, kära Mu. Tiden hinner alltid ifatt lögnen. Vet du det?
Kalven Mu: – Jo då, lilla mamma. Jag vet det också. Tiden hinner alltid ifatt lögnen…
Mamma Mu: – Du är så klok, min lilla älskade Mu. Nu lufsar vi iväg och badar i stället! Här går inte att vara. Jag tror alla människor har blivit tokiga.

Nu går vi och badar