höstkänning?

Vissa morgnar kan det kännas som om hösten står och lurar bakom knuten… Det har blivit svalare, blåsigare och gässen plogar i skyn. Men så illa kan det väl inte vara? Att det snart är höst, menar jag. Nä, jag tänkte väl det. Sommaren fortsätter…

Å andra sidan ser blommorna i Stadsparken inte helt fräscha ut… Det är nog lite höst ändå. Snart…

 

 

---

 

Annonser

en kvar…

I förrgår återstod bara en av ursprungligen sju snurror kvar i plurret. I dag är nog alla nedplockade. Återstår att riva fundamenten och linda upp 11 kilometer elkabel…

 

 

---

 

nu blommar det!

En slarvigt målad vägg? En tavla? Nej, algblomning i Grönhögens hamn. Om algblomning skriver Wikipedia en text som är så paradoxal att den är rolig: ”Det går bra att bada under algblomning, men man ska inte svälja vattnet och det är bra att duscha efter badet eftersom algerna kan orsaka hudirritationer. _ _ _ Husdjur, boskap och vilda djur löper stor risk att bli förgiftade och kan till och med dö av förgiftningen.”

 

 

---

 

alvkälla

Utloppet av Alvkälla i Kalmarsund ger ett frodigt intryck.

Men flödet i bäcken från källan är minimalt, runt en halvliter per sekund.

 

 

---

 

Grönhögens hamn – allt populärare destination

Vi söker oss till havet för att undkomma den envisa hettan…

Grönhögens hamn blir alltmer internationell. Den verkar ha blivit ett begrepp på den marina Europakartan. Segelbåtar och husbilar från hela Europa lägger till här – och ställs upp. Stämningen är avslappnad, folk är trevliga och pratglada. När jag senast var där surrade luften av franska, tyska, norska, holländska – och skånska!

Båtmixen är ögonfröjd för en gammal båtentusiast. I detta bildsvep ser du några udda båttyper bland mängden konventionella. Kolla exempelvis in bilderna 2-7 av den vackra kanottriggade träbåten Phönix från Fleckeby sydost om tyska Flensburg! Hon har två master utan fock, som på den en gång så populära lilla snabbseglande C-kantoten. En lustig detalj är jollens genomskinliga botten. Genom den kan man nog skåda många svartmunnade smörbultar.

Bilden längst ned visar en tidigare minsvepare byggd i trä. Mer om henne i ett kommande inlägg…

Bilderna är tagna med en Fuji X30 och är automatiskt bildbehandlade i PhotoShops Arkiv/Skript/Bildarbetare.

 

 

---

 

kallbad, varmbad, ståbad, tjurbad

29,5 grader i skuggan. 49,7 i solen. Det gäller att hitta svalka – på land eller i vattnet. I Seby läge kan alla bada, både kreti och pleti och kreaturen.

Botten i Seby läge består av alldeles plana kalkskivor. Och det är så långgrunt att man kan gå halvvägs till Baltikum. Njae, det var kanske en mindre överdrift.

Det finns kallbad. Och det finns varmbad. Och så finns det ståbad. Då står man bara rakt upp och ned och tjurar – medan man badar!

 

 

---

 

dagens ölandsbild 12 juli 2018

Solen går ned över seglarna i Grönhögens hamn.

 

 

---

 

törnrosasömnen bruten

Efter vinterns Ölandsnirvana vårar allt successivt upp sig och folklivet blir allt livligare och mer färgmättat. Husbilar och segelbåtar med glada nyfikna människor från hela Europa kommer och hälsar på, exempelvis som här i Grönhögens hamn i dag. Utanför bild, bredvid tysken och dansken låg en fransman och en EU-flaggad yacht. Tänk att det finns både folk och myndigheter som vill stänga allt, att ingenting ska hända, att allt ska ligga i träda och var lika gråmulet som under vintern!

 

 

---

 

Annys Fiske

Annys Fiske hade öppet i går, söndag. Då vet vi att det är sommar. Ett längre reportage om Anny – som egentligen heter något helt annat – kan du läsa här.

 

 

---

 

dagens ölandsbild 18 juni 2018: Bläsinge hamn

Bläsinge hamn på Ölands östsida är värd ett besök. Men slutet av vägen dit är rena skräcken med djupa uppsågningar i vägbanan – sannolikt för fiber. Märkligt att man inte varnar för dessa vägskador med skyltar. För cyklande kan de vara direkt farliga.

 

 

---

 

algblomning

9 juni varnade kulturorganet för snar algblomning i Östersjön. Nu är den här.

 

 

---

 

7 snurror till skrotning

De 7 snurrorna vid Utgrunden i Kalmarsund ska nu rivas, något vi skrev om redan förra året. Enligt Östran kopplas snurrorna bort från nätet i övermorgon och under veckorna 27-30 sker ”slakten”. Parken invigdes år 2000.

 

 

---

 

svartmunnad smörbult

Miljöförändringarna tycks accelerera. 1990 hittades den svartmunnade smörbulten utanför Polen. 2008 kom den in på svenskt vatten och 2014 intog den Kalmarsund. Man kan nog befara att den inom några år finns i hela Östersjön. Den svartmunnade smörbulten är en så kallad invasiv art, alltså en firre som egentligen inte ska finnas här. Troligen har den kommit hit från Kaspiska havet med vatten från fraktfartygs ballasttankar. Den lär kunna ställa till det ordentligt för andra fiskar, romrövare som den är. Och den är glupsk, det ryktas till och med om att den biter badande. De enorma mängder döda smörbultar som den senaste tiden flutit i iland på Ölands västkust är till större delen utlekta hanar. Det som oroar mig är att inte ens måsarna tycks äta dem, trots att den anses som en god matfisk. Både torra och relativt färska fiskar ligger orörda på stränderna. Dessa fem låg på en meter strand nedanför Albrunna. Den svartmunnade smörbulten kan bli upp till 30 centimeter lång. De på bilden är knappt 20.

 

 

---

 

döende hav II

Alla havsvyer ger ett friskt och härligt intryck – så länge man ser havet på avstånd. Här är vi vid stranden nedanför Hammarby i slutet av april.

Ju närmare vi kommer stranden, desto mer växer min oro för den marina miljön…

Är detta ”vackert gröna” en signal om att någonting är fel? Jag tror det. På många ställen där odlad jord ligger nära havet ser man dessa gröna alger. 

Under vårvintern och våren sipprar vatten från Östersjökusterna ut i havet. I dessa små små bäckar slår denna grönalg till. Den finns ibland flera meter upp på land. Bäckarna är nästan omöjliga att visa i stillbild, men syns tydligt på video. En sådan kommer småningom…

Såna här sjok av grönalger kan vara många kvadratmeter stora. Som akvarist känner jag igen symptomen: övergödning i kombination med starkt ljus.

Den här typen av alger – de är säkert fler än en sort – finns även i diken och pölar med sötvatten.

 

 

 

---

 

döende hav

När man ser såna här vackra vyer utmed Ölands västkust är det svårt att förstå att Östersjön håller på att dö.

Det milda ”Skagenljuset” får allt att se friskt och livskraftigt ut. Men det vi skådar är en ”futuristisk katastrof”.

Snus är snus om än i gyllne dosor, säger man. Skit är skit om än i vackert motljus, kan man påstå utan att darra på manschetten. Och snart är algblomningen här. För dig som vill veta mera, läs här. De här bilderna är tagna i början av april. I ett inlägg 10 juni kan du se hur det ser ut i slutet av samma månad…

 

 

---

 

sommar!

Badbryggan nedan Albrunna är monterad. Då är det sommar. Men notera det låga vattenståndet. Djupet vid bryggänden är ”icke dykvänligt”.

 

 

---

 

arena för ogjorda jobb

Hamnar fascinerar. Där råder ofta ”ett något så när överblickbart kaos”. Men framför allt sticker ogjorda arbeten besökaren i ögonen. Där exponeras helt öppet jobb som aldrig hanns med. Längs kajerna ligger rader av dåliga samveten och guppar till vågornas lullande kluckanden.

Vi ser backen – i fören – som skulle ha målats om för tre säsonger sen – ett jobb som sannolikt åter måste skjutas upp till i vår. Vi landkrabbor spanar in bord som bör bytas, tåg som ska splitsas, stål som ska rätas och svetsas, ribbdäck som ska nåtas, detaljer som ska fixas och trimmas – och enorma ytor som snarast borde skrapas och grundas och målas på nytt. På landbacken ligger ännu några skorvar i vagga med roder och propellrar pepprade med sylvassa havstulpaner – som sitter som berget, som kräver jobb och åter jobb.

Attityden till ägare av gamla skorvar i trä är lyckligtvis förlåtande. Ingen människa kan alltid hålla en sån farkost i topptrim. För en pedant kan en smack eller stånka med decennier på nacken bli lika med hemska döden.

En muntert färgsatt Nordstjärnan med ett originellt skrov i djärv färgsättning.

Titta så mycket arbete som ligger på rad utmed denna kaj?

På land strax norr om skutorna står vår tids ”vägsmackar” i militäriska led. Här är materialen plast och plåt och inget utrymme finns för personlig prägel. Alla ska vara lika blanka, lika vita – med cyklar i aktern.

Hav och land, stereotyp plast framför och bakom levande men krävande träbåtar.

Visst är det nåt härligt uppkäftigt med denna stäv med så markerad back!

Erica är ett riktigt charmtroll! Kan man skriva så om en smack? Jo visst kan man det. Jag gjorde det nyss.

De flesta skutor ligger nu i sitt rätta element. VG 100 är dock kvar på landbacken – med svår slagsida!

Gammalt och ”inte fullt så gammalt” i Grönhögens hamn. Närmast kameran ligger Sjöräddningens fartyg och framför henne guppar smackar överlastade med ogjorda jobb.

 

 

---

 

dagens ölandsbild 13 maj 2018

Denna tyska lustjakt är den största nöjesbåt jag hittills sett i Grönhögens hamn. Vi ska förresten dit igen – i morgon…

 

 

---

 

utsikter från ”mitt” bord vid havet

De två sofforna är nog snickrade av drivved, för hundra år sen. Eller tusen. Bordet likaså. Hela möbelgruppen är vinglig och nån gång om året måste man sätta in ”livsuppehållande behandling” för att inte hela klabbet ska rasa samman och av misstag tas för ”lämplig majbrasa”. Men här sitter man som en kung och inte på något ställe i hela världen smakar kaffet lika bra som här. Det är magi på högsta nivå.

Man hör egentligen ingenting mer än vågbrus och vindbrus och nu på våren, fågelsång. Och man ser egentligen ingenting mer än grönt vatten, blått vatten, vitt vågskum, vita svanar och en massa stenar som en jätte kastade ut i plurret för flera tusen år sedan. Det är magi på högsta nivå.

 

 

---

 

vimsig kurs…

I vattnen utanför Albrunna stävar ett fartyg norrut. Farten är bara några knop. Det ser behagligt ut…

Plötsligt lägger kaptenen rodret dikt styrbord och fartyget tuffar söderut – i samma låga hastighet… Det ser fortfarande behagligt ut…

Men så ångrar sig kaptenen och ger fullt roderutslag åt styrbord. Fartyget tuffar norrut igen – i samma låga hastighet. Det ser behagligt ut. Och så där håller hon på, år ut och år in sen 1982 – men inte alltid utanför Albrunna. Här kan du läsa mer om Jacob Hägg.

 

 

---

 

där Öland tar slut

Vi fortsätter vår satsning på ”slow-video”! Denna film är nästan en halvtimme lång.

I dag cyklar vi från hamnen i Grönhögen. Väl nere på fyrplatsen hörs de detonationer som omtalas i inlägget och kommentarerna till Kraftiga explosioner. I videon hörs de som dova ”buller” sannolikt flera mil ut i Östersjön. Lyssna vid 23:02 och 25:24 och 25:46 och 26:11. Vad tror du ljuden kommer ifrån? Personligen tippar jag sjunkbomber.

 

 

---

 

kraftiga explosioner

När jag stod på södra spetsen av Öland i går vid 13-tiden small det ”utav bara helvete” långt ut på österhavet – flera gånger. Man kände marken skaka. Nån halvtimme senare hördes motordunk från ett eller kanske två fartyg på väg norrut utmed östra sidan av ön. Med min enkla fickkamera i max teleläge tog jag bilden nedan. Nån som vet vad som smällde – och varför?

Visst är det en u-båt vid horisonten långt upp till vänster i bild?

Denna kraftiga delförstoring visar tydligt silhuetten av en u-båt. Det är i och för sig inget konstigt. Men varför small det så enormt? Leker man med sjunkbomber förstår jag att fisken tar slut…

En annan bild. På den syns ett andra fartyg söder om u-båten. Dess silhuett kan kanske tydas som Carlkronas. Man ser ett solblänk i dess torn. Jag kan tycka att fartyget ligger med stäven åt sydväst.

Min position som fotograf klockan 13:18, i måndags. Fel! Kameran går inte rätt. Lägg till 57 minuter och vi får rätt tid: 14:15.

 

---

 

nytt begrepp om vatten

Det är blött på södra Öland. Åker man 136:an norrut känner man här och var knappt igen sig. Flera ”temporära sjöar” speglar sina flaggblå vattenytor i solskenet. Undrar hur länge de blir kvar… Dessa temporära insjöar ligger strax söder om Bjärby.

 

 

 

---

 

dagens ölandsbild 4 april 2018: seby läge

Eftersom det för närvarande inte går att köra bil ned till Seby läge kunde jag gå ensam här och filma och fotografera i timmar. Känslan av att vara ”enda människan på Öland” är svår att sätta ord på, men den är ”stor”.

 

 

---

 

ensamhetens horisont

Vill du hitta den totala friden på södra Öland föreslår jag en långpromenad ned till Sandreveln utanför Schäferiet. Ställ dig där i vinden och blicka ut över havet. Du känner då att du är ingenting – och allt. Fotona nedan är från sista dagarna i mars 2016.

Observera att 31 mars är sista dagen man får vandra på Schäferiet. Även fåglarna ska få känna på den totala friden under häckningen…

 

 

---

 

pimpad video i gammalt inlägg

I föregångaren till denna blogg, alvarsamt, finns ett inlägg om invigningen av minnesstenen i Gräsgårds hamn över de tio som miste livet i en minsprängningsolycka utanför Gräsgård 1941. Inlägget är från 22 november 2011, exakt 70 år efter olyckan.

I inlägget finns några kortare videosnuttar. Till dessa har jag nu lagt till en drygt 30 minuter lång version som visar hela ceremonin. Videon är tagen med en gammal sliten fickkamera. Bildkvaliteten i denna långa version är urusel men aningen bättre än i snuttarna. Men viktigare är kanske att ljudet är avsevärt bättre, om än långt ifrån perfekt.

Du kommer till inlägget här.

 

 

---

 

punkt för marin långbänk

Den absolut sista bilden av Eliana. Delar av hennes botten lämnar här hamnen i Grönhögen. Andra inlägg om Eliana kan du läsa här. Eliana har kostat skattebetalarna i Mörbylånga kommun 470 000 kronor.

 

 

---

 

vintern är slut

Det är minusgrader. Det snöar. En isande vind sveper över en hårt prövad ö. Vissa säger med bestämdhet att det inte blir nån vår, att vintern gjort sitt trettifjortonde omtag och att permafrostens tidevarv är här för att stanna.

Men misströsta inte. Rym inte. Begå inte harakiri. Frestas icke till självspillan, ity alvarsamt2 vågar lova att vintern trots alla felsignaler, bakslag och baktändningar nu är historia. Hur töras vi det? Jo, ön är full av vatten. Stillastående vatten, rinnande vatten, forsande vatten. Och rinnande och bubblande och pratande vatten är lika med plusgrader!

I kanalerna på östra sidan Sydöland rinner nu enorma mängder vatten ut i havet. De textlösa bilderna är tagna mellan Gräsgård och Näsby.

 

 

---

 

näst sista inlägget om eliana

Så ja. Eliana är upphuggen och uppsågad och bortforslad. Nu ligger bara bottensatsen kvar av henne i slipvaggan. En långbänk börjar närma sig målsnöret. Men det är en liten bit kvar. Det berättar vi om i ett kommande inlägg – det sista! Det allra sista om Eliana – tror vi.

Det ligger grovt virke i slipen. Man byggde rejäla skutor förr i världen.

En botten som varit med om mycket. Musslor, snäckor och havstulpaner har gillat Eliana.

Jag kan inte låta bli att tycka dessa bilder är sorgliga. De utstrålar ett slags vemodets poesi – med saltstänkta förtecken.

Babord eller styrbord? Ingen aning. Men bord är det!

Visst är bottenstocken angripen av nåt, kanske blåröta. Men den ser trots det förvånansvärt fräsch ut.

Skrovdelen till vänster skulle jag kunna tänka mig att rama in och hänga på väggen – som ”marin konst”.

Liten del av båt på stor slip.

Näst sista bilden av Eliana. En till kommer småningom. Sen finns ingenting kvar av henne i Grönhögens hamn… 

 

 

---

 

Is

Hur tidigt man än är ute är det alltid nån som varit igång ännu tidigare.

Morgon. Minusgrader. Men vindstilla. Det är vinter. Senvinter. Isen klirrar lågmält i Degerhamns hamn. 

Beroende på vinkeln mot solen färgas isen på många olika sätt. Här drar den åt grått, blåsvart, svart.

I lite mer medljus blir blått helt dominerande. Om jag minns rätt innehåller den ljusa isen mer luft än den mörkblå.

Här är isen så tunn att den smälter under dagen – om solen får fortsätta att jobba från klar himmel.

Sötvattenssjön i Hammarby ser ut att ha ett stabilt istäcke. Då och då sjunger isen på grund av sprickbildning. En spricka kan blixtra till över hela sjön på bara en halv sekund.

I det bräckta vattnet i Kalmarsund ligger bara ett tunt islager längst inne vid stranden. Gäss, änder, svanar klarar sig bra här.

 

 

---