Nu går gäddorna upp i bäcken i Parboäng söder om Grönhögen för att leka…
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: hav och sjö
blött
Fyrplatsen på södra ön såg ut som en plaskdamm i går. Den hårda vinden drev upp vattnet på land och gräsmattor blev hav.
Gången ut mot sälspaningsgömslet krävde stövlar om man ville komma fram torr om fossingarna.
Det blåste hårt också, 17 till 18 meter i sekunden i byarna. Trots det var här förvånansvärt mycket folk. På parkeringen stod minst ett dussin bilar. Udden är en av Ölands starkaste besöksmagneter.
Den tillfälliga insjön söder om fyren Långe Jan. Värmestugan i bakgrunden var välbesökt trots coronarisken.
hamn att rensa, muddra och utveckla
En ölänning berättade för mig att Gräsgårds hamn fungerar som en dammsugare. Den suger in slam och växter som förr eller senare sjunker till botten. Vattendjupet lär nu var så lågt att vissa båtar måste invänta rätt vattenstånd för att komma ut eller in. Foto från 11 mars.
Öland snart ett minne blott…
– Tjugo meter har här försvunnit av Öland under dom senaste tio femton åren, sa min vän ölänningen och pekade utmed den hårt sargade strandlinjen.
Och med ordet försvunnit menas spolats ut i havet. Där vi står är Öland åtta kilometer brett. Om vi leker med tanken att 1,5 meter av västra Öland drunknar varje år tar det bara 5 333 år innan hela alltet ligger i plurret. Är du förberedd?
Ett träd har mist fotfästet och ramlat inåt land. Ett annat har störtat i havet. Havets kvarnar mal långsamt men envetet sönder Öland…
Det är svårt att se på foto, men så här jobbar havets vågor: De gröper ur marken nedtill, jobbar sig längre och längre in. Det grästäckta ”taket” står rakt ut, ibland en hel meter innan det rasar rakt ned i det våta elementet. Inget försvar finns. Rötter och gräs får förr eller senare ge upp.
muddring på g…
Det händer en del i Grönhögens hamn. Andra mars stod en enorm husbil parkerad på den ställplats som efter mars inte längre finns.
– Jag har haft nästan 30 bilar här i vinter, berättar Peter Hansson, hamnkapten. Det sprider sej att vi har öppet året om. Nyss hade jag en tysk stående här. Han ville ta time out från frugan en tid, säger Peter och garvar.
– Nu ska vi fortsätta att rensa den västra kajen från båtar för att kunna muddra i oktober. Då måste vi ha fritt fram här för dom lastbilar som ska köra iväg muddermassorna upp till fotbollsplanen vid campingen nära Medborgarhuset. Där ska byggas en bassäng för slammet. Blir det inga överklagningar är saken biff.
Alla båtar utmed denna kaj måste bort för att muddringsarbetena ska gå som planerat. Båten närmast kameran är redan lyft ur det våta elementet.
Hamnkapten Peter Hansson är nöjd med att Mörbylånga kommun lovat bistå med stolar och bord bortåt badbryggan till. – Dom gick med på det mot att jag klipper gräsmattorna här. Och det är inga problem. Det har jag ju gjort under alla år!
Båten är din för noll kronor
Vill du ha båten i Grönhögens hamn? Ring då Mörbylånga kommun.
– Du får den gratis om du lovar att genast forsla bort den, säger Peter Hansson, hamnkapten i Grönhögen.
Peter berättar att den lyftes ur hamnen sen kommun, polis och kronofogde gjort sitt. Båten saknar ägare och riskerade att bli ett nytt Eliana-fall.
kulturorganet dementerar
Som chefredaktör för landets enda kulturorgan är det min smärtsamma plikt att i knästående ställning be om ursäkt för mina fullkomligt odugliga medarbetares skämmiga tillkortakommanden, vidriga lögner och naiva fake news.
Det har under kvällen kommit till min kännedom att den publicerade nyhetsartikeln Dramatisk strandning i Grönhögen var en historia hoptotad på dunderfyllan av Ingvar Charm-Knubbendorpf och Hugwald Claes Andersen. Deras försök till försvar är mer än patetiskt:
– Det händer ju aldrig nåt kul på den här ön!
Då jag är på heligt möte i kloster i Shimla i Indien kan jag icke genast utföra det viktiga uppdraget att låta den saltade niosvansade katten (som jag ärvt av min käre fader) dansa trenne timmar över deras blottade bakdelar. Jag får helt enkelt skjuta på detta höga nöje till min hemkomst nästa vecka.
I väntan på denna ”uppfostrande, mycket ljudliga ceremoni” har de båda brottslingarna befriats från sina löner året ut, fråntagits tjänstebilar, tjänstebåtar, tjänstebostäder och tjänstekläder. Deras synnerligen omfångsrika pensionsbesparingar har nollats och flyttats över till Behjärtansvärda insatser för mänsklig utveckling AB, ett av mina mest lönsamma indiska bolag med humanistiska förtecken.
Slutligen ska sägas att fartyget i Grönhögens hamn lär ha ”placerats där av mänsklig hand”. Hur och varför återkommer kulturorganet till så snart tillfälle ges.
med utomordentlig hälsning
Sune Flisa
chefredaktör
dramatisk strandning i grönhögen
De hårda västvindarna skördar allehanda offer. Det rapporteras om kullblåsta träd, träd som gått av på mitten, hus, traktorer och ladugårdar som blåst ut i havet och så denna hemska strandning i Grönhögens hamn. Enligt grönhögenboende Esbjert Dinklin sköljdes skutan upp på landbacken av en enorm våg.
– Havet skummade, det tjöt och ven och plötsligt kom den här stålbåten forsande rakt upp på ställplatsen i byn, berättar Esbjert och fortsätter med andan i halsen:
– Lyckligtvis klarade sej den tolv man starka besättningen genom att hoppa i havet och simma iland innan den enorma tsunamivågen kastade upp fartyget på land – som en liten löjlig lakritsbåt. Jag har aldrig sett nåt liknande i hela mitt liv, säger Esbjert Dinklin medan han tar sig en stärkande klunk whisky på baren La Dolce Vita i Grönhögen City.
Även polisen är inkopplad i ärendet, då ett synnerligen allvarligt brott kan ha begåtts. Polisintendent Marcus Hoppstadius-Leråker berättar från polisens ledningscentral i Ventlinge:
– Detta är ett uppenbart lagbrott! Parkeringen är gjord på fel sida om märket och jag kommer att kräva hårdast möjliga straff för kaptenen. Brottsrubriceringen blir grov oaktsam parkering. Jag undersöker även om besättningen varit berusad, inspirerad av den alkoholbejakande slogan som finns målad på fartygets babordsida: Öl är gott.
Kulturorganet har alla sina stjärnreportrar på plats och redan under sen kväll räknar vi med att kunna publicera senaste nytt om den dramatiska strandningen – och grova felparkeringen – i Grönhögens hamn…
Text: Ingvar Charm-Knubbendorpf, tillförordnad nyhetschef
Foto: Alice Asterisk-Danielsson-Puttman
evighetens vindar
Nu strax efter midnatt blåser det drygt 16 meter per sekund i byarna. Snart får det fan i mig vara nog med detta eviga vinande och tjutande. ”Solen och vindarnas ö” blir snart ”Solen och kulingarnas ö”. Bilden: Grönhögens hamn häromdagen. Det blåste lika mycket då. Lika mycket som dagen före. Lika mycket som veckan före. Och som veckan före den veckan. Och lika mycket som månaden före den…
kåseri: fisksmet
Öland februari 2020. Jag cyklade ned till fyren. Hon hade just lagt sig, Ciara. Sen kom Glenn. Nu blåste han bara 14 meter per sekund. Men det var kallt och fuktigt i draget från Östersjön. Jag var hungrig men krogen var stängd. Det skulle inte bli nån stekt strömming med potatismos och lingon denna dag. Det var länge sen nu.
Jag stötte ihop med Birger. Jag visste inte vad han hette till en början, men ni vet hur det är. Man börjar prata med nån och småningom får man reda på vem man pratar med. Ritualen följer ett känt mönster.
– Blåsigt i dag!
– Ja, jäklar. Man får hålla i hatten.
Efter tio tjugo såna jag-menar-ingenting-meningar kan det dock blixtra till. Det gjorde det nu:
– Vet du om att man rovfiskar där ute? sa Birger och pekade ut mot havet.
– Förlåt, sa jag.
– Jo, vet du om att mitt för våra ögon pågår ett utstuderat rovfiske?
– Nej, det känner jag inte till… Hur vet du det?
– Jag är fiskare, sa han kort. Fiskare utan fisk. Fiskare utan vatten. Fiskare med båt men utan tillstånd att fiska. Men dom där ute får rovfiska.
Jag förstod inte mycket. Vi stod tysta en stund och stirrade ut mot horisonten långt där borta.
Birger tog upp sin smartphone.
– Här ser du. Dom där tre båtarna rovfiskar, sa han och pekade på några små gröna fartyg på displayen.
– Vad menar du med rovfiske? frågade jag.
– Dom trålar upp allt dom får. Sen går dom till Danmark där hela klabbet mals ner till en smet. Den säljs sen som foder till laxodlingar i Norge – som förpestar havet.
– Tar dom upp mycket? frågade jag.
Birger stod tyst en stund.
– Det handlar om enorma mängder. Och som sagt, man tar upp allt man får i trålen. Och mal det!
Vi skiljdes. Jag cyklade hem medan tankarna malde som fiskkvarnar. ”Man tar upp allt man får i trålen. Och mal det!”
Hemma kollade jag Havs och Vattenmyndighetens statistik: De tre senaste veckorna trålades 2 911 ton skarpsill i vårt fiskeområde. Jag hittar ingen statistik benämnd ”rovfiske”.
Jag ringer myndigheten. Kille där säger att sillen är svårsåld och att han är mot detta rovfiske. Man kan alltså befara att i stort sett alla dessa 2 911 ton mals ned till fisksmet i Danmark – för export till Norge.
Nästan tusen ton fisk mals varje vecka ned till en smet. Tusen ton! En miljon kilo mald fisk till odlad lax i Norge – som smakar fan och förpestar havet.
Det kändes bra att krogen var stängd. Min längtan efter strömming gick snabbt över.
vårkänsla i Grönhögen 25 januari
En enda natt med minusgrader denna vinter – om jag minns rätt. I går 3 februari låg tunn ishinna på vattenpölarna. Men den enda minusgraden blev en ytterst kortvarig gäst på södra Öland.
Däremot har vi redan fått känna på vårstämning, exempelvis den 25 januari. Då tog jag dessa soldränkta bilder i Grönhögens hamn – där jag också tog mig en simtur.
Nä, simturen var nåt jag bara drömde om…
blött värre
Det var länge sen man hörde den porla, katarakten i… Ja, var?
Ja, just det. Det lilla vattenfallet finns vid sjön på golfbanan i Grönhögen.
Många tappade sugar i Grönhögen
Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.
Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.
Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.
När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…
tidens gång
Ett foto är ett tidsdokument. Hur bra eller dåligt det än är. Att ta fram gamla foton, aldrig rörda, aldrig sedda ger nästan existentiell ångest. Bilderna nedan har ingen människa tidigare sett mer än jag, fotografen. Och jag har sannolikt bara ägnat dem en hastig blick – för att välja ut andra foton att bildbehandla från denna ceremoni.
Vi skådar alltså runt åtta år tillbaka i livet. Jag vill minnas att denna högtidlighet i Gräsgårds hamn hölls 20 november 2011.
Bilderna får tala utan texter.
grönhögen drar
Det regnar. Det disar. Det blåser. Det är + 8. Det är 2 november. Mot alla odds kommer fortfarande nya gäster till ställplatsen i Grönhögen. Havet drar. Och Grönhögen.
isande dramatik kring ölands sydspets
Det stora isberg som bröt sig loss från Nordaustlandet på östra Svalbard den 14 augusti siktades i går vid Ölands södra udde. Isberget, av glaciärforskare döpt till Uno-14-08-19, drev i går eftermiddag långsamt in från Bornholm där berget 21 oktober slog i kusten vid Dueodde och rev med sig ett antal fiskkuttrar, bryggor och det polska bulkfartyget Imrod ut i havet. Imrod om 17 560 ton sjönk senare strax utanför Svaneke, Bornholm på 90 meters djup. Ingen besättning fanns vid tillfället ombord och ingen människa skadades på land eller till sjöss.
Isbergets mått är gigantiska. Det är 5,4 kilometer långt och 2,3 kilometer brett. Dess höjd uppskattas till 190 meter, men bara runt 40 syns ovanför vattenytan. Vikten är kalkylerad till ofattbara 670 000 000 000 ton.
På sin väg norrut seglade Uno-14-08-19 cirka en distansminut från Ölands södra udde åt nordost i en fart av 0,4 knop. Isberget bevakades av enheter ur den svenska örlogsflottan.
– Hade Uno kommit närmare Öland än en halv distansminut hade vi öppnat verkanseld mot honom, berättade kapten Ivan Holmgren för kulturorganet på en knastrig telefon från HMS Norrköping.
Även från stranden nedanför Albrunna iakttogs isberget. Detta foto togs av fiskaren och fågelskådaren Ilko Juster klockan 15:57. Isberget har här börjat driva bort från Ölands södra udde. – Då kunde jag äntligen andas ut, berättar Ilko.
Uno-14-08-19 är nu på drift mot södra Gotland dit det beräknas anlända sent söndag kväll. Gotländska hemvärnet minerar just nu farvattnen väster om sträckan Rivet i söder och Hoburgen i norr.
Kulturorganet följer förstås dramat från både sjön och luften. Planer finns på att fotografera isberget från drake, så kallat Kite Aerial Photography, KAP.
färgglatt i Seby läge
Enligt experterna mår Östersjön mycket dåligt. Enorma bottenytor är helt döda. Nyligen kollade vi in den svarta bakteriegröten i Gräsgårds hamn. Även vid Seby läge finns många färgglada ”soppor” att fascineras eller äcklas av. I juli låg de och guppade alldeles inne vid stranden. Troligen är de inte så farliga som de ser ut, men osvuret är bäst.
fiske i fisktomma vatten
Skarven finns i många tusental i Ottenby, Grönhögen, Albrunna och vidare norrut. I Degerhamns hamn har de lagt rabarber på den avspärrade delen av norra pirarmen. Bilden visar reven väster om fyrplatsen vid södra udden.
Fiskare jag frågar är förbannade på fiskeförbud och fiskebegränsningar. Dom vill fiska! I samma andetag säger somliga av dem att bottnarna är döda och att det inte finns nån fisk. Skarven och sälen har ätit upp den.
Skarven ökar lavinartat. Förra året var de 70 000 i vårt län, i år är de säkert många fler. Varje skarv äter 0,5 kg fisk per dag. Det gör 35 ton per dag (en fullastad långtradare med släp).
Jag tänker… Hur kan skarven sätta i sig 35 ton firre om det inte finns nån fisk? Handlar de på ICA? Och hur kan fiskare vilja fiska i fisktomma vatten?
En av flera möjliga förklaringar är sorglig. Du kan läsa den här.
det är fortfarande sommar
I dag är det faktiskt bara 32 dagar till höst, inte 33. Filmen var tänkt att visas i går men annat kom emellan. Rätt ska vara rätt.
låt oss åter uppfinna hjulet!
”Kraftsamling Sydöland är mycket stolta över att kunna presentera att det i måndags startades en förstudie som har som mål att få fram en lägesbeskrivning och inventering av hamnarna i Mörbylånga kommun. Syftet är att öka attraktionskraften för både boende och besökare samt att utveckla hamnarnas potential.”
Så skriver Mörbylånga kommun på sin hemsida. Med den hamn närmast mig (Degerhamn) i åtanke blir satsningen en smula skrattretande. Här fanns många duktiga och engagerade människor som utvecklade en blomstrande ställplatsverksamhet med servering, båthus, servicehus med kök. Ställplatsen blev till och med vald till Årets Ställplats. Har fanns då som nu också ett fint gammalt Brukshotell och ett synnerligen intressant litet lokalt muséum.
Nu är ställplatserna och serveringen sedan flera år historia. Kommunen gav dispens från strandskyddet, men Länsstyrelsen upphävde det – och ställplatserna stängdes för tid och evighet. Så kan det gå.
I dag ligger hamnen öde. Länsstyrelsen menade att ställplatserna ”hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett strandskyddat område.”
Min fru och jag sitter ofta i hamnen och kan konstatera att den mark Länsstyrelsen ”ville rädda åt allmänheten” aldrig används. Nån enstaka person rastar sin hund där nån gång… Det är allt.
Jag hoppas att vi framgent slipper få se Länsstyrelsen utstyrd i nya kläder, ivrig att få ”nåt stort och spännande att hända i Degerhamns hamn”. Men fan vet. Dubbelmoralen kan ta sig överraskande uttryck…
Vill du läsa mer om Nejmyndigheten och andra negativa krafter på södra Öland kan du klicka här.
Andra blogginlägg om ämnet ”ställplatser i Degerhamn” hittar du nedan:
Inlägg 1
Inlägg 2
Inlägg 3
Inlägg 4
Inlägg 5
1 100 meter
Så långt är det från väg 925 till norra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn. Ungefär lika många fåglar som meter låg och kacklade och kvirrade och snattrade norr om hamnen när vi hojade dit…
Seby läge lockar allt fler
Det är lätt att förstå varför…
poppis bad
Många var de som besökte kalkbrottssjön i Grönhögen under värmeböljan. Båda parkeringarna var fullbelagda under flera dagar. Det är bara att hoppas att den nya utformningen av badet fungerar – för både markägare och badgäster.
Medborgarförslaget att levandegöra och utveckla badet kom från två politiker, nuvarande kommunalrådet Matilda Wärenfalk och fullmäktigeledamoten Henriette Koblanck, båda (S). Trevligt när politiker har kreativa idéer!
allt populärare: seby läge
Aldrig tidigare har vi sett så många besökare på Seby läge som denna sommar. Och många är utlänningar. Undrar vad det är som gör att så många hittar till detta synnerligen enkla ställe – även från Europa.
Du, jag och paret på bilden tittar här norrut. Långt till höger, vid horisonten, ser vi Segerstads fyr.
Åt söder ser vi silhuetten av fiskestugor i Gräsgårds fiskehamn. Inom kort kommer även en film om Seby läge…
det bidde ingenting
Det var en gång en vacker klinkbyggd fiskesmack… Nu är det inte mycket kvar av henne i Gröhögens hamn. Bit för bit har hon huggits upp under hela våren och sommaren. Stenhögen till vänster var den tidigare ballasten.
Här ser man fortfarande att upphuggningen handlar om ”ett slags båt”.
Smack i två delar.
Dieselmotorn har stannat – för evigt. Allt har ett slut. Ett tidigare inlägg om smacken kan du läsa här.
Allt är nu borta. Inte en molekyl finns kvar. Det var en gång en vacker klinkbyggd fiskesmack…
knagglig asfaltväg?
En sträcka slarvigt anlagd asfaltväg på Öland?
Nej då, bara den svartsoppa som då och då bildas i Gräsgårds fiskehamn. Jag vet inte vad den består av men gissar på ett slags bakterie som trivs i stillastående vatten.
