Kategoriarkiv: djur

Herre på täppan

Får i Ås, januari 2012.
Märkt ,

En dag som gjord för hjortjakt

Hjortarna brunstar nere i Ottenby. Jag cyklade dit i övertygelsen att jag lätt skulle kunna fälla en bock med några välriktade skott. På väg ned mot gamla fågeltornet cyklade jag lika ljudlöst som en indian i mockasiner. Jag gled fram genom en mäktig natur. Och där stod han! På vänster sida om vägen, bara 40 meter ifrån mig. Vilken bjässe! Vilket djur! Uttryckt på sportfiskespråk var han stor som en flodhäst med ett horn som en uppländsk tusenårig ek. Han måtte väga flera ton.

Jag stannade och lika graciöst som en Idlaflicka gled jag av cykeln. Men vinden låg fel. Bocken kutade in i skogen. Jag efter. Jag tyckte jag var lika tyst en en slingrande snok, men det tyckte inte bocken. När jag smög 30 meter gick han 50. När jag ålade 100 kutade han 120. Jag avbröt. Nu skulle jag använda ett annat vapen, min oerhörda intelligens.

Bocken ökar hela tiden sitt avstånd till mig.

Alltså cyklade jag ned till fågeltornet och tog några bilder och unnade mig en kopp kaffe. Jag kände mig helt övertygad om att jag skulle lyckas. Ingen är så smart som jag! På vägen ned hade jag sett några getter långt in i skogen på andra sidan vägen. Och efter drygt 70 år har jag lärt mig att manligt brukar dras till kvinnligt. Min plan kunde inte misslyckas. Nu du bock, ska du få se på en som kan sina saker…

Nu krävdes total koncentration. Med kamera på 1,5 kg i högerhanden svingade jag mig upp på stålhästen och smygcyklade mot Kungsgården. Nu du, bock! Nu ska jag lura dig! Den överlastade cykeln gled fram lika tyst som en fjäder flyger med vinden. Jag var oerhört imponerad av min plan, redan innan den gav utdelning. Driften, tänkte jag. Brunsten! Den kommer att fälla dej, bock.

Efter 300 meter såg jag nåt vitt till höger inne i skogen. Stannade. Höll andan. Stod staty. Höll andan i över fem minuter, rörde inte ett ögonlock. Nu du, bock…

Väntan… Nu ska vi se vem som är smartast. Jag log för mig själv och njöt av hur bra min plan skulle falla ut. Så oerhört smart jag är. Det går inte att förstå, faktiskt.

Och så kom han, bocken! Några hastiga hopp, två galoppsteg och sen var han borta. Men jag fällde honom. Han blev ett lätt byte. Nästan för enkelt för en riktig smarting.

Hur smart får man egentligen vara?

Fångad precis i uthoppet mot vägen.
Efter en lång jakt avlossar jag det perfekta skottet. Jakten är över.
Märkt , , ,

Möte i dimma

Det var svårt att hitta hem under dagens cykeltur på östra Öland…

Märkt

Lagom är bäst i landet lagom

Kungsfasaner är kända för att vara aggressiva mot både människor, djur och andra fasaner. Arten kommer från Kina. Nu ska förrymda kungsfasaner jagas i Högsby. Handläggare på Naturvårdsverket har tillåtit jakt med omedelbar verkan, enligt Barometern.

”_ _ _ I det här läget försöker vi vara ute i god tid _ _ _ innan de hinner orsaka för mycket skada”, säger Per Risberg, Naturvårdsverket.

Jakten administreras av Nejmyndigheten som valt ut speciella jägare (så kallade kungsfasanjägare, kulturorganets anmärkning). Man börjar omedelbart med att få bort denna invasiva art. I fallet med mördarsniglar blev insatserna för sent insatta. Nu jäklar ska man panga på direkt. Fram till årsslutet får man hålla på.

Men vet man vad man vill? Ska fågeln helt väck eller bara decimeras? Högst 20 kungsfasaner får nämligen skjutas.

Tänkte man likadant med mördarsnigeln, att lagom antal är bäst i landet lagom?

Märkt , ,

Ormräddning

Ormar har en akilleshäl. De gillar värme. Nu när det börjar bli svalare ser många ormar cykelleder och landsvägar som värmestugor. Den svarta asfalten drar åt sig extraplusgrader från solen. På bara några dagar har jag vänligt men bestämt fått lotsa två små huggormar från dödens väg mot säkrare marker.

Denna orm låg mitt på cykelleden. Jag såg inte att det var en orm förrän jag passerade en decimeter ifrån den. Den låg kvar, orörlig. Jag vände och visade var skåpet ska stå och vart färden ska gå.

Märkt ,

Man lär så länge man cyklar

I dag låg en till synes död ormslå på cykelleden. Jag stannade. Jag petade på den. Den började ringla sig mot ledens kant. Men den kom ingenvart. Den jobbade hårt men låg kvar på stället. Jag misstänkte skada.

Efter en stund uppenbarade sig orsaken: Hal asfalt. Sannolikt hade nattens regn skapat en tunn oljehinna på ytan. Ormslån slirade. Ormslån skulle behöva ringla dubbat. Hur den än jobbade blev det på stället marsch.

Jag stack in några grässtrån under ”ormen”. Då gick det bättre. Den kom några centimeter framåt då och då. Jag la mera gräs under den – och farten ökade. Så snart den nått marken vid sidan av leden pilade den iväg som en ormslå brukar pila iväg.

PS. Du vet väl att du aldrig ska lyfta en ormslå/kopparödla i svansen – som den då kan släppa/koppla loss. Den växer visserligen ut igen men aldrig till originalstorlek.

Märkt , ,

utan fauna

Gräsgårdsdamm_4

Bevattningsdammar kan vara svåra att upptäcka till fots. De har ofta en låg profil. Från cykel ser man dem lättare. Denna ligger nåt hundratal meter från vägen på vänster sida ned mot Kvinsgröta, väster om Gräsgårds kyrka.

Gräsgårdsdamm_2Det botaniska livet är ganska rikt i dammens klara vatten. Men var är alla djur? Jag såg inte en enda insekt. Som sjuårig akvarist minns jag att jag fångade ”miljoner” småkryp till mina Pterophyllum eimekei och Mollienesia sphenops med bara några få svep med håven i liknande vatten.

Gräsgårdsdamm_1Som synes är vattennivån låg. Det är hett; jordarna är ökentorra. I bakgrunden ser vi Gräsgårds kyrka.


 

Märkt , , ,

mink i närbild

Ur filmen Kalla döden i Grönhögens hamn presenterar vi här några stillbilder av mördaren och hans offer.

Här har han tagit en fisk, men enligt en verksam i hamnen finns i år nio minkar i hamnen – och därför inte en enda andunge.

Vill du se minkarna sitter du bara still några minuter och spanar mot södra pirens ovansida, inre hamnen i vattenbrynet vid hamnkontoret eller vid bordet vid pirfästet där denna film är tagen.

mink_1

mink_2

mink_3

mink_4


 

Märkt

den enes död, den andres död

Att tvätta bilen är inget för mig. Det blir sällan av. Senast hände det för ”flera månader sen”. Häromdagen råkade jag – av okänd anledning – titta på bilens främre nummerplåt. Den var skinande ren. Inte en insekt satt där. Annat var det förr i världen. Då krävdes titt som tätt rengöring av både nummerplåt och vindruta med speciella ”insektssvampar”.

Hmm…

Jag googlade. Och kom ihåg det jag tidigare skrivit om, insektsdöden. Med ramsan katten på råttan och råttan på repet i minne kan den bli fiskarnas och fåglarnas död – och därmed mänsklighetens…

Läs och begrunda.


 

Märkt ,

Vackra fålar norr om Torngårdsvägen

I mina ögon utstrålar dessa stiliga hästar en blandning av ”kollektiv rastlöshet och lätt melankoli”. De är självmedvetna och nyfikna. Öronen framåt är ett bra tecken på intresse för kontakt även med tvåbenta djur med kamera i högsta hugg…

hästar_Torngårdsvägen_02

hästar_Torngårdsvägen_03

hästar_Torngårdsvägen_04

hästar_Torngårdsvägen_05

hästar_Torngårdsvägen_06

hästar_Torngårdsvägen_07

hästar_Torngårdsvägen_08


 

Märkt

smaka på ordet ”honungsfacelia”!

Vi går mot en tyst vår – om den så kallade utvecklingen får trampa på med automatik. Larmen avlöser varandra. Det finns allt färre insekter, fjärilar, bin och humlor.

Klipp inte hela gräsmattan. Lämna delar av den oklippt. Den blir så mycket vackrare och bättre för di sma undar jordi – och även för dem i luften.

Jag duschar som hastigast buskar och rabatter under morgonen. Den förbrukade vattenmängden blir minimal. Fjärilar och annat smått bevingat dyker genast upp för att släcka törsten.

honungsfacelia varje vår! Vackert namn, vacker blomma. Lättskött. En blå magnet för bin och humlor. De älskar den. Och jag med.

honungsfaceliaFör en timme sen landade detta bi på en nyutslagen honungsfacelia precis framför min kamera. Det sa bara klick.


Märkt , , , , ,

sköna fejs

Som tidigare kobonde kvarstår min kärlek till kreaturen. Doften, mixningen av nyfikenhet och totalt ointresse är fängslande. Ena sekunden är man värd all uppmärksamhet i världen, andra sekunden finns man inte… På dessa bilder finns jag – fortfarande.

Bilderna från Albrunna får tala för sig själva.

Albrunnakritter_5

Albrunnakritter_1

Albrunnakritter_2

Albrunnakritter_4


 

Märkt , , ,

godis

spyflugor_2En rutten skiva skinka låg i solen och spred sin läckra doft…

spyflugor_1Ju slemmigare desto godare. Canon 50/1.8 med två mellanringar. Trots bländare 7,1 är skärpedjupet minimalt, runt tre millimeter.


Märkt , , ,

Matglädje

grisar Fotot är taget i Stensjö by strax norr om Oskarshamn. Denna fridens idyll visas snart upp i all sin skönhet i ett längre bildreportage…


Märkt , ,

väntan, kramp och mera väntan…

rådjur_02

Trots att jag har två ögonsjukdomar ser jag 1,1. Som cyklist ser man dessutom mycket mer och tydligare än som bilist. Lägg till dofterna, vindarna, värmeväxlingarna, de tydligare ljuden. I jämförelse med en cyklist är en bilist rena blindstyret.

På väg söderut i går tyckte jag mig skymta nåt brunt i de stora haven av klorofyll. Jag stannade mjukt, klev av cykeln så tyst att prärieapachen Smygande mockasinen hade blivit vit av avundsjuka – trots färgstark krigsmålning…

Jo då. Därinne stod ett rådjur och tog för sig av ett varierat smörgåsbord. Jag såg bara öronen. Men jag kunde inte röra mig utan att röja mig. Det fanns inget att gömma sig bakom. Men jag vet att rådjur ser stillastående föremål diffust. Jag stod alltså stilla med höjd kamera. Stod så med tyngden på vänster ben, på höger, på vänster igen… Domningarna kom. Kramperna kom. Men jag uthärdade. Förr eller senare skulle rådjuret blotta sig. Man får aldrig ge sig.

Efter en kvart fick jag lön för krampen: rådjuret började röra på sig, jag såg mer än bara öronen.

Krampen satt nu cementerad i hela kroppen, med undantag för höger pekfinger – avtryckarfingret. Jag drog av några serier. Ra-ta-ra-ta-ra-ta-ra-ta-ra-ta… Rådjuret tittade upp mot mig men såg mig inte som fiende, eftersom jag stod blickstilla. Trots flera smattrande serier blev hen inte rädd.

En osynlig fiende kan inte vara en fiende. Det man inte ser det finns inte, tänkte rådjuret och började långsamt dra sig in mot skogen. …

rådjur_01


 

Märkt

insekterna äger jorden – ändå utrotningshotade

gräsmattsblommor_04En sällan klippt gräsmatta är rena drivbänken för insekter. Lite vatten på den då och då verkar ge allt liv en putt framåt.

Forskning visar att insekterna kan vara utrotade från jorden inom ett hundratal år. Paradoxalt nog anses insekter bli de enda överlevande djuren efter exempelvis ett fullskaligt nukleärt världskrig.

Människans aktiviteter dödar ofattbara mängder insekter. Ett försök i Nederländerna visade att bilar dödar 1 600 miljarder insekter om året – bara i lilla Nederländerna.

Jag gör det lilla jag kan för att få alla slags kryp att trivas. En metod är att vattna en bit av gräsmattan mitt på dagen. När det är gjort kommer ofta fjärilar och andra flygare för att dricka – antar jag. Det märks också att vissa insekter lockas upp till ytan, något fåglarna gillar. Lite vatten och jag får både insekter och fåglar.


 

Märkt ,

gräsklippning mot coronatristess?

Har svensken tråkigt? Lider svenska folket av den smittsamma gräsklippningsfebern? Så snart det stackars gräset vuxit en halv centimeter kommer klipparen fram, ofta av åkmodell till och med på pyttesmå tomter.

Borgholms kommun gör nu en insats för den biologiska mångfalden och inför randklippning. Man klipper då bara ytterkanterna av gräsytorna, resten får stå orört. Det ger nya överlevnadsmöjligheter för alla slags insekter.

Ett klokt beslut, som kommunen ska ha beröm för.

Källa: Barometern.

Även Mörbylånga kommun randklippte 2018 och 2019. Jag hoppas den fortsätter så.


 

Märkt , , ,

vägen – slaktmaskinen

Årets första riktiga sommardag på södra Öland!

Jag varnade nyligen för ormar på cykelleden… Under dagens cykeltur om 42 kilometer räknade jag till tre överkörda ormar – alla på bilvägar.

Denna lilla äsping fick inte ens uppleva hela den första dagen av sommarlovet…

äsping


 

Märkt , ,

på bryggan

spigg_01

Detta med nyfikenhet gör mig nyfiken. De flesta djur är nyfikna. Som gammal akvarist vet jag att fiskar kan vara lika nyfikna som grannen. Men det torde bero på att akvaristen i en sorgmanteltetras ögon är synonym med käk.

Men nu skakar min teori i sina grundvalar. Vid gårdagens bryggtänkning – en form av öländsk yoga – kom flera spiggar långsamt upp från djupen, allt närmare min smattrande Canonsmälla. Ju mer den smattrade, desto närmare kom de små skönheterna. Här står de alldeles vid ytan med falkblicken mot mig: Vem är du? Vad gör du här?

Jag hade inget svar.


 

Märkt , ,

Se upp för pinnormen!

I dag. Fart på hojen: 24,6 km/timmen. Bländande sol. Ser pinne mitt på cykelleden, 30 meter bort. Ökar takten…

20 meter från pinnen: Beslutar mig för att köra över den. Den ser smal och klen ut.

10 meter från pinnen: Styr rakt mot den. Det går undan nu, 27 km/timmen

3 meter från pinnen: Pinnen har ett sick sackmönster på ovansidan! Finns såna pinnar? Hjärnan snabbkopplar, styret svänger utan att jag vet varför, hojen slinker förbi pinnen med några centimeter till godo.

2 meter på andra sidan pinnen: Stannar cykeln. Ser att pinnen är en ganska stor huggorm. Smyger mot den medan jag tar upp kameran. Men huggormar känner steg; den ringlar makligt av leden in i klorofyllen…

Se alltså upp för pinnar på cykelleden. Risken är störst där leden är som svartast. Där är den också varmast, och alla ormar älskar värme. Denna huggorm märkte inte mig förrän jag klev av cykeln. Cykeldäck skapar små vibrationer som en solnjutande orm kan missa. Däremot ”hör” en orm minsta steg – och kan fly.

Det finns ytterligare ett skäl till att aldrig cykla över pinnar. Ett rent livsfarligt sådant kan du läsa om här.

huggorm_överkörd_7Undvik såna här tragedier genom att aldrig cykla över pinnar.


 

Märkt , ,

det tar sig…

sugande_bifluga

Till min stora glädje kan jag konstatera – och berätta – att det tycks vara ovanligt många bin i farten denna vår, trots ”kylan”. Kring vissa buskar i vår lilla täppa flyger ett dussintal biliknande insekter varv efter varv, timme efter timme.

Det har också varit tämligen gott om humledrottningar. Nu väntar vi på ”arbetarna och tjänstemännen”.

Dagens kioskvältare: Tornseglarna har kommit!


 

Märkt , ,

rar fågel äntligen tillbaka

ringhalsade-sjöduvans-äggEfter närmare tio års bortavaro från Öland har den ringhalsade sjöduvan, Columba aqua, iakttagits i ett vatten på mellersta öns östra sida. Genom goda kontakter inom fågelskådarvärlden kan kulturorganet som första media i världen presentera foton av den ringhalsade sjöduvans ägg. Denna rara fågel ruvar nämligen inte sina vita klotrunda ägg utan lägger dem direkt i sötvatten där de ligger tills de kläcks. Märkligt är också att äggläggningen sker kollektivt. Ett 20-tal honor flyger i v-formation in mot äggläggningens centrum och fäller som på en given signal upp mot tio ägg per hona från ungefär fem meters höjd. Äggen dumpas med fördel längs vasstråk, vattenväxter eller annat som håller äggen samlade i en så kallad ”äggastring”. Äggen på bilden är nyligen lagda. Kläckning sker första veckan i juni. Allt detta berättar fågelskådare Felix Jörgensson för kulturorganets utsände stjärnreporter Ingvar Charm-Knubbendorpf.


Märkt

möte i regn

Den senaste tidens regn har lockat fram djur som vi inte ser i torka, exempelvis vinbergssnäckan.

Dessa två sågs skyndande över cykelleden i Albrunna häromdagen. Den 2,5 meter breda leden avverkades på världsrekordtiden 29 minuter och 56 sekunder – en makalös prestation. Vilken löpare klarar av det med sitt eget hus på ryggen?

Mitt på leden stannade dom för vila och snack – på behörigt coronaavstånd. Men kulturorganets utsände säger i lokala medier att ”ingen vet vilket slags umpabumpa dom haft för sej innan jag dök upp.”

Kulturorganets redaktion instämmer i detta diplomatiska konstaterande.

vinbergssnäckor_2För den fotografiskt intresserade kan berättas att bilderna är tagna med den lilla fickkameran Fuji X70. Den har något så ovanligt som objektiv med fast brännvidd. Objektivet kan kallas pannkaksobjektiv; det är mycket platt, vilket gör kameran lätt och bekväm att ha med sig. Bildvinkeln motsvarar ett 28 millimetersobjektiv för småbildskameror.

vinbergssnäckor_1Förstakameran till nybörjarfotografer kan med fördel ha ett fast objektiv. Med ett sånt lär man sig snabbt att det viktigaste vid all fotografering är att gå nära motivet. Och att zoomen sitter i fötterna! Ett fast objektiv ger också generellt sett bättre optisk prestanda än ett zoomobjektiv. Ofta är det också billigare.


 

Märkt

blåsigt

sjöfågelHammarby i dag. 19 meter i sekunden. Svidande starka kontraster. Solregn, hagel, mörka skyar, regn. Vad bryr sig fåglar om det?


Märkt ,

få cyklar – några målar

Under mina dagliga cykelturer möter jag mycket få cyklister, säg en var tredje dag. Men skaparna är desto flera. Nu finns tydligen målarsugna i både Albrunna och Grönhögen. Eller är det samma konstnär som förflyttar sig och sina verk dit näsan pekar? Ingen vet.

På cykelleden vid golfsjön i Grönhögen finns många stora kritmålningar. Nedan ser du en av dem, nästan en meter bred. Fördomsfull som jag är misstänker jag att kärleksförklaringen till pållen är gjord av en tjej.

Graffiti_cykelleden_Grönhögen


 

Märkt , , ,

lek för liv

Nu går gäddorna upp i bäcken i Parboäng söder om Grönhögen för att leka…


 

 

Märkt , , ,

den stora invasionen 19 mars 2012

eldlus19maj_2012För exakt sju år sen vällde de fram i stora arméer, eldlössen. Men de gör ingen skada så det är bara att njuta av färg och form. Men en varning är på sin plats: Är du som läser detta en eldlus bör du se upp. Eldlusen är nämligen kannibal!


Märkt ,

Hjort i sikte

hjortar_SchäferietFrån fågeltornet vid Södra lundsjön har man fin utblick över de betande hjortarna. Hade jag haft en systemkamera med långt tele hade läget varit ännu bättre. Men min lilla fickkamera Fuji X30 gör så gott den kan…


Märkt , ,

fickkamera till hjort

Går det att plåta vilt med fickkamera? Svaret är naturligtvis ja. Allt går att plåta med fickkamera. Hur resultatet blir är en annan femma.

Har man inte ett långt teleobjektiv gäller andra möjligheter. Jag brukar ställa tre frågor till mig själv: Vid vilket avstånd från mig flyr motivdjuren? Vart kommer viltet jag ser att fly? Åt vilket håll? Frågorna är relevanta eftersom allt vilt flyr när du kommer tillräckligt nära. I fallet nedan beräknade jag rätt: De kommer att dra rakt över vägen!

Det gjorde de. Men avståndet var stort. Men, det blev några bilder. Den tekniska kvaliteten är låg men det gör mindre när stämning, färger och väder kanske är viktigare bildkomponenter än hjortarna!

hjortar_Fyrplatsen_12Alla djur har en exakt uppfattning om när avståndet till människan blir så litet att det är dags att fly. Här är det – uppskattningsvis – runt hundra meter. Kamera: Fuji X 30.

hjortar_Fyrplatsen_04-kopieraHjortarna en sekund före flykt. Avståndet är runt 150 meter. Kraftig delförstoring drar ned bildkvaliteten, men som sagt: Den betyder inte mycket i bilder som dessa.


 

Märkt , , , ,