Kategoriarkiv: Grönhögen

arena för ogjorda jobb

Hamnar fascinerar. Där råder ofta ”ett något så när överblickbart kaos”. Men framför allt sticker ogjorda arbeten besökaren i ögonen. Där exponeras helt öppet jobb som aldrig hanns med. Längs kajerna ligger rader av dåliga samveten och guppar till vågornas lullande kluckanden.

Vi ser backen – i fören – som skulle ha målats om för tre säsonger sen – ett jobb som sannolikt åter måste skjutas upp till i vår. Vi landkrabbor spanar in bord som bör bytas, tåg som ska splitsas, stål som ska rätas och svetsas, ribbdäck som ska nåtas, detaljer som ska fixas och trimmas – och enorma ytor som snarast borde skrapas och grundas och målas på nytt. På landbacken ligger ännu några skorvar i vagga med roder och propellrar pepprade med sylvassa havstulpaner – som sitter som berget, som kräver jobb och åter jobb.

Attityden till ägare av gamla skorvar i trä är lyckligtvis förlåtande. Ingen människa kan alltid hålla en sån farkost i topptrim. För en pedant kan en smack eller stånka med decennier på nacken bli lika med hemska döden.

En muntert färgsatt Nordstjärnan med ett originellt skrov i djärv färgsättning.

Titta så mycket arbete som ligger på rad utmed denna kaj?

På land strax norr om skutorna står vår tids ”vägsmackar” i militäriska led. Här är materialen plast och plåt och inget utrymme finns för personlig prägel. Alla ska vara lika blanka, lika vita – med cyklar i aktern.

Hav och land, stereotyp plast framför och bakom levande men krävande träbåtar.

Visst är det nåt härligt uppkäftigt med denna stäv med så markerad back!

Erica är ett riktigt charmtroll! Kan man skriva så om en smack? Jo visst kan man det. Jag gjorde det nyss.

De flesta skutor ligger nu i sitt rätta element. VG 100 är dock kvar på landbacken – med svår slagsida!

Gammalt och ”inte fullt så gammalt” i Grönhögens hamn. Närmast kameran ligger Sjöräddningens fartyg och framför henne guppar smackar överlastade med ogjorda jobb.

 

 


 

Annonser
Taggad

dagens ölandsbild 13 maj 2018

Denna tyska lustjakt är den största nöjesbåt jag hittills sett i Grönhögens hamn. Vi ska förresten dit igen – i morgon…

 

 


 

Taggad ,

Breaking news: Dags för asfalteringsjobben på cykelleden!

Chefredaktör Sune Flisa har förbjudit all publicering fram till måndag eftermiddag då Mörbylångapolitikernas svar på frågan om äldreboenden presenteras i analys och summering.

Men Sune har farit till Shimla i Indien, då han inte står ut med Öland Spirar. Därför publicerar vi ändå, ity det handlar om årets garanterat största nyhet. Som näst högst ansvarig får jag chansa. En världsnyhet kan inte läggas på lager. Jag måste tänka på läsarna. Det kan stå mig dyrt. Det kan bli kicken. Men läsarna går före allt annat. Och kicken eller en smärtsam lönesänkning eller en vänsterkrok är en världslig sak. Jag säger som Doris Day: Que sera, sera…

Allan von Kompost
redaktionschef

 


Det målas blå linjer där det ska asfalteras. Det läggs på lastbilslass efter lastbilslass med grus i olika storlek och färg. Det grävs och vältas. Man tutar och kör. Flera vattenhål nedanför Albrunna har blivit en sjö. Ned mot Grönhögen står grävarna i parad. Det är snart dags. Snart. Mycket snart!

– På tisdag börjar vi asfaltera, berättade en anläggare för vår utsände reporter Sigwahld Restorin.

Man börjar i söder och går norrut.

Årets viktigaste nyhet är därmed släppt av alvarsamt2. Du ser inte en rad om detta i DN, SvD, Expressen eller Aftonbladet. Gammelmedierna är alltid efter, alltid frånåkta.

Nedanför Albrunna har man i dagarna lagt ett rött, blött grus i tjocka lager. Detta avsnitt av leden blir ett av de vackraste.

Två bevattningsdammar har blivit en sjö. Alldeles bakom sjön ligger Kalmarsund. Här kommer nog många cyklister att pausa, kanske bada. En idé är att plantera in fisk.

Högst upp ser vi Albrunna by utmed väg 136. Cykelleden går på bortre grusvallen. Havet ligger till höger utanför bild.

 

 


 

Taggad , ,

där Öland tar slut

Vi fortsätter vår satsning på ”slow-video”! Denna film är nästan en halvtimme lång.

I dag cyklar vi från hamnen i Grönhögen. Väl nere på fyrplatsen hörs de detonationer som omtalas i inlägget och kommentarerna till Kraftiga explosioner. I videon hörs de som dova ”buller” sannolikt flera mil ut i Östersjön. Lyssna vid 23:02 och 25:24 och 25:46 och 26:11. Vad tror du ljuden kommer ifrån? Personligen tippar jag sjunkbomber.

 

 


 

Taggad , , , , , ,

punkt för marin långbänk

Den absolut sista bilden av Eliana. Delar av hennes botten lämnar här hamnen i Grönhögen. Andra inlägg om Eliana kan du läsa här. Eliana har kostat skattebetalarna i Mörbylånga kommun 470 000 kronor.

 

 


 

Taggad , ,

näst sista inlägget om eliana

Så ja. Eliana är upphuggen och uppsågad och bortforslad. Nu ligger bara bottensatsen kvar av henne i slipvaggan. En långbänk börjar närma sig målsnöret. Men det är en liten bit kvar. Det berättar vi om i ett kommande inlägg – det sista! Det allra sista om Eliana – tror vi.

Det ligger grovt virke i slipen. Man byggde rejäla skutor förr i världen.

En botten som varit med om mycket. Musslor, snäckor och havstulpaner har gillat Eliana.

Jag kan inte låta bli att tycka dessa bilder är sorgliga. De utstrålar ett slags vemodets poesi – med saltstänkta förtecken.

Babord eller styrbord? Ingen aning. Men bord är det!

Visst är bottenstocken angripen av nåt, kanske blåröta. Men den ser trots det förvånansvärt fräsch ut.

Skrovdelen till vänster skulle jag kunna tänka mig att rama in och hänga på väggen – som ”marin konst”.

Liten del av båt på stor slip.

Näst sista bilden av Eliana. En till kommer småningom. Sen finns ingenting kvar av henne i Grönhögens hamn… 

 

 


 

Taggad , ,

mot vattenverket i Grönhögen!

Grävjobben mellan det nya vattenverket i Södra Möckleby och Grönhögen fortskrider. Just nu är det Ventlinge och Grönhögen som mest och värst vältrar sig i leran. Det är blötare än blött och på många ställen hör man länspumparna mala entonigt. Men allt har ett slut. Jobben ska vara slutförda under 2018. Bilderna får berätta utan texter.

 

 

 

Taggad , , ,

Minusgrader – igen!

Så här kan det inte fortsätta. Det har kommit grus i vårmaskineriet. Utvecklingen går bakåt. Stopp och belägg! Men nånstans nere över Sydeuropa ligger nog snart nåt slags mildväder och snurrar och laddar för en attack norrut. Ja, så måste det vara!

Jag tog hojen till Grönhögens hamn. Där fick jag bevis på att fler än jag tror på en isfri framtid med plusgrader. Det är snart dags att kasta loss…

 

 


 

Taggad , ,

havsnära cykelled

Cykelleden nedanför Albrunna. Vi tittar norrut. När delen mellan Degerhamn och Grönhögen i projektet Fyr till Fyr blir asfalterad och  färdig kan den bli en skimrande pärla för hojare och vandrare. Initiativrika företagare utmed leden kan säkert öka intäkterna på allt som dessa behöver av husrum, dryck, glass, frukt, grönsaker och…  Ja, bara fantasin sätter gränser. Leden nedanför Albrunna går ibland bara något tiotal meter från Kalmarsund, och ingen skog skymmer. Det blir nästan som att cykla på havet…

Taggad , ,

myndighetshaveri på torra land

Epoken, långbänken, det handfasta beviset på kommunal och statlig oförmåga, på juridisk vilse-navigering i tät dimma och allmän handfallenhet tycks nu äntligen gå mot nåt slags slut. Ett företag har tagit på sig jobbet att hugga upp Eliana i Grönhögens hamn för 269 000 kronor. Du och jag måste betala.

Fiskekuttern Eliana blev till sist själv fångad i ett nät.

I drygt två år har Eliana legat och spärrat slipen i Grönhögens hamn. En myndighetsskandal av stora mått.

Åt vilket håll seglar skutan? Fören pekar åt vänster, styrhytten åt höger.

Eliana lämnar en del metall efter sig för återvinning. Stora delar av skrovet måste destrueras.

Jag hade en gång en båt, sjöng Cornelis Vreeswijk. I sången frågar han sig vart den tog vägen. Det får vi snart också göra. Allt har ett slut. 

Från södra hamnsidan.

Den enes död, den andres bröd…

Taggad , ,

arena för en tusenlapp

I Allt har ett slut berättade jag om den numera övergivna boulebanan i Grönhögen. En läsare tipsade om den nya – som vi hittade efter lite letande…

Du kommer till den nya boulebanan i Grönhögen om du tar till vänster direkt efter välkomstpelarna vid golfbanan.

Boulearenan består av en sandplan, en sittmöbel, några pinnar och snörstumpar. Boule torde vara en av de billigaste sporterna att utöva. Andra arenor är lite dyrare:  Friends Arena i Solna 2,8 miljarder kronor. Tele2 Arena i Stockholm 2,7 miljarder. Guldfågeln Arena i Kalmar 250 miljoner. Allt enligt Jönköpings Posten.

Taggad ,

allt har ett slut

Under senare år har det kommit ut flera böcker om plötsligt stängda och i hast övergivna fabriker, skyddsrum, villor, hyreshus, försvarsanläggningar, bolagshus, mackar, affärer, restauranger, byar. I ett styrelserum kan cigaretter ligga kvar i öppnat paket. En oöppnad ölburk kan stå kvar bredvid ett block fyllt med anteckningar. På whiteboarden i bakgrunden har någon skrivit ned viktiga argument för bolagets anställda att lägga på minnet. Men så hände något – och allt lämnades plötsligt som det stod. Bilderna har ofta en inneboende dramatik och en rejäl skopa sentimentalitet. Vad hände? Och varför?

Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia, har gett ut flera böcker inom denna udda fotonisch. Du når hans sajt, Övergivna platser, genom att klicka här. Jan har dokumenterat övergivna platser över stora delar av Europa.

Det finns exempel på övergivna byggnader och anläggningar även på södra Öland. Den gamla Ytongfabriken i Grönhögen är kanske det bästa exemplet. I samma by finns ytterligare ”en övergiven”, om än inte lika stor och komplex. Det är en boulebana strax söder om hamnen. Den ser ut som om den aldrig mer kommer användas. Men vad vet man mer än att pendeln slår?

Inom den bastanta träramen finns tre banor avdelade med blåa rep. Nu har ogräset tagit över.

En skrapa, en stående poängmarkör, en sittgrupp och en anslagstavla med en kratta. Men inget spel, inga spelare, inga skratt eller svordomar. Vad hände här – och när?

På denna anslagstavla fästes säkert en gång i tiden uppmaningar, spelresultat och datum för kommande matcher. I dag lyser den tom.

Om intresse fanns skulle det gå snabbt att få banorna i speldugligt skick igen. Men lågan släcktes tydligen. Varför?

Det finns fler som intresserar sig för ”förfall med DDR-känsla”. Kolla in detta inlägg på walkabout sweden.

Taggad , , ,

stinkande skönhet

Den södra raka piren i Grönhögens hamn är i sin enkelhet en arkitektonisk upplevelse, byggd av stora stenblock med ovansida belagd med kvadratiska, sannolikt handhuggna stenar. Längst ut står en underbar pollare i huggen sten. Dessvärre förfaller piren. Dessutom har den blivit tillhåll för skarven.

Denna bild togs sommaren 2016. Skadorna på pirens ovansida breder ut sig. Men piren var ännu ren och luktfri. I dag är piren en skarvtoalett.

Ska man ta sig ut på piren i dag bör man vara beredd på att plötsligt få smaka på den vidriga stanken från skarvarnas avföring. Den är rent bedövande. Den återinförda skyddsjakten på skarv har i mina ögon varit helt verkningslös. I exempelvis vattnen nedanför Albrunna ser vi skarven allt oftare, i allt större antal.

Taggad , ,

tuffa Tough tål allt

När det regnar från morgon till kväll är det skönt att fotografera – med en vattentät kamera. Min Olympus Tough 5 tål allt. Den har filmat i hav och i sjö, den har tagit bilder i ösregn och akvarium. Och jag har redan tappat den mot stenig mark – inga som helst skador! Man kan undra vad den är gjord av.

Gårdagens bilder av grävningarna vid Södra bruket och vid cykelleden i Albrunna togs i rätt envist regn och hård vind. Jag har tidigare varit en smula kritisk till kamerans JPG-bilder, men får nog mildra kritiken. Bilderna nedan – tagna i mycket dåligt ljus – är klart godkända. Slutartider mellan 1/20 och 1/125 sekund och 400-800 ISO.

Tidigare inlägg om grävningarna hittar du här. Och här. Och här. Och här. Och här. Och här.

Nere i den djupa gropen, som tidigare var vattenfylld och liknade en fiskdamm, jobbar nu Linus och Claes. Gropen ska bli grund för en av flera pumpstationer utmed sträckan Södra Möckleby-Grönhögen.

Grävningar utmed cykelleden ned mot havet i Albrunna. Leden är belagd med knivskarpt grus som kostat mig två punkteringar. Ute till havs ser vi fartyg på väg in mot Degerhamn.

Claes i gult, Linus i orange. De jobbar med dyrbar utrustning. En manick går på 300 000, en annan på en miljon.

De moderna grävskoporna är hungriga. De tuggar i sig som monster och är trots sin robusta konstruktion lättmanövrerade. Skopor, gafflar och andra tillbehör går att vinkla åt alla håll.

I Södra bruket gräver man mot norr. Man ska fram till reningsverket. Här tittar vi söderut på redan färdig grävning.

Stora delar av Alunbruksgatan är uppgrävd. Vy åt norr. – Alla jobb med ledningarna ned till Grönhögen blir klara nån gång under 2018, berättade en av jobbarna här.

 

Taggad , , , , ,

enorma ingrepp – snart omärkliga

I den alldagliga, högst odramatiska grävningen för nya rör mellan Södra Möckleby och Grönhögen försöker jag få till spännande bilder genom att utnyttja kontrasterna mellan sol och skugga liksom i ljusvariationerna i de stora jordbergen kontra det djupa diket. Som så ofta vet jag inte om jag lyckats.

Grävningen ser kolossal ut, men så snart rören är i backen och man har fyllt igen ser allt ut som tidigare – nästan. Det går undan med dagens maskiner.

Högst upp till vänster i bild ser vi allén mot Albrunna.

Vy åt andra hållet, åt norr.

I detta motiv finns mycket att använda rent fotografiskt. Luften är disig, vilket ger diffus effekt på objekt långt bort. Med fickkamerans längsta, mycket modesta brännvidd, har jag tryckt samman allén, och det djupa diket är dramatiskt i sig.

Den här typen av bilder blir effektfullare ju kraftigare vidvinkel du använder.

Reningsverket vid Södra bruket som snart degraderas till pumpstation.

Som stora blänkande daggmaskar ligger rören och solar sig vid norra infarten till Albrunna.

Taggad , , ,

grävning för nya rör – och vatten

Det grävs för dricksvatten. Det grävs för avloppsvatten. Det grävs från norr mot söder, från Södra Möckleby ned mot reningsverket i Grönhögen. Det nuvarande reningsverket i Degerhamn görs om till pumpstation. Och vattenverket i Södra Möckleby byggs större och effektivare.

För den fotointresserade:
Bilderna är tagna med Fujifilm X70, 400 ISO och nästan full öppning, därav de relativt korta skärpedjupen.

Hela Alunbruksgatan genom Södra bruket ska grävas upp. 

För att kunna ta sig till bruket med bil får man snart åka på cykelleden från Albrunna.

Uppförsbacken söderut från Södra bruket.

Samma backe som ovan. Den är avspärrad både upptill och nedtill.

Foto taget söderifrån genom staketet ned mot Södra bruket.

I Albrunna har man grävt en stor rund grop. Kanske en fiskdamm medan jobbet pågår?

Två slags rör från Albrunna mot Grönhögen.

Igenlagd grävning i Albrunna. Vi tittar norrut.

Skymningen sänker sig över lägderna väster om Albrunna.

Precis innan solen ska gå ned flyttar molnen på sig och landskapet bjuds en skopa färgvärme innan mörkret lägger sig.

Hur länge kommer de nya rören att hålla? Jag frågade en grävare. Han hade inget svar. Kanske 50 år? Men de kan lika gärna grävas av nästa vecka. 😉

Taggad , , ,

reflexer

Det är inte ofta man som fotograf kan fånga reflexer från både sjö och hav i en enda bild. Men här i Grönhögen gick det prima. På andra sidan havet skymtar Sverige. Skåne ligger ganska nära till vänster, Lappland väldigt långt till höger. 😉

Taggad , ,

ölands minsta hamn?

Hamnen ligger i norra Grönhögen, väl dold nära golfbanans hål nummer ett. Är den inte minst på Öland har den i alla fall Ölands smalaste inlopp där svanarna på bilden är på utgående. Eller?

Den lilla hamnen ligger vägg i vägg med sjön nedanför gamla Ytongfabriken. Hela detta område mellan den stora hamnen och golfbanan rekommenderas den som är nyfiken. Här finns industrihistoria, vackra vatten, fåglar, konst och bländande horisont.

Från den lilla hamnen kan man gå denna landremsa ned mot den stora hamnen. Till vänster sjö, till höger hav.

Taggad ,

marin långbänk

Grönhögens hamn från norr mot söder. Vid horisonten till höger anar vi fyren Långe Jan där Öland tar slut. Inne i hamnen ser vi en gammal smack ligga i slipvagga. Men det är inte vilken smack som helst. Hon är en gammal dam som genom sin nuvarande geografiska position är på väg att utvecklas till en politisk långbänk i Mörbylånga kommun – en marin sådan. Man räds upphuggningskostnader på upp mot modiga 100 000 kronor.

Här är hon på nära håll, Eliana. Under flera år har hon blockerat rampen för exempelvis Sjöräddningen. Ingen har lyckats få bort henne. Det snackas om att politikerna nu ska vända sig till farbror Kronofogden för att få hjälp. Ibland undrar jag hur småttigheter kan tillåtas ta så mycket tid och skapa så mycket byråkratiskt tjafs. Politisk handlingsförlamning kan ta sig många uttryck. Dramat fortsätter alltså. Ska det pågå ytterligare några år, eller kanske till och med decennier? Den som lever får se.

Taggad , , , ,
Annonser