Man tar en cykelhjälm. På den sätter man en GoProkamera som riktas framåt. Och så sätter man en som riktas bakåt. Sen cyklar man genom Södra Möckleby. Och då kan det bli som nedan – i min första testfilm med dubbelkameror.
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: foto
fickkamera till hjort
Går det att plåta vilt med fickkamera? Svaret är naturligtvis ja. Allt går att plåta med fickkamera. Hur resultatet blir är en annan femma.
Har man inte ett långt teleobjektiv gäller andra möjligheter. Jag brukar ställa tre frågor till mig själv: Vid vilket avstånd från mig flyr motivdjuren? Vart kommer viltet jag ser att fly? Åt vilket håll? Frågorna är relevanta eftersom allt vilt flyr när du kommer tillräckligt nära. I fallet nedan beräknade jag rätt: De kommer att dra rakt över vägen!
Det gjorde de. Men avståndet var stort. Men, det blev några bilder. Den tekniska kvaliteten är låg men det gör mindre när stämning, färger och väder kanske är viktigare bildkomponenter än hjortarna!
Alla djur har en exakt uppfattning om när avståndet till människan blir så litet att det är dags att fly. Här är det – uppskattningsvis – runt hundra meter. Kamera: Fuji X 30.
Hjortarna en sekund före flykt. Avståndet är runt 150 meter. Kraftig delförstoring drar ned bildkvaliteten, men som sagt: Den betyder inte mycket i bilder som dessa.
varning för delförstoringar
Jag plåtade en gräshoppa häromdagen. Du kan se den här. Den är mycket vacker. Därför tog jag en annan bild och gjorde en delförstoring av den. Det skulle jag inte ha gjort. Jag stirrar en insekt i de kloka ögonen – som berättar något för mig som jag aldrig tidigare har hört…
Visst säger hen att jag stör! Visst säger hen att jag ska ta bort min löjliga kamera och dra dit pepparn växer!
Jag blir imponerad av vad min gamla följeslagare Fuji X30 kan. Delförstoringen är bara runt 1/5 av originalbildens storlek. Hoppans blick inger respekt.
nytt bra mikrofonsystem
Kulturorganets cykelavdelning har investerat i ny trådlös mikrofonteknik, Röde ON. Den kommer att presenteras och recenseras i detalj i framtida inlägg.
Den största finessen är att naturligtvis att fotografen/cyklisten slipper alla sladdar. Allt sitter på hjälmen, utom mikrofonen som sätts fast med klämma på bröstet. Mikrofonen sänder upptaget ljud till mottagaren som pytsar in det i kamerans ljudupptagningssystem.
GoPros egen mikrofon är dålig. Med Rödemicken blir ljudkvaliteten mycket bättre, speciellt i vind. Ett första test av systemet kan du lyssna till i serien Pierre på villovägar, vars första avsnitt publiceras under veckan som kommer.
För dig som är intresserad av tekniken kan berättas att skalet från Ulanzi ger ett mycket stabilt intryck, trots att det är tillverkat i hårdplast. Kameran sitter som gjuten i det. Uppe på skalet finns (dubbelt) standardfäste för blixt. Ett av dem har jag tagit loss för att limma fast på lämpligt ställe som mikrofonhållare. Jag använder blixtskon till Rödes mottagare, som är utrustad med passande clip. Från mottagaren går ljudet till kameran i sladd med 3,5 millimeterskontakt. Mikrofon och mottagare synkas extremt enkelt genom tryck på en knapp i tre sekunder.
Under skalet finns välpassande fack för GoPros klumpiga och alldeles för dyra ljudadapter, som många vloggare (ofta använd beteckning för videobloggare) tidigare hade dinglande under kameran eller fastsatt med gummisnoddar. Ulanziskalet har blivit en succé.
Röde ON, det trådlösa mikrofonsystemet, kostar 2 100 – 2 500 kronor. Ulanziskalet får du för under 300, och för GoPros ljudadapter får du ge 550-600 spänn. Hela maskineriet väger så lite att du knappt känner av det på hjälmen.
Där är underbart hur bra, små och behändiga – och billiga – dagens kameror och videokameror har blivit. Man klarar sig långt som både stillbilds- och videofotograf med en pytteliten actionkamera för under 4 000. Lägger man till 3 000 får man även bra ljud. För mig är systemkamerornas tid för evigt förbi.
På hjälmen sitter Röde ON i blixtskon uppe på Ulanziskalet. En lätt avtagbar lucka på GoPro måste tas bort för att föra in mikrofon- och ljudadapterkontakterna. Längst ned ser du mikrofonen med liten svart deadcat. Den är – hittills – enda besvikelsen. Fästena är alldeles för klena; ”den döda katten” blåser lätt av.
overkligt solnedgångsljus
Ibland händer det mycket på kort tid. Här såg jag cirkulerande havsörn på bara tio meters höjd. Hann ej få fram kameran. Då kom detta solnedgångsljus i stället. Det varade bara en minut.
huvudobjektet saknas
Ett fotografiskt/litterärt/konstnärligt berättargrepp är att huvudrollsinnehavaren inte syns, bara finns i nåt slags dimmig bakgrund. I Seby läge i går eftermiddag kom flock på tusen gäss. Den jättestora fågeln seglar lugnt utanför bild, en havsörn på 150 meters höjd.
monarken i Albrunna
Denna ytterst alldagliga bild visar min enkla långfärdscykel. Mycket intressantare än cykeln är den bara drygt tändsticksaskstora kameran som tagit bilden, en actionkamera, GoPro 6. Den används nästan uteslutande som videokamera, men jag blir alltmer imponerad av dess stillbildskvaliteter. Bilden är tagen nästan rakt mot solen. Trots det blir teckning och kontrast bra. Eftersom kameran saknar blixt är det märkligt hur väl kameran tecknar föremål i skugga, som cykeln och cykelväskorna, liksom planket. Med många andra kameror skulle dessa ytor bli sotsvarta, i silhuett. Tilläggas skall att stora delar av bilden är bortskurna upptill och nedtill, runt hälften av bildytan. Trots det är kvaliteten imponerande. Bilden togs under eftermiddagen i det perfektaste av alla väder: 22 grader, sol, medvind hem! Frågan är om dagen blir sista högsommardagen – för den här gången?
pianissan
Folktomt i Kastlösa kyrka, så när som på hon som satt framme vid altaret och spelade piano med stor inlevelse. Jag vet inte vad hon heter. Jag vet inte vad hon spelade. Jag vet bara att det blev en bra bild. Tack vare henne. Tack vare hennes ansiktsuttryck och blick. Det är dom små små detaljerna som gör´et.
test av Olympus Tough
Efter kulturorganets omfattande test kan vi konstatera att modellen är en riktig skitkamera. Den ska tåla 10 meters djupdykning. Jag använde den en gång på en halvmeters djup. Det gick bra. Härom månaden blev det en ny halvmeter, den tog några skapliga bilder av räkor. Kameran dog för att aldrig mer vakna. Vatten trängde in bakom displayen, men inte i något av de vältätade urtagen för batteri, minneskort och kablage. Är det nån som vill ha kameran är det bara att mejla till alvarsamt@yahoo.se Extra ack och laddare men inte minneskort hänger med. Kameran blir din mot fraktkostnad. Den kan ju gå att fixa rätt enkelt. Man bör nog ta alla löften om ”vattentät” med en stor nypa vatten…
Mer om kameran läser du här.
Gopro som stillbildskamera
Vi ser detalj av halmtak på hus i Borgs by vid Gråborg. Actionvideokameran GoPro duger även som stillbildskamera – om man inte har för stora pretentioner. Skärpan är ok och kontrasterna är mjuka. Det går inte att manuellt påverka bländare eller slutartid, men ungefärligt ISO-värde kan du bestämma själv. Man får tänka på att hålla kameran rakt. Gör man inte det kan distorsionen bli förödande.
Sankt Knuts kapell nära Gråborg. Distorsionen ligger inom rimliga gränser, och kontrasterna är fina trots visst motljus. Största svagheten hos GoPro som stillbildskamera är avtryckaren. Den går inte att ”smyga av”, utan måste tryckas ned med stor kraft, vilket ökar risken för skakningsoskärpa.
Kraftig distorsion (tunnformad) beroende på att jag inte håller GoProkameran rakt mot informationstavlan. Distorsionen (raka linjer blir böjda) skulle bli ännu kraftigare om jag använde kamerans supervidvinkelläge.
en bit österlen
Med 30 Österlenmil i tröttbenen känns det skönt att bildberätta om magiska Österlen annat än genom cyklistögon.
Nedanstående bilder är av två typer:
1) Så här ser det ut; världen sedd med turistögon.
2) Den här bilden är för mig intressant som bild. Vad den visar är i sammanhanget ganska ointressant.
Jag inleder med några foton av typ ett. Du ser nog var typ två tar över…
Glimminge hus vänder sin skuggsida mot mig.
Havsutsikt.
Hästar mot horisonten.
Skånefjäll.
Majs och segel.
Österlenkust.
Brantevik.
Strand.
Strandklippor.
Äng.
Handskarna.
Näten.
Motorn.
Flaggan.
Soffan.
Kafeet.
Dörren.
Skuggan.
Kajplats.
Hon, den gamla.
Grattis, fröken!
Denna blomdoftande gratulation riktar jag till min folkskolefröken som i dag fyller 89 år. Hon var inte bara min fröken. När jag var tio blev hon också min första förälskelse – och vi har än i dag mejlkontakt. Jag hade det stora nöjet att få hälsa på henne för några år sedan för att konstatera att ”hon var sig precis lik”. Min ungdomliga fröken är trogen följare av alvarsamt2, och minns jag rätt var hon en av de första prenumeranterna även på alvarsamt. Må du få en härlig, minnesrik och solig födelsedag! önskar dig eleven Staffan.
dagens ölandsbild
Det påtagliga i denna bild är varken naturen, gässen eller gäddsjön i Parboäng. Det är en känsla, något abstrakt – nämligen ”lyftet”, viljan att komma upp, att få överblick! Vi återvänder snart till sjön, precis som gäddan gör…
om muntlig ordergivning – och att skriva med munnen
Med viss svårighet går det att manuellt använda min lilla actionkamera Gopro Hero 6 black även som stillbildskamera. Men eftersom avtryckaren kräver enorm kraft är det bättre att använda röststyrning och säga ”Gopro, take a photo!” Då gör den det. Man kan också säga ”Gopro, start recording!” Då börjar den filma. Eller ”Gopro, stop reckording!” Då slutar den filma. Dock krävs ganska högt röstläge i en inte alltför störande ljudmiljö. Det är nog inte så märkligt att folk stirrar på mig där jag går eller cyklar med min kamera fastsatt högst uppe på hjälmen och skriker en massa högljudda, konstiga kommandon på engelska till någon osynlig medhjälpare.
Nedanstående foton tog jag dock manuellt. Havet brusade och vinden ven så högt att Gopro inte kunde uttyda mina order.
Om man inte håller extrema vidvinkelkameror – som Gopro – alldeles rakt mot motivet blir det mesta utåt bildkanterna böjt. Det kan man svära över – eller utnyttja för att ge bilden mer dynamik – som här vid stranden nedanför Södra bruket, Degerhamn. Bäst effekt får man om man går mycket nära det objekt som är närmast kameran. Här ser vi också att jorden onekligen är rund. 😉
Röststyrning av kameror och datorer kommer säkert mer och mer, liksom sajter och program som transformerar tal till text. Själv använder jag ibland Speechlogger för att snacka in snabba mejl eller riktigt långa texter. Funktionen är numera förvånansvärt säker. Bäst är att inte bocka i Auto-Punctuation, utan i stället hålla musen på punkt och ”punkta” manuellt. Ska man sätta komma-, utrops- och frågetecken krävs musförflyttning. Läser du tydligt kan sajten skriva ut text i normal konversationshastighet. Det enda tillbehör du behöver är en mikrofon, och en dator förstås. Den intalade texten kan exporteras till exempelvis .txt-fil eller .doc-fil, mejl, diskar eller Google Drive.
isande politik
I dag var all snö borta. Puts väck. Men på sötvattnen ligger fortfarande isarna. Och i dem ser man att världen inte längre är sig lik.
Sossar regerar på högerbudget, liberalerna sjunker som stenar och trots den ökande miljömedvetenheten backar Miljöpartiet. Upp och ned är världen! V. S. B.
att ge sig på det omöjliga
Ibland är det intressant att ge sig på garanterat hopplösa och omöjliga motiv. Dagens solspeglingar i Grönhögens hamn var dömda att bli utfrätta ytor i bilden. Men gör det nåt? Varför ska min lilla Fuji X30 klara det människans fantastiska ögon inte klarar? För den som är intresserad kan jag berätta att skarvarna blir fler och fler. Snart sitter de nog även på inre piren och sprider sin obeskrivliga odör.
Strindbergs närvaro
Jag läser Strindberg just nu och är nog påverkad av hans sätt att dramatisera… I alla bildbehandlingsprogram kan man styra hela bilden, göra den mörkare eller ljusare och minska eller öka kontrasten. Men få program ger möjligheten att ”dra en effekt från ena sidan till den andra – ungefär till sidans mitt”. Effekten blir starkast i början och avtar successivt åt den sida du drar. I detta motiv var himlen mycket ljusare åt höger i bild men jag ville mörka den vänstra sidan. Det går alldeles utmärkt att göra i Bridge. Först drog jag åt vänster med ungefär minus ett bländarsteg, eftersom högra kanten var ordentligt överexponerad. Sedan svepte jag åt höger med minus ett bländarsteg för att få ett ”nattligare” ljus runt den lilla fyren.. Sist höjde jag ljuset i pirens röda ändmärke och den lilla gula reflex till höger på pilen. Att fotografera är att ljuga, precis som när man målar, skriver eller filmar. En annan fyr syns förresten längst till höger: Långe Jan.
Gopro som stillbildskamera
Min Gopro 6 Hero Black actionkamera går faktiskt att använda även till stillbilder. Fastän avtryckaren kräver en enorm kraft för att exponera tar smällan bra bilder. Här förevigar den väderkvarnarna i Lerkaka. Inte illa pinkat i så starkt motljus!
ENKÄTSVAR
Tar den dyraste kameran alltid bättre bilder än de billigare modellerna? Ska vi gå efter svaren i vår enkät blir svaret nej. Bara 5 av 19 svarade rätt i vår senaste enkät. Den kamera som flest trodde var den dyraste var i verkligheten den näst billigaste och runt nio år gammal.
Kanske nåt att tänka på när du nästa gång ska köpa kamera?
Vilken bild är tagen med proffskamera?
Dessa fem bilder är tagna med fem olika kameror. Tre av dem hör till marknadens billigaste ”amatörkameror”, en brukar kallas ”avancerad amatörkamera” och en är definitivt en proffskamera. Priserna går från 1 500 till 28 000 kronor. Den dyraste kameran bör naturligtvis ta den bästa bilden. Men vilken bild är tagen med proffskameran?
Det ska sägas att bilderna är tagna direkt ur kameran. Ingen bildbehandling är gjord.
I den här omröstningen visas direkt hur folk röstar. Påverkas du av hur andra röstar eller är du helt opåverkbar? 😉
För att se hur andra röstar kan man behöva klicka på View Results.
Bild nummer 1.
Bild nummer 2.
Bild nummer 3.
Bild nummer 4.
Bild nummer 5.
kameran som historieberättare
Först när år läggs till år förstår man fotots styrka och dokumenterande kraft. Jag har på skoj dykt ned i mitt arkiv för att se vad jag plåtade i juni 2010 då vi bodde en vecka på Södra bruket. Bara åtta år har gått. Trots det ser vi ser vi stora förändringar.
Här på nocken bodde vi en junivecka 2010. ”Vårt” hus var ännu inte uppfräschat.
På den tiden fanns fortfarande ett muséum på bruket. Här en arbetarfamiljs interiör. På spiselhällen ligger flera biblar.
På den tiden kallade vi detta parti av stigen mellan Södra bruket och Albrunna för ”Amazonas”. Nu är stigen asfalterad som cykelled och många av träden är nedhuggna.
Även denna stig ovanför badstranden vid Södra bruket är i dag asfalterad cykelled – dessvärre försedd med ett fult blänkande metallstaket som för tankarna till ”kravallstaket”.
Samma stig som ovan men sedd från andra hållet.
Denna knappt en halvmeter breda ”träbro” slog sitt ynkliga spann över bäcken från Alvkälla. Att cykla över bron var spännande. Ungefär varannan gång gick man i drickat. I dag cyklar man på asfalterad cykelled över bäcken, man ser den knappast längre.
På stigen mellan Södra bruket och Albrunna. Här går i dag den asfalterade cykelleden som är tänkt att gå vidare ned till Ottenby.
”För länge sen” hette affären Trofast och det hände att folk var ute och gick med både hundar och hästar. I dag går man bara med hundar.
Längan längst åt norr i Södra bruket. På den stora öppna platsen är det i dag en lekpark.
Vi ser stigen upp från badbryggan i Albrunna. Halvvägs upp i sluttningen ligger i dag pumphus för vattnet till Grönhögens vattenverk. Där skylten står Z-böjer sig den asfalterade cykelleden på sin sträckning söderut.
kompakt för 5 000 ersätter systemkamera för 30 000
Det är nu länge sedan jag använde mina systemkameror. De känns otidsenliga, klumpiga och alldeles för dyra. Min lilla Fuji X30 klarar det mesta, även extrem makrofotografering. Den här slickande krabaten med lång tunga är fotad på fri hand på bara någon centimeters avstånd. 100 ISO, 1/250 sekund, bländare 3,6. Delförstoring.
Humla i fingerborgsblomma. Observera klumparna på bakbenen. Jag tror de består av hopsamlat frömjöl. För att komma ut ur blomman gör humlan ofta en elegant baklängesvolt. Samma exponeringsvärden som för bilden ovan. Det jag framför allt uppskattar på Fujismällan är – förutom fin skärpa – extern blixtsko och två olika sökare: optisk och display. Exponeringen är också extremt jämn och säker. Delförstoring.
kamera eller pensel?
Kan ett foto av en fabrik ge åskådaren nån form av stimulans? Skulle man stå ut med att ha detta foto av Cementafabriken i Degerhamn på väggen hemma i vardagsrummet? Svår fråga. Men mitt svar är nej. Kameran är i motiv som detta ofta underlägsen penseln, eftersom en människas ”upplevelse” av motivet saknas. Kameran bara registrerar.
frukost i det gröna
Målningen Frukost i det gröna av Édouard Manet ställdes ut vid De refuserades salong i Paris 1863 och orsakade skandal. Min version, tagen från fågeltornet i Södra lundsjön för ett år sen, har hittills fått ett lugnare mottagande…
tragik
Hela veckan är förstörd. Ja, kanske hela mitt liv. Vi får se hur ärren läker… Det började så bra. Och slutade så tragiskt, så vansinnigt tragiskt. Det är knappt jag orkar berätta. Gråten pockar, ilskan kokar. Det är kanske dumt att berätta… Jag vet inte. Ska jag?
Ok, då. Jag stod nere vid västra stranden på Öland. Det var häromdan. Från norr kom gäss i bågar in från havet mot frukost på höstsådda grödor. De flög alldeles för högt för att fotograferas. Jag har slutat med systemkameror och hade bara med mej min lilla Fuji fickkamera. Men om om om det kom några lågflygande gäss mot mig ville jag ändå vara beredd. Jag ställde in alla värden med den säkerhet man får efter 40 års plåtande. 200 ISO, 1/500 sekund, bländare 7,1 höghastighetsexponering, + 1/2 bländarsteg på grund av den ljusa himlen. Nu var det bara att vänta.
Flock på flock vände in från havet. Men alla flög för högt. Men man vet ju aldrig… Och här stod jag med allt inställt och klart – om tillfället skulle komma…
Och det kom. Det kom med besked. Åtta gäss hade lågflugit under radarn in mot mig. Jag upptäckte dem när de var 40 till 50 meter ifrån mig. Och de flög på bara fem meters höjd – rakt emot mig! Gäss är snabba. Jag hade en enda sekund på mig. Fem meters höjd, det var nästan jag kunde ta på dem. Jag höjde kameran, la okularet till ögat, tänkte: ”Nu tar jag den där serien som ingen annan levande människa har tagit. Nu tar jag serien där man ser rakt in i åtta gäss kacklande gap – när de kommer i 60 knyck rakt mot mig…
Det var svart i okularet. Jag tittade in i en kolkällare. Men instinktivt höll jag avtryckaren nere… Och så värderade jag resultatet. Ett 40-tal bilder av blå himmel. Inte en gås, inte en gåsfot, inte en gåsnäbb!
Ett grekiskt drama är rena lustspelet mot de tankar som genomfor min träskalle. Jag hade glömt en parameter. Jag hade glömt att ställa in ”ögons” för sökarval. Detta kryptiska begrepp tror jag står för ”ögonsensibel”, det vill säga att kameran känner av om jag tittar i okularet eller ser motivet i LCD:n. Med rätt inställning skulle jag se gässen i vilken sökare jag än valde. Med fel inställning hamnade jag i bläckflaskan i stället för på ett stort antal omslag på världens förnämsta naturpublikationer.
Nästa dag provade jag igen. Mötte många gässplogar, men ingen under 20 meters höjd. Som ren tröst tog jag denna bild. I den tittar vi inte in i kacklande gässgap och stirrande gåsögon på nästan inget avstånd alls. Men vi ser i alla fall gäss.
Man blir aldrig fullärd fotograf.
när minnet sviker
Jag hade inte en aning om att jag vintertid har besökt Bläsinge hamn. Jag skulle kunna svära på att jag inte har gjort det. Därför känns det lite kymigt när fotosamlingen visar att jag faktiskt har varit i Bläsinge hamn på vintern – och till och med fotograferat is och snö och båtar där. Till råga på eländet är det på dagen sex år sedan.
Mitt minne är alltså blankt vad gäller ”Bläsinge hamn i snö”, men hårddisken från Intel fyller minnesluckorna. Det har sina fördelar att fotografera.
synvillor fångade med teleobjektiv
Vid vissa väderlägen kan fotografering med teleobjektiv bjuda på bildmässiga överraskningar – eller chocker. Här är ett exempel, en bild från 2016. Vi ser mot vindkraftsparken på Eckels udde. Det lodräta gula strecket till vänster om bildmitten är ett torrt grässtrå nära kameran. Det röda och gröna sjömärket utanför Degerhamns hamn tycks sväva i luften, och snurrorna ser avklippta ut – av ett moln! Jag är varken fysiker eller meteorolog men tror att dessa synvillor skapas av luftskikt med olika temperaturer.
julstämning
– Alla fotografer är idioter, brukar tillträdande chefredaktören Sune Flisa vräka ur sig när så många som möjligt lyssnar.
Redaktionen har aldrig trott på denna grava förolämpning. För att bevisa motsatsen skickade vi ut våra fyra frilansfotografer på var sin snöskoter, iklädda fårullsvadderade valrossoveraller och snöskor. Uppdraget: Skildra den ljuva vita julstämning som under senare tid lär ha sänkt sig över södra Öland! Se till att få med massor av snö, många småfulla tomtar och hela horder av genomsvettiga skidåkare – helst också några dussin renar!
Nedan berättar var och en av plåtslagarna om sin utvalda bild.
Det här motivet var det mest jullika jag kan tänka mig. Jag tyckte faktiskt att jag hörde en och annan tomte ropa och skratta på gården i Pilekulla. Fotograf: Lesker Jönsson.
Min bild. Jag kan inte kommentera den på annat sätt än att jag är mycket nöjd med den inåtvända julkänslan – och den isande kylan – i den. Jag tycker jag hör kören ta ton i ”Staffan var en stallledräng _ _ _” då jag tittar på den. Fotograf: Leif ”Lullen” Doftin.
Den här bilden är nog det bästa julskott jag nånsin har fyrat av. Det riktigt skriker ”klappar och glögg bakom igenisade rutor”, skriver fotograf Sessan Pektin om sitt foto taget under eftermiddagens julmotivjakt.
Ser ni tomten i sitt renspann på himlen över gamla ålderdomshemmet i Södra Möckleby? Och hör ni ”bjällerklang, bjällerklang” eka över bygden? Ja, de frågorna ställer fotografen Edwin ”Fisken” Lalander till sin bild.
