Kategoriarkiv: gammalmedierna

Udd-Nytt rullas in…

Redan för nåt år sen hintade vi om införandet av ”ett slags TV-program” på alvarsamt2.

– Tyvärr tvingades vi lägga det synnerligen viktiga projektet på is då vi inte fick ihop de 180 miljoner kronor som krävdes för att trycka på detonationsknappen, berättar Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet.

– Men nu har kulturälskande människor i Shimla skänkt oss detta belopp – och mer därtill, berättar Sune. Vi tror oss därför kunna rulla ut programmet Udd-Nytt inom kort. Programmet skannar av livet söder om Mörbylånga. Det kommer att sändas på bestämd tid, på bestämd veckodag. Programledare, skripta, sändningskoordinator, kamerasektion (A-, B- och C-fotograf), tekniker samt producent är utsedda. Signaturmelodin är skriven av kulturorganets vaktmästare Ivar Sturskwalt. Eventuellt libretto till signaturmelodin handhas för närvarande av vår egen Margaretha Robbing, tidigare ordförande och solist i kören Sångfåglarna.

– Ingen och ingenting kan framdeles flyga under vår radar, fortsätter Sune Flisa, oansvarig utgivare för programmet. Vi kommer inte att sprida den förfärliga Ölandsporr, Ölandspropaganda och gullesnuttejournalistik som SVT, SR och andra gammelmedier levererar i stora lass och överöser folket med från sina rymliga dyngspridare. Vi lovar total avhållsamhet från exempelvis Victoriadagar, kungafjäsk, Sollidentrams, prinslarv, prinsesskam, kommunalrådsdevotism, cykelledsdesinformation och scoutinspirerad PK, stämplad och lackad med FN:s, socialdemokraternas, Länsstyrelsernas, Svenska Kyrkans, kommunledningarnas, landshövdingarnas, helnykterhetsförbundens, kungahusens och  övriga partiernas godkänt-sigill, som kvarhåller landet i mental och intellektuell koma under kors och spira under medeltidslika former, säger Sune Flisa medan han tänder sin sjöskumspipa i stridsledningscentralens mitt, där reportrar springa hit och dit – och ibland mitt emellan.

I det första programmet kan eventuellt en ny skakande intervju med Claes Elinder i Grönhögen ingå. Claes skrev boken Rädda Sydöland! och han skräder inte orden om Länsstyrelsens och kommunledningens roller i södra Ölands snabba och ödesdigra utarmning. – Vi bofasta på södra Öland går mot en säker utplåning, menar han.

I det första  programmet möter du förhoppningsvis också Karl-Henrik Robèrt, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola. Han berättar om hur ”politiker och makthavare reagerar när de kritiseras” – ett hyperaktuellt ämne. Inslaget om detta borde ses om och om igen av alla de stackars utsatta politiker som irrar omkring i konstant idébrist, politisk byxångest och evig beslutsvånda och rädsla för att vara icke-PK, hånade och förlöjligade på FB och Twitter.

Udd-Nytt svär sig redan i dag fritt från alla slags pinsamma, farliga, personliga och politiska följder av programmet som kommer att följas över hela världen.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , , , ,

och solen gick i moln…

Utgrundens-vindkraftverk

De mörka molnen tätnar över södra Öland. Problemen växer och den bofasta befolkningen krymper sen en mansålder tillbaka. Snart är den borta. Då finns bara turisterna kvar. Mörbylångas kommunpolitiker tittar storögt på, handlingsförlamade, trötta. Nu misslyckas de till och med med vädret. Öland – solen och vindarnas ö, gäller inte längre. Nu skriver vi Öland – vindarnas ö.

Den senaste dikeskörningen kostade skattebetalarna 30 000 kronor. För dem köpte kommunen in en solmätare. Den placerades i Ottenby. Ambitionen: Att komma med i SVT:s Solligan!

Men hela manövern slutade i fiasko. SMHI säger sig inte kunna samla in och kvalitetssäkra data från södra udden. Oppositionsrådet Henrik Yngvesson (M) har hållit i den solvarma drömmen som förvandlades till en kolsvart mardröm:

– Då är det väl lika bra att dom lägger ner Solligan helt och hållet, säger han i Barometern.

Kulturorganet tycker dock inte att det finns anledning att låta som om man sålt smöret och tappat pengarna. Nej då, upp med hakan i kommunhuset. Tag nya friska tag! Köp in en vindmätare för nya 30 000 skattepengar! Den kommer att registrera makalösa värden. Och kommunen får äntligen sola sig i den gammelmediala glansen.

Det finns en framtid, trots allt.

Hugwald Claes Andersen,
sagoförfattare som även
skriver om trolldom,
italienska viner – och
kommunpolitik

Märkt , , ,

Den heliga fotbollen

Fotbollstidningen Barometern bollar i dag upp med nästan fem sidor fotboll. Utrikesnyheter får en.

Barometern tillhör kategorin gammelmedier.


 

Märkt ,

Gammelmediernas bollutrymme växer

Kulturorganet har tidigare kallat fotbollen för den nya religionen. I dagens Barometern ägnas fem sidor åt fotboll, trots att inga matcher har spelats.

Vi får också veta att ”Två mittfältare saknas – då får Nanne ändra om”

Jag är skakad.


 

Märkt ,

koll på koll på koll på koll på koll…

Européer heter boken som jag läser just nu. Den innehåller fem reportage av mästerliga journalisten och författaren Jane Kramer.

I förordet berättar Clas Thor och Stig Hansén om hur den rent tekniska proceduren gick till när Jane Kramer var stationerad i Paris under 1980-talet för att skriva för den amerikanska tidningen The New Yorker.

Den som vet hur det går till i dag inom gammelmedierna får svårt att tro att den tidens noggrannhet är sann.

”När Jane Kramer skickat in manuset får hon det satt och returnerat för en första egen redigering, den satta texten tycker hon ger en annan överblick. Sedan tar andra vid. Först en lektör som granskar grammatiken och språket och skriver sina anmärkningar i marginalen. Därefter går manus till juridiska avdelningen som granskar att allt går att trycka och så till faktaredaktionen som utifrån andra källor än dem Jane Kramer använt sig av försöker kontrollera att alla fakta är exakt rätt. Mellan varje steg i proceduren läser Jane Kramer igenom reportaget, tar ställning till kollegornas förslag. Till slut läser hon igenom det tre gånger till.”


 

Märkt ,

Sorg i Ölandsbladet

Redaktionen har av trogen läsare mottagit kraftfull spritdoftande Ölandsdramatik ur gammelmediet Ölandsbladet. Tidningen bestod denna julidag 1956 av sex fullmatade sidor i det grandiosa formatet 57 x 40 centimeter.

Vi beklagar förseningen med utdelningen av Ölandsbladet den 17 juli 1956. På morgonen hittades tidningsbudet i diket, överkörd av sin egen cykel, enligt uppgift efter en blöt kväll dagen innan. Den anställde tillnyktrade dock efter en tid och återhämtade sig från sina skador men återkom aldrig till sitt arbete.

De prenumeranter som denna sorgesamma dag aldrig fick ta del av dagsnyheterna kan nu få inhämta dessa, om än lite försenat.

Med önskan om förståelse för vår situation,

redaktionen Ölandsbladet

 

Märkt , , ,

1/4 lokala nyheter i lokal nyhetstidning

Gammelmedierna klagar ofta och högljutt över den sviktande annonsmarknaden. Man har inte längre råd att bjuda läsarna på sin fantastiska journalistik.

Är detta sant? Att de tappat annonser är sant. Men det kanske också beror på annat? Det kan kanske bero på att man inte bjuder läsarna på den enastående journalistik som man vill göra gällande?

På skoj ögnade jag igenom dagens Ölandsbladet. Jag hittar ingen kioskvältare, ingen grävande journalistik, oerhört mycket av innehållet är samma dag efter dag. En snabbanalys ger ungefär(!) detta resultat av dagens tidning om 40 sidor:

16 sidor = annonser
11 sidor = lokalt material inklusive sporten
13 sidor = annat (TV, väder, ekonomi, fonder, kryss, in- och utrikes, Det händer på Öland)

Jag vet inte hur mycket annat än lokala nyheter vi läsare tål. Orkar vi med mer än tre fjärdedelar ”annat än lokala nyheter” i en lokal nyhetstidning?


 

Märkt ,

Sune tystade regeringen

Regeringen presenterade i dag ett krispaket till medierna. Kulturminister Amanda Lind berättade att en halv miljard kronor nu ska hålla gammelmedierna under armarna under coronakrisen.

Kulturorganet erbjöds på stående fot 4,5 miljoner kronor i lokalt mediestöd (region södra Öland), något som upprörde chefredaktör Sune Flisa.

– Kom inte här med mutpengar! Oss köper ingen. Som världens enda kulturorgan låter vi oss aldrig mutas av maktens kurirer, osanningens lakejer eller politikens bedragare, sa Sune Flisa i ett spontant försvarstal från läktarplats under dagens PK i riksdagshuset.

Både kulturminister Amanda Lind och statsminister Stefan Löfvén satt kritvita i ansiktet och åhörde Sune Flisas tre timmar långa brandtal som drog ned 16 minuter långa applådåskor från den församlade allmänheten.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , ,

bra fråga

Vem bryr sig om idrott när världen står still? frågar sig i dag gammelmediet Barometern.

Och så följer man upp med sex sportsidor.


 

Märkt , ,

Konsten att prioritera

Väntrum. Ett fönster står på glänt ut mot en bakgård. Fågelsång och barnskratt. Jag slår mig ner, tar boken som ligger på bordet, slår upp den på måfå och börjar läsa…

***

Det hölls morgonbön på den lokala tidningen. Dagens jobb skulle spikas. Nyhetschefen Sören Grutt inledde:

– Ursäkta gott folk att jag måste ta upp det här ämnet igen, men som alla vet går tidningen sämre och sämre, mycket beroende på vår nyhetsbevakning. Det anser i alla fall ledningen, och det har vi, som ni alla vet, diskuterat många gånger. Man är jävligt kritisk till våra vinklingar, man säger att vi är för tuffa.

– För tuffa? Nu igen! sa Filip Larsson.

– Ja, ledningen vill inte ha så många ifrågasättanden. Vi plöjer fortfarande för djupt, politiker känner sej jagade. Ledningen vill ha mera medhårs, mera guldkant, mera lokal idyll. Folk vill inte veta sanningar, dom vill ha lugnande piller, korsord, serier, vackra vyer, positiva nyheter, sa Sören Grutt medan hans blick tog språnget ut i tomma intet.

– Men ursäkta mej, sa Filip Larsson. När jag bökade på som ett tryffelsvin och grävde med dynamit på 1990-talet fick jag ofta skäll för att jag var för snäll, för ytlig, inte tillräckligt grävande.

– Så var det. Jag minns, Filip. Jag var själv med då, sa Sören Grutt. Men sen nätet kom har alla jävla kartor ritats om. Det vet du också, Filip. En nyhetstidning på vischan i dag måste ta hänsyn, tänka på bygden och på vad läsarna vill ha – och på annonsörerna, förstås. Vi lunchar med politikerna, umgås med dem, spelar tennis ihop. Dessutom har vi inga resurser. Allt på nätet är gratis – men vi måste dra in kosing, vi måste ha betalande prenumeranter – och dom vill inte ha mörka sanningar. Var positiv! är kommandot – även i mitt i eländet.

– Det enda ledningen babblar om är lönsamheten. Den har inga som helst visioner för en skarp nyhetsbevakning, kontrade Filip Larsson.

– Jag håller med, sa Sören Grutt. Men du vill väl inte såga av den gren du sitter på? Vi vill väl alla ha kvar jobbet, eller?

– Jag tror faktiskt att jag skiter i det här snart, svarade Filip Larsson. Den här blaskan är snart lika tandlös som ”Charmjournalen”. Hörde du förresten att man ska starta en systertidning till den? ”Sovrumsjournalen” ska den heta. Kändisar ska visa upp sig när dom gökar. Och vår blaska är fan i mej inte så mycket bättre. Och dom lokala radio- och tevenyheterna är sen länge ett skämt. Ett steg till mot den totala aningslösheten så hoppar jag av. Det finns gränser…

Lena Wall pratade aldrig i onödan. Nu begärde hon ordet:

– Filip har rätt. I slutet av 1990-talet sprang jag på vartenda KF, skrev om vartenda beslut, bevakade, hängde på. Jag lämnade aldrig en politiker utan att brassa av ett batteri jävligt skarpa frågor som jag krävde svar på – klarläggande svar, inga idiotsvar, inget snömos. Några gillade det, andra blev förbannade. Vissa klagade hos tidningsledningen. Då blev det ett jävla liv. Men ledningen stog nästan alltid på min sida. På min sida! Den krävde kritisk analys, ifrågasättanden, tuffa frågor och att man aldrig gav sej. I dag är det fan i mej tvärt om. Kommunalråden för stå och spy ur sej tramsiga önskelistor och halvlögner – och vi trycker skiten i vår tidning. Jag skäms.

– Jag vet, muttrade Sören Grutt.

Det blev tyst några sekunder. Albert Ledin, Ann-Marie Frank, Stefan Wallenberg och Mimi Pollard satt tysta med blicken i bordet. De lade sig inte i. De var yngre. De lallade i barnhage 1990.

Sören Grutt såg allvarlig ut. Han tog upp ett papper, tittade sig omkring och började långsamt läsa:

– Nästa vecka tar vi bort ”Mot väggen” och ”Kommunpolitiska Hörnan”. Mot väggen var tänkt att ge underhållande läsning, inte huvudvärk. ”Hörnan” skulle blanda och ge läsaren lättsmälta notiser om den kommunala politiken. Nu blev den bara en massa skarpa frågor och stukade politiker. Vi tar bort ämnen som kräver analys och tid. Folk skiter i sånt. Folk vill käka, dricka, göka och ha kul. Ska det vara så svårt att förstå? Dessutom bör målet vara minst åtta sidor daglig sport, varav minst två om IFK nu när Joppe är tillbaka som tränare.

– Jag slutar läsa här… Men så skriver ledningen, sa Sören Grutt och såg övergiven ut.

Lena Wall tog ordet igen:

– Men vi har trots allt en viss läsekrets som vill ha kritisk analys och fördjupning. Vad säjer vi till dom om vi nu ska bli ännu gulligare och skriva ännu mer om det där jävla fotbollslaget?

– Lugna dej Lena, svarade Sören Grutt. Då säjer vi det gamla vanliga. Att vi inte har råd. Att vi inte har tid, att vi är för få. Vi säjer att vi vill men inte kan. Vi kan hoppa över känsliga frågor, bara ta upp det enkla och positiva. Det är inte detsamma som att ljuga, det är att prioritera.

– Att prioritera! Nä, jag tar min Mats ur skolan om den här utvecklingen ska fortsätta, sa Filip Larsson. Jag minns första gången dom här signalerna kom, tror det var 2022 eller var det 2023? Och 2025 då vi inte ens fick skriva om den värsta lokala skandalen i modern tid… Då tyckte alla här att det var för jävligt, även du Sören. Nu lyder vi bara. Makten dikterar. Vi skriver som makten och ledningen vill. Det som nu pågår är helt enkelt en…

***

Dörren slås upp.

– Och här sitter du och läser, säger sköterskan med sitt bredaste leende. Men nu är det färdigläst, doktorn väntar…

Jag lägger ned boken på bordet, ser först nu omslaget:  ”Centuries 2.0 av M Nostradamus, fortsättning på originalet från 1555”.


 

Märkt , ,

lagom är bäst?

Svenska medier har publicerat över 95 000 artiklar om coronaviruset i år. Det visar en sökning i medieanalysföretaget Retrievers arkiv.

Bara de senaste sju dagarna i Sverige har det publicerats fler än 37 000 artiklar med ordet coronavirus.

Det läser jag i tidningen Journalisten i dag.


 

Märkt , ,

sluta gulla – framför allt med makten

Nyhetsmediernas uppgift är att objektivt berätta om vad som hänt. Dessvärre ser jag en oroande utveckling mot att göra saker och ting bättre, större, gulligare än de egentligen är – och att medierna blir megafoner åt makthavare.

Ett exempel från dagens nyhetsflöde är Mörbylånga kommuns beslut att öppna två medborgarkontor. SVT håller en låg och saklig profil och ger i en notis nödvändiga fakta.

Barometern väljer en helt annan väg och gör ett mindre reportage i den ”gulliga” stilen med bandklippande småbarn och maktrepresentanter som oemotsagda får häva ur sig tröttsamma floskler. En kommunikationschef får spä på ”det fantastiska” genom att två gånger få säga samma sak:

– Det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna, säger kommunens kommunikationschef Kim Ahlqvist.

_ _ _ – Ett av våra uppdrag i kommunen är att ge service, så det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna.

Det räcker tydligen inte med roligt och viktigt. Det måste vara superroligt och viktigt. Och det måste sägas två gånger. Handen på hjärtat, är det verkligen superroligt att inviga ett sketet medborgarkontor?

Kommunchefen Ann Willsund får sen berätta om ”sina duktiga medarbetare” och att de två nya medborgarkontoren inte kostar ett öre tack vare en ”ny teknik” – fråga mig inte vilken. Min erfarenhet är att allt kostar.

Inte en enda fråga ställs i reportaget. Makten talar – Barometern skriver det makten säger.


 

Märkt ,

Gammelpressen ser ut över världen…

Sibyllas-bilMan kan ha vitt skilda mål här i livet. Ett av mina är att skrota monarkin.


Märkt

nionde veckan…

På måndag inleds nionde arbetsveckan för ”bonusvarvet i Albrunna”, en sträcka på 80 meter i det cirka 300 000 meter långa cykelledsprojektet Fyr till fyrMed mina dåliga mattekunskaper får jag det till knappt 0,03 procent av totalsträckan. Rätta mig gärna.

Känslan för proportioner mellan vettiga satsningar och sanslöst slöseri har nu helt brustit. Hur kan två kommunledningar sitta tysta och titta på den flammande sedelbrasan utan att lyfta ett finger!?

Ännu värre: Hur kan gammelmedierna låta bli att spegla Ölands just nu sannolikt största kapitalförstöringsprocess?!

Som gammal journalist skäms jag.

Mitt senaste inlägg i frågan kan du läsa här.

bonusrundan_01

bonusrundan_02

bonusrundan_03

bonusrundan_04

bonusrundan_05

bonusrundan_06

bonusrundan_07

bonusrundan_08

bonusrundan_09

bonusrundan_10

bonusrundan_11

bonusrundan_12


 

Märkt , , ,

fula vad i stället för vilket

”Alla” på gammelmedierna Sveriges Radio och SVT säger numera vad i stället för vilket/vilken. Det förekommer också i vissa tidningsartiklar.

En bagatell kan tyckas men varför kan inte nån någon enda gång uttrycka sig rätt?

Man frågar:

Vad är president Trumps budskap?
Vad färg blev det?
Vad är ditt svar?
Vad är hennes förslag?
Vad blev det bästa året?


 

Märkt , ,

du går väl inte på bluffen om…

… 100-miljonerkronorsprojektet cykelleden Fyr till fyr?

Du vet väl att man för dessa drygt 100 miljoner kronor inte har anlagt en enda meter farbar cykelväg söder om Grönhögen under de åtta år man grävt och grusat, packat och asfalterat längre norrut på Öland?

Du vet väl också att inte en meter cykelled har anlagts på östra sidan söder om Skärlöv ned mot Ölands södra udde – under de åtta år man jobbat med detta EU-stödda hundramiljonerkronorsprojekt?

Du vet väl också att det under dessa åtta år inte har anlagts en enda meter farbar cykelled söder om Kastlösa, förutom sträckan Södra Möckleby – Grönhögen, med ett flerårsavbrott i Albrunna och två livsfarliga flerårsavbrott i Ventlinge?

Du vet väl också att man återupptog jobbet i Albrunna den 18 november och att man där gräver ned enorma belopp – kanske en miljon eller mer – med två grävare för att skapa ett 60-tal meter led som torde bli bland de dyraste i hela världen? Jobbet är ännu inte färdigt, men kulturorganet har färdigt inlägg om det… Det publiceras inom kort.

bonusvarvet_Albrunna_21

Du vet väl slutligen att bara 34 procent av leden mellan Långe Jan och Bjärby är riktig cykelled? Resten, 66 procent, är vanlig landsväg!

Vi visste väl att du visste det. Du tillhör inte dem som låter dig luras av skönmålande politiker i samarbete med trötta enögda gammelmedier!

Du vet väl också att tre mil cykelled återstår att anlägga på södra ön, men att ingen som helst officiellt presenterad markägargodkänd sträckning finns – trots att man jobbat i åtta år med leden? Åtta år och mer än 100 miljoner kronor men inte en meter led på sydöstra eller sydvästra Öland. Åtta år! Hur ska den takten betygsättas? Har du nåt bra förslag?

Trots att det efter åtta års arbete återstår att anlägga tre mil på södra ön vet du väl att Ölands Kommunalförbund skriver så man får uppfattningen att dessa tre mil cykelled skulle vara färdiga förra året? Du kan läsa skönmålningen längst ned på denna sida.

By the way… Du vet väl också att norra slingan av projektet Fyr till fyr är klar för länge sen och att den invigdes i augusti förra året?

Då vet du också att gammelmedierna var där och skrev solig och glad Ölandscykelporr med en massa politiker och andra supernöjda i projektet?

Ja, visst vet du det! Just därför ska du läsa den enda sanna boken om projektet, den du ser nedtill. Den skrivs successivt på vår testcykling från söder till norr… Vi har nu kommit fram till Bjärby, och snart hojar vi vidare mot Mörbylånga – mot sanningen om det havererade men sannolikt viktigaste och dyraste turismprojektet i Ölands moderna historia…

Omslag_Fyr till fyr meter för meter

Du läser/hämtar den avslöjande boken om Fyr till fyr här.


 

Märkt

inavel

Som ”påtvingad” Barometernprenumerant – efter Östra Smålands uppgång i fritt svävande elementarpartiklar – är jag en aning imponerad och en smula tveksam. Imponerad är jag av felfriheten, reportagen, layouten. Allt är välgjort, snyggt med få språkfel.

Min tveksamhet gäller få insändare men desto flera debattinlägg, nästan uteslutande skrivna av ”makten” eller de politiska partierna. Det finns också skäl att ifrågasätta de många – i och för sig välgjorda – reportagen som med nödvändighet måste ta kraft från dagstidningens huvudsakliga uppgift: att jaga nyheter. Dagstidningarna utvecklas alltmer åt veckotidningshållet – på gott och ont.

I Barometern 2 januari upptas hela debattsidan av en text från Sveriges Radio. Den är skriven av Cilla Benkö, vd, och Lennart Käll, styrelseordförande. Rubriken är Tack för hjälpen! och artikeln handlar i ganska självgoda ordalag om Sveriges Radios utveckling. Inledningen är denna:

”Tack svenska folket för hjälpen! Utan er hade vi inte varit där vi är i dag. Utan er hade vi inte kunnat ta fram vår nya vision och våra nya mål. Utan era synpunkter hade vi inte gjort de satsningar vi gör nu.” _ _ _ 

Gammelmediernas alltmer intima förhållningssätt till varandra förvånar. De flesta dagstidningar skriver mängder om TV och radio, TV-bilagor är ett måste. Sveriges Radio kör programmet Medierna. Man är alltså påtagligt intresserad av varandra. Det kan jag köpa. Men varför i herrans namn ska Sveriges Radio på en hel debattsida få berätta om hur duktiga de är, dessutom gratis? Vad har det med debatt att göra?


 

Märkt , , ,

gammelpressen mot sotdöden…

På grund av konkurser, uppköp och sparpaket har 300 journalister i Sverige blivit av med jobbet under 2019. Det berättar tidningen Journalisten.

Alingsås Tidning och 24Sverige gick i kk. Metro, Östra Småland och Nyheterna lades ned.

Kulturorganet tror att de tidigare annonsintäkterna – som numera alltmer går till Google och andra nätaktörer – är de stora ”journalistdödarna”.

– Men skit samma, säger Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet. Tack vare en fri hållning till allt i vår omgivning kan vår röst hållas stark och klar även in i nästa decennium. Oss sätter sej ingen på, inte ens Google, skriver han i sin kommande stridsskrift Med ordet, svärdet och näven mot dumheten.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt ,

Spegel, spegel på väggen där, säg mej vad som viktigast i Kalmar är

Viktigast för en barometernläsande kalmarbo tycks vara Nanne. Barometerns etta toppas i dag med Nanne tillbaka i KFF för fjärde gången

Kioskvältaren följs upp med helt uppslag på sporten.


 

Märkt , ,

åt vilket håll går gammelpressen?

Utökat utrymme för debattartiklar och insändare, lovar Anders Enström, chefredaktör på Barometern. Bra, säger kulturorganet. Det återstår att se hur ickepolitiker och ickekändisar disponeras utrymme i relation till politiker och kändisar.

Om gammelmediernas utveckling mot veckopress har vi tidigare skrivit om. Vad är egentligen en dagstidning i dag? En nyhetstidning med vissa veckotidningsinslag? Eller en veckotidningsliknade utgåva med vissa nyheter?

I dagens Barometern läser jag en nyhet, en bridgenotis, ruta om skolmat och äldremat i min kommun på Ölandssidan. På övriga 39 sidor kan jag bland annat läsa om att Lasse Holm fyller 76. På ett helt uppslag lär jag mig att Skoda Kamiq Style 1.0 TSE DSG toppar 194 kilometer/timmen och kostar 250 600 kronor.

Ett annat uppslag berättar om namnet Anna. Rubrik: Anna Benson: Pappa är glad och lite hedrad över att jag tog namnet efter honom. I ett stort pratminus säger hon också: Jag älskar mitt namn. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om mitt namn

I en faktaruta på sidorna om Anna lär vi oss också om KÄNDA KVINNOR SOM HETER ANNA: Anna Bergendahl (sångerska), Anna Ekström (utbildningsminister), Anna Jansson (författare), Anna Kindberg Batra (tidigare M-ledare), Anna Hasselborg (curlingspelare).

Till det läggs sju sidor sport och ett kulturuppslag med den fråga hela världen just nu ställer sig: Hur ska Så mycket bättre gå vidare nu?

Ja, det är den stora frågan. Men ännu intressantare är frågan vad en dagstidning egentligen är – och åt vilket håll den ska utvecklas för att överleva. Det lutar allt mer åt en veckopressliknande utgåva med vissa nyheter.

Om det kan man tycka vad som helst. Det spelar ingen roll. Pengarna visar vägen.

Sune Flisa
chefredaktör
Märkt , ,

i anonymitetens trygga värld

På nätet läser jag insändare i Ölandsbladet om nåt så harmlöst som skolmaten. Den är skriven av signaturen Öländsk reformist.

Varför är folk så rädda för att stå för vad de tycker?

En anonym åsiktsvärld riskerar att bli som en diktatur där alla misstänker alla för att vara maktens spioner.

Gammelmedierna borde stänga dörren för anonyma insändare om skitsaker, bara låta möjligheten finnas för ”farliga” ämnen. Skolmat kan omöjligt vara ett sådant.


 

Märkt

Gammelmedia tar upp kulturorganets kritik

Min kritik av jobbet med cykelleden Fyr till fyr på södra Öland har nu uppmärksammats av SVT Småland. Se inlägget här.

Tyvärr är ingressen till inslaget helt fel. Det saknas inte två sträckor på södra Öland, det saknas sju. Vad än gammelmedierna eller politikerna eller projektledningen säger ska ni veta att det saknas sju!

I debatten om Fyr till fyr är kulturorganet den absolut pålitligaste nyhetskällan. Vi skönmålar ej, vi dissar inte. Vi berättar som det är. Det gör ”aldrig” gammelmedierna eller ansvariga. De skriver/säger ofta det majoriteten vill läsa/höra.

De sju sträckorna är:

Albrunna, av kulturorganet döpt till bonusvarvet
Ventlinge förbi Norrgården
Golfvägen ned mot hamnen eller – som nu – på väg 136?
Parboäng eller väg 136 till Karl X Gustavs mur
Karl X Gustavs mur – Ås
Ås – Torngård
Torngård – Skärlöv

I morgon publiceras första kapitlet ur gratisboken Fyr till fyr – meter för meter. I det provcyklar vi första sträckan, betygsätter leden, tipsar och berättar om sevärdheter utmed just denna ledsnutt.

Så jobbar kulturorganet, i verkligheten, på plats, på egen cykel, på den cykelled vi berättar om. På så sätt skiljer vi oss markant(!) från andra nyhetsmedier.


Märkt ,

världens dyraste cykelledssnutt

För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.

Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”.  Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!

Man skäms.

Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?

Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_24Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_07Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_45
I grävningens norra ände gräver man ett smalare dike och lägger ned nåt slags kabel.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_23Betongstöd i olika modeller.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_31Dessa L ska skilja tomter från cykelled.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_19Vy åt söder.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_10Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_04Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_16Nära tomtgräns I.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_15Nära tomtgräns II.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_32Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_38Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…

bonusvarvet_Albrunna_grävning_29Skopor, skopor, skopor.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_28Mindre grävare.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_08Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_47Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_49Vägen mot havet är nu oframkomlig.


Märkt , , ,

dubbelmoral

Dagens vassaste text i Barometern hittar jag på ledarsidan där Martin Tunström skriver om LO:s minst sagt passiva roll inför Östra Smålands intåg i de sälla jaktmarkerna.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson är bördig från Kosta. Han bör alltså känna till tidningsvärlden i Kalmar. I en kommentar fällde han oceaner av krokodiltårar över Östrans nedläggning.

Det är intressant eftersom LO förvaltar en mediefond på drygt två miljarder kronor, till största delen inhåvade från försäljningen av aktier i Aftonbladet till norska Schibsted. I dag heter fonden inte längre LO Media utan mer intetsägande Bantorget förvaltning AB.

Tunström skriver:
LO kritiserar privata (borgerliga) ägare som täckt förlusten på över 100 miljoner kronor i Östran, LO kräver ytterligare satsningar av staten, men väljer samtidigt maximal avkastning på sina egna mediepengar genom att placera dem i allt annat än medier. _ _ _ Till bilden hör att LO lokalt också varit representerat i Östra Smålands intressenters styrelse.”

Är det sant att LO:s mediefond inte lagt en spänn på Östrans överlevnad kan luften inom den politiska världen betecknas som vanligt: Den känns svår att andas.


 

Märkt , , , ,

Om Barometern tycker jag

När Östra Småland klappade ihop fick vi abonnenter Barometern att trösta oss med året ut. Min veckolånga erfarenhet av tidningen är god.

Barometern är välgjord; den saknar Östrans stavfel och rubrikslarv. Jag får intrycket att den är korrekturläst. Reportagen är välgjorda och tidningen gör till och med ett och annat grävjobb, i dag om den enorma miljonsatsningen på The Glass Factory.

Nu fattas bara en lika bra konkurrenttidning. Nån som känner sig kallad?


 

Märkt ,

lika lika och samma samma

Anders Enström, chefredaktör på Barometern, hälsar i dag sina nya ofrivilliga läsare välkomna i en rolig text. Det känns bra, som ett litet plåster på såren. Den enes död, den andres bröd…

Anders inser att det för oss som plötsligt fått en annan tidning  kan kännas som att vi lika plötsligt har ”hamnat mitt i bortaklacken på en fotbollsmatch.”

I samma veva sätter han fingret på dagens gammelmediers svaga punkt: ”Samtidigt finns mycket att känna igen. Lokalredaktörerna och ortssidorna är de samma. Sporten likaså. Nästan hälften av tidningarnas innehåll hade vi gemensamt.” skriver Anders.

Det är just det som är så farligt, att tidningarna blir allt mer lika, med mera ”samma samma”. Det vi behöver är större skillnader, inte flera likheter. Hela livet får inte bli mainstream, mänskligheten får inte klona sig själv, då kan vi lika gärna upplösa riksdagen, lägga ned partierna och införa vd-styrning av landet/världen.

Anders Enström ser framtiden lika svår som jag: ”I det digitala medielandskapet har inga tidningar monopol. Den stora striden står i dag mellan den lokala journalistiken och globala it-jättarna.”

Så är det. David står alltså öga mot öga med Goliat… Mitt i svärtan finns trots allt ett hopp. Är tidningsbranschen David ser framtiden onekligen ljus ut…

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

Östran kastar in handduken

Kulturorganets kritik av SIFFRAN i gammelmediet Östra Småland blev tydligen för mycket. Man ger upp och lägger ned.

– Tragiskt är det enda ord jag kommer på. Vi behöver mångfald och konkurrens. Men sossarna har aldrig kunnat sköta en tidning. Det är dags att fråga varför, säger Sune Flisa, kulturorganets chefredaktör,  i en kommentar.


 

 

Märkt , ,

Östran vägrar svara om språkfel

Gammelmedier brukar framhäva hur viktig kontakten med läsarna är. Denna goda intention gäller uppenbarligen inte Östra Småland, som trots två mejl om den språkliga felaktighet de publicerar dag efter dag inte ens ids svara.

Kulturorganet mejlade Östran 14 och 18 november. Inget svar. Kulturorganet har ett flertal gånger skrivit om ämnet, ett av inläggen kan du läsa här. Östran erkänner alltså fel – men fortsätter att sprida det. Det är ofattbart.

I dag publicerar den likgiltiga blaskan SIFFRAN 18. Tragikomiskt nog handlar texten om TT, alltså den nyhetsbyrå som chefredaktören påstår är skyldig till den språkliga groda som tidningen dag efter dag får att hoppa upp på sina läsares frukostbord. Av den lär sig barn, invandrare och vuxna att 15,7 och 3 000 och 18 är siffror och inte tal. Östran gör sig därmed skyldig till språklig fördumning.

Snacka om snobbig och nonchalant inställning till sina läsare. Vi vet bäst; vi bryr oss varken om språket eller läsarnas reaktioner!

SIFFRAN

Märkt , , , ,

Ny siffra – igen!

Östra Småland öser ur sig nya siffror. I dag presenterar man ytterligare en skinande nytillverkad siffra. Den heter 3 000.

Detta gör tidningen med berått mod trots att chefredaktören vet att det bara finns tio siffror. Hon skyller den förnuftsvidriga SIFFRAN – på TT!

Två nyligen avgångna mejl från kulturorganet om SIFFRAN till Östra Småland har icke besvarats… Svarar man inte så finns inte felet!

Och trots detta undrar gammelmedierna varför de backar! Vad säger det om deras analytiska förmåga?

Det är inte tu tal om annat än att detta med siffror är alldeles för svårt för vissa medier.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , , ,

Bevare oss väl!

Finns en gud måste hen hjälpa till! Nu orkar vi inte längre. Vi står inte ut. Vi måste få hjälp. Nu!

Ingen människa pallar längre se dessa obsoleta foton av invigande personer – ofta politiker – med spade i hand som tar ”första spadtaget”!

Vad har vi läsare gjort för ont? Varför plåga oss med dessa anakronistiska och samma samma samma samma slags töntiga amatörbilder vecka efter vecka, år ut och år in?

I dagens Östra Småland gräver Ronny Johansson, Matilda Wärenfalk och Marcel Borger till synes helt på måfå med stora spadar i en hög med sand. Varför förstår ingen. Gräv där du står? Politisk sandlåda? Grovjobb i finkläder – why?

Bilden är tagen på så stort avstånd att den hårt kroppsjobbande och genomsvettiga trion inte går att identifiera, kanske med tanke på kommande generationers hårda dom?

Snälla, låt detta första spadtag bli det sista!

Allan von Kompost
grävande redaktionschef
Märkt