Kategoriarkiv: djur

fickkamera till hjort

Går det att plåta vilt med fickkamera? Svaret är naturligtvis ja. Allt går att plåta med fickkamera. Hur resultatet blir är en annan femma.

Har man inte ett långt teleobjektiv gäller andra möjligheter. Jag brukar ställa tre frågor till mig själv: Vid vilket avstånd från mig flyr motivdjuren? Vart kommer viltet jag ser att fly? Åt vilket håll? Frågorna är relevanta eftersom allt vilt flyr när du kommer tillräckligt nära. I fallet nedan beräknade jag rätt: De kommer att dra rakt över vägen!

Det gjorde de. Men avståndet var stort. Men, det blev några bilder. Den tekniska kvaliteten är låg men det gör mindre när stämning, färger och väder kanske är viktigare bildkomponenter än hjortarna!

hjortar_Fyrplatsen_12Alla djur har en exakt uppfattning om när avståndet till människan blir så litet att det är dags att fly. Här är det – uppskattningsvis – runt hundra meter. Kamera: Fuji X 30.

hjortar_Fyrplatsen_04-kopieraHjortarna en sekund före flykt. Avståndet är runt 150 meter. Kraftig delförstoring drar ned bildkvaliteten, men som sagt: Den betyder inte mycket i bilder som dessa.


 

Taggad , , , ,

högklassig snokteater

rolig_snok_2

Ovan ser du en fullständigt utmattad liten snok, bara 20 centimeter lång. Den har precis spelat upp hela sin repertoar för mig – i ett desperat försök att skrämma mig. Den har rullat i hop sig som en boll. Den har ”rest sig” i avsikten att se ut som en livsfarlig glasögonorm. Den har piskat med stjärten hit och dit. Den har ringlat i sidled med höjt huvud. Den har ”böljat pucklar” på ryggen. Och den har åter rullat ihop som som en liten hård boll. Och jag har sällan skrattat så gott. Denna snok är en världsartist!

Vad den inte visste var att jag haft många snokar i terrarium och därför vet att en snok är helt ofarlig. Den hugger aldrig, den bara flyr. Och ibland spelar den underbar teater på cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen.

rolig_snok_1Här har vi sagt adjö till varandra. Snoken ger sig trött iväg. Men för säkerhets skull ”böljar den några pucklar” och ”slår lite bakut” med svansspetsen. En världsartist lämnar scenen…


 

Taggad

cykelleden = rena skansen

ihoprullad-larv_4

Det vimlar av djur på cykelleden dessa dagar då solen värmer asfalten snabbare än den omgivande naturen. Ormar, skalbaggar, gräshoppor, larver ringlar och kryper och skuttar fram mot till synes bestämda mål. De dagar det har regnat har armador av stora vinbärssnäckor segat sig ut på asfalten. Lyckligtvis tycks mördarsniglarna ha blivit betydligt färre.

Mördarsnigeln är det enda djur jag avsiktligt cyklar över. På en långtur förr om åren kunde det bli hundra stycken. I år har jag bara knäppt några få nån enstaka gång.

ihoprullad-larvDenna långhårslurviga larv är minst tolv centimeter lång, svart på ovansidan. När jag försiktigt stoppade den  för att ta några bilder vände den en ljusare sida utåt och drog ihop sig till en perfekt ring. Så låg den blickstilla. Petade jag på den rörde den inte ett hår.

ihoprullad-larv_2Så här blev den liggande så länge jag stannade vid den, minst tio minuter. Här reser den vit ragg, vilket nog betyder ”upptagen, stör ej”.

ihoprullad-larv_3Ordet fantastisk används alldeles för ofta. Men den här larvens hela framtoning tycker jag är det, fantastisk. Vilken konstruktion. Det var en upplevelse i lugn och ro få plåta den med min Fuji X30 inställd på supermacro. Frontlinsen är då bara nån centimeter från motivet.


 

Taggad , , ,

varning för delförstoringar

Jag plåtade en gräshoppa häromdagen. Du kan se den här. Den är mycket vacker. Därför tog jag en annan bild och gjorde en delförstoring av den. Det skulle jag inte ha gjort. Jag stirrar en insekt i de kloka ögonen – som berättar något för mig som jag aldrig tidigare har hört…

Visst säger hen att jag stör! Visst säger hen att jag ska ta bort min löjliga kamera och dra dit pepparn växer!

delförstoringJag blir imponerad av vad min gamla följeslagare Fuji X30 kan. Delförstoringen är bara runt 1/5 av originalbildens storlek. Hoppans blick inger respekt.


 

Taggad , ,

skönhet på promenad

larv-på-asfaltMånga märkliga djur dyker upp på cykelleden. Ormar, fåglar och insekter förgyller cyklingens själ. Ovan en färgsprakande larv. I dag pratade jag med en vänlig huggorm. Häromdagen spelade en snok upp hela sin repertoar av trick och finter för att få mig byxis. Jag har sällan haft så roligt. Hen hade kommit in som ett skott på Dramaten – om hen bara sökt. Mer om denna snok småningom… Tyvärr ser jag också många överkörda ormar. Ibland får jag för mig att vissa kör över dem med avsikt, men jag hoppas jag har fel.


 

Taggad , ,

kommunal insektsinsikt

Mörbylånga kommun sa ja till mitt medborgarförslag.

Däremot omnämns inte det roligaste i förslaget, lietävlingen Liemannen för att hålla agrart kunnande vid liv vid de bistrare tider som kanske komma skall…

 

medborgarförslag

 


 

humledöd

död-humlaPå cykelleden mellan Albrunna och Grönhögen låg i går många döda och döende humlor. De döda var säkert många fler än man kunde räkna till, eftersom de snabbt föstes bort från leden av den relativt hårda vinden. Nån som har nån orsaksteori? Värmen? Torkan? Eller…?

 


 

Taggad , ,

+ och –

äspingEn liten äsping. Jag har sett många både bruna/brunröda och silverfärgade/svarta huggormar i vår. Det är trevligt. Ingen huggorm vill dig illa – om den inte retas eller blir trampad på. Jag har också sett flera mycket små vanliga snokar. Inte att rekommendera: Om du lyfter en huggorm eller en vanlig snok i stjärten orkar den inte upp med huvudet till dina fingrar. Om den gör det är den ingen huggorm, ingen vanlig snok. Då är den en hasselsnok, vår muskelstarkaste orm. Den är tyvärr sällsynt och tas ofta felaktigt för huggorm. Bra sida om hur du bör agera vid huggormsbett.

Miljöförändringarna är reella. Bara en Trump kan förneka dem. Vårens iakttagelser är både positiva och negativa.

De positiva först: Det finns gott om både huggorm och vanlig snok, nästan alla födda förra året och i år. Hare och rådjur finns i överflöd. Färre mördarsniglar än förra året.

Negativt: Jag har bara sett en enda räv och bara två humlor under hundratals mil på cykeln. Bin är aningen mer frekventa, men är extremt mycket färre än tidigare år. Mycket få fjärilar, förutom enorma mängder invasiva tistelfjärilar.

Plus och minus. Miljön förändras snabbt, vissa arter dör, andra växer till. Ingen kan förutspå framtiden. Den är verkligen oviss.

 


 

Taggad , , , , ,

en av 800 miljarder

tistelfjärilSå här ser den ut, tistelfjärilen, som har svept in över Sverige och Öland i enorma mängder med vindar från Nordafrika. Att komma nära dessa tistelfjärilar för att fotografera dem är nästan omöjligt. De är skygga och flyger mycket snabbt. Detta exemplar är dött. Troligen har det krockat med en bil. Bilismen dödar ofattbart många insekter. En undersökning i Nederländerna visade att landets en miljon bilar tar död på 800 miljarder insekter om året. Man tror att siffrorna skulle bli ungefär likadana i Sverige.

 


 

Taggad ,

håll sverige rent

Allsköns skräp hamnar till slut i havet och på våra stränder. Traktordäck, lastpallar, plast till förbannelse. Här har Håll Sverige Rent gjort en fin insats i Grönhögen. Men det är en skam för mänskligheten att frivilliga – exempelvis Håll Sverige Rent – ska behöva gå och städa efter andra, år ut och år in.

Det som kastas på land hamnar förr eller senare i havet. Tyvärr sjunker mycket till botten. Och vissa plaster upplöses till mikroplaster som dödar smådjur och fiskyngel. Större plastsjok dödar fisk och valar.

Den plast du slänger dödar liv”.

 

 


 

Taggad , , , ,

den livsfarliga asfalten

Sommarhettan 2018 var tydligen bra för den fridlysta huggormen. I går såg jag tre äspingar (ungar), två överkörda och en levande i prima ringlande form. Jag lotsade den från den livsfarliga vägen mot säkerheten i dikesrenen. Varma asfaltvägar blir ofta ormars dödsfällor. Ormar är växelvarma. Dessutom älskar de värme. Trots kalla dagar blir asfalten varm i solens sken. Ja, ni förstår själva…

Sedan 2000 är huggormen liksom alla grod- och kräldjur i Sverige fridlysta.

 

 


 

Taggad ,

livet på en pinne

Måttlig vind, runt 13 grader, inga flugor ännu, betet i kraftigt växande efter regn. Bättre än så kan betande boskap inte få det. Vädret är som bäst, käket på topp, vilket jag hoppas bilderna berättar utan texter.

 

 


 

Taggad ,

vipera berus

Årets första överkörda huggorm. Södra bruket. Alltid lika sorgligt.

 

 


 

Taggad ,

snart kommer gäddan

Senast vi var vid gäddlekvattnet i Parboäng, 27 juni 2018, var här torrt som snus. Nu porlar vattnet i de två tillflödena, och det dröjer inte lång stund innan de första gäddorna är på väg in i sjön för att leka. De första kan faktiskt redan ha tagit sig hit. Leken sker på grunt vatten, gärna översvämmade jordbruksfält. Gäddan, Esox lucius, kan enligt äldre uppgifter väga upp mot 40 kilo. Här kan du se den största spöfångade gäddan 2016.

Gäddan är en rovfisk som äter ”allt som rör sig”: fisk (gärna gädda!), sjöfågelungar, grodor, möss, vattensork. Den kan sätta i sig fiskar som är hälften så stora som den själv, men tar den för stor fisk kan den kvävas, eftersom de bakåtböjda tänderna gör det omöjligt att spotta ut redan hugget byte.

Mellan 30 och 50 ton gäddan fiskas årligen i Sverige. Under senare decennier har gäddstammen minskat kraftigt. Därför betyder vatten som det i Parboäng mycket för gäddans framtid. Gäddlek på film kan du skåda här.

Här går fisken upp från Kalmarsund. Du kan se hela lekvattnet från luften om du klickar här.

Och här öppnar sig lekvattnet för hugade gäddor. Vattnet litter i Parboäng strax söder om Grönhögen.

Där vattnet ligger i dag gick korna och betade i somras.

Manicken på trefoten är en foderspridare, åt fåglarna, inte åt gäddorna.

Uppe till höger kommer ett av de två tillflödena in i ”sjön”. Längst upp i högra bildhörnet ser vi vägporten för väg 136 genom Karl X Gustavs mur.

 

 

 


 

Taggad , , ,

tittut!

Solnedgångskvigor mellan Grönhögen och Seberneby.

 

 


 

Taggad ,

svart eller vit – puckad eller vis?

Familjens svarta får” är ett känt begrepp. Men ”familjens vita får” är helt okänt – tills nu! Om detta vita Ottenbyfår är ett geni eller en looser får framtiden utvisa. Hur som helst håller det sig på sin kant. Är det utstött av släkten von Besserwisser eller har det frivilligt dragit sig undan familjen Fårskalle? 

 

 


 

Taggad ,

höstkreatur

Som tidigare mjölkbonde hyser jag fortfarande uppskattande känslor för alla slags kreatur. Uttrycket ”dum som en ko” är missvisande. Deras försiktiga och avvaktande sätt att bemöta främlingar tyder på gott förstånd. Nästan alla är nyfikna, men vissa tittar bort för att inte visa överdrivet intresse – eller för att de är blyga. Andra låtsas titta bort men håller järnkoll på mig med blicken på sniskan. När isen väl är bruten finns ofta ingen hejd på lusten att umgås.

Dessa charmiga ”betare” träffade jag längs Torngårdsvägen.

.

 

 


 

Taggad , ,

kallbad, varmbad, ståbad, tjurbad

29,5 grader i skuggan. 49,7 i solen. Det gäller att hitta svalka – på land eller i vattnet. I Seby läge kan alla bada, både kreti och pleti och kreaturen.

Botten i Seby läge består av alldeles plana kalkskivor. Och det är så långgrunt att man kan gå halvvägs till Baltikum. Njae, det var kanske en mindre överdrift.

Det finns kallbad. Och det finns varmbad. Och så finns det ståbad. Då står man bara rakt upp och ned och tjurar – medan man badar!

 

 


 

Taggad , , ,

farliga djur

På väg ned mot Sandby borg möttes jag av denna skylt. Jag stannade och funderade en stund på formuleringen ”Kör på egen risk”… Lömska betande elefanter? Hungriga noshörningar? Afrikanska bufflar? Toro de Lidia-tjurar från Spanien? Sedan körde jag vidare och stötte samman med ett gäng trevliga kvigor. Vi pratade lite skit om torkan och betet – och så skildes vi…

 

 


 

Taggad

små grodorna, små grodorna är lustiga att se – i Möckelmossen

I den långvariga och allvarliga torkan är det märkligt att det fortfarande finns vatten i Sydölands grunda mossar. Men det gör det. Möckelmossen är ett exempel. Och trots att vattendjupet bara är några decimeter såg vi både fisk och vatteninsekter.

Ännu märkligare var att det vimlade av små grodor – men långt från vattnet. På vissa ställen räknade vi till fyra grodor per kvadratmeter. Finns de lika rikligt över mossens hela betesområden torde de vara många hundra tusen, vilket är glädjande. Det är ytterst sällan vi ser grodor i dag på Öland.

Kalkflaken runt mossen är så vita att de är svåra att få teckning i när man fotograferar. Ett tips är att underexponera runt ett halvt bländarsteg.

Det är en märklig mosse vi skådar ut över. Här finns vissa djur som bara finns här vid mossen och på några andra ställen på Ölands alvar. Ett exempel är alvarstyltflugan som du kan läsa om i nästa bildtext. En annan är hästskoräkan, ett uråldrigt kräftdjur, upp till 8 centimeter lång. Enligt en informationsskylt lever den i fiskfria vatten som torkar ut under sommaren. Vi såg fisk och mossen har inte torkat ut – men hästskoräkan har kanske gjort ett undantag här i Möckelmossen.

En ”insekternas Jan Långben” är Alvarstyltflugan. Sommartid styltar den omkring över kalkhällarna här och jagar favoritfödan kvalster.

Trots googling och jämförelser kan vi inte se vilket slags groda vi stötte samman med. Vet du? Vi tycker ingen av arterna här ser ut som ”vår”. Grodan är bara två centimeter lång och alla de många tiotals vi såg var lika små. 

Det faller ett mjukt vackert ljus över mossen med det friskt gröna ”stäppgräset” i kontrast till den vita kalken. Hur ”det gröna” kan växa är en gåta. ”Jordlagret” är så tunt att det inte ens går att mäta.

Stående vid stranden ser man botten ungefär 20 meter ut. Sedan tar reflexerna över. Så långt man ser är vattendjupet bara ”några få decimeter”.

Det märkliga med dessa små charmtroll var att vi stötte på dem långt från vattnet, minst 50 meter från stranden. På stranden eller i vattnet såg vi inga. Min lilla erfarenhet av grodor säger att de behöver fukt och vatten, men den här lilla krabaten satt i ökentorka mitt i solskenet där det säkert var 40-50 grader varmt.

En vattenspegel!

På avstånd ser de ut som kalkstensflak. Men i teleläget på min Fuji X30 såg jag att det var bubblande, vita blommor som ligger i stora drivor utmed vissa av mossens stränder. Du som vet vad de heter får gärna kommentera.

 

 


 

Taggad , , , ,

det ljuvliga betet

När kreaturshållande bönder planerar nödslakt då beten och vallar har stannat i tillväxt på grund av den extrema torkan finns grönskande frodiga undantag som får det att vattnas i munnen på hungriga kvigor, kor, tjurar och kalvar. Vatten är en absolut förutsättning för allt liv.

Dessa lyckligt lottade kritter huserar på en frodig ö i Triberga mosse. Hur den ser ut på vintern kan du se här. Bakom mossen ligger Triberga borg. Men den är så låg att den bara kan anas på denna bild. Vill du se den ordentligt kan du klicka här. Då får du även se detta landskap från luften.

 

 


 

Taggad , ,

vattenbete

Gräset sinar, vattnet sinar. Men Östersjön är fortfarande blöt – åtminstone i Gräsgård.

 

 


 

kompakt för 5 000 ersätter systemkamera för 30 000

Det är nu länge sedan jag använde mina systemkameror. De känns otidsenliga, klumpiga och alldeles för dyra. Min lilla Fuji X30 klarar det mesta, även extrem makrofotografering. Den här slickande krabaten med lång tunga är fotad på fri hand på bara någon centimeters avstånd. 100 ISO, 1/250 sekund, bländare 3,6. Delförstoring.

Humla i fingerborgsblomma. Observera klumparna på bakbenen. Jag tror de består av hopsamlat frömjöl. För att komma ut ur blomman gör humlan ofta en elegant baklängesvolt. Samma exponeringsvärden som för bilden ovan. Det jag framför allt uppskattar på Fujismällan är – förutom fin skärpa – extern blixtsko och två olika sökare: optisk och display. Exponeringen är också extremt jämn och säker. Delförstoring.

 

 

 


 

Taggad ,

tysta anspråkslösa skönheter

Kanske är det för att vi vattnar som vi får så många fjärilar på korta besök vid vattendroppar på krukor och blad. Under våren hade vi många humlor, nu är de färre. Däremot har vi haft besök av många olika slags bin, även bobyggande såna. Eftersom mina kunskaper om fjärilar är minst sagt små presenterar jag dem utan text. Du som eventuellt vet namnen på skönheterna får gärna dela med dig genom kommentar. 😉

För dig som är fotointresserad kan jag berätta att kameran är en Fuji X30, supermakroläge i största vidvinkelläge. Den blå fjärilen är plåtad i 100 ISO, den murriga i 500. Fotograferingsavstånd mellan 1 och 3 centimeter.

Taggad ,

små blommor – och stora

Man behöver inte resa till andra sidan jordklotet för att se något unikt eller spännande. Det är bara att lägga sig på magen där man står och går så öppnar sig en säregen värld. Denna värld är helt utan ordning, helt utan logik – åtminstone för mig. Den är endast naturlig. Vilda växter är sådda med vinden, insekter, fåglar eller andra djur. Den eventuella logiken ligger i att frön måste hamna i rätt omständigheter för att gro. Vädret måste vara på ett visst sätt, fuktigheten likaså. Alla dessa parametrar tillsammans bildar ”ett naturens inferno” som inte går att hitta en regel för. Här härskar slumpen. Finns någon som helst mening är den endast ”att gro”.

Dessa blommor är inte ens en decimeter höga och de är bara några millimeter i diameter.  Kanske ser vi nån typ av förgätmigej? Kameran ligger i princip på marken och avståndet till närmaste blomma är inte ens en centimeter. Om man tittar så djupt nedåt att man inte ser någon horisont är man helt inne i ”den lilla världen” – där så mycket spännande finns att uppleva. 

De fotografiska möjligheterna är många i den lilla världen. Jag föredrar att jobba i motljus – om det går. Kameran har jag inställd på makro eller supermakro. Med min Fuji X30 kan jag då gå extremt nära motivet. Tyvärr fungerar inte den inbyggda blixten i makroläge på många fickkameror. Jag söker nästan alltid diagonaler att bygga bilden kring. Men i den lilla världen brukar jag få leta förgäves…

När jag fotograferade denna ulliga växt dök plötsligt två blixtsnabba myror upp. De kutade hit och dit så det gällde att hitta rätt exponeringstillfälle då de gjorde något litet uppehåll i vardagsslitet. Skärpedjupet blir kort vid makrofotografering, mindre ju närmare motivet du kommer och ju mer du öppnar bländaren. Kameror med stor sensor har kortare skärpedjup än kameror med liten sensor. Ofta strävar man efter kort skärpedjup, men det finns som bekant gränser för allt. Är man bara nån centimeter från motivet blir skärpedjupet extremt litet även vid minsta bländare.

En pytteliten blomma som just nu finns i miljarder i hagar och utmed havet. Den ”fladdrar hysteriskt” när det blåser så även här gäller att hitta nån lugn sekund då vinden pausar – vilket inte är så lätt på Öland. Endast en blomstängel är skarp, alla andra blommor lyser som oskarpa snöflingor i bakgrunden.

En myra till. Denna visade tydligt att den observerat mig. Den ställde sig blickstilla för att inte röja sig – ett utmärkt tillfälle för exponering. Myran blev sedan nyfiken på mig och min kamera med den stora glasbiten längst fram. Den gick långsamt mot mig…

Klicka upp bilden i stort format och se myran i ögonen! Så här stod hon en stund och starrbligade på mig, misstänksam och på sin vakt. – Jag heter Staffan, sa jag. Vad heter du min lille vän? Myran svarade inte.

Denna märkliga ”skog” finns nästan överallt, på bara några centimeters höjd över jordlagret. 

Vi lämnar den vilda naturen och tittar in i den av människan odlade. Den är inte lika spännande, men visst kan den vara vacker – ibland. Men eftersom jag är motståndare till rabatter och blommor i rader är det få trädgårdar som faller mig på läppen.

Odlade men vackra tulpaner i kylig gulvit färg, som gifter sig fint med de lika kyligt gröna bladen. Här har människan lekt gud och gjort ett hyfsat jobb.

Planterade pingstliljor(?). Här har man satt dem i asymmetriska grupper vilket ger ett naturligare intryck än satta i rader eller homogena fält.

Tokroliga tulpaner att bli glad av. Det är nåt kaxigt över denna sort.

Mot djupet av blomkalken uppstår frågan ”hur är det möjligt?”…

Denna bild tilltalar mig rent fotografiskt. De spretiga grenarna till höger står i bjärt kontrast till de fylliga, mjuka, nästan sensuella blomklockorna till vänster.

Denna tulpan har precis öppnat sig efter ett regn. Nu blottar den ”livets mening” och intresset bland insekterna kommer snart att vakna…

 

 


 

Taggad , , ,

med värmen kommer cyklister och ödlor ut på vägarna

Denna vackra kopparödla låg och solade sig på den varma vägen ned mot Ottenby, helt ovetande om att bildöden troligen hade slagit till  om inte ”den där cyklisten” hade stannat, pratat lite väder – mest om värmen – och sen föst samtalspartnern till det mycket tryggare alvaret. Man ska inte ta i kopparödlan eftersom den då kan tappa svansen. Den blir aldrig riktigt normal igen, även om den till en del växer ut. Kopparödlan är fridlyst. Andra glädjeämnen i dag är humlor, citronfjärilar och flugor. Men jag är inte alltid snäll; under kvällen knackade jag livet ur årets första mygga.

 

 


 

Taggad

vad glor ni på?

Dom som frågar är får i Borgs by.

Taggad , ,