doft av hav och jord

Cykeln spinner. Det är nästan vindstilla. Trots det kluckar vågorna – och till och med bryter – utanför Grönhögens hamn. 11 grader varmt. Det doftar nyvänd jord. Och hav. Det går fortfarande att äta vildäpplen. Vintern är långt borta. Mycket långt borta.

Växelplogen jobbar i den bördiga jorden ned mot Kalmarsund. Jorden doftar, vad? Det går inte att svara på. Jord doftar kort och gott jord.

De ligger där i hundratal. Härligt färgsprakande. Endast till maskarnas nytta – och mitt öga.

Om man inte såg äpplena skulle det vara svårt att säga vilken årstid vi ser på fotot.

Nästan blankvatten i Grönhögens hamn. Långe Jan i fjärran. Det är tyst.

Uppsågad smack i Grönhögens hamn. En gång i tiden var hon en vacker klinkbyggd skuta. I dag är hon bara klinkbyggd.

Färdigsnurrat. Färdigstyrt. Allt har ett slut…

Maj eller november? Runt 15 grader i solen, som ännu värmer en smula.

Det var det. Den långa resan är slut…

 

 

---

 

Annonser

Internationell film: Kärlekens makt

Det kom ett paket till redaktionen. Från Indien. I paketet låg en rulle film, en gammal hederlig celluloidremsa, 35 millimeters med små rektangulära hål i sidorna. Där låg också ett brev. Det var från Sune. Sune Flisa. Han skriver:

---

Mina högt älskade arbetskamrater. Så jag saknar er. Ni fyller mitt hjärta med värme varje dag och det ska bli underbart att snart få komma hem till er.

By the way… Om ni har klent med värdigt stoff till kulturorganet (det brukar ju bli så när jag inte är där) kan ni lägga ut denna magiska film gjord av Indiens helt dominerande filmregissör Rahu Jawaharlal. Där ligger Bergman i lä, ska ni veta! Den romantiska rullen heter på svenska ”Kärlekens makt” och är inspelad i år med idel världsstjärnor i rollerna.

Ni får alla rättigheter till mästerverket, ni får publicera det på ett villkor: Att ni lägger ut det osett. Inget glansnummer mår bra av smygtittning. Och rent moraliskt kan ni ju göra som ni vill nu när Allan vandrar i Anderna. Hoppas förresten att han går väldigt långt. Det skulle göra honom gott. Han har verkat väldigt aggressiv och ombytlig i humöret den senaste tiden.

Nå väl. Nu ska jag själv avnjuta filmen till en stor indisk öl och en ugnsbakad indisk korv, ”korv Mandalay”.

mina tankar är alltid hos er

Eder Sune

---

Och vi gör faktiskt som Sune vill. Vi har ont om inlägg och våra läsare och tittare uppskattar säkert ett ”internationellt avbrott” mitt i den dimmiga sydöländska vardagslunken.

Nu ser vi en vacker film tillsammans, ”Kärlekens makt”. Den titel vi ser nedan är nog bara ett så kallat förspel – som vänlige Sune bjuder oss som bonus. Efter det börjar mästerverket…

Gunnar Schabroll
nattredaktör och tf chefredaktör

 

 

 

---

 

november

En månad utan charm? Nej då, till och med fåglarna sjunger och kraxar och hackspetten hackar fastän vi tuffar på allt närmare jul…

 

 

---

 

väntan

Klockan är 17:41. En frisk byig vind drar i från sydväst. Solen har precis gått ned. Utanför Södra bruket ligger M/S Envik för ankar. Om några timmar är det november. Hur blir det med Cementa? Kommer vi att få se M/S Envik tuffa in i Degerhamn även i fortsättningen? Ingen vet. Ännu.

 

 

---

 

optisk villa – eller mental

Om man sätter sig i gömslet vid Seby läge, häller upp en kopp kaffe och stirrar ut över hav och himmel kan man för en kort stund få för sig att det fortfarande är sommar. Men så känner man att handskarna är för tunna och att kaffet redan har kallnat…

 

 

---

 

det hungriga havet

Kulturorganet har tidigare berättat om hur Öland krymper, hur havet äter sig in i öns västra sida. Häromdagen kunde vi se att ytterligare någon halvmeter kust nere vid Södra bruket har försvunnit ut i havet.

”Taket” över det gula partiet på bilden sträcker sig nu en meter ut över fast mark. Går man ut där kan man dråsa i backen med en duns.

Träd efter träd rasar ned på stranden för att småningom dras ut i havet…

Närbild av kampen mellan hav och land. Detta ”röda ras” känner jag inte igen. Det är nog ganska färskt.

För några år sedan gick en liten stig ned från terrassen till vänster. I dag är den borta och man får göra ett drygt meterhögt hopp för att komma ned till stranden.

På sina ställen bör man vara lite försiktig. Relativt stora stenar kan plötsligt rasa ned, om en sekund eller om en månad.

 

 

---

 

frisk vind från nordväst

 

 

---

 

tungt monument

Vid norra sidan av kyrkogården i Hulterstad finns monumentet över de svenska örlogsmän som omkom då för snålt revade regalskeppet Kronan girade för snävt och kapsejsade. Krutlagret i fören exploderade och fler än 800 man miste livet. Efter förlisningen spolades drygt 180 lik upp på stranden vid Hulterstad. Kantringen skedde under en drabbning mellan den svenska och den förenade dansk-holländska flottan sex kilometer utanför Hulterstad 1 juni 1676.

Kronan var 52 meter lång, 13 meter bred, hade drygt 6 meters djupgående och ett deplacement om 2 300 ton. Hon var bestyckad med 105 kanoner. Kronan ligger på 27 meters djup. Under 20 års dykningar har man bärgat 20 000 föremål från henne.

En mycket innehållsrik sajt om Kronan hittar du här.

Vi skrev om Kronans undergång redan 2013 då Lars Einarsson berättade och visade intressanta bilder vid hembygdsföreningens årsmöte 2013 på Cementa i Degerhamn. Du läser det reportaget här.

Det enkla och stilrena monumentet består av fyra stora stenplattor och ett större stockankare.

 

 

---

 

höstkänning?

Vissa morgnar kan det kännas som om hösten står och lurar bakom knuten… Det har blivit svalare, blåsigare och gässen plogar i skyn. Men så illa kan det väl inte vara? Att det snart är höst, menar jag. Nä, jag tänkte väl det. Sommaren fortsätter…

Å andra sidan ser blommorna i Stadsparken inte helt fräscha ut… Det är nog lite höst ändå. Snart…

 

 

---

 

en kvar…

I förrgår återstod bara en av ursprungligen sju snurror kvar i plurret. I dag är nog alla nedplockade. Återstår att riva fundamenten och linda upp 11 kilometer elkabel…

 

 

---

 

nu blommar det!

En slarvigt målad vägg? En tavla? Nej, algblomning i Grönhögens hamn. Om algblomning skriver Wikipedia en text som är så paradoxal att den är rolig: ”Det går bra att bada under algblomning, men man ska inte svälja vattnet och det är bra att duscha efter badet eftersom algerna kan orsaka hudirritationer. _ _ _ Husdjur, boskap och vilda djur löper stor risk att bli förgiftade och kan till och med dö av förgiftningen.”

 

 

---

 

alvkälla

Utloppet av Alvkälla i Kalmarsund ger ett frodigt intryck.

Men flödet i bäcken från källan är minimalt, runt en halvliter per sekund.

 

 

---

 

Grönhögens hamn – allt populärare destination

Vi söker oss till havet för att undkomma den envisa hettan…

Grönhögens hamn blir alltmer internationell. Den verkar ha blivit ett begrepp på den marina Europakartan. Segelbåtar och husbilar från hela Europa lägger till här – och ställs upp. Stämningen är avslappnad, folk är trevliga och pratglada. När jag senast var där surrade luften av franska, tyska, norska, holländska – och skånska!

Båtmixen är ögonfröjd för en gammal båtentusiast. I detta bildsvep ser du några udda båttyper bland mängden konventionella. Kolla exempelvis in bilderna 2-7 av den vackra kanottriggade träbåten Phönix från Fleckeby sydost om tyska Flensburg! Hon har två master utan fock, som på den en gång så populära lilla snabbseglande C-kantoten. En lustig detalj är jollens genomskinliga botten. Genom den kan man nog skåda många svartmunnade smörbultar.

Bilden längst ned visar en tidigare minsvepare byggd i trä. Mer om henne i ett kommande inlägg…

Bilderna är tagna med en Fuji X30 och är automatiskt bildbehandlade i PhotoShops Arkiv/Skript/Bildarbetare.

 

 

---

 

kallbad, varmbad, ståbad, tjurbad

29,5 grader i skuggan. 49,7 i solen. Det gäller att hitta svalka – på land eller i vattnet. I Seby läge kan alla bada, både kreti och pleti och kreaturen.

Botten i Seby läge består av alldeles plana kalkskivor. Och det är så långgrunt att man kan gå halvvägs till Baltikum. Njae, det var kanske en mindre överdrift.

Det finns kallbad. Och det finns varmbad. Och så finns det ståbad. Då står man bara rakt upp och ned och tjurar – medan man badar!

 

 

---

 

dagens ölandsbild 12 juli 2018

Solen går ned över seglarna i Grönhögens hamn.

 

 

---

 

törnrosasömnen bruten

Efter vinterns Ölandsnirvana vårar allt successivt upp sig och folklivet blir allt livligare och mer färgmättat. Husbilar och segelbåtar med glada nyfikna människor från hela Europa kommer och hälsar på, exempelvis som här i Grönhögens hamn i dag. Utanför bild, bredvid tysken och dansken låg en fransman och en EU-flaggad yacht. Tänk att det finns både folk och myndigheter som vill stänga allt, att ingenting ska hända, att allt ska ligga i träda och var lika gråmulet som under vintern!

 

 

---

 

Annys Fiske

Annys Fiske hade öppet i går, söndag. Då vet vi att det är sommar. Ett längre reportage om Anny – som egentligen heter något helt annat – kan du läsa här.

 

 

---

 

dagens ölandsbild 18 juni 2018: Bläsinge hamn

Bläsinge hamn på Ölands östsida är värd ett besök. Men slutet av vägen dit är rena skräcken med djupa uppsågningar i vägbanan – sannolikt för fiber. Märkligt att man inte varnar för dessa vägskador med skyltar. För cyklande kan de vara direkt farliga.

 

 

---

 

algblomning

9 juni varnade kulturorganet för snar algblomning i Östersjön. Nu är den här.

 

 

---

 

7 snurror till skrotning

De 7 snurrorna vid Utgrunden i Kalmarsund ska nu rivas, något vi skrev om redan förra året. Enligt Östran kopplas snurrorna bort från nätet i övermorgon och under veckorna 27-30 sker ”slakten”. Parken invigdes år 2000.

 

 

---

 

svartmunnad smörbult

Miljöförändringarna tycks accelerera. 1990 hittades den svartmunnade smörbulten utanför Polen. 2008 kom den in på svenskt vatten och 2014 intog den Kalmarsund. Man kan nog befara att den inom några år finns i hela Östersjön. Den svartmunnade smörbulten är en så kallad invasiv art, alltså en firre som egentligen inte ska finnas här. Troligen har den kommit hit från Kaspiska havet med vatten från fraktfartygs ballasttankar. Den lär kunna ställa till det ordentligt för andra fiskar, romrövare som den är. Och den är glupsk, det ryktas till och med om att den biter badande. De enorma mängder döda smörbultar som den senaste tiden flutit i iland på Ölands västkust är till större delen utlekta hanar. Det som oroar mig är att inte ens måsarna tycks äta dem, trots att den anses som en god matfisk. Både torra och relativt färska fiskar ligger orörda på stränderna. Dessa fem låg på en meter strand nedanför Albrunna. Den svartmunnade smörbulten kan bli upp till 30 centimeter lång. De på bilden är knappt 20.

 

 

---

 

döende hav II

Alla havsvyer ger ett friskt och härligt intryck – så länge man ser havet på avstånd. Här är vi vid stranden nedanför Hammarby i slutet av april.

Ju närmare vi kommer stranden, desto mer växer min oro för den marina miljön…

Är detta ”vackert gröna” en signal om att någonting är fel? Jag tror det. På många ställen där odlad jord ligger nära havet ser man dessa gröna alger. 

Under vårvintern och våren sipprar vatten från Östersjökusterna ut i havet. I dessa små små bäckar slår denna grönalg till. Den finns ibland flera meter upp på land. Bäckarna är nästan omöjliga att visa i stillbild, men syns tydligt på video. En sådan kommer småningom…

Såna här sjok av grönalger kan vara många kvadratmeter stora. Som akvarist känner jag igen symptomen: övergödning i kombination med starkt ljus.

Den här typen av alger – de är säkert fler än en sort – finns även i diken och pölar med sötvatten.

 

 

 

---

 

döende hav

När man ser såna här vackra vyer utmed Ölands västkust är det svårt att förstå att Östersjön håller på att dö.

Det milda ”Skagenljuset” får allt att se friskt och livskraftigt ut. Men det vi skådar är en ”futuristisk katastrof”.

Snus är snus om än i gyllne dosor, säger man. Skit är skit om än i vackert motljus, kan man påstå utan att darra på manschetten. Och snart är algblomningen här. För dig som vill veta mera, läs här. De här bilderna är tagna i början av april. I ett inlägg 10 juni kan du se hur det ser ut i slutet av samma månad…

 

 

---

 

sommar!

Badbryggan nedan Albrunna är monterad. Då är det sommar. Men notera det låga vattenståndet. Djupet vid bryggänden är ”icke dykvänligt”.

 

 

---

 

arena för ogjorda jobb

Hamnar fascinerar. Där råder ofta ”ett något så när överblickbart kaos”. Men framför allt sticker ogjorda arbeten besökaren i ögonen. Där exponeras helt öppet jobb som aldrig hanns med. Längs kajerna ligger rader av dåliga samveten och guppar till vågornas lullande kluckanden.

Vi ser backen – i fören – som skulle ha målats om för tre säsonger sen – ett jobb som sannolikt åter måste skjutas upp till i vår. Vi landkrabbor spanar in bord som bör bytas, tåg som ska splitsas, stål som ska rätas och svetsas, ribbdäck som ska nåtas, detaljer som ska fixas och trimmas – och enorma ytor som snarast borde skrapas och grundas och målas på nytt. På landbacken ligger ännu några skorvar i vagga med roder och propellrar pepprade med sylvassa havstulpaner – som sitter som berget, som kräver jobb och åter jobb.

Attityden till ägare av gamla skorvar i trä är lyckligtvis förlåtande. Ingen människa kan alltid hålla en sån farkost i topptrim. För en pedant kan en smack eller stånka med decennier på nacken bli lika med hemska döden.

En muntert färgsatt Nordstjärnan med ett originellt skrov i djärv färgsättning.

Titta så mycket arbete som ligger på rad utmed denna kaj?

På land strax norr om skutorna står vår tids ”vägsmackar” i militäriska led. Här är materialen plast och plåt och inget utrymme finns för personlig prägel. Alla ska vara lika blanka, lika vita – med cyklar i aktern.

Hav och land, stereotyp plast framför och bakom levande men krävande träbåtar.

Visst är det nåt härligt uppkäftigt med denna stäv med så markerad back!

Erica är ett riktigt charmtroll! Kan man skriva så om en smack? Jo visst kan man det. Jag gjorde det nyss.

De flesta skutor ligger nu i sitt rätta element. VG 100 är dock kvar på landbacken – med svår slagsida!

Gammalt och ”inte fullt så gammalt” i Grönhögens hamn. Närmast kameran ligger Sjöräddningens fartyg och framför henne guppar smackar överlastade med ogjorda jobb.

 

 

---

 

dagens ölandsbild 13 maj 2018

Denna tyska lustjakt är den största nöjesbåt jag hittills sett i Grönhögens hamn. Vi ska förresten dit igen – i morgon…

 

 

---

 

utsikter från ”mitt” bord vid havet

De två sofforna är nog snickrade av drivved, för hundra år sen. Eller tusen. Bordet likaså. Hela möbelgruppen är vinglig och nån gång om året måste man sätta in ”livsuppehållande behandling” för att inte hela klabbet ska rasa samman och av misstag tas för ”lämplig majbrasa”. Men här sitter man som en kung och inte på något ställe i hela världen smakar kaffet lika bra som här. Det är magi på högsta nivå.

Man hör egentligen ingenting mer än vågbrus och vindbrus och nu på våren, fågelsång. Och man ser egentligen ingenting mer än grönt vatten, blått vatten, vitt vågskum, vita svanar och en massa stenar som en jätte kastade ut i plurret för flera tusen år sedan. Det är magi på högsta nivå.

 

 

---

 

vimsig kurs…

I vattnen utanför Albrunna stävar ett fartyg norrut. Farten är bara några knop. Det ser behagligt ut…

Plötsligt lägger kaptenen rodret dikt styrbord och fartyget tuffar söderut – i samma låga hastighet… Det ser fortfarande behagligt ut…

Men så ångrar sig kaptenen och ger fullt roderutslag åt styrbord. Fartyget tuffar norrut igen – i samma låga hastighet. Det ser behagligt ut. Och så där håller hon på, år ut och år in sen 1982 – men inte alltid utanför Albrunna. Här kan du läsa mer om Jacob Hägg.

 

 

---

 

där Öland tar slut

Vi fortsätter vår satsning på ”slow-video”! Denna film är nästan en halvtimme lång.

I dag cyklar vi från hamnen i Grönhögen. Väl nere på fyrplatsen hörs de detonationer som omtalas i inlägget och kommentarerna till Kraftiga explosioner. I videon hörs de som dova ”buller” sannolikt flera mil ut i Östersjön. Lyssna vid 23:02 och 25:24 och 25:46 och 26:11. Vad tror du ljuden kommer ifrån? Personligen tippar jag sjunkbomber.

 

 

---

 

kraftiga explosioner

När jag stod på södra spetsen av Öland i går vid 13-tiden small det ”utav bara helvete” långt ut på österhavet – flera gånger. Man kände marken skaka. Nån halvtimme senare hördes motordunk från ett eller kanske två fartyg på väg norrut utmed östra sidan av ön. Med min enkla fickkamera i max teleläge tog jag bilden nedan. Nån som vet vad som smällde – och varför?

Visst är det en u-båt vid horisonten långt upp till vänster i bild?

Denna kraftiga delförstoring visar tydligt silhuetten av en u-båt. Det är i och för sig inget konstigt. Men varför small det så enormt? Leker man med sjunkbomber förstår jag att fisken tar slut…

En annan bild. På den syns ett andra fartyg söder om u-båten. Dess silhuett kan kanske tydas som Carlkronas. Man ser ett solblänk i dess torn. Jag kan tycka att fartyget ligger med stäven åt sydväst.

Min position som fotograf klockan 13:18, i måndags. Fel! Kameran går inte rätt. Lägg till 57 minuter och vi får rätt tid: 14:15.

 

---