Förr sa man att svenskt stål biter. I dag får vi ta detta påstående med ett lastfartyg salt. Utflyttningen av sittmöbler i Grönhögens hamn visar nämligen att stålet inte tål temperaturer under + 13 grader.
I dag, då det blev just + 13 grader, står nämligen sittmöblerna där igen efter den långa höst-vinter-vår-förvaringen i varmbonat lager för att möblerna inte ska bli kalla om fossingarna och därför bli förkylda.
Kulturorganets ständiga krav på sittmöbler och tron på dess turistlockande effekter besannades mitt framför vår utsände fotografs ögon: En tysk seglare anlade genast så nära sittgruppen han bara kunde, debarkerade skutan och utbrast på tyska med förståendeförsvårande dialektmix:
– Oh, was für ein wunderbarer Sitzbereich. Hier wollen wir alle unsere Tage bleiben …
Därpå slog den tyska flaggan ut i den hårda nordliga vinden och någon i kajutan tog ton… Den tyska nationalsången steg som myggsprej mot himlapällen…
Den tyska flaggan har just slagit ut… Utanför bild står den tyske kaptenen och strålar av lycka inför synen av den praktfulla sittmöbeln.Nu vet vi att svenskt stål biter i ned till + 13 grader. Under denna magiska gräns insjuknar bordsben som dessa i de hemskaste sjukdomar.
Samhällsbyggnadsnämnden i Mörbylånga kommun har kanontorskat mot den ideella föreningen Grönhögens Båtklubb. Även Nejmyndigheten har åkt på en fetsmäll i fajten mot Grönhögens Båtklubb.
Bakgrund: Samhällsbyggnadsnämnden ville ha 4 795 Gurra av båtklubben för handläggning av miljötillsyn.
– Nä, nä, sa båtklubben och överklagade nämndens beslut till Nejmyndigheten (av reaktionära även kallad Länsstyrelsen).
Nejmyndigheten, de dumma jävlarna, avslog överklagandet.
Båtklubben överklagade då Nejmyndighetens korkade beslut till mark- och miljödomstolen. Den ger nu båtklubben rätt och upphäver både Nejmyndighetens och Samhällsbyggnadsnämndens extremt IQ-befriade beslut.
En knockoutseger som nu firas hela sommaren i Grönhögen.
Som Shimla News redan har berättat har alltså Mörbylånga kommun placerat ut en sprillans ny sittmöbel vid gamla boulebanan i Grönhögen. Kommunen och byn är att gratulera. Nu återstår att se om möbeln får stå ute året runt – en förutsättning för god besöksfrekvens.
Möbeln har till och med grill. Här fattas bara en entrecôte och ett glas rödtjut.Gruppen är intelligent placerad. Här är ofta nästan vindstilla trots ständig pålandsvind. Ju flera löv som slår ut, desto lugnare blir det.Den tidigare sittmöbeln i förgrunden. Den var så liten att om en vuxen människa lyckades åla sig in på sätet kom hen aldrig upp igen.
Nu muddras inloppet till Grönhögens hamn.Skopor, stenbumlingar och maskiner.Samma slags stenbumlingar som användes till pirbygget ska användas i hamnen. Men var vet jag inte.
Nu börjar den se ut som en pir… Notabelt är att precis här i Grönhögens hamn har det tidigare funnits en pir – på samma ställe till och med. Människan är duktig på att gång på gång uppfinna hjulet.
Inte nog med att Ölands imploderade cykelled numera kallas Fyr till Grönhögen såväl i Sverige som i Indien. Nu omvärderar indiska cykelledsguider även orten Grönhögen. I en lång artikel i Shimla News – i uppgiven ton – ifrågasätter man utvecklingen på hela södra Öland, och Grönhögen får sig sannerligen en släng av den indiska hickorysleven:
”Den pittoreska lilla orten med den vackra hamnen och med så mycken inbyggd sisu betygsatte vi tidigare till maximala sju poäng på den femgradiga skalan. Detta toppbetyg sänker vi nu till noll – så underkänd en ort nånsin kan bli. Anledningen är en: Borttagandet av sittmöblerna i hamnen. Grönhögenbon är en konstig prisse, hen sitter halva året och står den andra.”
Vi på kulturorganet kan bara instämma, grönhögenbon är en olöslig gåta.
ICA Grönhögens parkering är ofta halv- till helfull.
Lokala medier berättar att ICA Grönhögen häromdagen vann ICA:s Guldäpple i kategorin Årets säljraket. Butiken i Grönhögen är alltså den ICA-butik som ökat omsättningen procentuellt mest under året som gått.
Läsare på hugget har med bestörtning noterat att kulturorganet har inlett krig – ett av många – mot bakåtsträvande krafter på södra Öland, speciellt mot dem i Grönhögen. Målet för dessa stockkonservativa och onda strömningar är att få bort alla turister och besökare genom att ta bort alla sittgrupper i hamnen – alltså byns hjärta, lungor, hjärna, lever. Död åt turisterna och besökarna! lyder deras lömska agenda. Läs mer här. Och här. Och här.
Kulturorganets spioner har noterat att dessa mörkrets krafter verkar även utmed stranden i Mörbylånga. Vi kommer därför att trappa upp kriget och övergå till betydligt kraftigare vapen under vår härförare Sune Flisas enväldiga ledning.
– Vår kamp rör humanitära värden som varken får stukas, vanvårdas eller berövas oss, säger han i en stort uppslagen artikel i Shimla News.
Han tillägger att segern kommer att firas ”inom mycket kort tid” och han avslutar med att tacka ”den enda rörelse som tänker på besökarnas och turisternas bästa på hela Öland” – kyrkan!
– När jag får slå mej ner i nån av sittgrupperna på kyrkogården i Ås eller utanför kyrkan i Gräsgård hör jag änglarna sjunga och paradisets port öppna sej, säger han och tillägger: Utnämn kyrkan på södra Öland till Ölands enda turistbyrå.
På kyrkogården i Ås står inte mindre än två kompletta sittgrupper med rejäla bord och sköna soffor. Två! – Kyrkan gör här en gudabenådad insats, säger Sune Flisa och fortsätter: Södra Ölands pastorat visar vägen för hur mänskligheten ska behandlas. Ingen ska behöva stå upp och dricka kaffe från oktober till maj. Pastoratet borde tilldelas alla tänkbara turistlockarutmärkelser som finns i kommunens idétrötta stridsledningscentral. Gud vare med pastoratet! avslutar Sune Flisa.
Som en enorm utomhuspool eller hockeyrink ser den ut, den gråvita skapelsen norr om Medborgarhuset i Grönhögen. Inom kort kan du se film om både poolen och om hur arbetet utvecklas nere i hamnen…
Fram till mitten av oktober stod tre kompletta sittgrupper på denna brygga i Grönhögen, från hamnkontoret och ut mot bryggänden. Någon med sinne för att skrämma bort besökare från södra Öland har nu bestämt att även sittgrupperna ska bort, sannolikt för vinterförvaring till maj nån gång… Smart!Satsningen på att få flera att flytta till och besöka och utforska södra Öland tar sig märkliga uttryck. I mitten av oktober tar man bort alla sittgrupper – och de kommer inte tillbaka förrän i maj. ”Låt dom jävlarna sitta på backen! tycks vara andemeningen. Kulturorganets utsände förstår ingenting…Besökare ska behandlas som andra klassens medborgare i Grönhögen. Ta bort alla sittgrupper; låt dom jävlarna stå! På bilden ser du soffan ”EU-pall”, konstruerat av kulturorganets utsände.Hitom den ser vi skrivbordet ”Flaggstångsfundamentet Elin”.
Ett stort område norr om Medborgarhuset i Grönhögen vallas nu in för lagring av muddermassor från hamnen. Yttermåtten är ungefär 100 x 70 meter.
Det är bara att hoppas att upplaget blir tätt, eftersom bottenmassor från hamnen torde vara ”extremt miljöfarliga”. Det är inte länge sen man använde havet som soptunna för allt från bilvrak och bilbatterier till allehanda gifter, skrot, byggavfall, plåtfat med diverse innehåll med mera med mera.
Kåkarna ned mot havet lär ha egna brunnar. Dessutom ligger de i en ganska brant sluttning. Ett eventuellt läckage skulle kunna bli ödesdigert.
I mitten av oktober stänger Öland. Ridå ned! Man stänger och tar bort. Inget ska visas, inget ska sticka ut, inget ska synas. Alla ska gå i ide till i vår. Öland är en brunbjörn.
I Grönhögens hamn har införts sittförbud. Från mitten av oktober till mitten av maj – sju månader – finns inga sittmöbler. I Grönhögens hamn får du stå i sju månader. Alla sittmöbler är borttagna. Sittgrupperna tål inte minusgrader. De blir förkylda av höstväder. För massor av år sen insåg man hamnens enorma dragningskraft! Den är en turistmagnet! Vi ska satsa på hamnen! Hamnen är allt – låtom oss till och med muddra den! Men tag för fan bort sittmöblerna.
Alla hamnbesökare ska stå. Stå och titta på båtar som kommer och avgår. Stå och dricka sitt kaffe! Stå och spana på sina fåglar! Stå! Soffor kommer i maj så gnäll inte! Du som är 90 eller är sjuklig ska också stå. Pjoska inte! Vi vet bäst hur vi får besökare att trivas. Stänga ned och få folk att stå är modellen för en ort som vill utvecklas. Så är det. Och så ska det alltid vara.
Jag ger blanka fan i Grönhögens hamn och styr kosan mot soffan Billy vid bordet Listerby och den andra soffan Hemstanäs. Denna grupp har stått ute året om sedan 1251. Byggd av soldaten Botvi Långsnut av prima drivved, hopspikad med oxtänder. I 769 år har den stått där på stranden nedanför Albrunna by, året om, sekel efter sekel. Den som eventuellt kom på den sjuka idén att försöka ta in denna möbel i mitten av oktober för vinterförvaring ska – enligt sägnen – gripas av en svart virvelvind för att dränkas uti Kalmarsund, något som drabbade den egotrippade bonden Ragge Sighløgh om hösten år 1399. Ragge lär bara ha hunnit lägga sin högerhand på Billys armstöd förrän han fördes ut över havet för att aldrig mer återkomma. Hans skrik hördes av boende ända nere vid Grönhögens hamn…
Vad lära av denna sägen, av denna dags spaningar från tvåhjulingen? Jo, att allt går sin gilla gång, att det är i det närmaste hopplöst att ändra på sakernas tillstånd. Detta konstaterande bör i sin tur intressera människor som sysslar med att locka folk till ön, som vill se flera på Öland, som ställer sig positiva till turister, som säger att hela Sverige ska leva, som påstår att allt går.
Tack Botvi Långsnut! Vi ska i eviga tider hedra ditt minne.
Botvi Långsnuts möbelgrupp i Albrunna. Den till hälften urdruckna brännvinsflaskan ställde Botvi på bordet den 22 oktober 1251 då bygget av sittmöbeln var slutfört. Botvi lär ha tagit sig fyra stora klunkar för att sedan långsamt föra flaskan mot bordet till oförglömliga orden: ”Det är en liten rörelse för mej som människa, men ett jättelikt språng för mänskligheten”. I dag vet vi alla att han hade rätt.
Futt på plats i Grönhögens hamn. Enligt NCC-kille inleds muddringen om ungefär en månad. Man börjar vid småbåtshamnen i söder.Innan muddringen dras igång måste man göra en del jobb här norr om Medborgarhuset där muddringsmassorna ska förvaras.
Tvivlare må ursäkta, men under oktober månad börjar man faktiskt att muddra hamnen i Grönhögen, den lilla pärla som skulle kunna utvecklas i stort sett hur mycket som helst. Sommartid kan här ligga 25 segelbåtar från många olika europeiska länder, affär finns i byn, liksom ställplats och intilliggande sportfält med utomhuspingis, padel-, beachvolley- och boulebana. Det snackas också om ett blivande utegym…
Kulturorganet har länge hävdat att Grönhögen kan bli södra Ölands kraftigaste motor. Nu blir den ännu starkare. Vaknar sen också kommunen upp och inser möjligheterna så…
Denna lilla provfilm inför muddringen är gjord i dag med en gammal systemkamera som inte ger lika bra bilder som mina GoPro-kameror. Men den har fördelen att kunna förses med olika objektiv. Kvaliteten är alltså inte tipptopp, men håll till godo ändå.
Sportig, sensuell, sober, sofistikerad, skarp, skön, supersnabb – och utan akterspegel. Inforsande vatten ska så snabbt som möjligt tillbaka till havet. Denna speedseglare hittade jag i Grönhögens hamn i somras.
Kulturorganet börjar nu få en bild av hur muddringsarbetet i Grönhögens hamn kommer att gå till.
Vid småbåtsbryggan muddrar man från land med grävmaskin. Rännan in i hamnen muddras från pråm. Och så bygger man en liten pir ut från småbåtshamnen. Det berättar Jonas Josefsson, NCC.
Kulturorganet kommer att följa delar av arbetet i text, foto och film.
De stora grushögarna i Grönhögen ska användas under muddringsarbetena i hamnen, som inleds senare i månaden.Materialet ska bland annat nyttjas till bygge av den pir som ingår i projektet. Det berättar Jonas Josefsson, NCC, för kulturorganet.
De här skorvarna låg tidigare på andra sidan bryggan, åt söder. Där ska inga båtar få ligga när muddringsarbetet i hamnen inleds under hösten. Båtförflyttningen är kanske ett tecken på att muddringen verkligen blir av. Men osvuret är bäst. Enligt sjöräddningskille har tidigare avsatta pengar helt plötsligt använts till annat än muddring. – Jag tror inte på det förrän jag ser mudderverket jobba, sa han till kulturorganets utsände…
Ytterligare ett tecken på att en muddring kan vara på gång är att den ena av de två gröna bojarna i hamnen är bortplockad. Muddring eller inte muddring? Den som lever får se…
Du köper en tågbiljett Stockholm – Göteborg. När du klivit på tåget säger konduktören att du bara kommer till Alingsås. Därifrån får du ta dig till Göteborg bäst du kan.
Exemplet visar hur det har gått på Öland – med cykelleden Fyr till fyr. Tanken är att du skulle kunna cykla från Långe Erik i norr till Långe Jan i söder. Men efter tio års jobb gör hela projektet halt. Du kommer inte till Långe Jan. Du kommer bara till Grönhögen, en mil från målet. Punkt. Slut. Avstigning för samtliga passagerare!
Då har man ändå satt sprätt på över 100 miljoner kronor – en tiondels miljard. För att eventuellt återstarta det strandsatta projektet måste 20 miljoner tiggas ihop av de politiker som inte en enda sekund offentligt har ifrågasatt projektledningens sjabblande i EU-projektet Fyr till fyr.
Om den som byggde Västkustbanan mellan Stockholm och Göteborg gav upp jobbet i Alingsås skulle det bli en av årets största inhemska nyheter. Men i fallet Fyr till fyr som avslutas i Grönhögen och lämnar hela den öländska sydspetsen utan cykelled säger inte politikerna flasklock. Vilka band finns mellan gammelmedierna, politikerna och projektledningen? Vilka vänskapskontakter förlamar framsteg och fullbordan? Sannolikt många. Sannolikt alldeles för många. Öland är en liten sluten värld i världen med få invånare i två små kommuner. Alla känner alla. Det är upplagt för lokal nepotism. Kliar du mig kliar jag dig. Håller jag käft om ditten, kniper du ihop limpsaxen om datten. Tänk på ytan! Dra inte upp fel och brister!
Den nästan halvmilslånga sträckan från Kungsgården ned till fyren är en ”turistisk mardröm”, påpekad och analyserad av Claes Elinder i hans bok Rädda Sydöland! Men inga politiker har modet att ta kampen mot Länsstyrelsen, Trafikverket och ”de kungliga myndigheterna” som med järnhand driver tesen att ”allt ska förbliva som förr” (läs: som på 1600-talet). Minns hur man för några år sedan avfärdade tankar på att dra cykelleden utmed Karl X Gustavs mur. Då var argumentet: ”Muren får inte störas!” Och då ska man veta att muren inte är ett unikt original från 1600-talet utan ett sketet kopiebygge från 1930-1940-talen.
Ann Willsund, kommundirektör, också kallad kommunchef. Enligt vanligtvis välunderrättad källa hölls i dag möte mellan kommunen och bland andra Trafikverket. Kulturorganet söker Ann Willsund för en kommentar…
Ann Willsund är undantaget. Hon har sagt vad hon tycker. Men hon är inte politiker, utan kommunchef. Till kulturorganet sa hon i somras:
– Cykelvägen! Att den inte kommer ned till Ottenby är verkligen pinsamt. Läs mer här.
Den fyra kilometer långa sträckan från Kungsgården till fyren Långe Jan är sannolikt Ölands viktigaste turistväg. På den färdas varje år 400 000 turister. Men den är smal och farlig och den saknar cykelled. Dessutom betar får, kreatur och hjortar utmed sidorna. Inte heller vatten är draget till udden. Det transporteras dit i tankbil – år 2020. Miljösäker rening av toalettvatten finns inte heller. Skiten rinner ut i havet.
Så vad göra? Varför händer ingenting? Tidigare i sommar intervjuade vi Claes Elinder sen han gett ut sin bok Rädda Sydöland! I filmen nedan blir du varse hans intryck av hur våra myndigheter gör livet surt för den som vill lösa problematiken, hur olika myndigheter biter sig fast i heliga frågor och får en eventuell lösning att likna hela havet stormar i en mycket avlägsen framtid…
