Kategoriarkiv: fåglar

omöjlig möjlig bosättning

ljudmysteriet

Hörde jag i syne? Hörde jag fel? Hörde jag nåt som inte fanns? Jag hade hojat ned till sjön söder om Hammarby, en av södra Ölands pärlor. Cykeln ställde jag där jag alltid ställer den, vid första järnstolpen utmed sjön.

På stranden sprang några sädesärlor – som de brukar göra. Men varifrån kom detta oväsen? Det lät som tjugo fågelungar som skrek för livet. Jag tog ett steg åt vänster. Ljudet försvagades. Jag tog ett tillbaka. Ljudet blev starkare. Jag gick ned tio meter till stranden och letade efter fågelbon i skarven mellan sand och jord där erosionen brutit loss stora sjok mark och skapat hålor lämpliga för djur som vill gömma sig. Ljudet av de hjärtskärande fågelungarna blev mycket svagare, kändes avlägset. Jag sökte vidare. Jag sökte bland strandkål och stenar. Ljudet förblev svagt.

Jag vände upp mot cykeln igen. Skrikandet tilltog. Jag var åter vid cykeln. Fåglarna skrek hjärtskärande. Då slog det mig – järnstolpen! Den är ihålig. Längst ned i den låg boet. Det drygt enochenhalvmeter långa järnröret fungerade som en förstärkare.

Jag tittade ned. Där var kolsvart. Där nere fanns inget ljus, ingen vind – bara ett bo med hungriga skrikiga fågelungar. Där nere kunde de känna sig trygga, omgivna av hårt järn. Mitt hem är min borg, sa nån engelsman för länge sen…

 


 

Annonser
Taggad

fåglarna anfaller

arga-tärnorGår du ut mot den lilla ön i södra sidan av sjön vid golfbanan i Grönhögen möts du av hundratals aggressiva tärnor som försvarar sina ungar. Trutar kan bli så närgångna att de hackar dig i huvudet, men så modiga är inte dessa mindre flygfän.

 


 

hamnbesök

svan_Gräsgårds_hamn_MS Knölsvan på ingång i Gräsgårds hamn. Kurs: mot VNV. Fart: 1,2 knop.

 


 

Taggad ,

pippi på pippi

fågelskådarinfernoNär larmet går om att en liten pippi från Sibirien eller Alaska har landat i Näsby eller Degerhamn finns ingen hejd på dem som har pippi på hjärnan. De kommer i karavaner, stannar var som helst, kastar upp bildörrarna och vräker sig ut i klorofyllen med kikare och kameror i högsta hugg. Snacka om entusiaster.

 


 

Taggad

hur långt är det till Sverige?

I ett kort teleobjektiv från stranden nedom den lilla byn Hammarby ser vi i tur och ordning knölsvanar, Utgrunden och Sverige. Till svanarna är det 49 meter. Till Utgrunden 8,9 kilometer, till Bergkvara i Sverige 19,1 kilometer.

Tidigare i år skedde en påsegling av Utgrunden som kunde ha fått ytterst svåra konsekvenser. Du ser filmen här.

 

 


 

Taggad , , , ,

håll sverige rent

Allsköns skräp hamnar till slut i havet och på våra stränder. Traktordäck, lastpallar, plast till förbannelse. Här har Håll Sverige Rent gjort en fin insats i Grönhögen. Men det är en skam för mänskligheten att frivilliga – exempelvis Håll Sverige Rent – ska behöva gå och städa efter andra, år ut och år in.

Det som kastas på land hamnar förr eller senare i havet. Tyvärr sjunker mycket till botten. Och vissa plaster upplöses till mikroplaster som dödar smådjur och fiskyngel. Större plastsjok dödar fisk och valar.

Den plast du slänger dödar liv”.

 

 


 

Taggad , , , ,

omelett i grönhögen

En god och näringsrik lunch är avslutad. Bara förpackningarna ligger kvar på bordet. Vitan var god men gulan var godast.

Råmaterialet till lunchen kommer från denna lilla ö i golfsjön, Grönhögen. Godiset ligger i redet under den ruvande svanen.

Kockarna kommer från en annan ö i samma sjö. Du ser den här från cykelleden. På den ön häckar tärnor och måsar, alla hungriga.

När ruvande svan någon gång lämnar redet rycker kockar snabbt ut från denna ö. Från svanredet tas den färdigförpackade lunchen. Den transporteras därpå med flyg till cykelleden där den knäcks mot det hårda matbordet. Vitan är god men gulan är godast, brukar omdömet låta.

 

 


 

Taggad ,

jaga kungsfågel med fickkamera

Som fickkameraentusiast måste jag erkänna att det är svårt att fotojaga kungsfågel. Men hur ofta gör man det?

I tallen vid bordet nere vid vattnet i Albrunna rör sig kungsfåglar från tidig vår till långt in på hösten. Men det krävs god syn och tålamod för att se dem. Den är Europas minsta fågel och smälter ofta helt in bland tallbarren. Enda goda chansen att fånga dem på bild är när de lyfter för en flygtur. Då går det undan och bäst är att ha kamerans motormatning på högsta speed.

Ser du kungsfågeln på bilden?

Senast jag satt där vid bordet och stirrade in bland tallbarren såg jag då och då en liten rackare, men hur mycket jag än öste på med bilder blev fångsten mager. Av hundra skott blev inte ett enda nåt att ha. Det enda jag fick var nackspärr.

Nästa dag försökte jag igen. Nu var kungsfåglarna två och jag koncentrerade mig på ett förutbestämt område i tallen. Jag höll kameran fixerad minut efter minut. Då kom nackspärren tillbaka. Jag blev tvungen att sänka kameran och ta paus. Då kom kungsfågeln – till just mitt förutbestämda område. Och så där höll det på några gånger. Men envis vinner och efter ytterligare nåt hundratal bilder fick jag den när den ser ut att hoppa ut jämfota från den utvalda grenen. Bilden är inte märkvärdig på något sätt, men den har charm. Den lilla kungsfågeln ser ut att ha skoj. Den kanske till och med driver med mig?

Nu hoppar jag. Ta mej om du kan!

Ska du plåta kungsfåglar bör du ha annan utrustning än en fickkamera. En supersnabb systemsmälla med ett 200 millimeters tele kan nog vara lagom. Men man tager vad man haver och med tur och envishet kan man fånga både elefanter och kungsfåglar också med fickkamera.

Här är en annan kungsfågel på en delförstorad bild. Exponeringstiden är 1/400 sekund. Kanske borde den ha varit hälften så lång för att få lagom rörelseoskärpa i vingslagen.

Slutligen: Här sitter kungsfågeln i översta bilden – om du ännu inte har hittat den.

 

 


 

Taggad ,

om detta med att kopulera

Var man kopulerar varierar stort. Sedan beror det nog en aning på vem man är. Vad sägs om att göra det på taket? Kanske till och med på gamla Ytongfabrikens tak i Grönhögen. Där gör truten det nu. Och snart täcks taket av mängder av i hast hoprafsade bon med två tre ägg i varje, i sällsynta fall fyra.

Att då närma sig plejset kan resultera i skränande anfallsdykningar förstärkta med kraftig avföringseld. Jag råkade en gång ut för denna. Två gånger prickade en bombfällare mig och min cykel med enastående precision.

 

 


 

Taggad , , , ,

Skarvpiren i Grönhögen

Vill du se skarv kan du ta dig till södra piren i Grönhögen. Där sitter ofta ett 40-tal fåglar. De är svåra att komma nära, och med bara en vidvinkelkamera är de omöjliga att få på bild. Desto tydligare syns deras lämningar…

 

 

 


 

Taggad , ,

liv och död

Det porlar i bäckarna på södra Öland. I Alvkälla växer bottenväxterna till sig när dagarna blir längre. De ser redan frodiga ut. Annat liv dör. En rödhake har flugit färdigt…

 

 


 

Taggad , ,

så ser världen ut

I den alltid öppna värmestugan nere på Fyrplatsen hänger barnteckningar som näsdukar på ett klädesstreck, nästan alltid med typiska Ottenby-, fågel- och fyrmotiv. Här kan man lära sig hur verkligheten verkligen ser ut.

Saga visar oss glada bevingade hästar i varma färger. Saga har fått fram fina rörelser i bilden som utstrålar kraft. Den är ritad på julafton.

Matthiev har ritat den bruna fågeln till vänster. Konstnären till målningen i mitten är för mig okänd, men alla fyra personer är namngivna: Tommy, Ebba, Sebbe och Laila (kanske, hela namnet syns inte). Dessa fyra personer är biologer. Verket heter ”Biologer på vift”.  Havslandskapet till höger saknar uppgift om konstnär. Bilden ger ett extremt moget intryck för att vara gjord av ett barn.

Denna kraftfulla kritteckning för tankarna till Edvard Munchs målning ”Skriet”. Den är gjord av Elina på julafton 2018.

Havsörnen till vänster är så nonchalant men elegant återgiven med några få grova horisontella streck i svart och violett. Den svävar verkligen där uppe i skyn. Inget plottrande med detaljer här!

 

 


 

Taggad , , ,

att ge sig på det omöjliga

Ibland är det intressant att ge sig på garanterat hopplösa och omöjliga motiv. Dagens solspeglingar i Grönhögens hamn var dömda att bli utfrätta ytor i bilden. Men gör det nåt? Varför ska min lilla Fuji X30 klara det människans fantastiska ögon inte klarar? För den som är intresserad kan jag berätta att skarvarna blir fler och fler. Snart sitter de nog även på inre piren och sprider sin obeskrivliga odör.

 

 


 

Taggad , , ,

skarvarna

Grönhögens hamn.

 

 


 

Taggad ,

ornitologins mysterier

Och de kikade mot norr… Och de kikade mot söder… Den ene såg en fågel. Och den andre såg två.

 

 


 

Taggad ,

utsikt från fågelgömslet

Detta är vad man ser åt nordost från fågelgömslet nere vid fyren Långe Jan. Här kryllar det av fågel.

 

 


 

Taggad ,

på långpromenad

Precis efter Z-kurvan på cykelleden i Södra Möckleby låg denna knölsvanfamilj och vilade siesta. Sju ungar, mamma och pappa käkade säd i fältet och såg ut att gilla läget. Men kom jag för nära sa en av dem stopp och belägg med hemska väsanden. Den andra föräldern ligger gömd i gräset. Svanar går tydligen långt för gott foder, härifrån är det fågelvägen 550 meter till Kalmarsund och 800 till fågelsjön.

 

 


 

Taggad

då var det 5 april 2012

För sex år sedan invigdes fågeltornet vid Södra lundsjön, Ottenby. Det extremt korta invigningsanförandet hölls av dåvarande landshövding Stefan Carlsson. Alvarsamt var där.

Tornet kostade 1 100 000 ”statliga” kronor. Inga EU-bidrag var inblandade.

Slå på högtalarna och klicka igång ”bildfilmen”!

 

 


 

Taggad , , , , ,

tragik

Hela veckan är förstörd. Ja, kanske hela mitt liv. Vi får se hur ärren läker… Det började så bra. Och slutade så tragiskt, så vansinnigt tragiskt. Det är knappt jag orkar berätta. Gråten pockar, ilskan kokar. Det är kanske dumt att berätta… Jag vet inte. Ska jag?

Ok, då. Jag stod nere vid västra stranden på Öland. Det var häromdan. Från norr kom gäss i bågar in från havet mot frukost på höstsådda grödor. De flög alldeles för högt för att fotograferas. Jag har slutat med systemkameror och hade bara med mej min lilla Fuji fickkamera. Men om om om det kom några lågflygande gäss mot mig ville jag ändå vara beredd. Jag ställde in alla värden med den säkerhet man får efter 40 års plåtande. 200 ISO, 1/500 sekund, bländare 7,1 höghastighetsexponering, + 1/2 bländarsteg på grund av den ljusa himlen. Nu var det bara att vänta.

Flock på flock vände in från havet. Men alla flög för högt. Men man vet ju aldrig… Och här stod jag med allt inställt och klart – om tillfället skulle komma…

Och det kom. Det kom med besked. Åtta gäss hade lågflugit under radarn in mot mig. Jag upptäckte dem när de var 40 till 50 meter ifrån mig. Och de flög på bara fem meters höjd – rakt emot mig! Gäss är snabba. Jag hade en enda sekund på mig. Fem meters höjd, det var nästan jag kunde ta på dem. Jag höjde kameran, la okularet till ögat, tänkte: ”Nu tar jag den där serien som ingen annan levande människa har tagit. Nu tar jag serien där man ser rakt in i åtta gäss kacklande gap – när de kommer i 60 knyck rakt mot mig…

Det var svart i okularet. Jag tittade in i en kolkällare. Men instinktivt höll jag avtryckaren nere… Och så värderade jag resultatet. Ett 40-tal bilder av blå himmel. Inte en gås, inte en gåsfot, inte en gåsnäbb!

Ett grekiskt drama är rena lustspelet mot de tankar som genomfor min träskalle. Jag hade glömt en parameter. Jag hade glömt att ställa in ”ögons” för sökarval. Detta kryptiska begrepp tror jag står för ”ögonsensibel”, det vill säga att kameran känner av om jag tittar i okularet eller ser motivet i LCD:n. Med rätt inställning skulle jag se gässen i vilken sökare jag än valde. Med fel inställning hamnade jag i bläckflaskan i stället för på ett stort antal omslag på världens förnämsta naturpublikationer.

Nästa dag provade jag igen. Mötte många gässplogar, men ingen under 20 meters höjd. Som ren tröst tog jag denna bild. I den tittar vi inte in i kacklande gässgap och stirrande gåsögon på nästan inget avstånd alls. Men vi ser i alla fall gäss.

Man blir aldrig fullärd fotograf.

 

 


 

Taggad ,

Is

Hur tidigt man än är ute är det alltid nån som varit igång ännu tidigare.

Morgon. Minusgrader. Men vindstilla. Det är vinter. Senvinter. Isen klirrar lågmält i Degerhamns hamn. 

Beroende på vinkeln mot solen färgas isen på många olika sätt. Här drar den åt grått, blåsvart, svart.

I lite mer medljus blir blått helt dominerande. Om jag minns rätt innehåller den ljusa isen mer luft än den mörkblå.

Här är isen så tunn att den smälter under dagen – om solen får fortsätta att jobba från klar himmel.

Sötvattenssjön i Hammarby ser ut att ha ett stabilt istäcke. Då och då sjunger isen på grund av sprickbildning. En spricka kan blixtra till över hela sjön på bara en halv sekund.

I det bräckta vattnet i Kalmarsund ligger bara ett tunt islager längst inne vid stranden. Gäss, änder, svanar klarar sig bra här.

 

 


 

Taggad , , ,

Fågelsjön i snö

Utsikt från den lilla observatoriekullen vid Fågelsjön i Degerhamn.  Vill du förstå sjöns ganska komplicerade form klickar du härKyrkan i bakgrunden står i Södra Möckleby.

Öland ser nu ut som ett lämpligt plejs för ett vinter-OS. Vi har gott om snö och is och mer lär det bli under veckoslutet. Här finns inte en pippi så långt ögat når! De har rymt kylan och snön – precis som jag vill göra.

Samma vy från augusti 2015. Visst ser den här versionen mer inbjudande ut än de ovan i kyligt vitt. Detta till trots ska vi titta på ytterligare ett vitt och kallt motiv i ett kommande inlägg – om ”Kalkgatan”…

 

 


 

Taggad , ,

fågelsjön i Degerhamn

I ett kommande inlägg ska vi skåda ut över Fågelsjön i Degerhamn, just nu snövit. Sjön är här konstnärligt fångad av Bernt Petersson, en av entusiasterna bakom utvecklingen och skötseln av Bergstigen.

 

 


 

Taggad ,

gigantisk gåsarmada

Solen hade gått ned för drygt en halvtimme sedan. Jag hade fotograferat färdigt och lade kameran i en påse som jag stoppade i fickan. Hemåt!

Just att stoppa undan kameran – till och med i en påse! – är något jag med eftertryck brukar avråda från i mina fotokurser. Kameran ska alltid vara redo! Man lär ut en sak och brister själv.

Det började bli ordentligt mörkt. Den svarta skyn trasades plötsligt sönder av ett avlägset ljudvibrato. Och då såg jag: Tusentals kacklande gäss från Degerhamn i söder till Kastlösa i norr, en sträcka på en dryg mil. De kom i våg efter våg, i plog efter plog i rakt västlig kurs ut över Kalmarsund mot Sverige.

Det tog förstås alldeles för lång tid att få upp kameran. Men det blev trots allt en för sen och för skakig videosnutt med dåligt ljud. Men trots bristerna ger den förhoppningsvis en liten uppfattning av den fantastiskt stora gåsarmadan.

Fyra minuter senare stod jag vid bilen. Gässen var då fem kilometer ut i Kalmarsund. I den västliga vinden hördes fortfarande kacklet och pladdret som ett slags ”aniaralikt rymdbrus”. Jag rös.

Slå på datorns högtalare och klicka igång videon nedan.

Taggad , ,

stinkande skönhet

Den södra raka piren i Grönhögens hamn är i sin enkelhet en arkitektonisk upplevelse, byggd av stora stenblock med ovansida belagd med kvadratiska, sannolikt handhuggna stenar. Längst ut står en underbar pollare i huggen sten. Dessvärre förfaller piren. Dessutom har den blivit tillhåll för skarven.

Denna bild togs sommaren 2016. Skadorna på pirens ovansida breder ut sig. Men piren var ännu ren och luktfri. I dag är piren en skarvtoalett.

Ska man ta sig ut på piren i dag bör man vara beredd på att plötsligt få smaka på den vidriga stanken från skarvarnas avföring. Den är rent bedövande. Den återinförda skyddsjakten på skarv har i mina ögon varit helt verkningslös. I exempelvis vattnen nedanför Albrunna ser vi skarven allt oftare, i allt större antal.

Taggad , ,

nu sticker jag!

En skarv lyfter från stranden i Degerhamns hamn. Kamera: Fuji 30X, 1/400 sekund, bländare 5.6 vid 250 ISO. Uppenbarligen överskattade den sina lyftkrafter, eftersom hen sekunden senare dråsade i spa´t och fick ta ny sats för en andra take off. Bilden är en delförstoring.

Taggad

fågelmoln

Gårdby hamn, lördag. Jag har aldrig hört nåt liknande. Jag har aldrig sett nåt liknande. Tusentals gäss i en enda flock. Vingarna fick luften att vibrera och himlen att förmörkas. Gässen på bilden är bara en fjärdedel av hela det skränande och tjattrande sträcket.

Taggad , ,

vid sandrevelns norra spets

Trots att det är söndag med färgstarkt vårväder är jag helt solo på Schäferiängarna. Jag vandrar från gamla fågeltornet upp mot Sandrevelns norra spets. Mitt enda sällskap är två hjortflockar och tusentals fåglar. Och vinden, förstås. Den friskar i för var timme som går. Det är blött; stövlar är ett måste. Nere vid strandkanten är det bedövande blått. Vid horisonten sniglar sig tramparna fram som trädda på ett snöre, och gåsplogarna tjattrar sig fram över strandkanten. Och högst där uppe lyser de snövita avgasstråken efter kärrorna till Ryssland och Kina. Det känns som jag är hundra mil från närmaste människa…

Från marken under det gamla fågeltornet ser jag inte Sandreveln. Men från tornets topp anar jag revelns norra spets genom ett längre teleobjektiv. Den ligger några hundratal meter till vänster om det vita skummet på stranden.

Närmare gattet mellan Sandreveln och Öland kommer jag inte, ett bastant stängsel står i vägen, 180 meter från målet för min vandring. Längst upp till vänster i bild ser vi inloppet till ”innanhavet” väster om reveln.

Rester av nån gammal inhägnad eller ”avspärrning” ligger kvar som ett krokigt pärlband mellan Öland och reveln. 

Här är det inte fullt 150 meter till reveln. Det skulle troligen gå att vada över. Bottnar man inte hela sträckan blir eventuell simtur kort.

Man badar i nyanser av blått. Det enda man hör här är den envetna, envisa vinden och en och annan måsfågel i skyn. Eller en plog med 500 pratglada gäss.

Något längre söderut bryter havet in över riktigt grunda marker. Här leker snart gäddan. Men det får jag inte se. Från första april är det förbjudet att gå här – av hänsyn till alla häckande fåglar.

Taggad , ,

minus en grad, hård vind

Häromdagen höll jag på att frysa ihjäl. Såna öden brukar kräva minus 40 grader. Här räckte med minus en – plus vidrig ”ryssvind”. Jag tog ett skutt ur bilen, smattrade av några skott och vräkte mig tillbaka in i bilens underbara bastuhetta, + 30. Det bästa med bilen är värmen.

Jag bodde tre decennier i Jämtland. Där var jag med om minus 51. Med stor möda lyckades jag hålla en femkronestor bit av vindrutan isfri vid färd på isvägen över Storsjön. Kärran var så trögstyrd att man fick hänga i ratten åt det håll man ville. Och allt gnällde och gnall. Allt gjorde motstånd. Högg man en stubbe med klyvyxan sprätte vedträna likt uppskrämda fåglar; tio till tjugo virken i ett enda hugg.

Men jag överlevde Jämtland, trots bara en enkel vedspis. Det var Öland som höll på att bli min död. I minus en.

vintervader_1Sträng kyla – minus en grad – på Öland innebär att även flytande vatten fryser på sin väg mot östra kusten.

vintervader_2Här sveper ryssvinden in från iskalla Österhavet. Segerstads fyr sticker upp som en pennstump framför horisonten. Du kan se mer från fyren genom att klicka här. Slå sen på högtalarna. Därefter klickar du på länken i första raden. (Alternativt kan du klicka här, men då kan du bara lyssna, inte läsa blogginlägget eller se fotona).

vintervader_3Tokiga vinterbadare. Kallas visst även knölsvan.

vintervader_5Smutsiga isflak ligger och slögungar i Gräsgårds hårt igenslammade hamn. Tång och sand och skräp bildar en spännande grafisk effekt i snön.

Taggad , , ,

ett liv i grått

Regn. Och dimman ligger kvar, dygn efter dygn. Färger släcks, man väntar på något. Är dimma och gråväder farligt i längden? Nere på södra udden ligger död säl, död knölsvan och död skarv. De ligger helt fridfullt på stranden, ser ut att vila – men har gett upp?

Nå väl, ur denna enformighet slår sig snart något helt annat fram. Tre bokstäver. Börjar på v och slutar på r…

anderVattnet norr om Gräsgårds hamn. Färgklickarna är änder

Taggad ,

vita som snö i somrigt decemberlandskap

sangsvanar_kastlosaDe var mellan 100 och 150 på ett fält strax norr om Kastlösa. På den här länken kan du även höra sångsvanen sjunga.

Taggad , ,
Annonser