hur länge till ska 52,3 kallas siffra?

Återkommande läsare av kulturorganet vet att vi länge har lagt kraft bakom försöken att få bort den felaktiga rubriken SIFFRAN från tidningen Östra Smålands sida SLÄKT & VÄNNER.

Anledningen är enkel. I svenska språket använder vi bara tio siffror, noll till 9. Men Östran publicerar dag efter dag den ena ”nya siffran” efter den andra. Man har haft siffran 10 000, siffran 13,9 och i dag rullar man in den helt nytillverkade siffran 52,3.

Minnesgoda läsare minns att Östrans chefredaktör Gunilla Persson svarade på kulturorganets mejl och påstod att vi visserligen hade rätt men att felet var TT:s – de som gjort sidan. Med detta nöjde sig Gunilla Persson. SIFFRAN har därefter återkommit dag efter dag.

Så här svarade Gunilla Persson på vårt mejl om SIFFRAN den 3 september:

”Det är en `artikelmall´ som någon formgivare hittat på för att få ett annorlunda moment på sidan. Just den spalten, med innehåll och ”siffrorna”, köper vi av TT, som levererar den till massor av landsortstidningar.

Ditt påpekande föranleder mig att ta kontakt med TT och ifrågasätta ”siffran”.

* * * 

I dag mejlade vi åter TT för att få deras version av det fel som Östran publicerar efter dag efter dag i en tidning som läses av människor som ska lära sig språk och fakta: barn, ungdomar, invandrare, vuxna och vanliga dödliga. Att dag efter dag påstå felaktigheter – som man erkänner – kan knappast vara en nyhetstidnings främsta ambition. Har tidningen denna ambivalenta inställning även till andra fakta?

Göran Westin på TT svarar:

”Hej Staffan,

Du har helt rätt. Man kan inte påstå att vare 15,2 eller 10 000 är en siffra. Det är, som du helt riktigt påpekar, tal och inget annat.

Dessbättre för oss på TT påstår vi inte att detta är siffror i det material som vi levererar till Östra Småland och andra tidningar. Det är Östran själv som har gjort en helt egen vinjett i mallen för denna sida och kallar det för ”Siffran”. Konstigt att de inte har insett det själva.

Faktum är att jag mailade till Gunilla Persson på Östran den 3 september och påtalade just detta, sedan hon fått läsarsynpunkter på att det står ”Siffran” i tidningen. Jag misstänker att det var du som hade hört av dig redan då?

Längre ned i mailet kan du se exakt hur morgondagens familjespaltsmaterial såg ut när det levererades från oss.

Med vänlig hälsning

Göran Westin”

---

---

 

Där står bara 72. Där finns ingen rubrik SIFFRAN. Och där står vi i dag tre månader efter att kulturorganet tog upp ämnet. Ord står mot ord. Vem har rätt och vem har fel? Den frågan är i detta fall kanske mindre intressant. Intressantare är att SIFFRAN publiceras dag efter dag efter dag i en svensk nyhetstidning, trots att chefredaktören håller med om att rubriken är regelvidrig, en språklig anomali.

Kan man lita på en sån tidning?

---

 

Slaveriet återinfört

Jag vill helst vara i akademin, styra den produktionen och se till att det kommer upp spelare som presterar i vårt a-lag. Så att vi sedan kan sälja dem vidare. Det finns inget annat sätt att bygga ekonomi för oss som förening.

Så säger Jens Nilsson, tränare i Kalmar FF, i ett stort pratminus i dagens Östran.

---

 

Fotboll viktigast av allt

Fem och en halv sidor om Kalmar FF:s prekära läge i dagens Östran! På ettan, som krönika, som sportsidor, som KFF-snack special. Det är lätt att se att det är grabbar och gubbar som styr gammelmedierna i dag.

---

 

god journalistik

Som väl alla har märkt är jag kritisk till gammelmediernas skildringar av den så kallade verkligheten. Speciellt de mindre lokala tidningarna utvecklas mer och mer åt veckoblaskhållet där allt är tillrättalagt och allmänt trevligt. Det fasansfulla målet är ofta ”att vara positiv”.

Men det finns lyckligtvis undantag. Denna DN-sida är ett exempel på vad en ambitiös tidning kan göra med dagens alla tekniska möjligheter.

---

 

gammelmediernas feghet frapperar

Det blev som jag mejlade några vänner för några dagar sen: SVT kommer att klippa bort allt jag säger framför kameran om Fyr till fyrprojektets fiasko på södra Öland.

Och så blev det.

SVT kan sälla sig till alla andra tandlösa gammelmedier.

Sverige tystnar.

Jag lägger på I´m Worried.

---

 

kriget går in i ny fas…

Kriget rasar vidare. Men det går in i en ny fas. En av fältherrarna har svårt lemlästad kastat in handduken. Det skildras på nästan hela förstasidan och ett helt uppslag på sporten i dagens Östra Småland.

Vi lever i en fruktansvärd tid. Krig och elände. Hur ska det gå…

---

 

inför morgondagens svenska långfilmspremiär…

Det kom ett mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa, vår chefredaktör. Han vill att vi publicerar det – som en varning inför morgondagens visning av en fem kvart lång cykelfilm med politiska och mediala undertoner. Vi lyder. Vi har inga val.

Allan von Kompost
redaktionschef

---

Högt ärade kamrater och lata underlydande.

Det blev en enastående tillställning här i Shimla i går. Intet öga var torrt. Det plaskade och skvalade. Och skrattsalvorna ekade som smattrande kastanjettvibraton genom den enorma biografen, Palladium Sune Flisa Art Film Cinema.

Kulturinrättningen hyste över 5 000 Ölandsintresserade åskådare. Förväntningarna var enorma. Sus på sus gled fram genom hetluften späckade med dofter av billiga deodoranter och heliga kor, i hast uppäten vitlökssallad och tre dagar gammal risvinsbakfylla. Då ridån äntligen vek undan och den första scenen visade den gamla nötta järnvägsbanken i Skärlöv förstärktes förtrollningens grepp ytterligare. Många stönade av Ölandsupphetsning och tallriksstora ögon fick glasögon och linser att hoppa iväg som kängurur eller krackelera likt glasvaser i slapstickfilmer. Spontana applåder fyllde detta konstens gyllene tempel, bärande mitt sköna namn och även vi som inte är religiöst befruktade kände guds en aning diffusa men oemotsägliga närvaro. ”Gudar dras till andra gudar”, är ett ordspråk här i Shimla som jag finner sant.

Fem kvart senare låg många ur publiken utslagna på golvet. Andra irrade omkring med dimmig blick och frågade var man kunde finna en läkare. Vissa bad om vägen till andra gudar, somliga bönade knästående om vägen till helvetet. Filmen om Fyr till-fyrprojektets lögner och de lokala gammelmediernas skönmålningar är i dag på allas läppar. Tidningarna är knökfulla med en blandning av fördömande åsikter och uppriktig förvåning. Hur kan befolkningen på den lilla ön öster om Sverige överleva? Hur står den ut med den trasiga världsbild som gammalmedierna målar upp med penslar lånade av maktens skenheliga solochvårare? Att Sverige är politiskt korrupt visste vi, men att även gammelmediernas viktigpettrar lånar sig till att bjuda upp makten till hopplöshetens tiggartango i hopp om ännu större presstöd till sina anemiska blaskor förvandlar den tidigare ljusa bilden av Sverige till en skräckmålning som får Munchs Skriet att framstå som en lustbetonad avbildning av lyckans gudinna Felicitas! Barometern kammade hem noll i år, men Östra Småland, den rackarn, håvade in över 13 miljoner skattekronor från sina fattiga läsare (Tilläggas skall att kulturorganet aldrig har fått ett öre).

Ja jisses, vad en enkel cykelfilm kan åstadkomma då den visas för en mogen och kunnig publik. Nu hoppas vi på ett liknande mottagande när den sent i morgon kväll går upp på kulturorganets moraliskt kritvita duk. Men ha för guds skull sjukvårdspersonal och psykosvana hjärnskrynklare i beredskap!

Låt mig sluta med vad den kände filmkritikern Mandar Banerjee skriver i dagens Shimla News:

”Invånarna på Öland lever i dag under värre förhållanden än vi gjorde under engelsmännens tyranni i början av 1900-talet. De förs ständigt bakom ljuset av suspekta band mellan kommuner, mellan kommuner och medieföretag, mellan mystiska klubbar med klärobskyra mål, mellan hemliga sekter i strängt hemliga konglomerat där alla samtal förs i nedsläckta rum med krypterad kod. Monarkin samarbetar med sina mörkerkrafter, kyrkorna med sina. I hundratals år har ölänningarna tryckts ned, hotats, piskats fram av en egenmäktig maktapparat – utan hopp om nåd, utan hopp om förändring eller framtid. Efter att ha sett denna storartade film kan jag bara konstatera att ölänningarna dessvärre har framtiden bakom sig.”

Ja, vad säger ni kollegor? Här kan dom verkligen tala klarspråk. Det är annat än i gamla genomsotiga Svedala. Undra på att jag mår så bra här. Jag blir tjugo år yngre bara jag landar på Shimla Airport och möter folkets glädje och uppskattning och får ta emot deras gåvor.

I sanning ska sägas att jag blir trettio år äldre då jag åter måste slå upp flygplansdörren på Kalmar Öland Airport – och ytterligare tio år äldre då jag sparkar upp dörren till redaktionen för att stirra in i era glåmiga ansikten och tvingas läsa era så kallade artiklar som verkar hoptotade av limberusade femåringar på dagis.

Nå ja, kamrater. Inte deppa nu. Sune skämtar lite bara.

Med Shimlas sol i mitt vackra ansikte hälsar jag eder alla välkomna till morgondagens omvälvande cineastiska upplevelse på kulturorganets välputsade storbildsskärm.

Eder högt älskade Sune Flisa
chefredaktör

Insändare till Barometern

---

 

läsvärd sport

Det som många gånger saknas i lokal nyhetsjournalistik är analyser och lust att ”bända isär och skära upp” sanningar och löften för att se om de verkligen är sanna och trovärdiga. Det gör man på sporten i exempelvis gammelmediet Östra Småland.

I lördagens tidning är tio sidor sport. Jag är inte längre det minsta sportintresserad men läser trots det nån sportartikel då och då. De är ofta härligt entusiastiska, nyfiket analyserande – och välskrivna. Med stor iver och drivande nyfikenhet kan en reporter ge sig den på att förstå varför division 6-laget Myrorna inte heller i år orkar ta steget upp i femman. Man undrar och undersöker, man intervjuar rakt på sak och till och med fotona är ofta intressantare och personligare än de på nyhetssidorna, där människor ofta står uppställda på led, sitter bakom skrivbord eller tar första spadtaget i ett bygge iklädda hjälm till finkostymen.

Nyhetsjournalister borde lära av sina kollegor på sporten. Ifrågasätt!

---

 

Allan greppar tangentbordet…

Sune Flisa väntar fortfarande på svar från TT Nyhetsbyrån. Frågan gäller den eventuella oriktigheten i rubriken SIFFRAN, dagligen publicerad  i bland andra gammelmediet Östra Småland.

I dag presenterade man exempelvis en för världen ny siffra: 13,7.

Nu har även redaktionschefen Allan von Kompost greppat tangentbordet och hamrat ned en text till den gamla anrika byrån:

I ett – blixtsnabbt! – autosvar lovar TT Nyheter att återkomma med svar snarast möjligt. Vi får nu avvakta och se hur TT tolkar ordet snarast möjligt.

---

 

riktig beskrivning av cykelledsprojektet?

På Ölands Kommunalförbunds sajt kan man bland annat läsa detta om Ölandsleden – Cykla från fyr till fyr:

Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.

Kulturorganet ifrågasätter riktigheten i detta i och för sig mycket glädjande budskap. Vi ser dock ingen som helst möjlighet till realisering av dessa påståenden/visioner/drömmar.

Orsakerna till vår åsikt är att sträckan Albrunna-Grönhögen saknar lösning i Albrunna och Ventlinge. Albrunnafiaskot firar femårsjubileum!

Sträckan Grönhögen-Ås vandrarhem har gjort evighetslång marsch-på-stället i Grönhögen och kommer inte ur fläcken. Ås vandrarhem-Torngård är en sträcka på drygt 11 kilometer. Vad vi kan se på plats är inte en meter påbörjad. Sträckan Torngård-Skärlöv är minst 10 kilometer lång. Inte heller där kan vi se spår av inledd anläggningsaktivitet.

Ska alla dessa mil fixas under årets återstående 85 dagar?! Att nämnda sträckor återstår att färdigställa är en sak. Men att fixa 30 kilometer led under resterande tid av 2019 är kanske lite väl magstarkt att låta påskina.

Kulturorganet har mejlat följande personer, alla uppsatta som kontaktpersoner på Ölands Kommunalförbunds hemsida, för att höra vad de tycker om formuleringarna om cykelledprojektets framskridande på Ölands Kommunalförbunds sajt. Ger sajten ett sant intryck av det verkliga läget?:

Anna-Kajsa Arnesson, första vice ordförande
Ilko Corkovic, ordförande
Matilda Wärenfalk, andra vice ordförande
Jens Odevall, förbundschef
Ann Willsund, biträdande förbundschef
Jörgen Samuelsson, förbundssekreterare

Svaren kommer att fortlöpande publiceras här på kulturorganet…

Först att svara blev Jens Odevall, kommunchef i Borgholm

Kulturorganet svarar Jens med dessa frågor

 

Jörgen Samuelsson, sekreterare i Ölands kommunalförbund

Kulturorganet svarar Jörgen med dessa frågor

Jörgen Samuelsson svarar här på kulturorganets frågor

Kulturorganets kommentar:
Tack för ditt svar. Det förvånar oss. Vi betonade särskilt i vårt första mejl att vi inte ville bli hänvisade till någon. Vi ville ha just den tilltalades svar och ingen annans. Du och de andra vi mejlat står som kontakter på Ölands Kommunalförbunds hemsida och bör därför ha en klar uppfattning av hur detta 100-miljonprojekt framskrider. Om ni inte har det bör det vara en enkel sak att informera er om läget – och svara mig.

Tre kommunalråd i ert förbund är kontaktade. Vi avvaktar deras svar. De är trots allt de högst politiskt ansvariga i de två kommuner som har satsat (skatte)pengar i projektet – och fått saftigt EU-bidrag för det. Som invånare i Borgholms och Mörbylånga kommuner har vi rätt att få reda på hur skattepengar används. Fem miljoner från kommunerna har spätts på med ordentlig dusk EU-slantar. Miljoner från EU är också våra pengar. Det är vi som bor i Ölands kommuner som betalat skatt, som gått och går till EU för att då och då ”i mindre portioner vända hemåt igen”.

Vi förväntar oss följaktligen svar från övriga i Ölands Kommunalförbunds ledning, alltså från alla dem vi mejlat till.

Vår förvåning växte ytterligare då vi i dag mottagit mejl från projektledaren Christer Petersson. Han skriver:

_ _ _ ”Nu ställer du frågor till andra tjänstemän hur projektet framskrider. Det vore bättre om du ställde dessa frågor till mig som har den aktuella situationen aktuell. Det är inte nödvändigt att gå omvägar för att få svar på dina frågor.” _ _ _.

För det första ser vi med viss bestörtning på hur anställd inom ert förbund försöker påverka vilka länets enda fria kulturorgan ska kontakta eller inte kontakta! Det är magstarkt. Vi går inga omvägar, vi går rakt på de ansvariga och undanber oss framtida uppmaningar om vilka vi frågar, skriver till, mejlar till.

Meningen med mejlet till er i förbundet är just att INTE fråga Christer Petersson (som jag för övrigt respekterar på alla sätt) utan ER – ni som är ansvariga för projektets gång.

Christer är ”bara” projektledare, men det måtte väl ändå vara ni som är högst ansvariga!? Tar man på sig rollen som kommunalråd eller ingår i en förbundsledning måste man också vara beredd att svara på hur svåra frågor som helst. Det ingår i uppdraget. Klarar man inte det hoppar man av.

med soliga hälsningar

Staffan

 

---

 

kulturorganet söker åter sanningen…

---

 

Sanningssägaren Donald Trump

Det är med blytungt hjärta jag tvingas konstatera att Donald Trump har rätt i sin kritik av gammelmedierna. De för många gånger – medvetet – ut lögner och felaktigheter till sina läsare/lyssnare.

Alla normalbildade vet att vi i Sverige använder blott tio siffror. 0 (noll), 1, 2 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9. Med hjälp av dessa siffror bildar vi tal. Ett tal kan vara 11 eller 2 457 678. Mot detta vetande publicerar nu åter gammelmediet Östra Småland nya, felaktiga ”siffror”, i går SIFFRAN 175 på sin sida Släkt & Vänner.

Östra Småland FORTSÄTTER alltså felinformeringen, sannolikt för att det kostar kosing att göra om och göra rätt. Pengarna går före korrekta fakta. Trovärdigheten sjunker.

Angående SIFFRAN skriver chefredaktören Gunilla Persson i ett mejl till kulturorganet den 3 september:

”Det är en `artikelmall´ som någon formgivare hittat på för att få ett annorlunda moment på sidan. Just den spalten, med innehåll och ”siffrorna”, köper vi av TT, som levererar den till massor av landsortstidningar.

Ditt påpekande föranleder mig att ta kontakt med TT och ifrågasätta ”siffran”.

Att någon sekunda formgivare har ”hittat på” denna artikelmall är en sak. Obildade dumskallar finns överallt. Det iögonenfallande är att ”massor av landsortstidningar” med TT:s hjälp sprider felaktigheten ut över landet, till våra barn, till våra lärare – som nu med ännu större kraft måste hävda att vi blott använder tio siffror – hur ofta Östra Småland och andra gammelmedier än hävdar att vi använder ”i stort sett hur många siffror som helst”. Största siffran jag hittills sett dem berätta om är SIFFRAN 10 000.

Gammelmedierna tar sig alltså den till synes självklara friheten att publicera felaktigheter som de själva är medvetna om. Såna grepp ger president Trump och andra yrkeslögnare ytterligare luft under vingarna. Medvetet publicerade felaktigheter är fel hur man än vrider på kuttingen.

Att vi trots allt ”förstår vad Östra Småland menar” är ingen ursäkt. Skadan med förstår vad dom menar-felaktigheter beskrevs på ett utomordentligt sätt av signaturen jernis i en tidigare kommentar på alvarsamt2:

Förstår vad dom menar-attityden är oförsvarlig. Ord symboliserar begrepp som formar och styr våra tankar. Även i tankarna låter vi begreppen symboliseras av orden. Den som lärt sig skilja på två (av olika ord symboliserade) begrepp som ligger nära i betydelse har oftast inga svårigheter ”att förstå vad dom menar” när sammanblandning sker. För kommande generationer riskerar dock begreppen att glida in i varandra om oskicket får fäste. Såväl språket som tankarna blir då fattigare.

Vilken blir nästa medvetet publicerade felaktighet? Att alfabetet innehåller fjorton miljoner bokstäver? Att Elvis lever på socialbidrag i Kinnekulle? Att Vattenfall satsar på byxgas?

* * *

I natt genomled jag en svår mardröm. Tidningen Sanningen introducerade en ny sida med rubriken Kortfakta om allt. Där påstod man, bland mycket annat, att det i Sveriges regering sitter 987 092 ministrar – och att alla är från Angola! Man påstod också att glass tillverkas av grusade förhoppningar.

Jag skrev till tidningen och frågade om ledningen fått hjärnsläpp. Svaret kom snabbt:

”Siffran 987 092 och fakta om glasstillverkning ingår i en artikelmall som en kreativ formgivare rullar ut för att få ett annorlunda moment på sidan. Visst är det både överraskande och fyndigt, för att inte säga genialt!? `Kortfakta om Allt´ köper vi av bolaget Sverigefakta, som rullar ut glassigt layoutade lögner och felaktigheter till massor av landsortstidningar, som liksom vi älskar coola snedsteg, fräcka skamgrepp och häftiga moment.”

Det har sällan varit så skönt att vakna som denna morgon.

Sune Flisa
chefredaktör

PS.
Den 30 september skriver Östra Småland om SIFFRAN 15.
Den 1 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 130.
Den 2 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 62.
Den 3 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 40.
Den 4 oktober skriver Östra Småland om SIFFRAN 29.

---

 

Så presenteras politiska nyheter

Mörbylånga kommun höjer skatten med 80 öre! Ingen rolig nyhet för alla fattiga. Därför slås den i sossetrogna Östra Småland bara upp som en frimärksstor notis på förstasidan. På uppslaget med Ölandsnyheter finns den inte alls. Viktigare är Ja till en mast i Torslunda och Gyllene pumpan till lantbruk.

I stället får de tre politikerna Matilda Wärenfalk (S), Anna-Kajsa Arnesson(C) och Elisabeth Cima Kvarneke (V) en dryg halvsida på sig för att i en insändare – till regnet av stora krokodiltårar – förklara det beslut som kommer att utmynna i en paradisisk framtid redan i jordelivet.

Gammalmedierna är lika förutsägbara som almanackan.

---

 

ny siffra ser dagens ljus

Gammelmediat Östra Småland har åter uppfunnit en siffra. En ny siffra! En purfärsk siffra! I dag presenterar man nämligen siffran 13.

De mediala felaktigheterna fortsätter att spridas som frön för vinden. Vad säger utbildningsministern om denna mediala sådd av erkänt språkliga felaktigheter?

Sannolikt svarar hennes departement ”Man förstår ju ändå vad dom menar”.

---

 

Neka anonyma insändare

I gammalmediet Östra Småland läser vi obegriplig dialog mellan insändarskribenter angående Cementas avveckling i Degerhamn. En av dem är anonym, en skriver med namn, båda pratar tyska. Det blir komiskt.

Ett råd till alla tidningar: Publicera inte anonyma insändare. Kan man inte stå för sina åsikter är det skralt med modet.

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

Dagens siffra: 10 000

Tidningen Östra Småland slår i dag alla journalistiska världsrekord genom att skriva om löparen Taisto Mäkis alla världsrekord och kalla 10 000 för SIFFRA.

Det lustiga är att tidningen är medveten om felaktigheten i påståendet. Trots det fortsätter man publiceringen av denna språkliga inkonsekvens.

Barn kan lära mycket av att läsa tidningen, sa man för ett antal år sen. Det var då det. I dag lär tidningar medvetet ut felaktigheter. En viss Trump har ibland rätt…

---

 

folkbildning på högsta nivå

Socialdemokraterna har sen tidernas begynnelse hyllat begreppet folkbildning. Som ett led i den traditionen återupptar i dag deras organ Östra Småland rubriken Siffran – efter att en tid ha uteslutit den helt från paradsidan Släkt & Vänner. I dag får vi lära oss om Siffran 47.

Det socialdemokratiska folkbildningsidealet förs alltså vidare till kommande generationer. Det är inte tu tal om annat.

---

 

tal och siffror

Har du som jag påtalat felaktigheter i gammelmedierna? Då har du säkert blivit bemött på något av följande sätt: 1) Du får inget svar. 2) Du har fel – tidningen/radion/teven har rätt. 3) Du har rätt men vi gör inget åt det (det i mina ögon värsta svaret). 4) Du har rätt och vi åtgärdar (naturligtvis det enda svar du borde få).

Östra Småland svarade enligt punkt 4 på min kritik om ”siffror”. Man ska rätta felet. Och i går skrev man om siffran 4, i dag om siffran 3.

Bra jobbat, Östra Småland!

---

 

siffran 39

Papperstidningar lever i sin egen lilla värld. I dagens Östra Småland på sidan Släkt & vänner berättas om siffran 39.

När jag gick i skolan fick vi lära oss dessa siffror: 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9. De fick räcka.

Men nu utökar alltså Östra Småland siffrornas antal med ytterligare en: siffran 39.

 

---

 

Stensjön torkar ut och försvinner…

Gillar du Stensjön ute på alvaret öster om Albrunna? Glöm den! Den finns snart inte…

”Vatten kommer att fortsätta pumpas till Stensjön under en övergångsperiod. När pumparna stängs av helt kommer Stensjön sannolikt att torka.”

Så står det i skriften Ekologisk efterbehandling och biologisk mångfald i Degerhamn, en analys av framtidsläget vid Cementas uttjänta kalkbrott i Albrunna, gjord av Enetjärn Natur AB – på uppdrag av Cementa.

Så var det med den sjön. Puts väck! Kulturorganet återkommer i frågan om vad som händer vid Cementas kalkbrott i Albrunna. Turerna är nämligen många. Pressuppgifter om att Cementa slipper återställa brottet är nämligen fel. Det säger i alla fall Peter Pallin, miljösakkunnig i Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Kalmar län, Miljöenheten, i ett mejl till kulturorganet nu på morgonkvisten:

Jag kan även kort kommentera beslutet eftersom de verkar cirkulera lite konstiga uppgifter i media: Cementa slipper inte efterbehandla området. Villkoret om efterbehandling (villkor 2) finns kvar. De villkor som har upphävts rör hur efterbehandlingen ska genomföras. Den nyligen framtagna efterbehandlingsplanen fokuserar på de naturvärden som är associerade med alvarets biotoper. De upphävda villkoren hade försvårat/omöjliggjort de åtgärder som förordas i efterbehandlingsplanen. Miljöprövningsdelegationen bedömde därmed att ansökan uppfyllde det som krävs enligt 24:13 miljöbalken och att villkoren kunde upphävas. Beslutet leder alltså till att naturvärdena på platsen ökar.

Kulturorganet utreder och återkommer…

Sune Flisa
natur- och kulturskribent
markanalyskonsult
härförare

---

 

Släkt? Nej. Vän? Nej

I lokalnyhetstidningen Östra Småland, som bevakar just östra Småland och Öland, får vi i dag veta att den sydafrikanska skådespelaren Charlize Theron fyller 44 bast. Den iögonenfallande publiceringen sker på sidan Släkt & Vänner.

En ojämn födelsedag i Sydafrika! Är den lokala nyhetstidningen Östra Småland medvetet på väg att transformera sig till en kurslös kändisskvallerblaska för att – äntligen! – kunna göra entré i kategorin latrinpress?

 

Sune Flisa
chefredaktör

 

---

 

journalistikens sjuka utveckling

Rubrik i Östra Småland i dag:

Miljonärs lyxyacht fastnade

Nyheten är att Jan Emanuel Johansson fastnade med sin båt i en fiskodling mellan Byxelkrok och Borgholm. ”Sjöräddningssällskapet fick komma till platsen och hjälpa miljonären att komma loss.”

I brödtexten får vi läsa bland annat följande:

”Han är entreprenör och multimiljonär och är i dag en av Sveriges rikaste expolitiker.” 

Är den seriösa nyhetsjournalistiken på väg mot latrinpressens bottennivåer? Då kan några axplock ur framtidens nyhetsskörd se ut ungefär som nedan:

”Hunden Coco som försvann från byggmästare Hans Erikssons gård Högslätten i förra veckan har hittats i Venedig. Hans Eriksson är känd som västra Kalmars rikaste invånare. På Nordea har han värdepapper för 56 750 000 kronor. Hans gård Högslätten är värderad till 7 530 000 kronor. Fram till 55 års ålder var dock hans ekonomi i botten, med skulder på över åtta miljoner kronor. Tack vare ett arv från en okänd moster i USA blev Hans Eriksson plötsligt rik. Hunden Coco mår efter omständigheterna bra.”

”Fattiglapp vurpade i går på cykeln i centrala Kalmar. Hans skador blev omfattande. Mannen är en av stadens fattigaste pensionärer, ökänd för att aldrig ha tjänat över 10 000 i månaden.”

”Fru Emma Andersson, 87, har avlidit efter en felaktigt utförd blindtarmsoperation vid Kalmar sjukhus. Vid sin plötsliga död framkom att hon endast hade 1 435 kronor på bankboken (Swedbank). Överläkare Rutger Hansson på invärtes medicin säger till tidningen att han är bestört. – Så fattig visste jag inte att hon var!”

 

---

 

det ljuvliga livet

Som bekant har Mörbylånga kommun köpt annonsutrymme i nätpublikationen 24 Kalmar för 60 000 skattekronor. ”Mörbylångas kommunalråd Henrik Yngvesson (M) tycker att idén med native-annonsering, alltså reportageliknande annonser, är bra”, skriver Östra Småland.

En av ”artiklarna” handlar om fritidsledare som skapar trygghet. Du läser den här.

Native-annonsering är annonser som ska likna redaktionella artiklar. De ska smälta in i publikationen och ge sken av en journalistisk text. Företeelsen har länge kritiserats, inte minst av vår chefredaktör Sune Flisa.

– Den här falska, monstruösa och förklädda typen av annonseringen är alltid sliskigt gjord. Den vidriga metoden går ut på att skapa tillrättalagda, förljugna, överdrivet positiva bilder av den eller det texten handlar om, säger Flisa.

Han fortsätter:
– Men även vi på kulturorganet måste ta till native-annonsering. Kampen mot gammelpressen och sociala medier blir allt hårdare. Man lever bara en gång och bollen är rund, säger Sune Flisa och visar upp ett exempel på kulturorganets utformning av den ifrågasatta annonsmetoden. Det handlar om Mörbytånga kommun och dess lyckliga invånare. Du läser det nedan.

– Texten är skriven av vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorpfs bror, Clas-Emil Charm-Knubbendorpf på reklambyrån Trolleri Falleralla AB i just Mörbytånga. Han är en ordens magiker som sannolikt snart tar plats i Svenska Akademien, avslutar Sune Flisa och drar ett djupt bloss på cigarren.

 

 

---

”I samarbete med Mörbytånga kommun”

EN DAG I KOMMUNENS TJÄNST
Solen skiner enormt då kommunalrådet Henry Tyngvesson glatt rattar in sin nytvättade elbil på kommunhusets trevliga och välskottade gårdsplan. Kajorna kraxar euforiskt och kommunens invånare går leende till sina intressanta arbeten på välplöjda åkrar och såpaskurade kontor. Och se vem som kommer där! Är det inte kommunchefen Ann Wållsund som så ärtigt och kavat svänger in på sin ärvda men välskötta och glittrande Monarkcykel, ställer den i det miljövänliga cykelstället gjort av dokumentförstörda KF-rapporter och insamlade prillor från kommunens nyskurade grundskolegolv. Med sin klara och vackra sopran ropar hon till sin käre medarbetare:

– Hej, Henry. Så enormt roligt det ska bli att jobba i dag!

Henry skiner ikapp med solen och ropar glädjestrålande till Ann.

– Precis. Det blir bara roligare och roligare att jobba för kommunen. Jag är så enormt lycklig. Och jag blir bara lyckligare för var dag som går i kommunens tjänst.

Från vårt reportageplan ser jag de röda kinderna på de lyckliga Mörbtångabarnen lysa som vinteräpplen i snölandskapet. Foto: Clas-Emil Charm-Knubbendorpf.

Söta solkattor jamar och studsar skojfriskt mellan kommunhusets välputsade fönsterglas och i fjärran hörs sången Ja, vi elskar dette kommune, som strömmar ut från kören Mörbyfångarnas Körs nybyggda repetitionslokal, som i en av kommunens köpta artiklar i 24 Malmar benämnes Sångglädjens durhus.

I Mörbytånga kommun lever invånarna i ett upphöjt lugn. De gör det i förvissningen om att kommunledningen konsekvent endast rullar ut positiva beslut i kontexten om utvecklingen av deras lyckliga liv.

– Ja, jag sover enormt gott om natten, säger kommunalrådet Henry Tyngvesson och ler. Jag är enormt trygg i min roll, i mina utrullade beslut.

Och kommunchefen Ann Wållsund stämmer in i den positiva trend som ligger som ett skyddande grytlock över den lyckliga kommunen, omgiven av en fientlig värld.

– Jag är också enormt trygg i det jag rullar ut för beslut. Jag är enormt priviligierad som får andas denna kommuns enormt hälsosamma luft i en kontext av enormt samförstånd och ständig enorm utveckling mot nya enorma mål, säger hon och kastar en enormt varm blick mot Henry, som uppenbart myser enormt av hennes enormt kraftfulla konstateranden.

Mörbytångainvånare rusa till sina arbeten med glädje och förväntan. Bäst av allt är att få jobba på Mörbytångas kommun. – Där är lyckan som intensivast, berättar en av invånarna för vår imponerade reporter. Foto: Clas-Emil Charm-Knubbendorpf

Så går solen ned även i denna kommun. En underbar arbetsdag är slut och medarbetare efter medarbetare rullar ut sig genom kommunkontorets vackra portal. Somliga gråter öppet, andra kväver gråten i miljövänlig näsduk eller kinatillverkad minkmuff med kommunens slogan i guld. Arbetsdagen är till ända! Livet har mist sin mening! Allt är slut!

Sist av alla rullar kommunalrådet och kommunchefen ut sig på den solglittrande gårdsplanen. Med beundransvärt skicklig handpåläggning tröstar de sina olyckliga undersåtar som med lock och pock successivt återfår sin gudabenådade arbetsglädje. Deras slocknade blickar strålar åter som tindrande stjärnor i den mörka natten.

– Ja, vi ses i här i morron! ropar de till varandra. Vi ses här i morron för att arbeta igen i enorm glädje och enorm konsensus i den enormt stora kontexten om vår enormt gudomliga kommun! ropa de till varandra och bildar en dansande ring som under tjo och tjim snurrar runt, runt, runt på gårdsplanen i den enormt ljumma vårvinden.

Och om vi inte är helt felunderrättade så snurrar den fortfarande runt, runt, runt i evig glädje och lycka med positiva förtecken…

Text och foto: Clas-Emil Charm-Knubbendorpf

 

 

---

 

när orden mister sin betydelse

Utan glasögon greppar jag dagens Östra Småland. Jag ser första ordet i krigsrubriken: Katastrof…

Pulsen ökar. Katastrof! Har Kalmar blåst bort? Har Mönsterås dragits ned i historiens största slukhål? Har norra Öland sprängts i bitar av amerikanska robotar?

Hittar glasögonen efter mycket letande. Det är svårt att hitta glasögon utan glasögon.

Ser katastrofen! Katastrof för tjejfotbollen att vänta på konstgräsplan

Det var alltså ännu värre än jag i mina burleska fantasier kunde ana…