Kåseri: Trekant

Vi satt i Mörbylånga och åt budapestbakelse medan vi spejade ut över Kalmarsund. Något av det alldagligaste man kan göra. Ingenting hände. Jo, vi drack kaffe också. Kameran låg och sov på bordet. Vi talade om att ingenting händer en vardag vid vattnet i Mörbylånga.

Trots att vi talade om att ingenting hände kom det lilla fartyget tuffande från Kalmarhållet. Nåt rörde sig åtminstone. Men kameran fick sova vidare. Då såg jag reflexmärket på gråsuggan… Ett foto kan få spänning om man kan få till en trekant. Missförstå mig nu rätt. Nu hade jag ett litet fartyg och ett röd-gult märke på en gråsugga. Inte mycket för en bra bild. Budapestbakelsen var utsökt. Söderbönan gör de bästa – i alla fall i norra Europa.

Ingenting fortsatte. Det är märkligt – att ingenting kan fortsätta. Budapestbakelse. Kaffe. Prat om att ingenting hände. Solen sken men det blåste, som alltid vid en strand i Mörbylånga. Då kom hon in i bilden. Damen! Med långsamma steg gick hon ned mot vattnet. Jag hade min trekant! Det lilla fartyget, damen, reflexmärket. Jag väckte kameran och rev av tio skott. Bara ett blev bäst. Detta.

Varför tycker jag att detta foto är värt att publicera? Det har en inneboende mystik. Förhållandet i trekanten går inte att förklara. Det som går att förklara är ofta trist. Livet är aldrig trist, eftersom det aldrig går att förklara och alltid är mystiskt – även då man sitter i sömniga Mörbylånga och njuter budapestbakelse och tittar ut över Kalmarsund där ett litet fartyg styr söderut medan man inbillar sig att allt är som vanligt och att ingenting händer…

Vinner på knock

Kriget i Ukraina har fått mig att åter fundera på vilka berättande redskap som visar upp den ”sannaste” verkligheten – om en sådan nu finns? En skickligt uppbyggd analytisk tidningstext, en känslostinn video på Facebook, en frän tv-debatt eller en tyst stillbild?

Mitt svar blir stillbilden. Titta på denna bildkavalkad – utan musik, utan störande ljud och ta in den ”fruktansvärda intensitet” som dessa tysta skott bjuder dig på. Titta in i dessa människors ögon!

Ord blir onödiga, liksom videor och förklarande teveprogram.

Varför bildbehandla?

I dag knäpper vi alla hej vilt med mobiltelefonens kamera. Många tycker bilderna blir bra. Och det kan så vara. Men en mänsklig drift är att göra bra bättre. Din mobilkamera ljuger som en häst travar. Med en massa inbyggda parametrar totar den ihop en bild som ska se så bra ut som möjligt. Men är den sann? Det kan bara du svara på.

Jag påstår att alla kameror ljuger – på olika sätt. Det kan därför vara lärorikt att fotografera i .RAW-format då och då för att själv försöka hitta ”den sanna bilden”. En bild i .RAW är helt obearbetad av kameran; den är så naken den kan bli. I ett bildbehandlingsprogram är det du som får klä bilden i de sanna kläderna. Ett spännande jobb. Och lärorikt.

Bilden nedan tog jag häromdagen. Jag vet inte ens varför jag tog den. Den ger ett bra utgångsläge. Bilden är ett slentrianmässigt knäpp, som i sig är ganska knäppt. Motivet är några ankare under en skylt i Skärlövs hamn. Stark eftermiddagssol lyser från höger. Hela hamnen badar i sommarstämning. Det är 23 grader varmt. Vad säger originalbilden, överst?

Jo, originalet berättar ingenting om sommar. Allt är kallt skildrat, en blå kall ton dominerar, bilden är överexponerad, sned. Totalkänslan är noll. Det kan lika gärna vara kall november som varm augusti.

Originalbilden i .RAW-format. Hade jag i stället fotograferat i .JPG hade kameran genast lagt sig i fotots utseende och trollat enligt kamerans inbyggda parametrar. Den versionen hade sannolikt blivit bättre än denna .RAW-version, men mycket svårare att bildbehandla.

Efter nödvändig beskärning har jag mättat färgerna, höjt kontrasten, minskat exponeringen och finjusterat solens värmande effekter i det rostiga järnet. Svag skärpa tillsatt, endast på ankarna. Resultatet är i mina ögon ”sant”. Så såg det ut. Och det fina i kråksången är att endast jag kan påstå detta.

Bildbehandlad version.

Enstammen

Seg, bångstyrig, livskraftig, okuvlig.

Flygfoton av Arktis, virus eller hudceller?

Rätt svar: Isflak och issörja i Gräsgårds hamn.

Sol över Näsby

Häromdagen insåg jag att solen faktiskt finns.

Visst var det bättre 9 december 2012

Det var bättre förr. Ju förr desto bättre. Det var bättre också för åtta år sen. Mycket bättre. Då bolmade det ur två skorstenar på Cementa. Och det var vinter och snön låg på marken och drivisen flöt omkring i tanklösa danser på Kalmarsund och ingen behövde gå undan när en människa närmade sig i butik eller på gata, och folk gick inte i munskydd och såg ut som gangstrar, och man gick till jobbet – eller körde – och satt inte hemma och jobbade vid datorn, och man kunde käka middag tillsammans, även med äldre människor, och man kunde till och med kramas. Ja, det var tider, det. Det var på den gamla goda tiden år 2012. I dag är det ingen ung som tror på såna sanningar; de kallar sånt dravel för sagor eller fake news.

Förbannande gäss

Jag var på g… Jag var på g att ta årets naturfoto, en sälbild som skulle gå ut över världen. Jag låg i gömslet nere vid fyren med mitt teleobjektiv från Canon på 2 000 millimeter, ljusstyrka 1.0. Tack vare den fantastiska brännvidden hade jag hela sälfejset i sökaren. Precis då den skulle gäspa tänkte jag fyra av…

Men verkligheten är inte alltid som man vill. Allt var en dröm, en förhoppning. Verkligheten var bistrare. Jag stod där i gömslet med min gamla Fuji X30 som det numera bara går att använda två eller i bästa fall tre olika slutartider på. I längsta teleläge, säg futtiga 110 millimeter, såg jag sälen som en liten fet lus på en sten. Men inte nog med det. Då skottet brann av kom en flock gäss tjattrande förbi. De till och med skymde sälen.

Ridå.

Att naturfotografer står ut med alla dumma och ouppfostrade djur!

Näsby för åtta år sedan

Gammal bild, ny bildbehandling.

Gammalt blir nytt

Ännu en bild från 2012, men i ny tappning. Återanvändning blir mer och mer på modet.

Gamla foton blir som nya

Då och då roar jag mig med att titta igenom äldre foton. Jag har 3 TB foton så det krävs månader att se alla. Men en djupdykning då och då i en speciell era kan ge sköna aha-upplevelser. Och att på nytt bildbehandla foton visar att människan inte är statisk, att allt går att utveckla/förändra/förbättra. Många av mina äldre bilder tycker jag är ganska dåligt behandlade. Alltså gör jag om dem och får ett nytt uttryck, en ny ”själ”.

Nedan en sån bild från Ås 2012. Skillnaden mot den tidigare versionen är stor. Bland annat är beskärningen djärvare, färgen reducerad, en helt annan typ av skärpa är pålagd. Bilden är i stort sett ”ny”, fastän så gammal.

Jag visar inte ursprungsversionen från 2012, för vem vill visa dåliga foton?

Fotot är i .jpg-format, men originalet är taget i .raw. Det är ett märkligt och genialt bildformat. All gjord bildbehandling sparas i fotot och kan när som helst raderas. Vips har du originalet för ögonen igen.

Dålig avståndshållning i Ottenby

Gäss, skarvar och måsar ger blanka 17 i regeringens covid-19-dekret. Här blåste det 19 meter i sekunden i byarna. Jag tvingades stabilisera kameran mot fasta objekt.

Friskt satsat

För exakt åtta år sen, den 16 november 2012, sjösatte min fru och jag ett djärvt ljussättningsförsök. Mitt i kolmörka natten försökte vi lysa upp hela fyren Långe Jan med en batteridriven studioblixt och tre eller fyra externa handblixtar. Många timmars jobb gav en godkänd bild.

då var det 6 augusti 2018

… och jag knäppte min favoritbild av en solros. Den växte vid Capellagården i Vickleby.

---

Fula Öland

Så fräscht att se Öland med andra ögon – nån enstaka gång. Som ni kära läsare nog vet är jag allergisk mot det jag kallar Ölandsporr, alltså ett överdrivet frosseri i superlativer om Öland.

Alla som har åkt över bron vet att det finns många paradis, i alla svenska landskap, i alla länder, i alla världsdelar.

---

 

trettio mil för en enda bild

Man kan ju inte bara gå och harva här på södra Öland, tänkte jag. Man måste ju ut och se sig om i stora världen också!

Jag tog bilen till norra Öland, kom till Bodudden i Valsnäs där jag var för några år sedan, klev ur kärran laddad med två kameror, gick 50 meter då jag såg den komma…

Den fruktansvärda kom ohyggligt snabbt och där stod jag värnlös i enbart T-tröja, shorts och sandaler. Jag hade inte en chans. Mina kameror gick inte att använda. Paniken växte…

En enda bild hann jag med. Den ovan. Den ger lite sommarkänsla. Men sen kom katastrofen. Den gick inte att undkomma. Jag gav upp, men lyckades stappla tillbaka till bilen och undkomma. Jag tog mig hem, mot alla odds, 30 mil mer berest.

Ni ser den i bildens övre vänstra hörn. Där finns havet. Men över havet kommer den fruktansvärda…

Över havet kom den fruktansvärda dimman.

---

 

order är order

Stereotyper som denna är det värsta Sune Flisa vet. Han menar att en så slentrianmässig bild av Öland – med raps och väderkvarn – borde förbjudas i svensk grundlag. – Endast papperskorgen bör kantonera sån fotografisk dynga! skrek han under en morgonbön häromdagen. Men eftersom han själv har tagit bilden gav han senare order om omedelbar publicering.

Allan von Kompost
redaktionschef

---

ytor utan ord

---

 

ytligt om djup

Bildens svaghet är att den är platt. Den saknar djup, har bara två dimensioner. Detta har alltid fascinerat och utmanat målare. Bland de första i modern tid att att försöka ”spränga ytan” var exempelvis Paul Cézanne och Georges Braque.

Detta tvådimensionella problem gäller naturligtvis även fotokonsten. Därför kan det vara bra att ha det i tankarna även i banal vardagsfotografering. ”Djup kan ge djup”, om du ursäktar en pretentiös devis.

Nedan några foton från hamnen i Gårdby häromdagen.

Det finns knappast något tråkigare motiv än ett vidvinkelskott ut mot en fjärran horisont, vare sig den ligger på land eller i havet. Här har jag låtit en bryggas jättelika stag ”vräka sig in i bilden”. Dess ”träff” i bryggan ligger dessutom nära gyllene snittet, vilket ytterligare ökar effekten. Ett visst djup är uppnått. 

Utan bryggan till vänster hade bilden blivit platt. Men genom den gulmålade konstruktionen leds ögat inåt i bilden – vare sig man vill det eller inte.

Ett Y ut mot horisonten ökar också känslan av djup.

Diagonalen – alla målares och fotografers bästa vän. Om man bara är medveten och uppmärksam kan den/de hittas i nästan alla motiv.

---

sköna kalla färger

Många gillar inte ”kallt” ljus, alltså blåfärgat. Andra gillar inte överdrivet varmt ljus, gulfärgat. Jag tycker min Fuji X30 här har hittat det exakt rätta kalla ljuset i en mycket skuggig Skärlövträdgård. Och visst är dropparna underbara!

---

återfall

Jag har känt det länge. Jag kunde inte låta bli. Jag måste dit. Jag måste dit igen. Jag måste få återse det. Jag måste få återse Ölands intressantaste muséum, den gamla Ytongfabriken i Grönhögen.

Denna gång gick jag bara in en liten bit för att fascineras av den helt osorterade bråte som utan mening och struktur möter besökaren. Jag kallar den skrotpoesi.

---

 

En Gopro framåt, en bakåt

Man tar en cykelhjälm. På den sätter man en GoProkamera som riktas framåt. Och så sätter man en som riktas bakåt. Sen cyklar man genom Södra Möckleby. Och då kan det bli som nedan – i min första testfilm med dubbelkameror.

fickkamera till hjort

Går det att plåta vilt med fickkamera? Svaret är naturligtvis ja. Allt går att plåta med fickkamera. Hur resultatet blir är en annan femma.

Har man inte ett långt teleobjektiv gäller andra möjligheter. Jag brukar ställa tre frågor till mig själv: Vid vilket avstånd från mig flyr motivdjuren? Vart kommer viltet jag ser att fly? Åt vilket håll? Frågorna är relevanta eftersom allt vilt flyr när du kommer tillräckligt nära. I fallet nedan beräknade jag rätt: De kommer att dra rakt över vägen!

Det gjorde de. Men avståndet var stort. Men, det blev några bilder. Den tekniska kvaliteten är låg men det gör mindre när stämning, färger och väder kanske är viktigare bildkomponenter än hjortarna!

Alla djur har en exakt uppfattning om när avståndet till människan blir så litet att det är dags att fly. Här är det – uppskattningsvis – runt hundra meter. Kamera: Fuji X 30.

Hjortarna en sekund före flykt. Avståndet är runt 150 meter. Kraftig delförstoring drar ned bildkvaliteten, men som sagt: Den betyder inte mycket i bilder som dessa.

---

 

varning för delförstoringar

Jag plåtade en gräshoppa häromdagen. Du kan se den här. Den är mycket vacker. Därför tog jag en annan bild och gjorde en delförstoring av den. Det skulle jag inte ha gjort. Jag stirrar en insekt i de kloka ögonen – som berättar något för mig som jag aldrig tidigare har hört…

Visst säger hen att jag stör! Visst säger hen att jag ska ta bort min löjliga kamera och dra dit pepparn växer!

Jag blir imponerad av vad min gamla följeslagare Fuji X30 kan. Delförstoringen är bara runt 1/5 av originalbildens storlek. Hoppans blick inger respekt.

---

 

nytt bra mikrofonsystem

Kulturorganets cykelavdelning har investerat i ny trådlös mikrofonteknik, Röde ON. Den kommer att presenteras och recenseras i detalj i framtida inlägg.

Den största finessen är att naturligtvis att fotografen/cyklisten slipper alla sladdar. Allt sitter på hjälmen, utom mikrofonen som sätts fast med klämma på bröstet. Mikrofonen sänder upptaget ljud till mottagaren som pytsar in det i kamerans ljudupptagningssystem.

GoPros egen mikrofon är dålig. Med Rödemicken blir ljudkvaliteten mycket bättre, speciellt i vind. Ett första test av systemet kan du lyssna till i serien Pierre på villovägar, vars första avsnitt publiceras under veckan som kommer.

För dig som är intresserad av tekniken kan berättas att skalet från Ulanzi ger ett mycket stabilt intryck, trots att det är tillverkat i hårdplast. Kameran sitter som gjuten i det. Uppe på skalet finns (dubbelt) standardfäste för blixt. Ett av dem har jag tagit loss för att limma fast på lämpligt ställe som mikrofonhållare. Jag använder blixtskon till Rödes mottagare, som är utrustad med passande clip. Från mottagaren går ljudet till kameran i sladd med 3,5 millimeterskontakt. Mikrofon och mottagare synkas extremt enkelt genom tryck på en knapp i tre sekunder.

Under skalet finns välpassande fack för GoPros klumpiga och alldeles för dyra ljudadapter, som många vloggare (ofta använd beteckning för videobloggare) tidigare hade dinglande under kameran eller fastsatt med gummisnoddar. Ulanziskalet har blivit en succé.

Röde ON, det trådlösa mikrofonsystemet, kostar 2 100 – 2 500 kronor. Ulanziskalet får du för under 300, och för GoPros ljudadapter får du ge 550-600 spänn. Hela maskineriet väger så lite att du knappt känner av det på hjälmen.

Där är underbart hur bra, små och behändiga – och billiga – dagens kameror och videokameror har blivit. Man klarar sig långt som både stillbilds- och videofotograf med en pytteliten actionkamera för under 4 000. Lägger man till 3 000 får man även bra ljud. För mig är systemkamerornas tid för evigt förbi.

På hjälmen sitter Röde ON i blixtskon uppe på Ulanziskalet. En lätt avtagbar lucka på GoPro måste tas bort för att föra in mikrofon- och ljudadapterkontakterna. Längst ned ser du mikrofonen med liten svart deadcat. Den är – hittills – enda besvikelsen. Fästena är alldeles för klena; ”den döda katten” blåser lätt av.

---

 

overkligt solnedgångsljus

Ibland händer det mycket på kort tid. Här såg jag cirkulerande havsörn på bara tio meters höjd. Hann ej få fram kameran. Då kom detta solnedgångsljus i stället. Det varade bara en minut.

---

 

huvudobjektet saknas

Ett fotografiskt/litterärt/konstnärligt berättargrepp är att huvudrollsinnehavaren inte syns, bara finns i nåt slags dimmig bakgrund. I Seby läge i går eftermiddag kom flock på tusen gäss. Den jättestora fågeln seglar lugnt utanför bild, en havsörn på 150 meters höjd.

---

 

monarken i Albrunna

Denna ytterst alldagliga bild visar min enkla långfärdscykel. Mycket intressantare än cykeln är den bara drygt tändsticksaskstora kameran som tagit bilden, en actionkamera, GoPro 6. Den används nästan uteslutande som videokamera, men jag blir alltmer imponerad av dess stillbildskvaliteter. Bilden är tagen nästan rakt mot solen. Trots det blir teckning och kontrast bra. Eftersom kameran saknar blixt är det märkligt hur väl kameran tecknar föremål i skugga, som cykeln och cykelväskorna, liksom planket. Med många andra kameror skulle dessa ytor bli sotsvarta, i silhuett. Tilläggas skall att stora delar av bilden är bortskurna upptill och nedtill, runt hälften av bildytan. Trots det är kvaliteten imponerande. Bilden togs under eftermiddagen i det perfektaste av alla väder: 22 grader, sol, medvind hem! Frågan är om dagen blir sista högsommardagen – för den här gången?

---

 

pianissan

Folktomt i Kastlösa kyrka, så när som på hon som satt framme vid altaret och spelade piano med stor inlevelse. Jag vet inte vad hon heter. Jag vet inte vad hon spelade. Jag vet bara att det blev en bra bild. Tack vare henne. Tack vare hennes ansiktsuttryck och blick. Det är dom små små detaljerna som gör´et.

 

---

 

test av Olympus Tough

Efter kulturorganets omfattande test kan vi konstatera att modellen är en riktig skitkamera. Den ska tåla 10 meters djupdykning. Jag använde den en gång på en halvmeters djup. Det gick bra. Härom månaden blev det en ny halvmeter, den tog några skapliga bilder av räkor. Kameran dog för att aldrig mer vakna. Vatten trängde in bakom displayen, men inte i något av de vältätade urtagen för batteri, minneskort och kablage. Är det nån som vill ha kameran är det bara att mejla till alvarsamt@yahoo.se Extra ack och laddare men inte minneskort hänger med. Kameran blir din mot fraktkostnad. Den kan ju gå att fixa rätt enkelt. Man bör nog ta alla löften om ”vattentät” med en stor nypa vatten…

Mer om kameran läser du här.

 

---