Efter att ha läst knappt halva boken fruktar jag för mitt liv – inom ”kort”. Hur lång tidsperioden ”kort” blir i verkligheten har varken jag eller nån annan människa en aning om. Boken har den dystopiska titeln Efter Europa och är skriven av den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev, som i en recension av den amerikanske historikern och författaren Timothy Snyder klassas som ”en av Europas skarpaste hjärnor”. Och jag är beredd att hålla med. Jag tror aldrig jag har läst en bok som så brutalt – men också enkelt – förklarar den mer eller mindre hemska framtid vi européer går till mötes.
Tror du att du vet mycket om modern historia, EU:s mål och mening och migrationens för- och nackdelar? Glöm det. Med största sannolikhet vet du ”ingenting”. Du vet i värsta fall lika lite som dagens 15-åringar i Tyskland vet om Hitler och nazismen. Många har aldrig ens hört namnet Hitler. Och i ärlighetens namn tror jag inte att någon svensk politiker har mer än en ytterst marginell kunskap om de fakta – och följder – som Ivan Krastev presenterar om migration, EU, Brexit, globaliseringen – och internet. Krastev skriver: ”Nuförtiden har alla tv, och genom internets spridning kan unga afrikaner eller afghaner med ett musklick ta reda på hur européer lever och hur deras skolor och sjukhus fungerar. _ _ _ Globaliseringen har gjort hela världen till en by som lever i ett slags diktatur – den globala jämförelsens diktatur. Folk jämför sig inte längre med grannen, utan med de rikaste invånarna på planeten.”
Följderna är inte svåra att räkna ut.
Jag trodde jag visste rätt mycket om vår tid men Ivan Krastev visar med kirurgisk precision att jag vet noll. Våra politiker vet noll. ”Bryssel” (läs EU) vet noll. Och om de vet en del så vet de inte hur problemen ska lösas. ”Den europeiska unionen har alltid varit en idé på jakt efter en verklighet”, skriver han. Ivan Krastev överöser mig med fakta som jag inte känner till – och jag ryser. Han berättar om sådant som händer i dag i Europa och USA och som ytterst få människor har kunskap om.
Titeln Efter Europa pekar förstås ut riktningen mot vår världsdels undergång, och som det överväldigande (läs ”olösliga”) problemet tar han upp migrationen på ett chockerande och kunnigt sätt – genom iskalla fakta. Krastev har ingen mening med sin bok, han fördömer inte, han rekommenderar inte några vägar att gå, han har inga lösningar. Han lägger fram fakta och ser historiska vinklar som jag aldrig tidigare har stött på. Ju mindre vi hoppas, önskedrömmer och tror om de faktiska förhållandena, desto svårare får de ”bruna” falangerna att värva medlemmar. Nu om någonsin gäller att ”kunskap är makt”.
Ivan Krastevs bok chockar mig. Han menar att historien upphörde 1989 och han kallar första kapitlet i boken ”Ett déjà vu-tillstånd”. I detta tar han oss tillbaka till de dagar i slutet av juni 1914 då Franz Ferdinand mördas i Sarajevo. Det första av världskrigen börjar kort därpå sin mångmiljonslakt… Just nu sitter SD-politiker och dricker öl och njuter av det soliga vädret i Visby – och gillar läget. Partiet går som en raket. ”De andra partierna gör jobbet åt oss”, säger en av dem i en tidning.
Det är ingen idé att vara positiv europé inför framtiden. Det finns inget större fog för ”optimism”. Naturligtvis kommer experter och politiker säga att en sådan inställning är fel. ”Se möjligheterna inte problemen” är den förhärskande och fördummande inställning som råder – och som motarbetar ”sanningen”. För mig blir summeringen denna, trots att jag inte ens läst hälften av boken: Det blir ett nytt europeiskt storkrig. Frågan är bara när. Ska detta krig kunna undvikas måste vi veta mycket mer, försöka förstå oändligt många fler problem och ge utrymme för nya helt nya sätt att tänka.
Återkommer med recension när jag läst hela boken. Till dess kan jag varmt rekommendera Efter Europa till alla som är intresserade av vår samtid och – garanterat! – svåra framtid. Är du inte intresserad finns all anledning i världen att läsa den!
Första inlägget i följetongen läser du här. Det andra uppenbarar sig här.
Den levererade virkesmängden har räddat möbelgruppen för framtiden. Den beräknas nu hålla ytterligare mellan tusen och tvåtusen år.
Här ser vi tydliga spår efter trollen. Brutna och nedtrampade rosenbuskar vid roten av den tall som man klättrat upp i sedan virket levererats. Till skillnad från oss människor kan troll gå i vilken vegetation som helst, brännässlor eller växter med sylvassa taggar gör dem ingen skada. De känner inte heller av huggorms-, geting- eller vargbett.
Den inledande restaureringsfasen är nu avklarad. Bordet är stabilt åt båda hållen, och bordskivan är hel. Kommande åtgärder planeras att sättas in mot soffan åt öster, den till vänster i bild.
