Hela veckan är förstörd. Ja, kanske hela mitt liv. Vi får se hur ärren läker… Det började så bra. Och slutade så tragiskt, så vansinnigt tragiskt. Det är knappt jag orkar berätta. Gråten pockar, ilskan kokar. Det är kanske dumt att berätta… Jag vet inte. Ska jag?
Ok, då. Jag stod nere vid västra stranden på Öland. Det var häromdan. Från norr kom gäss i bågar in från havet mot frukost på höstsådda grödor. De flög alldeles för högt för att fotograferas. Jag har slutat med systemkameror och hade bara med mej min lilla Fuji fickkamera. Men om om om det kom några lågflygande gäss mot mig ville jag ändå vara beredd. Jag ställde in alla värden med den säkerhet man får efter 40 års plåtande. 200 ISO, 1/500 sekund, bländare 7,1 höghastighetsexponering, + 1/2 bländarsteg på grund av den ljusa himlen. Nu var det bara att vänta.
Flock på flock vände in från havet. Men alla flög för högt. Men man vet ju aldrig… Och här stod jag med allt inställt och klart – om tillfället skulle komma…
Och det kom. Det kom med besked. Åtta gäss hade lågflugit under radarn in mot mig. Jag upptäckte dem när de var 40 till 50 meter ifrån mig. Och de flög på bara fem meters höjd – rakt emot mig! Gäss är snabba. Jag hade en enda sekund på mig. Fem meters höjd, det var nästan jag kunde ta på dem. Jag höjde kameran, la okularet till ögat, tänkte: ”Nu tar jag den där serien som ingen annan levande människa har tagit. Nu tar jag serien där man ser rakt in i åtta gäss kacklande gap – när de kommer i 60 knyck rakt mot mig…
Det var svart i okularet. Jag tittade in i en kolkällare. Men instinktivt höll jag avtryckaren nere… Och så värderade jag resultatet. Ett 40-tal bilder av blå himmel. Inte en gås, inte en gåsfot, inte en gåsnäbb!
Ett grekiskt drama är rena lustspelet mot de tankar som genomfor min träskalle. Jag hade glömt en parameter. Jag hade glömt att ställa in ”ögons” för sökarval. Detta kryptiska begrepp tror jag står för ”ögonsensibel”, det vill säga att kameran känner av om jag tittar i okularet eller ser motivet i LCD:n. Med rätt inställning skulle jag se gässen i vilken sökare jag än valde. Med fel inställning hamnade jag i bläckflaskan i stället för på ett stort antal omslag på världens förnämsta naturpublikationer.
Nästa dag provade jag igen. Mötte många gässplogar, men ingen under 20 meters höjd. Som ren tröst tog jag denna bild. I den tittar vi inte in i kacklande gässgap och stirrande gåsögon på nästan inget avstånd alls. Men vi ser i alla fall gäss.
Man blir aldrig fullärd fotograf.
I ett kort teleobjektiv från stranden nedom den lilla byn Hammarby ser vi i tur och ordning knölsvanar, Utgrunden och Sverige. Till svanarna är det 49 meter. Till Utgrunden 8,9 kilometer, till Bergkvara i Sverige 19,1 kilometer.
