Att klippa bort livet

Kaja hittar gott om föda i oklippt gräsmatta. Dessutom tillåts mattans alla blommor att äntligen få slå ut i stället för att en gång i veckan kapas av gräsklippningsmaffians vrålande och avgasande maskiner.

• Varför klipper människor gräsmattor?
• Varför lider många människor av lusten att ”tukta naturen”?
• Varför vill människor inte se en naturlig natur?
• Varför klipper kommuner och bostadsbolag gräsmattor efter schema, inte efter hur mycket växterna verkligen har vuxit?
• Varför ser så många människor ett samband mellan gräsklippning och ”ordning och reda”?
• Hur många liter bensin förbrukar Mörbylånga kommun och Mörbylånga Bostads AB på gräsklippning per år? Och till vilka kostnader?
• Hur stor blir miljöförstöringen av alla ”miljoner” gräsytor som klipps en gång i veckan i Sverige?
• Hur många miljarder insekter dödas genom gräsklippning per år i Sverige?
• När ska Sveriges kommuner vakna och inse gräsklippningens förödande konsekvenser?

Det är frågor jag ställer mig – och förvånas över hur hårt präglade vi är av dåliga vanor. ”Så gjorde farfar och farsan, så gör också jag” tycks hugget i sten.

Men det finns krafter mot gräsklippningsmaffians traditionsstyrda framfart. Den största är det danska teveprogrammet ”Ge oss naturen tillbaka!” med Frank Erichsen, mannen bakom ”Hundra procent bonde”, det populäraste programmet i dansk tevehistoria. Se det och njut av hur människor kan tänka om – för naturens och människans bästa!

Andra livsbejakande tendenser är det ökande intresset för slagning med lie – och den växande insikten om de skoningslösa robotgräsklipparna.

Sune Flisa
ordförande i kamporganisationen
”Död åt gräsklippningsmaffian”

Annons

Om detta med inhämtande av information…

Ovanför den ödsliga cykelleden strax söder om Gräsgård drillade lärkorna som besatta i den hårda vinden. Jag fick intrycket att det var nåt de ville berätta. Men budskapet uteblev. Det blev bara kvitter. Men någon kilometer länge söder ut slog sig en annan fågel ned – som kommen med senaste nytt från skyn. Och den berättade med emfas att Mörbylånga kommun nu ska jobba vidare med cykelleden som slog stopp i maskin vid golfbanan i Grönhögen 2014. Efter nio år av kompakt cykelledskoma har alltså nån på kommunen vaknat upp ur förnekelsens och glömskans lömska dagdrömmeri. Efter bara nio års cykelledsstiltje ska leden vandra vidare mot söder. Men fågeln var inte helt nöjd. – Den planerade sträckningen får mej att misstänka att man tänkt med fel kroppsdel, sa fågeln och kvackade så rart med huvudet på sned. Jag behöll mitt pokerfejs och fågeln fortsatte: – Den tänkta dragningen är en flopp. Men jag ska förklara mer för dej när jag vet alla detaljer.

Fågeln flög iväg i en lustiger bana mot himlen. – Vi ses snart igen, kvittrade den innan den försvann in i sanningens mörka regnmoln som kom dragande från sydväst. Min övertygelse om fåglars kunskaper och intellektuella förmåga stärktes ytterligare. Min ensliga tur fortsatte. Inte en cyklist eller vandrare under tre timmars trampande. Varför bygger man cykelleder? Till vem? Varför lägga 100 miljoner på nåt som så få använder? Ingen fågel gav mig svaren…

Motvinden ökade i styrka. Jag fick verkligen ta i för att komma framåt. Vid kyrkan i Ås blev det äntligen kaffe. Jag var ganska mör, nästan rökt som Björn Ferry brukar säga om skidskyttar som tappat geisten. En fågel damp ned från skyn… Den började vaggande gå mot mig. Det var den – igen! – Vill du höra mera? frågade den och la huvudet på sned och plirade med ögonen. – Nej, svarade jag. Jag orkar inte mer just nu. – Jag förstår, sa fågeln. Vi tar det senare. Du måste vara stark när jag berättar det jag nu vet…

Kaffet smakade utmärkt. Vinden ökade ytterligare och det blev kallare. Jag kände mig plötsligt oerhört stark. Jag tror att jag pallar sanningen när fågeln nästa gång vill viska i mitt öra…

Allan von Kompost
redaktionschef

Så tingas en lägenhet – i fågelvärlden

Proceduren upprepas. Jag såg och hörde den förra våren – och två gånger i dag. Så här går den till: En talgoxe sätter sig i närheten av holken och kollar tusen gånger om kusten är klar. Så flyger den till hålet i holken. Där tittar den in genom hålet ett hundratal gånger. Mellan varje titt presterar den ett försiktigt ”kvirr”. När den noggranna inspektionen är avklarad och våningen tycks vara den man söker slår talgoxen en kort drill med näbben mot trävirket – som en liten hackspett. I dag genomfördes två inspektioner med avslutande trumvirvel. Jag tolkar den sistnämnda som ”jag anmäler mitt intresse”. Har någon annan fått uppleva en liknande intressant lägenhetsinspektion är jag tacksam för kommentar.

”Djungel” däckar byggjättarna

Medan mitt goda rykte som byggherre växer går konkurrenterna in i väggen. Jag börjar bli ett begrepp inom bostadsbranschen. HSB, OBOS och andra får se upp. Min strategi är enkel: Små billiga ettor. När konkurrenterna räknar med en produktionskostnad på 100 000 kronor per kvadratmeter dänger jag dem lätt. Min prislista säger ”runt 80 kronor per kvadratdecimeter”. Jag bygger inte större. En kvadratdecimeter räcker för mamma, pappa och åtta till tio ungar.

Nedan ser du min senaste bostadsmodell, Djungel – ”en extrovert nyskapande boning med antennerna riktade mot omvärlden, tiden och livet”, som tidningen Fastighetsvärden nyligen beskrev den i en saluterande artikel. Fastighetsvärden uppskattade särskilt den enkla planlösningen med toalett, vardags-, och sovrum, hall och kök i ett. Varför krångla till det?

Många par har redan inspekterat härligheten och superlativerna är många. 10 mars inleds budgivningen.

Den flygande trumpetaren

Drygt ett hundratal sångsvanar uppehåller sig just nu ömsom på gröna fält, ömsom i vattnen i trakterna runt Hulterstad. Sångsvanen är en bjässe med vingspann upp mot 235 centimeter. Sångsvanen har flest fjädrar av alla fåglar. Fjäderdräkten innehåller 25 000–30 000 fjädrar. Sångsvanen har få fiender, men havsörn kan ta sig en sångsvan till middag ibland. I fajter med knölsvan vinner ofta sångsvanen. Sångsvanen har ett högt, trumpetande läte, i tre eller fyra toner när den flyger.

Gässen stannar

Under dagens cykeltur blev jag omkörd av ett 70-tal gäss på rakan mellan Torngård och Södra Möckleby. Blir det inte kallare stannar de nog här ”vintern” ut…

Snart är bästa ettan såld

Trots stigande bostadsräntor och sämre ekonomi går min karriär som fastighetsägare och mäklare spikrakt uppåt. De senaste dagarna har exempelvis denna etta besökts av ett halvdussin par med familjebildning i sinne. Även en ensamstående herre har noga inspekterat lägenheten i fritt ostligt läge. Ingen har knorrat över månadsavgiften och snart avgörs ägarförhållandena i dold budgivning. Utgångspriset hålls hemligt. Intresserade med spekulativa avsikter undanbedes.

Mitt liv som hyresvärd

Dessa två fågelholkar förblev outhyrda våren och sommaren 2022, trots låga hyror, effektivt ventilationssystem och vacker utsikt. Då såg dessa ettor inte ut som de gör på bilden efter att jag nu har ”förvildat” dem med gran- och tallris. Denna investering måste jag som hyresvärd naturligtvis få kompensera för genom en modest hyreshöjning, men trots den tror jag på bättre lycka säsongen 2023.

De flygande meteorologerna

Det blir inga minusgrader på länge på södra Öland. Hur lång tid är då ”på länge”? Jo, minst tio dygn. Jag bygger min prognos på gässen jag skrämde upp i Ventlinge under dagens cykeltur. De 40-50 fåglarna skulle nog inte stanna om de kände kylan närma sig. Då skulle de i stället vara i Tyskland eller Nederländerna i dag.

Vilken sorts gäss det var? Ingen aning. De var slarvigt rakade. De hade massor av rakskum på kinderna.

Så kan det gå

De två fåglarna

Utsikt från Grönhögens hamn mot fyren Långe Jan.

Snö! Nä, nu sticker vi!

Vemodig stiltje

I går. 14:36-15:08. Hamnen i Grönhögen. Vi drack kaffe i den absoluta stiltjen. Ångan från kaffet lyftes av osynliga händer rakt upp. Det har inte hänt sen januari 1764. Solen värmde. Vi hade kunnat sitta nakna och sola. Men det gjorde vi inte.

Plog efter plog efter plog med gäss kom kacklande högt upp i skyn från Ottenby. Men vad nu!? Kursen var satt mot det förfärliga Sverige. Tusen och åter tusen gäss flög mot Bergkvara. Va, duger inte södra Ölands sommargröna betesmarker längre? Svaret är nej. Nu drar de för att sen följa kustlinjen ned mot Tyskland och Nederländerna. Tror jag som inte är fågelexpert.

Vi tog påtår under tystnad. Jo, nu har de flyttat ifrån oss. Södra Öland blir ännu tystare, ännu ödsligare. Vi tröstade oss med varsin bulle.

Öland – fåglarnas ö, del II

Gässen är fortfarande kvar på södra Öland, men tranorna har flyttat. Måsarna käkar mask efter skördande och plöjande traktorer. Vad ska de annars äta, när vi har rovfiskat haven?

Filmen ”Öland – fåglarnas ö” ser du här.

Öland – fågelskådarnas ö, del II

I dag är det ännu fler fågelskådare i Mörbylilla för att kika på den lilla sibiriska piplärkan, som kommit ur kurs och blivit ölänning.

Öland – fågelskådarnas ö

Klockan 15 i dag. Åkern åt havet vid Mörbylilla ser ut som en parkeringsplats utanför IKEA. Vad pågår? Då såg jag alla kikare. Saken var biff. Larmet hade gått. Jag frågade första bästa kikbärare jag träffade.

– Sibirisk piplärka! sa han.
Jag låtsades förstå.
– Jaså, en sån liten krabat, sa jag.
– Precis, sa kikbäraren.

Och så vandrade han och alla andra i väg ned mot havet…

Jag fortsatte min cykeltur åt norr…

Öland – fåglarnas ö

Plats: Stenåsa kyrka
Tid: I dag klockan 17

Saknad familj

– Här går inte att stanna längre. I morrn ger jag mej av. Världen väntar!

Under en månads tid umgicks jag mer eller mindre närgånget med talgoxfamiljen, av mig döpt till Larsson, vars holk bara satt 80 centimeter över mark och 50 centimeter från min solstol. Under processen, från äggläggning till kläckning och uppfödning, blev våra kontakter allt tätare. Mot slutet tog föräldrarna solrosfrön bara en dryg halvmeter från mina fötter och flög med dem i skytteltrafik till sina hungriga ungar.

När bilden ovan togs trodde jag att nästa dag skulle bli den sista i vår gemenskap. För den hade jag kameran riggad på bara en meters avstånd. Men då var holken tom, och de avancerade närbilder jag hade förberett mig för kunde aldrig tas. De jag ändå hann ta får duga.

Saknaden är stor, men hoppet står till en andra kull…

Fågelbadet

I de lugnaste vatten… Ja, lugnare vatten än i denna film är svårt att tänka sig. Rollerna innehas av en hoper flygfän, en duva, en skata, några kajor, en pilfink och massor av fågelläten – allt serverat i ett behagfullt tillbakalutat sommartempo…

En svårbotad sjukdom

Svensken lider av gräsklippningsneuros, en kronisk sjuka. Så snart en gräsmatta vuxit en millimeter måste dödsbringaren fram. Här ska klippas! Gräsklipparen dränker miljön med avgaser och buller, dödar tusentals insekter och torkar ut jorden, gör den fattig. Den drabbade sätter gräsets höjd före all annan hänsyn! Varför dessa människor har gräsmatta kan förvåna. Det vore enklare med grön asfalt.

Mörbylånga Bostadsbolag har förstått problematiken. De sa genast ja när jag föreslog att lämna delar av vår gräsmatta oklippt. Det hedrar bolaget som sägs ha planer på att ytterligare utveckla idén om ”begränsad gräsklippning”.

Nedan ser du vår gräsmatta med oklippt cirkel i mitten. I den frodas mängder av växter som annars aldrig får en chans till ett blommande liv. I cirkeln finns dessutom massor av larver, skalbaggar, flugor, maskar, bin, fjärilar och humlor. Gräsmattan utanför cirkeln är halvdöd, svedd, kruttorr. Den kämpar för sitt liv. I cirkeln däremot frodas livet. I den växer och utvecklas allt.

Det bruna fatet i cirkelns ovansida är ett egendrejat fågelbad. Där dricker alla sorters småfåglar samt kajor och skator. Fåglar som brukar kombinera dryck med långvariga bad är duvor, koltrastar och starar.

För många år sen besökte vi paret som verkligen förstod farorna med den kroniska och extremt smittsamma gräsklippningsneurosen (Grassosus Neurosus Forte). Se deras trädgård här.

Ett annat exempel är denne tänkande gräsklippare i Grönhögen.

Allt liv älskar vatten

Om du duschar en bit av gräsmattan då och då får du ett rikare insektsliv. Fjärilar tycks ha ett sjätte sinne för att hitta vatten; de kommer nästan omedelbart. Och fåglarna dricker en hel del i dessa torrtider. Denna kaja står med öppen näbb och låter ”regnet” från vattenspridaren rinna in i torr strupe.

Rödhaken

Kolla in denna lilla rappa rara röda skönhet – som snart visar sig…

Eftersom ljuset var dåligt gjorde jag inspelningen med GoPro 7 i 24 bilder per sekund i 2,7 K och renderade videon i HD. Jag tycker resultatet blir lika bra som om jag renderat i 2,7 K.

Kan vissa djur vara ”fel”?

Skarvarna blir allt fler i Grönhögen. Andra blir det inte.

I dag såg jag en av de fem minkarna i Grönhögens hamn komma kutande med en svala i munnen, en ganska vanlig syn.
– Inga fågelungar når mogen ålder i hamnen, säger man ur Sjöräddningskåren.

Vacker tavla stinker skit

Skarvar och änder nere vid fyrplatsen på södra Öland. I den nordliga vinden blev stanken av skarvspillning snart plågsam.

En avslutad vänskap

Så här har hon legat dag ut och dag in. I stort sett varje dag har jag stannat nån minut och kacklat lite med henne, mest om vädret. I dag var redet tomt.

I dag var boet tomt. Den strandskata jag talat med hela sommaren låg inte längre och ruvade. Ägget var borta! Hoppas allt gick bra. Jag såg två strandskator inom 20 meters avstånd från boet. Någonstans där emellan fanns förhoppningsvis den nykläckta ungen. Har den en chans på hundra att överleva?

Det enda ägget. I dag var det borta.

Dag efter dag efter dag efter dag

Bara två meter från vägen ligger hon där och ruvar, strandskatan.

Nu går vi och badar

Orädd skata

Som cyklist ser man ofta det bilisten inte ser. Här ett exempel, en strandskata bara två meter från vägrenen. Strandskatan är känd för att inte vara så rädd för människor, jag undrar varför. Denna krabat stod jag och tittade på när hen ruvade. Efter en stund klev hen upp och gick därifrån. Rakt under stjärtspetsen ser du åtminstone ett av flera spräckliga ägg.

Värmeböljan

Hjälper hela släkten till?

En annan svala än de i texten nedan.

Häromdagen satt jag nere vid fyren Långe Jan. Två meter ovanför mitt huvud pågick husbygge. Svalorna smetade samman gräs och lera till en funktionell etta med havsutsikt. Det märkliga var att flera än de två blivande hyresgästerna var involverade i bygget. Jag räknade till fyra eller fem och alla jobbade i ett högt uppdrivet tempo: Hämta-mura-hämta!

Jag vet ingenting om fåglar. Men du som vet kanske kan svara på min fråga: Är det vanligt i fågelvärlden att hela släkten hjälper till vid bobyggen?