Gammelmediat Östra Småland har åter uppfunnit en siffra. En ny siffra! En purfärsk siffra! I dag presenterar man nämligen siffran 13.
De mediala felaktigheterna fortsätter att spridas som frön för vinden. Vad säger utbildningsministern om denna mediala sådd av erkänt språkliga felaktigheter?
Sannolikt svarar hennes departement ”Man förstår ju ändå vad dom menar”.
I gammalmediet Östra Småland läser vi obegriplig dialog mellan insändarskribenter angående Cementas avveckling i Degerhamn. En av dem är anonym, en skriver med namn, båda pratar tyska. Det blir komiskt.
Ett råd till alla tidningar: Publicera inte anonyma insändare. Kan man inte stå för sina åsikter är det skralt med modet.
Tidningen Östra Småland slår i dag alla journalistiska världsrekord genom att skriva om löparen Taisto Mäkis alla världsrekord och kalla 10 000 för SIFFRA.
Det lustiga är att tidningen är medveten om felaktigheten i påståendet. Trots det fortsätter man publiceringen av denna språkliga inkonsekvens.
Barn kan lära mycket av att läsa tidningen, sa man för ett antal år sen. Det var då det. I dag lär tidningar medvetet ut felaktigheter. En viss Trump har ibland rätt…
Socialdemokraterna har sen tidernas begynnelse hyllat begreppet folkbildning. Som ett led i den traditionen återupptar i dag deras organ Östra Småland rubriken Siffran – efter att en tid ha uteslutit den helt från paradsidan Släkt & Vänner. I dag får vi lära oss om Siffran 47.
Det socialdemokratiska folkbildningsidealet förs alltså vidare till kommande generationer. Det är inte tu tal om annat.
Har du som jag påtalat felaktigheter i gammelmedierna? Då har du säkert blivit bemött på något av följande sätt: 1) Du får inget svar. 2) Du har fel – tidningen/radion/teven har rätt. 3) Du har rätt men vi gör inget åt det (det i mina ögon värsta svaret). 4) Du har rätt och vi åtgärdar (naturligtvis det enda svar du borde få).
Östra Småland svarade enligt punkt 4 på min kritik om ”siffror”. Man ska rätta felet. Och i går skrev man om siffran 4, i dag om siffran 3.
Bra jobbat, Östra Småland!
Papperstidningar lever i sin egen lilla värld. I dagens Östra Småland på sidan Släkt & vänner berättas om siffran 39.
När jag gick i skolan fick vi lära oss dessa siffror: 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9. De fick räcka.
Men nu utökar alltså Östra Småland siffrornas antal med ytterligare en: siffran 39.
Gillar du Stensjön ute på alvaret öster om Albrunna? Glöm den! Den finns snart inte…”Vatten kommer att fortsätta pumpas till Stensjön under en övergångsperiod. När pumparna stängs av helt kommer Stensjön sannolikt att torka.”
Så står det i skriften Ekologisk efterbehandling och biologisk mångfald i Degerhamn, en analys av framtidsläget vid Cementas uttjänta kalkbrott i Albrunna, gjord av Enetjärn Natur AB – på uppdrag av Cementa.
Så var det med den sjön. Puts väck! Kulturorganet återkommer i frågan om vad som händer vid Cementas kalkbrott i Albrunna. Turerna är nämligen många. Pressuppgifter om att Cementa slipper återställa brottet är nämligen fel. Det säger i alla fall Peter Pallin, miljösakkunnig i Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Kalmar län, Miljöenheten, i ett mejl till kulturorganet nu på morgonkvisten:
Jag kan även kort kommentera beslutet eftersom de verkar cirkulera lite konstiga uppgifter i media: Cementa slipper inte efterbehandla området. Villkoret om efterbehandling (villkor 2) finns kvar. De villkor som har upphävts rör hur efterbehandlingen ska genomföras. Den nyligen framtagna efterbehandlingsplanen fokuserar på de naturvärden som är associerade med alvarets biotoper. De upphävda villkoren hade försvårat/omöjliggjort de åtgärder som förordas i efterbehandlingsplanen. Miljöprövningsdelegationen bedömde därmed att ansökan uppfyllde det som krävs enligt 24:13 miljöbalken och att villkoren kunde upphävas. Beslutet leder alltså till att naturvärdena på platsen ökar.
Kulturorganet utreder och återkommer…
I lokalnyhetstidningen Östra Småland, som bevakar just östra Småland och Öland, får vi i dag veta att den sydafrikanska skådespelaren Charlize Theron fyller 44 bast. Den iögonenfallande publiceringen sker på sidan Släkt & Vänner.
En ojämn födelsedag i Sydafrika! Är den lokala nyhetstidningen Östra Småland medvetet på väg att transformera sig till en kurslös kändisskvallerblaska för att – äntligen! – kunna göra entré i kategorin latrinpress?
Rubrik i Östra Småland i dag:
Miljonärs lyxyacht fastnade
Nyheten är att Jan Emanuel Johansson fastnade med sin båt i en fiskodling mellan Byxelkrok och Borgholm. ”Sjöräddningssällskapet fick komma till platsen och hjälpa miljonären att komma loss.”
I brödtexten får vi läsa bland annat följande:
”Han är entreprenör och multimiljonär och är i dag en av Sveriges rikaste expolitiker.”
Är den seriösa nyhetsjournalistiken på väg mot latrinpressens bottennivåer? Då kan några axplock ur framtidens nyhetsskörd se ut ungefär som nedan:
”Hunden Coco som försvann från byggmästare Hans Erikssons gård Högslätten i förra veckan har hittats i Venedig. Hans Eriksson är känd som västra Kalmars rikaste invånare. På Nordea har han värdepapper för 56 750 000 kronor. Hans gård Högslätten är värderad till 7 530 000 kronor. Fram till 55 års ålder var dock hans ekonomi i botten, med skulder på över åtta miljoner kronor. Tack vare ett arv från en okänd moster i USA blev Hans Eriksson plötsligt rik. Hunden Coco mår efter omständigheterna bra.”
”Fattiglapp vurpade i går på cykeln i centrala Kalmar. Hans skador blev omfattande. Mannen är en av stadens fattigaste pensionärer, ökänd för att aldrig ha tjänat över 10 000 i månaden.”
”Fru Emma Andersson, 87, har avlidit efter en felaktigt utförd blindtarmsoperation vid Kalmar sjukhus. Vid sin plötsliga död framkom att hon endast hade 1 435 kronor på bankboken (Swedbank). Överläkare Rutger Hansson på invärtes medicin säger till tidningen att han är bestört. – Så fattig visste jag inte att hon var!”
Som bekant har Mörbylånga kommun köpt annonsutrymme i nätpublikationen 24 Kalmar för 60 000 skattekronor. ”Mörbylångas kommunalråd Henrik Yngvesson (M) tycker att idén med native-annonsering, alltså reportageliknande annonser, är bra”, skriver Östra Småland.
En av ”artiklarna” handlar om fritidsledare som skapar trygghet. Du läser den här.
Native-annonsering är annonser som ska likna redaktionella artiklar. De ska smälta in i publikationen och ge sken av en journalistisk text. Företeelsen har länge kritiserats, inte minst av vår chefredaktör Sune Flisa.
– Den här falska, monstruösa och förklädda typen av annonseringen är alltid sliskigt gjord. Den vidriga metoden går ut på att skapa tillrättalagda, förljugna, överdrivet positiva bilder av den eller det texten handlar om, säger Flisa.
Han fortsätter:
– Men även vi på kulturorganet måste ta till native-annonsering. Kampen mot gammelpressen och sociala medier blir allt hårdare. Man lever bara en gång och bollen är rund, säger Sune Flisa och visar upp ett exempel på kulturorganets utformning av den ifrågasatta annonsmetoden. Det handlar om Mörbytånga kommun och dess lyckliga invånare. Du läser det nedan.
– Texten är skriven av vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorpfs bror, Clas-Emil Charm-Knubbendorpf på reklambyrån Trolleri Falleralla AB i just Mörbytånga. Han är en ordens magiker som sannolikt snart tar plats i Svenska Akademien, avslutar Sune Flisa och drar ett djupt bloss på cigarren.
EN DAG I KOMMUNENS TJÄNST
Solen skiner enormt då kommunalrådet Henry Tyngvesson glatt rattar in sin nytvättade elbil på kommunhusets trevliga och välskottade gårdsplan. Kajorna kraxar euforiskt och kommunens invånare går leende till sina intressanta arbeten på välplöjda åkrar och såpaskurade kontor. Och se vem som kommer där! Är det inte kommunchefen Ann Wållsund som så ärtigt och kavat svänger in på sin ärvda men välskötta och glittrande Monarkcykel, ställer den i det miljövänliga cykelstället gjort av dokumentförstörda KF-rapporter och insamlade prillor från kommunens nyskurade grundskolegolv. Med sin klara och vackra sopran ropar hon till sin käre medarbetare:
– Hej, Henry. Så enormt roligt det ska bli att jobba i dag!
Henry skiner ikapp med solen och ropar glädjestrålande till Ann.
– Precis. Det blir bara roligare och roligare att jobba för kommunen. Jag är så enormt lycklig. Och jag blir bara lyckligare för var dag som går i kommunens tjänst.
Från vårt reportageplan ser jag de röda kinderna på de lyckliga Mörbtångabarnen lysa som vinteräpplen i snölandskapet. Foto: Clas-Emil Charm-Knubbendorpf.Söta solkattor jamar och studsar skojfriskt mellan kommunhusets välputsade fönsterglas och i fjärran hörs sången Ja, vi elskar dette kommune, som strömmar ut från kören Mörbyfångarnas Körs nybyggda repetitionslokal, som i en av kommunens köpta artiklar i 24 Malmar benämnes Sångglädjens durhus.
I Mörbytånga kommun lever invånarna i ett upphöjt lugn. De gör det i förvissningen om att kommunledningen konsekvent endast rullar ut positiva beslut i kontexten om utvecklingen av deras lyckliga liv.
– Ja, jag sover enormt gott om natten, säger kommunalrådet Henry Tyngvesson och ler. Jag är enormt trygg i min roll, i mina utrullade beslut.
Och kommunchefen Ann Wållsund stämmer in i den positiva trend som ligger som ett skyddande grytlock över den lyckliga kommunen, omgiven av en fientlig värld.
– Jag är också enormt trygg i det jag rullar ut för beslut. Jag är enormt priviligierad som får andas denna kommuns enormt hälsosamma luft i en kontext av enormt samförstånd och ständig enorm utveckling mot nya enorma mål, säger hon och kastar en enormt varm blick mot Henry, som uppenbart myser enormt av hennes enormt kraftfulla konstateranden.
Mörbytångainvånare rusa till sina arbeten med glädje och förväntan. Bäst av allt är att få jobba på Mörbytångas kommun. – Där är lyckan som intensivast, berättar en av invånarna för vår imponerade reporter. Foto: Clas-Emil Charm-KnubbendorpfSå går solen ned även i denna kommun. En underbar arbetsdag är slut och medarbetare efter medarbetare rullar ut sig genom kommunkontorets vackra portal. Somliga gråter öppet, andra kväver gråten i miljövänlig näsduk eller kinatillverkad minkmuff med kommunens slogan i guld. Arbetsdagen är till ända! Livet har mist sin mening! Allt är slut!
Sist av alla rullar kommunalrådet och kommunchefen ut sig på den solglittrande gårdsplanen. Med beundransvärt skicklig handpåläggning tröstar de sina olyckliga undersåtar som med lock och pock successivt återfår sin gudabenådade arbetsglädje. Deras slocknade blickar strålar åter som tindrande stjärnor i den mörka natten.
– Ja, vi ses i här i morron! ropar de till varandra. Vi ses här i morron för att arbeta igen i enorm glädje och enorm konsensus i den enormt stora kontexten om vår enormt gudomliga kommun! ropa de till varandra och bildar en dansande ring som under tjo och tjim snurrar runt, runt, runt på gårdsplanen i den enormt ljumma vårvinden.
Och om vi inte är helt felunderrättade så snurrar den fortfarande runt, runt, runt i evig glädje och lycka med positiva förtecken…
Utan glasögon greppar jag dagens Östra Småland. Jag ser första ordet i krigsrubriken: Katastrof…
Pulsen ökar. Katastrof! Har Kalmar blåst bort? Har Mönsterås dragits ned i historiens största slukhål? Har norra Öland sprängts i bitar av amerikanska robotar?
Hittar glasögonen efter mycket letande. Det är svårt att hitta glasögon utan glasögon.
Ser katastrofen! Katastrof för tjejfotbollen att vänta på konstgräsplan
Det var alltså ännu värre än jag i mina burleska fantasier kunde ana…
