Jag tackar för svaret ovan. Frågorna jag ställde ser vi nedtill. Jag har några följdfrågor som jag återkommer till under eftermiddagen…
Annonser
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: Fyr till fyr
Ann Villsund svarar på mejlfråga
Kulturorganets kommentar och frågar:
Tack, Ann.
Ditt svar föder fem följdfrågor.
Det förvånar mig hur kan ni som beställare av projektet nöja er med projektledarens svar under hans information till fullmäktige 23 september, där han säger att ”pengarna förmodligen inte räcker”. Han/ni vet alltså inte om kosingen räcker eller inte räcker. Efter denna – i mina ögon förfärligt bristfälliga – information ställde ni i beställargruppen inte en enda fråga till projektledaren om projektets minst sagt skraltiga fortsättning/framtid. Jag menar att ni som beställare borde ha tagit tillfället i akt för att för en gångs skull ställa krav på korrekt information från projektgruppen så att alla i fullmäktige skulle kunna greppa det instabila läget. I stället slutade hela envägskommunikationen i pinsam förvirring och fortsatt okunskap. Alla i fullmäktige kan ju anses vara beställare av projektet, även om Ölands Kommunalförbund är det rent formellt.
Fråga:
Vilka är de beräknade kostnaderna för sträckorna ”bonusvarvet i Albrunna”, ”Ventlingegluggen”- Grönhögen – muren – Ås – Torngård – Skärlöv? Eller om vi vänder på frågan: Hur många kronor saknas för dessa arbeten?
Ni måste väl ha en något så när realistisk tidsplan för sträckorna ovan. Du skriver att arbetet kommer att fortsätta under 2020. Det är en sak att de fortsätter, men en fortsättning kan som bekant bli hur lång som helst…
Fråga:
När uppskattar beställaren att de tre milen led på södra Öland vi talar om är HELT färdiga?
När man hör projektledaren lägesinformera ditt fullmäktige får man uppfattningen att de återstående problem i dag är ”muren” och ”myndigheters långsamma agerande i fallet sträckorna i öster”. Det känns märkligt. För att komma till muren måste man ta sig från Grönhögen, där leden i dag slutar vid Golfvägen – en sträcka på mellan två och tre kilometer.
Fråga:
Finns i dag dokumenterad överenskommelse med berörda markägare för denna sträcka, oavsett var leden kommer att gå – från Golfvägen, ned mot hamnen, längs med kusten i Parboäng eller som de gula skyltarna visar i dag: från Golfvägen på eller längs med väg 136?
Vid det av kulturorganet benämnda ”bonusvarvet i Albrunna” händer absolut ingenting sedan många år tillbaka. Då och då utlovar projektledaren nya datum för nystart, alltid följda av noll aktivitet, noll hopp, noll trovärdighet. Att projektledningen gjorde misstaget att ta för givet att berörda markägare här genast skulle gå med på projektledningens krav blev en hårdsmält läxa för er som beställare. Men äger man mark bestämmer man själv över den, vad än andra vill och tycker. Senaste uppgift i gammelmedier är att jobbet i Albrunna skulle ha återupptagits i september. Nu skriver vi snart november.
Fråga:
Varför inleds inte jobbet i Albrunna som sagts? Vilka är problemen? När kommer jobben igång – på riktigt?
Svårigheterna med ledens dragning på södra ön är kända sen mycket lång tid, många år. Ändå skriver ni på Ölands Kommunalförbunds hemsida att ALLA återstående sträckor mellan Grönhögen i väster och Skärlöv i öster ska vara avslutade före årsskiftet. Hur kan ni som seriös beställare påstå nåt så oerhört osannolikt? Om man läser ditt svar är ju det påståendet en ren och – medveten(!) – lögn.
Fråga:
Varför ändrade ni inte den texten för länge sen? Och varför ändrar ni den inte nu? Hur länge till ska Ölands Kommunalförbund fortsätta att informera ”avsiktligt fel”?
med hopp om hårda fakta och med vänlig hälsning
Staffan Lagerström
åren de går, ogjort består…
Här bland ensilagebalar på en gård i Albrunna har de stått i snart eviga tider, de L-block i betong som ska ”hålla emot sluttningens krafter” ovanför den gamla kommunala vägen i Albrunna där cykelleden Fyr till fyr nu, enligt projektledningen, ska hackas fram efter fem års stillestånd.
Kulturorganet gissar att jobbet kan ta ytterligare fem år, men ledens beställare, Ölands Kommunalförbund, skriver på sin hemsida att detta lilla ingrepp ska vara genomfört innevarande år, liksom de mycket större i Ventlinge, Grönhögen, Ottenby, liksom de två milen cykelled på öns östra sida.
”Den långa sömnen i Albrunna och på andra ställen är inte mycket att yra om. Fem år är i stort sett ingenting. Jämför fem bast med det tusenåriga kriget så förstår du! säger Sune Flisa i dagens intervju i Shimla News.
”Nån byggstart i år är lika trolig som att nån palthjärna i den politiska ledningen drabbas av plötslig självinsikt och avgår”, avslutar Sune Flisa den fyra sidor långa intervjun, garnerad med flygfoton av Sune då han testcyklar tänkt dragning nere vid murskrället i Ottenby.
Härförare Flisas senaste artiklar och kritiska reportage om cykelleden Fyr till fyr har mötts av extremt stort intresse i Shimla i norra Indien. Där har man just byggt färdigt en 370 kilometer lång cykelled, Mountain to Mountain, på 418 dagar. Den asfalterade leden är tre meter bred, med jämna mellanrum prydd med inlagda, fluoriserande porträtt av Sune Flisa iklädd härförarhjälm med vikingahorn. När man cyklar över ett porträtt basuneras Sune Flisas kommando ut ur gigantiska megafoner på 20 meter höga stolpar:
– En garde!
Därpå blinkar tusen LED-lampor i regnbågens alla färger och ett dussin raketer brakar iväg mot skyn tillsammans med ett tjog brevduvor, alla vita.
– Dom har verkligen förstått min storhet där hemma i Shimla, säger Sune Flisa på en raspig telefonlinje från Bryssel, där han just nu oroar omvärlden med att informera de svenska delegaterna om det öländska cykelprojektets haveri in spe…
öppet brev till politikerna i Mörbylånga
Efter att ha sett den fasansfulla filmen från ert senaste fullmäktigemöte vill jag säga att jag skäms. Jag skäms för er. Ni tog dit projektledaren för Fyr till fyr för information om projektets minst sagt instabila läge.
Men bara två ledamöter ställde någon som helst fråga efter den ytterst bristfälliga lägesbeskrivningen. Den ena frågan var totalt tandlös och ointressant, den andra besvarad med ett god dag, Yxskaft.
Maken till ointresse för skattebetalarnas pengar och ett underbart projekts utveckling slår alla tänkbara rekord.
Jag skäms för er.
Staffan Lagerström
kommunbo
ge upp, kungen!
På vilken sida av murskrället i Ottenby ska cykelleden tillåtas gå? Den vänstra eller den högra? Och hur ska man komma från Grönhögen till den kalvande och rasande konstruktionen, beordrad av kung, uppförd av fattiga bönder? Hur många decennier av lönlösa diskussioner ska behöva föras med kungens rigida och obsoleta myndigheter för att komma till beslut? Nu får det förbanne mig räcka! menar dagens ledarskribent Sune Flisa och kräver kungens avgång, monarkins upphörande och en omedelbar nedstängning av våra skämmigaste statliga institutioner, Statens Fastighetsverk och Riksantikvarieämbetet. När vi ändå rensar, kasta även Länsstyrelserna på den historiska gödselhögen! Dessa förvaltningar hör – liksom monarkin – juratiden till! skriver Sune Flisa i sitt internationellt uppmärksammade upprop.
Kulturorganet har redan tidigare krävt kungens omedelbara abdikering – för Sydölands bästa och eventuella framtid. Att statschefen ännu inte vågat ta sina småpåvar vid Statens Fastighetsverk och Riksantikvarien i hampan och piskat dem på bara stjärten med den förgyllda spiran är ingenting annat än skandal.
Kungens ickesvar på brev och ickeagerande i något som helst sammanhang som rör eventuell utveckling av cykelleden Fyr till fyr leder till att ledens fullbordan förs ända in i nästa årtusende – vad än Ölands Kommunalförbund låter påskina på sin hemsida. Och detta sker i självaste kungariket Ottenby, där dina kungakollegor har pinat befolkningen genom många sekel med pålagor och infantila murbyggen. Vad sägs om den sömntabletten, kungen? Kan du sussa gott på guldkudden med denna underlåtenhet i minnet och med detta historiska snapshot på den kungliga näthinnan?
Apropå sömntablett… Har du svårt att nanna nån gång kan du kasta ett öga på senaste fullmäktigemötet i Mörbylånga kommun. En titt där motsvarar effekten av tio Sobril eller en sjuttifemma renat rakt av på tom mage. Efter tio minuters filmning av ingenting börjar projektledaren berätta om sin karriär inom projektet, om arga tjurar på norra ön, om att han köpt en elcykel och att cykelbron i Degerhamn är Ölands längsta – och att man skulle vara färdig med hela projektet redan 2018 men att slantarna är slut. En enda(!) politiker frågar när projektet verkligen blir färdigt och får till svar att projektledaren ska göra det han kan. Inget av de två kommunalråd som sitter i beställarrollen av projektet är intresserad, ingen kommunchef som också ingår i skaran beställare har EN ENDA FRÅGA att ställa. Ingen frågar vad man har fått för pengarna. Ingen undrar vart pengarna tagit vägen. Ingen frågar om hur stora slantar eller andra förmåner som gått till markägare. Alla sitter mållösa. Tyst i klassen råder… Varför tog man dit projektledaren för information utan att ställa en enda adekvat fråga? Det vi får uppleva är som en bitter sagostund för vuxna där de stora barnen just fått lyssna till vår sagofarbror H C Andersens hemskaste alster om mental förtvining och moralisk kollaps i vuxensagan: När paltkoman kom till byn (utgiven 1987 i samlingsvolymen Dimridåer och Skumtimmar).
Vi kräva din avgång då vi icke kan acceptera cykelledens på stället marsch. I evinnerligt lång tid har det nu ältats, blötts och gaggats om vilken sida ledan ska ta från Kalmarsund upp längs med murskrället i Ottenby och vidare söderut. Så kan det inte få fortsätta. Nog är nog. Nu ska leden fram. Basta! Därför måste du avgå, Tjabo och ta dina myndigheter med dig. Du har ju redan förstått vartåt det barkar och minimerat hovet genom att slita en massa skrikiga och bortskämda barnbarn ur apanagets trygga famn – ett steg i rätt riktning. Nu får de små bortklemade klimparna gå i vanlig vanskött grundskola och lära sig monarkins mörka historia, gå på Komvux och ta jobb som lokalvårdare, kafferostare eller bussförare, pröjsa högre och högre skatt och gneta ihop till sin första egna lägenhet före 80-årsdagen.
Men kulturorganet har alltid en filantropisk inställning. Vi är inställda på spel utanför boxen – i alla kontexter, som det heter nu för tiden. Lämna tillbaka slotten till folket men behåll den hemska barren nere i Ottenby. Dina bilar och båtar övergår naturligtvis i folkets ägo. Som kompensation bjuder vi dig en bättre begagnad sparkcykel (el-hjälpmotor finns att köpa på Blocket för en hundring) och en relativt fräsch optimistjolle. Att segla är nödvändigt, du vet.
Stugan nere i Ottenby får duga, även om den inte gör Silvia glad, inlindad i 45 kilometer taggtråd och elstängsel som den är, dessutom omgiven av ett 20-tal SLB-boskap med endast två intressen här i livet: Att äta och skita.
Där nere i Ottenby kan du och frugan bli som en av oss och kanske spela lite golf, se på Skavlan, hugga lite ved, grilla lite flintastek, mata fåglarna, spela dart, läsa G W Perssons förklaring om universums uppkomst, spela bort pensionen på Lotto, tatuera en fjäril inne i örat, klippa gräsmattan, sjunga Helan går i duschen, lägga patiens (Idioten gillar jag, du kanske föredrar Kungen) och kanske gå till kyrkan nån gång och bocka lite generat för prästen pyntad och utstyrd i hemsk mässhake, alba, halslin, cingulum, stola, röcklin och korkåpa, men lik förbaskat somna i bänken och skämma ut sig (igen!) – och glutta lite på folk som halkar på bananskal på Youtube till en pilsner eller ett glas vin, som det alltid heter på svenska. Aldrig två glas vin! Roligare än så har vi inte i Sverige i dag. Så är det slitiga, enahanda, tröstlösa och fattiga livet för de flesta av oss. Därför tyckte Strindberg synd om oss, du vet.
Nog förklarat. Nu går vi från ord till handling. Gör så här: I morgon klockan 12:00 slänger du ut riksregalierna genom slottsfönstret i Stockholm. Samtidigt viftar Silvia med vit flagg som ett tecken på att kungahuset med lydmyndigheter är villiga att inleda kapitulationsförhandlingarna. De för du och jag här nere i vindskydd av murskrället över en kräftstjärt eller en burk Oskar. Jag står för drickat, lite egentillverkat dunder av kunglig kvalitet.
handslag
Sune Flisa
chefredaktör
häftiga reaktioner och upplopp…
Efter att Sune Flisas ledare om krav på Sveriges konungs avgång publicerats i Shimla News har upplopp registrerats på flera ställen i det vanligtvis så lugna distriktet.
– Att ett cykelprojekt på Öland i lilla lilleputtlandet Sverige kan väcka såna kraftiga reaktioner är för mej märkligt, säger Shimlas borgmästare Rahul Gandhi i lokala medier.
Kravet på kungens omedelbara avgång publiceras även här på kulturorganet under eftermiddagen. Kravallpoliskår och Räddningstjänst är informerad…
Kulturorganet begår världspremiär
Ett gammalt förslag om hur cykelleden Fyr till fyr ska kunna ta sig förbi Karl X Gustavs mur på södra Öland kan fortfarande vara aktuellt.
Som första media i världen har kulturorganet provcyklat den anrika sträckan där sannolikt Gustav Vasa en gång ridit fram i något brådskande ärende till Ottenby kungsgård…
Blåsta – igen!
Nej, det hopp som för några timmar glimmade till i Albrunna för en tid sen har visat sig helt obefogat. Grävmaskinen där hade ingenting med cykelledprojektet att göra. Tyvärr.
Det inträffade visar i stället hur lite vi kan lita på projektets ledande män. Senaste bud var att det sen fem år tillbaka avbrutna jobbet skulle återupptas under september månad – i år.
Därav blev intet. Vi är en bra bit in i oktober nu och ingenting händer. Vi blev åter blåsta på konfekten – utan att någon politiker eller något annat media än kulturorganet ifrågasätter projektledningens kompetens och pålitlighet. Vi tröstar oss med att den totala tystnaden brukar ha mycket att berätta – småningom…
Att projektledaren skriver mejl till kulturorganet med uppmaningen att vända sig till honom i stället för till högsta ansvariga kan kanske få någon i den politiska toppen att äntligen tänka till? Vem påverkade projektledaren att ta denna kontakt? Varför stämmer aldrig givna prognoser för projektets framåtskridande? Och varför får man på Ölands Kommunalförbunds hemsida uppfattningen att hela leden Södra Möckleby-Kungsgården-Ås-Torngård-Skärlöv kommer att bli klar under innevarande år? Så här skriver man:
Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.
muren får inte störas/förstöras
I november förra året skrev kulturorganet:
”Muren som inte får störas
Statens Fastighetsverk och Riksantikvarien säger nej till cykelleden Fyr till fyr söder om Karl X Gustavs mur i Ottenby. _ _ _”
Under det nästan år som gått har vi nån gång kunnat läsa att projektledaren för Fyr till fyr-cykelleden fått allt bättre kontakt med berörda myndigheter. Men vad kulturorganet erfar har en slutlig lösning för ledens dragning nere vid muren ännu inte presenterats officiellt.
Kulturorganet cyklade ned till murskrället för att studera den segdragna långbänken på plats…
Se också filmen Stopp för cykelleden
Läs också Måttet är rågat
Det slår mig…
… att det snart är fem år sen cykelleden Fyr till fyr gjorde halt i Albrunna, där man än i dag står och stampar på samma ställe utan förmåga att ”limma ihop” leden genom en liten ”krok” på högst 200 meter.
Fem år!
cykelleden = rena skansen
Det vimlar av djur på cykelleden dessa dagar då solen värmer asfalten snabbare än den omgivande naturen. Ormar, skalbaggar, gräshoppor, larver ringlar och kryper och skuttar fram mot till synes bestämda mål. De dagar det har regnat har armador av stora vinbärssnäckor segat sig ut på asfalten. Lyckligtvis tycks mördarsniglarna ha blivit betydligt färre.
Mördarsnigeln är det enda djur jag avsiktligt cyklar över. På en långtur förr om åren kunde det bli hundra stycken. I år har jag bara knäppt några få nån enstaka gång.
Denna långhårslurviga larv är minst tolv centimeter lång, svart på ovansidan. När jag försiktigt stoppade den för att ta några bilder vände den en ljusare sida utåt och drog ihop sig till en perfekt ring. Så låg den blickstilla. Petade jag på den rörde den inte ett hår.
Så här blev den liggande så länge jag stannade vid den, minst tio minuter. Här reser den vit ragg, vilket nog betyder ”upptagen, stör ej”.
Ordet fantastisk används alldeles för ofta. Men den här larvens hela framtoning tycker jag är det, fantastisk. Vilken konstruktion. Det var en upplevelse i lugn och ro få plåta den med min Fuji X30 inställd på supermacro. Frontlinsen är då bara nån centimeter från motivet.
ur led är leden
På Ölands Kommunalförbunds hemsida kan du läsa nedanstående gällande cykelleden Fyr till fyr:
Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem, Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.
Med anledning av dessa iögonenfallande uppgifter publicerar vi Sune Flisas senaste diktverk Ur led är leden.
* * *
Ur led är leden
Nu återstår endast tre ynka mil
av årets jobb på evighetsleden
takten är handfast, farten stabil
på näst största ön uti Sweden
Man skuttar likt haren snabbt ned till Ås
och som kängurun upp till Skärlöv i öster
så säger den, projektets ljuva prognos
genomsyrad av malande anderöster
Men var står att läsa sanning om leden,
som skapat trubbel, undran och bråk,
och i så många tuggummisega skeden
stelnat i jämmer, i väntan och tråk?
Finns fakta att läsa i andra papper,
såna som talar om sånt som är sant
om ledens framtid i korrekta etapper
eller är sanningen tagen i pant?
Nu ser vi framför oss i tusende år
hur leden ringlar lik tidens förvirrade snok.
Vi bär våra tvivel i sinn och på bår
och bönar om frälsning från mardrömmars ok.
Sune Flisa
chefredaktör
hederspoet
hoppets låga släckt…
I berusning av tron på cykelledens fortskridande tändes en försmädlig låga av hopp i förra veckan. Nu har hoppet grusats. Arbetet blev en endagsinsats. Det är åter tyst i Albrunna. Vid murskrället i Ottenby händer noll. I Ventlinge händer noll. Och i Grönhögen händer noll. Fler och fler inser att den ståtliga cykelleden Fyr till fyr inte blir färdig under detta århundrade.
Här kan du läsa projektets dagbok. Senaste inlägg är från 2016-06-10, alltså för drygt tre år sen. Kartorna är ännu äldre.
Bilagan till EU-ansökan finns att läsa här. Den är från 2011-08-26, drygt åtta år sen.
På Ölands Kommunalförbunds hemsida kan du läsa följande:
Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem, Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.
Det är tre månader kvar av 2019. Kulturorganet ställer sig skeptiskt till att en enda av ovanstående cirka 30 000 återstående meter blir färdig i år. Men om så blir fallet ska vi fira.
Tiden går. Tick tack. Våra valda lokalpolitiker säger inte ett ord trots att de två Ölandskommunerna 2012-2014 satsade 2 500 000 kronor var. Gammelmedierna tiger som muren, liksom kungen och hans lydverk…
grävmaskin tänder hoppets låga…
Less på gammelmediernas tillrättalagda nyheter från maktens stinkande hålor letar kulturorganet febrilt efter ljusglimtar, solglimtar, strålar av hopp…
De är svårfunna, men en mikroskopisk ljusglimt hittar vi i den lilla byn Albrunna på Ölands södra västkust. Återupptas där jobbet på cykelleden Fyr till fyr? På måndag, kanske? Eller i alla fall inom kort? Inom fem år? Återupptas de inom tusen år?! Snälla, återuppta jobbet – åtminstone inom tiotusen år!
En plötsligt uppdykande grävmaskin har tänt hoppets fuktiga tändsticka. Men som så ofta i evighetsprojektet Fyr till fyr på Öland riskerar vi att för fetmtioelfte gången åter behöva lägga oss i paltkoma, eller likt salig berusade återvända in i cykelleddrömarnas förlovade land…
åter tyst i Albrunna…
Det arbete med grävare i Albrunna som vi berättade om i går blev ett endagsarbete. I dag ruvar åter lugnet över sluttningen ned mot havet där ”bonusslingans östra arm” var tänkt att plöja fram bland murar och naggade tomtgränser.
När vi hittade vår saknade reporter Larsa Marsipin stod han stum och tyst och blickade ut över stumparna av den led han så gärna hade velat cykla på redan för många år sedan, men som nu ser ut att inte bli färdig förrän om tusen år…
– Jag förstår att Pierre Picard bröt ihop här häromdan, sa Larsa. Jag tycker så synd honom, han kanske aldrig blir människa igen. Den här förbannade ickeleden har verkligen mycket på sitt samvete! skrek Larsa Marsipin och kastade sig upp på cykeln mot okänt mål…
Larsa Marsipin är sen dess försvunnen…
Så här såg det ut uppe i Albrunna för nån vecka sen…
Sen grävaren lämnade platsen ser det ut som ovan. Den övre nu grovgrusade vägen syntes inte tidigare, trots att den en gång var byväg.
lösningen är nära – igen!
Cykelled vid muren nära lösning, skrev Ölandsbladet i går. Vi hoppas att det är sant. Men vi tror det inte. Samma besked kom nämligen i våras. Och tid är relativ. Vad menas med nära?
Vad vi förstår rör sig frågan om på vilken sida av murskrället cykelleden Fyr till fyr ska få dras. Kulturorganet har gått utmed muren och konsekvent hävdat att ”båda sidorna består av värdelöst impediment”. Kungens verk hävdar att ”muren inte får störas”. Hur man stör en stenmur har dock aldrig förklarats. Har stenmurseländet känsel, hörsel och ögon? Är muren orolig för störd nattsömn?
Se den skakande filmen om kulturorganets ”Expedition MUREN”.
Vad projektledningen och kungens olika lydverk diskuterar i till synes evig långbänk intresserar kulturorganet och dem som vill ha cykelleden Fyr till fyr färdig under detta – eller senast nästa – århundrade. För att vi ska sitta still i båten trumpetas därför lugnande besked ut med halvårs mellanrum. Cykelled vid muren nära lösning! Allt går som på räls. Alla är så duktiga. Alla vill Ölands bästa. Ryggdunkar. Järngäng. Hjältar. Halleluja!
– Kulturorganet intar en skeptisk hållning till eventuella framsteg så länge det bara yras om hoppfulla önskningar och inte om ”med kontrakt belagda fakta”. Vi har nämligen att göra med en projektledning som borde ha bytts ut för länge sen, sa Sune Flisa till församlade gammelmedier vid gårdagens pressmöte i Shimla.
– Det märkliga är att kommunalråd, turistchef och kommunledningar inte säger flasklock om projektets brist på utveckling. Åren går men problemen består. En underbar idé för 100 miljoner kronor är på väg att totalkrackelera.
– Vi har nu vänt oss till EU för syning av projektet. De har hänvisat oss till Tillväxtverket. Där ligger nu vårt ärende. Vi får se vad som händer – eller inte händer. Verk är ofta värk, bäst är att tänka på nåt annat, kanske cykling på Bornholm eller Österlen, avslutade Sune Flisa gårdagens pressträff – med ett snett leende.
sensation i Albrunna!
En grävare har iakttagits vid cykelledens totala sammanbrott i Albrunna! En observant cyklist har till och med fångat den på video.
Om grävaren gör jobb för cykelledsprojektet eller annan beställare framgår inte av de fullständigt unika filmbilderna.
”Kulturorganet återkommer i frågan. Just nu sammanträder vi för diskussion om vi ska visa filmen eller inte. Jobbet i Albrunna har stått stilla i evigheter och vi vill därför inte morgonchocka våra kära läsare alltför mycket”, skriver redaktionschef Allan von Kompost i ett pressmeddelande.
Premiär för cykelledstestserien ”Pierre på villovägar”
I dag testcyklar vår inhyrde tidigare proffscyklist Pierre Picard cykelleden mellan Södra bruket och Ölands södra udde.
Pierre Picard är fransman men har bott i ett tiotal europeiska länder, varför hans accent är en aning speciell. Han talar ett dussintal språk flytande och hans svenska är så bra att alla förstår den.
Pierre vann Tour de France inte mindre än 14 gånger i rad, ett oslagbart rekord. Numera provcyklar han olika leder över hela världen, plockar svamp, tillverkar sitt eget rödvin på sin gård utanför Montpellier i Provence, där han även skriver dikt och sjunger i kör. Hans mest kända dikt är ”Ensam på cykeln jag är” från 1999. När den deklamerades i fransk teve av skådespelaren Claude Renaudot på nyåret 2001 hissade fler än 20 miljoner till tårar rörda fransmän tricoloren på halv stång följande dag.
Nu önskar vi Pierre lycka till i avsnitt I av 32 planerade. Detta blir hans första cykeltur på öländsk mark. Lycka till, Pierre!
Pierre Picard vårdas på sjukhus
I morgon publicerar vi första avsnittet ur den högdramatiska videoserien Pierre på villovägar. Pierre Picard provcyklar då sträckan Södra bruket – Ölands södra udde på snart världskända cykelleden Fyr till fyr.
Den vällovliga arbetsinsatsen slutade dock mycket illa för den tidigare proffscyklisten med 14 vinster i Tour de France. Han vårdas nu på sjukhus efter ett nervöst sammanbrott, orsakat av testcyklingen.
Bulletinen från sjukhuset berättar att ”_ _ _den oerhört vältränade Pierre Picard svävar inte längre i livsfara. Efter högintensiv vård på hjärtkliniken vilar han nu ut på okänt behandlingsställe för mentala skador/chockupplevelser. Han bör framdeles inte sättas på liknande test”, avslutar läkaren sin lapidariska summering.
Morgondagens film bör endast ses av mentalt mycket starka personer, gärna med nåt lugnande inom räckhåll!
Allan von Kompost
redaktionschef
sju dagar kvar…
Här ska leden spränga sig in på kommunal mark genom djungeln på sin väg mot Södra bruket…
Arbetet på Fyr till fyr-cykelleden genom Albrunna ska enligt projektledningen återupptagas i september – detta år!
Det är lika med ”inom sju dagar”. Kulturorganet bevakar ärendets – eventuella – utveckling…
Allan von Kompost
redaktionschef
Fyr till fyr-leden stormar fram över stock och sten…
Åren går och tiden flyr och kommer aldrig igen… Det har nu gått massor av år sen man inledde evighetsprojektet Fyr till fyr… Hur många minns ingen…
Hur går det förresten genom Albrunna? Den frågan har ställts av många under oräknelig tid. Senaste prognos från projektledningen berättade att det avbrutna arbetet skulle återupptas i september 2019. I dag är det ett dussin dagar kvar på denna månad…
Kulturorganet hojade till stilleståndslinjen för att kolla in läget med egna ögon. Vårt spontana intryck blev Törnrosasömn. Men man vet ju aldrig. Det lär ha hänt att även till synes döda har vaknat till liv…
Kulturorganet följer arbetet. En långfilm är planerad. Arbetsnamn: Evighetens ansikte. Speltid: 1 000 år.
Så här såg det ut i slutet av mars i år.
I dag 18 september 2019.
Slutet mars 2019.
I dag 18 september 2019, bara 12 dagar kvar för att hinna återuppta jobbet under utlovad tid, alltså september månad 2019…
sagan om ölands undergång
Öland – en undergångssaga om ön som gick till botten
föredrag av Ludwig von Ampel, historiker
Inträde: 30 Euro
Så stod det på affischen och eftersom mina förfäder lär ha härstammat från Öland gick jag på föredraget, en skakande upplevelse som för evigt skulle förändra min uppfattning av människans så kallade ”utveckling”. Vi var runt 4 000 åhörare i Stora Symfonisalen i Bryssel denna tisdag 15 oktober 3476 efter Kristus.
Ludwig von Ampel inledde sitt föredrag med den erfarne dramatikerns kunskap om hur man trollbinder en oinsatt publik i ett svårt ämne. Medan han pekade på en stor svävande självlysande xyklodopedisk karta sa han:
– Här vid porten genom den förhatliga muren tvärs över södra spetsen på den ö som en gång hette Öland har vi genom lasergrävning genom ett 114 meter tjockt istäcke på ett djup av 2 343 meter hittat 345 människoskelett, drygt 4 000 så kallade cyklar och drygt ett dussin dossierer brev, protokoll och dagböcker.
Det gick ett sus genom den pärlglittrande Stora Symfonisalen. Ludwig von Ampel tog ett djupt andetag och fortsatte…
– Det vi under mer än tio års grävande har fått kunskap om är ett helt folks undergång och fall. Här levde en till synes lycklig befolkning som på några få år tappade tron på framtiden och gick under i – vad jag vill kalla – en sofistikerad, planerad, lögnaktig och misskött utvecklingsdröm strösslad med falsk tro, hopp och svekfulla felberäkningar. De styrande myndigheterna tycks på kort tid ha tappat greppet om utvecklingen och katastrofen gick inte att undvika. En hel ö gick till botten, dränkt i lögner och falska förhärliganden, framför allt av dom så kallade gammalmedierna men också av den styrande eliten och dess välavlönade småpåvar som levde gott på så kallade projekt, en arbetsform som i den moderna världen avskaffades redan under Cybereran, för ungefär 1 500 år sen.
Det gick nu att ta på luften i salen. Allt kändes fuktigt och klibbigt. Publiken var tagen, någon snyftade tyst. Och det skulle bli värre. Historieprofessor Ludwig von Ampel torkade svetten ur pannan med en EU-näsduk och fortsatte:
– Mycket på den här ön hade under lång tid misskötts, speciellt i söder. Riket Sverige styrdes av en lat och oduglig så kallad kung och hans rövslickare inom de myndigheter som utåt kallades demokratiska och folkliga, men som i grunden var maktens lydiga piskor och bilor. Detta sjuka maktförhållande kunde upprätthållas – och tidvis utvidgas – genom dom så kallade gammalmediernas oförtröttliga förljugenhet och skönmålning av maktens klåpare och misstag, ofta under tillgjorda så kallade evenemang och folkliga nöjen. Ett av dom allra värsta lär ha kallats Victoriadagarna, då den stackars oinformerade och obildade befolkningen tvingade sina egna barn att ge makten presenter för att själva få den himmelska nåden att få ta på en livs levande prinsessa (prinsessa = kvinnlig motsvarighet till prinskorv, en på denna tid uppskattad delikatess).
Tre eller fyra ur publiken brast nu ut i hjärtskärande hulkanden, en av dem fick ledas ut av sjukvårdspersonal medan tre andra svimmade och blev liggande livlösa på golvet. Men vad skulle Ludwig von Ampel göra? Han kunde bara fortsätta föredraget, hur hemska effekterna än såg ut att bli.
– För att göra en lång historia kort ska sägas att räddningen en tid tycktes nära, men otur och gammalmediernas cyklopiska syn på tillvaron störtade till slut hela ön i fördärvet, stönade Ludwig von Ampel och torkade sig åter i pannan med den röd-vita EU-näsduken, medan nya offer i publiken bars ut på bår, vissa gråtande, andra skrikande till hemska spasmer och stinkande uppkastningar…
– Kulmen nåddes nån gång runt mellan 2020 och 2040 då makten tagits över av en frispråkig härförare vid namn Sune Flisa. Han var den tidens ouppnåeliga svärmorsdröm, alltid med sina medmänniskors bästa i sinn. Kort efter sin kröning till Överpresident af Öland manade han den tidigare makten och de kvarvarande så kallade myndigheterna till möte vid murens glugg för den tidens kostig, väg 136, i en trakt som då kallades Ottenby. Här utspelades så Ölands blodbad och ön sjönk som en klappersten i havet för att aldrig mer visa sej, berättade Ludwig von Ampel medan tårar rullade nedför hans bleka kinder…
Hela publiken hade nu fallit i gråt och öppen klagan. Människor föll omkull till höger och vänster, det hela liknade ett väckelsemöte där andar, troll och gudar tävlade om den tillgjorda maktens verktyg för att återställa ordningen. Röd-och-vit-klädd ambulanspersonal hämtade dussintals avsvimmade, la dom på lasermotordrivna flygbårar som sattes på kurs mot akutavdelning 532 på Brysselsjukhuset. Andra ur publiken kaskadspydde och fick duschas med hyperfentoxidelikromat för att inte smitta med det dödliga så kallade Fyr till fyr-viruset, vars fruktade verkan var att skjuta upp allt som går att skjuta upp – för eviga tider!
Ludwig von Ampel tog åter sats… Hans stämma vibrerade av sinnesrörelse:
– Ja, ett till synes oskyldigt projekt tog slutligen livet av ön, stammade han…
– Det var ett så kallat cykelprojekt som orsakade den snabba undergången. Den tidigare makten hade planerat en led av nåt slag för folk att cykla på – på så kallade cyklar, ett slags enkelt fortskaffningsmedel för fattigfolk, som inte hade råd med den bilpark makteliten omgav sej med.
– Överpresident Sune Flisa hade kallat till mötet vid murgluggen och många tusen så kallade cyklister hade infunnit sig, liksom horder av politiker och ämbetsmän som fått handfasta order av Överpresidenten Flisa att infinna sig för avsked, bikt och botgöring.
Föredragshållare Ludwig von Ampel grät nu öppet. Han snorade och snörvlade men med sin professionella attityd tog han åter kommandot över sig själv:
– Genom fynd av mejl, protokoll och beslut har vi tidsbestämt mötet – och Ölands undergång – till nån gång mellan 2020 och 2040. Mycket av det som hände under mötet berättar jag om i mitt nästa föredrag här om tio dagar, men kortfattat kan jag redan nu säga att Överpresident Sune Flisa tycks ha intagit en filantropisk och förlåtande inställning till maktens alla tillkortakommanden. Men samtidigt krävde han nya tag, ärliga beslut och kraftfulla arbetsinsatser för Ölands bästa…
– Från Överpresidentens långa kravlista har vi med hundraprocentig säkerhet hittat bevis för krav om kungens omedelbara abdikering, avsked för alla öns projektledare och alla myndigheters byrå- och mellanchefer. Den så kallade Länsstyrelsen lades ned på platsen och blev för evigt förbjuden. Även en stor mängd lokala politiker avskedades på fläcken. Dom fick nu speciella mössor fastlimmade på sina huvuden till folkets högljudda jubel. På mössorna stod ”Jag inser att livet inte är evigt, och jag lovar att aldrig mer göra om det”.
Nu utbröt panik i den vackra Stora Symfonisalen i Bryssel. Folk skrek ut sin ångest, raglade än hit, än dit i till synes häftiga psykotiska anfall. Sjukvårdspersonal vällde in i allt större grupper för att åtminstone lindra plågorna för de svårast lidande… Fasansfulla scener utspelades framför våra ögon, så hemska att vi underlåter oss att försöka återge dem…
Dagen därpå berättade mediaappentuppenpuppen Bryssels Röst att 2 343 personer ur publiken fortfarande vårdades på sjukhus, och att historieprofessor Ludwig von Ampel hade avlidit i en hjärtattack, sannolikt uppkommen i akut empati med de stackars människor som följde med ön Öland ned i bråddjupet för många tusen år sedan…
Det andra föredraget om Öland – en undergångssaga om ön som gick till botten fick följaktligen ställas in. Ännu i dag vet vi därför inte vad som egentligen hände på det fasansfulla mötet nere vid murskrället på södra Öland en blåsig oktoberdag i tidernas begynnelse. Kunskapen om orsak och verkan gick plötsligt förlorad vid historieprofessor Ludwig von Ampels tragiska död.
Hugwald Claes Andersen
kallad H C Andersen
sagoförfattare
punkaleden
Måste man verkligen slå den lilla ynka jordremsan mellan cykelleden och väg 136 mellan Albrunna och Ventlinge? Slåttermaskinen har vräkt in mängder med vasst – och stort – grus på leden. Det framstår allt klarare att cykelledsprojektet Fyr till fyr skulle ha satsat all inledande kraft på en cykelled utmed kusten – inte utmed vägen, där leden blev ”locket” på vattenledningsgrävningarna för rören till nya vattenverket i Grönhögen.
Så här får det titt som tätt inte se ut på en cykelled värd namnet. Decimeterstora stenar blandade med knivskarpa gruskorn.
Vägslåttern har inte bara kastat in sten och grus på leden, även flera centimeter tjocka pinnar och drivor med taggiga växter blir cyklisternas lott när bilisterna ska få det pyntat och fint. Hur min cykeltur slutade? Punka, förstås! Och det trots ”punkteringsfria” däck.
reporter vilse i pannkakan
Vi skickade ut vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorpf på uppdrag att ”skönja eventuell ljusning i problemen med dragningen av Fyr till fyrleden genom Ventlinge. Eftersom ”Knubben” har ett förflutet inom MMA med 93 förluster på knock out och en vinst på walk over ber vi våra kära läsare om att ha stort och givmilt överseende med eventuella språkliga eller analytiska fel och brister.
* * *
Dät är inte lett att fata hur cykel leden Fyr till fyr ska gå genom Väntlinge på södra Ölan. Jag fata inte ett dugga. Jag blev yr i bolen när jag var där och gjorte deta repotasch.
För inte lång tid skulle ledden dras Bygatan ned å sen svenga venster. Men där vexer bara en jävla massa majskolvar nu.
här skulle man cykla rakt fram sa proschektledningen för nått år sän. Men då måsste ju hojen ha skördetösska framtill.
skulle du vilja syckla här? Inte jag iaf!!!
Nä, jag tror draggningen blir som kullturårganet trode för lenge lenge lenge lenge lenge sen: nedför backen och ut i havet med sikte på bergkvara. Det tror jag iaf. Kolla nedan och se sjellv, för fan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
her ber de nog av mot bergkvarga. Vegen fins redan. Den tenkta leden finns inte ett dugg, vilket torde tala för en annan lösning som ingen kanske vät idag, iaf!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
her er samma veg som åvanför men fotografi med ett så kalnat täleoptisktiv – en låång grunka som får alt att kåma myket nermare dig. en kållega till mäj jorde för lenge sen en jettbra film om dena veg. Åm du kickar på denna rad börjar filmen gå egeång utav bara fan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Täxt å fåtto: Ingva sharm-Knubbendåff
Detta var det första och sista reportaget gjort av vår medarbetare Ingvar Charm-Knubbendorpf. Han återgår omedelbart till sysslor i lagret.
med stor högaktning
Sune Flisa
chefredaktör
vasst grus och känsliga cykeldäck
Häromveckan sprack mitt bakdäck. Det var ett förstärkt däck, så kallat ”punteringssäkert” och bara fyra månader gammalt. Jag hojar sträckan Södra Möckleby – Grönhögen (eller fyren) varje dag och slitaget blir stort.
Just nu är leden ganska ”grusren”, men under andra årstider är det vassa gruset minst sagt störande. En googling visar att det inte bara är jag som räds vasst grus.
Kulturorganet har tidigare berättat om cykellederna i Österlen, Skåne. Vi hojade där 30 mil utan att behöva köra över ett enda större gruskorn. För att förtydliga skillnaden mellan de skånska banorna och vår egen Fyr till fyr-led visar jag några bilder från den senare.
Så här vasst är det grus som på sina ställen förekommer rikligt på sträckan mellan exempelvis Albrunna och Ventlinge. Vissa stenar är nästan lika skarpa som gamla flintknivar. Kör du över många såna här vassa stenar under varenda cykeltur tar däcken mycket stryk. För racerdäck kan de bli rent förödande. Skarpingarna på bilden är mellan 1 och 2,5 centimeter stora.
Olika slags fordon kör upp det vassa gruset på leden. Det sker lite här och där. Kulturorganets åsikt står fast: Vasst grus och cykelleder ger olyckligt äktenskap. Vi kan omöjligen förstå hur man väljer denna grustyp till sidorna på en cykelled. Vassa stenar i en grusbädd sjunker ned en aning vid överkörning. Slitage och skador blir mindre. Men på hård asfalt ligger den vassa stenen orubblig. Den skärande effekten blir större.
Så här kan det också se ut när andra typer av grus kommer in från intilliggande vägar. Detta grus är inte lika vasst, men ibland rikligt förekommande.
