alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: Grönhögen
Var finns kunderna?
Denna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?
ju flera desto bättre!
Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!
Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.
återfall
Jag har känt det länge. Jag kunde inte låta bli. Jag måste dit. Jag måste dit igen. Jag måste få återse det. Jag måste få återse Ölands intressantaste muséum, den gamla Ytongfabriken i Grönhögen.
Denna gång gick jag bara in en liten bit för att fascineras av den helt osorterade bråte som utan mening och struktur möter besökaren. Jag kallar den skrotpoesi.
vårkänsla i Grönhögen 25 januari
En enda natt med minusgrader denna vinter – om jag minns rätt. I går 3 februari låg tunn ishinna på vattenpölarna. Men den enda minusgraden blev en ytterst kortvarig gäst på södra Öland.
Däremot har vi redan fått känna på vårstämning, exempelvis den 25 januari. Då tog jag dessa soldränkta bilder i Grönhögens hamn – där jag också tog mig en simtur.
Nä, simturen var nåt jag bara drömde om…
hög vid hög jag såg…
… på nya ställplatsen i Grönhögen.
tre sträckor testcyklade och betygsatta
Du hämtar boken – eller bara läser den – genom att klicka här. I boken kan du även se videofilmerna.
För dig som inte läser boken läggs den senaste filmen om sträckan från Golfvägen i Grönhögen till Övre Sjöhagsvägen i Degerhamn ut separat här på bloggen inom några dagar. Den är 43 minuter lång.
en nästan sann historia
Så är han nästan alltid klädd, i keps och spö, Arnold Nylander från Kalmar.
Man ser honom där. Man ser honom här. Och ibland ser man honom nånstans där emellan. Han heter Arnold Nylander och är flitigaste sportfiskaren i Grönhögen. Men han bor i Kalmar.
– Frugan och jag brukar ta husvagnen hit så ofta vi kan. Vi trivs här i Grönhögen, säger Arnold.
Osökt kommer vi in på sportfiske.
– Just nu är vattenståndet lite för lågt för laxöring. Annars är området norr om Sjöräddningsstationen bra. Jag brukar kasta här med spinnare, alldeles i ytan. Och rätt som det är smäller det. Men det säjs att bakom varje upptagen laxöring ligger 80 fisketimmar.
– Får du laxöring här alldeles intill land? frågar kulturorganets utsände.
– Ja, innanför stenarna du ser bakom mej går dom… Och dom kan vara stora rackare, säger Arnold och måttar en meter mellan händerna.
– Hur många har du fått här, då?
Arnold skrattar.
– Sånt frågar man inte om. Jag har fått laxöring men får mest näbbgädda, svarar han och ser ut som en spelevinker.
– Apropå näbbgädda, säger Arnold och blir allvarlig. Den är en underskattad fisk. Den är en härlig matfisk. Du ska få ett bra recept.
Och kulturorganets utsände antecknar:
- Ta ur gäddan och dela den i två lika långa bitar. Näbbgäddan är en lång fisk.
- Lägg bitarna i en ugnsform.
- Häll på mjölk och ställ in i ugnen.
- När fisken är färdig tar du ut formen, rullar av skinnet och drar bort det gröna(!) skelettet.
- Häll på lite grädde och tillsätt lite mjöl, vispa lätt
- Lägg tillbaka fiskköttet i lagom bitar
- Strö över rikligt med pepparrot.
- In i ugnen igen några minuter.
- Njut.
Kulturorganets utsände måste upprepa frågan:
– Får du verkligen laxöring här inne så nära stranden?
– Ja då, svarar Arnold med ett klurigt leende. Men alla jag fått har slitit sej.
Den beska sanningen består. Alla sportfiskare ljuger.
blött värre
Det var länge sen man hörde den porla, katarakten i… Ja, var?
Ja, just det. Det lilla vattenfallet finns vid sjön på golfbanan i Grönhögen.
Många tappade sugar i Grönhögen
Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.
Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.
Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.
När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…
Många tappade sugar i Grönhögen
Hon tycker Kraftsamling Sydöland är det hittills trovärdigaste initiativet som tagits för Sydölands utveckling. Men hon är samtidigt skeptisk till politikernas löften.
– Dom har inte ens fått till en tumme för oss i Grönhögen, säger hon som bodde i byn i nästan två decennier.
Du möter henne snart i en film här på kulturorganet…
spiroline
Spiroline i Grönhögen är en av få tillverkningsindustrier på södra Öland. Man tillverkar olika slags matarskruvar i olika längder och grovlek.
Företaget ligger vid Allévägen, mittemot den gamla nedlagda Ytongfabriken.
Rakt fram i bild ser vi några brunröda matarskruvar på backen.
Aktiviteten inne på gårdsplanen tycks just nu större än vanligt…
Det grävs och donas. Småningom planerar kulturorganet ett besök på en av södra Ölands få industrier…
grönhögen drar
Det regnar. Det disar. Det blåser. Det är + 8. Det är 2 november. Mot alla odds kommer fortfarande nya gäster till ställplatsen i Grönhögen. Havet drar. Och Grönhögen.
det händer i Grönhögen
Utsikt mot söder. Fyren Långe Jan anas i diset längst till höger. Ungefär så här blir utsikten från nya ställplatsen i Grönhögen. Hur det såg ut i juni kan du se här.
Sen senast jag var här har de stora grushögarna planats ut. 38 platser ska det bli till en början.
Det sågas och spikas för att hinna öppna till våren. Funkishuset i bakgrunden är tänkt att bli nåt slags reception till ställplatsen.
Ordning och reda skulle statsminister Löfvén kanske utbrista om han fick se detta plank.
Här tittar vi ut över det vatten där Kalmarsund tar slut i söder. Långe Jan ser du vid horisonten långt till vänster.
Man tror inte sina ögon
Den lokala, kritiskt granskande journalistiken går mot sin snabba död i gammelmedierna. En tafatt ”jag-skriver-som-dom-berättar-artikel” i dagens Östra Småland slår de flesta rekord i tillrättalagd, förvirrad faktapresentation utan mål, utan orsak, utan mening. Varför publiceras denna anemiska och tillrättalagda text just i dag? Man kan bara gissa.
I ingressen läser jag:
Hur mycket som finns kvar till de sista sträckorna är oklart.
Och i ett stort rött praktfullt pratminus låter man moderaten Eddie Forsman summera: Sträckorna på norra Öland är klara med det är två på södra Öland som inte är klara.
Så rätt, Eddie Forsman. Så rätt, Östra Småland! Men det är flera sträckor som inte är klara efter åtta års jobb. Men det är väl inte så noga. Huvudsaken är väl att projektet ser bra ut i tidningen, att allt ger sken av att vara under kontroll.
Östra Småland och Eddie Forsman får läget att låta som om hela projektet Fyr till fyr i stort sett är klart. Det fattas bara två stumpar. Så här skriver gammelmediet:
Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.
Hallå, Östra Småland! Vakna! Använd ögonen, lyssna inte på all avsiktlig felinformation. Titta själv nån gång! Kolla in läget på södra Öland i stället för att bara lyssna på Eddie. Vad lärde ni er som unga journalister? Att skriva som makten säger?
Det Östra Småland skriver måste upprepas:
Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.
Den som säger detta är alltså Eddie Forsman, ordförande i projektets styrgrupp och en av initiativtagarna till projektet.
Vad säger den beskrivningen, Östra Småland? Jo, den säger noll. Var börjar denna sträcka? Var slutar den? Det får läsaren gissa sig till. Sanningen är att den börjar i Grönhögen och slutar i Ås, en sträcka på mellan 7 och 8 kilometer.
Er beskrivning och så är det en sträcka till skriver ni inte ett ord om. Fakta är att den sträckan är drygt 20 kilometer lång – fågelvägen! – och går mellan Ås och Skärlöv. I praktiken blir den sannolikt 25 kilometer lång.
Tillsammans gör detta tre mil cykelled som bara finns i beställarnas/kommunernas fantasi. Det finns också två andra sträckor som inte är färdiga efter många års tafatta problemlösningsförsök. De nämner inte Östra Småland med ett ord. Man skriver bara det Eddie Forsman säger.
På ett informationsmöte vid Mörbylånga kommunfullmäktige i slutet av september berättade projektledaren att han köpt sig en elcykel och att kreatur stört cyklisterna på norra Öland. Han berättade även att pengarna sannolikt inte räcker till för ledens slutförande. Han om någon borde veta. Närvarande kommunalråd och kommunchef i beställaren Ölands Kommunalförbund passade dock inte på tillfället att ställa en enda fråga om läget eller ekonomin. Informationen slutade i ett skandalöst ”jaså”. Den totala kalopsen kan ses på nätet. Tio minuter in i skräckfilmen börjar det…
För att få texten ännu snurrigare, verkligheten ännu ljusblåare får Eddie Forsman helt oemotsagd säga: ”_ _ _ men det fattas inga pengar för att göra klart leden”.
Och på ett annat ställe i artikeln säger han:
– Det är några miljoner kvar och de ska räcka men jag vet inte hur många det är.
Tja, det är inte så noga. Det är några miljoner kvar… Och på Ölands Kommunalförbunds hemsida går fortfarande att läsa att alla dessa mil ska färdigställas under 2019, på bara drygt två månader – ett enastående rekord.
Så får makten ansikte i dagens gammelmedier. Man får projekt att framstå som ”i det närmaste klart” trots att fyra sträckor om tillsammans minst 30 kilometer och massor av olösta problem kvarstår.
Hur tre mil led ska byggas för ”några miljoner som finns kvar” får förbli en gåta fram till att nästa tillrättalagda artikel, dikterad av makten, publiceras i gammelmedier som Östra Småland.
Snart är sommaren slut
Bara några dagar återstår av sommaren men trots det har hamnchefen Peter Hansson i Grönhögen mycket att göra med alla husbilar som kommer till ställplatsen i hamnen.
Hamn i utveckling
Hamnchefen Peter Hansson på sitt kontor i Grönhögens hamn.
I början av oktober kommer det fortfarande rätt många husbilar till ställplatsen i Grönhögens hamn. Hamnvärden Peter Hansson har förklaringen:
– Dom flesta ställplatser har redan stängt. Att vi har öppet sprider sej – och man kommer hit. Så enkelt är det.
Hamnen i Grönhögen är inne i en spännande utvecklingsfas.
– Sista mars blir ställplatsen strandskyddad och bilisterna får parkera på nya ställplatsen här strax intill. Nu gäller det att utveckla hamnen, som har gått bra i år. Ett dygn tog jag emot 23 båtar. Tjejerna i Uddens Bröd sålde nybakat bröd och solen sken och båtar anlände från när och fjärran. Det var fullt ös här. Vi är som en liten enklav här i Grönhögen.
– Nu vill jag ta bort allt skrot utmed kajerna och förlänga träbryggan för att kunna ta emot flera mindre båtar. Vi har inlett ett samarbete med kommunen och tanken är att få till en samlingslokal och en lekplats för barnen.
En luddig idé om färja till Sverige håller dock Peter för ”omöjlig”.
– Jag har varit med så länge att jag vet vad jag talar om. Jag har sett många linjer öppna och gå i konkan. Glöm idén!
Det bästa receptet för ett lyft av södra Öland är enligt Peter Hansson att ”allt börjar i Färjestaden”.
– Så snart turisten kommit över bron ska lockelserna och fördelarna med södra Öland presenteras.
Det som hände i Degerhamn gör Peter bekymrad.
– Tänk så fint det var där när ställplatsen fanns. Så många gäster och ändå så lugnt och städat. Och pengarna som rullade rakt in i byn! Det är sorgligt att man tvingades stänga.
Nästa år dubblar Peter Hansson jobbet. Då sköter han både hamnen och nya ställplatsen. Det rör på sig i Grönhögen. Och Peter hänger med!
nya ställplatsen växer fram…
Grävningar har gjorts mellan ställplatsen och det blivande ställplatskontoret i Grönhögen. Efter många år av ”fördröjningsarbeten” ser ställplatsen ut att bli verklighet.
Den nya ställplatsen i Grönhögen. Den i hamnen stänger.
Ytongfabrikens gamla spårområde kommer snart till nytta igen. Trästaketet har fästs i beslag från första delen av 1900-talet. Återanvändning blir ett allt vanligare begrepp.
Ställplatsen i solnedgångsljus.
Ytongfabrikens gamla spårområde. I bakgrunden ser vi den gamla Ytongfabriken, i dag södra Ölands intressantaste ”muséum”. Filmen om hur det ser ut inne i den gamla fabrikslokalen ser du genom att klicka här.
Det nedgångna men vackra funkishuset får snart nya funktioner…
Utsikten mot hamnen.
Utsikten mot havet. Spårområdet är här belagt med grus. Se mer av ställplatsen i morgondagens film på bloggen…
poppis bad
Många var de som besökte kalkbrottssjön i Grönhögen under värmeböljan. Båda parkeringarna var fullbelagda under flera dagar. Det är bara att hoppas att den nya utformningen av badet fungerar – för både markägare och badgäster.
Medborgarförslaget att levandegöra och utveckla badet kom från två politiker, nuvarande kommunalrådet Matilda Wärenfalk och fullmäktigeledamoten Henriette Koblanck, båda (S). Trevligt när politiker har kreativa idéer!
det bidde ingenting
Det var en gång en vacker klinkbyggd fiskesmack… Nu är det inte mycket kvar av henne i Gröhögens hamn. Bit för bit har hon huggits upp under hela våren och sommaren. Stenhögen till vänster var den tidigare ballasten.
Här ser man fortfarande att upphuggningen handlar om ”ett slags båt”.
Smack i två delar.
Dieselmotorn har stannat – för evigt. Allt har ett slut. Ett tidigare inlägg om smacken kan du läsa här.
Allt är nu borta. Inte en molekyl finns kvar. Det var en gång en vacker klinkbyggd fiskesmack…
Grönval i Grönhögen?
Är det den sällsynta grönvalen vi ser simma under en stäv i Grönhögens hamn?
Nej, det vi ser är en så kallad bulbstäv på den vackra lustjakten Peter von Danzig.
här kan du få smaka andra bullar
Tjejerna i Uddens Bröd & Bullar säljer sina egenbakade varor i en liten röd bod i Grönhögens hamn. Vera och Nicole Sandebäck och Wilma Rosenlund heter bagarna/expediterna/egenföretagarna.
När kulturorganet kom på oanmält besök höll Vera och Wilma ställningarna. Kunderna var många och efterfrågan stor. Därför har trion öppet 08 till 11 – eller ”till när bröd och bullar tar slut”.
Nicole Sandebäck kan du se i detta inlägg.
kraftsamling Grönhögen
Det sjuder av liv i Grönhögen. Båt efter båt angör destinationen. Segelbåtar, motorbåtar, båtar stora som hus och så små kajaker att man måste titta på dem två gånger för att se dem. Där finns båtar med två skrov. Och båtar med tre skrov. Här finns båtar i plast och i trä. De komma från öst, de komma från väst, de kanske till och med komma från pepparkakeland med tyska flaggor, med nederländska flaggor, med danska flaggor, med franska flaggor i flaggspel eller – vem vet? – som gös på stake kallad gösstake.
Husbilar bildar blankpolerade vita rader, längre för vart år som går. Och nästa år öppnar ny ställplats. Utanför bilarna står de obligatoriska vilstolarna och i dem sitta de obligatoriska en aning söndersolade paren lapande ännu mera sol, drickande ännu större drink, njutande ännu mera liv.
Det kryllar av folk i affär och på väg och på golfbana står ensamma och sällskap och slår ihjäl tid och grästovor med järnklubbor, svordomar och drivrar. I stenbrottet förvandlat till sjö lögar sig ung och gammal, man cliffjumpar, snorklar och solar.
På kondis kan du dricka kaffe till vågornas kluck och kommer du före 11 kan du köpa hembakat bröd av tre skrattglada Grönhögentjejer i deras lilla bod kallad Uddens Bröd & Bullar.
Vera och Nicole Sandebäck driver Uddens Bröd & Bullar tillsammans med Wilma Rosenlund. En film om dessa glada bagare visas snart på bloggen…
För en dagligcyklist som under andra månader än sommarens bara stöter ihop med en människa per vecka, känns det märkligt att nu behöva väja för andra cyklister på racer-, långfärds- eller mountainmodell samt horder av folk, vovvar, små och stora, snälla och snoriga barn, kepsgubbar med golfväskor, silverhårstanter med golfvagnar, geronter i golfbilar, utbölingar i kärror med konstiga registreringsskyltar och karavaner av andra små och stora fordon på två tre fyra eller sex hjul.
Det sjuder av liv i Grönhögen. I många andra hamnar är det stendött. Det finns mycket för övriga södra Öland, Länsstyrelse, landshövding, turistchef, utvecklingsguruer och kommun att lära av Grönhögen…
Lösningen
De vita prickarna i föregående blogginlägg var varken snöbollsmaneter eller vitlingar, utan flytande golfbollar i sjön på banan i Grönhögen.
information för badvett
Mörbylånga kommun har äntligen fått upp nödvändig information på grinden vid väg 136, alltså vid stigen till badsjön vid kalkbrottet i Grönhögen.
Infarten vid Eketorpsvägen är blockerad med en stor sten. Se tidigare inlägg här. Här är parkering förbjuden. Men vissa står där ändå, sannolikt beroende på att man inte berättar var ”hänvisad parkeringsplats” finns…
Kommunens informationssnickare excellerar i historisk berättarglädje på en av skyltarna vid badet.
fåglarna anfaller
Går du ut mot den lilla ön i södra sidan av sjön vid golfbanan i Grönhögen möts du av hundratals aggressiva tärnor som försvarar sina ungar. Trutar kan bli så närgångna att de hackar dig i huvudet, men så modiga är inte dessa mindre flygfän.
