Svenskt stål biter – vid över + 13

Förr sa man att svenskt stål biter. I dag får vi ta detta påstående med ett lastfartyg salt. Utflyttningen av sittmöbler i Grönhögens hamn visar nämligen att stålet inte tål temperaturer under + 13 grader.

I dag, då det blev just + 13 grader, står nämligen sittmöblerna där igen efter den långa höst-vinter-vår-förvaringen i varmbonat lager för att möblerna inte ska bli kalla om fossingarna och därför bli förkylda.

Kulturorganets ständiga krav på sittmöbler och tron på dess turistlockande effekter besannades mitt framför vår utsände fotografs ögon: En tysk seglare anlade genast så nära sittgruppen han bara kunde, debarkerade skutan och utbrast på tyska med förståendeförsvårande dialektmix:

– Oh, was für ein wunderbarer Sitzbereich. Hier wollen wir alle unsere Tage bleiben …

Därpå slog den tyska flaggan ut i den hårda nordliga vinden och någon i kajutan tog ton… Den tyska nationalsången steg som myggsprej mot himlapällen…

Den tyska flaggan har just slagit ut… Utanför bild står den tyske kaptenen och strålar av lycka inför synen av den praktfulla sittmöbeln.

Nu vet vi att svenskt stål biter i ned till + 13 grader. Under denna magiska gräns insjuknar bordsben som dessa i de hemskaste sjukdomar.

Grönhögens Båtklubb knockade två maktcentrum!

Samhällsbyggnadsnämnden i Mörbylånga kommun har kanontorskat mot den ideella föreningen Grönhögens Båtklubb. Även Nejmyndigheten har åkt på en fetsmäll i fajten mot Grönhögens Båtklubb.

Bakgrund:
Samhällsbyggnadsnämnden ville ha 4 795 Gurra av båtklubben för handläggning av miljötillsyn.

– Nä, nä, sa båtklubben och överklagade nämndens beslut till Nejmyndigheten (av reaktionära även kallad Länsstyrelsen).

Nejmyndigheten, de dumma jävlarna, avslog överklagandet.

Båtklubben överklagade då Nejmyndighetens korkade beslut till mark- och miljödomstolen. Den ger nu båtklubben rätt och upphäver både Nejmyndighetens och Samhällsbyggnadsnämndens extremt IQ-befriade beslut.

En knockoutseger som nu firas hela sommaren i Grönhögen.

Att den sossestyrda kommunen ständigt jagar kommuninvånarnas pengar kan du läsa mer om här – om ett litet hus i Grönhögens hamn.

Text:
Ingvar Charm-Knubbendorph
MMA-vrak

Solen går ned över fisktomma vatten

Våra hav dör. På debattsidan i dagens Barometern kräver fyra lokala moderater att vi stoppar supertrålarna. Skribenterna syftar på de ”flytande fiskdammsugare” som ligger runt våra kuster åtta månader om året och tar upp allt levande som hamnar i trålen. Denna fiskmassa, främst sill, processas i Danmark och används som foder vid laxuppfödning i Norge.

Här lämnar jag debattartikeln, som jag menar är befogad men alldeles för snäll. Läget är mycket värre än den bild kvartetten målar upp. Jag seglade runt norska laxodlingar redan på 1980-talet och slogs av stanken. Senare läste jag om hur de förpestar vattnet, bottnarna – och laxarna! I dag finns hur många berättelser som helst om detta storindustriella elände. Vid samtal med ansvarig på Havs- och vattenmyndigheten får jag svaret att ”läget är för jäkligt men vi kan inget göra, EU bestämmer allt”. Lokala fiskare berättar att tjugo sillgarn bara för några decennier sen kunde fylla hela fartyget med firre. I dag ryms fångsten från samma nät i en ICA-kasse.

Orsak och verkan tar sig i dag de märkligaste uttryck. Jag minns hur jag som tjuvfiskande tonåring jagades av skogvaktare och tillsyningsmän i Stockholms skärgård (de hann aldrig ifatt mig). Det ouppklarade brottet var oftast ”en gädda och några abborrar lagom stora för stekpannan”. I dag skyller man ofta fisktomma vatten på sportfiskare medan de flytande fiskdammsugarna tar upp tusentals och åter tusentals ton fisk nära våra kuster, åtta månader om året, år efter år efter år. Det är makabert. Regeringen sover gott och djupt under EU-förhandlingarna om fiskekvoterna.

Läget är förfärligt. Haven dammsugs framför våra ögon. Äcklig och sjuk norsk lax föds upp med – sista? – fisken från våra vatten, processad i Danmark. Köp en vildfångad lax från Stilla havet och jämför smaken med den Norgeodlade. Det är som att jämföra årgångsvin med avslagen pilsner.

Soffa med hamnutsikt

Den står fastskruvad på bryggan i Grönhögens hamn.

Nio säckar

Vårkänslor

Grönhögens hamn 25 mars 2021.

Diket

Skilda världar, sida vid sida. Den nästan tre kilometer långa raksträckan mellan Svibo och Eketorp är en monoton, färg- och händelselös mara för en cyklist som gillar fart och omväxling.

Men längs vägens sidor går diken, bara en meter breda och en halvmeter djupa. I dem finns ett helt annat liv, helt andra färger, helt andra ljud.

Klicka på pilen i bilden nedan och dyk!

Kan medborgarförslag levandegöra hamn?

I går satt min fru och jag och drack kaffe i Degerhamns hamn. Som sällskap hade vi en yster sol och fyra minkar. Vi pratade om gångna tider, hur trevligt det var här nere för några år sen när ställplatsen var full av liv och det fanns en liten servering bakom båtladan. Ställplatsen blev till och med vald till årets bästa 2014.

Jag gör långt kort:

Sedan kom makten in i spelet och med ett enda dråpslag dödade Länsstyrelsen, framgent kallad Nejmyndigheten, hela hamnlivet, ja mer än det. Nejmyndigheten sa nej till kommunens givna dispens från strandskyddet. Ställplatsen tvingades stänga, hela området förvandlades från ”livslevande område” till ”evig öken”. Den lilla markplätt Nejmyndigheten ansåg så viktig att strandskydda ligger i dag öde. Den timme vi satt här nere såg vi inte en enda människa där. Periodvis sitter vi ofta här och ytterst sällan ser vi mänsklig närvaro. Nån enstaka gång rastar nån sin hund här. Nejmyndigheten visade musklerna, men bättre än muskler är ofta aktiva hjärnceller.

Nejmyndighetens beslut sänkte också omsättningen i dåvarande livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Den tappade en stor del kunder och gick några år senare i konkurs. Bra jobbat, Nejmyndigheten! Ni är med och stöttar bygget av servicehuset i hamnen, sen slår ni sönder ställplatsen, utvecklingen och framtidstron med storsläggan.

Jag gör långt ännu kortare:
Ett medborgarförslag föreslår nu att åter öppna ställplatsen i Degerhamns hamn. Det skriver Barometern i dag.

Makten i Kalmar kan visa sig ickediktatorisk om den verkligen låter bli att bygga Bananen. Nejmyndigheten har här chansen att visa att man kan tänka om – och tänka rätt.

Fortsättning följer…

Sune Flisa
chefredaktör

Några av många tidigare inlägg i fallet kan du läsa här och här och här och här.

Vindstilla

Inte en krusning; det var alldeles tyst. Fem minuter senare kom vinden tillbaka – med snö. Vi är strax norr om Mellby.

Ödslig hamn

Den är diskret. Den gör inte mycket väsen av sig. Inte ens en skylt vid väg 925 visar var den ligger. Ofta är man enda besökare där…

Skyddad småbåtshamn

En stor ”limpa” skyddar småbåtshamnen i Grönhögen. Den har två inlopp, det södra till vänster i bild, det norra till höger. Från limpan utgår den nya piren i riktning mot hamnkontoret.

Norra inloppet till småbåtshamnen. Den nya piren borde kunna ta musten ur inkommande svall.

Södra inloppet till småbåtshamnen. Som synes finns här nu en fin sjösättningsstrand för mindre flytetyg.

Isläggning

Kylan ritar mönster på isen i Grönhögens hamn.

Skärlövs hamn i slutet av oktober

Vi närmar oss hamnen i Skärlöv…

Den stora bevattningsdammen i Skärlöv innehöll ganska lite vatten vid vårt besök 25 oktober. Du kan läsa mer om dammen och också se den från luften genom att klicka här. Längst uppe till vänster ser du bebyggelsen i Skörlövs hamn. Inom kort visar vi bilder därifrån. Det fina med den hamnen är – bland annat – att den bjuder besökaren på en ordentligt sittmöbel, ”alltså en förutsättning för fortsatt liv i glesbygd”, som Sune Flisa skriver i sitt kommande epos, kartboken ”Var så god och sitt – på Öland”.

Kämpigt värre

Den här ”tuggen” har det kämpigt. Det kostar på att dra några hundra kubikmeter timmer i hård motvind. Fotot är taget i går utanför Albrunna och jag vet inte om det är samma ekipage som låg helt stilla där vid 9-snåret i morse.

Piren

Nu börjar den se ut som en pir… Notabelt är att precis här i Grönhögens hamn har det tidigare funnits en pir – på samma ställe till och med. Människan är duktig på att gång på gång uppfinna hjulet.

20 meter per sekund

Bumlingarna i plurret!

Nu börjar man lägga stenbumlingar runt den nya piren i Grönhögens hamn.

Äntligen!

Muddringsarbetet inlett

Många har tvivlat på att muddringen av hamnen i Grönhögen verkligen skulle bli av. Men nu är den igång. Här ser vi grävmaskin vid södra piren.

Muddring på g…

Allt flera detaljer visar att muddringsarbetet i Grönhögens hamn närmar sig…

Grop för muddermassor

Ett stort område norr om Medborgarhuset i Grönhögen vallas nu in för lagring av muddermassor från hamnen. Yttermåtten är ungefär 100 x 70 meter.

Det är bara att hoppas att upplaget blir tätt, eftersom bottenmassor från hamnen torde vara ”extremt miljöfarliga”. Det är inte länge sen man använde havet som soptunna för allt från bilvrak och bilbatterier till allehanda gifter, skrot, byggavfall, plåtfat med diverse innehåll med mera med mera.

Kåkarna ned mot havet lär ha egna brunnar. Dessutom ligger de i en ganska brant sluttning. Ett eventuellt läckage skulle kunna bli ödesdigert.

Muddring förbereds

Futt på plats i Grönhögens hamn. Enligt NCC-kille inleds muddringen om ungefär en månad. Man börjar vid småbåtshamnen i söder.

Innan muddringen dras igång måste man göra en del jobb här norr om Medborgarhuset där muddringsmassorna ska förvaras.

Hamn med möjligheter

Degerhamns hamn med nya prickar och färggrann inseglingsränna till småbåtshamnen. Den enorma och väl skyddade hamnen skulle på sikt kunna utvecklas till något spännande – att bli stora famnen för sjöturister, exempelvis.

Pirhuvudena har börjat kalva. Under hösten ska Cementa restaurera de avspärrade pirdelarna, som riskerar att rasa och hindra inloppet i hamnen. Jobbet ska vara klart senast i april nästa år.

Småbåtshamnen längst upp i bild. Till vänster den numera stängda ställplatsen med en husbil. Till höger den så kallade båtladan. Bilden har några år på nacken.

Muddring på g

Tvivlare må ursäkta, men under oktober månad börjar man faktiskt att muddra hamnen i Grönhögen, den lilla pärla som skulle kunna utvecklas i stort sett hur mycket som helst. Sommartid kan här ligga 25 segelbåtar från många olika europeiska länder, affär finns i byn, liksom ställplats och intilliggande sportfält med utomhuspingis, padel-, beachvolley- och boulebana. Det snackas också om ett blivande utegym…

Kulturorganet har länge hävdat att Grönhögen kan bli södra Ölands kraftigaste motor. Nu blir den ännu starkare. Vaknar sen också kommunen upp och inser möjligheterna så…

Denna lilla provfilm inför muddringen är gjord i dag med en gammal systemkamera som inte ger lika bra bilder som mina GoPro-kameror. Men den har fördelen att kunna förses med olika objektiv. Kvaliteten är alltså inte tipptopp, men håll till godo ändå.

Marianne Hedelin var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen. I denna film hör du henne berätta om hamnens stora betydelse.

Dagens båt

Sportig, sensuell, sober, sofistikerad, skarp, skön, supersnabb – och utan akterspegel. Inforsande vatten ska så snabbt som möjligt tillbaka till havet. Denna speedseglare hittade jag i Grönhögens hamn i somras.

Klart för muddring

Kulturorganet börjar nu få en bild av hur muddringsarbetet i Grönhögens hamn kommer att gå till.

Vid småbåtsbryggan muddrar man från land med grävmaskin. Rännan in i hamnen muddras från pråm. Och så bygger man en liten pir ut från småbåtshamnen. Det berättar Jonas Josefsson, NCC.

Kulturorganet kommer att följa delar av arbetet i text, foto och film.

Grönhögenhögar till pir

De stora grushögarna i Grönhögen ska användas under muddringsarbetena i hamnen, som inleds senare i månaden.

Materialet ska bland annat nyttjas till bygge av den pir som ingår i projektet. Det berättar Jonas Josefsson, NCC, för kulturorganet.

Det kom ett mejl…

Ett tidigare inlägg om muddring i Grönhögens hamn.

Tecken på förestående muddring

De här skorvarna låg tidigare på andra sidan bryggan, åt söder. Där ska inga båtar få ligga när muddringsarbetet i hamnen inleds under hösten. Båtförflyttningen är kanske ett tecken på att muddringen verkligen blir av. Men osvuret är bäst. Enligt sjöräddningskille har tidigare avsatta pengar helt plötsligt använts till annat än muddring. – Jag tror inte på det förrän jag ser mudderverket jobba, sa han till kulturorganets utsände…

Ytterligare ett tecken på att en muddring kan vara på gång är att den ena av de två gröna bojarna i hamnen är bortplockad. Muddring eller inte muddring? Den som lever får se…