Södra Öland 9 maj 2022

Foton tagna under cykeltur sträckan Södra Möckleby-Grönhögen-Gräsgård-Solberga-Södra Möckleby.

Fiskeskam

Människan vaknar långsamt. Det tog veckor innan väst förstod att man måste skicka vapen till Ukraina – eller se den civiliserade världen gå under. Det har tagit svenska politiker decennier att förstå att den förlegade och ”automatiska” säkerhetspolitiken måste uppdateras. Det har tagit årtionden för svenska beslutsfattare att börja förstå att Östersjön inte är en modern Särimner som i evighet kommer att återuppstå trots utstuderad och systematisk misshandel. Flera inser att det industriella rovfisket måste stoppas! Det har kulturorganet krävt i många år och nu hoppar även Baltic Waters 2030 på tåget mot det totala utrotningskrig som sedan länge rasar i Östersjöns allt syrefattigare och dödare vatten.

Häromdagen skickade Baltic Waters 2030 speglar och ett åtgärdsprogram till hundra politiker och beslutsfattare. Aktionen följs nu upp i en helsidesannons i gårdagens Svenska Dagbladet där man frågar: ”Vågar dessa beslutsfattare se sig i spegeln?”

Baltic Waters 2030 skriver: ”I dag är Östersjön inte längre en källa till mat och näring för oss människor. Mer än 90 procent av av de 92 800 ton fisk som tas upp varje år blir till fiskmjöl och foder till bland annat minkfarmar. _ _ _ Varför pratar vi inte om fiskeskam? _ _ _ Det är dags för våra politiker att se sig i spegeln och ta sitt ansvar.”

Du kan själv bidra till att rädda Östersjön genom upprop på denna sajt.

PS. Kulturorganet ifrågasätter den upptagna fiskmängden 92 800 ton. Vi tror att den är mycket större. Vi ser att kvoterna för 2022 blir 491 674 ton. Hur som helst, rovfisket måste stoppas. NU!

Sune Flisa
chefredaktör

Mycket billigare än Eliana

Minns du kulturorganets skildring av upphuggningen av smacken i Grönhögens hamn? I dag kom besked från kommunen om vad jobbet kostade: 62 000 inklusive moms.

Elianas sorti finner du här.

Allt har ett slut

Frid

Kriget i Ukraina överskuggar allt. Ingenting känns numera viktigt eller inspirerande. När man ser de närgångna krigsskildringarna i BBC och CNN bleknar våra löjliga problem här hemma.

Det känns meningslöst att skriva om cykelleder som bara finns i fantasin och på kommunala kartor, vindkraftparker som ska byggas eller inte byggas, södra Ölands eventuella utveckling eller avveckling, Grönhögenfiaskon som dammen med gift och ytterligare en smack att hugga upp för skattekronor. Vad bryr jag mig om den obsoleta Svenska kyrkan, den lika otidsenlige Tjabo, upp-och-nedgående bensinpriser, kommunpolitikkäbblet, töntiga lokala nyheter i radio och teve, att morgontidningarna allt oftare uteblir – eller en kall vår? Skvatt intet.

Men man måste ju leva, hur man än mår. En tröst i allt det svarta är Seby läge där jag varit flera dagar i rad, ofta ensam. Där finns nåt som inte går att förklara. Där kan man finna ett visst mått av frid…

Upphuggning igen i Grönhögen

Minns du Eliana? Minns du Helga? Nu är det dags för nästa skuta i Grönhögens hamn att belasta kommunens kassa…

Havet ger

En hamn

Kommunens svar om Utgrunden

Kära läsare.

Mörbylånga kommun svarar nu på mina frågor om den planerade vindkraftsparken på Utgrunden i Kalmarsund. Jag har inte läst svaren – läsarna först! – men jag återkommer med analys och åsikter så snart som möjligt. Läs med eftertanke, sug på orden. Och minns att en text kan säga mer genom det den INTE säger.

Sune Flisa
chefredaktör

Går kommunen på grund på Utgrunden?

Utgrunden för tio år sedan. Snurrorna blev bara 18 år gamla. Vindkraftsbranschen skryter ofta om att verken håller mycket längre. Från luften såg snurrorna små ut. Men den nya parken är tänkt att bli ofantligt mycket större.

I dag sammanträder fullmäktige i Mörbylånga kommun. I ett mejl för några dagar sen ställer jag 18 frågor till alla 49 ledamöter om den nya tänkta vindsnurreparken på Utgrunden. Bara en har svarat – trots att hon inte längre sitter i fullmäktige! Tar man överhuvudtaget upp frågan till debatt eller är kommunen redan ense om ett kravlöst ja till Utgrunden 2?

Eftersom den tidigare fullmäktigeledamoten berättade att hon under sina sju år i kommunpolitiken inte hört något om vindkraft – ett i sig helt makalöst konstaterande – bereder vi oss i kulturorganets stridsledningscentral på tuffa strider framöver. Sune Flisa har beordrat ”total och omedelbar mobilisering”. Hjälmar och skottsäkra västar är redan beställda…

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Här på Öland är det i det närmaste knäpptyst om vindkraft och Utgrunden. Ingen politiker säger bu eller bä. Annat är det längre norrut.

Breaking news: Sanningen kryper långsamt fram…

En kommunanställd gjorde avsiktligt hål i botten på upplaget av muddermassor i Grönhögen för att skynda på avvattningen. Håltagningen gjordes två gånger, en gång under vecka 27 och andra gången 14 september. Genom tilltaget har sannolikt stora mängder förorenat vatten runnit ut. Kommunen åtalsanmäler nu sig själv. Läs mer på kommunens hemsida.

Senast i dag var kulturorganet på platsen och kunde konstatera vissa detaljer som senare publiceras.

Allan von Kompost
redaktionschef

Låt oss dyka

På med lufttuber och simfötter och plums ned i hamnbassängen i Grönhögen…

Kan vissa djur vara ”fel”?

Skarvarna blir allt fler i Grönhögen. Andra blir det inte.

I dag såg jag en av de fem minkarna i Grönhögens hamn komma kutande med en svala i munnen, en ganska vanlig syn.
– Inga fågelungar når mogen ålder i hamnen, säger man ur Sjöräddningskåren.

Världen styr in i Grönhögen

Båten med det förfärliga namnet Dr.lr.deBLOCQ van KUFFELER kommer från Nederländerna. Hon mäter 20,43 x 5,10 x 1,65 meter och har en åttacylindrig maskin på 234 hästkrafter. I bakgrunden ser vi den båt som ses gå in i Grönhögens hamn i detta inlägg.

På flaggar ser vi att det blåser ovanliga nordliga vindar i den hamn där sydvästan är förhärskande.

En sån här förtöjning hade garanterat resulterat i en kraftig utskällning inom min ungdoms Sjövärnskåren.

”Vara”

Skylt vid Seby läge.

?

Va? Så kände jag vid dagens besök i Grönhögens hamn. Vad felar? Det tog några sekunder innan polletten trillade ned: Aldrig tidigare har jag sett hamnen tom i augusti.

Gå och bada!

Nä, bättre är att cykla och bada, trots att vi i dag inte har idealiskt badväder på södra Öland. Men nya tider kommer… Här kan du se hur du i frisk motvind rullar ned till badet i Näsby…

Kriget kommer – inte!

Sjöfartsverkets information på platsen. Tyvärr kunde vår reporter Ingvar Charm Knubbendorph inte läsa den. Enligt egna uppgifter var ”ögonen helt sammanklistrade efter timmar av kikarspaning efter ryska örlogsfartyg på det stormiga havet”.

– Ryktena om en eskalerande krigssituation i Gräsgårds fiskehamn måste omedelbart dödas! Det sa chefredaktör Sune Flisa vid ett extrainsatt redaktionsmöte klockan 01:55 i natt. Bakgrunden till det raka beslutet är cirkulerande uppgifter om ÖB:s och svenska flottans inblandning i fallet med ”spion- eller sabotageutrustning i hamnen”.

På grund av Ingvar Charm-Knubbendorphs reportage i kulturorganet sägs att ÖB sänt örlogsfartyg (regalskeppet Vasa) till hamnen. Flera vittnens instämmande i teorin att ”ryssen kommer” lär ha skapat masshysteri i den annars så lugnt sovande byn.

Sune Flisa, med erfarenheter av sjöstrider i Japanska sjön, hade under mötet det stora modet att beordra en obeväpnad Sigwahld Restorin till hamnen för att kontrollera värdegrunden i rykten och mediauppgifter (semesterledige Sigwahld Restorin hyr denna sommar en stuga i Seby).

Sigwahld Restorin embarkerade den hårt trimmade redaktionsflakmopeden i bara pyjamasen och i 140 kilometer i timmen bar det av mot Gräsgårds hamn! Här är hans rapport:

Den märkliga apparatur som uppmärksammats på södra piränden i Gräsgårds hamn är en mätutrustning etablerad av Sjöfartsverket. Den som vill veta mer kan ringa 010-478 57 00. Alla rykten om pågående spioneri- eller sabotageinsatser dementeras härmed. /Sigwahld Restorin

Sune Flisa har under morgonen, efter samråd med facket, sänkt Ingvar Charm-Knubbendorphs lön till ”i stort sett noll”. Ingvar har också tvingats skriva ”Jag är den största idioten på Öland” hundra gånger på redaktionens havsgröna griffeltavla. Därmed anses ärendet avslutat.

Allan von Kompost
redaktionschef

Det lugna livet är åter vardag i den lilla fiskehamnen. I förgrunden Sjöfartsverkets helt ofarliga mätutrustning.

Spioneri i Gräsgårds hamn?

Vi har tidigare skrivit om en suspekt utrustning på södra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn… I dagarna skickade vi dit vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph. Han tog denna närbild av den högteknologiska datorstyrda utrustningen på piren. Ingvar skriver: ”Sannolikt har vi här handfasta bevis på ryssens oblyga närvaro i vårt land och i våra vatten. Minns U 137! Den svarta bomben till vänster är sannolikt trotyl med tändhatt, förbunden med en stubin till den elektriska kraftkällan till höger. Antennen tar emot signalen från Ryssland: Взорвать (detonera)! Jag ligger nu nedgrävd i skyttevärn bakom Annys Fiske och rapporterar så snart något händer…”

Mätning/spaning pågår…

Ett stativ, en sladd som går ned i havet… Vad pågår? Avlyssning av ryska ubåtar? Mätning av strömmar, temperaturer, salthalt? Plats: Södra pirarmen i Gräsgårds fiskehamn. Vi får ringa säpo, försvarsmakten och Stefan Löfven! Så här kan vi inte ha det.

På bärplansburen bräda

Som grabb satt jag ofta med kompisarna och kollade in det vrålande fartvidundret Sirena på väg ut från eller in mot Stockholm. Hon gjorde sina modiga 36 knop på rutten Stockholm-Åland. Hon var det första bärplansfartyg jag såg.

Senare har det konstruerats mängder av mer eller mindre lyckade modeller – och nu finns de även på surfbrädor, men benämns då hydrofil. Finessen med bärplan/hydrofil är att lyfta fartyget/åkaren upp ur vattnet för att minska friktionen och därmed öka hastigheten.

Häromdagen såg jag denne kitesurfare svischa hit och dit i Grönhögens hamn. Farten var imponerande, sannolikt runt 20 knop och stabiliteten verkade total. Här kan du se hur en hydrofil ser ut – under vattnet.

Vill du få en uppfattning av hur det är att segla själv klickar du här. Håll i dig!

Över Atlanten?

Den USA-flaggade godingen fick mig att tappa hakan. Hade hon verkligen stångat sig över hela Atlanten för att lägga till i lilla Grönhögen? Svaret fick jag av vikarierande hamnkaptenen. Hon berättade att båten ägs av en tysk och nu skulle över till Finland – för kappsegling.

Döda – och rädda

Det är ett märkligt land vi lever i. Politikerna tillåter ett fiske som tenderar att utrota fisken i våra hav, medan andra sliter för att rädda det som räddas kan.

I går släpptes två(!) akvarieuppfödda knaggrockor ut i havet utanför Lysekil. Bakom släppet står Havets hus i samarbete med Världsnaturfonden. Knaggrockan är utrotningshotad. I samma veva släpptes fem småfläckiga rödhajar, också de hotade.

– Tyvärr hotas många arter fortfarande av ohållbara fiskemetoder, överfiske och annan exploatering, säger Inger Näslund, senior havsexpert på WWF.

Den ena handen tar, den andra ger – och aldrig mötas de tu…

Östersjön lider i hettan

Stackars Östersjön håller fortfarande på att återhämta sig efter värmeböljan 2018. Hettan dödar både musslor och fisk, skriver SvD i dag.

Som lök på laxen blir Östersjön inte bara varmare, utan också sötare. Salthalten beräknas gå ner från dagens sju till fem promille.

– Eftersom det regnar mer minskar salthalten. Det blir ytterligare en stressfaktor för musslor och fiskar, säger Christoph Humborg, vetenskaplig ledare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Torsk och strömming har det svårt i Östersjön. När salthalten sjunker får de det ännu svårare.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Observera att kulturorganet inte avslutar denna text i stil med andra mediers vanliga ”det-ordnar-sig-nog-ändå-tröst”.

Hopplöst men hoppfullt

Spigg – snart vår enda matfisk i Östersjön?

Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.

– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.

I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.

Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.

– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.

Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:

– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!

Ja, kulturorganet håller med. Tänk om…

Sune Flisa
chefredaktör

Östersjöbegravning i Kyrkhamn

Svenska politiker sover gott, men EU har vaknat en sekund i tolv. Jäklar, Östersjön håller på att kola! Trålrovfisket tar allt snabbare död på all fisk. Strömmingen jagas nu inte bara långt ut till havs utan även nära land. Allt ska upp, alla arter! Ta upp och mal ner! Odlingarna i Norge måste ha foder till sina sjukliga laxar! Kycklinguppfödarna vill ha foder till sina sjukliga broilrar. Ta upp allt som rör sej! Skit i konsekvenserna. Dom får andra ta.

När strömmingen dör ut, dör andra arter med dem. Gäddan har nästan försvunnit, sälarna måste ta annan fisk än strömming. Nu tar de även plattfisk, berättar fiskare. Dominobrickorna faller, en efter en…

Kyrkhamn på Ölands södra udde var redan under medeltiden ett känt centrum för sillfiske. Här jobbade upp mot tusen fiskare samtidigt. När jag nu cyklar förbi denna plats har den blivit en symbolisk begravningsplats för Östersjön. Korset är rest, kreaturen stirrar frågande in i en framtid ingen känner…

En och annan fiskpinne finns kvar

De negativa nyheterna om Östersjön tär på min mentala hälsa. Därför kändes det skönt att se det jag såg häromdagen: Att man från KR28 hivade iland sex lådor fisk i Gräsgårds fiskehamn. Inte mycket men alltid något.

Straffkoloni långt ut i havet

Sälar söder om Fyrplatsen på södra Öland. Vid horisonten, strax höger om mitten, anar du Ölands södra grund. Dit är det 22 kilometer.

Aldrig tidigare har jag sett så många sälar som nu runt Ölands södra udde. De är svåra att räkna, men jag höftar till med mellan 50 och 100. Fotot ovan är taget med ett äldre, ganska dåligt teleobjektiv på 480 millimeter – mot sydost.

Om du tittar en aning till höger om mitten – vid horisonten – ser du något som du inte ser med blotta ögat. Jag har kollat sjökort och kommit fram till att det måste vara kasunfyren på Ölands södra grund.

På denna fyr satt en gång mannen som kallades ”Fången på fyren”. Historien bakom benämningen är lika överraskande som pinsam och skrämmande. Den är ett iögonenfallande exempel på myndigheters råa maktspel mot en människa som i dag skulle kallas ”modig visselblåsare”. Du läser historien i kortversion här.

Fången på fyren själv, framlidne Anders Ahlmark, har på sin blogg berättat om hela den groteska processen som inleddes 1977 och slutade med att han fick rätt i Högsta domstolen. Här läser du bloggen Fången på fyren.

Detalj kan vara början till nåt stort

En ny brygga i Degerhamns hamn kan kanske ses som en oviktig detalj. Men den kan också uppfattas som en början på något större. Kulturorganet har under alla år sett stora utvecklingsmöjligheter i denna stora hamn, speciellt om de kunde kombineras med en ställplats – som fanns här till för några år sedan då Nejmyndigheten satte krokben för ställplatsen och indirekt för dåvarande butik i Södra Möckleby. Denna lömska handling kommer alltid att ihågkommas, aldrig att förlåtas. Bäst vore om Nejmyndigheten kom ned på jorden, sa ja till återstart av ställplatsen och i kombination med den hjälpte till att utveckla hamnen. Nejmyndigheten i länet har ny boss. Kanske kan han tänka rätt.

Antalet båtar ser ut att öka. Och här finns plats för många fler.

Brygga och dansbana i ett. Många polacker, tyskar, danskar och holländare gästar sommartid Grönhögens hamn. Med riktad marknadsföring skulle det säkert gå att få många av dem till Degerhamn. Hamnen kan rymma flera hundra småbåtar.

Om båttrafiken kunde ökas – i symbios med en återöppnad ställplats – kunde säkert viss affärsverksamhet kunna etablera sig här. Se bara på Annys Fiske i avlägsna Gräsgårds hamn där kunderna står i kö hela sommaren. I Simrishamns hamn såg jag ännu alldagligare försäljning av fisk, mackor och enklare mat till hutlösa priser – men trots det med kunder på led. Vi menar att Degerhamns hamn har största utvecklingspotentialen av Sydölands alla hamnar. Flera blogginlägg om den numera stängda ställplatsen kan du läsa här.

Rattmuff av, baddräkt på

Badbryggan i Grönhögen – badkrukornas skräck. I dag kom den i plurret.