En stor trut och en nästan lika stor kråka satt på cykelleden vid Golfsjön i Grönhögen och pickade mot marken. Årets första ägg låg krossat på asfalten. Nu var det bara att kalasa på det som en gång var tänkt att bli en svan…
Svanparets utsikter till att få en enda kläckt unge är nog nästan obefintliga. Äggtjuvarna är för många.
I höstas ringmärktes en småsnäppa i Ottenby. Nu är den i South Carolina i USA efter att ha flugit en sträcka på ganska precis tusen mil! Helt ensam har den orkat ta sig över hela Atlanten, trots att den bara väger 30 gram.
Magnus Hellström, chef för fågelstationen i Ottenby, berättar att den är en årsunge kläckt vid ryska Ishavskusten.
Kompassen var tydligen dåligt kalibrerad. Den lilla felflyttaren skulle till södra Afrika men hamnade i USA, där den tycks må alla tiders.
Läs mer i Aftonbladet.
Jag var på g… Jag var på g att ta årets naturfoto, en sälbild som skulle gå ut över världen. Jag låg i gömslet nere vid fyren med mitt teleobjektiv från Canon på 2 000 millimeter, ljusstyrka 1.0. Tack vare den fantastiska brännvidden hade jag hela sälfejset i sökaren. Precis då den skulle gäspa tänkte jag fyra av…
Men verkligheten är inte alltid som man vill. Allt var en dröm, en förhoppning. Verkligheten var bistrare. Jag stod där i gömslet med min gamla Fuji X30 som det numera bara går att använda två eller i bästa fall tre olika slutartider på. I längsta teleläge, säg futtiga 110 millimeter, såg jag sälen som en liten fet lus på en sten. Men inte nog med det. Då skottet brann av kom en flock gäss tjattrande förbi. De till och med skymde sälen.
Ridå.
Att naturfotografer står ut med alla dumma och ouppfostrade djur!
Kungsfasaner är kända för att vara aggressiva mot både människor, djur och andra fasaner. Arten kommer från Kina. Nu ska förrymda kungsfasaner jagas i Högsby. Handläggare på Naturvårdsverket har tillåtit jakt med omedelbar verkan, enligt Barometern.
”_ _ _ I det här läget försöker vi vara ute i god tid _ _ _ innan de hinner orsaka för mycket skada”, säger Per Risberg, Naturvårdsverket.
Jakten administreras av Nejmyndigheten som valt ut speciella jägare (så kallade kungsfasanjägare, kulturorganets anmärkning). Man börjar omedelbart med att få bort denna invasiva art. I fallet med mördarsniglar blev insatserna för sent insatta. Nu jäklar ska man panga på direkt. Fram till årsslutet får man hålla på.
Men vet man vad man vill? Ska fågeln helt väck eller bara decimeras? Högst 20 kungsfasaner får nämligen skjutas.
Tänkte man likadant med mördarsnigeln, att lagom antal är bäst i landet lagom?
Ringmärkningen av fåglar på Ölands södra udde har aldrig tidigare varit så omfattande som i år – hittills har 30 000 fåglar fångats och märkts vid Ottenby fågelstation. I tidningen Norra Skåne berättar stationens chef, Magnus Hellström, att det har kläckts ovanligt många fågelungar.
Efter närmare tio års bortavaro från Öland har den ringhalsade sjöduvan, Columba aqua, iakttagits i ett vatten på mellersta öns östra sida. Genom goda kontakter inom fågelskådarvärlden kan kulturorganet som första media i världen presentera foton av den ringhalsade sjöduvans ägg. Denna rara fågel ruvar nämligen inte sina vita klotrunda ägg utan lägger dem direkt i sötvatten där de ligger tills de kläcks. Märkligt är också att äggläggningen sker kollektivt. Ett 20-tal honor flyger i v-formation in mot äggläggningens centrum och fäller som på en given signal upp mot tio ägg per hona från ungefär fem meters höjd. Äggen dumpas med fördel längs vasstråk, vattenväxter eller annat som håller äggen samlade i en så kallad ”äggastring”. Äggen på bilden är nyligen lagda. Kläckning sker första veckan i juni. Allt detta berättar fågelskådare Felix Jörgensson för kulturorganets utsände stjärnreporter Ingvar Charm-Knubbendorpf.Vi beger oss åter till Albrunna lund. Fåglarna har sjungit upp sig ordentligt nu…
Häng med kulturorganet ut på Schäferiängarna nästan längst ned på södra Öland. Här råder nu tillträdesförbud fram till 1 september på grund av alla häckande fåglar.
I dag fälldes den kärnfriska alm som ska bära upp minnesmonumentet över den nu döda camouflagetättingen som kulturorganet tidigare berättat om. Stammen som ska resas utanför kommunhuset i Mörbylånga blir 2,65 meter hög, berättar skogshuggare Nils Dodén-Andersson. Invigningsceremonin är planerad till fredag klockan 12:15. Även ickefågelskådare är varmt välkomna.Att Mörbylånga kommun är en välkänd fågellokal tar sig nu nya uttryck. Den camouflagetätting som i söndags filmades i Grönhögen och i måndags hittades död i Näsby ska nu bli kommunalt minnesmonument!
– Fågeln är på uppstoppning i Uppsala och på fredag ska vi sätta upp den på en 2,5 meter hög almstam utanför kommunkontoret i Mörbylånga, säger Fred Stenberg, ordförande i Ölands Fågelvänners Förening, ÖFF.
Fred Stenberg söker nu en intresserad, engagerad och populär talare till fredagens invigning.
– Det bör naturligtvis vara nån med lite pippi, säger Fred med ett snett leende. Kanske kan nåt av kommunalråden hoppa in. Dom har ju ändå så lite att göra.
Kulturorganet har under förmiddagen fångat några röster i Mörbylånga och alla är positiva till det nya minnnesmonumentet.
– Äntligen kommer Mörbylånga kommun att synas på kartan. Det här blir nåt att vara stolt över, säger Lillemor Dacke på promenad i vårsolen med sonen Ludvig.
– Det låter som det bästa som hänt i kommunen på många år, menar Holger Säll, pensionerad skutskeppare från Degerhamn, nu på inköpstur till apoteket.
– Tänk så fint! utbrister Ulla Andersson, gynekolog. Bäst vore om man kunde ljudsätta den också. Den har ju sånt fantastiskt läte – som en nötknäppare! Men det har kanske inte kommunen råd med… Men kanske kan Kraftsamling Sydöland bidra med ett handtag. Vem vet?
Kulturorganet återkommer givetvis med reportage från fredagens uppsättning och invigning av monumentet.
Fågelskådaren Ann-Marie Johansson i Grönhögen har sett många av de ovanligaste fåglarna på södra Öland: bronsibis, gåsgam, svartvingad glada, rallhäger, hedpiplärka, isabellatörnskata, polyglottsångare och vitnäbbad islom.
Men det tragiska mötet med denna extremt sällsynta fågel blev det märkligaste i hela hennes fågelskådarkarriär.
Nedan ser du den smärtsamma filmberättelsen om ett förfluget liv.
Redan nu serveras den allt populärare ”Omelette à la truite” på cykelleden vid Golfsjön i Grönhögen. Kocken – en trut – tjuvar förslagsvis ett svanägg, släpper det i backen från minst tio meters höjd och käkar sen själv upp den i hast tillagade delikatessen. Här ser vi det enda som blir kvar: porslinet.
Sjunger fåglarna på Öland så vackert redan i januari? Vi på kulturorganet har ingen aning. Vi får se filmen först för att kunna svara…
Sedan Cementa stängde har skarven slagit sig ned på den yttre avspärrade pirdelen i Degerhamns hamn. Och genast ska allt vitmålas.
Skarven finns i många tusental i Ottenby, Grönhögen, Albrunna och vidare norrut. I Degerhamns hamn har de lagt rabarber på den avspärrade delen av norra pirarmen. Bilden visar reven väster om fyrplatsen vid södra udden. Fiskare jag frågar är förbannade på fiskeförbud och fiskebegränsningar. Dom vill fiska! I samma andetag säger somliga av dem att bottnarna är döda och att det inte finns nån fisk. Skarven och sälen har ätit upp den.
Skarven ökar lavinartat. Förra året var de 70 000 i vårt län, i år är de säkert många fler. Varje skarv äter 0,5 kg fisk per dag. Det gör 35 ton per dag (en fullastad långtradare med släp).
Jag tänker… Hur kan skarven sätta i sig 35 ton firre om det inte finns nån fisk? Handlar de på ICA? Och hur kan fiskare vilja fiska i fisktomma vatten?
En av flera möjliga förklaringar är sorglig. Du kan läsa den här.
Ett fotografiskt/litterärt/konstnärligt berättargrepp är att huvudrollsinnehavaren inte syns, bara finns i nåt slags dimmig bakgrund. I Seby läge i går eftermiddag kom flock på tusen gäss. Den jättestora fågeln seglar lugnt utanför bild, en havsörn på 150 meters höjd.
Så långt är det från väg 925 till norra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn. Ungefär lika många fåglar som meter låg och kacklade och kvirrade och snattrade norr om hamnen när vi hojade dit…
Hörde jag i syne? Hörde jag fel? Hörde jag nåt som inte fanns? Jag hade hojat ned till sjön söder om Hammarby, en av södra Ölands pärlor. Cykeln ställde jag där jag alltid ställer den, vid första järnstolpen utmed sjön.
På stranden sprang några sädesärlor – som de brukar göra. Men varifrån kom detta oväsen? Det lät som tjugo fågelungar som skrek för livet. Jag tog ett steg åt vänster. Ljudet försvagades. Jag tog ett tillbaka. Ljudet blev starkare. Jag gick ned tio meter till stranden och letade efter fågelbon i skarven mellan sand och jord där erosionen brutit loss stora sjok mark och skapat hålor lämpliga för djur som vill gömma sig. Ljudet av de hjärtskärande fågelungarna blev mycket svagare, kändes avlägset. Jag sökte vidare. Jag sökte bland strandkål och stenar. Ljudet förblev svagt.
Jag vände upp mot cykeln igen. Skrikandet tilltog. Jag var åter vid cykeln. Fåglarna skrek hjärtskärande. Då slog det mig – järnstolpen! Den är ihålig. Längst ned i den låg boet. Det drygt enochenhalvmeter långa järnröret fungerade som en förstärkare.
Jag tittade ned. Där var kolsvart. Där nere fanns inget ljus, ingen vind – bara ett bo med hungriga skrikiga fågelungar. Där nere kunde de känna sig trygga, omgivna av hårt järn. Mitt hem är min borg, sa nån engelsman för länge sen…
Går du ut mot den lilla ön i södra sidan av sjön vid golfbanan i Grönhögen möts du av hundratals aggressiva tärnor som försvarar sina ungar. Trutar kan bli så närgångna att de hackar dig i huvudet, men så modiga är inte dessa mindre flygfän.
MS Knölsvan på ingång i Gräsgårds hamn. Kurs: mot VNV. Fart: 1,2 knop.
När larmet går om att en liten pippi från Sibirien eller Alaska har landat i Näsby eller Degerhamn finns ingen hejd på dem som har pippi på hjärnan. De kommer i karavaner, stannar var som helst, kastar upp bildörrarna och vräker sig ut i klorofyllen med kikare och kameror i högsta hugg. Snacka om entusiaster.
I ett kort teleobjektiv från stranden nedom den lilla byn Hammarby ser vi i tur och ordning knölsvanar, Utgrunden och Sverige. Till svanarna är det 49 meter. Till Utgrunden 8,9 kilometer, till Bergkvara i Sverige 19,1 kilometer.
