Människan vaknar långsamt. Det tog veckor innan väst förstod att man måste skicka vapen till Ukraina – eller se den civiliserade världen gå under. Det har tagit svenska politiker decennier att förstå att den förlegade och ”automatiska” säkerhetspolitiken måste uppdateras. Det har tagit årtionden för svenska beslutsfattare att börja förstå att Östersjön inte är en modern Särimner som i evighet kommer att återuppstå trots utstuderad och systematisk misshandel. Flera inser att det industriella rovfisket måste stoppas! Det har kulturorganet krävt i många år och nu hoppar även Baltic Waters 2030 på tåget mot det totala utrotningskrig som sedan länge rasar i Östersjöns allt syrefattigare och dödare vatten.
Häromdagen skickade Baltic Waters 2030 speglar och ett åtgärdsprogram till hundra politiker och beslutsfattare. Aktionen följs nu upp i en helsidesannons i gårdagens Svenska Dagbladet där man frågar: ”Vågar dessa beslutsfattare se sig i spegeln?”
Baltic Waters 2030 skriver: ”I dag är Östersjön inte längre en källa till mat och näring för oss människor. Mer än 90 procent av av de 92 800 ton fisk som tas upp varje år blir till fiskmjöl och foder till bland annat minkfarmar. _ _ _ Varför pratar vi inte om fiskeskam? _ _ _ Det är dags för våra politiker att se sig i spegeln och ta sitt ansvar.”
Du kan själv bidra till att rädda Östersjön genom upprop på denna sajt.
PS. Kulturorganet ifrågasätter den upptagna fiskmängden 92 800 ton. Vi tror att den är mycket större. Vi ser att kvoterna för 2022 blir 491 674 ton. Hur som helst, rovfisket måste stoppas. NU!
Sune Flisa
chefredaktör
Minns du kulturorganets skildring av upphuggningen av smacken i Grönhögens hamn? I dag kom besked från kommunen om vad jobbet kostade: 62 000 inklusive moms.
Kriget i Ukraina överskuggar allt. Ingenting känns numera viktigt eller inspirerande. När man ser de närgångna krigsskildringarna i BBC och CNN bleknar våra löjliga problem här hemma.
Det känns meningslöst att skriva om cykelleder som bara finns i fantasin och på kommunala kartor, vindkraftparker som ska byggas eller inte byggas, södra Ölands eventuella utveckling eller avveckling, Grönhögenfiaskon som dammen med gift och ytterligare en smack att hugga upp för skattekronor. Vad bryr jag mig om den obsoleta Svenska kyrkan, den lika otidsenlige Tjabo, upp-och-nedgående bensinpriser, kommunpolitikkäbblet, töntiga lokala nyheter i radio och teve, att morgontidningarna allt oftare uteblir – eller en kall vår? Skvatt intet.
Men man måste ju leva, hur man än mår. En tröst i allt det svarta är Seby läge där jag varit flera dagar i rad, ofta ensam. Där finns nåt som inte går att förklara. Där kan man finna ett visst mått av frid…
Minns du Eliana? Minns du Helga? Nu är det dags för nästa skuta i Grönhögens hamn att belasta kommunens kassa…
Kära läsare.
Mörbylånga kommun svarar nu på mina frågor om den planerade vindkraftsparken på Utgrunden i Kalmarsund. Jag har inte läst svaren – läsarna först! – men jag återkommer med analys och åsikter så snart som möjligt. Läs med eftertanke, sug på orden. Och minns att en text kan säga mer genom det den INTE säger.
Sune Flisa
chefredaktör
I dag sammanträder fullmäktige i Mörbylånga kommun. I ett mejl för några dagar sen ställer jag 18 frågor till alla 49 ledamöter om den nya tänkta vindsnurreparken på Utgrunden. Bara en har svarat – trots att hon inte längre sitter i fullmäktige! Tar man överhuvudtaget upp frågan till debatt eller är kommunen redan ense om ett kravlöst ja till Utgrunden 2?
Eftersom den tidigare fullmäktigeledamoten berättade att hon under sina sju år i kommunpolitiken inte hört något om vindkraft – ett i sig helt makalöst konstaterande – bereder vi oss i kulturorganets stridsledningscentral på tuffa strider framöver. Sune Flisa har beordrat ”total och omedelbar mobilisering”. Hjälmar och skottsäkra västar är redan beställda…
Allan von Kompost
redaktionschef
PS. Här på Öland är det i det närmaste knäpptyst om vindkraft och Utgrunden. Ingen politiker säger bu eller bä. Annat är det längre norrut.
En kommunanställd gjorde avsiktligt hål i botten på upplaget av muddermassor i Grönhögen för att skynda på avvattningen. Håltagningen gjordes två gånger, en gång under vecka 27 och andra gången 14 september. Genom tilltaget har sannolikt stora mängder förorenat vatten runnit ut. Kommunen åtalsanmäler nu sig själv. Läs mer på kommunens hemsida.
Senast i dag var kulturorganet på platsen och kunde konstatera vissa detaljer som senare publiceras.
Allan von Kompost
redaktionschef
På med lufttuber och simfötter och plums ned i hamnbassängen i Grönhögen…
I dag såg jag en av de fem minkarna i Grönhögens hamn komma kutande med en svala i munnen, en ganska vanlig syn.
– Inga fågelungar når mogen ålder i hamnen, säger man ur Sjöräddningskåren.
– Ryktena om en eskalerande krigssituation i Gräsgårds fiskehamn måste omedelbart dödas! Det sa chefredaktör Sune Flisa vid ett extrainsatt redaktionsmöte klockan 01:55 i natt. Bakgrunden till det raka beslutet är cirkulerande uppgifter om ÖB:s och svenska flottans inblandning i fallet med ”spion- eller sabotageutrustning i hamnen”.
På grund av Ingvar Charm-Knubbendorphs reportage i kulturorganet sägs att ÖB sänt örlogsfartyg (regalskeppet Vasa) till hamnen. Flera vittnens instämmande i teorin att ”ryssen kommer” lär ha skapat masshysteri i den annars så lugnt sovande byn.
Sune Flisa, med erfarenheter av sjöstrider i Japanska sjön, hade under mötet det stora modet att beordra en obeväpnad Sigwahld Restorin till hamnen för att kontrollera värdegrunden i rykten och mediauppgifter (semesterledige Sigwahld Restorin hyr denna sommar en stuga i Seby).
Sigwahld Restorin embarkerade den hårt trimmade redaktionsflakmopeden i bara pyjamasen och i 140 kilometer i timmen bar det av mot Gräsgårds hamn! Här är hans rapport:
Den märkliga apparatur som uppmärksammats på södra piränden i Gräsgårds hamn är en mätutrustning etablerad av Sjöfartsverket. Den som vill veta mer kan ringa 010-478 57 00. Alla rykten om pågående spioneri- eller sabotageinsatser dementeras härmed. /Sigwahld Restorin
Sune Flisa har under morgonen, efter samråd med facket, sänkt Ingvar Charm-Knubbendorphs lön till ”i stort sett noll”. Ingvar har också tvingats skriva ”Jag är den största idioten på Öland” hundra gånger på redaktionens havsgröna griffeltavla. Därmed anses ärendet avslutat.
Allan von Kompost
redaktionschef
Det är ett märkligt land vi lever i. Politikerna tillåter ett fiske som tenderar att utrota fisken i våra hav, medan andra sliter för att rädda det som räddas kan.
I går släpptes två(!) akvarieuppfödda knaggrockor ut i havet utanför Lysekil. Bakom släppet står Havets hus i samarbete med Världsnaturfonden. Knaggrockan är utrotningshotad. I samma veva släpptes fem småfläckiga rödhajar, också de hotade.
– Tyvärr hotas många arter fortfarande av ohållbara fiskemetoder, överfiske och annan exploatering, säger Inger Näslund, senior havsexpert på WWF.
Den ena handen tar, den andra ger – och aldrig mötas de tu…
Stackars Östersjön håller fortfarande på att återhämta sig efter värmeböljan 2018. Hettan dödar både musslor och fisk, skriver SvD i dag.
Som lök på laxen blir Östersjön inte bara varmare, utan också sötare. Salthalten beräknas gå ner från dagens sju till fem promille.
– Eftersom det regnar mer minskar salthalten. Det blir ytterligare en stressfaktor för musslor och fiskar, säger Christoph Humborg, vetenskaplig ledare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Torsk och strömming har det svårt i Östersjön. När salthalten sjunker får de det ännu svårare.
Allan von Kompost
redaktionschef
PS. Observera att kulturorganet inte avslutar denna text i stil med andra mediers vanliga ”det-ordnar-sig-nog-ändå-tröst”.
Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.
– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.
I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.
Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.
– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.
Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:
– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!
Ja, kulturorganet håller med. Tänk om…
Sune Flisa
chefredaktör
Svenska politiker sover gott, men EU har vaknat en sekund i tolv. Jäklar, Östersjön håller på att kola! Trålrovfisket tar allt snabbare död på all fisk. Strömmingen jagas nu inte bara långt ut till havs utan även nära land. Allt ska upp, alla arter! Ta upp och mal ner! Odlingarna i Norge måste ha foder till sina sjukliga laxar! Kycklinguppfödarna vill ha foder till sina sjukliga broilrar. Ta upp allt som rör sej! Skit i konsekvenserna. Dom får andra ta.
När strömmingen dör ut, dör andra arter med dem. Gäddan har nästan försvunnit, sälarna måste ta annan fisk än strömming. Nu tar de även plattfisk, berättar fiskare. Dominobrickorna faller, en efter en…
Kyrkhamn på Ölands södra udde var redan under medeltiden ett känt centrum för sillfiske. Här jobbade upp mot tusen fiskare samtidigt. När jag nu cyklar förbi denna plats har den blivit en symbolisk begravningsplats för Östersjön. Korset är rest, kreaturen stirrar frågande in i en framtid ingen känner…
Aldrig tidigare har jag sett så många sälar som nu runt Ölands södra udde. De är svåra att räkna, men jag höftar till med mellan 50 och 100. Fotot ovan är taget med ett äldre, ganska dåligt teleobjektiv på 480 millimeter – mot sydost.
Om du tittar en aning till höger om mitten – vid horisonten – ser du något som du inte ser med blotta ögat. Jag har kollat sjökort och kommit fram till att det måste vara kasunfyren på Ölands södra grund.
På denna fyr satt en gång mannen som kallades ”Fången på fyren”. Historien bakom benämningen är lika överraskande som pinsam och skrämmande. Den är ett iögonenfallande exempel på myndigheters råa maktspel mot en människa som i dag skulle kallas ”modig visselblåsare”. Du läser historien i kortversion här.
Fången på fyren själv, framlidne Anders Ahlmark, har på sin blogg berättat om hela den groteska processen som inleddes 1977 och slutade med att han fick rätt i Högsta domstolen. Här läser du bloggen Fången på fyren.