Kategoriarkiv: kommunikation

skrivlycka

Kulturorganet har tidigare skrivit om det viktiga pappersbrevet. Nu går vi vidare för att upptäcka mer av handskrivandets njutningar –  nu med reservoarpenna.

 


 

Annonser
Taggad ,

Att prata med handen – eller munnen

Under gångna veckohelgen sände Ölands Radioamatörer från fyren Långe Erik längst norr ut på Öland. Man sände med både telegrafinycklar och mikrofoner på en herrans massa frekvenser.

Klubben får mycket modesta bidrag från våra två kommuner, mycket för att radiotelegrafi kan bli det enda fungerande kommunikationssystemet om el och internet skulle lägga ned, i freds- eller krigstid.

Då kan dessa entusiaster sända och ta emot meddelanden genom att låta signalerna studsa i olika lager i atmosfären – eller mot månen! Eller mot kometer!

Radiotelegrafi är som ”atmosfärens spinnfiske”. Man kastar ut en signal och ibland får man napp…

Dra på högtalarna högt och se videon om en för många okänd värld.

 


 

Taggad , ,

byggen som alla känner till

Ölandsbron-från-FärjestadenVissa byggnationer är så kända att de inte ens behöver en förklarande bildtext. Bron på bilden heter förstås… Jäklar, just nu minns jag inte!

 


 

Taggad , ,

Internationella fyrhelgen

Kickan-Segerstads-fyr-21-augusti-2012Alvarsamts utsända reporter redo att krypa ut på utsiktsplanet högst uppe i fyren i Segerstad.

På lördag och söndag händer nåt ruggigt spännande för dig med sinne för antingen ”fyrar” eller ”gammaldags amatörradiokommunikantion” – eller båda företeelserna: Då är det nämligen den Internationella Fyrhelgen.

Radioamatörer över hela världen kommer att sända och ta emot från 400 fyrar, varav tre på Öland: Långe Erik, Segerstads fyr och Långe Jan.

Alvarsamt besökte Segerstads fyr under radiopartajet 2012, och det blev en ljudmässigt rafflande upplevelse. Gå till inlägget här, slå på högtalarna och njut av snacket, störningarna, de något förvrängda rösterna, knastret, pipen i dialogerna mellan radioamatörer i fyrar genom den värld som inte har några som helst gränser, atmosfären.

Vill du inte gå till inlägget utan bara höra ljudfilen klickar du här.


 

 

 

 

 

Taggad

om brev i tid med ont om tid

Vår medarbetare Gunnar Schabroll fyllde 60 häromdagen. Sune Flisa ärade honom med mejl och pappersbrev, eftersom både internet och postväsende i Shimla lämnar en del i övrigt att önska.

Gunnar visade mig mejlet och brevet och det slog mig vilken stor skillnad det är i ”upplevelsekänsla” av de olika meddelandeformerna.

Att mejla eller sms:a tar sannolikt en tusendel så mycket tid som att greppa pennan, skriva, lägga i kuvert, adressera, frankera – och posta. Paradoxalt nog är mejl ofta korta, ”döda”, opersonliga och ”märkligt repetitiva”.

Nedan ser du de två försändelserna från Sune. Vilken känns roligast och hjärtligast att få?

mejl_Sune

brev_Sune

Jag skriver allt fler pappersbrev, mest för att det är ett meditativt sätt att uttrycka sig på. Men jag gör det också som en personlig protest mot känslodöda mejl och sms. Det är nyttigt att använda lång tid till något så ”betydelselöst” som ett pappersbrev.

Just där ligger det viktiga. Ett pappersbrev blir aldrig betydelselöst. Det doftar, det har sina fel och brister och dess stil och layout berättar mycket om avsändarens dagsform och känslomässiga läge. Ett mejl eller ett sms saknar allt detta.

Sen en tid skriver jag bara med reservoarpenna. Det gör skrivandet ännu mer tidsödande. Jag kan inte sudda, inte skriva om och pennans konstruktion gör att jag inte får skriva för snabbt – då hinner inte bläckmatningen med. Att skriva pappersbrev med reservoarpenna har för mig blivit den optimala upplevelsen av eftertanke och lugn. Och intresset för just reservoarpennor lär vara stigande. Pendeln slår…

En dotter har ett stressigt jobb, tidskrävande ungar och ont om fritid. Trots det skickar hon mig de mest utsökta pappersbrev där brevpapperen – och till och med kuverten – är egentillverkade, formgivna, målade. Att få ett sånt brev är lycka. Det går inte att kasta. Det måste sparas.

Mejlet har sina givna fördelar. Det är snabbt. Det är gratis. Men det är opersonligt. Jag är övertygad om att framtida vindsröjare hellre hittar lådor med bevarade pappersbrev än lådor med utprintade mejl.

brev_framsidaEtt kuvert från min dotter.

brev_baksidaBaksidan av kuvertet.

 


 

Taggad , ,

pyttesmå varor i jättepaket

Hur långt kan vår överkonsumtion drivas? Hur galen kan världen bli innan den faller ihop som en bulle utan jäst?

Min fru beställde två små askar tuggtobak på nätet. Askarna är fem centimeter långa, tre breda. De två askarna kom i nedanstående jättelåda, rymmande 7,2 liter.

överdimensionerade_paket_15De två beställda askarna med tuggtobak framför emballaget om 7,2 liter. Paketet skulle rymma 360 askar och var så stort att det inte gick ned i brevlådan. Min fru fick hämta det i affären. 360 askar! 

Jag skriver alltmer för hand – med reservoarpenna. Häromdagen beställde jag ytterligare en plus 50 milliliter bläck och en så kallad converter. Gissa om jag blev förvånad då jag såg hur brevbäraren med olika avancerade gymnastiska rörelser lyckades få ned paketet i brevlådan. Du ser det nedtill.

överdimensionerade_paket_06En penna, 50 milliliter bläck och en converter kom i låda rymmande 9,4 liter! Hur många tusen pennor paketet skulle rymma övergår min räknedosas kapacitet, men jag räknade ut att om lådan skulle fyllas med endast bläck skulle den rymma innehållet i 1 880 bläckflaskor av den typ du ser på bilden. 1 880 flaskor bläck!

Exemplen ovan tarvar svar om hur tokiga vi kan bli. Varför skicka en pryl i låda som skulle rymma flera hundra? Finns inte lådor i olika storlekar? Vet inte e-handeln att det finns nåt som heter ”påsar”? Eller är detta ”elefantiasisprojekt” ett samarbete mellan webbsäljande företag och PostNord för att dra in maximalt med klöver, utan nån som helst hänsyn taget till fraktvolymer, fraktavgaser och mängder av annan negativ miljöpåverkan?

Vansinnet hittar sina rätta proportion om vi skalar upp överkapacitetseländet med tuggtobaken till en bils storlek: Låt säga att en japan vill köpa en fem meter lång Volvo. Den ska skickas i container till Japan. Containern skulle då bli 50 meter lång, 30 meter bred och 20 meter hög.

Volvo-i-containerEn sprillans ny Volvo i container klar att skeppas till kund i Japan. Vad skulle tullen säga? Vad skulle stuvarbasen och kaptenen på det enorma fartyget säga om detta lågintensiva utnyttjande av begreppet lastkapacitet?

 

 


 

 

Taggad , ,

Larssons El, go morron

rikstelefonkiosk_telefonautomatFör inte så länge sen gick man in i en sån här stilig mackapär, tog fram en enkrona, stoppade den i en springa och slog numret till den man ville prata med på en rund sifferskiva. I bästa fall kom man fram. Ofta upptäckte man efter nån minuts tyst väntan att sladden var av, och nästan aldrig fick man tillbaka sin offrade enkrona, trots uteblivet samtal. Vanligt var också att man i den mörka hytten omärkligt råkade slinta en aning på skivan. En sjua kunde då bli en sexa och det förväntade svaret från lilla ”underbara Barbro” kunde då i stället bli ”Larssons El, go morron”. Var enkronan den sista stod man där som ett fån. Livet var hårt på den här tiden, för ungefär tjugo år sen. Denna grönröda automat står stolt och vacker utmed Storgatan i Simrishamn, som ett skulpturalt monument över modern kommunikation.

 


 

Taggad ,

Tron på det eviga livet

Förra året försökte jag upprepade gånger få svar från IP-Only om när man skulle asfaltera de grävningar man hade gjort över ett år tidigare – tvärs över cykelleden i Södra Möckleby – en sträcka som än i dag lyss till namnet ”Tvättbrädan i Södra Möckleby” av hela Europas cyklistarmada.

Jag fick ingen vettig kontakt, bara god-dag-yxskaft-mejl som lovade stort men höll noll. I svarsmejlen från KUNDSERVICE(!) skrev IP-Only bland annat: ”Just nu arbetar vi med att bygga upp och utveckla vårt mailsvarssystem för att mer effektivt kunna besvara våra kunders frågor. Under denna utvecklingsfas kan svar via mail dröja något.”

Mailsvarssystem! Vad i hel… ?! En kundservice värd namnet ska väl kunna plita ned några bokstäver i ett svarsmejl utan ”mailsvarssystem”.

Företagets omvärldskontaktstrategi ser ut att hålla i sig. Tillväxtchefen Anders Magnusson på Borgholms kommun berättar i dagens Östran: ” Det är många som har hört av sig och som skrivit avtal med IP-Only men inte fått kontakt med företaget eller hört något från dem. Några av dem _ _ _ har väntat mellan 2 och 2,5 år.”

2,5 år?! Vad i hel… ?

Varför denna kraftlösa kommunala indignation? Varför inte sätta press på bolag som inte svarar på frågor om varför ingenting händer?!

I stället säger Anders Magnusson på Borgholms kommun: ” – Det är oerhört positivt att fiberinstallationen sätter fart igen.”

Igen?! Vad i hel… ?

Man får spader. Som inflyttad till Öland undrar jag varför mycket går så utstuderat långsamt här. Cykelleden Fyr till fyr tenderar att ta en mansålder att få färdig och fiberutbyggnaden tycks sätta sikte på evigheten. I Jämtland, nästan lika stort som Danmark, fick ”vi boende vid fjällets fot” fiber 2011 – för åtta år sen.

Vakna, Öland!

 


 

Intressant läsning finns på Vad händer hos IP-Only? Där får du folkets dom över bolaget. Den skulle naturligtvis helst läsas av ledningen på IP-Only. Men den hinner inte. Den har fullt sjå med ”att bygga upp och utveckla sitt mailsvarssystem”…

 

 


Sune Flisa, förste tillväxtchef, tillika
fiberansvarig för mathållningen
på kulturorganet.

 

 


 

Taggad , , , ,

då var det 25 augusti 2014

För fyra år sedan upptäckte vi grävningar för cykelbron över vägen mellan Cementa och deras stenbrott. Cykelbron invigdes 1 december samma år, klicka här.

 

 


 

Taggad , ,

barometern hakar på kulturorganet…

De utsågningar som IP Only gjorde i cykelleder och vägar för över ett år sedan är ännu inte igenlagda, något alvarsamt2 uppmärksammat i flera inlägg. Här är det senaste.

Nu skriver även tidningen Barometern om eländet.

Det är bra.

 

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , , , ,

världens fegaste bolag?

Ett typiskt god-dag-yxskaftsvar från ip only.

17 maj började jag mejla ip only med frågan vem som är ansvarig för att skadorna på cykelleder och vägar vid fiberinstallationerna läggs igen. Efter fyra mejl och över två månaders väntan har de tre gånger svarat med ordbajs i stil med tack för ditt mejl, vi ska snart besvara det… En gång lovades jag kontakt med rätt person. Dödens tystnad följde.

Man undrar hur de ”tänker” på detta leksaksbolag helt utan fingertoppskänsla – och givetvis utan framtid. Sedan jag skällt ut dem för bemötandet av min enkla fråga hade de mage att skicka mig en enkät med frågor om hur jag ser på deras kundbemötande!? Det torde vara världsrekord i feltajmning.

Kulturorganet har hittills aldrig gett upp och gör det inte heller nu. Nytt mejl har skickats till både IP-Only och Mörbylånga kommun. Någon ansvarig måste finnas någonstans och kulturorganet ska finna den! Men även kommunen har anammat samma ”tack för ditt mejl-attityd” och varnar för lång väntan eftersom ansvarig är på semester…

Frågor: Vet alltid bara en enda människa i bolag och på kommun svaret på en enkel fråga? Och varför är denna människa nästan alltid upptagen, sjuk eller på semester?

Vad har gått fel i Sverige?

 

 


 

Taggad , ,

Buss på villovägar

Du klev på vid Hansa City och sitter nu i bussen på väg mot Kalmar centrum. Informatiosskärmarna visar kommande hållplatser. Nästa bör alltså vara Skogsrået. Men… Informationsskärmen berättar om en hållplats på sträckan för buss 173 mellan King George Hospital och Beckton Bus Station – i London.

Det står att läsa i Östran i dag.

Lapsusen bör kunna finslipas och utvecklas. Exempelvis så här:

Du sitter på SAS-kärran från Kalmar till Umeå. Du har fått en liten fånig macka inslagen i fyra lager plast. Kaffet smakar räv. Du ser ett snöigt landskap under dig – är vi över Dalarna? Ska vintern aldrig ta slut? Du ryser. Luften är turbulent, kärran hoppar hit och dit. Halvtimmen före landning på Umeå Airport sprakar det till i högtalarsystemet:

– Hallå, hallå. Det är er kapten Lundström här… Vi flyger nu på 11 200 meters höjd och har just passerat Bengaliska bukten. Under oss badar Andamansjön i solglittret och snart inleder vi inflygningen mot New Bangkok International Airport. Vindarna i området är svaga och stabila så inflygningen kommer att bli lugn och behaglig. På höger sida kan vi se ut mot Thailandsbukten ned mot Singapore. Till vänster ligger Rangoon i ett kraftigt värmedis. Temperaturen i Bangkok har hela dagen legat över 35 grader. Just nu berättar flygledningen att den nått 41 grader. Vill du ha ytterligare en whisky eller ett glas gott vin eller en kopp kaffe före landning är det bäst att göra den beställningen nu… För dej som är flygrädd ska jag kanske tillägga att det finns riktigt starka likörer och flera sorters brännvin också. Vår ambition är som bekant att alla ska få det dom vill ha. Från landningsbanan åker vi bussar till gate F-32. Jag upprepar gate F-32. Flygstyrman Olle Dyk och jag kapten Kåre Lundström önskar er alla en trevlig tid i Thailand…

 

 


 

Taggad , , ,

skynda långsamt

Många i Algutsrum tycker att trafikkameran där står felplacerad. Men Trafikverket vill inte flytta den. Det är för krångligt.

”_ _ _ det kan ta ungefär två år_ _ _”, säger Peter Sieurin på nämnda verk.

Alvarsamt2:s redaktion sitter stum, chockad och handlingsförlamad: Två år!

Källa: Östra Småland.
PS. Chefredaktör Sune Flisa säger sig kunna utföra jobbet på två dagar.

 

 


 

Taggad , ,

gropigt och vasst för känsliga cykeldäck

Bredbandet ligger under dessa nästan meterbreda grusade områden som skär tvärs över cykelleden utmed väg 136 i Södra Möckleby. Ibland bildas relativt stora gropar i grusningen som gör överfart på smala cykeldäck i hög hastighet ganska riskabel. En  naturlig fråga blir naturligtvis om jobbet ska lämnas så här, eller ska de här övergångarna asfalteras småningom? Vasst grus är en plåga. Två gånger har jag cyklat nedför backen från Albrunna. Båda gångerna fick jag punka.

Gruset är grovt. Och vasst. Ibland ligger dessutom ganska mycket grus runt om – på asfalten. Men inte bara cykelleden är sargad, nästan varenda gata i Södra Möckleby har massor av smala grusade bredbandsövergångar, bara några centimeter breda. En och annan av dem har en större grop i sig, ofarlig för bilister men en fälla för smaldäckscyklister. Även runt de här skårorna ligger mängder av relativt fint grus som kan ställa till det för cyklister. Smala däck, hög fart och löst grus på asfalt är inte cyklistens favoritkombination.

Taggad , ,

fåken slog till…

img_0005… men rådjuren ute på fältet fortsatte sitt magra bete.

olandsleden_fibergravning… men maskinförarna fortsatte att gräva ned rör för fiber.

… men vi handlade på ICA i Södra Möckleby som vanligt.

kickan_16m_per_sekund_01… men vi fortsatte att cykla. Alla fortsatte vi med det vi höll på med – sannolikt för att ingen av oss riktigt vet vad fåken egentligen är för nåt…

Taggad ,

snart…

img_0003Ända in i kvällningen grävs det nu ner fiber i backen. Här är vi utmed cykelleden söder om Södra Möckleby.

img_0016Grävskopan backar och drar vagnen med trummorna med kabelhöljen till fibern. Fibern sprutas in senare. Och sen är jobbet klart.

Taggad , , ,

omen?

dsc02175Det började med regn från blåsvart himmel. Sen växte snabbt dubbla regnbågar upp. Slutligen bredde denna skiss ut sig på hundratals ställen i Södra Möckleby. Är det den undergångsformel som alltfler snickrar på: Trump, Le Pen, Putin, Åkesson, Wilders, Hofer? Nej, fiber står för motsatsen: utveckling, kommunikation, demokrati.

Taggad , ,

ett år har gått…

Redaktionen har fått ett meddelande från Sune Flisa. Det kom med brevduva från hans nya lyxhus i Shimla. Texten är berömvärt kort:

Läs vad jag skrev för precis ett år sen! Vad har hänt sen dess? Stannar lycklig i Indien. /S F

PS. Bifogar mitt porträtt taget av hovfotografen Sandra Mjuuk vid Djupdyknings-VM i Manila 1987.”

suneflisa

minus en grad, hård vind

Häromdagen höll jag på att frysa ihjäl. Såna öden brukar kräva minus 40 grader. Här räckte med minus en – plus vidrig ”ryssvind”. Jag tog ett skutt ur bilen, smattrade av några skott och vräkte mig tillbaka in i bilens underbara bastuhetta, + 30. Det bästa med bilen är värmen.

Jag bodde tre decennier i Jämtland. Där var jag med om minus 51. Med stor möda lyckades jag hålla en femkronestor bit av vindrutan isfri vid färd på isvägen över Storsjön. Kärran var så trögstyrd att man fick hänga i ratten åt det håll man ville. Och allt gnällde och gnall. Allt gjorde motstånd. Högg man en stubbe med klyvyxan sprätte vedträna likt uppskrämda fåglar; tio till tjugo virken i ett enda hugg.

Men jag överlevde Jämtland, trots bara en enkel vedspis. Det var Öland som höll på att bli min död. I minus en.

vintervader_1Sträng kyla – minus en grad – på Öland innebär att även flytande vatten fryser på sin väg mot östra kusten.

vintervader_2Här sveper ryssvinden in från iskalla Österhavet. Segerstads fyr sticker upp som en pennstump framför horisonten. Du kan se mer från fyren genom att klicka här. Slå sen på högtalarna. Därefter klickar du på länken i första raden. (Alternativt kan du klicka här, men då kan du bara lyssna, inte läsa blogginlägget eller se fotona).

vintervader_3Tokiga vinterbadare. Kallas visst även knölsvan.

vintervader_5Smutsiga isflak ligger och slögungar i Gräsgårds hårt igenslammade hamn. Tång och sand och skräp bildar en spännande grafisk effekt i snön.

Taggad , , ,

fibern äter sig fram över södra Öland

Det börjar likna nåt. Södra Öland blir allt fiberrikare, rulle på rulle färgglada rör grävs ned i Degerhamn och Södra Möckleby. Äntligen finns det som skulle ha varit på plats redan för 20-30 år sen, alltså då den fasta telefonen över några nätter blev Hedenhös i stora delar av landet, de som politikerna bedömde som ”livskraftiga”. Resten var inte så viktigt, och är det inte ens i dag – hur många småorter Stefan Löfvén än besöker i dagarna för att gulla med småbarn i teve. Så dags nu då problemen är akuta och hela landsdelar hänger över stupkanten.

Men skit samma med politiken. Genom fiber kör vi snart ”allt” och har dessutom kapacitet för det som kan kallas ”det som framtiden skapar men som vi i dag inte har en susning om”. De maximala hastigheterna misstänker jag hålls hemliga. Det gäller att tjäna kosing på investeringarna…

Nu om någonsin bör kommunen ragga företagare till södra Öland. Nu finns förutsättningarna. Nu kan man snart sitta i Degerhamn och göra affärer med Peking i Kina, Visby på Gotland eller Shimla i Indien. Det borde vara lätt att få hit folk. Billiga bostäder, unik natur, bra klimat, enorma fritidsmöjligheter. Satsa en miljon på punktinsatser riktade till ”potentiellt flyttintresserade” i de mest tätbefolkade områdena i Nederländerna, Belgien, Tyskland! På köpet kommer svansen av turister…

hampus_gotlanningGotlänningen Hampus på Broströms bygg och anläggning gräver ned fiberrör utmed Elvägen i Södra Möckleby. – Vi har hittills haft tur med vädret men nu börjar det kärva till sej. Det behövs bara att en bil kör över en gräsmatta så packas jorden och tjälen går ned 15 centimeter.

ror_for_fiber_olika_fargerTrummor med rör för senare inblåsning av fiber. – Varje hus har sin färg. Dom olika färgerna underlättar för oss att se till vilket hus en viss fiber går, berättar Hampus.

Taggad , , ,
Annonser