Några dagars starkare vind har gett havet nya muskler. Dess dån i Grönhögens hamn överröstar allt annat. Men trots höstrusk ligger tempen och svajar runt + 15.
Annonser
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: hög- och årstider
sista sommardagen
I går tog den slut, den meteorologiska sommaren för södra Öland. Kulturorganet smakade av de sista solbeströdda sommartimmarna i Grönhögens hamn…
i dag 10 oktober börjar hösten på södra Öland
Det påstår i alla fall meteorologerna. Och de har ju aldrig/alltid fel! De säger också att vintern på södra Öland slår till om 88 dygn. Trevligare är att läsa att det åter blir sommar 26 maj.
Snart är sommaren slut
Bara några dagar återstår av sommaren men trots det har hamnchefen Peter Hansson i Grönhögen mycket att göra med alla husbilar som kommer till ställplatsen i hamnen.
dags att lufta racern
Racern vid en paus i Lerkaka förra året. Skördefesten är över; det har lugnat sig på vägarna. Det är dags att börja hoja riktigt snabbt fram till att frosten sätter punkt för cykelsäsongen.
Den svarta ”borsten” på styret är den deadcat jag använde på en liten mikrofon. Dess sex meter(!) långa hoprullade sladd gick till ljudupptagaren Zoom H6 som jag hade i innerfickan på cykeljackan, eller i en axelremsväska. Båda ställena var dåliga. H6:an störde varje tramptag. Nu har jag börjat med sladdlös ljudupptagning med Röde ON. Systemet har inga sladdar och ljudupptagaren sitter i kameran uppe på hjälmen. Mikrofonen är placerad på styret. Allt har blivit mycket mer lättskött. Du ser systemet här. Dess svaga punkt är deadcaten på mikrofonen. Den sitter för löst och ramlar därför lätt av. Lite kontaktlim löste problemet.
var är tomten?
För några år sedan hade vi inte mindre än tre glada bytomtar på besök i Södra Möckleby. Trots många kontroller har kulturorganet inte hittat en enda i år. Har vi inte varit snälla, eller…?
hur grön är den sydöländska våren?
Det börjar likna nåt. Jag tänker på vädret. Jag tänker på våren. Blommor har slagit ut, gräset växer inte så det knakar, men väl så det syns. Men är det redan en skön grön vår? För att ta reda på det tog jag min Fuji X70 och ställde in den med filter så att den endast återger grön färg – och alla andra färger i svart-vitt.
Många säger att man kan lita på det kameran ser, även om jag själv hävdar motsatsen. Hur som helst, här är resultatet:
Jag såg en hel del grönt i detta motiv. Men det gör inte kameran. Jag misstänker att orsaken är att många gröna nyanser drar åt det gula hållet – och alltså ratas av detta filter.
Endast fläckar av grönt. Jag tyckte allt var mycket grönare än så här. Men kameran ljuger inte, säger många.
För mina ögon innehöll detta motiv ”en hel del grönt”. Men det tycker inte kameran som endast grönmålar en aning i förgrunden.
Detta motiv ser kameran och jag tämligen lika, även om jag tyckte gräset var mer eller mindre grönt överallt.
Här ser kameran betydligt mindre grönt än jag. Kanske kan det bero på att gröna motivdelar inte ”orkar igenom” filtret på stora avstånd?
Blomstergruppen har verkligen gröna blad. Blommorna är blå, som du kan se på nästa bild.
För att visa blommorna har jag här använt det filter som bara registrerar blå färg.
Endast några gröna grässtrån i förgrunden. Men jag såg mycket mera grönt!
För att kontrollera om det finns gröna nyanser som drar åt gult använder jag här ett filter som bara släpper igenom gul färg. Men jag ser ingenting som är gulgrönt, bara ett gult hotell och en gul busskylt.
Gröna blad på andra blå blommor än de ovan.
Med filter för grönt blir gräsmattan grön. Vi ser också att den i verkligheten gula takmossan drar svagt åt grönt.
Filter för att visa gul färg. Men här ser vi inte ett uns gult i gräsmattorna, trots att dessa rimligen borde ha även gula nyanser. Tycker man. Det här med färg är inte lätt!
vårens färger
Nyss låg där vit snö. Nu dallrar samma mark i blått och gult och grönt. Jag blir lika ställd och fascinerad varje vår. Vågar vi tro att vintern är över nu?
Scilla eller blåstjärna.
Vintergäck – med inslag av blåstjärna.
äntligen vår – och en meter snö!
Tusen lärkor drillade ovanför mig på väg mot Seby läge. Likadant hem. Hur orkar dessa ”virrvingar” sjunga så psykopatiskt intensivt, så entonigt, så malande minut efter minut, timme efter timme dagen lång…
Tio grader varmt. Inte en snöflinga kvar. Nä, nu ljuger jag. På vägen ned mot Seby läge ligger snövallar av norrländska dimensioner, den högsta över en meter. Livet är fullt av överraskningar, så även Öland.
Mycket snö, den största drivan är över en meter hög. Men ingenting stoppar en tidigare jämtlandsbo. Ingenting!
Samma vägstump sedd nedifrån sjösidan. När man väl forcerat dessa hinder var det i stort sett raka rör ned till Östersjön.
