Kategoriarkiv: Kalmar

36 år sen senast…

Konstnären Claes Jurander ställer ut teckningar på Teatergalleriet i Kalmar. Vi är ungdomskamrater och har hållit brev- och mejlkontakt genom åren. När min fru och jag gick på hans vernissage häromdagen var det 36 år sedan vi senast träffade Claes. Det kändes som ”i förra veckan”.

Vernissagen på det lilla galleriet lockade många besökare som fick se teckningar och lyssna på ett uppskattat föredrag med film. Claes tecknar inte bara. Han skriver också – och målar och skulpterar.

När man fotograferar gallerier och andra lokaler med människor i kan man ta vara på möjligheten att även plåta utifrån och in. Från gatan är man som fotograf nästan osynlig – speciellt då det är mörkt ute. Konsten att ta ”självklart naturliga foton” är ofta lika med att göra sig osynlig.

Claes Jurander med Elsa Berg, 96 år i mars. De har känt varandra sedan Claes var liten pilt. På frågan vad hon tyckte om Claes utställning svarade hon snabbt och summariskt: – Han är duktig, Claes!

Trion till vänster: Claes Jurander med vänner från Smedby på södra Öland: konstnärerna Kicken Eriksson och Per Skogler.

Det är ofta fin stämning på vernissager och det förvånar mig att inte flera människor besöker dem. Allt är gratis, man är välkommen och bjuds på vin och trevligt sällskap. Vernissager är därför utmärkta tillfällen att träna mingling. På bilden skrattar konstnärerna Kicken Eriksson och Petra Westermark ikapp. Petra är Claes fru.

Fram till 8 mars kan du se Claes Juranders teckningar på Teatergalleriet i Kalmar. För nästan precis två år sedan såg vi Raine Navins utställning där.

Teckningarna på utställningen är från långt tillbaka i tiden fram till i dag. Här sitter mannen med snapsen på krogen medan hustrun förbereder hans hemkomst med den fruktade brödkaveln…

Utställningens teckningar saknar titlar, så även här på alvarsamt2.

En demonstration. Du kan läsa Claes Juranders tankar om konst och konstutbildning genom att klicka här.

 

 


 

Annonser
Taggad ,

vernissage

Inom kort lämnar vi ön en stund och går på vernissage i Kalmar. Du hänger väl med!?

Taggad , , ,

där borta ligger Öland…

Mitt i blickfältet ligger Grimskär. Från kajen på Tjärhovet i Kalmar är det 5,7 kilometer till Öland bakom det vindpinade skäret.

Taggad , , ,

fel tid för gatufotografering – men…

Kalmar känns tomt. Stan känns inte igen – om man jämför med sommarträngseln, sommarvimlet, sommarlivet, sommarlarmet i sommarljus i sommardofter. Men även detta kärvare och lugnare liv är värt att skildra med streetphotography, gatufotografi. Dock är ”risken” mycket större för upptäckt, på gott och ont. Bilder med ögonkontakt blir ofta speciella. Det är sällan man ser en främmande människa i ögonen mer än en halv sekund. På foton kan man göra det hur länge man vill.

30 bra tips för gatufotografering får du här.

Att gatufotografering kan kännas ”påträngande” får du huvudlöst exempel på här.

Taggad , ,

där borta ligger Öland…

Till vänster om solens molngenombrott ligger Öland. Det är ungefär sju kilometer dit. Foto från Tjärhovet, Kalmar. Ingen kamera orkar skildra sådana här kontraster fullt ut. Solen och solens reflexer i vattnet är utbrända. Men jag tycker trots det att min lilla Fuji X30 är rätt duktig.

Taggad , ,

detaljer berättar

Bra författare och skickliga reportrar vet att man aldrig kan berätta allt. Man måste sovra. Ibland kan en story skalas ned till att endast berättas med detaljer.

Så tänkte jag på parksoffan i Stadsparken i Kalmar då några ungdomar kom förbi och började… Tja, inte ens det behöver berättas. Det framgår av de tysta bilderna – utan ord.

Taggad , , ,

klapphuset

Det låter som en leksaksaffär i juletider, Klapphuset. Men det är ett gammalt tvätthus, där främst kvinnor tvättade och klappade sin tvätt i Östersjöns vatten. Detta är det enda kvarvarande klapphuset av Kalmars tidigare fyra. Det är dessutom det enda kvarvarande i hela Skandinavien. Och det är verkligen sevärt, miljön är unik.

* * *

I de fyra ”tunnorna” stod tvätterskorna nedsänkta en bit i vattnet för att komma i bekvämare höjd till tvätten i vattnet.

En tunna. Jag kan tänka mig att det inte kändes alltför frestande att kliva ned i den under vintern och börja jobba med tvätten i det nollgradiga vattnet.

Väggarna går bara en kort bit ned i vattnet. Där solen skiner in ser man både vattenväxter, småfisk och maneter.

Trots att denna miljö känns helt passé används tvätt- och klapphuset än i dag. Det påstås att färger i exempelvis trasmattor blir extra klara vid tvätt i det svagt salta vattnet. Tror du mig inte är det bara att prova. Det står öppet september ut.

Klapphuset byggdes 1902-1906 och står starkt och fräscht. ”Läppstiftet” i bakgrunden restes 2002 och har redan mängder av fel och kostsamma brister.

Taggad ,

att skiljas är att dö en smula

Ibland tar jag med mig min för länge sen kasserade fickkamera, en mycket enkel Canon Powershot 230. Det går liksom inte att skiljas från den. Det finns nåt slags mystisk koppling mellan oss. Och så tar jag några bilder och tänker att nu blir resultatet så helkass att det bara är att kasta smällan på skroten. Men icke. Då ger den sitt allt för att blidka mig, trots att nästan inga inställningar fungerar på den. Man måste trixa och mixtra för att få rätt exponering. Men behärskar man detta trollerinummer fungerar den riktigt bra. Kolla bara slottet i Kalmar!

Bilden är tagen med den totalt utslitna, sju år gamla smälla som jag har kasserat flera gånger. När får jag kraft nog att säga att nu är det slut, over, finito? När får jag kraft nog att låta den glida ur min hand för allra sista gången – ned i det mörka innandömet i containern märkt ”metaller”…?

Taggad , ,

vacker park, vacker byggnad – den fulaste i Kalmar

Stadsparken i Kalmar är en vackert glimrande pärla. Vet du att växterna där är valda för att blomma från mars till och med oktober? Vi parknjutare har alltså två månader kvar med blommor! I parken ligger en genial byggnad, Kalmar Konstmuséum. ”Kuben” är i sin neutrala svärta helt rätt i förhållande till den färgsprutande och lummiga omgivningen.  Under sommaren syns den knappast i sin strama mörka enkelhet. Den fick ett känt arkitektpris 2008, samma år som Barometerns läsare utsåg museet till Kalmars fulaste plats. Så kan det gå.

Bilderna får tala för sig själva.

Taggad ,

en skylt att ta på allvar

Den korta men visa uppmaningen i Kalmarsundsparken borde mångfaldigas och sättas upp på flera ställen.

Taggad ,

filantroper, barn och sponsring

Filantroper växer inte på trän. Men en filantrop ligger bakom den trädstinna Stadsparken i Kalmar. Han var grosshandlare och politiker och hette Johan Jeansson. Det är hans slantar som bekostat den vackra oasen med så många rara träd från hela världen.

I dag är det vanligare med sponsorer. Men en sponsor vill till skillnad från den äkta filantropen ha något tillbaka. Därför kan en sponsor aldrig klassas som filantrop.

I går gick vi i den filantropiska parken där det dansade små barn i – vad jag tror – sponsrade västar…

Stadsparken i Kalmar har även damm med tärnor och änder som ger fullständigt katten i om parken är pröjsad av filantrop eller sponsor.

Befjädrad tiggare med mycket gott självförtroende. Hon ryggade inte för något.

”Maxutslagningen” är ännu inte uppnådd i parken. Vi blomälskare har alltså mer att vänta…

Dansande barn i projektet ”Fånga vinden”. 180 dansanta ungar lever ut sin glädje i projektet som du kan läsa mer om här. De gula västarna är sannolikt sponsrade av Bravida.

Hur fångar man vinden? Så här så klart!

Johan Jeanssons filantropiska donation till kommunen resulterade i en park som drygt hundra åre senare blev utsedd till Sveriges vackraste stadspark (1985).

Parken klassa som en romantisk park i engelsk stil. Personligen tycker jag träden i parken är ”viktigare” än blomstren.

Kan man krångla till det ska man göra det. Detta är ett av de märkligaste träden i parken. Vi ser mittpartiet av stammen.

De 3 300 plantorna prunkar på 500 kvadratmeter. I parken finns nästan 50 örter, gräs, lökar och rosor. Sorterna är valda så att det finns blommande växter från mars till slutet av oktober.

Taggad , ,

ännu mera street photography

Ett sista tips för street photography: Gå med ljuset i ryggen så du får ljus i mötande människors ansikten. Nedan en dos Kalmarskott en kall och blåsig marsdag 2017. Tidigare inlägg om street photography når du genom att klicka här.

Taggad

mera street photography

Street Photography kräver en del mod. Ute på stan måste du gå nära motiven. Och hemma igen får du inte banga för att beskära kraftigt. Ofta karvar jag bort mer än halva bilden. Bildformaten kan bli spännande. Eftersom man fotograferar ”utan att lägga sig i” måste man hitta de rätta kamerainställningarna för att få ”säkra bilder”. De ska vara rätt exponerade. Och fokus ska träffa rätt bilddel. Och allt hänger på nån sekund; du får aldrig tillfälle att ladda om.

Min Fujifilm X30 går att ställa in på ett visst ISO-tal som vid behov automatiskt höjs till en av mig bestämd övre gräns. För denna bildserie valde jag 800 ISO. I kommandot bestämmer jag också längsta slutartid, här 1/125 sekund. Alla bilder nedan är tagna med slutarautomatik vid bländare 2,8. Exponeringstiderna ligger ofta på 1/500 sekund eller kortare, vilket kan behövas då jag ofta skjuter gående – eller med lätt panorerande kamera. Det är inte ofta man lovordar en liten sensor, men i det här fallet gör jag det: Den ger bra skärpedjup även vid stora bländaröppningar.

Hur är livet i Kalmar en småkylig vinterdag i mars 2017? Bilderna berättar…

Taggad ,

street photography

Ibland finns inget bra svenskt ord för något man vill skriva om. Det svenska ordet gatufotografi låter som om man fotograferade gator, vilket är helt missvisande för begreppet street photography, ett av de intressantaste sätten att fotografera: det spontana, utan uträkningar och planering. I mitt eget fall vill jag lägga till ”utan att titta i sökaren”, vare sig den är optisk eller består av en display på kamerans baksida. Ord som tur och slump gör jobbet lotteribetonat, en av hundra bilder är värd att jobba fram till färdigt foto.

I några kommande inlägg ska jag försöka skildra folklivet på Kalmars gator. Det krävs nämligen människor för att street photography ska bli levande – och i enstaka fall bli en spegelbild av det samhälle vi lever i just nu. Att ägna sig åt street photography på Öland denna årstid skulle innebära ”milslånga promenader med chans att stöta samman med en människa – en”.

Tips nummer ett:
Välj en lämplig kamera. Den bör vara liten och gärna svart för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. Objektivet bör vara en rejäl vidvinkel och kameran bör kunna ställas in för tyst exponering. Den bör dessutom kunna ta flera bilder i sekunden – under minst fem sekunder. Min lilla Fujifilm X30, som jag också använder vid kitefotografering, är idealisk. Den är i det närmaste ljudlös, tar foton som en kulspruta och har ett enormt säkert och snabbt fokus- och exponeringssystem. Och bilderna blir ruggigt skarpa. Kameran kan lämpligen hänga fram på bröstet i en nackrem. Riktning av kameran och exponering görs helt på känn – utan att titta i nån sökare, ofta även utan att titta på motivet. Det kan nämligen ”löna sig” att titta på annat än motivet för att avleda uppmärksamheten på dem du fotograferar.

Tips nummer två:
Fotografera i svartvitt. Det renodlar motivet. Street photographys kännetecken är frånvaron av ”eftertanke och skönhetssökande”. Pang på betan! ska det vara. Så här ser livet ut! Inget förskönande, inga effekter!

Nedan visar jag några street photography-bilder från Kalmar. Flera kommer…

Taggad

våren och Churchill

var”Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början”. Ja, precis som Winston Churchills berömda profetia kändes det i dag, på Öland, i Kalmar och i Sverige. Det kändes inte som om vintern var slut, men kanske som början på dess slut!

Taggad , , ,

nya ögon

_mg_2863

Ofta gäller det att ta några steg extra, att se med nya ögon, att ständigt vara nyfiken. Som häromdagen. Vi har många gånger suttit vid rastplatsen Eriksöre vid 136:an. Nu tog vi just de så viktiga extrastegen och fick se något för oss helt okänt: Landborgens stup ned mot kustslätten.

Västra landborgen är den västra kanten av Ölands mot öster lutande kalkstensplatå. Överst på den ligger en drygt 10 000 år gammal strandvall. Den bildades strax efter inlandsisens avsmältning då Öland steg upp ur havet. Strandvallarnas torra, upphöjda lägen var lämpliga för bosättningar och gravfält. Nedanför strandvallen ligger den tre kilometer breda kustslätten ned mot Kalmarsund med en av Sveriges bördigaste jordar.

_mg_2836Rastplatsen ligger – enligt öländska mått mätt – högt över havet. Vid horisonten längst till vänster skymtar Kalmarsund och Sverige.

eriksore_rastplats_102Längst till höger går väg 136 mot norr. Rastplatsen har gedigna bord med tak. Toalett finns också.

eriksore_rastplats_128Mitt i allt det deprimerande läskpappersgrå i det ynkliga novemberljuset finns fortfarande en och annan färgklick.

_mg_2739En mycket brant trappa leder ned mot slätten med en av landets bördigaste jordar. Även fortsättningen är brant, men det finns uppspända rep att hålla sig i.

_mg_2800En geolog skulle kunna berätta mycket om detta skifferparti på toppen av landborgen. Jag kan bara säga att det är både kraftfullt och vackert.

_mg_2855Från detta bord med tak ser man ut över Kalmarsund och Kalmar. Men det är lite längre till staden än bilden berättar. Den är nämligen tagen med ett kortare teleobjektiv.

– – – – – – –
Alvarsamt2 är en fortsättning på avslutade Alvarsamt. Klicka här för att komma dit. På Alvarsamt hittar du 1 800 inlägg och 7 000 fotografier.
Taggad , , ,
Annonser