Kategoriarkiv: gammalmedierna

Oj, vad det nappar

Något märkligt pågår i den lokala gammelpressen – och i Mörbylånga kommun. En kommunikatör på kommunen slutar till sommaren sin anställning efter att i gammelmedia ha fått berätta att han är mogen att ta sig an andra och större uppgifter. Hur ofta får en yngling på en blygsam chefspost i nån liten bonnkommun sväva ut i pompösa framtidsdrömmar i gammelmedier? Ölandsbladets Peter Boström skrev i går en devot ledare där kommunikatören strösslas med superlativer och slutstämplas som ”listig”. Under tiden startar kommunikatören bolag och bygger padelbanor. Inget fel i det, men kan han då samtidigt sköta sitt jobb på kommunen?

En fiaskobetonad och senare konkad journalistisk tummelplats för amatörer, 24Sverige, utgjorde för några år sen basen för kommunens fiske efter både kommunikatörer och näringslivschef. Man kan undra varför. Kommunikatören håvades in från denna låtsasjournalistiska plattform och kröntes med prefixet chef. Även näringslivschefen hade starka kopplingar till detta journalistiska skämt, 24Sverige. Senare fiskade kommunikatören själv där – och fick napp! Tidigare kollegor till kommunikatören håvades in till den lilla bonnkommunen, styrd av tjänstemän, icke politiker.

Kulturorganet ser allt större skäl till att granska rekryteringsutvecklingen inom kommunen. Är de kärleksfulla – helt öppna – relationerna mellan lokala småpåvar och gammelpressen på väg att utvecklas till ett förödande kamaraderi? Såna tendenser ligger tyvärr inbyggda i människans dna. Kliar du mig så kliar jag dig.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Mejlen strömmar in

Kronprinsessparet har mejlat Borgholms kommun! Man vill prata pandemi.
– Vad kul! säger Ilko Corkovic i gammelmediet Barometern.

Barometern vill kanske även skriva om mejl som inkommit till kulturorganet? Håll till godo:

  • ”Hur i helvete kan ni skriva om en gammal cykelled?” undrar Sven Trolinger, Sunnanå.
  • ”Hot kvina söker sexpaner i Smaaland. Tallar bre svensko”, mejlar Ratinka.
  • ”Var är jag?” frågar Ingvar Charm-Knubbendorph, på uppdrag vid fyren på södra Öland.
  • ”Köp fem kastrullunderlag från Albanien och tjäna 200 kronor”, lockar Köksfint AB.
  • ”Astrid Lumumba, Ghana, har avlidit. Du ärver hennes 298 000 000 dollar. Vänligen svara snabbt”. Avsändare: info@rivoopytr87gt.se
  • ”Nu har kronprinsessparet mejlat Ilko igen. Man vill prata pandemi. – Vad kul! säger i Ilko Corkovic” i nyhetsbrev från Göta Petter Media.

Sune Flisa
chefredaktör

Att vara efter sin tid…

Kulturorganet skrev om det redan för en månad sedan. I dag presenterar Barometern händelsen som en stor nyhet från Mörbylånga kommun.

När får vi läsa news från ännu mera flydda tider i Barran? Nu till våren kanske Gustav Vasa kommer ridande till Kungsgården i Ottenby? Det skulle kunna bli ett smaskigt uppslaget skop.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt ,

Sune Flisa välkomnar DN:s stöd för demokratin

Gammelmediet Dagens Nyheter hänger nu på kulturorganets oro och vurm för demokratin, även i Sverige. Det tackar vi för. Förutom en ledarsida om det nya USA under Bidens ledning publiceras en debatthelsida med ett dussin svenskars oro för just den svenska demokratins framtid.

”Attacken mot Kapitolium i USA är en väckarklocka också för Sverige. Vår demokrati är inte vaccinerad mot vare sig snabba aggressiva attacker eller mer långsamt nedbrytande företeelser”, skriver de tolv och framhåller punkter att se upp med. Några av dem är:

  • Demokratin är under press i många länder. Andelen autokratier i världen är i dag för första gången sedan 2001 i majoritet.
  • Politiker och journalister hotas och hatas (undertecknarna borde ha lagt till ”dödas”, min kommentar).
  • Våldsbejakande extremister är beredda att ta till våld.
  • Desinformation och propaganda kan bryta ned det demokratiska samhället.

Som sagt, jag uppskattar Dagens Nyheters hållning och hoppas även på dess framtida anslutning i kampen mot dumhet och envälden.

Sune Flisa
chefredaktör och härförare

Märkt , ,

Ledare: Vackra ord är intet värda

Gammelmedierna är märkliga. De säger sig vilja ha en bra dialog med tittare och prenumeranter, de vill ha tips och synpunkter, ris och ros. Men i tidningen Barometerns fall stämmer detta inte alls.

Den 2 januari skrev jag ett öppet brev till tidningens chefredaktör Anders Enström. Jag ställde några mycket enkla, seriösa frågor om press- och yttrandefrihetens grundläggande normer. Inget svar.

Det är inte bara beklämmande, utan också farligt, att den mediala världen allt mer efterliknar den politiska. Så snart vanligt folks frågor och synpunkter inte genast kan klassas som ”beröm” eller ”folkligt trams” är intresset för dialog mycket svagt. De demokratiska grundbultarna väger beklagligt nog allt lättare i vårt lands mediala och politiska sfärer.

Denna nonchalans kan bara tolkas på ett sätt: Intresset för demokratiska värden och frågor är tyvärr mycket mindre än ”makten” i alla passande sammanhang vill göra gällande.

Vanligt folk har bara ett effektivt motvapen: Konsumentmakt. Köper du en skitsak lämnar du tillbaka den. Får jag inte svar på brev till Barometerns chefredaktör avsäger jag mig prenumerationen.

Allan von Kompost
redaktionschef

Öppet brev till Barometern

Tidningen Barometerns chefredaktör Anders Enström gläds över 3 500 nya prenumeranter. Vi på kulturorganet lyfter på hatten och konstaterar att gammelmediernas tid ännu inte är helt förbi.

Kulturorganets redaktion hyser dock vissa betänkligheter över Barrans publiceringar av så kallade betraktelser. Krävs ingen evidens för påståenden i Barran i dag? Kan man påstå precis vad som helst med hänvisningar till uråldriga källor?

Hela redaktionen har under flera morgonböner fått intaga både Treo och whisky för att komma igång med dagens slit efter läsning av just Barrans betraktelser. Så kan vi inte fortsätta. Därför skriver vi ett öppet brev till bossen Anders Enström och inväntar svar.

Märkt , , , ,

Sjyssta tidningar – och osjyssta

Först i dag berättar gammelmediet Barometern det kulturorganet berättade redan i fredags: Att kommundirektör Ann Willsund uppmanas ta timeout. Ölandsbladet skrev om det i går, med kredd till kulturorganet. Ölandsbladet är en sjysst tidning. Men Barometern kreddar ingen i sin pösiga framtoning.

– Med sitt uppförande visar Barometern att lufttrycket helt har gått ur den gamla barografen. Kvicksilvret är borta; blaskan har framtiden bakom sej, säger Sune Flisa, kulturorganets chefredaktör, i en kommentar från kulturorganets stridsledningscentral.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Hela Östra Småland

Gammelmediet Barometern skriver att det finns planer på en ny dagstidning i landskapet. Det är intressant. Tristare är dock att den tycks emanera ur socialdemokratiska partiet. Då ser framtidsutsikterna genast sämre ut. Sossar och dagspress har aldrig skapat lyckliga äktenskap.

Enligt tidigare kulturministern och chefredaktören vid Östra Småland, Lars Engqvist, är visionen att ge ut en ”oberoende lokal nyhetstidning med en socialdemokratisk ledarsida”. Om politiken stannar vid en ledarsida finns visst hopp om en fortsättning. Blir den däremot helt sosseindränkt blir livslängden sannolikt extremt kort.

Gammelmediet Hela Östra Småland är främst tänkt som en digital utgåva med betalande abonnenter. Men även en pappersversion diskuteras.

Kulturorganets chefredaktör Sune Flisa säger i en kommentar i den lokala opolitiska dagstidningen Shimla News att ”all konkurrens är av godo, även den som redan på planeringsstadiet ser dödsdömd ut.”

Märkt , , , ,

obildbara gammelmedier

De enorma gammelmedierna Sveriges Radio och Sveriges Television är trots språklotsar och uttalsexperter helt obildbara.

Materiel eller material? I radio- och tevenyheter sägs ena gången sjukvårdsmaterial, andra gången sjukvårdsmateriel. På så sätt får man åtminstone rätt varannan gång. Att det ska vara svårt att förstå att material är gips, järn, vadd, papper medan exempelvis sjukvårdsmateriel är skalpeller, munskydd, respiratorer, visir.

När inte ens journalister bemästrar dessa synnerligen enkla begrepp kan man inte låta bli att undra över den svenska skolans oförmåga…

Är svensken obildbar eller är gammelmediejournalisterna helt kocko?

SuneFlisa
Sune Flisa vid felstavningskarnevalen
i Lima 2001. Foto: Lina ”Ack” Back-Tack.

PS. I går la man i Rapport ut skylt som påstod att 190 dött i flygkrasch när man då trodde de var 14. Aj, aj, aj…

Och så krånglar väderkartorna, och på andra skyltar lyser stavfelen i neon…

Aj, aj, aj. Hur ska det gå med gammelmedierna!

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…


 

Märkt , , ,

Ebba Busch & Co tungomålstalar

”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”, säger man.

Vad kan man då säga om det felaktigt skrivna av en partiledare, en gruppledare i Kalmar och en riksdagsman, alla i KD?

I gårdagens Barometern, och säkert i massor av andra gammelmedier, inleder trion en debattartikel med denna språkliga konstruktion:

”Sverige ska vara stolta över_ _ _.

För säkerhets skull upprepar man samma märkliga formulering en bit längre in i texten: ”Sverige ska vara stolta över_ _ _.

Ännu längre in i textmassan får vi lära oss något helt nytt om det svenska jordbruket då trion slår fast: ”Våra bönder bidrar till matproduktionen i Sverige_ _ _.”

***

Kristdemokrater i hela landet – låtom oss bedja!

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , , ,

krigsrubriker om 43-åring

Gammelmediet Barometern har gått i taket, alla journalistiska ambitioner är satta på undantag för en sanslös kunglig investering, som på sikt kanske kan rädda bladet från tidningsdöden.

Blaskan presenterar i dag fler än tre sidor Victoriatrams, förstasidan, ett uppslag + tvåsidig artikel på sporten om stavhopparen Armand Duplantis, Victoriapristagare.

Några pratminus ur Barometern lyder:

– Vi är här nere och firar som vanligt. Vi hurrar och viftar med flaggor._ _ _ – Det är 15:e året i rad. _ _ _  – Mer! Det är 20:e året, säger hennes mamma.

Kulturorganet viftar inte med några flaggor. Däremot hissar vi varningsflagg.


 

Märkt , , ,

Udd-Nytt rullas in…

Redan för nåt år sen hintade vi om införandet av ”ett slags TV-program” på alvarsamt2.

– Tyvärr tvingades vi lägga det synnerligen viktiga projektet på is då vi inte fick ihop de 180 miljoner kronor som krävdes för att trycka på detonationsknappen, berättar Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet.

– Men nu har kulturälskande människor i Shimla skänkt oss detta belopp – och mer därtill, berättar Sune. Vi tror oss därför kunna rulla ut programmet Udd-Nytt inom kort. Programmet skannar av livet söder om Mörbylånga. Det kommer att sändas på bestämd tid, på bestämd veckodag. Programledare, skripta, sändningskoordinator, kamerasektion (A-, B- och C-fotograf), tekniker samt producent är utsedda. Signaturmelodin är skriven av kulturorganets vaktmästare Ivar Sturskwalt. Eventuellt libretto till signaturmelodin handhas för närvarande av vår egen Margaretha Robbing, tidigare ordförande och solist i kören Sångfåglarna.

– Ingen och ingenting kan framdeles flyga under vår radar, fortsätter Sune Flisa, oansvarig utgivare för programmet. Vi kommer inte att sprida den förfärliga Ölandsporr, Ölandspropaganda och gullesnuttejournalistik som SVT, SR och andra gammelmedier levererar i stora lass och överöser folket med från sina rymliga dyngspridare. Vi lovar total avhållsamhet från exempelvis Victoriadagar, kungafjäsk, Sollidentrams, prinslarv, prinsesskam, kommunalrådsdevotism, cykelledsdesinformation och scoutinspirerad PK, stämplad och lackad med FN:s, socialdemokraternas, Länsstyrelsernas, Svenska Kyrkans, kommunledningarnas, landshövdingarnas, helnykterhetsförbundens, kungahusens och  övriga partiernas godkänt-sigill, som kvarhåller landet i mental och intellektuell koma under kors och spira under medeltidslika former, säger Sune Flisa medan han tänder sin sjöskumspipa i stridsledningscentralens mitt, där reportrar springa hit och dit – och ibland mitt emellan.

I det första programmet kan eventuellt en ny skakande intervju med Claes Elinder i Grönhögen ingå. Claes skrev boken Rädda Sydöland! och han skräder inte orden om Länsstyrelsens och kommunledningens roller i södra Ölands snabba och ödesdigra utarmning. – Vi bofasta på södra Öland går mot en säker utplåning, menar han.

I det första  programmet möter du förhoppningsvis också Karl-Henrik Robèrt, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola. Han berättar om hur ”politiker och makthavare reagerar när de kritiseras” – ett hyperaktuellt ämne. Inslaget om detta borde ses om och om igen av alla de stackars utsatta politiker som irrar omkring i konstant idébrist, politisk byxångest och evig beslutsvånda och rädsla för att vara icke-PK, hånade och förlöjligade på FB och Twitter.

Udd-Nytt svär sig redan i dag fritt från alla slags pinsamma, farliga, personliga och politiska följder av programmet som kommer att följas över hela världen.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , , , ,

och solen gick i moln…

Utgrundens-vindkraftverk

De mörka molnen tätnar över södra Öland. Problemen växer och den bofasta befolkningen krymper sen en mansålder tillbaka. Snart är den borta. Då finns bara turisterna kvar. Mörbylångas kommunpolitiker tittar storögt på, handlingsförlamade, trötta. Nu misslyckas de till och med med vädret. Öland – solen och vindarnas ö, gäller inte längre. Nu skriver vi Öland – vindarnas ö.

Den senaste dikeskörningen kostade skattebetalarna 30 000 kronor. För dem köpte kommunen in en solmätare. Den placerades i Ottenby. Ambitionen: Att komma med i SVT:s Solligan!

Men hela manövern slutade i fiasko. SMHI säger sig inte kunna samla in och kvalitetssäkra data från södra udden. Oppositionsrådet Henrik Yngvesson (M) har hållit i den solvarma drömmen som förvandlades till en kolsvart mardröm:

– Då är det väl lika bra att dom lägger ner Solligan helt och hållet, säger han i Barometern.

Kulturorganet tycker dock inte att det finns anledning att låta som om man sålt smöret och tappat pengarna. Nej då, upp med hakan i kommunhuset. Tag nya friska tag! Köp in en vindmätare för nya 30 000 skattepengar! Den kommer att registrera makalösa värden. Och kommunen får äntligen sola sig i den gammelmediala glansen.

Det finns en framtid, trots allt.

Hugwald Claes Andersen,
sagoförfattare som även
skriver om trolldom,
italienska viner – och
kommunpolitik

Märkt , , ,

Den heliga fotbollen

Fotbollstidningen Barometern bollar i dag upp med nästan fem sidor fotboll. Utrikesnyheter får en.

Barometern tillhör kategorin gammelmedier.


 

Märkt ,

Gammelmediernas bollutrymme växer

Kulturorganet har tidigare kallat fotbollen för den nya religionen. I dagens Barometern ägnas fem sidor åt fotboll, trots att inga matcher har spelats.

Vi får också veta att ”Två mittfältare saknas – då får Nanne ändra om”

Jag är skakad.


 

Märkt ,

koll på koll på koll på koll på koll…

Européer heter boken som jag läser just nu. Den innehåller fem reportage av mästerliga journalisten och författaren Jane Kramer.

I förordet berättar Clas Thor och Stig Hansén om hur den rent tekniska proceduren gick till när Jane Kramer var stationerad i Paris under 1980-talet för att skriva för den amerikanska tidningen The New Yorker.

Den som vet hur det går till i dag inom gammelmedierna får svårt att tro att den tidens noggrannhet är sann.

”När Jane Kramer skickat in manuset får hon det satt och returnerat för en första egen redigering, den satta texten tycker hon ger en annan överblick. Sedan tar andra vid. Först en lektör som granskar grammatiken och språket och skriver sina anmärkningar i marginalen. Därefter går manus till juridiska avdelningen som granskar att allt går att trycka och så till faktaredaktionen som utifrån andra källor än dem Jane Kramer använt sig av försöker kontrollera att alla fakta är exakt rätt. Mellan varje steg i proceduren läser Jane Kramer igenom reportaget, tar ställning till kollegornas förslag. Till slut läser hon igenom det tre gånger till.”


 

Märkt ,

Sorg i Ölandsbladet

Redaktionen har av trogen läsare mottagit kraftfull spritdoftande Ölandsdramatik ur gammelmediet Ölandsbladet. Tidningen bestod denna julidag 1956 av sex fullmatade sidor i det grandiosa formatet 57 x 40 centimeter.

Vi beklagar förseningen med utdelningen av Ölandsbladet den 17 juli 1956. På morgonen hittades tidningsbudet i diket, överkörd av sin egen cykel, enligt uppgift efter en blöt kväll dagen innan. Den anställde tillnyktrade dock efter en tid och återhämtade sig från sina skador men återkom aldrig till sitt arbete.

De prenumeranter som denna sorgesamma dag aldrig fick ta del av dagsnyheterna kan nu få inhämta dessa, om än lite försenat.

Med önskan om förståelse för vår situation,

redaktionen Ölandsbladet

 

Märkt , , ,

1/4 lokala nyheter i lokal nyhetstidning

Gammelmedierna klagar ofta och högljutt över den sviktande annonsmarknaden. Man har inte längre råd att bjuda läsarna på sin fantastiska journalistik.

Är detta sant? Att de tappat annonser är sant. Men det kanske också beror på annat? Det kan kanske bero på att man inte bjuder läsarna på den enastående journalistik som man vill göra gällande?

På skoj ögnade jag igenom dagens Ölandsbladet. Jag hittar ingen kioskvältare, ingen grävande journalistik, oerhört mycket av innehållet är samma dag efter dag. En snabbanalys ger ungefär(!) detta resultat av dagens tidning om 40 sidor:

16 sidor = annonser
11 sidor = lokalt material inklusive sporten
13 sidor = annat (TV, väder, ekonomi, fonder, kryss, in- och utrikes, Det händer på Öland)

Jag vet inte hur mycket annat än lokala nyheter vi läsare tål. Orkar vi med mer än tre fjärdedelar ”annat än lokala nyheter” i en lokal nyhetstidning?


 

Märkt ,

Sune tystade regeringen

Regeringen presenterade i dag ett krispaket till medierna. Kulturminister Amanda Lind berättade att en halv miljard kronor nu ska hålla gammelmedierna under armarna under coronakrisen.

Kulturorganet erbjöds på stående fot 4,5 miljoner kronor i lokalt mediestöd (region södra Öland), något som upprörde chefredaktör Sune Flisa.

– Kom inte här med mutpengar! Oss köper ingen. Som världens enda kulturorgan låter vi oss aldrig mutas av maktens kurirer, osanningens lakejer eller politikens bedragare, sa Sune Flisa i ett spontant försvarstal från läktarplats under dagens PK i riksdagshuset.

Både kulturminister Amanda Lind och statsminister Stefan Löfvén satt kritvita i ansiktet och åhörde Sune Flisas tre timmar långa brandtal som drog ned 16 minuter långa applådåskor från den församlade allmänheten.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , ,

bra fråga

Vem bryr sig om idrott när världen står still? frågar sig i dag gammelmediet Barometern.

Och så följer man upp med sex sportsidor.


 

Märkt , ,

Konsten att prioritera

Väntrum. Ett fönster står på glänt ut mot en bakgård. Fågelsång och barnskratt. Jag slår mig ner, tar boken som ligger på bordet, slår upp den på måfå och börjar läsa…

***

Det hölls morgonbön på den lokala tidningen. Dagens jobb skulle spikas. Nyhetschefen Sören Grutt inledde:

– Ursäkta gott folk att jag måste ta upp det här ämnet igen, men som alla vet går tidningen sämre och sämre, mycket beroende på vår nyhetsbevakning. Det anser i alla fall ledningen, och det har vi, som ni alla vet, diskuterat många gånger. Man är jävligt kritisk till våra vinklingar, man säger att vi är för tuffa.

– För tuffa? Nu igen! sa Filip Larsson.

– Ja, ledningen vill inte ha så många ifrågasättanden. Vi plöjer fortfarande för djupt, politiker känner sej jagade. Ledningen vill ha mera medhårs, mera guldkant, mera lokal idyll. Folk vill inte veta sanningar, dom vill ha lugnande piller, korsord, serier, vackra vyer, positiva nyheter, sa Sören Grutt medan hans blick tog språnget ut i tomma intet.

– Men ursäkta mej, sa Filip Larsson. När jag bökade på som ett tryffelsvin och grävde med dynamit på 1990-talet fick jag ofta skäll för att jag var för snäll, för ytlig, inte tillräckligt grävande.

– Så var det. Jag minns, Filip. Jag var själv med då, sa Sören Grutt. Men sen nätet kom har alla jävla kartor ritats om. Det vet du också, Filip. En nyhetstidning på vischan i dag måste ta hänsyn, tänka på bygden och på vad läsarna vill ha – och på annonsörerna, förstås. Vi lunchar med politikerna, umgås med dem, spelar tennis ihop. Dessutom har vi inga resurser. Allt på nätet är gratis – men vi måste dra in kosing, vi måste ha betalande prenumeranter – och dom vill inte ha mörka sanningar. Var positiv! är kommandot – även i mitt i eländet.

– Det enda ledningen babblar om är lönsamheten. Den har inga som helst visioner för en skarp nyhetsbevakning, kontrade Filip Larsson.

– Jag håller med, sa Sören Grutt. Men du vill väl inte såga av den gren du sitter på? Vi vill väl alla ha kvar jobbet, eller?

– Jag tror faktiskt att jag skiter i det här snart, svarade Filip Larsson. Den här blaskan är snart lika tandlös som ”Charmjournalen”. Hörde du förresten att man ska starta en systertidning till den? ”Sovrumsjournalen” ska den heta. Kändisar ska visa upp sig när dom gökar. Och vår blaska är fan i mej inte så mycket bättre. Och dom lokala radio- och tevenyheterna är sen länge ett skämt. Ett steg till mot den totala aningslösheten så hoppar jag av. Det finns gränser…

Lena Wall pratade aldrig i onödan. Nu begärde hon ordet:

– Filip har rätt. I slutet av 1990-talet sprang jag på vartenda KF, skrev om vartenda beslut, bevakade, hängde på. Jag lämnade aldrig en politiker utan att brassa av ett batteri jävligt skarpa frågor som jag krävde svar på – klarläggande svar, inga idiotsvar, inget snömos. Några gillade det, andra blev förbannade. Vissa klagade hos tidningsledningen. Då blev det ett jävla liv. Men ledningen stog nästan alltid på min sida. På min sida! Den krävde kritisk analys, ifrågasättanden, tuffa frågor och att man aldrig gav sej. I dag är det fan i mej tvärt om. Kommunalråden för stå och spy ur sej tramsiga önskelistor och halvlögner – och vi trycker skiten i vår tidning. Jag skäms.

– Jag vet, muttrade Sören Grutt.

Det blev tyst några sekunder. Albert Ledin, Ann-Marie Frank, Stefan Wallenberg och Mimi Pollard satt tysta med blicken i bordet. De lade sig inte i. De var yngre. De lallade i barnhage 1990.

Sören Grutt såg allvarlig ut. Han tog upp ett papper, tittade sig omkring och började långsamt läsa:

– Nästa vecka tar vi bort ”Mot väggen” och ”Kommunpolitiska Hörnan”. Mot väggen var tänkt att ge underhållande läsning, inte huvudvärk. ”Hörnan” skulle blanda och ge läsaren lättsmälta notiser om den kommunala politiken. Nu blev den bara en massa skarpa frågor och stukade politiker. Vi tar bort ämnen som kräver analys och tid. Folk skiter i sånt. Folk vill käka, dricka, göka och ha kul. Ska det vara så svårt att förstå? Dessutom bör målet vara minst åtta sidor daglig sport, varav minst två om IFK nu när Joppe är tillbaka som tränare.

– Jag slutar läsa här… Men så skriver ledningen, sa Sören Grutt och såg övergiven ut.

Lena Wall tog ordet igen:

– Men vi har trots allt en viss läsekrets som vill ha kritisk analys och fördjupning. Vad säjer vi till dom om vi nu ska bli ännu gulligare och skriva ännu mer om det där jävla fotbollslaget?

– Lugna dej Lena, svarade Sören Grutt. Då säjer vi det gamla vanliga. Att vi inte har råd. Att vi inte har tid, att vi är för få. Vi säjer att vi vill men inte kan. Vi kan hoppa över känsliga frågor, bara ta upp det enkla och positiva. Det är inte detsamma som att ljuga, det är att prioritera.

– Att prioritera! Nä, jag tar min Mats ur skolan om den här utvecklingen ska fortsätta, sa Filip Larsson. Jag minns första gången dom här signalerna kom, tror det var 2022 eller var det 2023? Och 2025 då vi inte ens fick skriva om den värsta lokala skandalen i modern tid… Då tyckte alla här att det var för jävligt, även du Sören. Nu lyder vi bara. Makten dikterar. Vi skriver som makten och ledningen vill. Det som nu pågår är helt enkelt en…

***

Dörren slås upp.

– Och här sitter du och läser, säger sköterskan med sitt bredaste leende. Men nu är det färdigläst, doktorn väntar…

Jag lägger ned boken på bordet, ser först nu omslaget:  ”Centuries 2.0 av M Nostradamus, fortsättning på originalet från 1555”.


 

Märkt , ,

lagom är bäst?

Svenska medier har publicerat över 95 000 artiklar om coronaviruset i år. Det visar en sökning i medieanalysföretaget Retrievers arkiv.

Bara de senaste sju dagarna i Sverige har det publicerats fler än 37 000 artiklar med ordet coronavirus.

Det läser jag i tidningen Journalisten i dag.


 

Märkt , ,

sluta gulla – framför allt med makten

Nyhetsmediernas uppgift är att objektivt berätta om vad som hänt. Dessvärre ser jag en oroande utveckling mot att göra saker och ting bättre, större, gulligare än de egentligen är – och att medierna blir megafoner åt makthavare.

Ett exempel från dagens nyhetsflöde är Mörbylånga kommuns beslut att öppna två medborgarkontor. SVT håller en låg och saklig profil och ger i en notis nödvändiga fakta.

Barometern väljer en helt annan väg och gör ett mindre reportage i den ”gulliga” stilen med bandklippande småbarn och maktrepresentanter som oemotsagda får häva ur sig tröttsamma floskler. En kommunikationschef får spä på ”det fantastiska” genom att två gånger få säga samma sak:

– Det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna, säger kommunens kommunikationschef Kim Ahlqvist.

_ _ _ – Ett av våra uppdrag i kommunen är att ge service, så det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna.

Det räcker tydligen inte med roligt och viktigt. Det måste vara superroligt och viktigt. Och det måste sägas två gånger. Handen på hjärtat, är det verkligen superroligt att inviga ett sketet medborgarkontor?

Kommunchefen Ann Willsund får sen berätta om ”sina duktiga medarbetare” och att de två nya medborgarkontoren inte kostar ett öre tack vare en ”ny teknik” – fråga mig inte vilken. Min erfarenhet är att allt kostar.

Inte en enda fråga ställs i reportaget. Makten talar – Barometern skriver det makten säger.


 

Märkt ,

Gammelpressen ser ut över världen…

Sibyllas-bilMan kan ha vitt skilda mål här i livet. Ett av mina är att skrota monarkin.


Märkt

nionde veckan…

På måndag inleds nionde arbetsveckan för ”bonusvarvet i Albrunna”, en sträcka på 80 meter i det cirka 300 000 meter långa cykelledsprojektet Fyr till fyrMed mina dåliga mattekunskaper får jag det till knappt 0,03 procent av totalsträckan. Rätta mig gärna.

Känslan för proportioner mellan vettiga satsningar och sanslöst slöseri har nu helt brustit. Hur kan två kommunledningar sitta tysta och titta på den flammande sedelbrasan utan att lyfta ett finger!?

Ännu värre: Hur kan gammelmedierna låta bli att spegla Ölands just nu sannolikt största kapitalförstöringsprocess?!

Som gammal journalist skäms jag.

Mitt senaste inlägg i frågan kan du läsa här.

bonusrundan_01

bonusrundan_02

bonusrundan_03

bonusrundan_04

bonusrundan_05

bonusrundan_06

bonusrundan_07

bonusrundan_08

bonusrundan_09

bonusrundan_10

bonusrundan_11

bonusrundan_12


 

Märkt , , ,

fula vad i stället för vilket

”Alla” på gammelmedierna Sveriges Radio och SVT säger numera vad i stället för vilket/vilken. Det förekommer också i vissa tidningsartiklar.

En bagatell kan tyckas men varför kan inte nån någon enda gång uttrycka sig rätt?

Man frågar:

Vad är president Trumps budskap?
Vad färg blev det?
Vad är ditt svar?
Vad är hennes förslag?
Vad blev det bästa året?


 

Märkt , ,

du går väl inte på bluffen om…

… 100-miljonerkronorsprojektet cykelleden Fyr till fyr?

Du vet väl att man för dessa drygt 100 miljoner kronor inte har anlagt en enda meter farbar cykelväg söder om Grönhögen under de åtta år man grävt och grusat, packat och asfalterat längre norrut på Öland?

Du vet väl också att inte en meter cykelled har anlagts på östra sidan söder om Skärlöv ned mot Ölands södra udde – under de åtta år man jobbat med detta EU-stödda hundramiljonerkronorsprojekt?

Du vet väl också att det under dessa åtta år inte har anlagts en enda meter farbar cykelled söder om Kastlösa, förutom sträckan Södra Möckleby – Grönhögen, med ett flerårsavbrott i Albrunna och två livsfarliga flerårsavbrott i Ventlinge?

Du vet väl också att man återupptog jobbet i Albrunna den 18 november och att man där gräver ned enorma belopp – kanske en miljon eller mer – med två grävare för att skapa ett 60-tal meter led som torde bli bland de dyraste i hela världen? Jobbet är ännu inte färdigt, men kulturorganet har färdigt inlägg om det… Det publiceras inom kort.

bonusvarvet_Albrunna_21

Du vet väl slutligen att bara 34 procent av leden mellan Långe Jan och Bjärby är riktig cykelled? Resten, 66 procent, är vanlig landsväg!

Vi visste väl att du visste det. Du tillhör inte dem som låter dig luras av skönmålande politiker i samarbete med trötta enögda gammelmedier!

Du vet väl också att tre mil cykelled återstår att anlägga på södra ön, men att ingen som helst officiellt presenterad markägargodkänd sträckning finns – trots att man jobbat i åtta år med leden? Åtta år och mer än 100 miljoner kronor men inte en meter led på sydöstra eller sydvästra Öland. Åtta år! Hur ska den takten betygsättas? Har du nåt bra förslag?

Trots att det efter åtta års arbete återstår att anlägga tre mil på södra ön vet du väl att Ölands Kommunalförbund skriver så man får uppfattningen att dessa tre mil cykelled skulle vara färdiga förra året? Du kan läsa skönmålningen längst ned på denna sida.

By the way… Du vet väl också att norra slingan av projektet Fyr till fyr är klar för länge sen och att den invigdes i augusti förra året?

Då vet du också att gammelmedierna var där och skrev solig och glad Ölandscykelporr med en massa politiker och andra supernöjda i projektet?

Ja, visst vet du det! Just därför ska du läsa den enda sanna boken om projektet, den du ser nedtill. Den skrivs successivt på vår testcykling från söder till norr… Vi har nu kommit fram till Bjärby, och snart hojar vi vidare mot Mörbylånga – mot sanningen om det havererade men sannolikt viktigaste och dyraste turismprojektet i Ölands moderna historia…

Omslag_Fyr till fyr meter för meter

Du läser/hämtar den avslöjande boken om Fyr till fyr här.


 

Märkt

inavel

Som ”påtvingad” Barometernprenumerant – efter Östra Smålands uppgång i fritt svävande elementarpartiklar – är jag en aning imponerad och en smula tveksam. Imponerad är jag av felfriheten, reportagen, layouten. Allt är välgjort, snyggt med få språkfel.

Min tveksamhet gäller få insändare men desto flera debattinlägg, nästan uteslutande skrivna av ”makten” eller de politiska partierna. Det finns också skäl att ifrågasätta de många – i och för sig välgjorda – reportagen som med nödvändighet måste ta kraft från dagstidningens huvudsakliga uppgift: att jaga nyheter. Dagstidningarna utvecklas alltmer åt veckotidningshållet – på gott och ont.

I Barometern 2 januari upptas hela debattsidan av en text från Sveriges Radio. Den är skriven av Cilla Benkö, vd, och Lennart Käll, styrelseordförande. Rubriken är Tack för hjälpen! och artikeln handlar i ganska självgoda ordalag om Sveriges Radios utveckling. Inledningen är denna:

”Tack svenska folket för hjälpen! Utan er hade vi inte varit där vi är i dag. Utan er hade vi inte kunnat ta fram vår nya vision och våra nya mål. Utan era synpunkter hade vi inte gjort de satsningar vi gör nu.” _ _ _ 

Gammelmediernas alltmer intima förhållningssätt till varandra förvånar. De flesta dagstidningar skriver mängder om TV och radio, TV-bilagor är ett måste. Sveriges Radio kör programmet Medierna. Man är alltså påtagligt intresserad av varandra. Det kan jag köpa. Men varför i herrans namn ska Sveriges Radio på en hel debattsida få berätta om hur duktiga de är, dessutom gratis? Vad har det med debatt att göra?


 

Märkt , , ,

gammelpressen mot sotdöden…

På grund av konkurser, uppköp och sparpaket har 300 journalister i Sverige blivit av med jobbet under 2019. Det berättar tidningen Journalisten.

Alingsås Tidning och 24Sverige gick i kk. Metro, Östra Småland och Nyheterna lades ned.

Kulturorganet tror att de tidigare annonsintäkterna – som numera alltmer går till Google och andra nätaktörer – är de stora ”journalistdödarna”.

– Men skit samma, säger Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet. Tack vare en fri hållning till allt i vår omgivning kan vår röst hållas stark och klar även in i nästa decennium. Oss sätter sej ingen på, inte ens Google, skriver han i sin kommande stridsskrift Med ordet, svärdet och näven mot dumheten.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt ,

Spegel, spegel på väggen där, säg mej vad som viktigast i Kalmar är

Viktigast för en barometernläsande kalmarbo tycks vara Nanne. Barometerns etta toppas i dag med Nanne tillbaka i KFF för fjärde gången

Kioskvältaren följs upp med helt uppslag på sporten.


 

Märkt , ,