Gammelmedierna har det inte lätt. Vi prenumerar på två: Svenska Dagbladet och Barometern. SvD är inte så svulstig och självgod som DN, sporttidningen Barran är en trist historia, förutsägbar, många gånger pretto. Men sen Östra Småland – ”slarvig men charmig” – gick i putten finns inget annat lokalt val på papper. Nackdelen med papperstidningar, den enda! – är att nån måste bära ut dem. Detta jobb klickar alltför ofta. Jag läser på nätet att vissa säger upp sina prenumerationer på grund av dessa missar. Som tidigare brevbärare har jag all förståelse för svårigheter att lägga rätt tidning i rätt låda när all info saknas. På vissa lådor står inget namn, inget nummer, inte ett ord. Prenumeranterna utgår alltså från att post- och tidningsutdelare ska vara synska. De med postlådor utan information som inte får tidning eller post tycker jag inte synd om. Men hur kan man missa vår? Vi har stor skylt med texten ”Svenska Dagladet, Barometern”. Ändå klickar det. Nu har jag satt ny info högst upp på lådan, se bild. Klickar det fortsättningsvis måste både optiker och polis kopplas in.
Nå väl. När vi inte får lördags-SvD får vi nöja oss med bleka Barran. Men på måndag kommer tre SvD – för lördag, söndag, måndag med kulturbilaga, mat-och-resor-bilaga, ekonomibilaga. Plus Barran. Det gör ungefär fem tegelstensromaner text att smälla i sig på en dag. Tungt för hjärnan, tröttsamt för ögonen. Efter skumning av samtliga sidor har jag antecknat några iögonenfallande eller spännande meningar. Håll till godo.
I dagens Barometern:
”Stefan har gjort ett fantastiskt arbete som partiordförande och som Sveriges statsminister. Han har hanterat väldig stora utmaningar i Sverige på ett fantastiskt bra sätt.”
Så FANTASTISKT skittrist uttrycker sig Anders Henriksson, ordförande för Socialdemokraterna i Kalmar län. Man kunde lika gärna bett om ett omdöme av en väldresserad papegoja.
Björn Ranelid är ärlig, han säger att han inte räds att bli brunsmetad:
”Skulle du vilja stänga landets gränser helt och hållet? frågar SvD.
– Nej, eller, ja… _ _ _ Det här med att kvinnor ska följa männens lag, det har man inte velat peta i. Då ska man våga gå in och säga ”så gör vi inte i Sverige”, svarar Ranelid.
Kanske sant om olika mer eller mindre tydliga kulturmaffior. Björn Ranelid i SvD:
– Jag har inte Khemeris, Sem-Sandbergs eller Pleijels bundsförvanter i ryggen. De nämnda författarna behöver aldrig framhålla sina meriter åt dem, ty det gör deras allierade. Jag har inga sådana i offentligheten.
Björn Ranelid är storproducent av pratminus. Om det Piratenpris han ännu inte har fått säger han:
– Jag skulle ha haft det priset tolv år i sträck. Ingen är mer meriterad. Den reklamen jag har gjort för Kivik är värd 40 miljoner kronor.
Skrämmande ingress i SvD:_ _ _ Totalt finns över 250 öppna utredningar om misstänkta mord bara i Stockholm.
En effektfull inledning av ledare i SvD, Tove Lifvendahl:
Om det bara hade gått att styra ett land med välvilliga ord, hade Sverige under Stefan Löfvens tid vid makten varit världens bästa land. Men under hans tid som statsminister har mycket i Sverige gått åt fel håll.
Träffsäker rubrik i SvD, krönika av Lotta Lundberg:
Twitter är som Ring P1 – utan alkolås
Träffsäkert i SvD om religion i Mattias Svenssons recension av boken Drunk – how we sipped, danced and stumbled our way to civilization:
Man underkastar sig en massa regler, fastar, kapar förhuden och bygger kostsamma, gigantiska monument.
Tankeväckande inledning av Patrik Oksanens ledare i lördagens SvD om litauernas kamp för sanktioner mot Ryssland och Belarus:
Den som letar efter den unika kombinationen av mod, moralisk ryggrad och demokratisk kompass i världspolitiken får åka till Vilnius. Litauerna gör just nu det som Washington, Bryssel, Berlin, London, Paris och Stockholm inte riktigt förmår.
Ja, världen är full av ord, av åsikter, av hat och kärlek. Tack vare tidningar förstår vi lite mer av den komplexa tillvaro vi struttar omkring i. Tack, gammelpressen!
