I de lugnaste vatten… Ja, lugnare vatten än i denna film är svårt att tänka sig. Rollerna innehas av en hoper flygfän, en duva, en skata, några kajor, en pilfink och massor av fågelläten – allt serverat i ett behagfullt tillbakalutat sommartempo…
I de lugnaste vatten… Ja, lugnare vatten än i denna film är svårt att tänka sig. Rollerna innehas av en hoper flygfän, en duva, en skata, några kajor, en pilfink och massor av fågelläten – allt serverat i ett behagfullt tillbakalutat sommartempo…
Svensken lider av gräsklippningsneuros, en kronisk sjuka. Så snart en gräsmatta vuxit en millimeter måste dödsbringaren fram. Här ska klippas! Gräsklipparen dränker miljön med avgaser och buller, dödar tusentals insekter och torkar ut jorden, gör den fattig. Den drabbade sätter gräsets höjd före all annan hänsyn! Varför dessa människor har gräsmatta kan förvåna. Det vore enklare med grön asfalt.
Mörbylånga Bostadsbolag har förstått problematiken. De sa genast ja när jag föreslog att lämna delar av vår gräsmatta oklippt. Det hedrar bolaget som sägs ha planer på att ytterligare utveckla idén om ”begränsad gräsklippning”.
Nedan ser du vår gräsmatta med oklippt cirkel i mitten. I den frodas mängder av växter som annars aldrig får en chans till ett blommande liv. I cirkeln finns dessutom massor av larver, skalbaggar, flugor, maskar, bin, fjärilar och humlor. Gräsmattan utanför cirkeln är halvdöd, svedd, kruttorr. Den kämpar för sitt liv. I cirkeln däremot frodas livet. I den växer och utvecklas allt.
För många år sen besökte vi paret som verkligen förstod farorna med den kroniska och extremt smittsamma gräsklippningsneurosen (Grassosus Neurosus Forte). Se deras trädgård här.
Ett annat exempel är denne tänkande gräsklippare i Grönhögen.
I dag såg jag en av de fem minkarna i Grönhögens hamn komma kutande med en svala i munnen, en ganska vanlig syn.
– Inga fågelungar når mogen ålder i hamnen, säger man ur Sjöräddningskåren.
I dag var boet tomt. Den strandskata jag talat med hela sommaren låg inte längre och ruvade. Ägget var borta! Hoppas allt gick bra. Jag såg två strandskator inom 20 meters avstånd från boet. Någonstans där emellan fanns förhoppningsvis den nykläckta ungen. Har den en chans på hundra att överleva?
Häromdagen satt jag nere vid fyren Långe Jan. Två meter ovanför mitt huvud pågick husbygge. Svalorna smetade samman gräs och lera till en funktionell etta med havsutsikt. Det märkliga var att flera än de två blivande hyresgästerna var involverade i bygget. Jag räknade till fyra eller fem och alla jobbade i ett högt uppdrivet tempo: Hämta-mura-hämta!
Jag vet ingenting om fåglar. Men du som vet kanske kan svara på min fråga: Är det vanligt i fågelvärlden att hela släkten hjälper till vid bobyggen?
En stor trut och en nästan lika stor kråka satt på cykelleden vid Golfsjön i Grönhögen och pickade mot marken. Årets första ägg låg krossat på asfalten. Nu var det bara att kalasa på det som en gång var tänkt att bli en svan…
Svanparets utsikter till att få en enda kläckt unge är nog nästan obefintliga. Äggtjuvarna är för många.
I höstas ringmärktes en småsnäppa i Ottenby. Nu är den i South Carolina i USA efter att ha flugit en sträcka på ganska precis tusen mil! Helt ensam har den orkat ta sig över hela Atlanten, trots att den bara väger 30 gram.
Magnus Hellström, chef för fågelstationen i Ottenby, berättar att den är en årsunge kläckt vid ryska Ishavskusten.
Kompassen var tydligen dåligt kalibrerad. Den lilla felflyttaren skulle till södra Afrika men hamnade i USA, där den tycks må alla tiders.
Läs mer i Aftonbladet.
Jag var på g… Jag var på g att ta årets naturfoto, en sälbild som skulle gå ut över världen. Jag låg i gömslet nere vid fyren med mitt teleobjektiv från Canon på 2 000 millimeter, ljusstyrka 1.0. Tack vare den fantastiska brännvidden hade jag hela sälfejset i sökaren. Precis då den skulle gäspa tänkte jag fyra av…
Men verkligheten är inte alltid som man vill. Allt var en dröm, en förhoppning. Verkligheten var bistrare. Jag stod där i gömslet med min gamla Fuji X30 som det numera bara går att använda två eller i bästa fall tre olika slutartider på. I längsta teleläge, säg futtiga 110 millimeter, såg jag sälen som en liten fet lus på en sten. Men inte nog med det. Då skottet brann av kom en flock gäss tjattrande förbi. De till och med skymde sälen.
Ridå.
Att naturfotografer står ut med alla dumma och ouppfostrade djur!
Kungsfasaner är kända för att vara aggressiva mot både människor, djur och andra fasaner. Arten kommer från Kina. Nu ska förrymda kungsfasaner jagas i Högsby. Handläggare på Naturvårdsverket har tillåtit jakt med omedelbar verkan, enligt Barometern.
”_ _ _ I det här läget försöker vi vara ute i god tid _ _ _ innan de hinner orsaka för mycket skada”, säger Per Risberg, Naturvårdsverket.
Jakten administreras av Nejmyndigheten som valt ut speciella jägare (så kallade kungsfasanjägare, kulturorganets anmärkning). Man börjar omedelbart med att få bort denna invasiva art. I fallet med mördarsniglar blev insatserna för sent insatta. Nu jäklar ska man panga på direkt. Fram till årsslutet får man hålla på.
Men vet man vad man vill? Ska fågeln helt väck eller bara decimeras? Högst 20 kungsfasaner får nämligen skjutas.
Tänkte man likadant med mördarsnigeln, att lagom antal är bäst i landet lagom?
Ringmärkningen av fåglar på Ölands södra udde har aldrig tidigare varit så omfattande som i år – hittills har 30 000 fåglar fångats och märkts vid Ottenby fågelstation. I tidningen Norra Skåne berättar stationens chef, Magnus Hellström, att det har kläckts ovanligt många fågelungar.
Vi beger oss åter till Albrunna lund. Fåglarna har sjungit upp sig ordentligt nu…
Häng med kulturorganet ut på Schäferiängarna nästan längst ned på södra Öland. Här råder nu tillträdesförbud fram till 1 september på grund av alla häckande fåglar.
Att Mörbylånga kommun är en välkänd fågellokal tar sig nu nya uttryck. Den camouflagetätting som i söndags filmades i Grönhögen och i måndags hittades död i Näsby ska nu bli kommunalt minnesmonument!
– Fågeln är på uppstoppning i Uppsala och på fredag ska vi sätta upp den på en 2,5 meter hög almstam utanför kommunkontoret i Mörbylånga, säger Fred Stenberg, ordförande i Ölands Fågelvänners Förening, ÖFF.
Fred Stenberg söker nu en intresserad, engagerad och populär talare till fredagens invigning.
– Det bör naturligtvis vara nån med lite pippi, säger Fred med ett snett leende. Kanske kan nåt av kommunalråden hoppa in. Dom har ju ändå så lite att göra.
Kulturorganet har under förmiddagen fångat några röster i Mörbylånga och alla är positiva till det nya minnnesmonumentet.
– Äntligen kommer Mörbylånga kommun att synas på kartan. Det här blir nåt att vara stolt över, säger Lillemor Dacke på promenad i vårsolen med sonen Ludvig.
– Det låter som det bästa som hänt i kommunen på många år, menar Holger Säll, pensionerad skutskeppare från Degerhamn, nu på inköpstur till apoteket.
– Tänk så fint! utbrister Ulla Andersson, gynekolog. Bäst vore om man kunde ljudsätta den också. Den har ju sånt fantastiskt läte – som en nötknäppare! Men det har kanske inte kommunen råd med… Men kanske kan Kraftsamling Sydöland bidra med ett handtag. Vem vet?
Kulturorganet återkommer givetvis med reportage från fredagens uppsättning och invigning av monumentet.