Kategoriarkiv: hav och sjö

Låt oss dyka

På med lufttuber och simfötter och plums ned i hamnbassängen i Grönhögen…

Märkt ,

Kan vissa djur vara ”fel”?

Skarvarna blir allt fler i Grönhögen. Andra blir det inte.

I dag såg jag en av de fem minkarna i Grönhögens hamn komma kutande med en svala i munnen, en ganska vanlig syn.
– Inga fågelungar når mogen ålder i hamnen, säger man ur Sjöräddningskåren.

Märkt , , ,

Världen styr in i Grönhögen

Båten med det förfärliga namnet Dr.lr.deBLOCQ van KUFFELER kommer från Nederländerna. Hon mäter 20,43 x 5,10 x 1,65 meter och har en åttacylindrig maskin på 234 hästkrafter. I bakgrunden ser vi den båt som ses gå in i Grönhögens hamn i detta inlägg.
På flaggar ser vi att det blåser ovanliga nordliga vindar i den hamn där sydvästan är förhärskande.
En sån här förtöjning hade garanterat resulterat i en kraftig utskällning inom min ungdoms Sjövärnskåren.
Märkt

”Vara”

Skylt vid Seby läge.
Märkt , ,

?

Va? Så kände jag vid dagens besök i Grönhögens hamn. Vad felar? Det tog några sekunder innan polletten trillade ned: Aldrig tidigare har jag sett hamnen tom i augusti.
Märkt

Gå och bada!

Nä, bättre är att cykla och bada, trots att vi i dag inte har idealiskt badväder på södra Öland. Men nya tider kommer… Här kan du se hur du i frisk motvind rullar ned till badet i Näsby…

Märkt ,

Kriget kommer – inte!

Sjöfartsverkets information på platsen. Tyvärr kunde vår reporter Ingvar Charm Knubbendorph inte läsa den. Enligt egna uppgifter var ”ögonen helt sammanklistrade efter timmar av kikarspaning efter ryska örlogsfartyg på det stormiga havet”.

– Ryktena om en eskalerande krigssituation i Gräsgårds fiskehamn måste omedelbart dödas! Det sa chefredaktör Sune Flisa vid ett extrainsatt redaktionsmöte klockan 01:55 i natt. Bakgrunden till det raka beslutet är cirkulerande uppgifter om ÖB:s och svenska flottans inblandning i fallet med ”spion- eller sabotageutrustning i hamnen”.

På grund av Ingvar Charm-Knubbendorphs reportage i kulturorganet sägs att ÖB sänt örlogsfartyg (regalskeppet Vasa) till hamnen. Flera vittnens instämmande i teorin att ”ryssen kommer” lär ha skapat masshysteri i den annars så lugnt sovande byn.

Sune Flisa, med erfarenheter av sjöstrider i Japanska sjön, hade under mötet det stora modet att beordra en obeväpnad Sigwahld Restorin till hamnen för att kontrollera värdegrunden i rykten och mediauppgifter (semesterledige Sigwahld Restorin hyr denna sommar en stuga i Seby).

Sigwahld Restorin embarkerade den hårt trimmade redaktionsflakmopeden i bara pyjamasen och i 140 kilometer i timmen bar det av mot Gräsgårds hamn! Här är hans rapport:

Den märkliga apparatur som uppmärksammats på södra piränden i Gräsgårds hamn är en mätutrustning etablerad av Sjöfartsverket. Den som vill veta mer kan ringa 010-478 57 00. Alla rykten om pågående spioneri- eller sabotageinsatser dementeras härmed. /Sigwahld Restorin

Sune Flisa har under morgonen, efter samråd med facket, sänkt Ingvar Charm-Knubbendorphs lön till ”i stort sett noll”. Ingvar har också tvingats skriva ”Jag är den största idioten på Öland” hundra gånger på redaktionens havsgröna griffeltavla. Därmed anses ärendet avslutat.

Allan von Kompost
redaktionschef

Det lugna livet är åter vardag i den lilla fiskehamnen. I förgrunden Sjöfartsverkets helt ofarliga mätutrustning.
Märkt , , ,

Spioneri i Gräsgårds hamn?

Vi har tidigare skrivit om en suspekt utrustning på södra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn… I dagarna skickade vi dit vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph. Han tog denna närbild av den högteknologiska datorstyrda utrustningen på piren. Ingvar skriver: ”Sannolikt har vi här handfasta bevis på ryssens oblyga närvaro i vårt land och i våra vatten. Minns U 137! Den svarta bomben till vänster är sannolikt trotyl med tändhatt, förbunden med en stubin till den elektriska kraftkällan till höger. Antennen tar emot signalen från Ryssland: Взорвать (detonera)! Jag ligger nu nedgrävd i skyttevärn bakom Annys Fiske och rapporterar så snart något händer…”

Mätning/spaning pågår…

Ett stativ, en sladd som går ned i havet… Vad pågår? Avlyssning av ryska ubåtar? Mätning av strömmar, temperaturer, salthalt? Plats: Södra pirarmen i Gräsgårds fiskehamn. Vi får ringa säpo, försvarsmakten och Stefan Löfven! Så här kan vi inte ha det.

Märkt ,

På bärplansburen bräda

Som grabb satt jag ofta med kompisarna och kollade in det vrålande fartvidundret Sirena på väg ut från eller in mot Stockholm. Hon gjorde sina modiga 36 knop på rutten Stockholm-Åland. Hon var det första bärplansfartyg jag såg.

Senare har det konstruerats mängder av mer eller mindre lyckade modeller – och nu finns de även på surfbrädor, men benämns då hydrofil. Finessen med bärplan/hydrofil är att lyfta fartyget/åkaren upp ur vattnet för att minska friktionen och därmed öka hastigheten.

Häromdagen såg jag denne kitesurfare svischa hit och dit i Grönhögens hamn. Farten var imponerande, sannolikt runt 20 knop och stabiliteten verkade total. Här kan du se hur en hydrofil ser ut – under vattnet.

Vill du få en uppfattning av hur det är att segla själv klickar du här. Håll i dig!

Märkt , , , ,

Över Atlanten?

Den USA-flaggade godingen fick mig att tappa hakan. Hade hon verkligen stångat sig över hela Atlanten för att lägga till i lilla Grönhögen? Svaret fick jag av vikarierande hamnkaptenen. Hon berättade att båten ägs av en tysk och nu skulle över till Finland – för kappsegling.
Märkt , ,

Döda – och rädda

Det är ett märkligt land vi lever i. Politikerna tillåter ett fiske som tenderar att utrota fisken i våra hav, medan andra sliter för att rädda det som räddas kan.

I går släpptes två(!) akvarieuppfödda knaggrockor ut i havet utanför Lysekil. Bakom släppet står Havets hus i samarbete med Världsnaturfonden. Knaggrockan är utrotningshotad. I samma veva släpptes fem småfläckiga rödhajar, också de hotade.

– Tyvärr hotas många arter fortfarande av ohållbara fiskemetoder, överfiske och annan exploatering, säger Inger Näslund, senior havsexpert på WWF.

Den ena handen tar, den andra ger – och aldrig mötas de tu…

Märkt , , , ,

Östersjön lider i hettan

Stackars Östersjön håller fortfarande på att återhämta sig efter värmeböljan 2018. Hettan dödar både musslor och fisk, skriver SvD i dag.

Som lök på laxen blir Östersjön inte bara varmare, utan också sötare. Salthalten beräknas gå ner från dagens sju till fem promille.

– Eftersom det regnar mer minskar salthalten. Det blir ytterligare en stressfaktor för musslor och fiskar, säger Christoph Humborg, vetenskaplig ledare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Torsk och strömming har det svårt i Östersjön. När salthalten sjunker får de det ännu svårare.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Observera att kulturorganet inte avslutar denna text i stil med andra mediers vanliga ”det-ordnar-sig-nog-ändå-tröst”.

Märkt , , ,

Hopplöst men hoppfullt

Spigg – snart vår enda matfisk i Östersjön?

Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.

– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.

I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.

Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.

– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.

Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:

– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!

Ja, kulturorganet håller med. Tänk om

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , , ,

Östersjöbegravning i Kyrkhamn

Svenska politiker sover gott, men EU har vaknat en sekund i tolv. Jäklar, Östersjön håller på att kola! Trålrovfisket tar allt snabbare död på all fisk. Strömmingen jagas nu inte bara långt ut till havs utan även nära land. Allt ska upp, alla arter! Ta upp och mal ner! Odlingarna i Norge måste ha foder till sina sjukliga laxar! Kycklinguppfödarna vill ha foder till sina sjukliga broilrar. Ta upp allt som rör sej! Skit i konsekvenserna. Dom får andra ta.

När strömmingen dör ut, dör andra arter med dem. Gäddan har nästan försvunnit, sälarna måste ta annan fisk än strömming. Nu tar de även plattfisk, berättar fiskare. Dominobrickorna faller, en efter en…

Kyrkhamn på Ölands södra udde var redan under medeltiden ett känt centrum för sillfiske. Här jobbade upp mot tusen fiskare samtidigt. När jag nu cyklar förbi denna plats har den blivit en symbolisk begravningsplats för Östersjön. Korset är rest, kreaturen stirrar frågande in i en framtid ingen känner…

Märkt , , , , , ,

En och annan fiskpinne finns kvar

De negativa nyheterna om Östersjön tär på min mentala hälsa. Därför kändes det skönt att se det jag såg häromdagen: Att man från KR28 hivade iland sex lådor fisk i Gräsgårds fiskehamn. Inte mycket men alltid något.

Märkt ,

Straffkoloni långt ut i havet

Sälar söder om Fyrplatsen på södra Öland. Vid horisonten, strax höger om mitten, anar du Ölands södra grund. Dit är det 22 kilometer.

Aldrig tidigare har jag sett så många sälar som nu runt Ölands södra udde. De är svåra att räkna, men jag höftar till med mellan 50 och 100. Fotot ovan är taget med ett äldre, ganska dåligt teleobjektiv på 480 millimeter – mot sydost.

Om du tittar en aning till höger om mitten – vid horisonten – ser du något som du inte ser med blotta ögat. Jag har kollat sjökort och kommit fram till att det måste vara kasunfyren på Ölands södra grund.

På denna fyr satt en gång mannen som kallades ”Fången på fyren”. Historien bakom benämningen är lika överraskande som pinsam och skrämmande. Den är ett iögonenfallande exempel på myndigheters råa maktspel mot en människa som i dag skulle kallas ”modig visselblåsare”. Du läser historien i kortversion här.

Fången på fyren själv, framlidne Anders Ahlmark, har på sin blogg berättat om hela den groteska processen som inleddes 1977 och slutade med att han fick rätt i Högsta domstolen. Här läser du bloggen Fången på fyren.

Märkt , , , ,

Detalj kan vara början till nåt stort

En ny brygga i Degerhamns hamn kan kanske ses som en oviktig detalj. Men den kan också uppfattas som en början på något större. Kulturorganet har under alla år sett stora utvecklingsmöjligheter i denna stora hamn, speciellt om de kunde kombineras med en ställplats – som fanns här till för några år sedan då Nejmyndigheten satte krokben för ställplatsen och indirekt för dåvarande butik i Södra Möckleby. Denna lömska handling kommer alltid att ihågkommas, aldrig att förlåtas. Bäst vore om Nejmyndigheten kom ned på jorden, sa ja till återstart av ställplatsen och i kombination med den hjälpte till att utveckla hamnen. Nejmyndigheten i länet har ny boss. Kanske kan han tänka rätt.
Antalet båtar ser ut att öka. Och här finns plats för många fler.
Brygga och dansbana i ett. Många polacker, tyskar, danskar och holländare gästar sommartid Grönhögens hamn. Med riktad marknadsföring skulle det säkert gå att få många av dem till Degerhamn. Hamnen kan rymma flera hundra småbåtar.
Om båttrafiken kunde ökas – i symbios med en återöppnad ställplats – kunde säkert viss affärsverksamhet kunna etablera sig här. Se bara på Annys Fiske i avlägsna Gräsgårds hamn där kunderna står i kö hela sommaren. I Simrishamns hamn såg jag ännu alldagligare försäljning av fisk, mackor och enklare mat till hutlösa priser – men trots det med kunder på led. Vi menar att Degerhamns hamn har största utvecklingspotentialen av Sydölands alla hamnar. Flera blogginlägg om den numera stängda ställplatsen kan du läsa här.

Märkt , , ,

Rattmuff av, baddräkt på

Badbryggan i Grönhögen – badkrukornas skräck. I dag kom den i plurret.
Märkt ,

Varmt – men kallt

Vid badbryggan nedom Albrunna träffade kulturorganet på en kvinnlig badare…

Kulturorganet: – Jag ser att du har badat. Hur varmt är det i vattnet?

Badaren: – Det är 23 grader. Men jag tycker det känns så kallt.

Märkt ,

Rädda sillen – och Östersjön!

”Utfiskningen av sill/strömming kan få mycket allvarliga konsekvenser för kustekosystemen. Regeringen och ansvarig myndighet kan inte längre ducka för problemet.”

Så inleder en radda experter och forskare en debattsida i Svd 10 maj. Man skriver också att Havs- och vattenmyndigheten måste sluta ge dispenser för storskaligt fiske innanför trålgränsen, ibland så nära som 500 meter.

I samma tidning skriver Moderaterna 13 juni: Rädda sillen i Östersjön genom att se över trålgränserna, sluta ge dispens för större fartyg och värna det småskaliga fisket.

Enligt många är orsaken till sillens frånvaro det högeffektiva trålfisket nära kusten. Man tar urskiljningslöst upp all slags fisk, mal den till kyckling- och laxfoder. Detta rovfiske sker åtta månader om året, även utanför Öland. Regeringen gör ingenting. Landsbygdesminister Jennie Nilsson (S) menar att det saknas vetenskapliga grunder för att exempelvis flytta ut trålgränsen. Man undrar ibland om alla politiker är både döva och blinda.

Kulturorganet har talat med lokala fiskare och budskapet är detsamma: Det finns snart ingen sill på grund av rovfisket. En av dem berättar att de allt för många sälarna nu ”vittjar yrkesfiskarnas nät” i aldrig tidigare skådad omfattning. De jagar nu även plattfisk, vilket de inte tidigare gjort.

Jag ringde ansvarig vid Havs- och vattenmyndigheten om detta rovfiske. Jag har sällan talat med mer uppgiven människa. – Det är för jäkligt, men jag kan ingenting göra.

Svenskar och ölänningar – kräv omedelbart stopp på rovfisket!

Sune Flisa
tidigare storfiskare
nuvarande chefredaktör

Märkt , , , ,

Annys fiske mot säsongsöppning

Men vad 17 gör Hannu Himanen på golvet? Jo, han putsar och fejar inför öppnandet av Annys Fiske i Gräsgårds fiskehamn. Säsongsstart: Veckoslutet före midsommar.

– Allt blir som vanligt, berättar Hannu när han kommit på benen igen. Man ändrar inte på en vinnande meny.

Råvarorna, alltså fisk och räkor, har det inte varit några bekymmer med. Allt finns på marknaden, trots att fisket nu för tiden går skralt.

– Men fiske för mej är historia i dag, säger tidigare fiskaren Hannu. Nu för tiden nöjer jag mej med Annys Fiske.

Märkt , ,

Ingen fisk men fiskebåtar

En av vår tids största tragedier är utfiskningen av haven. Rovfiske till kyckling- och laxuppfödning sker helt öppet, även i våra vatten. Regeringen säger inte pip, vansinnet fortsätter. Trots galenskapen finns de som sköter om sina fiskebåtar, som denna i Grönhögens hamn som just har fått ny blå sommarkostym.

Märkt , ,

Nästan lika bred som lång

_ _ _ är Emma-Marie från Tyskland i dag vid kaj i Grönhögens hamn. Nå ja, där tog jag väl i en aning för mycket.

Märkt ,

Folkliga protester mot valbränningen

För helvete, tag bort valen. Den kan explodera och den drar tusen och åter tusen besökare till vår kommun! Mörbylånga kommuns största publikdragare i modern tid ligger här klar för transport till bränning i Danmark.

*****

Som våra läsare säkert märkt har kulturorganet från början varit motståndare till att dra upp knölvalen i Mellby för att bränna den – i Danmark! Vi menar att naturen ska sköta naturen. Helt naturliga händelser – exempelvis att djur dör – ska inte skötas av kommunen och myndigheter i tramsigt samarbete, skildrat av omdömeslösa gammelmedier i symbios med varandra. Nu skriver Barometern att även andra fördömer aktionen. Många är upprörda; skelettet kunde ha blivit en magnifik attraktion!

Kulturorganet menar att Mörbylånga kommun eldade upp sin största potentiella turistattraktion i modern tid, till och med överlägsen Långe Jan. Vad denna enorma ”bärgning under stor explosionsrisk” har kostat ska bli intressant att senare få veta. Antalet poliser dagen för valbärgning var så stort att man kunde misstänka ”samordnat uppdrag mot akut terrorhot”. Vår utsände intervjuade polis som på frågan ”Hur många poliser är ni här?” svarade:

– Det får du vända dej till polisens presstjänst för att få svar på.

Hemligt så det förslår när samhällets resurser plötsligt synes oändliga: Polisen, räddningstjänsten, kommunföreträdare, Länsstyrelsen slog sina krafter ihop i en skrattretande antiexplosionsinsats av sällan skådat format. Ta bort valen, för fan! Den lockar ju tusen och åter tusen besökare till vår bortglömda glesbygdskommun utan attraktioner!

Kulturorganet såg en kvarts direktsändning i SVT. Under hela denna klistersega kvart drogs valen upp på land, decimeter för decimeter. Det var slowtelevision i kubik. När så nyhetsankaret i Stockholm ville få extra sprutt i sändningen lämnade hon över till SVT:s lokala förmåga som uppfylld av stundens allvar berättade:

– Ja, senaste nytt är att valen nu är uppe på land!

*****

Vår tes ”om Mörbylånga kommun kan hitta en onödig utgift så slår man till” stämmer ofta. Dessutom försöker man underbygga tokerierna med ”insamlande av fakta för att maximalt fördyra sina insatser”. I den pinsamt amatörmässiga SVT-direktsändningen av valbärgningen sa exempelvis kommunens miljöchef Staffan Åsén (enligt mejl till kulturredaktionen) att ”De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning.”

Eftersom kulturorganet inte tror på dessa uppgifter har vi i flera mejl bett miljöchefen om namn på denna expertis. I mejl svarar nu Staffan Åsén: Jag ska söka den informationen och återkommer till dig så snart jag kan, just nu lite upptagen med många frågor i efterarbetet med detta uppdrag..

Miljöchefen vet alltså inte varifrån han har fått den iögonenfallande informationen, den som passade så fint in i ansträngningarna med att försvara en bärgning och en bränning. Vi vill bränna upp valskrället; inga andra alternativ är tänkbara!

Tolkar vi miljöchefens mejl rätt är det gigantiska uppdraget uppenbarligen långt ifrån slutfört. Nu inleder kulturorganet efterforskningarna om slutnotan. En föga djärv gissning är att den som vanligt kommer att skickas till oss skattebetalare.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Detaljer på valkalven i Mellby

Decimeterstora havstulpaner på kalvens underkäke.
Man kan undra om dessa havstulpaner lever i ett slags symbios med valen.
De gröna partierna är sannolikt olika typer av alger.
Den stora bröstfenans anslutning till kroppen. På vuxna knölvalar kan bröstfenorna bli sex meter långa.
Närbild av bröstfenans anslutning till kroppen.
Utskuren bit ur kroppen. Vi ser tydligt det tjocka, svagt gula späcklagret. Valar är endoterma (varmblodiga). Deras kroppstemperatur är ungefär densamma som vår. Vattnet kan alltså vara +5 medan valen håller runt +37. Det gäller alltså att ”späcka på sig ordentligt för att inte bli förkyld”.
Stjärtfenan. Valars stjärtfenor arbetar i upp-och-nedgående rörelser, till skillnad mot fiskar som sveper höger-vänster med sin stjärtfena. Jag vet inte om det finns undantag från denna regel.
Märkt , ,

Ett sjungande däggdjur

Valhud på underkäken.

För dig som inte bara är intresserad av det massmediala tramset runt valbärgningen kommer kulturorganet snart att visa intressanta närbilder av denna havets skönhet, ett däggdjur som andas med lungor, kan väga 40 ton och helst och mest käkar krill. Kalven är mellan fyra och fem meter lång vid födseln och väger då runt 1 300 kilo. Knölvalen är en duktig sångare.

Märkt

I röret…

Sedan gammelmedierna fått ljuga ihop sina explosionsteorier är faran plötsligt över. Här går så kallat vanligt folk bara meter från kalven utan skyddsutrustning. Kalven var bara timmar tidigare beskriven som ”explosionsrisk” i gammelmediernas följa Johnlekstuga.
Precis som gammelmedier överdriver och småljuger kan man göra även med kameran. Här ser den lilla kalven kolossal ut tack vare att den är nära kameran med en person långt bakom. Hade vi ställt mannen framför valkalven skulle den se ynkligt liten ut. Allt går att fixa – med kameran och i gammelmedier.

Fasansfulla scener utspelade sig i dag i Mellby. Hela området mellan byn och stranden var avspärrat. Det vimlade av poliser i och på alla slags fordon. Och över hela konkrarongen hängde hotet om utplåning genom valexplosion. Alla bar hjälm och skyddsutrustning. Stämningen kunde jämföras med ”ryssen kommer…”

Mer än så vill vår utsände reporter Ingvar Charm-Knubbendorph ännu inte säga från sitt gömsle i den polis- och gammelmedieockuperade lilla byn på sydöstra Öland. Han utlovar dock intervju med hemlighetsfull polis…

Genom skickliga agenter har kulturorganet fått information att det på kommunens skyltar nu inte står explosionsrisk, utan olycksrisk. Vari olycksrisken består i framgår dock inte av texten. Den lilla söta valen ligger nu på land. Att denna väna varelse fått gammelmedier att varna för en farlig detonation är märkligt och tyder på att gammelmedierna borde sitta ned och tänka igenom sitt språk. Gammelmedierna har i Mellby som så ofta bjudit på en gigantisk västgötaklimax.

Film kommer. Den bör inte ses av känsliga personer.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,

Lögnen exploderade framför ögonen på grundlurad allmänhet

Kulturorganets foton av valen visar en helt normal knölvalkalv. Den är inte mer än normalt uppsvälld efter veckor som död, den innehåller inte trotyl. Den bukiga, randiga underkäken har normal form.

*****

I gammelmediernas fantastiska värld har vi fått följa det oerhört riskfyllda jobbet med att bärga den stendöda valungen i Mellby. Hela den svenska gammelmediekåren har under flera veckor byggt upp rubrikstorlekarna och varnat för den stora explosionsrisken under arbetet. Farorna är enorma; hela området måste spärras av. Jobbet är så vådligt att det måste utföras av polis.

Under förmiddagens direktsändning exploderade bluffen då flera synkront arbetande gammelmedier ville skildra när halva Öland skulle sprängas i bitar – av en åtta meter lång valkalv.

Men vad fick vi se? Jo… Under den händelselösa bärgningen, stod och rörde sig massor av människor mycket nära valen. Spänningen tvärdog. Varför i helvete exploderar inte fanskapet!? En hel nation återföll i morgondvala. Aldrig får man vara med om nåt spännande!

När valstackarn väl låg på terra firma menade SVT:s stackars reporter att ordet explodera är missvisande. Bättre är att använda ordet spricka. Om detta blev genast reportern och nyhetsankaret helt överens – konsensus rådde, gammelmedierna kramades. Att säga explodera är fel. Att säga spricka är korrekt.

Mediebilden av något totalt livsfarligt blev nu alldaglig och helt ofarlig. Den uppbyggda lögnen exploderade inte – den sprack framför ögonen på av gammelmedier grundlurad allmänhet.

Men osvuret är bäst. Vi bör kanske först avvakta den av Ingvar Charm-Knubbendorph utsatta tiden för explosion: 13:23 svensk tid i dag måndag… Polis är kvar på platsen, allmänheten varnas…

Märkt , , , , ,

Hiroshima, Nagasaki, Mellby…

Mellbyexplosionen var den kraftigaste i krigshistorien, sms:ar Ingvar Charm-Knubbendorph från krigsskådeplatsen. Jag såg åtminstone fyra människor försvinna bakom molnen för att aldrig mer återkomma, liksom minst tre traktorer med skitspridare, cyklar, bilar, segelbåtar, kaniner, kattor, hundar och sportfiskare. Det var en fruktansvärd upplevelse!

*****

Gammelmedierna går på det mesta – och sätter rubriker därefter. Senast handlar det om den strandade valen i Mellby som riskerar att EXPLODERA. Googla och kolla hur gammelmedierna följer John. Det ena gammalmediet efter det andra skriver om den stora explosionsrisken. Man skriver om valen som om den vore en strandad u-båt laddad med trotyl. Det är direkt pinsamt och tyder på förakt för fakta och för läsarna/lyssnarna/tittarna.

Vi skickade vår fantasifullaste reporter Ingvar Charm-Knubbendorph – svårt skadat MMA-vrak – till Mellby under eftermiddagen. Han hade verkligen otur. Eller hade han tur? Precis som han iklätt sig skottsäker väst, stridshjälm, knäskydd av specialstål och suspensoar av spunnen diamantfibertråd small det!

”Det var som en atombomb”, skrev Ingvar i ett sms. ”Traktorer, kreatur, segelbåtar, bilar och valspäck for tusentals meter upp i luften för att landa i Baltikum, på Gotland och i Polen. Min klocka stannade på 13:23. Minns det ögonblicket! Det var nämligen första gången en atombomb detonerade i Europa. Kameran smalt ihop i mina händer; det blir alltså inget foto, men min i hast nedkluddade teckning ger en bra bild av den fruktansvärda bombexplosionen. Over and out.”

Hur gode Ingvars vision kommer att överensstämma med den så kallade verligheten får vi se i morgon, måndag, klockan 13:23. Vi bör kanske tillägga att Ingvar innan han fick bidragsanställning på kulturorganet jobbade många decennier inom flera av gammelpressens kvarlevor. Hans devis är därefter: Skit i sanningen, prioritera antalet klick!

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Gammelmediernas uppfattning att valen i Mellby kan explodera grundar sig sannolikt på tolkningssvårigheter. Man har sökt med ”whale explosion” på Youtube och fått se filmer där människan spränger strandade valar med dynamit. Men se det är liksom en annan femma.

Märkt , , , , ,