Kategoriarkiv: konst

installationen lyfter på alla plan

skorna

Den berömda installationen Skorna på cykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta vandrar vidare som en ”intellektuellt trimmad elektrisk ål” genom världsmedierna.

Kanske minns du att kulturorganets kulturreporter Siri Sirlig ansökte hos chefredaktör Sune Flisa om att få skriva en recension av installationen. Siris ansökan avslogs dock, något som MMA-utövaren och reportern Ingvar Charm-Knubbendorpf tog som en chans att ikläda sig Siris mantel och själv recensera installationen i ambitionen att stiga några snäpp på den redaktionella karriärstegen. Tilltaget upptäcktes dock av Sune Flisa som på stående fot smiskade Ingvar tjugo gånger med en linjal över fingrarna och upprepade gånger kallade honom för ”ditt hjärndöda spektakel”.

Dock, Ingvar Charm-Knubbendorpfs så kallade ”intervju” med curatorn för installationen var redan gjord, och under en blöt afton på redaktionen lyckades han med bedriften att lägga ut ”intervjun” på nätet. Detta imponerade så stort på Sune Flisa att han på sittande stjärt förlät Ingvar Charm-Knubbendorpf med orden ”du är mitt vilsna lilla lamm som för alltid ska få sova på min nylagda ströbädd”. Ingen av dem var vid tillfället nykter, och de gripande orden fick Ingvar Charm-Knubbendorpf att omfamna Sune Flisa och kalla honom ”pappa, min räddare i nöden”.  Därpå föll de båda i hjärtskärande gråt.

Ingvar Charm-Knubbendorpfs mycket korta ”intervju” med ett enda svar läser du nedtill. Det är curatorn för installationen, Cissi Smack-Durvén-Hjorthage, som har ordet:

* * *

– Vi har höjt både ambitionen och den fysiska positionen för verket, ity vi menar att dess mentala utstrålning kräver en vidare sfär för sin narrativa uppgift i sin nuvarande paradoxalt bländande kontext. Därför har vi rullat ut den nya positioneringen i sant syfte att uppnå intellektuell beröring mellan medial och mänsklig materia, mellan vulkaniska demoniska uppenbarelser och fysikaliska ännu icke vedertagna begreppsförvirringar inneslutna i den mänskliga resans dynamiska ensamhet.

Ingvar-Charm-Knubbendorpf
filosof, kulturskribent

Märkt , ,

smygstart lockade många

Ylva_MarianneKonstnärerna och galleristerna Ylva Magnusson och Marianne Hedelin i den totalrenoverade isladan i Grönhögens hamn, nu begåvad med namnet YLKA FORM ISHALLEN. Upprinnelsen till det nya galleriet är kort och koncis. – Ylva kom med en verksamhetsidé, jag kom med ett hus, berättar Marianne.

Trots corona, trots halv storm, trots ambitionen att smygstarta utan bullrande marknadsföring kom ett 40-tal personer till gårdagens öppnande av YLKA FORM ISHALLEN i Grönhögens hamn. Marianne Hedelin och Ylva Magnusson heter konstnärerna/galleristerna som med sitt galleri vill slå ett slag för lokal konst, hantverk och kultur.

Ambitionen är att ge besökarna en helhetsupplevelse av ett charmigt kalkstenshus med öländsk historia. Besökarna ska bli berörda av vacker, spännande, rolig konst – och få kontakt med dem som skapat den. Givetvis vill di tu också få inkomster av det de har skapat.

I den stora hallen visas konst av Ylva, Marianne, Lars Apelmo och Ann-Katrin Zedig. I Lilla galleriet visas verk av en gästande konstnär, i år Lena Nordstierna från just Grönhögen.

Ishallen_vägenHittills har Marianne och Ylva plöjt ned drygt 150 000 kronor i jobbet med  den tidigare isladan där lokala fiskare tidigare förvarade sina fångster.

Marianne och Ylva har lagt ned ett stort arbete på att förvandla den gamla isladan till galleri. Exempelvis var väggarna invändigt isolerade med en halvmeter glasull klädd med korrugerad plåt. Hittills har de lagt ned drygt 150 000 kronor på byggnadens förvandling.

De tvås relation till kommunen kan beskrivas som ljum.
– Kommunen säger att dom vill hjälpa till men vi känner snarare motsatsen. Vi har betalat 5 000 kronor i bygglov och 10 000 för strandskyddsdispensen – bara för att ändra användningen av huset, berättar Marianne och Ylva. Isladan står ju där den har stått i hundratals år. Kostnaden för strandskyddsdispensen är absurd. Man klår oss på lika mycket pengar som om vi skulle bygga nytt hus eller hotell, säger Marianne och Ylva med en mun.

Kontakterna med kommunen har bjudit på komiska poänger. Marianne och Ylva hade fem års avtalad arrendetid för isladan. De ville förlänga den tiden. Kommunen erbjöd då förlängd arrendetid – till fem år! Man fick alltså något som man redan hade! Senare beviljades tio års arrendetid…

– Kommunens stöd till oss företagare är mest tomma ord och vackert prat, avslutar Marianne och får medhåll av Ylva.

Idén om ett galleri i Grönhögens hamn har kostat två viljestarka töser massor av tid, massor av jobb, massor av pengar. Men nu står det där. Och du är välkommen dit…

Ishallen_hamnenYLKA FORM ISHALLEN ligger alldeles nära hamnens norra del, i klykan mellan Hamnvägen och Fiskaregränd. Galleriet är öppet dagligen 12-18 till och med 9 augusti. Man slår också upp portarna under Skördefesten, 23-27 september.


 

Märkt , , , , ,

ishallen

IshallenJa, den finns, ishallen. Frågan är bara var? Och vad gör man där? Is? Du får snart svaren…


Märkt ,

Galleriet i Garaget

Galleriet

Man tager vad man haver, skrev aldrig Cajsa Warg hur mycket vi än påstår det. Men rådet är onekligen sympatiskt. Varför krångla till det mer än nödvändigt?

Konstnären och författaren Eva Dillner öppnade i går sitt galleri hemma på tomten – i garaget. Galleriet i Garaget kommer att hålla sommaröppet fredagar 12 till 16.

Kulturorganet var förstås där och träffade en sprudlande glad målarinna, vars liv är rena reseskildringen. Hon har ställt ut över hela världen och bott trettio år i USA, två i Frankrike – och tjugo i Eksjö. Till Öland flyttade hon 2018. I botten är Eva civilingenjör. Hennes avhandling handlade om – reamotorn!

Eva Dillner skriver också. Snart recenserar vi hennes Bortom förnekelsens dimmor från 2018. I den konstaterar hon på bokens baksida att ”samhällsdebatten är allt annat än sund.”

Eva-DillnerEva Dillner vid två av sina verk i Galleriet i Garaget i Grönhögen.


Märkt , , ,

två män på en ö

två_män_på_en_öAlla i ”dryg pensionsålder” minns nog boken ”Tre män i en båt” av Jerome K. Jerome som vi fick traggla oss igenom i skolan – på engelska. Bilden ovan är tagen ur den av den boken inspirerade filmen ”Två män på en ö”. Den produceras av kulturorganets egen demonregissör Gunnar Schabroll. Intrigen är följande: Två män går i land på en öde ö för att fiska. Men fångsten blir klen och de båda börjar i stället plocka golfbollar i tron att de är champinjoner. Väl hemma steker de champinjonerna, äter dem och dör av förstoppning. – Så kan det faktiskt gå här i livet, säger Gunnar Schabroll i en intervju i den tyska filmtidningen ”Stille, Fortschritt!”


Märkt , ,

Alvarinstallationen påverkar nu hela världen…

Kulturorganet har tidigare berättat om de skor som står på cykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta.

De står kvar där än i dag, låt vara i en helt ny inbördes position. Den vänstra skon är dessutom fylld med en strumpa!

Redaktionens konstkritiker Siri Sirlig anser att skorna är en installation, sannolikt gjord av den kände kubanske konstnären Sebastian Oliviera Ortega-Fernandez-Johansson.

Siri Sirlig har därför bett chefredaktör Sune Flisa om tillstånd att få skriva en recension av installationen, som hon i en enda rad beskriver som ”den kanske största och mest underbyggda kritik av ett självgott samhälles sista dödsryckningar i en existentiell sorgemarsch mot en diffus slutstation”.

Sune Flisa har ännu inte tagit ställning till Siri Sirligs förfrågan. I en intern redaktionell vadslagning ger ett avslag insatsen tillbaka plus minus noll.

skorna_installation”Skornas nyintagna positioner tyder på att installationen är gjord av en konstnär som med sitt känsliga öra mot den öländska kalkplattan på ett förtjänstfullt sätt har lyssnat in världens ångest och därigenom skänkt mänskligheten en behövlig balja upprättelse efter duschning med oceaner av utom- och inomjordisk dystopi”, skriver Siri Sirlig i ett välsignat ögonblick vid redaktionens pokerbord.


 

Märkt ,

Vemodets Öland

entreskylt_Ottenby-MagasinEntrédekoration till Magasinet i Ottenby.

Två dagar har jag cyklat runt på södra Öland i strålande sommarväder. Trots finvädret känns ingenting som förr. En dov känsla av ”här hände mer en gång i världen” har smugit sig in – och blivit kvar. Men vad är ”en gång i världen”? Hundra år sedan? Nej, bara några få, säg fem.

Trafiken är lågintensiv, under fem mils cykling möter jag tre cyklister och några få vandrare. Ett av Sveriges vackraste gallerier, Magasinet, är stängt sen flera år. Silversmedjan likaså och Galleri Ottenby på samma tomt står tyst och öde.

Vart är vi på väg? Hur ska det gå för södra Öland?

Ingen vet.

Magasinet_KungsgårdenDet pampiga galleriet Magasinet till vänster. Rakt fram Kungsgården. Här är tyst som i graven; inte en människa syns till. Klicka här för att rundvandra på gården.

MagasinetMagasinet, så vackert. Här kan du kliva in i det på den tiden det var öppet.

silversmedjanDen numera stängda silversmedjan. Möt smeden som jobbade här genom att klicka här.

GallerietFör några år sedan hette det Galleri Ottenby. Nu heter det nog ingenting. Klicka här och se en utställning som gjorde intryck.


Märkt , , ,

Liten blir ingenting

världens-minsta-konsthallEn gång världens minsta konsthall ser ut att inte vara konsthall längre. Tyvärr. Den ligger i Näsby på Ölands södra spets.


Märkt ,

Albrunnas Banksy

cykelledsgraffitiI går var det på vippen att kulturorganet tog Albrunnas Banksy på bar gärning. Men nära skjuter som bekant ingen hare. Nu pågår förhandling om att få göra en film om konstnären… Kanske beviljas den. I väntan på besked kan vi spekulera i vem konstnären är… Mopedburen äldre man i skägg ned till knäna? Yngre kvinna på elcykel? En grupp dagisbarn på utflykt? Den som lever får se – kanske.


Märkt , , ,

bollen är rund

Graffiti_cykelleden_Grönhögen2Cykelledsgraffitin växer. Denna meterstora och praktfulla hyllning till Manchester United plåtade jag i Grönhögen. Förlagan kan avnjutas här.


 

Märkt , ,

få cyklar – några målar

Under mina dagliga cykelturer möter jag mycket få cyklister, säg en var tredje dag. Men skaparna är desto flera. Nu finns tydligen målarsugna i både Albrunna och Grönhögen. Eller är det samma konstnär som förflyttar sig och sina verk dit näsan pekar? Ingen vet.

På cykelleden vid golfsjön i Grönhögen finns många stora kritmålningar. Nedan ser du en av dem, nästan en meter bred. Fördomsfull som jag är misstänker jag att kärleksförklaringen till pållen är gjord av en tjej.

Graffiti_cykelleden_Grönhögen


 

Märkt , , ,

vad vill de säga?

cykelledsgraffitiPå cykelleden nedanför Albrunna finns en mycket aktiv graffitimålare – eller är det en målarinna? Jag knäppte bilden och ändrade en del nivåer och fick fram denna mystifierade komposition av en folksamling som ser ut att vilja säga något. Spekulationer om vad är tillåtna.


Märkt ,

vårtecken

solarSpontan barngraffiti på cykelleden tolkar jag som ett säkert vårtecken. Den värmande solen är här, för säkerhets skull två stycken. Eller är det en sol och ett coronavirus?

ansikteEtt ansikte i typisk Bengt Lindströmanda med tre huggtänder i överkäken…


Märkt ,

ytligt om djup

Bildens svaghet är att den är platt. Den saknar djup, har bara två dimensioner. Detta har alltid fascinerat och utmanat målare. Bland de första i modern tid att att försöka ”spränga ytan” var exempelvis Paul Cézanne och Georges Braque.

Detta tvådimensionella problem gäller naturligtvis även fotokonsten. Därför kan det vara bra att ha det i tankarna även i banal vardagsfotografering. ”Djup kan ge djup”, om du ursäktar en pretentiös devis.

Nedan några foton från hamnen i Gårdby häromdagen.

Gårdbyhamn_02Det finns knappast något tråkigare motiv än ett vidvinkelskott ut mot en fjärran horisont, vare sig den ligger på land eller i havet. Här har jag låtit en bryggas jättelika stag ”vräka sig in i bilden”. Dess ”träff” i bryggan ligger dessutom nära gyllene snittet, vilket ytterligare ökar effekten. Ett visst djup är uppnått. 

Gårdbyhamn_01Utan bryggan till vänster hade bilden blivit platt. Men genom den gulmålade konstruktionen leds ögat inåt i bilden – vare sig man vill det eller inte.

Gårdbyhamn_03Ett Y ut mot horisonten ökar också känslan av djup.

Gårdbyhamn_04Diagonalen – alla målares och fotografers bästa vän. Om man bara är medveten och uppmärksam kan den/de hittas i nästan alla motiv.


Märkt , , , ,

Vad vore världen utan troll?

Som vi tidigare har berättat är den världsberömda Albrunnamöbeln åter på sin rätta plats. Tacka trollen för det.

10 november gick larmet: Möbeln skändad! Stora polisiära insatser drogs omedelbart igång. Scotland Yard, Europol och svensk bypolis kastade sig över fallet. Tre belgier greps och dömdes, men benådades. Det skulle senare visa sig att de var oskyldiga.

I dag berättar företrädare för Scotland Yard i samarbete med Europol att ”förövarna bedriver viss affärsverksamhet i Färjestaden och att de grips så snart de sätter nyckeln i låset till sin butik på måndag morgon.”

Det går dock trögare för svensk polis. Bypolisen ringer kulturorganet titt som tätt och säger att man ännu inte fått ut numret till tipstelefonen på sin hemsida på grund av att skärmen låst sig i helskärmsläge.

– Vi kommer därför inte åt dom där små bilderna längst ned på skärmen, säger poliskommissarie Svante Tudell vid polisens stridsledningsenhet i Knubbetofta.

Sedan kulturorganet tipsat om tangenten F11 brast Svante Tudell ut i – som han själv uttryckte det – ”lycklig gråt”. Snart kan alltså polisens nummer till tipstelefonen ligga synligt på hemsidan!

Kulturorganet vill passa på tillfället att tacka Scotland Yard och Europol för deras snabba och handfasta agerande. Brottslingarna är snart bakom lås och bom – och vad bättre är: Albrunnamöbeln är åter på sin rätta plats – där den stått sedan Sigward Knotte ritade, byggde och ställde praktpjäsen år 427 e Kr.

Cirkeln är sluten. Livet kan åter börja!

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_01Vackrare än nånsin står den där, Albrunnamöbeln, som får annan möbeldesign att framstå som färglös, pinsam och meningslös. Inför visningen i Antikrundan har Flisa Film AB gjort en trailer om den snart världsberömda möbeln. Du ser filmen genom att klicka här.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_07En hälsning från hjältarna – till alla tiders störste hjälte – kulturorganets högt älskade chefredaktör Sune Flisa. På sin blogg ”Hjäteberättelser” skriver Sune Flisa: ”Utan trollen ingen Albrunnamöbel. Utan Albrunnamöbel inget liv.”

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_13Trollen har till och med funnit de sedan 1099 e. Kr. försvunna möbeltassarna – och monterat dem! Dess praktfulla utformning kan bäst avnjutas i nedanstående bild.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_17De konstfulla möbeltassarna – av geniet Sigward Knotte benämnda ”de gyllne klorna”, Les griffes d’or, med sina utsökt fina intarsiaarbeten och öppenhjärtiga, nästan råa,  erotiska gravyrdekorer i äkta gråsilver och brunbränt beck.

Text och foto: Sune Flisa

 

Märkt , , , ,

Foto taget 4 december 14:16:07 år 2011

Som alldeles nyinflyttad till Öland hamnade jag på Gärdslösa prästgård. Stället fascinerade och det blev ett av mina första blogginlägg från min nya hemvist.

Fotot nedan är taget 4 december klockan 14:16:07 år 2011. Vi ser entusiasterna Gun Nilsson och Anders Marell.

När jag tittar på bilden undrar jag hur de mår i dag. Vad händer där uppe i Gärdslösa? Är alla inblandade fortfarande lika hänförda i arbetet med att hålla gårdens och Johan Stagnelius minne levande?

Jag tror jag måste åka tid snart  igen och kolla in läget… 

Gärdslösa_prästgård_2011


 

Märkt ,

Världen möter Albrunnamöbeln

Nu kastar sydöländsk snickarkonst loss och beger sig ut på hyllad världsomsegling. Tidigare chefredaktören på kulturorganet Sune Flisa berättar att han har lyckats få SVT:s Antikrundan att i kommande program visa upp södra Ölands möbelstolthet, Albrunnamöbeln, ritad och byggd av Sigward Knotte 427 e. Kr.

– Äntligen kan mästerstycket upplevas i hela sin potenta kraft – av miljoner människor. Antikrundan är bara ett första steg mot världsberömmelsen, säger Sune Flisa till kulturorganets utsände.

– Som fristående möbelarkitektur med subtila inbyggda filosofiska byggstenar slår Albrunnamöbeln både Peterskyrkan, Notre Dam, Big Ben och IKEAS soffgrupp Värnamo med hästlängder.

Inför visningen i Antikrundan har Flisa Film AB gjort en trailer om den snart världsberömda möbeln. Du ser filmen nedtill.

 

Märkt , ,

Ugge, Vigge och punkten Pucke

cykelledsmålningar_1Målningar som denna på cykelleden Fyr till fyr nedan Albrunna väcker glädje; cyklingen blir ännu roligare.

cykelledsmålningar_3Du känner väl igen tusenfotingen Uncas och bakterierna Ugge och Vigge? 

cykelledsmålningar_2Torsken Torbjörn i vacker simstudie.

cykelledsmålningar_4Här sätter vi punkt för denna lilla bildberättelse. By the way… Punkten på bilden heter Pucke.

 


 

Märkt ,

friluftsmåleri

Kia_Wiklundh_Södra-bruketNu dyker de upp allt oftare, friluftsmålarna. Kia Wiklundh går en veckas målarkurs på Ölands folkhögskola. Här målar hon akvarell på cykelleden ovanför badstranden vid Södra bruket.

 


 

Märkt

Kenneth Lidström

Kenneth_Lidström_målningar_2

Några dagar till kan du se Kenneth Lidströms kraftfulla målningar i det lilla blå huset nere vid Fyrplatsen. Det kallas i detta sammanhang för Gamla fågelmuseet.

Kenneth_Lidström_målningar_1

Kenneth_Lidström_målningar_4

Kenneth_Lidström_målningar_3

Kenneth_Lidström_målningar_5

 


 

Märkt

den kommer inte tillbaka – tiden

Bornholms Konstmuséum.

En av de poeter jag läste som ung var Bengt Anderberg, 1920-2008. De sista 40 åren av sitt liv bodde han på Bornholm med sin fru, keramikern Astrid Anderberg, 1927-2010. När jag nu var på Bornholm, funderade jag, borde jag försöka hitta deras gård i den lilla byn med det vackra namnet Östermarie. Det skulle vara intressant att se världen från den fasta punkt som ödmjuke Bengt Anderberg såg den i sitt nyktra och tidvis svårt alkoholiserade liv.

Jag letade på nätet och fann fakta och bilder om både Bengt och Astrid. Hon skulle dessutom – enligt de uppgifter jag hittade – finnas representerad på Bornholms Konstmuséum. Det borde gå lätt att hitta deras gård och att se Astrids ofta kraftfulla djurskulpturer – och sätta sig in i de vyer som omgett dem båda under nära 40 års gemenskap i en okänd by på en liten ö i ett främmande land.

Mitt lilla privata deckaruppdrag skulle gå lätt, tänkte jag. Först gården, sen museet! Jag valde en helt otrafikerad cykelled från Bölshavn. På skyltar med pilar stod det Östermarie. Leden gick brant uppför, det blev tystare och tystare, det blev långt mellan de vackra gårdarna som i sommarhettan tycktes inslagna i ett tidlöst skimmer. Jag såg inte en människa. Över Bornholm går ingen flygtrafik, därav den totala tystnaden. Ju högre upp jag kom, desto mer såg jag av det omringande havet. Först här på Bornholm förstod jag hur stor Östersjön faktiskt är. Ett hav!

Men byn Östermarie hittade jag inte. Jag irrade lite hit och dit men ingen Östermarie. Och inte en människa fanns att fråga. Byn gick inte att hitta. Besviken rullade jag nedför slingrande leder mot Svaneke. Världen var vacker, det var fortfarande högsommar och först nu i slutet av augusti satte sig en och annan bonde på skördetröskan för att bryta tystnaden i moln av boss och damm. Men Östermarie fanns inte. Bengt och Astrid Anderbergs gård i Östermarie fanns inte.

Några dagar senare cyklade jag från Hammer Odde österut mot Borgholms Konstmuséum. Målet var att se Astrid Anderbergs keramik. Jag haffade genast en expert i museets reception:
– Hej, jag är här för att titta på keramik av Astrid Anderberg…
– Hvad sagde du? Astrid Andersson?
– Nej, Anderberg.
– Anna Anderberg?
– Nej, Astrid Anderberg. Hon var svensk keramiker och bodde här på ön, i Östermarie.
– En potter ved navn Astrid Anderberg?
– Ja, fastän hon var lika mycket skulptör. Men hon är död nu.
– En død billedhugger i Östermarie, Astrid Anderberg?
– Ja, så skulle vi kunna summera. Men glöm det nu. Jag undrar var i museet jag kan se hennes kattor, hundar och fåglar…
– Skabte hun hunde og katte og fugle?
– Just. Men var hittar jag henne?
– Men du sagde lige, at hun var død…
– Ja, jag uttryckte mej lite slarvigt. Jag menar var i museet hittar jag hennes grejor?
– Hendes ting?
– Ja, så kan vi säga…
– Vil du finde varerne efter Anna Anderberg, der døde, men boede her på Bornholm?
– Ja, så skulle vi kunna säja. Men hon hette Astrid.
– Jeg har aldrig hørt om en potter ved navn Astrid Anderberg. Men vi har mange aktive kvindelige keramikere her i Bornholm, for exempel Maja Frendrup og… Men ingen af dem er selvfølgelig døde.
– Ok, tack för hjälpen. Jag går runt själv och letar reda på henne, Astrid Anderberg…
– Ja, gør det. Held og lykke til. Og hvis du har spørgsmål, spørg bare. Men som jeg sagde, har jeg aldrig hørt om Astrid Anderberg… Og jeg har arbejdet her i mange år … Men ingen Anna Anderberg…

Jag gick hela varvet i det ljusa museet. Många sekelsiftesmålningar av Anna och Michael Ancher, Marie Krøyer, Laurits Tuxen och Holger Drachmann. Många modernare målningar, mycket abstrakt, mycket politiskt korrekt och inkorrekt. Men ingen keramik och inga hundar, kattor eller fåglar av keramikern och skulptrisen Astrid Anderberg.

Byn där Astrid och Bengt bodde hittade jag inte. Och jag fann inte ett spår av Astrids keramik. Ändå har de bara varit döda i tio år. Jag cyklade vidare och funderade på hur Hjalmar Söderberg skrev…

”Allt förbleknar och blir till dröm.”

Ungefär så här kan kanske Astrid och Bengt Anderberg ha sett fälten och havet mot norr när de spejade ut från sin gård i Östermarie. Du kan förresten se en film om Bengts syn på livet och döden och den eviga tiden – här.

 

 


 

Märkt , , ,

då var det 30 augusti 2014

Det är i dag fyra år sedan kulturorganet träffade en av Sveriges bästa satirtecknare, Lars-Erik Håkansson eller signaturen ”lehån”, med hustru Gunnel sommarboende i Södra Möckleby. Reportaget från det mötet kom långt senare, i september samma år. Klicka här för att läsa det. Där kan du också se flera av ”lehåns” vassa teckningar.

I dag tecknar lehån mest ”till husbehov”. Marknaden för satirteckningar och för teckningar över huvud taget har krympt drastiskt. För bara 20 år sedan skulle en tidning av rang alltid ha bra teckningar. Tiderna förändras. Läs mer om lehån här.

 

 


 

Märkt , ,

löktavla och majslabyrint

– Det blir en löktavla även i år. Det berättar Ingvald Petersson, bonde i Ventlige, för kulturorganets utsände. Den ska vara klar till Skördefesten. I väntan på den kan du redan nu förirra dig in i majslabyrinten. Du finner den uppe vid väderkvarnen i Ventlinge.

Entrén till majslabyrinten. Den ligger vägg i vägg med Ventlinge Konsthall, en av Ölands minsta.

En tjuga för att bli barn på nytt! På köpet får du se överraskande konst.

Inloppet till årets majslabyrint. Mer än så här vill vi inte avslöja av innehållet…

 

 


 

Märkt , , ,

capellagården – en fridfull oas

Det finns få ställen som utstrålar sådan harmoni som Capellagården i Vickleby. Gården med sina charmiga byggnader är centrum, och i dess trädgårdar, snickerier och keramikverkstäder bubblar skaparlusten. Utbudet i salonger och planteringar blir en blandning av klassisk stilkänsla och ungdomlig leklust.

Nedan blandar vi textlösa bilder av hantverk med trädgård hej vilt, utan namn, utan titlar, utan information. Den enda avsikten är att försöka ge en ren helhetsbild av ett stycke öländsk kulturhistoria.

 

 


 

Märkt , ,

Bart Pots – en holländares syn på Öland

I Lilla Hallen på Himmelsberga Muséum kan du se Bart Pots minnesutställning. Den visas till torsdag 21 juni klockan 17. Motivet i denna dramatiska målning emanerar från J.A.G.S. Muséum i Segerstad.

 

 


 

Märkt ,

om att berätta (om ”verkligheten”)

Västerstads almlund.

Den här bilden tycker jag om. Den har mycket av det som jag önskar av ett bra foto. Den har ett stänk av grafiskt blad över sig. Kompositionen är säker. Träden i symbios med telefontrådarna tvingar åskådaren att glida in i motivet från övre högra till nedre vänstra hörnet. Men bilden är mer än så. Den har nåt att säga. Den är tragisk. Den visar nämligen den nästan helt döda Västerstads almlund. Almsjukan igen!

Men det finns mer att tänka och tycka om i denna bild. Den är en aning ”manipulerad”. Manipulerad? frågar du. Är bilden en teckning, en målning? Nej, bilden är ett foto som jag i vissa partier har tagit bort en aning färg från, de döda träden och himlen. Det är därför som kvarvarande färg i äng och ännu levande träd ser onaturligt intensiv ut.

En naturlig fråga blir: Är detta en verklighetsförfalskning som inte bör göras eller tolereras i fotosammanhang? Naturligtvis är bilden en manipulation. Men även kameror manipulerar bilder, i dag ofta på många rent förskräckliga sätt. Dessutom tar alla kameramodeller olika bilder av samma motiv. Sätt upp 20 bilder från lika många olika kameramodeller så ser du själv. Och vad värre är: Varenda kamera i dag kan ställas in på många olika sätt för att du ska få ”manipulerade bilder i din smak”. Avancerade kameror har säkert många hundra inställningsmöjligheter. Och slutligen ”fixar” du bilderna i ditt bildbehandlingsprogram. Och ordet ”fixa” är lika med ”manipulera”. Hela kedjan från att du trycker på avtryckaren tills du ser den färdiga bilden är alltså lika med ”en kedja av medvetna manipuleringar”.

Jag hävdar att ”manipulering” i foto är ett måste. Om vi tittar på målarkonsten, dramatiken och filmskapandet finner vi – ofta – att realismen är stendöd. Att försöka skildra något som det verkligen är/ser ut är bortkastad energi som ger stendöda slutprodukter. Alla stora romaner, alla målade mästerverk, alla operor, alla minnesvärda filmer är ”skruvade och manipulerade” versioner av verkligheten. Francis Bacons målningar är inte realistiska. Trots det är de i mina och många andras ögon ”sannare än den så kallade verkligheten”. Många av Harry Martinsons romaner klassas som självupplevda. Men innehållet är ”vridet, förtätat, gallrat och `martinsoniserat´”. Och Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet” handlar inte om schack, inte om Max von Sydow och inte om pesten utan om något mycket intrikatare och mer mångfasetterat som inte låter sig nitas fast i ett enda ord.

Slutsats: Alla foton är manipulerade, i mindre eller högre utsträckning. Det går därför inte att säga ”nej tack till manipulerade foton”.

Men inte bara foton är manipulerade. Texter är ofta skrivna med ett speciellt syfte. Reklambranschen är en lögnfabrik. Diktaturer har sina speciella författargunstlingar, nästan alltid de som stryker regimen medhårs. Tjänster och gentjänster. Alla politiker har talskrivare, som genom texter ska få allt att framstå så mycket bättre än det egentligen är. Donald Trump har enligt mätningar uttalat fler än 1 000 lögner som med tiden blivit ”sanna” och som nu används av hans talskrivare som verklighetsbeskrivningar.

Mörbylånga kommun har öppet deklarerat att man köpt texter i Kalmar 24 för 60 000 kronor. Dessa texter ska ge en positiv bild av kommunen. Det sorgliga är att det måste till en stor begåvning för att skapa sådana ”ansträngda skönmålningar”; de sprejas ofta – omedvetet – med ”ett löjets skimmer”. Här är den senaste jag hittat – om kommunens bibliotek. I den kan man tro att man hamnat i paradiset redan under jordelivet. Allt är så fantastiskt och underbart och de många positiva fraserna är för säkerhets skull doppade i förstärkningsorden verkligen och väldigt.

Hur var det ordspråket sa? För mycket och för lite skämmer allt.

Slutsatsatsen torde bli en smula dyster: Att alla mänskliga uttryck är mer eller mindre manipulerade – vare sig vi vill det eller inte. Men det finns motgift: Analys och källkritik.

 

 

 


 

Märkt , , , ,

en oäkting presenterar sig – hundra år efter sin död

Det var en imponerande samling foton, målningar och fakta om den för många helt okände målaren Ivan Lönnberg som Sören Björklund serverade en intresserad publik på biblioteket i Degerhamn i kväll. Vi fick också en fin inblick i svenska konstnärers Pariserliv runt förra sekelskiftet.

Sören Björklund är numera ölandsboende tidningsman och har skrivit boken Ivan Lönnberg, konstnären som stupade i första världskriget. Det var länge en hemlighet att Ivan Lönnberg var ”oäkta son” till Per Ekström, ”Solmålaren”. Ingen vet med säkerhet om de två nånsin träffades.

Ivan Lönnbergs liv blev kort. Han var en lovande idrottsman och en hängiven konstnär, men av naturliga skäl är hans sammanlagda produktion liten. Inte ens fyllda 27 fick han en tysk kula i vänster öga i slutet av första världskriget. Han dog på fläcken och ligger begravd 15 mil norr om Paris. Då hade han kämpat på fransmännens sida i nästan fyra år i det som av många kallas det vansinnigaste av alla krig.

Sören Björklund vid Ivan Lönnbergs självporträtt. Nu på torsdag 26 april är det 100 år sedan Ivan stupade.

Ahltins målarskola vid Grevgatan i Stockholm. Spjuvern Ivan Lönnberg högst upp till vänster med en flygplansmodell i händerna. Ivan var bisexuell och levde länge ett dekadent liv innan han stadgade sig.

Sören Björklund pekar på en av Ivan Lönnbergs vänner i Parismiljö, Siri Derkert.

 

 


 

Märkt , , , ,

frukost i det gröna

Målningen Frukost i det gröna av Édouard Manet ställdes ut vid De refuserades salong i Paris 1863 och orsakade skandal. Min version, tagen från fågeltornet i Södra lundsjön för ett år sen, har hittills fått ett lugnare mottagande…

 

 


 

Märkt ,

glömskan – en källa att ösa ur

Jag vet inte hur många kameror jag har. Det är ointressant. Intressantare är att jag då och då glömmer bort nån av dom. Kameran blir liggande nånstans. När jag så råkar stöta på den igen är det alltid lika spännande att kolla bilderna. I dag hittade jag min gamla Canon PowerShot SX 230 HS från juraepoken. Vad fanns i den? Jo, exempelvis denna fortfarande ganska somriga bild tagen 23 november förra året.

Löktavlan i Ventlinge, gjord av Theo Janson. Receptet på en löktavla får du i detta inlägg från 2012 – om du klickar här.

 

 


 

Märkt , ,