Kategoriarkiv: kultur

sångglädje

Första april var det fullt ös i Södra Möckleby kyrka. Jag hann bara se början, ett påskdrama av Margaretha Holm Magnusson. I det uppträdde bland andra dessa begåvade och dansanta sångfåglar… Slå på högtalarna, vik undan eventuella mattor, klicka igång videon och skaka loss!

 

 


 

Annonser
Taggad ,

repslagarmuséum

Ibland ser man inte skogen för alla träd… Jag tuffade långsamt genom det numera skrämmande folktomma Mörbylånga. Och vad såg jag!? Jo, ett muséum! Ett repslagarmuséum! Jag har väl åkt där hundra gånger utan att se det. Enda ursäkten: Museet är inte större än en friggebod.

Mer om det kommer småningom…

Intressant historia finns överallt. Överallt!

Sober färgsättning och vacker skylt.

En gång i tiden kunde jag nog femtio knopar. Kan jag tre i dag?

Ett repslagarmuséum ska inte ses utifrån som här. Det ska ses inifrån! Varför det? Jo, det finns nog inget hantverk som luktar så gott som repslageri.

 

 


 

Taggad , ,

film och teater i södra möckleby

I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.

Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…

PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.

 

 


 

Taggad , , , ,

Då var det 4 december 2011

Denna dag för sex år sedan besökte bloggen Föreningen Gärdslösa Prästgård. På fotot från kontoret ser vi styrelseordföranden Gun Nilsson och styrelseledamoten och författaren Anders Marell. Båda har fortfarande samma uppgifter i föreningen, som har nära koppling till Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner.

Huvudbyggnaden sommaren 2011.

En på många sätt märklig diktare. Läs mer om honom här.

Böcker, böcker, böcker… Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Gärdslösa prästgård. Foto från sommaren 2011.

Taggad , ,

breaking news: Sune Flisa sparkad!

Efter ett långt redaktionsmöte på alvarsamt2 har chefredaktören Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist beslutat sparka mångårige medarbetaren och ledarskribenten Sune Flisa.

– Det är med tungt hjärta jag ger Sune silkessnöret, sade hon i morse till den samlade världspressen på hotell Lyckobringaren på södra Öland. Men hur drivande och duktig Sune än har varit kan vi inte tolerera det fysiska våld som häromdagen drabbade vår medarbetare Ingvar-Charm-Knubbendorpf. Att herr Flinta var berusad vid tillfället kan inte – och ska inte – ses som en förmildrande omständighet. Därmed har jag sagt mitt. Pressträffen är over and out.

Många i det samlade internationella pressuppbådet uttryckte stor förvåning efter mötet, en reaktion som Sune Flisa själv kommenterade med orden:

– Precis som ni är jag förvånad över att jag Sune Flisa stod ut så länge i denna redaktions bottenskrap av lugubra nollor. Nu blir det facket och stämningsansökan, sannolikt riksrätt och en grandios revansch i Europadomstolen. Lita på mej, jag kommer tillbaka. Jag har haft många motgångar, men segrarna är tusenfalt fler. Leve sanningen! Leve kulturen! Vive la France!

Därefter lämnade Sune Flisa rummet till av stundens allvar diskreta applåder, gående i trankil marschtakt med blicken fixerad vid fjärran nya mål…

texten uppdateras kontinuerligt…
Taggad ,

filmbranschen enig: årets bästa uppföljare!

Medan ovationerna och priserna fortfarande haglar över vår stolte filmare Sune Flisa förvånar han världen på nytt: En uppföljare till det nyskapande eposet Fredagskväll i Södra Möckleby premiärvisades i går kväll i den lilla finska staden Joensuu, nära ryska gränsen!

– Jag ville undvika uppmärksamhet med Lördagskväll i Södra Möckleby, förklarar Sune. Men det gick inte. Folk i biografen blev som vansinniga. Applåderna ville aldrig ta slut. Det blev vodka och slagsmål och efter omplåstring kördes filmen en gång till. I dag sveper filmen fram som en sisustorm över hela Finland.

I finska filmtidningen Laatikko Laatikko Riutta bjuder Sune på pikanta detaljer ur skapelseprocessen:

– Kan man göra en bättre film än ett mästerverk? Fellini trodde inte det. Men jag visste det – och lyckades. Storyn är grymt bra, skådespelarna på topp. Jag rullar in verkligheten i åskådarens längtande hjärna och fyller den med verklighetens pulserande mycelium och saltar och pepprar med skimmer, boss och taggtråd. Jag gjorde det som ingen trodde var möjligt.

Enligt uppgifter i Laatikko Laatikko Riutta kunde kvaliteten maxas tack vare ny teknisk utrustning.

– Det stämmer. Jag fick äntligen tillfälle att använda min bästa kamera, berättar Sune, en Debrie från 1922 som jag ärvt av morfars mosters farfar. Att jag sedan hade lyckan att hitta en trådbandspelare GIM 3258 från 1947 som medelst en fiskelina och lite tejp kunde synkroniseras med Debriekameran är nästan för bra för att vara sant. Men så är det… Stora skapare har tur. Den ingår så att säja i ”skapelsens omedvetna aura”, om du förstår vad jag menar…

På måndag lämnar filmen Finland för att svepa vidare ut över världen. Till Öland kommer den på julafton.

– Jag vill ge ölänningarna den bästa julklapp dom kan få, säger Sune och avslutar med ett citat av Johann Wolfgang Goethe:

”Le chef-d’oeuvre de Dieu, c’est le coeur d’une mère.”

 

* * *

 

Som alltid är alvarsamt2 långt före sin tid. Redan nu kan du se Lördagskväll i Södra Möckleby här på bloggen. Slå på högtalarna och klicka igång njutningen nedan!

 

Taggad , ,

sune erövrar världen

Det är höst. Det regnar. Det är långt till lön. Tillvaron är mest bråk och tjafs. Tidningarna tramsar, radio- och TV-tablåerna är lika förutsägbara som de psalmverser man som knatte tvingades lära sig utantill under fysiska hot. ”Vem får litteraturpriset i år? Vi spekulerar.” Samma, samma. Gud är död. Kim Jong-un lever. Livet är ett helvete. Men Alvarsamt2 kan nu likt en virtuell sol färga om den sotsvarta tillvaron till durgul! Läs och känn hur det underbara livet leker och bubblar och dansar och trallar igen – tack vare gode Sune!

* * *

Han gör det bit för bit. Land efter land. Kontinent efter kontinent. First wi take Manhattan, then we take Berlin.. Det handlar förstås om Sune Flisa som i går tilldelades det prestigefyllda filmpriset Video of the year för sin nyskapande action- och familjerulle Fredagskväll i Södra Möckleby. Priset delades ut i Manila i Filippinerna. Sune mottog silverbuckla och 450 000 USA-dollar ur kulturminister Mingwang Zu Chepsdoks hand under en oförglömlig partyliknande kväll med tusentalet inbjudna filmälskare från hela världen.

– Jag minns ingenting av festen, men håller just nu på att pussla samman en bild av den genom vänliga vänner, berättar Sune på en skrapig telefonlinje från en nattklubb i Tokyo. By the way, jag är snart färdig med uppföljaren, Lördagskväll i Södra Möckleby. Den blir faktiskt ännu bättre – hur nu det är möjligt.

Du som ännu inte har sett mästerverket – eller bara sett det några få gånger – kan fylla dina cineastiska skämsluckor genom att klicka här.

Alvarsamt2 gratulerar gode Sune för hans filantropiska insatser i mänsklighetens tjänst.

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad , ,

se filmen om albrunnaskeppet – i kväll!

Var du en av dem som såg invigningen av ”den nya” Albrunnastenen i våras? Eller missade du det historiska evenemanget? Strunt samma. Nu kan du se filmen om både stenen och Albrunnaskeppet. I Kastlösa skola. I kväll klockan 19:00. Biljett kostar futtiga 60 kronor. Välkommen. Mer om filmen kan du läsa här.

Taggad , ,

Sune flisas film drar fram som en hurricane över världen

Som Europas enda kulturorgan har alvarsamt2 i dag den stora glädjen att kunna presentera Sune Flisas senaste cineastiska mästerverk, Fredagskväll i Södra Möckleby. Recensenterna är lyriska. ”Filmen är en skoningslös uppgörelse med den borgerliga världens krystade ideal, ett brinnande försvarstal för den lilla individens icke alltid självklara rätt att gå sin egen smala väg”, skriver exempelvis den indiska filmtidningen Indian Cinema i en sju sidor lång drapa.

Sune Flisa reser just nu jorden runt i en marknadsföringturné för filmen och säger per telefon från en stökig nattklubb i Berlin att ”Det känns bra att ett livslångt projekt nu har äntligen kunnat slutföras utan inblandning av den svenska kulturvärldens Åsa Nisse-figurer, filminstitut och andra korrupta stiftelser där kompisar ger stålar till kompisar”.

Slå på högtalarna och klicka igång den mångfasetterade revelationen nedan!

Taggad , , ,

klapphuset

Det låter som en leksaksaffär i juletider, Klapphuset. Men det är ett gammalt tvätthus, där främst kvinnor tvättade och klappade sin tvätt i Östersjöns vatten. Detta är det enda kvarvarande klapphuset av Kalmars tidigare fyra. Det är dessutom det enda kvarvarande i hela Skandinavien. Och det är verkligen sevärt, miljön är unik.

* * *

I de fyra ”tunnorna” stod tvätterskorna nedsänkta en bit i vattnet för att komma i bekvämare höjd till tvätten i vattnet.

En tunna. Jag kan tänka mig att det inte kändes alltför frestande att kliva ned i den under vintern och börja jobba med tvätten i det nollgradiga vattnet.

Väggarna går bara en kort bit ned i vattnet. Där solen skiner in ser man både vattenväxter, småfisk och maneter.

Trots att denna miljö känns helt passé används tvätt- och klapphuset än i dag. Det påstås att färger i exempelvis trasmattor blir extra klara vid tvätt i det svagt salta vattnet. Tror du mig inte är det bara att prova. Det står öppet september ut.

Klapphuset byggdes 1902-1906 och står starkt och fräscht. ”Läppstiftet” i bakgrunden restes 2002 och har redan mängder av fel och kostsamma brister.

Taggad ,

Loffe

Janne ”Loffe” Carlsson har dött, 80 år gammal. Alvarsamt var med på en spelning han gjorde på Ottenby Konstmagasin 2013. Slå på högtalarna och klicka här för att lyssna på ett intensivt gung-gung med Loffe och kompisen Pierre Swärd. Vill du också läsa inlägget och se de andra bilderna klickar du här.

Taggad , ,

vår utmätta tid

Jag är inne i en Vilhelm Moberg-period. Jag slukar titel på titel. I allt han skriver finns döden bakom hörnet. Få kan som han förmedla dödens existens. Döden finns där som livets punkt, hur mycket vi människor än tänker bort den. I modern tid har vi blivit duktiga på att förringa döden, skjuta den ifrån oss. Vi säger gått bort i stället för dött. Vi skriver lämnat oss i stället för dött. Att läsa Moberg är att inse det katastrofala – och därmed trigga livslusten. Utan vår historia är vi ingenting. Och utan döden skulle vi bli olidligt självgoda.

Att vandra planlöst på kyrkogårdar har alltid tilltalat mig. Där står vi öga mot öga med vårt öde i en ofta seren miljö. Livsglädje blandas med dödsinsikt. Under promenaden runt kyrkan i Stenåsa hade jag Mobergs mästerverk Din stund på jorden i tankarna. Den läser jag vart tredje år – för att hålla insikten om döden levande.

C H Jonsdotter föddes för 221 år sedan. Tack vare gravkorset känns hon fortfarande en aning närvarande, även om hon i dag har varit död i 147 år.

Inne på den lummiga kyrkogården i Stenåsa vilar friden. Denna dag råder samma stillhet utanför murarna. 

Gravstenar, murar och träd i harmoniskt samarbete. Kyrkogården i Stenåsa hör till mina favoriter, liksom den i Segerstad.

Taggad , , ,

MMM = Motormännens medier

Snart orkar jag inte öppna en lokalblaska. Är det inte bränna gummi så är det nostalgiska mopedträffar, bilträffar, putsat – ju blankare desto bättre. Avgasrök går hem – från gamla moppar eller trimmade monsterbilar spelar ingen roll. Det är amerikanare, raggarnostalgi, veteranbilar för halva prenumerationsslanten. Och snart kommer de devota reportagen om kungen bakom ratten. Jag lovar, skicka en inbjudan till en lokalblaska om ”blanka bilar” så kommer dom lika säkert som att Sune Flisa snart byter tidning.

Sune Flisa
ledar- och kulturskribent
Taggad ,

filantroper, barn och sponsring

Filantroper växer inte på trän. Men en filantrop ligger bakom den trädstinna Stadsparken i Kalmar. Han var grosshandlare och politiker och hette Johan Jeansson. Det är hans slantar som bekostat den vackra oasen med så många rara träd från hela världen.

I dag är det vanligare med sponsorer. Men en sponsor vill till skillnad från den äkta filantropen ha något tillbaka. Därför kan en sponsor aldrig klassas som filantrop.

I går gick vi i den filantropiska parken där det dansade små barn i – vad jag tror – sponsrade västar…

Stadsparken i Kalmar har även damm med tärnor och änder som ger fullständigt katten i om parken är pröjsad av filantrop eller sponsor.

Befjädrad tiggare med mycket gott självförtroende. Hon ryggade inte för något.

”Maxutslagningen” är ännu inte uppnådd i parken. Vi blomälskare har alltså mer att vänta…

Dansande barn i projektet ”Fånga vinden”. 180 dansanta ungar lever ut sin glädje i projektet som du kan läsa mer om här. De gula västarna är sannolikt sponsrade av Bravida.

Hur fångar man vinden? Så här så klart!

Johan Jeanssons filantropiska donation till kommunen resulterade i en park som drygt hundra åre senare blev utsedd till Sveriges vackraste stadspark (1985).

Parken klassa som en romantisk park i engelsk stil. Personligen tycker jag träden i parken är ”viktigare” än blomstren.

Kan man krångla till det ska man göra det. Detta är ett av de märkligaste träden i parken. Vi ser mittpartiet av stammen.

De 3 300 plantorna prunkar på 500 kvadratmeter. I parken finns nästan 50 örter, gräs, lökar och rosor. Sorterna är valda så att det finns blommande växter från mars till slutet av oktober.

Taggad , ,

okonstlat konsthantverk

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle uppmärksamma annat än blommor och trädgård på Capellagården, just med tanke på att gården/skolan är formad av en betydande estet, möbeldesignern Carl Malmsten.

Det blir tydligare ju längre man lever: Endast det enkla – men ändå genomtänkta – kan på sikt överleva, bli tidlöst, klassiskt. Det pråliga, perfekta och tillgjorda möter sotdöden. På Capellagården är allt enkelt utformat, vare sig det handlar om bänkar, vattenkanaler, dammar eller planteringar. Denna flärdfrihet ger utrymme för tanken.

* * *

PS. Framöver gör jag nästan alla bilder 2 000 pixlar breda i en bildbehandlingsmetod som gör att de inte ”krispar” vid annan visning än i 100 procent. Vill du se en bild större klickar du en gång i den. Ser du då ett litet förstoringsglas med ett + i kan du klicka en gång till och få upp bilden i 100 procent – utan irriterande ”krispningar” på grund av eventuell skärpning. På grund av tidsbrist låter jag numera PhotoShop göra bilderna automatiskt genom ett egenhändigt hoptotat skript.

Taggad , ,

mystiska kullar

I februari 2016 lade vi märke till några märkliga små kullar alldeles söder om Karl X Gustavs murs västliga ände. Du kan se dem här. Nyligen tog vi nedanstående bilder där vi ser kullarna från sidan, från norr. Och mystiken tätnar. Vad ligger där under gräset?

Taggad ,

och snön la sig…

… på åker och på alvar, på flishällar och i skogar – och på Gettlinge gravfält.

Taggad

det spårbundna tänkandet

Mörbylånga kommun ska satsa på två kulturhus. Ett i Mörbylånga, ett i Färjestaden. I Mörbylånga investerar man 0,3 miljoner kronor. I Färjestaden talas det om 40 miljoner. Det skriver Östra Småland i dag.

Det jag kan skriva är att vilket parti som än har makten i dagens Sverige är mönstret detsamma: Stor ska bli större. Bra ska bli bättre. Rik ska bli rikare.

Taggad ,

borgs ängar

”Äng är åkers moder” hette det förr. Näring från betesängen kom hem till ladugården med korna. Denna näring plockades upp från gödselrännan och spreds på åkern. Bara några hundra meter från S:t Knuts kapell i Borgs by ligger Borgs ängar. På dem slog man förr gräset och torkade det till hö. Men man skar också lövkärvar som även de torkades till vinterfoder för kreaturen. Löven tog man från de glest stående träden på ängarna.

Detta dubbelskördande krävde en viss arbetsgång. På våren räfsade man ängarna fria från nedfallna grenar och annat skräp. Stenar på väg upp ur jorden plockades bort och lades i de med tiden enorma röjningsrösena. De finns kvar än i dag. Så spreds fjolårets sensommargödsel ut på ängarna. Under sensommaren skördades höet och lövet. Sedan släpptes kreaturen ut där på bete. Kommande vår började man med räfsorna igen, och så där malde det på år efter år efter år…

I ett kommande inlägg fortsätter vi från Borgs ängar, vandrar genom en tät och storvuxen granskog och sätter kurs mot…

borgs_angar_12Ett enormt röjningsröse sannolikt innehållande flera tusen ton sten som plockats upp ur ängarna. I bakgrunden ser vi silhuetten av S:t Knuts kapell.

borgs_angar_18Enligt kung Gustav Vasa, som var mycket intresserad av lantbruk, skulle höet vara bärgat och under tak senast Olsmässodagen den 29  juli. På Borgs ängar står fortfarande några husgrunder kvar, liksom denna brunnsvippa.

borgs_angar_24Del av en av ängarna. Här finns många sittgrupper att rasta vid. Borden är gjorda av enorma kvarn- eller naturstenar. Här finns också toaletter och rastskydd med tak.

borgs_angar_04Ännu ett röjningsröse. Och ett stenkast bakom det syns ytterligare ett. Ängarna är dessutom inhägnade med vackra stenmurar.

Taggad , , ,
Annonser