Kategoriarkiv: konsthantverk

väverskan Christina Svensson

Besöker du Himmelsberga muséum kan du passa på att även se vävda, stilrena arbeten av Christina Svensson. 

 

 


 

Annonser
Taggad

repslagarmuséum

Ibland ser man inte skogen för alla träd… Jag tuffade långsamt genom det numera skrämmande folktomma Mörbylånga. Och vad såg jag!? Jo, ett muséum! Ett repslagarmuséum! Jag har väl åkt där hundra gånger utan att se det. Enda ursäkten: Museet är inte större än en friggebod.

Mer om det kommer småningom…

Intressant historia finns överallt. Överallt!

Sober färgsättning och vacker skylt.

En gång i tiden kunde jag nog femtio knopar. Kan jag tre i dag?

Ett repslagarmuséum ska inte ses utifrån som här. Det ska ses inifrån! Varför det? Jo, det finns nog inget hantverk som luktar så gott som repslageri.

 

 


 

Taggad , ,

då var det 14 mars 2012

För exakt sex år sen träffades dessa kvinns för att sticka och virka och kackla i Atelje Liz i Södra Möckleby. Sammankomsten kallades stickkafé. Det sex år gamla reportaget från ateljén läser du här. I det träffar du även Liz Janzon som drev ateljén. Verksamheten är sedan några år nedlagd och den lilla charmiga lokalen mitt i byn står tom. Ibland, tyvärr ganska ofta, går utvecklingen bakåt…

 

 


 

Taggad , ,

glömskan – en källa att ösa ur

Jag vet inte hur många kameror jag har. Det är ointressant. Intressantare är att jag då och då glömmer bort nån av dom. Kameran blir liggande nånstans. När jag så råkar stöta på den igen är det alltid lika spännande att kolla bilderna. I dag hittade jag min gamla Canon PowerShot SX 230 HS från juraepoken. Vad fanns i den? Jo, exempelvis denna fortfarande ganska somriga bild tagen 23 november förra året.

Löktavlan i Ventlinge, gjord av Theo Janson. Receptet på en löktavla får du i detta inlägg från 2012 – om du klickar här.

 

 


 

Taggad , ,

okonstlat konsthantverk

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle uppmärksamma annat än blommor och trädgård på Capellagården, just med tanke på att gården/skolan är formad av en betydande estet, möbeldesignern Carl Malmsten.

Det blir tydligare ju längre man lever: Endast det enkla – men ändå genomtänkta – kan på sikt överleva, bli tidlöst, klassiskt. Det pråliga, perfekta och tillgjorda möter sotdöden. På Capellagården är allt enkelt utformat, vare sig det handlar om bänkar, vattenkanaler, dammar eller planteringar. Denna flärdfrihet ger utrymme för tanken.

* * *

PS. Framöver gör jag nästan alla bilder 2 000 pixlar breda i en bildbehandlingsmetod som gör att de inte ”krispar” vid annan visning än i 100 procent. Vill du se en bild större klickar du en gång i den. Ser du då ett litet förstoringsglas med ett + i kan du klicka en gång till och få upp bilden i 100 procent – utan irriterande ”krispningar” på grund av eventuell skärpning. På grund av tidsbrist låter jag numera PhotoShop göra bilderna automatiskt genom ett egenhändigt hoptotat skript.

Taggad , ,

färg, tack!

Den i mina ögon hemska påsken (det tog mig 50 år att helt frigöra mig från religionens hämsko, den religion som vår generation ympades med redan i folkskolan) ska kompas av tristväder och bara tre grader. Tre grader! Nä, det här går inte. Vi åkte till Vickleby och släntrade in på Capellagården. Där finns färg och värme. Det märks än i dag att skolan grundades av en stor estet, Carl Malmsten. Stället är än  i dag en formren tyst oas långt nedanför hårdtrafikerade väg 136. I dag brydde vi oss bara om det växande, färgen och dofterna. I kommande inlägg ska vi även uppmärksamma gårdens enkla arkitektoniska skönhet med stenmurar, terrasser, öppna ytor, vatten, sittmöbler och keramikugnar.

Vill du se Capellagården när våren gjort ännu större framsteg klickar du här och får upp ett inlägg från maj 2014.

Njut nu av denna ordlösa blomkavalkad och strunta i att det ska pinka i dagarna fem!

Taggad , ,
Annonser