Häromdagen skrev vi att Mörbylånga kommun skjuter av nyårsfyrverkeri. Det stämmer inte. På fråga till kommunen om vad kalaset kostar skriver gatu- och servicechef Per Gustavsson att det är Mörbylånga Elservice AB som har sökt tillståndet för fyrverkeriet. Det anordnas alltså i privat regi.
Rätt ska vara rätt.
Mörbylånga kommun ska vid nyår brassa av ett tio minuter långt fyrverkeri, skriver Barometern. Det rimmar illa med kommunens påstådda miljömedvetenhet. Fyrverkeripjäser innehåller som bekant en hel del kemi, exempelvis tungmetaller.
Framsynta kommuner har lagt de pyrotekniska barnsligheterna på hyllan för att kanske minimera antal händer och ögon som varje år går upp i rök.
Och vad kostar det pyrotekniska kalaset? Kulturorganet återkommer med svaret…
Med anledning av att den ännu inte färdiga cykelleden sågas upp och forslas bort har vi i dag det stora nöjet att hälsa välkommen till Sune Flisas högläsning ur sin bok Fabler för onda och sagor för goda i Byaklintas Folkets hus i morgon tisdag klockan 20:00.
Sune högläser fabeln Den Gylldene Stig. I den figurerar Den Elaka Ankan, Mickel Slug och bävern Dumstjärt. Den Elaka Ankan klär i fabeln ut sig till fyren Långe Bellman, medan Mickel Slug förkläder sig till fyren Långe Buttericks. Bävern Dumstjärt spökar ut sig till en Herr Sundman, Bildningsförbundet.
Trions häpnadsväckande ageranden och göranden bildar fabelns stomme i en krackelerande anspänning en undergångsstämning som bara låter läsaren ana det asfaltindränkta slutet. Man kommer överens om att förbinda fyrarna med en stig. Man påbörjar dragningen av stigen men på grund av tusen olika anledningar råkar man i gruff med allt och alla – inklusive sig själva. Groteska saker inträffar och saker som ska inträffa inträffar inte alls.
En viss Stig Stigfinnaren gör så en smygande entré – från vänster – och får genom hypnos av Den Elaka Ankan alla andra att klart och tydligt se stigen framför sig – fastän den inte finns. Mickel Slug trollbinder därpå politikerna så effektivt att dessa bildar stora körer där de dygnetruntsjunger Leve den gylldene stig, Stigen mot Landet Lycka bär och Följ den gylldene stig vi skådat hafver inför jublande folkmassor, påhejade av Sorken Expertsson som i eldars sken korusskriker i stora megafoner: Stig du stig mot himmelen! Stig du välsignade! och Stig du oss alla bära.
I det av kritikerkåren så hyllade slutet börjar Den Elaka Ankan, Mickel Slug, Bävern Dumstjärt och Herr Sundman att deleta stigen med ett jättestort suddgummi i fronten på en grävare. Sen rullar man upp stigen på en stor spole som man skickar till skroten inslagen i ett rött paket med vita snöööööören med en hälsning om en god jul. Men då kommer dråslaget! Vid skrotporten står nämligen stränge Stig Stigfinnaren med en halvrökt Havanna i limpsaxen och svärd i hand och stirrar mot himlen medan han gång på gång mumlar I´m worried… I´m worried… I´m worried.
Slutscenen blir en orgie i motsättningar och total förvirring mellan asfaltkokare, brädhögar, vältar, protestbrevhögar, asfaltrivare, kartor, ansökningsformulär, vibrerande paddor och överlastade grusbilar som icke kan återberättas – den måste upplevas på plats.
”Ett mästerligt drama med mänsklighetens svaga punkter i centrum”, skrev exempelvis litteraturkritikern Syngal Ferrin i gammelmediet Västra Småland. För denna fabel belönades Sune Flisa 2017 med Mörbyfånas Stora Litteraturmedalj i guld, föreställande Den Gylldene Stig med kantstenar av polerad onyx och två korslagda tärningar i blyoxid.
Sune Flisa tackade nej till priset och återgick till gerillakriget.
Ett foto är ett tidsdokument. Hur bra eller dåligt det än är. Att ta fram gamla foton, aldrig rörda, aldrig sedda ger nästan existentiell ångest. Bilderna nedan har ingen människa tidigare sett mer än jag, fotografen. Och jag har sannolikt bara ägnat dem en hastig blick – för att välja ut andra foton att bildbehandla från denna ceremoni.
Vi skådar alltså runt åtta år tillbaka i livet. Jag vill minnas att denna högtidlighet i Gräsgårds hamn hölls 20 november 2011.
Bilderna får tala utan texter.
Minns ni Frukostklubben? Nej, jag menar inte den i radio med Sigge Fürst. Jag syftar på den briljanta idé som skildrades för ungefär ett år sedan i vår långfilm ”Ägget är hårt” där all världens kunskaper i äggkokning diskuterades och nagelfors under trevliga former. Du ser den här. Tyvärr vet jag inte om klubben finns kvar. Nån läsare kanske vet?
I går invigdes årets löktavla i Ventlinge. Kulturorganet var förstås där. Du ser filmen genom att klicka på den stora pilen mitt i bilden nedan.
En videointervju med ”lökmålaren” Theo Janson kan du se här.
I dag visades den för världen, löktavlan i Ventlinge. I morgon kan du se film om avtäckningen och från efterföljande mingel… 
Mot norr.
Det är inte ofta man kommer så här nära solen utan att brinna upp.
Eketorps borg.
Vilket grönsaksstånd!
Löktavlan i Ventlinge invigs lördagen 21 september 13:00.
Visst kan fält med vete, råg och andra sädesslag vara vackra, men en åker med mogna pumpor är allt ett strå vassare. Skördefesten närmar sig…
Under gångna veckohelgen sände Ölands Radioamatörer från fyren Långe Erik längst norr ut på Öland. Man sände med både telegrafinycklar och mikrofoner på en herrans massa frekvenser.
Klubben får mycket modesta bidrag från våra två kommuner, mycket för att radiotelegrafi kan bli det enda fungerande kommunikationssystemet om el och internet skulle lägga ned, i freds- eller krigstid.
Då kan dessa entusiaster sända och ta emot meddelanden genom att låta signalerna studsa i olika lager i atmosfären – eller mot månen! Eller mot kometer!
Radiotelegrafi är som ”atmosfärens spinnfiske”. Man kastar ut en signal och ibland får man napp…
Dra på högtalarna högt och se videon om en för många okänd värld.
Musseronsafarin 19 maj i Smedby är inställd på grund av regnfattig april.
Det meddelar Lisa Lundqvist, Smedby hembygdsförening.
Chefredaktör Allan von Kompost har tagit med en medarbetare på en minst sagt annorlunda cykeltur mot Ölands södra udde. Tanken är att på ett känslosamt och virilt sätt öka den inneboende laddningen i Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan, som varje år läses av mer eller mindre begåvade recitatörer vid tolvslaget på Skansen i Stockholm.
– Den här dikten har en större påverkanspotential än dom anemiska tolkningar som levereras från Skansen och sprids som mentalt pjoller genom televisionen. Jag ska ta fram dom större dimensionerna och dom subtila tankemönstren i verket, säger kulturorganets uppläsare inför den krävande uppgiften.
När vi kommer in i handlingen har Allan von Kompost redan cyklat några mil. Mycket snart ska han sammanträffa med sin käre medarbetare…
Anneli Hagman och Jonas Hansson tyckte att livet i Degerhamn under höst och vinter kändes en aning trist. Ingenting hände – i skarp kontrast till det händelserika och evenemangsglada Sommardegerhamn.
Så vad göra? Tja, varför inte starta något? Men vad? Jo, Frukostklubben! Ett ställe att träffa andra på. Ett ställe och käka frukost på under sömniga och dimmiga söndagsmorgnar. Ett ställe att ha kul på.
Idé blev verklighet. Man drog i gång i våras. Gensvaret blev bra. Nyligen inleddes höstterminen, och i söndags besökte kulturorganet Frukostklubben för att kolla in morgonhumöret bland grötätande och äggknäckande och baguettetuggande och kaffesörplande frukosterare.
Och det blev kul!
Nej, rubriken hänvisar inte till Sveriges Radios långkörare ”Frukostklubben” med programledaren Sigge Fürst, utan till den söndagsaktivitet i servicehuset i Degerhamns hamn som går ut på att frukostera under trevliga former med vilka andra som helst – till en ytterst blygsam kostnad. Idén är Jonas Hanssons, här med sambon Anneli Hagman och deras jycke Hjalmar strax före morgonens grötkok. Kulturorganet besökte dagens frukostträff mellan 9 och 11 och pratade mål och mening, väder och vind, framtid och svårigheter, drömmar och möjligheter för den by som den senaste tiden åkt på snytingen om nedläggning av Cementa. Stämningen var på topp, och om den är utmärkande för byns framtid finns massor av framtidshopp. En enda svårighet togs upp av Jonas – och den kommer att gå som en röd tråd genom hela den långa filmen, som bör kunna få världspremiär här på kulturorganet i slutet av veckan. Filmen heter Ägget är löst. Den som lever får se den…
Söndag 11 november, vid 9-snåret, gör vi en liten video om Frukostklubben och dess grötätande besökare. Vi ses!
Vi gör en liten filminspelning om Frukostklubben nästa söndag, alltså den 11 november. Passa på att komma dit och äta dig mätt och bli förevigad. I morgon söndag kan du också besöka Frukostklubben. Men då blir du inte filmad.
På söndag hoppas vi kunna besöka Servicehuset i Degerhamns hamn där den geniala idén ”Frukostklubben” återupptogs i går. Förhoppningsvis gör vi en film med idel ädel glada grötätare i doftmolnet av cement, hav, tång, leverpastej, havregrynsgröt, mjölk, framtidstro, ost och nykokt kaffe…
– Det blir en löktavla även i år. Det berättar Ingvald Petersson, bonde i Ventlige, för kulturorganets utsände. Den ska vara klar till Skördefesten. I väntan på den kan du redan nu förirra dig in i majslabyrinten. Du finner den uppe vid väderkvarnen i Ventlinge.
Entrén till majslabyrinten. Den ligger vägg i vägg med Ventlinge Konsthall, en av Ölands minsta.
En tjuga för att bli barn på nytt! På köpet får du se överraskande konst.
Inloppet till årets majslabyrint. Mer än så här vill vi inte avslöja av innehållet…
För sex år sen samlades miljömedvetna och kamplystna människor mot fracking på södra Öland. Manifestationen hölls på krogen Mellby Ör Inn. Reportaget från mötet kan du läsa här.
Kanske var du själv där och skrämde bort lycksökarna… Artikel om gasutvinningsförsöken kan du läsa i SvD här.
Det fysiska anslagstavlorna används fortfarande i vår digitaliserade värld. De säger en del om tillståndet i bygden. Denna tavla i Torngård tycker jag gnistrar av livstecken från en landsdel som nog många skulle kalla för ”avkrok”.
30 juli-2 augusti, klockan 12 LUNCHMUSIK I KYRKAN MED CHRISTER SVENSSON
Christer, som är organist i Kalmar slottskyrka, spelar på Smedby kyrkas lilla fina orgel.
Bered er på besök av gästartister! Medtag fika för eftersits i sockenstugan!
Tisdag 31 juli, klockan 19 BJERREBRÖD
Jörgen och Birgitta Bjerre berättar om hur det är att starta eget i en annan bransch efter
yrkeskarriären. Jörgen och Birgitta bakar eget tunnbröd hemma i köket och som sedan
saluförs på marknader runt om i Sverige. Provsmakning för alla i publiken!
Plats: Smedby sockenstuga. OBS! Entré 20 kr!
Onsdag 1 augusti, klockan 13.30 MARGIT FRIBERGVANDRING
Lätt promenad ner till Gåsesten, ca 2,5 km. Samling vid Smedby sockenstuga.
Ta med fika för avslutning! Anmälan till Iréne Larsson 070-695 80 98.
Lördag 4 augusti, klockan 13 DET HÄR ÄR VÄSTERGÅRDEN!
Anna Ericson och Bertil Larsson berättar om gården och om den spännande verksamheten
med hästar. Samling på gårdsplanen. Ta med fika till eftersits!
Ser i Östran att kronprinsessan Victoria är utnämnd till Årets Ölänning. Utmärkelsen organiseras av Barometern och (enligt Östran!) Sveriges Radio. Att en moderat blaska korar en kunglighet till vinnare är ingen överraskning. Slask- och kändispressen har länge levt på de kungliga smulorna och förstorat upp dem till pompösa men innehållslösa bakverk. Men neutrala Sveriges Radio! Man blir förvånad över hur lojaliteter alltid styr i olika riktningar beroende på hur vinden blåser.
Jag har ingenting emot Victoria. Men jag är emot de devota medierna. Hör bara på motiveringen, uppläst av Barometerns chefredaktör Anders Enström:
”Hennes jordnära engagemang för landskapet och människorna bidrar starkt till öns utveckling och attraktionskraft. Med sin närvaro och lyskraft skapar hon intressen och uppmärksamhet för Öland såväl nationellt som internationellt. Hennes födelsedag 14 juli firas sedan länge som Ölands egen nationaldag.”
Sedan vältrar sig tidningen i Ölandsexcesser. Öland är paradiset gånger hundra och kungen säger exempelvis: – Det är så att jag har varit här hela mitt liv, det är med längtan som jag vill tillbaka.
Men hur går det ihop? Han har ju varit här hela sitt liv, hur kan han då längta tillbaka!?
Det avancerade snömoset fortsätter: – När man åker över Ölandsbron precis vid brofästet då är det ”Jippie!” och så är det alltid med sorg som man åker tillbaka till fastlandet.
Man tar sig för pannan… Men vad hjälper det!
Tilläggas bör att kungen fick priset som Årets Ölänning för 22 år sedan. Då delade kronprinsessan ut det. Tjänster och gentjänster.
Leve Republiken!
Loppisar är tidlösa. De är sig lika år efter år efter år. Denna bild tog jag 7 juli 2012 under en loppis vid Torslunda hembygdsgård.
