Kategoriarkiv: kultur

då var det 5 juli 2012

För sex år sedan var kulturorganet och ett 50-tal andra människor på en visning av Kungsgården i Ottenby, ni vet den där stora vita eleganta villan som ligger nån halvmil innan Öland tar slut nere vid fyren Långe Jan. Att döma av klädseln på bilderna var det inte alls lika varmt som i dag. Dessutom är gräsmattorna gröna vilket i dag känns nästan overkligt. Gröna gräsmattor!

Du som vill läsa bildreportaget från 2012 klickar här. I det träffar du också Britt Wiström. Vi tittar också in i det magnifika Ottenby Konstmagasin.

Pappa Hans Wiström vid ladugårdsknuten.

Den vackra huvudbyggnaden på Ottenby kungsgård, byggd 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall.

Visserligen börjar det kvällas men det är märkligt hur folk är påpälsade – som för vinterväder!

Pappa Hans och sonen Andreas berättar om gårdens långa historia.

Visst är det en stilren entré!?

På väg mot parken bakom huvudbyggnaden.

Enkel fasad. Räta linjer. Inget prål.

Här bodde rättaren. – Rättaren ansågs inte fin nog att få gå ut mot gården, berättade Andreas. Han skulle gå ut i riktning mot ladugården och sitt arbete där. Basta!

Huvudbyggnadens baksida.

En viss skillnad mot dagens ladugårdsbyggen!

2012 gick här 460 kor i lösdrift.

Lusthuset väster om huvudbyggnaden.

Det börjar mörkna i parken där det nybyggda lusthuset avtecknar sig i silhuett. Från det har man en vidsträckt utsikt över strandängarna ned mot havet.

 

 


 

 

Annonser
Taggad ,

då var det 26 juni 2013

_ _ _ och Janne ”Loffe” Carlsson höll låda, berättade historier och trummade så vilt att hela Ottenby Konstmagasin vibrerade.

Här kan du höra Pierre Swärd släppa alla hämningar och ursinnigt gå lös på sin hammondorgel medan Loffe kämpar för att hänga på med trumstockarna. Blogginlägget från 2013 kan du läsa här.

 

 


 

himmelsberga

Så här i midsommartider passar det bra att titta in på Himmelsberga strax väster om Långlöt på Ölands östra sida. En summering av museets mål och mening hittar du här.

Nedan kan du vandra omkring bland hus och odlingar och även titta in i en och annan stuga – och en ladugård för kor – utan bildtexter.

Hela redaktionen vill passa på tillfället att hälsa alla våra läsare en riktigt Glad midsommar!

 

 


 

Taggad ,

flisa vid flisa

I trakterna av Gillberga på Ölands nordvästra sida dominerar den gråvita kalkstenen på alla sätt. Allt tycks byggt av den, hus, murar, vägar.

För inte så länge sedan användes ox- eller hästdrivna så kallade ”skurvandringar” för att skura (slipa) kalksten. Senare gick man över till vinddrivna skurkvarnar. Dessa användes ännu in på 1930-talet. Inom kort titta vi mer på skurkvarnen i Jordhamn. Skivorna på bilden är maskinslipade.

 

 


 

Taggad , ,

föraning om biblioteket i Södra Möckleby

Ska biblioteket i Södra Möckleby bli kvar i nuvarande byggnad eller ska det flyttas till Alungården – som vissa vill? Byborna vill annorlunda. En protestlista med närmare 500 namn har överlämnats till kommunen. Bibblan ska ligga kvar där det ligger!

Enligt gårdagens Östra Småland har Mörbylånga Bostads AB fått i uppdrag att se över kommunens lokaler i Södra Möckleby och en eventuell flytt av biblioteket. I artikeln säger Jonas Everbrand, vd vid Mörbylånga Bostads AB:

”- Vi utreder frågan. Biblioteket finns i ett gammalt hus som behöver underhållas, absolut, men jag vet inte exakt skicket. Vi har plöjt ned rätt mycket pengar, bland annat i ny uppvärmning, så vi har inte haft för avsikt att lämna byggnaden.”

”Han räknar med att kunna lämna en rapport efter sommaren. _ _ _ – Sedan är det politikerna som ska besluta.”

Alvarsamt2:s samlade redaktion vill höja varningsflagg. Hur kan man plöja ned rätt mycket pengar och installera värme i en fastighet som man inte vet skicket på?

Redaktionen vill också påpeka att det är val i höst, den 9 september. Rapporten om fastighetens skick ska lämnas ”efter sommaren”… Kan upplägget av frågan vara så listigt att rapporten lämnas efter valet – för att valda politiker (läs ”de som tror sig bli valda”) allsmäktigt ska kunna flytta biblioteket till Alungården?

Den som lever får se…

Intresserade uppmanas ha kulturorganets Dialog i minne när ni går till valurnorna i höst. Klicka här för att se vad våra kommunpolitiker sagt i biblioteksfrågan. Minns också att bara 28 av 49 fullmäktigeledamöter tyckte det var värt att svara på vår seriösa fråga, den kanske viktigaste i Södra Möckleby just nu.

Håll koll på ickesvararna! Du kryssar väl ingen politiker som inte svarar på seriösa väljarfrågor?!

 

Sune Flisa
tf ledarskribent

 

Taggad , , ,

bruddesta fiskeläge

Bruddesta fiskeläge – i den lokala informationen kallad Bruddestad fiskeläge – ligger mellan Djupvik och Äleklinta på norra Ölands västsida. Mellan Äleklinta och Sandvik cyklar du på väg med svindlande vacker utsikt mot havet.

De renoverade fiskebodarna hade främst två syften. Där förvarades fiskeredskapen och där kunde man sova över. Vädret växlade snabbt här – då som nu – och vid plötsliga stormar måste man rädda fiskeredskapen från att slitas sönder.

Den lilla restaurerade fiskebyn består av nio sjöbodar. De är byggda i kalksten med tak av vass.

Fiskeläget har rötter i tidigt 1800-tal. Det användes främst av invånarna i Korntorp och Askelunda.

Här fiskade man ål med så kallade ”håmryssjor”. De var fästade med en krok i berget, så kallade ”håmstånd”. Rester av sådana kan man fortfarande se.

Vackert tak av vass. I södra änden av fiskeläget finns en källa där vatten än i dag droppar ur berget. Se bilden nedan.

Något till vänster om mitten rinner och droppar källans vatten än i dag utmed bergsidan .

Alla dörrar på bodarna är låga, runt en och en halv meter.

Under 1930-talet började man här att fiska ål med bottengarn. De gav mycket större fångster än håmryssjorna.

Här fanns också en vinddriven skurkvarn och tre kalkugnar. En av dessa har hembygdsföreningen rustat upp. I kommande filmer cyklar vi mellan Djupvik och Bruddesta fiskeläge och mellan Sandvik och Djupvik.

 

 


 

Taggad , , ,

sångglädje

Första april var det fullt ös i Södra Möckleby kyrka. Jag hann bara se början, ett påskdrama av Margaretha Holm Magnusson. I det uppträdde bland andra dessa begåvade och dansanta sångfåglar… Slå på högtalarna, vik undan eventuella mattor, klicka igång videon och skaka loss!

 

 


 

Taggad ,

repslagarmuséum

Ibland ser man inte skogen för alla träd… Jag tuffade långsamt genom det numera skrämmande folktomma Mörbylånga. Och vad såg jag!? Jo, ett muséum! Ett repslagarmuséum! Jag har väl åkt där hundra gånger utan att se det. Enda ursäkten: Museet är inte större än en friggebod.

Mer om det kommer småningom…

Intressant historia finns överallt. Överallt!

Sober färgsättning och vacker skylt.

En gång i tiden kunde jag nog femtio knopar. Kan jag tre i dag?

Ett repslagarmuséum ska inte ses utifrån som här. Det ska ses inifrån! Varför det? Jo, det finns nog inget hantverk som luktar så gott som repslageri.

 

 


 

Taggad , ,

film och teater i södra möckleby

I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.

Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…

PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.

 

 


 

Taggad , , , ,

Då var det 4 december 2011

Denna dag för sex år sedan besökte bloggen Föreningen Gärdslösa Prästgård. På fotot från kontoret ser vi styrelseordföranden Gun Nilsson och styrelseledamoten och författaren Anders Marell. Båda har fortfarande samma uppgifter i föreningen, som har nära koppling till Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner.

Huvudbyggnaden sommaren 2011.

En på många sätt märklig diktare. Läs mer om honom här.

Böcker, böcker, böcker… Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Gärdslösa prästgård. Foto från sommaren 2011.

Taggad , ,

breaking news: Sune Flisa sparkad!

Efter ett långt redaktionsmöte på alvarsamt2 har chefredaktören Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist beslutat sparka mångårige medarbetaren och ledarskribenten Sune Flisa.

– Det är med tungt hjärta jag ger Sune silkessnöret, sade hon i morse till den samlade världspressen på hotell Lyckobringaren på södra Öland. Men hur drivande och duktig Sune än har varit kan vi inte tolerera det fysiska våld som häromdagen drabbade vår medarbetare Ingvar-Charm-Knubbendorpf. Att herr Flinta var berusad vid tillfället kan inte – och ska inte – ses som en förmildrande omständighet. Därmed har jag sagt mitt. Pressträffen är over and out.

Många i det samlade internationella pressuppbådet uttryckte stor förvåning efter mötet, en reaktion som Sune Flisa själv kommenterade med orden:

– Precis som ni är jag förvånad över att jag Sune Flisa stod ut så länge i denna redaktions bottenskrap av lugubra nollor. Nu blir det facket och stämningsansökan, sannolikt riksrätt och en grandios revansch i Europadomstolen. Lita på mej, jag kommer tillbaka. Jag har haft många motgångar, men segrarna är tusenfalt fler. Leve sanningen! Leve kulturen! Vive la France!

Därefter lämnade Sune Flisa rummet till av stundens allvar diskreta applåder, gående i trankil marschtakt med blicken fixerad vid fjärran nya mål…

texten uppdateras kontinuerligt…
Taggad ,

filmbranschen enig: årets bästa uppföljare!

Medan ovationerna och priserna fortfarande haglar över vår stolte filmare Sune Flisa förvånar han världen på nytt: En uppföljare till det nyskapande eposet Fredagskväll i Södra Möckleby premiärvisades i går kväll i den lilla finska staden Joensuu, nära ryska gränsen!

– Jag ville undvika uppmärksamhet med Lördagskväll i Södra Möckleby, förklarar Sune. Men det gick inte. Folk i biografen blev som vansinniga. Applåderna ville aldrig ta slut. Det blev vodka och slagsmål och efter omplåstring kördes filmen en gång till. I dag sveper filmen fram som en sisustorm över hela Finland.

I finska filmtidningen Laatikko Laatikko Riutta bjuder Sune på pikanta detaljer ur skapelseprocessen:

– Kan man göra en bättre film än ett mästerverk? Fellini trodde inte det. Men jag visste det – och lyckades. Storyn är grymt bra, skådespelarna på topp. Jag rullar in verkligheten i åskådarens längtande hjärna och fyller den med verklighetens pulserande mycelium och saltar och pepprar med skimmer, boss och taggtråd. Jag gjorde det som ingen trodde var möjligt.

Enligt uppgifter i Laatikko Laatikko Riutta kunde kvaliteten maxas tack vare ny teknisk utrustning.

– Det stämmer. Jag fick äntligen tillfälle att använda min bästa kamera, berättar Sune, en Debrie från 1922 som jag ärvt av morfars mosters farfar. Att jag sedan hade lyckan att hitta en trådbandspelare GIM 3258 från 1947 som medelst en fiskelina och lite tejp kunde synkroniseras med Debriekameran är nästan för bra för att vara sant. Men så är det… Stora skapare har tur. Den ingår så att säja i ”skapelsens omedvetna aura”, om du förstår vad jag menar…

På måndag lämnar filmen Finland för att svepa vidare ut över världen. Till Öland kommer den på julafton.

– Jag vill ge ölänningarna den bästa julklapp dom kan få, säger Sune och avslutar med ett citat av Johann Wolfgang Goethe:

”Le chef-d’oeuvre de Dieu, c’est le coeur d’une mère.”

 

* * *

 

Som alltid är alvarsamt2 långt före sin tid. Redan nu kan du se Lördagskväll i Södra Möckleby här på bloggen. Slå på högtalarna och klicka igång njutningen nedan!

 

Taggad , ,

sune erövrar världen

Det är höst. Det regnar. Det är långt till lön. Tillvaron är mest bråk och tjafs. Tidningarna tramsar, radio- och TV-tablåerna är lika förutsägbara som de psalmverser man som knatte tvingades lära sig utantill under fysiska hot. ”Vem får litteraturpriset i år? Vi spekulerar.” Samma, samma. Gud är död. Kim Jong-un lever. Livet är ett helvete. Men Alvarsamt2 kan nu likt en virtuell sol färga om den sotsvarta tillvaron till durgul! Läs och känn hur det underbara livet leker och bubblar och dansar och trallar igen – tack vare gode Sune!

* * *

Han gör det bit för bit. Land efter land. Kontinent efter kontinent. First wi take Manhattan, then we take Berlin.. Det handlar förstås om Sune Flisa som i går tilldelades det prestigefyllda filmpriset Video of the year för sin nyskapande action- och familjerulle Fredagskväll i Södra Möckleby. Priset delades ut i Manila i Filippinerna. Sune mottog silverbuckla och 450 000 USA-dollar ur kulturminister Mingwang Zu Chepsdoks hand under en oförglömlig partyliknande kväll med tusentalet inbjudna filmälskare från hela världen.

– Jag minns ingenting av festen, men håller just nu på att pussla samman en bild av den genom vänliga vänner, berättar Sune på en skrapig telefonlinje från en nattklubb i Tokyo. By the way, jag är snart färdig med uppföljaren, Lördagskväll i Södra Möckleby. Den blir faktiskt ännu bättre – hur nu det är möjligt.

Du som ännu inte har sett mästerverket – eller bara sett det några få gånger – kan fylla dina cineastiska skämsluckor genom att klicka här.

Alvarsamt2 gratulerar gode Sune för hans filantropiska insatser i mänsklighetens tjänst.

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad , ,

se filmen om albrunnaskeppet – i kväll!

Var du en av dem som såg invigningen av ”den nya” Albrunnastenen i våras? Eller missade du det historiska evenemanget? Strunt samma. Nu kan du se filmen om både stenen och Albrunnaskeppet. I Kastlösa skola. I kväll klockan 19:00. Biljett kostar futtiga 60 kronor. Välkommen. Mer om filmen kan du läsa här.

Taggad , ,

Sune flisas film drar fram som en hurricane över världen

Som Europas enda kulturorgan har alvarsamt2 i dag den stora glädjen att kunna presentera Sune Flisas senaste cineastiska mästerverk, Fredagskväll i Södra Möckleby. Recensenterna är lyriska. ”Filmen är en skoningslös uppgörelse med den borgerliga världens krystade ideal, ett brinnande försvarstal för den lilla individens icke alltid självklara rätt att gå sin egen smala väg”, skriver exempelvis den indiska filmtidningen Indian Cinema i en sju sidor lång drapa.

Sune Flisa reser just nu jorden runt i en marknadsföringturné för filmen och säger per telefon från en stökig nattklubb i Berlin att ”Det känns bra att ett livslångt projekt nu har äntligen kunnat slutföras utan inblandning av den svenska kulturvärldens Åsa Nisse-figurer, filminstitut och andra korrupta stiftelser där kompisar ger stålar till kompisar”.

Slå på högtalarna och klicka igång den mångfasetterade revelationen nedan!

Taggad , , ,

klapphuset

Det låter som en leksaksaffär i juletider, Klapphuset. Men det är ett gammalt tvätthus, där främst kvinnor tvättade och klappade sin tvätt i Östersjöns vatten. Detta är det enda kvarvarande klapphuset av Kalmars tidigare fyra. Det är dessutom det enda kvarvarande i hela Skandinavien. Och det är verkligen sevärt, miljön är unik.

* * *

I de fyra ”tunnorna” stod tvätterskorna nedsänkta en bit i vattnet för att komma i bekvämare höjd till tvätten i vattnet.

En tunna. Jag kan tänka mig att det inte kändes alltför frestande att kliva ned i den under vintern och börja jobba med tvätten i det nollgradiga vattnet.

Väggarna går bara en kort bit ned i vattnet. Där solen skiner in ser man både vattenväxter, småfisk och maneter.

Trots att denna miljö känns helt passé används tvätt- och klapphuset än i dag. Det påstås att färger i exempelvis trasmattor blir extra klara vid tvätt i det svagt salta vattnet. Tror du mig inte är det bara att prova. Det står öppet september ut.

Klapphuset byggdes 1902-1906 och står starkt och fräscht. ”Läppstiftet” i bakgrunden restes 2002 och har redan mängder av fel och kostsamma brister.

Taggad ,

Loffe

Janne ”Loffe” Carlsson har dött, 80 år gammal. Alvarsamt var med på en spelning han gjorde på Ottenby Konstmagasin 2013. Slå på högtalarna och klicka här för att lyssna på ett intensivt gung-gung med Loffe och kompisen Pierre Swärd. Vill du också läsa inlägget och se de andra bilderna klickar du här.

Taggad , ,

vår utmätta tid

Jag är inne i en Vilhelm Moberg-period. Jag slukar titel på titel. I allt han skriver finns döden bakom hörnet. Få kan som han förmedla dödens existens. Döden finns där som livets punkt, hur mycket vi människor än tänker bort den. I modern tid har vi blivit duktiga på att förringa döden, skjuta den ifrån oss. Vi säger gått bort i stället för dött. Vi skriver lämnat oss i stället för dött. Att läsa Moberg är att inse det katastrofala – och därmed trigga livslusten. Utan vår historia är vi ingenting. Och utan döden skulle vi bli olidligt självgoda.

Att vandra planlöst på kyrkogårdar har alltid tilltalat mig. Där står vi öga mot öga med vårt öde i en ofta seren miljö. Livsglädje blandas med dödsinsikt. Under promenaden runt kyrkan i Stenåsa hade jag Mobergs mästerverk Din stund på jorden i tankarna. Den läser jag vart tredje år – för att hålla insikten om döden levande.

C H Jonsdotter föddes för 221 år sedan. Tack vare gravkorset känns hon fortfarande en aning närvarande, även om hon i dag har varit död i 147 år.

Inne på den lummiga kyrkogården i Stenåsa vilar friden. Denna dag råder samma stillhet utanför murarna. 

Gravstenar, murar och träd i harmoniskt samarbete. Kyrkogården i Stenåsa hör till mina favoriter, liksom den i Segerstad.

Taggad , , ,

MMM = Motormännens medier

Snart orkar jag inte öppna en lokalblaska. Är det inte bränna gummi så är det nostalgiska mopedträffar, bilträffar, putsat – ju blankare desto bättre. Avgasrök går hem – från gamla moppar eller trimmade monsterbilar spelar ingen roll. Det är amerikanare, raggarnostalgi, veteranbilar för halva prenumerationsslanten. Och snart kommer de devota reportagen om kungen bakom ratten. Jag lovar, skicka en inbjudan till en lokalblaska om ”blanka bilar” så kommer dom lika säkert som att Sune Flisa snart byter tidning.

Sune Flisa
ledar- och kulturskribent
Taggad ,

filantroper, barn och sponsring

Filantroper växer inte på trän. Men en filantrop ligger bakom den trädstinna Stadsparken i Kalmar. Han var grosshandlare och politiker och hette Johan Jeansson. Det är hans slantar som bekostat den vackra oasen med så många rara träd från hela världen.

I dag är det vanligare med sponsorer. Men en sponsor vill till skillnad från den äkta filantropen ha något tillbaka. Därför kan en sponsor aldrig klassas som filantrop.

I går gick vi i den filantropiska parken där det dansade små barn i – vad jag tror – sponsrade västar…

Stadsparken i Kalmar har även damm med tärnor och änder som ger fullständigt katten i om parken är pröjsad av filantrop eller sponsor.

Befjädrad tiggare med mycket gott självförtroende. Hon ryggade inte för något.

”Maxutslagningen” är ännu inte uppnådd i parken. Vi blomälskare har alltså mer att vänta…

Dansande barn i projektet ”Fånga vinden”. 180 dansanta ungar lever ut sin glädje i projektet som du kan läsa mer om här. De gula västarna är sannolikt sponsrade av Bravida.

Hur fångar man vinden? Så här så klart!

Johan Jeanssons filantropiska donation till kommunen resulterade i en park som drygt hundra åre senare blev utsedd till Sveriges vackraste stadspark (1985).

Parken klassa som en romantisk park i engelsk stil. Personligen tycker jag träden i parken är ”viktigare” än blomstren.

Kan man krångla till det ska man göra det. Detta är ett av de märkligaste träden i parken. Vi ser mittpartiet av stammen.

De 3 300 plantorna prunkar på 500 kvadratmeter. I parken finns nästan 50 örter, gräs, lökar och rosor. Sorterna är valda så att det finns blommande växter från mars till slutet av oktober.

Taggad , ,

okonstlat konsthantverk

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle uppmärksamma annat än blommor och trädgård på Capellagården, just med tanke på att gården/skolan är formad av en betydande estet, möbeldesignern Carl Malmsten.

Det blir tydligare ju längre man lever: Endast det enkla – men ändå genomtänkta – kan på sikt överleva, bli tidlöst, klassiskt. Det pråliga, perfekta och tillgjorda möter sotdöden. På Capellagården är allt enkelt utformat, vare sig det handlar om bänkar, vattenkanaler, dammar eller planteringar. Denna flärdfrihet ger utrymme för tanken.

* * *

PS. Framöver gör jag nästan alla bilder 2 000 pixlar breda i en bildbehandlingsmetod som gör att de inte ”krispar” vid annan visning än i 100 procent. Vill du se en bild större klickar du en gång i den. Ser du då ett litet förstoringsglas med ett + i kan du klicka en gång till och få upp bilden i 100 procent – utan irriterande ”krispningar” på grund av eventuell skärpning. På grund av tidsbrist låter jag numera PhotoShop göra bilderna automatiskt genom ett egenhändigt hoptotat skript.

Taggad , ,

mystiska kullar

I februari 2016 lade vi märke till några märkliga små kullar alldeles söder om Karl X Gustavs murs västliga ände. Du kan se dem här. Nyligen tog vi nedanstående bilder där vi ser kullarna från sidan, från norr. Och mystiken tätnar. Vad ligger där under gräset?

Taggad ,

och snön la sig…

… på åker och på alvar, på flishällar och i skogar – och på Gettlinge gravfält.

Taggad

det spårbundna tänkandet

Mörbylånga kommun ska satsa på två kulturhus. Ett i Mörbylånga, ett i Färjestaden. I Mörbylånga investerar man 0,3 miljoner kronor. I Färjestaden talas det om 40 miljoner. Det skriver Östra Småland i dag.

Det jag kan skriva är att vilket parti som än har makten i dagens Sverige är mönstret detsamma: Stor ska bli större. Bra ska bli bättre. Rik ska bli rikare.

Taggad ,

borgs ängar

”Äng är åkers moder” hette det förr. Näring från betesängen kom hem till ladugården med korna. Denna näring plockades upp från gödselrännan och spreds på åkern. Bara några hundra meter från S:t Knuts kapell i Borgs by ligger Borgs ängar. På dem slog man förr gräset och torkade det till hö. Men man skar också lövkärvar som även de torkades till vinterfoder för kreaturen. Löven tog man från de glest stående träden på ängarna.

Detta dubbelskördande krävde en viss arbetsgång. På våren räfsade man ängarna fria från nedfallna grenar och annat skräp. Stenar på väg upp ur jorden plockades bort och lades i de med tiden enorma röjningsrösena. De finns kvar än i dag. Så spreds fjolårets sensommargödsel ut på ängarna. Under sensommaren skördades höet och lövet. Sedan släpptes kreaturen ut där på bete. Kommande vår började man med räfsorna igen, och så där malde det på år efter år efter år…

I ett kommande inlägg fortsätter vi från Borgs ängar, vandrar genom en tät och storvuxen granskog och sätter kurs mot…

borgs_angar_12Ett enormt röjningsröse sannolikt innehållande flera tusen ton sten som plockats upp ur ängarna. I bakgrunden ser vi silhuetten av S:t Knuts kapell.

borgs_angar_18Enligt kung Gustav Vasa, som var mycket intresserad av lantbruk, skulle höet vara bärgat och under tak senast Olsmässodagen den 29  juli. På Borgs ängar står fortfarande några husgrunder kvar, liksom denna brunnsvippa.

borgs_angar_24Del av en av ängarna. Här finns många sittgrupper att rasta vid. Borden är gjorda av enorma kvarn- eller naturstenar. Här finns också toaletter och rastskydd med tak.

borgs_angar_04Ännu ett röjningsröse. Och ett stenkast bakom det syns ytterligare ett. Ängarna är dessutom inhägnade med vackra stenmurar.

Taggad , , ,

50-årskavalkad på en timme

unomagnussonUno Magnusson i en typisk berättarpose på biblioteket i Södra Möckleby.

Han kan verkligen berätta, han Uno Magnusson. Man trycker bara på en knapp i ryggen så drar han fakta och historier på löpande band – om i stort sett vad som helst, hur länge som helst, till publikens förtjusning.

Uno vet hur man fångar publiken. Han kör utan manus, har bara några stolpar på en fusklapp – om minnet nån enstaka gång skulle svika. Det är ögonkontakt, inlevelse, utlevelse och briljant publikkontakt som gäller. Så är det med de stora berättarna: Det spelar inte så stor roll vad de säger, utan hur de säger det. Det vet Uno Magnusson och det gör honom till en strålande berättarartist.

Innehållsmässigt är det omöjligt att återge något i text. Uno ska upplevas live. Dock kan sägas att han tryckte hårt på några få punkter för att få bygden att överleva. Sluta glo på TV. Umgås. Handla i affären! Och låna på biblioteket!
– Ni behöver inte läsa böckerna. Men låna dom!

Klicka här för att höra en snutt ur det timslånga föredraget

Föredraget ingick i torsdagens kulturprojekt Lyskraft på biblioteket i Södra Möckleby. Lyskraft är ett projekt mellan biblioteken, kulturskolan och fritidsgårdarna. Lyskraft bjöd även på andra inslag, som ansiktsmålning, sagostund och musik av kulturskolans Världsmusikband. Lyskraft vandrar under våren vidare till Gårdby, Alby och Färjestaden.

foredragPubliken var hela tiden med på noterna. Unos berättarstil bygger till stor del på dialog. Rätt som det var berättade nån ur publiken något för Uno – som då blev publik. Ett genialiskt berättargrepp.

Taggad , , ,
Annonser