Att i dag slå upp annonstidningen Ölandsbladet är som att som kasta sig hundra år tillbaka i tiden. Två sidor + ledarsida om Victoriadagen. Som om det inte skulle räcka för att knäcka en verklighetsbaserad och någorlunda uppdaterad läsare bjuds man även två betraktelser, varav en påstår att ”Kristus är uppstånden” medan den andra har rubriken ”Går det att sjunga påskens psalmer?”. Tidningen tar i så skjortan spricker för att befästa den obsoleta rojalismens sista fäste: Öland. Man ger dessutom fritt utrymme för Svenska kyrkans fabler – som nästan ingen människa tror på! Stat och kyrka är sedan länge separerade, men de religiösa har av hittills ännu outgrundlig anledning automatiska rättigheter att framföra sina världsfrånvända sagor var och när som helst i den omoderna svenska gammelpressen. Insändare och debattartiklar ”tvättas och redigeras” däremot av rättänkande tidningsredaktioner, medan betraktelser om ”änglar vid den tomma graven” och sagor om prinsessor tillåts sprida de mest vansinniga uppfattningar om den värld vi lever i. Men så är det: Pengar luktar inte. The show must go on, vare sig du driver en kommun, ett gammelmedia eller en kyrka.
Devota Ölandsbladets chefredaktör låter klyschorna smattra som kulsprutesalvor ur den trimmade megafonen för att en prinsessa ska fylla 45 i sommar. I texterna får man uppfattningen att det bara är Victoriadagen som fortfarande håller Öland på fötter – och detta i en kommun där det dominerande politiska partiet vill avskaffa rojalismen och kasta både kung, drottning och prinsessor över bord. Men människans lott är falsk. I socialdemokraternas partiprogram läser vi:” _ _ _ vill socialdemokratin också verka för att monarkins arvsprincip avskaffas och ersätts av en republik, där statschefen direkt eller indirekt väljs av folket.” Det hindrar inte sossekommunalrådet Ilko Corkovic att säga: ”Det känns som att det blir ett evenemang för etablissemanget, för en liten klick utvalda.” Den ledande lokala socialdemokraten för ett parti som vill skrota kungahuset vill alltså att flera än bara etablissemanget ska få njuta av det kungliga spektakel som man egentligen vill avskaffa. Makten är härlig, liksom kungariket. Liksom kosingen man drar in på tramset.
Man kan tycka vad man vill om fester för endast etablissemanget eller folkfester för alla – men inblandade parter – Leroy Media och hovet, med grandiost stöd av Ölandsbladet – för folket tillbaka till en tid då man berättade sagor om prinsessor för de yngsta barnen. I dag berättar man dem för vuxna. Man tror dessutom att de är helt sanna.
Sune Flisa
chefredaktör
alvarsamt2 