Kategoriarkiv: kultur

Udd-Nytt rullas in…

Redan för nåt år sen hintade vi om införandet av ”ett slags TV-program” på alvarsamt2.

– Tyvärr tvingades vi lägga det synnerligen viktiga projektet på is då vi inte fick ihop de 180 miljoner kronor som krävdes för att trycka på detonationsknappen, berättar Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet.

– Men nu har kulturälskande människor i Shimla skänkt oss detta belopp – och mer därtill, berättar Sune. Vi tror oss därför kunna rulla ut programmet Udd-Nytt inom kort. Programmet skannar av livet söder om Mörbylånga. Det kommer att sändas på bestämd tid, på bestämd veckodag. Programledare, skripta, sändningskoordinator, kamerasektion (A-, B- och C-fotograf), tekniker samt producent är utsedda. Signaturmelodin är skriven av kulturorganets vaktmästare Ivar Sturskwalt. Eventuellt libretto till signaturmelodin handhas för närvarande av vår egen Margaretha Robbing, tidigare ordförande och solist i kören Sångfåglarna.

– Ingen och ingenting kan framdeles flyga under vår radar, fortsätter Sune Flisa, oansvarig utgivare för programmet. Vi kommer inte att sprida den förfärliga Ölandsporr, Ölandspropaganda och gullesnuttejournalistik som SVT, SR och andra gammelmedier levererar i stora lass och överöser folket med från sina rymliga dyngspridare. Vi lovar total avhållsamhet från exempelvis Victoriadagar, kungafjäsk, Sollidentrams, prinslarv, prinsesskam, kommunalrådsdevotism, cykelledsdesinformation och scoutinspirerad PK, stämplad och lackad med FN:s, socialdemokraternas, Länsstyrelsernas, Svenska Kyrkans, kommunledningarnas, landshövdingarnas, helnykterhetsförbundens, kungahusens och  övriga partiernas godkänt-sigill, som kvarhåller landet i mental och intellektuell koma under kors och spira under medeltidslika former, säger Sune Flisa medan han tänder sin sjöskumspipa i stridsledningscentralens mitt, där reportrar springa hit och dit – och ibland mitt emellan.

I det första programmet kan eventuellt en ny skakande intervju med Claes Elinder i Grönhögen ingå. Claes skrev boken Rädda Sydöland! och han skräder inte orden om Länsstyrelsens och kommunledningens roller i södra Ölands snabba och ödesdigra utarmning. – Vi bofasta på södra Öland går mot en säker utplåning, menar han.

I det första  programmet möter du förhoppningsvis också Karl-Henrik Robèrt, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola. Han berättar om hur ”politiker och makthavare reagerar när de kritiseras” – ett hyperaktuellt ämne. Inslaget om detta borde ses om och om igen av alla de stackars utsatta politiker som irrar omkring i konstant idébrist, politisk byxångest och evig beslutsvånda och rädsla för att vara icke-PK, hånade och förlöjligade på FB och Twitter.

Udd-Nytt svär sig redan i dag fritt från alla slags pinsamma, farliga, personliga och politiska följder av programmet som kommer att följas över hela världen.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , , , ,

Årets Gravstensinventerare utsedd

stöttade-gravstenar

Adam Karlsson från Oskarshamn har utsetts till årets gravstensinventerare av Sveriges Släktforskarförbund. Det skriver Barometern.

Det detta gammelmedia inte uppmärksammar är att även kulturorganet har utsett sin Årets Gravstensinventerare, även kallad ÅGI.

Årets Gravstensinventerare blev vår bäste kulturreporter Gunnar Schabroll. Han är – precis som sin kollega Adam Karlsson – mycket glad över utnämningen till Årets Gravstensinventerare.

– Det känns dödskul att ha fått detta uppdrag, säger han. Det är ett dödsviktigt uppdrag, och jag tar det på dödligt allvar, säger han till vår utsände reporter Ingvar Charm-Knubbendorpf.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt ,

installationen lyfter på alla plan

skorna

Den berömda installationen Skorna på cykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta vandrar vidare som en ”intellektuellt trimmad elektrisk ål” genom världsmedierna.

Kanske minns du att kulturorganets kulturreporter Siri Sirlig ansökte hos chefredaktör Sune Flisa om att få skriva en recension av installationen. Siris ansökan avslogs dock, något som MMA-utövaren och reportern Ingvar Charm-Knubbendorpf tog som en chans att ikläda sig Siris mantel och själv recensera installationen i ambitionen att stiga några snäpp på den redaktionella karriärstegen. Tilltaget upptäcktes dock av Sune Flisa som på stående fot smiskade Ingvar tjugo gånger med en linjal över fingrarna och upprepade gånger kallade honom för ”ditt hjärndöda spektakel”.

Dock, Ingvar Charm-Knubbendorpfs så kallade ”intervju” med curatorn för installationen var redan gjord, och under en blöt afton på redaktionen lyckades han med bedriften att lägga ut ”intervjun” på nätet. Detta imponerade så stort på Sune Flisa att han på sittande stjärt förlät Ingvar Charm-Knubbendorpf med orden ”du är mitt vilsna lilla lamm som för alltid ska få sova på min nylagda ströbädd”. Ingen av dem var vid tillfället nykter, och de gripande orden fick Ingvar Charm-Knubbendorpf att omfamna Sune Flisa och kalla honom ”pappa, min räddare i nöden”.  Därpå föll de båda i hjärtskärande gråt.

Ingvar Charm-Knubbendorpfs mycket korta ”intervju” med ett enda svar läser du nedtill. Det är curatorn för installationen, Cissi Smack-Durvén-Hjorthage, som har ordet:

* * *

– Vi har höjt både ambitionen och den fysiska positionen för verket, ity vi menar att dess mentala utstrålning kräver en vidare sfär för sin narrativa uppgift i sin nuvarande paradoxalt bländande kontext. Därför har vi rullat ut den nya positioneringen i sant syfte att uppnå intellektuell beröring mellan medial och mänsklig materia, mellan vulkaniska demoniska uppenbarelser och fysikaliska ännu icke vedertagna begreppsförvirringar inneslutna i den mänskliga resans dynamiska ensamhet.

Ingvar-Charm-Knubbendorpf
filosof, kulturskribent

Märkt , ,

smygstart lockade många

Ylva_MarianneKonstnärerna och galleristerna Ylva Magnusson och Marianne Hedelin i den totalrenoverade isladan i Grönhögens hamn, nu begåvad med namnet YLKA FORM ISHALLEN. Upprinnelsen till det nya galleriet är kort och koncis. – Ylva kom med en verksamhetsidé, jag kom med ett hus, berättar Marianne.

Trots corona, trots halv storm, trots ambitionen att smygstarta utan bullrande marknadsföring kom ett 40-tal personer till gårdagens öppnande av YLKA FORM ISHALLEN i Grönhögens hamn. Marianne Hedelin och Ylva Magnusson heter konstnärerna/galleristerna som med sitt galleri vill slå ett slag för lokal konst, hantverk och kultur.

Ambitionen är att ge besökarna en helhetsupplevelse av ett charmigt kalkstenshus med öländsk historia. Besökarna ska bli berörda av vacker, spännande, rolig konst – och få kontakt med dem som skapat den. Givetvis vill di tu också få inkomster av det de har skapat.

I den stora hallen visas konst av Ylva, Marianne, Lars Apelmo och Ann-Katrin Zedig. I Lilla galleriet visas verk av en gästande konstnär, i år Lena Nordstierna från just Grönhögen.

Ishallen_vägenHittills har Marianne och Ylva plöjt ned drygt 150 000 kronor i jobbet med  den tidigare isladan där lokala fiskare tidigare förvarade sina fångster.

Marianne och Ylva har lagt ned ett stort arbete på att förvandla den gamla isladan till galleri. Exempelvis var väggarna invändigt isolerade med en halvmeter glasull klädd med korrugerad plåt. Hittills har de lagt ned drygt 150 000 kronor på byggnadens förvandling.

De tvås relation till kommunen kan beskrivas som ljum.
– Kommunen säger att dom vill hjälpa till men vi känner snarare motsatsen. Vi har betalat 5 000 kronor i bygglov och 10 000 för strandskyddsdispensen – bara för att ändra användningen av huset, berättar Marianne och Ylva. Isladan står ju där den har stått i hundratals år. Kostnaden för strandskyddsdispensen är absurd. Man klår oss på lika mycket pengar som om vi skulle bygga nytt hus eller hotell, säger Marianne och Ylva med en mun.

Kontakterna med kommunen har bjudit på komiska poänger. Marianne och Ylva hade fem års avtalad arrendetid för isladan. De ville förlänga den tiden. Kommunen erbjöd då förlängd arrendetid – till fem år! Man fick alltså något som man redan hade! Senare beviljades tio års arrendetid…

– Kommunens stöd till oss företagare är mest tomma ord och vackert prat, avslutar Marianne och får medhåll av Ylva.

Idén om ett galleri i Grönhögens hamn har kostat två viljestarka töser massor av tid, massor av jobb, massor av pengar. Men nu står det där. Och du är välkommen dit…

Ishallen_hamnenYLKA FORM ISHALLEN ligger alldeles nära hamnens norra del, i klykan mellan Hamnvägen och Fiskaregränd. Galleriet är öppet dagligen 12-18 till och med 9 augusti. Man slår också upp portarna under Skördefesten, 23-27 september.


 

Märkt , , , , ,

ishallen

IshallenJa, den finns, ishallen. Frågan är bara var? Och vad gör man där? Is? Du får snart svaren…


Märkt ,

Galleriet i Garaget

Galleriet

Man tager vad man haver, skrev aldrig Cajsa Warg hur mycket vi än påstår det. Men rådet är onekligen sympatiskt. Varför krångla till det mer än nödvändigt?

Konstnären och författaren Eva Dillner öppnade i går sitt galleri hemma på tomten – i garaget. Galleriet i Garaget kommer att hålla sommaröppet fredagar 12 till 16.

Kulturorganet var förstås där och träffade en sprudlande glad målarinna, vars liv är rena reseskildringen. Hon har ställt ut över hela världen och bott trettio år i USA, två i Frankrike – och tjugo i Eksjö. Till Öland flyttade hon 2018. I botten är Eva civilingenjör. Hennes avhandling handlade om – reamotorn!

Eva Dillner skriver också. Snart recenserar vi hennes Bortom förnekelsens dimmor från 2018. I den konstaterar hon på bokens baksida att ”samhällsdebatten är allt annat än sund.”

Eva-DillnerEva Dillner vid två av sina verk i Galleriet i Garaget i Grönhögen.


Märkt , , ,

koll på koll på koll på koll på koll…

Européer heter boken som jag läser just nu. Den innehåller fem reportage av mästerliga journalisten och författaren Jane Kramer.

I förordet berättar Clas Thor och Stig Hansén om hur den rent tekniska proceduren gick till när Jane Kramer var stationerad i Paris under 1980-talet för att skriva för den amerikanska tidningen The New Yorker.

Den som vet hur det går till i dag inom gammelmedierna får svårt att tro att den tidens noggrannhet är sann.

”När Jane Kramer skickat in manuset får hon det satt och returnerat för en första egen redigering, den satta texten tycker hon ger en annan överblick. Sedan tar andra vid. Först en lektör som granskar grammatiken och språket och skriver sina anmärkningar i marginalen. Därefter går manus till juridiska avdelningen som granskar att allt går att trycka och så till faktaredaktionen som utifrån andra källor än dem Jane Kramer använt sig av försöker kontrollera att alla fakta är exakt rätt. Mellan varje steg i proceduren läser Jane Kramer igenom reportaget, tar ställning till kollegornas förslag. Till slut läser hon igenom det tre gånger till.”


 

Märkt ,

Alvarinstallationen påverkar nu hela världen…

Kulturorganet har tidigare berättat om de skor som står på cykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta.

De står kvar där än i dag, låt vara i en helt ny inbördes position. Den vänstra skon är dessutom fylld med en strumpa!

Redaktionens konstkritiker Siri Sirlig anser att skorna är en installation, sannolikt gjord av den kände kubanske konstnären Sebastian Oliviera Ortega-Fernandez-Johansson.

Siri Sirlig har därför bett chefredaktör Sune Flisa om tillstånd att få skriva en recension av installationen, som hon i en enda rad beskriver som ”den kanske största och mest underbyggda kritik av ett självgott samhälles sista dödsryckningar i en existentiell sorgemarsch mot en diffus slutstation”.

Sune Flisa har ännu inte tagit ställning till Siri Sirligs förfrågan. I en intern redaktionell vadslagning ger ett avslag insatsen tillbaka plus minus noll.

skorna_installation”Skornas nyintagna positioner tyder på att installationen är gjord av en konstnär som med sitt känsliga öra mot den öländska kalkplattan på ett förtjänstfullt sätt har lyssnat in världens ångest och därigenom skänkt mänskligheten en behövlig balja upprättelse efter duschning med oceaner av utom- och inomjordisk dystopi”, skriver Siri Sirlig i ett välsignat ögonblick vid redaktionens pokerbord.


 

Märkt ,

Sorg i Ölandsbladet

Redaktionen har av trogen läsare mottagit kraftfull spritdoftande Ölandsdramatik ur gammelmediet Ölandsbladet. Tidningen bestod denna julidag 1956 av sex fullmatade sidor i det grandiosa formatet 57 x 40 centimeter.

Vi beklagar förseningen med utdelningen av Ölandsbladet den 17 juli 1956. På morgonen hittades tidningsbudet i diket, överkörd av sin egen cykel, enligt uppgift efter en blöt kväll dagen innan. Den anställde tillnyktrade dock efter en tid och återhämtade sig från sina skador men återkom aldrig till sitt arbete.

De prenumeranter som denna sorgesamma dag aldrig fick ta del av dagsnyheterna kan nu få inhämta dessa, om än lite försenat.

Med önskan om förståelse för vår situation,

redaktionen Ölandsbladet

 

Märkt , , ,

färg blir svartvitt

Stensjö_by_03_färg

Du vet väl att färgbilder lätt kan omvandlas till svartvita? Det går att göra i alla bildbehandlingsprogram, men metoderna är många och ger vitt skilda resultat. I PhotoShop väljer jag ofta Bild/justeringar/blanda kanaler.

I ett kommande inlägg från Stensjö by gör jag bilderna i svartvitt. Orsak: För att komma ifrån ”Emil i Lönneberga-stuket” som ger en romantiserad bild av en by där man fick slita hårt för att överleva.

Kungliga Vitterhetsakademiens hemsida kan du bland annat läsa:

Byn hölls inom samma släkt från början av 1700-talet till 1960 – i sju generationer. När byn var som störst hade den 176 invånare. På 1940-talet blev jordbruket mindre lönsamt och byns öppna marker växte igen. 1945 och 1951 lades byns två sista jordbruk ner. Men en av dem som var född i byn – Erik Stensiö, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet – lyckades skapa ett intresse för byn så att den unika miljön kunde räddas. Större delen av byn köptes in 1963 av Vitterhetsakademien, med hjälp av en frikostig donation från Gunvor och Josef Anérs stiftelse.

Stensjö_by_03_sv

TIPS
Dessa bilder är tagna i .raw-format. Plåtar du i .jpg bör du alltid jobba med en kopia av originalet, eftersom bilder i detta format ”förstörs” en gnutta varje gång bilden sparas.

Däremot behöver du inte slå kopior av .raw-bilder eftersom behandlade bilder i detta format går att ”nollställa”. Med ett enkelt klick i exempelvis bildbehandlingsprogrammet Bridge kan du få den behandlade bilden att bli original igen.


 

Märkt

Vemodets Öland

entreskylt_Ottenby-MagasinEntrédekoration till Magasinet i Ottenby.

Två dagar har jag cyklat runt på södra Öland i strålande sommarväder. Trots finvädret känns ingenting som förr. En dov känsla av ”här hände mer en gång i världen” har smugit sig in – och blivit kvar. Men vad är ”en gång i världen”? Hundra år sedan? Nej, bara några få, säg fem.

Trafiken är lågintensiv, under fem mils cykling möter jag tre cyklister och några få vandrare. Ett av Sveriges vackraste gallerier, Magasinet, är stängt sen flera år. Silversmedjan likaså och Galleri Ottenby på samma tomt står tyst och öde.

Vart är vi på väg? Hur ska det gå för södra Öland?

Ingen vet.

Magasinet_KungsgårdenDet pampiga galleriet Magasinet till vänster. Rakt fram Kungsgården. Här är tyst som i graven; inte en människa syns till. Klicka här för att rundvandra på gården.

MagasinetMagasinet, så vackert. Här kan du kliva in i det på den tiden det var öppet.

silversmedjanDen numera stängda silversmedjan. Möt smeden som jobbade här genom att klicka här.

GallerietFör några år sedan hette det Galleri Ottenby. Nu heter det nog ingenting. Klicka här och se en utställning som gjorde intryck.


Märkt , , ,

Sune tystade regeringen

Regeringen presenterade i dag ett krispaket till medierna. Kulturminister Amanda Lind berättade att en halv miljard kronor nu ska hålla gammelmedierna under armarna under coronakrisen.

Kulturorganet erbjöds på stående fot 4,5 miljoner kronor i lokalt mediestöd (region södra Öland), något som upprörde chefredaktör Sune Flisa.

– Kom inte här med mutpengar! Oss köper ingen. Som världens enda kulturorgan låter vi oss aldrig mutas av maktens kurirer, osanningens lakejer eller politikens bedragare, sa Sune Flisa i ett spontant försvarstal från läktarplats under dagens PK i riksdagshuset.

Både kulturminister Amanda Lind och statsminister Stefan Löfvén satt kritvita i ansiktet och åhörde Sune Flisas tre timmar långa brandtal som drog ned 16 minuter långa applådåskor från den församlade allmänheten.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , ,

sandlådan blir innanhav

Cementas_stenbrott_23

I Cementas kalkbrott i Degerhamn har man nu skrapat bort flera hundra meter av den asfalterade väg som kulturorganet tidigare kitecyklat på. Se filmen här. Tanken är uppenbarligen att försvåra cykling mot de snabbt stigande vattenmassorna.

– Men ingenting stoppar kulturorganet, inte ens risken för att drunkna i det livsfarligt stigande innanhavet! säger chefredaktör Sune Flisa och fortsätter:

– I vår självutplånande kamp för mänsklighetens bästa har vi banat oss väg genom Amazonas djungler, släpat oss över stäpperna i Kirgisien, simmat över ett stormigt Atlanten, vindsurfat över ett kav lugnt Kalmarsund och kämpat oss upp på svindlande toppar som Höghäll och K2. Till vilka förluster som helst stretar vi oss fram till vattenbrynet i Cementas gamla sandlåda för att visa våra läsare hur vattennivån stiger som en Atlasraket mot skyn. Det går snabbt nu. Om bara 17 år kan vi åka vattenskidor här, fiska, dyka, paddla, ro, simma, strandflirta och vindsurfa. Allt medan Degerhamns Dalhalla symfoniorkester spelar Pjotr Tjajkovskijs Svansjön, dirigerad av framgångsberusat kommunalråd.

– Till dess skildrar vi då och då vattennivåns dramatiska höjning, om inte timme för timme så åtminstone månad för månad. Ett första spektakulärt reportage kan du läsa inom bara några dagar…


 

Märkt , ,

om att armbåga sig fram i livet

Nu är det äntligen dags att avskaffa den virusbefrämjande handhälsningen. Och det sötsliskiga puss-på-kinden-tramset! Armbåge mot armbåge fungerar precis lika bra.

Metoden har dessutom fördelen att man mot eventuell fiende kan finta och stöta armbågen i kistan på den man ska hälsa på.

 

SuneFlisa
Sune Flisa, chefredaktör.

Märkt , ,

eldsjälar

Pildalssoffa_3En för mig ny bekantskap vid stigen förbi fågelsjön i Degerhamn.

Pildalssoffa_2Livet i genuin glesbygd skulle vara betydligt fattigare utan eldsjälarna. Jag ska inte nämna några namn men tänker exempelvis på dem som under många år jobbat med Bergstigen och med museet i Degerhamn. Jag tänker på dem som röjer och krattar och bygger broar och sittplatser nere vid Alvkälla. Och jag tänker på han som häromdagen krattade hela cykelleden fri från nedfallna grenar på samma ställe. Alltså ingen nämnd men säkert många glömda.

Pildalssoffa_1Soffan är under normala tider lagom för två. I coronatider dock bara för en.


Märkt ,

om detta med de handskrivna brevens eventuella magi…

handstil

Häromdagen fick jag ett pappersbrev från min snart 90-åriga folkskolefröken. Vi brevväxlar. Hon skriver med fulländad piktur, inte lik min vilda – här ovan:

”Det är en helt underbar känsla att få ett positivt handskrivet brev! Inga unga människor kan skriva så numera, de behärskar inte handstilen och ger sig inte tid heller. _ _ _ Sorgligt att barnbarnen inte kan läsa gamla brev alls med skildringar från släktingars tillvaro långt tillbaka i tiden.”

Jag har hört ryktet tidigare: Att barnen i dag inte får lära sig skrivstil i skolan. Är det sant så är det förfärligt.


 

Märkt

åren går…

blogg-mars-2020Stickkafé i dåvarande AteljeLiz i Södra Möckleby. Stugan är i dag kontor för Kraftsamling Sydöland. Bilden är tagen för nästan exakt åtta år sedan…


Märkt ,

i vilhelm mobergs fotspår

Det är snart ett år sen vi vandrade i Vilhelm Mobergs barndomstrakter efter att jag hade läst den underbara biografin Mannen i skogen av Jens Liljestrand.

Skälet till att inlägget har blivit liggande är att ”det var inte så mycket att se där i Moshult”. Hemmet är borta, kvar står bara en minnessten på den öde tomten, och övriga detaljer som påminner om Vilhelm Mobergs liv i trakten är förvånansvärt få.

I den gamla skolan i Moshult hänger en del intressanta foton. Här ser vi Vilhelm Moberg driva på hästen under plöjning av den stenrika Smålandsjorden. Det var så här ryktet om honom berättade: En litterär och fysisk jätte som jobbade med jordbruket men som i verkligheten ”bara” var 183 centimeter lång och sällan hade tid till att bruka jorden.

Tomten i Moshultamåla där Vilhelm Moberg föddes 1898 och där hans barndomshem en gång stod. Det var enkelt och saknade till och med toalett. Man fick göra sina behov i en grävd grop.

Grunden av Modala glasbruk i Moshult några kilometer från Mobergs barndomshem. Här arbetade Moberg som formhållare i hyttan. Men glasbruket tillverkade sekunda arbeten och blev inte långlivat. Det gick i putten 1914.

Mobergs byst utanför skolan i Moshult. Skolan hette egentligen Moshultamåla gamla skola. Hela dess historia kan du läsa här.

Skolans förnämsta räknemaskin, kulramen. Den kallas också abakus och användes före räknedosans tid.

Klassrummet. En vedkamin utgjorde motståndet mot kylan.

En vackert sliten skolbänk, också kallad pulpet.

Väggplanscher om avstavningens svåra konst. Undrar om inte dåtidens barn kunde denna konst bättre än dagens.

I det kyliga aprilvädret börjar vi här vandra ned mot järnvägsstationen… För dig som är intresserad av mera info om dessa bygder finns bra sajt här. Även en bra pdf-fil om bygden finns att hämta hem här.

Mitt spontana intryck av dessa trakter blev att de kändes ”avsides”. Så tyckte nog även Vilhelm Moberg, vars längtan ut i världen blev allt starkare och som kulminerade med hans Utvandrarserie.

Stationshuset i Moshult. Det är i dag rivningshotat. Härifrån reste alla de som utvandrade till främst Amerika. Här såg den unge Vilhelm många av bygdens invånare för sista gången. Men han höll sitt löfte till sin mor: Att inte själv utvandra. En rolig detalj: I stationshuset spelade Vilhelm mycket pingis.

Pestkyrkogården i Moshult. De var många på den tiden och många av dem finns kvar än i dag. Då och då hittas till och med nya.

Minnesstenen över en av våra absolut största författare. Får jag välja hans bästa volym blir det Din stund på jorden. I den skriver Moberg: ”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.


Märkt , , , , ,

återfall

Jag har känt det länge. Jag kunde inte låta bli. Jag måste dit. Jag måste dit igen. Jag måste få återse det. Jag måste få återse Ölands intressantaste muséum, den gamla Ytongfabriken i Grönhögen.

Denna gång gick jag bara in en liten bit för att fascineras av den helt osorterade bråte som utan mening och struktur möter besökaren. Jag kallar den skrotpoesi.

skrotpoesi_1

skrotpoesi_2

skrotpoesi_3

skrotpoesi_4

skrotpoesi_5


 

Märkt , ,

Novelletten – min nya blogg

I dag publicerades det första inlägget på min nya blogg Novelletten. Du kan läsa det här.

Texten är hämtad ur antologin Göra upp eld, utkommen 1996.

Omslag


 

Märkt , , ,

svenska språket

Språk är kul. Och språkliga synpunkter och frågor brukar ge upphov till många kommentarer, tyckanden, applåder och visslingar.

Det finns många som säger att språkfel beror på att språket utvecklas. Detta påstående känns lika märkligt som att kalla bilmekaniker som orsakar motorskador för uppfinnare.

Vi har språkliga regler för att förstå varandra. När ord byter stavning eller betydelse kan man bli helt vilse i pannkakan. Ta exempelvis ordet beramad. Det betydde tidigare beslutad, planerad, annonserad. Men i dag betyder det även omtalad, omdiskuterad, beryktad. Jag skulle sannolikt fatta noll om nån påstod att ”den beramade fotbollsmatchen mellan IF Smulan och IFK Humlan i division åtta slutade noll – noll.”

Än i dag ryser jag till när jag i Dagens Eko hör nyhetspresentatören säga ”statsministern lovar svar innan jul”, eller ser en krönikör skriva ”Kalmarbo”. Löjligt kan man tycka, men sant. Jag är nämligen lärd att före används i ofullständiga meningar, innan i fullständiga, liksom att Kalmar skrivs med inledande versal, men kalmarbo med gemen. Orsak som jag fick lära mig: Kalmar är ett substantiv. En bo är det inte. Man kan inte säga en bo. Därför ska man skriva kalmarbo liksom stockholmare, eftersom det inte heller finns något substantiv som heter are (i detta fall är det inte ens ett ord). Men om Kalmar och Stockholm följs av substantiv ska begynnelsebokstaven bli versal, exempelvis Stockholmsbilister och Kalmarutsikter. Kom inte och säg att svenskan är ett lätt språk!

Har roat mig med att notera några av de språkfel som jag oftast lägger märke till hos högutbildade och professionella språkanvändare som politiker, journalister och forskare. Många av dem gör – exempelvis – nedanstående fel – som åtminstone under min skoltid skulle ge en tydlig röd bock i kanten.

Men, och det är viktigt, mina exempel på vad som är ”rätt” är byggda på vad jag en gång lärde mig. De kan säkert bortförklaras av dagens språkexperter – något som kanske tydligast av allt visar hur svårt vi ibland har att förstå varandra på ett maximalt sätt.

Ett fel är ett rent faktafel som många begår: Svenska Fotbollsförbundet. Det är lite märkligt att vissa sportjournalister inte lärt sig stava rätt, trots decennier i yrket. Hur det stavas ser du nedan.

Jag sätter ”fel” uttryck överst, ”rätt” i fetstil underst. Tyck gärna till. Språkfrågor brukar sätta fart på debattlusten. Till många av exemplen finns regler som jag har fått lära mig. Om nån vill ta del av nån sån är det bara att hosta till med en kommentar.

tills dess
till dess eller tills

situationstecken
citattecken eller citationstecken

en slags katt, en slags hund
ett slags katt, ett slags hund

långa avstånd
stora avstånd

Han bor på Kyrkgatan 9
Han bor vid Kyrkgatan 9

Svenska fotbollsförbundet
Svenska fotbollförbundet

ur min utgångspunkt
från min utgångspunkt

från min synvinkel
ur min synvinkel

var är vi på väg?
vart är vi på väg?

vart är vi?
var är vi?

så var det innan
så var det tidigare

innan jul
före jul

före det blir jul
innan det blir jul

Stockholmare och Kalmarbo
stockholmare och kalmarbo

kalmartidningar
Kalmartidningar

då kommer bland annat Stefan Löfvén
då kommer bland andra Stefan Löfvén

ju mer vind, ju högre vågor
ju mer vind, desto högre vågor

sist vi såg snö här var 1987
senast vi såg snö här var 1987


 

Märkt

Det temporära livet

”Andlig utveckling är inte något exklusivt religiöst. Andliga och existentiella frågor och upplevelser är allmänmänskliga. Alla människor behöver i någon utsträckning knyta an till något större sammanhang – vilket går alldeles utmärkt att göra med en vetenskaplig verklighetssyn och en syn på livet som temporärt”, menar de.

De är i sammanhanget tre medlemmar i Humanisterna. De skriver på Expressen Debatt.


 

Märkt ,

Gräsgårds kyrka

Efter en gråväderperiod som kändes evig visar kulturorganet en film där vi skymtar solen, ni vet den där gula stora starka lampan uppe på himlen. I filmen lyser den på ond och god och Gräsgårds kyrka – och på en hel del annat…


 

Märkt ,

bergstigen fräschas upp

Pilar_Vita-villan_Bergstigen_1Bergstigen får delvis ny dragning. Exempelvis leds den nu in genom Navet vid Södra bruket. Det är ett smart drag för att flera ska upptäcka det undanskymda området med intressanta fakta om begreppet ”sten”. Här ser vi nyuppsatta pilar vid Vita villan – som är brun. Några andra delar av Bergstigen i snö kan du se här.


Märkt ,

Black är dagen

Dagen är black. Molnfärg: black. November: black. Till jobbet i sotarblack dag. Hem i beckblack. Det är inte kul att vara black i black tidningsvärld. Nyanserna är borta, allt är vitt eller black. Det känns som om hela tillvaron är black i Sverige i dag. Kronan är black, jätteblack. Kanske dags slå back för att undkomma black? Kan hysteriska köp göra black lycklig? Nej, bara göra black blackare. Black friday är verkligen black!

Sigwahld Restorin
poet på kulturorganet

 

Märkt

Vad vore världen utan troll?

Som vi tidigare har berättat är den världsberömda Albrunnamöbeln åter på sin rätta plats. Tacka trollen för det.

10 november gick larmet: Möbeln skändad! Stora polisiära insatser drogs omedelbart igång. Scotland Yard, Europol och svensk bypolis kastade sig över fallet. Tre belgier greps och dömdes, men benådades. Det skulle senare visa sig att de var oskyldiga.

I dag berättar företrädare för Scotland Yard i samarbete med Europol att ”förövarna bedriver viss affärsverksamhet i Färjestaden och att de grips så snart de sätter nyckeln i låset till sin butik på måndag morgon.”

Det går dock trögare för svensk polis. Bypolisen ringer kulturorganet titt som tätt och säger att man ännu inte fått ut numret till tipstelefonen på sin hemsida på grund av att skärmen låst sig i helskärmsläge.

– Vi kommer därför inte åt dom där små bilderna längst ned på skärmen, säger poliskommissarie Svante Tudell vid polisens stridsledningsenhet i Knubbetofta.

Sedan kulturorganet tipsat om tangenten F11 brast Svante Tudell ut i – som han själv uttryckte det – ”lycklig gråt”. Snart kan alltså polisens nummer till tipstelefonen ligga synligt på hemsidan!

Kulturorganet vill passa på tillfället att tacka Scotland Yard och Europol för deras snabba och handfasta agerande. Brottslingarna är snart bakom lås och bom – och vad bättre är: Albrunnamöbeln är åter på sin rätta plats – där den stått sedan Sigward Knotte ritade, byggde och ställde praktpjäsen år 427 e Kr.

Cirkeln är sluten. Livet kan åter börja!

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_01Vackrare än nånsin står den där, Albrunnamöbeln, som får annan möbeldesign att framstå som färglös, pinsam och meningslös. Inför visningen i Antikrundan har Flisa Film AB gjort en trailer om den snart världsberömda möbeln. Du ser filmen genom att klicka här.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_07En hälsning från hjältarna – till alla tiders störste hjälte – kulturorganets högt älskade chefredaktör Sune Flisa. På sin blogg ”Hjäteberättelser” skriver Sune Flisa: ”Utan trollen ingen Albrunnamöbel. Utan Albrunnamöbel inget liv.”

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_13Trollen har till och med funnit de sedan 1099 e. Kr. försvunna möbeltassarna – och monterat dem! Dess praktfulla utformning kan bäst avnjutas i nedanstående bild.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_17De konstfulla möbeltassarna – av geniet Sigward Knotte benämnda ”de gyllne klorna”, Les griffes d’or, med sina utsökt fina intarsiaarbeten och öppenhjärtiga, nästan råa,  erotiska gravyrdekorer i äkta gråsilver och brunbränt beck.

Text och foto: Sune Flisa

 

Märkt , , , ,

Nya avslöjanden i Årets kriminalfall

Nu framkommer nya fakta om de tre belgarna Bart Wouters, Maarten Lambert och Wim Smets som erkände och dömdes för flytten av den världsberömda Albrunnamöbeln. Erkännandet gjordes under tortyr! Det skriver belgisk polis i ett brev till kulturorganet.

”De tre sattes i cell med enda godkända lektyren Östra Smålands SIFFRAN. Det krävdes bara en timmes väntan så kom erkännandena på löpande band. Hade det behövts hade de även erkänt mordet på Kennedy, stormningen av Bastiljen 1789 och tjuvfisket i Hornssjön 18 juli 2019,” skriver polismyndigheten i Gent till kulturorganet.

Man kan förmoda att de tre nu tilldöms stora skadestånd och framgent kan leva ett liv i sus och dus.

Enligt privatspaningar är de reella förövarna i stället ”flugfiskare från Färjestaden”. Bevisinsamling pågår och ett gripande lär snart bli aktuellt, säger hemliga lokala källor…

Lina ”Luggo” Casparin
omvärldsreporter

 

Märkt , ,

Den Gylldene Stig

Med anledning av att den ännu inte färdiga cykelleden sågas upp och forslas bort har vi i dag det stora nöjet att hälsa välkommen till Sune Flisas högläsning ur sin bok Fabler för onda och sagor för goda i Byaklintas Folkets hus i morgon tisdag klockan 20:00.

Sune högläser fabeln Den Gylldene Stig. I den figurerar Den Elaka Ankan, Mickel Slug och bävern Dumstjärt. Den Elaka Ankan klär i fabeln ut sig till fyren Långe Bellman, medan Mickel Slug förkläder sig till fyren Långe Buttericks. Bävern Dumstjärt spökar ut sig till en Herr Sundman, Bildningsförbundet.

Trions häpnadsväckande ageranden och göranden bildar fabelns stomme i en krackelerande anspänning en undergångsstämning som bara låter läsaren ana det asfaltindränkta slutet. Man kommer överens om att förbinda fyrarna med en stig. Man påbörjar dragningen av stigen men på grund av tusen olika anledningar råkar man i gruff med allt och alla – inklusive sig själva. Groteska saker inträffar och saker som ska inträffa inträffar inte alls.

En viss Stig Stigfinnaren gör så en smygande entré – från vänster – och får genom hypnos av Den Elaka Ankan alla andra att klart och tydligt se stigen framför sig – fastän den inte finns. Mickel Slug trollbinder därpå politikerna så effektivt att dessa bildar stora körer där de dygnetruntsjunger Leve den gylldene stig, Stigen mot Landet Lycka bär och Följ den gylldene stig vi skådat hafver inför jublande folkmassor, påhejade av Sorken Expertsson som i eldars sken korusskriker i stora megafoner: Stig du stig mot himmelen! Stig du välsignade! och Stig du oss alla bära.

I det av kritikerkåren så hyllade slutet börjar Den Elaka Ankan, Mickel Slug, Bävern Dumstjärt och Herr Sundman att deleta stigen med ett jättestort suddgummi i fronten på en grävare. Sen rullar man upp stigen på en stor spole som man skickar till skroten inslagen i ett rött paket med vita snöööööören med en hälsning om en god jul. Men då kommer dråslaget! Vid skrotporten står nämligen stränge Stig Stigfinnaren med en halvrökt Havanna i limpsaxen och svärd i hand och stirrar mot himlen medan han gång på gång mumlar I´m worried… I´m worried… I´m worried.

Slutscenen blir en orgie i motsättningar och total förvirring mellan asfaltkokare, brädhögar, vältar, protestbrevhögar, asfaltrivare, kartor, ansökningsformulär, vibrerande paddor och överlastade grusbilar som icke kan återberättas – den måste upplevas på plats.

”Ett mästerligt drama med mänsklighetens svaga punkter i centrum”, skrev exempelvis litteraturkritikern Syngal Ferrin i gammelmediet Västra Småland. För denna fabel belönades Sune Flisa 2017 med Mörbyfånas Stora Litteraturmedalj i guld, föreställande Den Gylldene Stig med kantstenar av polerad onyx och två korslagda tärningar i blyoxid.

Sune Flisa tackade nej till priset och återgick till gerillakriget.


 

Märkt , , , , ,

Albrunnamöbeln ska tillbaka till sin ursprungliga position!

Albrunnamöbeln_ny-placeringDen nuvarande – oheliga! – placeringen av Albrunnamöbeln är både frustrerande och upprörande, menar Sune Flisa, möbelexpert. I en not till domstolen i Gent kräver han att denna ska ogiltigförklara kung Philippes benådning av de råbarkade brottslingarna. Sune Flisa avslutar sin skrivelse med en estetisk och konstnärlig bedömning av den världsberömda möbelgruppen: Sigward Knottes harmoniska möbelkonstverk från 427 e. Kr. får Carl Malmstens och Bruno Mathssons så kallade möbler att framstå som pinsamma dagiskonstruktioner, hoptejpade av dilettanter med grav synnedsättning och tummen mitt i handen.

Upprörda albrunnabor mejlar och ringer om den skändade Albrunnamöbeln… Att tre skyldiga gangstrar har gripits och dömts – men också benådats – i Belgien tycks inte kunna dämpa känslostormarna.

Möbelgruppen måste stå där det alltid har stått! Jag blir inte frisk igen förrän den är tillbaka på sin heliga plats! Det här är sjukare än sjukt! skriver ”Sjuke Ante i sjuksvängen”.

– Hur kunde kung Philippe benåda dom hemska brottslingarna!? Förresten var 30 år alldeles för få. Dom borde ha fått ”amerikanska domar” på 175 eller 410 år på kåken! säger ”Olga Anonym, Albrunna postlåda 7638 C”.

Måste vi gjuta fast Albrunnamöbeln och minera marken runt den för att få ha den i fred? Vad är det för sjuk värld vi lever i? skriver ”Pelle i väster” och tillägger: Man blir både frustrerad och förbannad.

Först fick vi högertrafik, sen Putin, Trump och landshövding Carlzon på halsen – och nu denna oheliga förflyttning av Albrunnamöbeln! Jag kan inte säga vad som är värst, skriver signaturen ”Trumpen” och tillägger: Allt är värst!