nionde veckan…

På måndag inleds nionde arbetsveckan för ”bonusvarvet i Albrunna”, en sträcka på 80 meter i det cirka 300 000 meter långa cykelledsprojektet Fyr till fyr. Med mina dåliga mattekunskaper får jag det till knappt 0,03 procent av totalsträckan. Rätta mig gärna.

Känslan för proportioner mellan vettiga satsningar och sanslöst slöseri har nu helt brustit. Hur kan två kommunledningar sitta tysta och titta på den flammande sedelbrasan utan att lyfta ett finger!?

Ännu värre: Hur kan gammelmedierna låta bli att spegla Ölands just nu sannolikt största kapitalförstöringsprocess?!

Som gammal journalist skäms jag.

Mitt senaste inlägg i frågan kan du läsa här.

---

 

fula vad i stället för vilket

”Alla” på gammelmedierna Sveriges Radio och SVT säger numera vad i stället för vilket/vilken. Det förekommer också i vissa tidningsartiklar.

En bagatell kan tyckas men varför kan inte nån någon enda gång uttrycka sig rätt?

Man frågar:

Vad är president Trumps budskap?
Vad färg blev det?
Vad är ditt svar?
Vad är hennes förslag?
Vad blev det bästa året?

---

 

du går väl inte på bluffen om…

… 100-miljonerkronorsprojektet cykelleden Fyr till fyr?

Du vet väl att man för dessa drygt 100 miljoner kronor inte har anlagt en enda meter farbar cykelväg söder om Grönhögen under de åtta år man grävt och grusat, packat och asfalterat längre norrut på Öland?

Du vet väl också att inte en meter cykelled har anlagts på östra sidan söder om Skärlöv ned mot Ölands södra udde – under de åtta år man jobbat med detta EU-stödda hundramiljonerkronorsprojekt?

Du vet väl också att det under dessa åtta år inte har anlagts en enda meter farbar cykelled söder om Kastlösa, förutom sträckan Södra Möckleby – Grönhögen, med ett flerårsavbrott i Albrunna och två livsfarliga flerårsavbrott i Ventlinge?

Du vet väl också att man återupptog jobbet i Albrunna den 18 november och att man där gräver ned enorma belopp – kanske en miljon eller mer – med två grävare för att skapa ett 60-tal meter led som torde bli bland de dyraste i hela världen? Jobbet är ännu inte färdigt, men kulturorganet har färdigt inlägg om det… Det publiceras inom kort.

Du vet väl slutligen att bara 34 procent av leden mellan Långe Jan och Bjärby är riktig cykelled? Resten, 66 procent, är vanlig landsväg!

Vi visste väl att du visste det. Du tillhör inte dem som låter dig luras av skönmålande politiker i samarbete med trötta enögda gammelmedier!

Du vet väl också att tre mil cykelled återstår att anlägga på södra ön, men att ingen som helst officiellt presenterad markägargodkänd sträckning finns – trots att man jobbat i åtta år med leden? Åtta år och mer än 100 miljoner kronor men inte en meter led på sydöstra eller sydvästra Öland. Åtta år! Hur ska den takten betygsättas? Har du nåt bra förslag?

Trots att det efter åtta års arbete återstår att anlägga tre mil på södra ön vet du väl att Ölands Kommunalförbund skriver så man får uppfattningen att dessa tre mil cykelled skulle vara färdiga förra året? Du kan läsa skönmålningen längst ned på denna sida.

By the way… Du vet väl också att norra slingan av projektet Fyr till fyr är klar för länge sen och att den invigdes i augusti förra året?

Då vet du också att gammelmedierna var där och skrev solig och glad Ölandscykelporr med en massa politiker och andra supernöjda i projektet?

Ja, visst vet du det! Just därför ska du läsa den enda sanna boken om projektet, den du ser nedtill. Den skrivs successivt på vår testcykling från söder till norr… Vi har nu kommit fram till Bjärby, och snart hojar vi vidare mot Mörbylånga – mot sanningen om det havererade men sannolikt viktigaste och dyraste turismprojektet i Ölands moderna historia…

Du läser/hämtar den avslöjande boken om Fyr till fyr här.

---

 

inavel

Som ”påtvingad” Barometernprenumerant – efter Östra Smålands uppgång i fritt svävande elementarpartiklar – är jag en aning imponerad och en smula tveksam. Imponerad är jag av felfriheten, reportagen, layouten. Allt är välgjort, snyggt med få språkfel.

Min tveksamhet gäller få insändare men desto flera debattinlägg, nästan uteslutande skrivna av ”makten” eller de politiska partierna. Det finns också skäl att ifrågasätta de många – i och för sig välgjorda – reportagen som med nödvändighet måste ta kraft från dagstidningens huvudsakliga uppgift: att jaga nyheter. Dagstidningarna utvecklas alltmer åt veckotidningshållet – på gott och ont.

I Barometern 2 januari upptas hela debattsidan av en text från Sveriges Radio. Den är skriven av Cilla Benkö, vd, och Lennart Käll, styrelseordförande. Rubriken är Tack för hjälpen! och artikeln handlar i ganska självgoda ordalag om Sveriges Radios utveckling. Inledningen är denna:

”Tack svenska folket för hjälpen! Utan er hade vi inte varit där vi är i dag. Utan er hade vi inte kunnat ta fram vår nya vision och våra nya mål. Utan era synpunkter hade vi inte gjort de satsningar vi gör nu.” _ _ _ 

Gammelmediernas alltmer intima förhållningssätt till varandra förvånar. De flesta dagstidningar skriver mängder om TV och radio, TV-bilagor är ett måste. Sveriges Radio kör programmet Medierna. Man är alltså påtagligt intresserad av varandra. Det kan jag köpa. Men varför i herrans namn ska Sveriges Radio på en hel debattsida få berätta om hur duktiga de är, dessutom gratis? Vad har det med debatt att göra?

---

 

gammelpressen mot sotdöden…

På grund av konkurser, uppköp och sparpaket har 300 journalister i Sverige blivit av med jobbet under 2019. Det berättar tidningen Journalisten.

Alingsås Tidning och 24Sverige gick i kk. Metro, Östra Småland och Nyheterna lades ned.

Kulturorganet tror att de tidigare annonsintäkterna – som numera alltmer går till Google och andra nätaktörer – är de stora ”journalistdödarna”.

– Men skit samma, säger Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet. Tack vare en fri hållning till allt i vår omgivning kan vår röst hållas stark och klar även in i nästa decennium. Oss sätter sej ingen på, inte ens Google, skriver han i sin kommande stridsskrift Med ordet, svärdet och näven mot dumheten.

Allan von Kompost
redaktionschef

---

 

Spegel, spegel på väggen där, säg mej vad som viktigast i Kalmar är

Viktigast för en barometernläsande kalmarbo tycks vara Nanne. Barometerns etta toppas i dag med Nanne tillbaka i KFF för fjärde gången

Kioskvältaren följs upp med helt uppslag på sporten.

---

 

åt vilket håll går gammelpressen?

Utökat utrymme för debattartiklar och insändare, lovar Anders Enström, chefredaktör på Barometern. Bra, säger kulturorganet. Det återstår att se hur ickepolitiker och ickekändisar disponeras utrymme i relation till politiker och kändisar.

Om gammelmediernas utveckling mot veckopress har vi tidigare skrivit om. Vad är egentligen en dagstidning i dag? En nyhetstidning med vissa veckotidningsinslag? Eller en veckotidningsliknade utgåva med vissa nyheter?

I dagens Barometern läser jag en nyhet, en bridgenotis, ruta om skolmat och äldremat i min kommun på Ölandssidan. På övriga 39 sidor kan jag bland annat läsa om att Lasse Holm fyller 76. På ett helt uppslag lär jag mig att Skoda Kamiq Style 1.0 TSE DSG toppar 194 kilometer/timmen och kostar 250 600 kronor.

Ett annat uppslag berättar om namnet Anna. Rubrik: Anna Benson: Pappa är glad och lite hedrad över att jag tog namnet efter honom. I ett stort pratminus säger hon också: Jag älskar mitt namn. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om mitt namn

I en faktaruta på sidorna om Anna lär vi oss också om KÄNDA KVINNOR SOM HETER ANNA: Anna Bergendahl (sångerska), Anna Ekström (utbildningsminister), Anna Jansson (författare), Anna Kindberg Batra (tidigare M-ledare), Anna Hasselborg (curlingspelare).

Till det läggs sju sidor sport och ett kulturuppslag med den fråga hela världen just nu ställer sig: Hur ska Så mycket bättre gå vidare nu?

Ja, det är den stora frågan. Men ännu intressantare är frågan vad en dagstidning egentligen är – och åt vilket håll den ska utvecklas för att överleva. Det lutar allt mer åt en veckopressliknande utgåva med vissa nyheter.

Om det kan man tycka vad som helst. Det spelar ingen roll. Pengarna visar vägen.

Sune Flisa
chefredaktör

i anonymitetens trygga värld

På nätet läser jag insändare i Ölandsbladet om nåt så harmlöst som skolmaten. Den är skriven av signaturen Öländsk reformist.

Varför är folk så rädda för att stå för vad de tycker?

En anonym åsiktsvärld riskerar att bli som en diktatur där alla misstänker alla för att vara maktens spioner.

Gammelmedierna borde stänga dörren för anonyma insändare om skitsaker, bara låta möjligheten finnas för ”farliga” ämnen. Skolmat kan omöjligt vara ett sådant.

---

 

Gammelmedia tar upp kulturorganets kritik

Min kritik av jobbet med cykelleden Fyr till fyr på södra Öland har nu uppmärksammats av SVT Småland. Se inlägget här.

Tyvärr är ingressen till inslaget helt fel. Det saknas inte två sträckor på södra Öland, det saknas sju. Vad än gammelmedierna eller politikerna eller projektledningen säger ska ni veta att det saknas sju!

I debatten om Fyr till fyr är kulturorganet den absolut pålitligaste nyhetskällan. Vi skönmålar ej, vi dissar inte. Vi berättar som det är. Det gör ”aldrig” gammelmedierna eller ansvariga. De skriver/säger ofta det majoriteten vill läsa/höra.

De sju sträckorna är:

Albrunna, av kulturorganet döpt till bonusvarvet
Ventlinge förbi Norrgården
Golfvägen ned mot hamnen eller – som nu – på väg 136?
Parboäng eller väg 136 till Karl X Gustavs mur
Karl X Gustavs mur – Ås
Ås – Torngård
Torngård – Skärlöv

I morgon publiceras första kapitlet ur gratisboken Fyr till fyr – meter för meter. I det provcyklar vi första sträckan, betygsätter leden, tipsar och berättar om sevärdheter utmed just denna ledsnutt.

Så jobbar kulturorganet, i verkligheten, på plats, på egen cykel, på den cykelled vi berättar om. På så sätt skiljer vi oss markant(!) från andra nyhetsmedier.

---

världens dyraste cykelledssnutt

För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.

Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”.  Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!

Man skäms.

Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?

Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!

Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!

Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.

I grävningens norra ände gräver man ett smalare dike och lägger ned nåt slags kabel.

Betongstöd i olika modeller.

Dessa L ska skilja tomter från cykelled.

Vy åt söder.

Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.

Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.

Nära tomtgräns I.

Nära tomtgräns II.

Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!

Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…

Skopor, skopor, skopor.

Mindre grävare.

Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.

Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.

Vägen mot havet är nu oframkomlig.

---

dubbelmoral

Dagens vassaste text i Barometern hittar jag på ledarsidan där Martin Tunström skriver om LO:s minst sagt passiva roll inför Östra Smålands intåg i de sälla jaktmarkerna.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson är bördig från Kosta. Han bör alltså känna till tidningsvärlden i Kalmar. I en kommentar fällde han oceaner av krokodiltårar över Östrans nedläggning.

Det är intressant eftersom LO förvaltar en mediefond på drygt två miljarder kronor, till största delen inhåvade från försäljningen av aktier i Aftonbladet till norska Schibsted. I dag heter fonden inte längre LO Media utan mer intetsägande Bantorget förvaltning AB.

Tunström skriver:
LO kritiserar privata (borgerliga) ägare som täckt förlusten på över 100 miljoner kronor i Östran, LO kräver ytterligare satsningar av staten, men väljer samtidigt maximal avkastning på sina egna mediepengar genom att placera dem i allt annat än medier. _ _ _ Till bilden hör att LO lokalt också varit representerat i Östra Smålands intressenters styrelse.”

Är det sant att LO:s mediefond inte lagt en spänn på Östrans överlevnad kan luften inom den politiska världen betecknas som vanligt: Den känns svår att andas.

---

 

Om Barometern tycker jag

När Östra Småland klappade ihop fick vi abonnenter Barometern att trösta oss med året ut. Min veckolånga erfarenhet av tidningen är god.

Barometern är välgjord; den saknar Östrans stavfel och rubrikslarv. Jag får intrycket att den är korrekturläst. Reportagen är välgjorda och tidningen gör till och med ett och annat grävjobb, i dag om den enorma miljonsatsningen på The Glass Factory.

Nu fattas bara en lika bra konkurrenttidning. Nån som känner sig kallad?

---

 

lika lika och samma samma

Anders Enström, chefredaktör på Barometern, hälsar i dag sina nya ofrivilliga läsare välkomna i en rolig text. Det känns bra, som ett litet plåster på såren. Den enes död, den andres bröd…

Anders inser att det för oss som plötsligt fått en annan tidning  kan kännas som att vi lika plötsligt har ”hamnat mitt i bortaklacken på en fotbollsmatch.”

I samma veva sätter han fingret på dagens gammelmediers svaga punkt: ”Samtidigt finns mycket att känna igen. Lokalredaktörerna och ortssidorna är de samma. Sporten likaså. Nästan hälften av tidningarnas innehåll hade vi gemensamt.” skriver Anders.

Det är just det som är så farligt, att tidningarna blir allt mer lika, med mera ”samma samma”. Det vi behöver är större skillnader, inte flera likheter. Hela livet får inte bli mainstream, mänskligheten får inte klona sig själv, då kan vi lika gärna upplösa riksdagen, lägga ned partierna och införa vd-styrning av landet/världen.

Anders Enström ser framtiden lika svår som jag: ”I det digitala medielandskapet har inga tidningar monopol. Den stora striden står i dag mellan den lokala journalistiken och globala it-jättarna.”

Så är det. David står alltså öga mot öga med Goliat… Mitt i svärtan finns trots allt ett hopp. Är tidningsbranschen David ser framtiden onekligen ljus ut…

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Östran kastar in handduken

Kulturorganets kritik av SIFFRAN i gammelmediet Östra Småland blev tydligen för mycket. Man ger upp och lägger ned.

– Tragiskt är det enda ord jag kommer på. Vi behöver mångfald och konkurrens. Men sossarna har aldrig kunnat sköta en tidning. Det är dags att fråga varför, säger Sune Flisa, kulturorganets chefredaktör,  i en kommentar.

---

 

 

Östran vägrar svara om språkfel

Gammelmedier brukar framhäva hur viktig kontakten med läsarna är. Denna goda intention gäller uppenbarligen inte Östra Småland, som trots två mejl om den språkliga felaktighet de publicerar dag efter dag inte ens ids svara.

Kulturorganet mejlade Östran 14 och 18 november. Inget svar. Kulturorganet har ett flertal gånger skrivit om ämnet, ett av inläggen kan du läsa här. Östran erkänner alltså fel – men fortsätter att sprida det. Det är ofattbart.

I dag publicerar den likgiltiga blaskan SIFFRAN 18. Tragikomiskt nog handlar texten om TT, alltså den nyhetsbyrå som chefredaktören påstår är skyldig till den språkliga groda som tidningen dag efter dag får att hoppa upp på sina läsares frukostbord. Av den lär sig barn, invandrare och vuxna att 15,7 och 3 000 och 18 är siffror och inte tal. Östran gör sig därmed skyldig till språklig fördumning.

Snacka om snobbig och nonchalant inställning till sina läsare. Vi vet bäst; vi bryr oss varken om språket eller läsarnas reaktioner!

Ny siffra – igen!

Östra Småland öser ur sig nya siffror. I dag presenterar man ytterligare en skinande nytillverkad siffra. Den heter 3 000.

Detta gör tidningen med berått mod trots att chefredaktören vet att det bara finns tio siffror. Hon skyller den förnuftsvidriga SIFFRAN – på TT!

Två nyligen avgångna mejl från kulturorganet om SIFFRAN till Östra Småland har icke besvarats… Svarar man inte så finns inte felet!

Och trots detta undrar gammelmedierna varför de backar! Vad säger det om deras analytiska förmåga?

Det är inte tu tal om annat än att detta med siffror är alldeles för svårt för vissa medier.

Allan von Kompost
redaktionschef

---

 

Bevare oss väl!

Finns en gud måste hen hjälpa till! Nu orkar vi inte längre. Vi står inte ut. Vi måste få hjälp. Nu!

Ingen människa pallar längre se dessa obsoleta foton av invigande personer – ofta politiker – med spade i hand som tar ”första spadtaget”!

Vad har vi läsare gjort för ont? Varför plåga oss med dessa anakronistiska och samma samma samma samma slags töntiga amatörbilder vecka efter vecka, år ut och år in?

I dagens Östra Småland gräver Ronny Johansson, Matilda Wärenfalk och Marcel Borger till synes helt på måfå med stora spadar i en hög med sand. Varför förstår ingen. Gräv där du står? Politisk sandlåda? Grovjobb i finkläder – why?

Bilden är tagen på så stort avstånd att den hårt kroppsjobbande och genomsvettiga trion inte går att identifiera, kanske med tanke på kommande generationers hårda dom?

Snälla, låt detta första spadtag bli det sista!

Allan von Kompost
grävande redaktionschef

hur länge till ska 52,3 kallas siffra?

Återkommande läsare av kulturorganet vet att vi länge har lagt kraft bakom försöken att få bort den felaktiga rubriken SIFFRAN från tidningen Östra Smålands sida SLÄKT & VÄNNER.

Anledningen är enkel. I svenska språket använder vi bara tio siffror, noll till 9. Men Östran publicerar dag efter dag den ena ”nya siffran” efter den andra. Man har haft siffran 10 000, siffran 13,9 och i dag rullar man in den helt nytillverkade siffran 52,3.

Minnesgoda läsare minns att Östrans chefredaktör Gunilla Persson svarade på kulturorganets mejl och påstod att vi visserligen hade rätt men att felet var TT:s – de som gjort sidan. Med detta nöjde sig Gunilla Persson. SIFFRAN har därefter återkommit dag efter dag.

Så här svarade Gunilla Persson på vårt mejl om SIFFRAN den 3 september:

”Det är en `artikelmall´ som någon formgivare hittat på för att få ett annorlunda moment på sidan. Just den spalten, med innehåll och ”siffrorna”, köper vi av TT, som levererar den till massor av landsortstidningar.

Ditt påpekande föranleder mig att ta kontakt med TT och ifrågasätta ”siffran”.

* * * 

I dag mejlade vi åter TT för att få deras version av det fel som Östran publicerar efter dag efter dag i en tidning som läses av människor som ska lära sig språk och fakta: barn, ungdomar, invandrare, vuxna och vanliga dödliga. Att dag efter dag påstå felaktigheter – som man erkänner – kan knappast vara en nyhetstidnings främsta ambition. Har tidningen denna ambivalenta inställning även till andra fakta?

Göran Westin på TT svarar:

”Hej Staffan,

Du har helt rätt. Man kan inte påstå att vare 15,2 eller 10 000 är en siffra. Det är, som du helt riktigt påpekar, tal och inget annat.

Dessbättre för oss på TT påstår vi inte att detta är siffror i det material som vi levererar till Östra Småland och andra tidningar. Det är Östran själv som har gjort en helt egen vinjett i mallen för denna sida och kallar det för ”Siffran”. Konstigt att de inte har insett det själva.

Faktum är att jag mailade till Gunilla Persson på Östran den 3 september och påtalade just detta, sedan hon fått läsarsynpunkter på att det står ”Siffran” i tidningen. Jag misstänker att det var du som hade hört av dig redan då?

Längre ned i mailet kan du se exakt hur morgondagens familjespaltsmaterial såg ut när det levererades från oss.

Med vänlig hälsning

Göran Westin”

---

---

I dagens tidning 14/11 har Östran lagt till rubriken SIFFRAN.

---

I texten från TT står alltså bara 72. Där finns ingen rubrik SIFFRAN. Och där står vi i dag tre månader efter att kulturorganet tog upp ämnet. Ord står mot ord. Vem har rätt och vem har fel? Den frågan är i detta fall kanske mindre intressant. Intressantare är att SIFFRAN publiceras dag efter dag efter dag i en svensk nyhetstidning, trots att chefredaktören håller med om att rubriken är regelvidrig, en språklig anomali.

Kan man lita på en sån tidning?

---

 

Slaveriet återinfört

Jag vill helst vara i akademin, styra den produktionen och se till att det kommer upp spelare som presterar i vårt a-lag. Så att vi sedan kan sälja dem vidare. Det finns inget annat sätt att bygga ekonomi för oss som förening.

Så säger Jens Nilsson, tränare i Kalmar FF, i ett stort pratminus i dagens Östran.

---

 

Fotboll viktigast av allt

Fem och en halv sidor om Kalmar FF:s prekära läge i dagens Östran! På ettan, som krönika, som sportsidor, som KFF-snack special. Det är lätt att se att det är grabbar och gubbar som styr gammelmedierna i dag.

---

 

god journalistik

Som väl alla har märkt är jag kritisk till gammelmediernas skildringar av den så kallade verkligheten. Speciellt de mindre lokala tidningarna utvecklas mer och mer åt veckoblaskhållet där allt är tillrättalagt och allmänt trevligt. Det fasansfulla målet är ofta ”att vara positiv”.

Men det finns lyckligtvis undantag. Denna DN-sida är ett exempel på vad en ambitiös tidning kan göra med dagens alla tekniska möjligheter.

---

 

gammelmediernas feghet frapperar

Det blev som jag mejlade några vänner för några dagar sen: SVT kommer att klippa bort allt jag säger framför kameran om Fyr till fyrprojektets fiasko på södra Öland.

Och så blev det.

SVT kan sälla sig till alla andra tandlösa gammelmedier.

Sverige tystnar.

Jag lägger på I´m Worried.

---

 

kriget går in i ny fas…

Kriget rasar vidare. Men det går in i en ny fas. En av fältherrarna har svårt lemlästad kastat in handduken. Det skildras på nästan hela förstasidan och ett helt uppslag på sporten i dagens Östra Småland.

Vi lever i en fruktansvärd tid. Krig och elände. Hur ska det gå…

---

 

inför morgondagens svenska långfilmspremiär…

Det kom ett mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa, vår chefredaktör. Han vill att vi publicerar det – som en varning inför morgondagens visning av en fem kvart lång cykelfilm med politiska och mediala undertoner. Vi lyder. Vi har inga val.

Allan von Kompost
redaktionschef

---

Högt ärade kamrater och lata underlydande.

Det blev en enastående tillställning här i Shimla i går. Intet öga var torrt. Det plaskade och skvalade. Och skrattsalvorna ekade som smattrande kastanjettvibraton genom den enorma biografen, Palladium Sune Flisa Art Film Cinema.

Kulturinrättningen hyste över 5 000 Ölandsintresserade åskådare. Förväntningarna var enorma. Sus på sus gled fram genom hetluften späckade med dofter av billiga deodoranter och heliga kor, i hast uppäten vitlökssallad och tre dagar gammal risvinsbakfylla. Då ridån äntligen vek undan och den första scenen visade den gamla nötta järnvägsbanken i Skärlöv förstärktes förtrollningens grepp ytterligare. Många stönade av Ölandsupphetsning och tallriksstora ögon fick glasögon och linser att hoppa iväg som kängurur eller krackelera likt glasvaser i slapstickfilmer. Spontana applåder fyllde detta konstens gyllene tempel, bärande mitt sköna namn och även vi som inte är religiöst befruktade kände guds en aning diffusa men oemotsägliga närvaro. ”Gudar dras till andra gudar”, är ett ordspråk här i Shimla som jag finner sant.

Fem kvart senare låg många ur publiken utslagna på golvet. Andra irrade omkring med dimmig blick och frågade var man kunde finna en läkare. Vissa bad om vägen till andra gudar, somliga bönade knästående om vägen till helvetet. Filmen om Fyr till-fyrprojektets lögner och de lokala gammelmediernas skönmålningar är i dag på allas läppar. Tidningarna är knökfulla med en blandning av fördömande åsikter och uppriktig förvåning. Hur kan befolkningen på den lilla ön öster om Sverige överleva? Hur står den ut med den trasiga världsbild som gammalmedierna målar upp med penslar lånade av maktens skenheliga solochvårare? Att Sverige är politiskt korrupt visste vi, men att även gammelmediernas viktigpettrar lånar sig till att bjuda upp makten till hopplöshetens tiggartango i hopp om ännu större presstöd till sina anemiska blaskor förvandlar den tidigare ljusa bilden av Sverige till en skräckmålning som får Munchs Skriet att framstå som en lustbetonad avbildning av lyckans gudinna Felicitas! Barometern kammade hem noll i år, men Östra Småland, den rackarn, håvade in över 13 miljoner skattekronor från sina fattiga läsare (Tilläggas skall att kulturorganet aldrig har fått ett öre).

Ja jisses, vad en enkel cykelfilm kan åstadkomma då den visas för en mogen och kunnig publik. Nu hoppas vi på ett liknande mottagande när den sent i morgon kväll går upp på kulturorganets moraliskt kritvita duk. Men ha för guds skull sjukvårdspersonal och psykosvana hjärnskrynklare i beredskap!

Låt mig sluta med vad den kände filmkritikern Mandar Banerjee skriver i dagens Shimla News:

”Invånarna på Öland lever i dag under värre förhållanden än vi gjorde under engelsmännens tyranni i början av 1900-talet. De förs ständigt bakom ljuset av suspekta band mellan kommuner, mellan kommuner och medieföretag, mellan mystiska klubbar med klärobskyra mål, mellan hemliga sekter i strängt hemliga konglomerat där alla samtal förs i nedsläckta rum med krypterad kod. Monarkin samarbetar med sina mörkerkrafter, kyrkorna med sina. I hundratals år har ölänningarna tryckts ned, hotats, piskats fram av en egenmäktig maktapparat – utan hopp om nåd, utan hopp om förändring eller framtid. Efter att ha sett denna storartade film kan jag bara konstatera att ölänningarna dessvärre har framtiden bakom sig.”

Ja, vad säger ni kollegor? Här kan dom verkligen tala klarspråk. Det är annat än i gamla genomsotiga Svedala. Undra på att jag mår så bra här. Jag blir tjugo år yngre bara jag landar på Shimla Airport och möter folkets glädje och uppskattning och får ta emot deras gåvor.

I sanning ska sägas att jag blir trettio år äldre då jag åter måste slå upp flygplansdörren på Kalmar Öland Airport – och ytterligare tio år äldre då jag sparkar upp dörren till redaktionen för att stirra in i era glåmiga ansikten och tvingas läsa era så kallade artiklar som verkar hoptotade av limberusade femåringar på dagis.

Nå ja, kamrater. Inte deppa nu. Sune skämtar lite bara.

Med Shimlas sol i mitt vackra ansikte hälsar jag eder alla välkomna till morgondagens omvälvande cineastiska upplevelse på kulturorganets välputsade storbildsskärm.

Eder högt älskade Sune Flisa
chefredaktör

Insändare till Barometern

---

 

läsvärd sport

Det som många gånger saknas i lokal nyhetsjournalistik är analyser och lust att ”bända isär och skära upp” sanningar och löften för att se om de verkligen är sanna och trovärdiga. Det gör man på sporten i exempelvis gammelmediet Östra Småland.

I lördagens tidning är tio sidor sport. Jag är inte längre det minsta sportintresserad men läser trots det nån sportartikel då och då. De är ofta härligt entusiastiska, nyfiket analyserande – och välskrivna. Med stor iver och drivande nyfikenhet kan en reporter ge sig den på att förstå varför division 6-laget Myrorna inte heller i år orkar ta steget upp i femman. Man undrar och undersöker, man intervjuar rakt på sak och till och med fotona är ofta intressantare och personligare än de på nyhetssidorna, där människor ofta står uppställda på led, sitter bakom skrivbord eller tar första spadtaget i ett bygge iklädda hjälm till finkostymen.

Nyhetsjournalister borde lära av sina kollegor på sporten. Ifrågasätt!

---

 

Allan greppar tangentbordet…

Sune Flisa väntar fortfarande på svar från TT Nyhetsbyrån. Frågan gäller den eventuella oriktigheten i rubriken SIFFRAN, dagligen publicerad  i bland andra gammelmediet Östra Småland.

I dag presenterade man exempelvis en för världen ny siffra: 13,7.

Nu har även redaktionschefen Allan von Kompost greppat tangentbordet och hamrat ned en text till den gamla anrika byrån:

I ett – blixtsnabbt! – autosvar lovar TT Nyheter att återkomma med svar snarast möjligt. Vi får nu avvakta och se hur TT tolkar ordet snarast möjligt.

---

 

riktig beskrivning av cykelledsprojektet?

På Ölands Kommunalförbunds sajt kan man bland annat läsa detta om Ölandsleden – Cykla från fyr till fyr:

Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.

Kulturorganet ifrågasätter riktigheten i detta i och för sig mycket glädjande budskap. Vi ser dock ingen som helst möjlighet till realisering av dessa påståenden/visioner/drömmar.

Orsakerna till vår åsikt är att sträckan Albrunna-Grönhögen saknar lösning i Albrunna och Ventlinge. Albrunnafiaskot firar femårsjubileum!

Sträckan Grönhögen-Ås vandrarhem har gjort evighetslång marsch-på-stället i Grönhögen och kommer inte ur fläcken. Ås vandrarhem-Torngård är en sträcka på drygt 11 kilometer. Vad vi kan se på plats är inte en meter påbörjad. Sträckan Torngård-Skärlöv är minst 10 kilometer lång. Inte heller där kan vi se spår av inledd anläggningsaktivitet.

Ska alla dessa mil fixas under årets återstående 85 dagar?! Att nämnda sträckor återstår att färdigställa är en sak. Men att fixa 30 kilometer led under resterande tid av 2019 är kanske lite väl magstarkt att låta påskina.

Kulturorganet har mejlat följande personer, alla uppsatta som kontaktpersoner på Ölands Kommunalförbunds hemsida, för att höra vad de tycker om formuleringarna om cykelledprojektets framskridande på Ölands Kommunalförbunds sajt. Ger sajten ett sant intryck av det verkliga läget?:

Anna-Kajsa Arnesson, första vice ordförande
Ilko Corkovic, ordförande
Matilda Wärenfalk, andra vice ordförande
Jens Odevall, förbundschef
Ann Willsund, biträdande förbundschef
Jörgen Samuelsson, förbundssekreterare

Svaren kommer att fortlöpande publiceras här på kulturorganet…

Först att svara blev Jens Odevall, kommunchef i Borgholm

Kulturorganet svarar Jens med dessa frågor

 

Jörgen Samuelsson, sekreterare i Ölands kommunalförbund

Kulturorganet svarar Jörgen med dessa frågor

Jörgen Samuelsson svarar här på kulturorganets frågor

Kulturorganets kommentar:
Tack för ditt svar. Det förvånar oss. Vi betonade särskilt i vårt första mejl att vi inte ville bli hänvisade till någon. Vi ville ha just den tilltalades svar och ingen annans. Du och de andra vi mejlat står som kontakter på Ölands Kommunalförbunds hemsida och bör därför ha en klar uppfattning av hur detta 100-miljonprojekt framskrider. Om ni inte har det bör det vara en enkel sak att informera er om läget – och svara mig.

Tre kommunalråd i ert förbund är kontaktade. Vi avvaktar deras svar. De är trots allt de högst politiskt ansvariga i de två kommuner som har satsat (skatte)pengar i projektet – och fått saftigt EU-bidrag för det. Som invånare i Borgholms och Mörbylånga kommuner har vi rätt att få reda på hur skattepengar används. Fem miljoner från kommunerna har spätts på med ordentlig dusk EU-slantar. Miljoner från EU är också våra pengar. Det är vi som bor i Ölands kommuner som betalat skatt, som gått och går till EU för att då och då ”i mindre portioner vända hemåt igen”.

Vi förväntar oss följaktligen svar från övriga i Ölands Kommunalförbunds ledning, alltså från alla dem vi mejlat till.

Vår förvåning växte ytterligare då vi i dag mottagit mejl från projektledaren Christer Petersson. Han skriver:

_ _ _ ”Nu ställer du frågor till andra tjänstemän hur projektet framskrider. Det vore bättre om du ställde dessa frågor till mig som har den aktuella situationen aktuell. Det är inte nödvändigt att gå omvägar för att få svar på dina frågor.” _ _ _.

För det första ser vi med viss bestörtning på hur anställd inom ert förbund försöker påverka vilka länets enda fria kulturorgan ska kontakta eller inte kontakta! Det är magstarkt. Vi går inga omvägar, vi går rakt på de ansvariga och undanber oss framtida uppmaningar om vilka vi frågar, skriver till, mejlar till.

Meningen med mejlet till er i förbundet är just att INTE fråga Christer Petersson (som jag för övrigt respekterar på alla sätt) utan ER – ni som är ansvariga för projektets gång.

Christer är ”bara” projektledare, men det måtte väl ändå vara ni som är högst ansvariga!? Tar man på sig rollen som kommunalråd eller ingår i en förbundsledning måste man också vara beredd att svara på hur svåra frågor som helst. Det ingår i uppdraget. Klarar man inte det hoppar man av.

med soliga hälsningar

Staffan

 

---

 

kulturorganet söker åter sanningen…

---

 

Sanningssägaren Donald Trump

Det är med blytungt hjärta jag tvingas konstatera att Donald Trump har rätt i sin kritik av gammelmedierna. De för många gånger – medvetet – ut lögner och felaktigheter till sina läsare/lyssnare.

Alla normalbildade vet att vi i Sverige använder blott tio siffror. 0 (noll), 1, 2 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9. Med hjälp av dessa siffror bildar vi tal. Ett tal kan vara 11 eller 2 457 678. Mot detta vetande publicerar nu åter gammelmediet Östra Småland nya, felaktiga ”siffror”, i går SIFFRAN 175 på sin sida Släkt & Vänner.

Östra Småland FORTSÄTTER alltså felinformeringen, sannolikt för att det kostar kosing att göra om och göra rätt. Pengarna går före korrekta fakta. Trovärdigheten sjunker.

Angående SIFFRAN skriver chefredaktören Gunilla Persson i ett mejl till kulturorganet den 3 september:

”Det är en `artikelmall´ som någon formgivare hittat på för att få ett annorlunda moment på sidan. Just den spalten, med innehåll och ”siffrorna”, köper vi av TT, som levererar den till massor av landsortstidningar.

Ditt påpekande föranleder mig att ta kontakt med TT och ifrågasätta ”siffran”.

Att någon sekunda formgivare har ”hittat på” denna artikelmall är en sak. Obildade dumskallar finns överallt. Det iögonenfallande är att ”massor av landsortstidningar” med TT:s hjälp sprider felaktigheten ut över landet, till våra barn, till våra lärare – som nu med ännu större kraft måste hävda att vi blott använder tio siffror – hur ofta Östra Småland och andra gammelmedier än hävdar att vi använder ”i stort sett hur många siffror som helst”. Största siffran jag hittills sett dem berätta om är SIFFRAN 10 000.

Gammelmedierna tar sig alltså den till synes självklara friheten att publicera felaktigheter som de själva är medvetna om. Såna grepp ger president Trump och andra yrkeslögnare ytterligare luft under vingarna. Medvetet publicerade felaktigheter är fel hur man än vrider på kuttingen.

Att vi trots allt ”förstår vad Östra Småland menar” är ingen ursäkt. Skadan med förstår vad dom menar-felaktigheter beskrevs på ett utomordentligt sätt av signaturen jernis i en tidigare kommentar på alvarsamt2:

Förstår vad dom menar-attityden är oförsvarlig. Ord symboliserar begrepp som formar och styr våra tankar. Även i tankarna låter vi begreppen symboliseras av orden. Den som lärt sig skilja på två (av olika ord symboliserade) begrepp som ligger nära i betydelse har oftast inga svårigheter ”att förstå vad dom menar” när sammanblandning sker. För kommande generationer riskerar dock begreppen att glida in i varandra om oskicket får fäste. Såväl språket som tankarna blir då fattigare.

Vilken blir nästa medvetet publicerade felaktighet? Att alfabetet innehåller fjorton miljoner bokstäver? Att Elvis lever på socialbidrag i Kinnekulle? Att Vattenfall satsar på byxgas?

* * *

I natt genomled jag en svår mardröm. Tidningen Sanningen introducerade en ny sida med rubriken Kortfakta om allt. Där påstod man, bland mycket annat, att det i Sveriges regering sitter 987 092 ministrar – och att alla är från Angola! Man påstod också att glass tillverkas av grusade förhoppningar.

Jag skrev till tidningen och frågade om ledningen fått hjärnsläpp. Svaret kom snabbt:

”Siffran 987 092 och fakta om glasstillverkning ingår i en artikelmall som en kreativ formgivare rullar ut för att få ett annorlunda moment på sidan. Visst är det både överraskande och fyndigt, för att inte säga genialt!? `Kortfakta om Allt´ köper vi av bolaget Sverigefakta, som rullar ut glassigt layoutade lögner och felaktigheter till massor av landsortstidningar, som liksom vi älskar coola snedsteg, fräcka skamgrepp och häftiga moment.”

Det har sällan varit så skönt att vakna som denna morgon.

Sune Flisa
chefredaktör

PS.
Den 30 september skriver Östra Småland om SIFFRAN 15.
Den 1 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 130.
Den 2 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 62.
Den 3 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 40.
Den 4 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 29.

---