Kategoriarkiv: kultur

om att armbåga sig fram i livet

Nu är det äntligen dags att avskaffa den virusbefrämjande handhälsningen. Och det sötsliskiga puss-på-kinden-tramset! Armbåge mot armbåge fungerar precis lika bra.

Metoden har dessutom fördelen att man mot eventuell fiende kan finta och stöta armbågen i kistan på den man ska hälsa på.

 

SuneFlisa
Sune Flisa, chefredaktör.

Märkt , ,

eldsjälar

Pildalssoffa_3En för mig ny bekantskap vid stigen förbi fågelsjön i Degerhamn.

Pildalssoffa_2Livet i genuin glesbygd skulle vara betydligt fattigare utan eldsjälarna. Jag ska inte nämna några namn men tänker exempelvis på dem som under många år jobbat med Bergstigen och med museet i Degerhamn. Jag tänker på dem som röjer och krattar och bygger broar och sittplatser nere vid Alvkälla. Och jag tänker på han som häromdagen krattade hela cykelleden fri från nedfallna grenar på samma ställe. Alltså ingen nämnd men säkert många glömda.

Pildalssoffa_1Soffan är under normala tider lagom för två. I coronatider dock bara för en.


Märkt ,

om detta med de handskrivna brevens eventuella magi…

handstil

Häromdagen fick jag ett pappersbrev från min snart 90-åriga folkskolefröken. Vi brevväxlar. Hon skriver med fulländad piktur, inte lik min vilda – här ovan:

”Det är en helt underbar känsla att få ett positivt handskrivet brev! Inga unga människor kan skriva så numera, de behärskar inte handstilen och ger sig inte tid heller. _ _ _ Sorgligt att barnbarnen inte kan läsa gamla brev alls med skildringar från släktingars tillvaro långt tillbaka i tiden.”

Jag har hört ryktet tidigare: Att barnen i dag inte får lära sig skrivstil i skolan. Är det sant så är det förfärligt.


 

Märkt

åren går…

blogg-mars-2020Stickkafé i dåvarande AteljeLiz i Södra Möckleby. Stugan är i dag kontor för Kraftsamling Sydöland. Bilden är tagen för nästan exakt åtta år sedan…


Märkt ,

i vilhelm mobergs fotspår

Det är snart ett år sen vi vandrade i Vilhelm Mobergs barndomstrakter efter att jag hade läst den underbara biografin Mannen i skogen av Jens Liljestrand.

Skälet till att inlägget har blivit liggande är att ”det var inte så mycket att se där i Moshult”. Hemmet är borta, kvar står bara en minnessten på den öde tomten, och övriga detaljer som påminner om Vilhelm Mobergs liv i trakten är förvånansvärt få.

I den gamla skolan i Moshult hänger en del intressanta foton. Här ser vi Vilhelm Moberg driva på hästen under plöjning av den stenrika Smålandsjorden. Det var så här ryktet om honom berättade: En litterär och fysisk jätte som jobbade med jordbruket men som i verkligheten ”bara” var 183 centimeter lång och sällan hade tid till att bruka jorden.

Tomten i Moshultamåla där Vilhelm Moberg föddes 1898 och där hans barndomshem en gång stod. Det var enkelt och saknade till och med toalett. Man fick göra sina behov i en grävd grop.

Grunden av Modala glasbruk i Moshult några kilometer från Mobergs barndomshem. Här arbetade Moberg som formhållare i hyttan. Men glasbruket tillverkade sekunda arbeten och blev inte långlivat. Det gick i putten 1914.

Mobergs byst utanför skolan i Moshult. Skolan hette egentligen Moshultamåla gamla skola. Hela dess historia kan du läsa här.

Skolans förnämsta räknemaskin, kulramen. Den kallas också abakus och användes före räknedosans tid.

Klassrummet. En vedkamin utgjorde motståndet mot kylan.

En vackert sliten skolbänk, också kallad pulpet.

Väggplanscher om avstavningens svåra konst. Undrar om inte dåtidens barn kunde denna konst bättre än dagens.

I det kyliga aprilvädret börjar vi här vandra ned mot järnvägsstationen… För dig som är intresserad av mera info om dessa bygder finns bra sajt här. Även en bra pdf-fil om bygden finns att hämta hem här.

Mitt spontana intryck av dessa trakter blev att de kändes ”avsides”. Så tyckte nog även Vilhelm Moberg, vars längtan ut i världen blev allt starkare och som kulminerade med hans Utvandrarserie.

Stationshuset i Moshult. Det är i dag rivningshotat. Härifrån reste alla de som utvandrade till främst Amerika. Här såg den unge Vilhelm många av bygdens invånare för sista gången. Men han höll sitt löfte till sin mor: Att inte själv utvandra. En rolig detalj: I stationshuset spelade Vilhelm mycket pingis.

Pestkyrkogården i Moshult. De var många på den tiden och många av dem finns kvar än i dag. Då och då hittas till och med nya.

Minnesstenen över en av våra absolut största författare. Får jag välja hans bästa volym blir det Din stund på jorden. I den skriver Moberg: ”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.


Märkt , , , , ,

återfall

Jag har känt det länge. Jag kunde inte låta bli. Jag måste dit. Jag måste dit igen. Jag måste få återse det. Jag måste få återse Ölands intressantaste muséum, den gamla Ytongfabriken i Grönhögen.

Denna gång gick jag bara in en liten bit för att fascineras av den helt osorterade bråte som utan mening och struktur möter besökaren. Jag kallar den skrotpoesi.

skrotpoesi_1

skrotpoesi_2

skrotpoesi_3

skrotpoesi_4

skrotpoesi_5


 

Märkt , ,

Novelletten – min nya blogg

I dag publicerades det första inlägget på min nya blogg Novelletten. Du kan läsa det här.

Texten är hämtad ur antologin Göra upp eld, utkommen 1996.

Omslag


 

Märkt , , ,

svenska språket

Språk är kul. Och språkliga synpunkter och frågor brukar ge upphov till många kommentarer, tyckanden, applåder och visslingar.

Det finns många som säger att språkfel beror på att språket utvecklas. Detta påstående känns lika märkligt som att kalla bilmekaniker som orsakar motorskador för uppfinnare.

Vi har språkliga regler för att förstå varandra. När ord byter stavning eller betydelse kan man bli helt vilse i pannkakan. Ta exempelvis ordet beramad. Det betydde tidigare beslutad, planerad, annonserad. Men i dag betyder det även omtalad, omdiskuterad, beryktad. Jag skulle sannolikt fatta noll om nån påstod att ”den beramade fotbollsmatchen mellan IF Smulan och IFK Humlan i division åtta slutade noll – noll.”

Än i dag ryser jag till när jag i Dagens Eko hör nyhetspresentatören säga ”statsministern lovar svar innan jul”, eller ser en krönikör skriva ”Kalmarbo”. Löjligt kan man tycka, men sant. Jag är nämligen lärd att före används i ofullständiga meningar, innan i fullständiga, liksom att Kalmar skrivs med inledande versal, men kalmarbo med gemen. Orsak som jag fick lära mig: Kalmar är ett substantiv. En bo är det inte. Man kan inte säga en bo. Därför ska man skriva kalmarbo liksom stockholmare, eftersom det inte heller finns något substantiv som heter are (i detta fall är det inte ens ett ord). Men om Kalmar och Stockholm följs av substantiv ska begynnelsebokstaven bli versal, exempelvis Stockholmsbilister och Kalmarutsikter. Kom inte och säg att svenskan är ett lätt språk!

Har roat mig med att notera några av de språkfel som jag oftast lägger märke till hos högutbildade och professionella språkanvändare som politiker, journalister och forskare. Många av dem gör – exempelvis – nedanstående fel – som åtminstone under min skoltid skulle ge en tydlig röd bock i kanten.

Men, och det är viktigt, mina exempel på vad som är ”rätt” är byggda på vad jag en gång lärde mig. De kan säkert bortförklaras av dagens språkexperter – något som kanske tydligast av allt visar hur svårt vi ibland har att förstå varandra på ett maximalt sätt.

Ett fel är ett rent faktafel som många begår: Svenska Fotbollsförbundet. Det är lite märkligt att vissa sportjournalister inte lärt sig stava rätt, trots decennier i yrket. Hur det stavas ser du nedan.

Jag sätter ”fel” uttryck överst, ”rätt” i fetstil underst. Tyck gärna till. Språkfrågor brukar sätta fart på debattlusten. Till många av exemplen finns regler som jag har fått lära mig. Om nån vill ta del av nån sån är det bara att hosta till med en kommentar.

tills dess
till dess eller tills

situationstecken
citattecken eller citationstecken

en slags katt, en slags hund
ett slags katt, ett slags hund

långa avstånd
stora avstånd

Han bor på Kyrkgatan 9
Han bor vid Kyrkgatan 9

Svenska fotbollsförbundet
Svenska fotbollförbundet

ur min utgångspunkt
från min utgångspunkt

från min synvinkel
ur min synvinkel

var är vi på väg?
vart är vi på väg?

vart är vi?
var är vi?

så var det innan
så var det tidigare

innan jul
före jul

före det blir jul
innan det blir jul

Stockholmare och Kalmarbo
stockholmare och kalmarbo

kalmartidningar
Kalmartidningar

då kommer bland annat Stefan Löfvén
då kommer bland andra Stefan Löfvén

ju mer vind, ju högre vågor
ju mer vind, desto högre vågor

sist vi såg snö här var 1987
senast vi såg snö här var 1987


 

Märkt

Det temporära livet

”Andlig utveckling är inte något exklusivt religiöst. Andliga och existentiella frågor och upplevelser är allmänmänskliga. Alla människor behöver i någon utsträckning knyta an till något större sammanhang – vilket går alldeles utmärkt att göra med en vetenskaplig verklighetssyn och en syn på livet som temporärt”, menar de.

De är i sammanhanget tre medlemmar i Humanisterna. De skriver på Expressen Debatt.


 

Märkt ,

Gräsgårds kyrka

Efter en gråväderperiod som kändes evig visar kulturorganet en film där vi skymtar solen, ni vet den där gula stora starka lampan uppe på himlen. I filmen lyser den på ond och god och Gräsgårds kyrka – och på en hel del annat…


 

Märkt ,

bergstigen fräschas upp

Pilar_Vita-villan_Bergstigen_1Bergstigen får delvis ny dragning. Exempelvis leds den nu in genom Navet vid Södra bruket. Det är ett smart drag för att flera ska upptäcka det undanskymda området med intressanta fakta om begreppet ”sten”. Här ser vi nyuppsatta pilar vid Vita villan – som är brun. Några andra delar av Bergstigen i snö kan du se här.


Märkt ,

Black är dagen

Dagen är black. Molnfärg: black. November: black. Till jobbet i sotarblack dag. Hem i beckblack. Det är inte kul att vara black i black tidningsvärld. Nyanserna är borta, allt är vitt eller black. Det känns som om hela tillvaron är black i Sverige i dag. Kronan är black, jätteblack. Kanske dags slå back för att undkomma black? Kan hysteriska köp göra black lycklig? Nej, bara göra black blackare. Black friday är verkligen black!

Sigwahld Restorin
poet på kulturorganet

 

Märkt

Vad vore världen utan troll?

Som vi tidigare har berättat är den världsberömda Albrunnamöbeln åter på sin rätta plats. Tacka trollen för det.

10 november gick larmet: Möbeln skändad! Stora polisiära insatser drogs omedelbart igång. Scotland Yard, Europol och svensk bypolis kastade sig över fallet. Tre belgier greps och dömdes, men benådades. Det skulle senare visa sig att de var oskyldiga.

I dag berättar företrädare för Scotland Yard i samarbete med Europol att ”förövarna bedriver viss affärsverksamhet i Färjestaden och att de grips så snart de sätter nyckeln i låset till sin butik på måndag morgon.”

Det går dock trögare för svensk polis. Bypolisen ringer kulturorganet titt som tätt och säger att man ännu inte fått ut numret till tipstelefonen på sin hemsida på grund av att skärmen låst sig i helskärmsläge.

– Vi kommer därför inte åt dom där små bilderna längst ned på skärmen, säger poliskommissarie Svante Tudell vid polisens stridsledningsenhet i Knubbetofta.

Sedan kulturorganet tipsat om tangenten F11 brast Svante Tudell ut i – som han själv uttryckte det – ”lycklig gråt”. Snart kan alltså polisens nummer till tipstelefonen ligga synligt på hemsidan!

Kulturorganet vill passa på tillfället att tacka Scotland Yard och Europol för deras snabba och handfasta agerande. Brottslingarna är snart bakom lås och bom – och vad bättre är: Albrunnamöbeln är åter på sin rätta plats – där den stått sedan Sigward Knotte ritade, byggde och ställde praktpjäsen år 427 e Kr.

Cirkeln är sluten. Livet kan åter börja!

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_01Vackrare än nånsin står den där, Albrunnamöbeln, som får annan möbeldesign att framstå som färglös, pinsam och meningslös. Inför visningen i Antikrundan har Flisa Film AB gjort en trailer om den snart världsberömda möbeln. Du ser filmen genom att klicka här.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_07En hälsning från hjältarna – till alla tiders störste hjälte – kulturorganets högt älskade chefredaktör Sune Flisa. På sin blogg ”Hjäteberättelser” skriver Sune Flisa: ”Utan trollen ingen Albrunnamöbel. Utan Albrunnamöbel inget liv.”

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_13Trollen har till och med funnit de sedan 1099 e. Kr. försvunna möbeltassarna – och monterat dem! Dess praktfulla utformning kan bäst avnjutas i nedanstående bild.

Albrunnamöbeln-åter-på-plats_17De konstfulla möbeltassarna – av geniet Sigward Knotte benämnda ”de gyllne klorna”, Les griffes d’or, med sina utsökt fina intarsiaarbeten och öppenhjärtiga, nästan råa,  erotiska gravyrdekorer i äkta gråsilver och brunbränt beck.

Text och foto: Sune Flisa

 

Märkt , , , ,

Nya avslöjanden i Årets kriminalfall

Nu framkommer nya fakta om de tre belgarna Bart Wouters, Maarten Lambert och Wim Smets som erkände och dömdes för flytten av den världsberömda Albrunnamöbeln. Erkännandet gjordes under tortyr! Det skriver belgisk polis i ett brev till kulturorganet.

”De tre sattes i cell med enda godkända lektyren Östra Smålands SIFFRAN. Det krävdes bara en timmes väntan så kom erkännandena på löpande band. Hade det behövts hade de även erkänt mordet på Kennedy, stormningen av Bastiljen 1789 och tjuvfisket i Hornssjön 18 juli 2019,” skriver polismyndigheten i Gent till kulturorganet.

Man kan förmoda att de tre nu tilldöms stora skadestånd och framgent kan leva ett liv i sus och dus.

Enligt privatspaningar är de reella förövarna i stället ”flugfiskare från Färjestaden”. Bevisinsamling pågår och ett gripande lär snart bli aktuellt, säger hemliga lokala källor…

Lina ”Luggo” Casparin
omvärldsreporter

 

Märkt , ,

Den Gylldene Stig

Med anledning av att den ännu inte färdiga cykelleden sågas upp och forslas bort har vi i dag det stora nöjet att hälsa välkommen till Sune Flisas högläsning ur sin bok Fabler för onda och sagor för goda i Byaklintas Folkets hus i morgon tisdag klockan 20:00.

Sune högläser fabeln Den Gylldene Stig. I den figurerar Den Elaka Ankan, Mickel Slug och bävern Dumstjärt. Den Elaka Ankan klär i fabeln ut sig till fyren Långe Bellman, medan Mickel Slug förkläder sig till fyren Långe Buttericks. Bävern Dumstjärt spökar ut sig till en Herr Sundman, Bildningsförbundet.

Trions häpnadsväckande ageranden och göranden bildar fabelns stomme i en krackelerande anspänning en undergångsstämning som bara låter läsaren ana det asfaltindränkta slutet. Man kommer överens om att förbinda fyrarna med en stig. Man påbörjar dragningen av stigen men på grund av tusen olika anledningar råkar man i gruff med allt och alla – inklusive sig själva. Groteska saker inträffar och saker som ska inträffa inträffar inte alls.

En viss Stig Stigfinnaren gör så en smygande entré – från vänster – och får genom hypnos av Den Elaka Ankan alla andra att klart och tydligt se stigen framför sig – fastän den inte finns. Mickel Slug trollbinder därpå politikerna så effektivt att dessa bildar stora körer där de dygnetruntsjunger Leve den gylldene stig, Stigen mot Landet Lycka bär och Följ den gylldene stig vi skådat hafver inför jublande folkmassor, påhejade av Sorken Expertsson som i eldars sken korusskriker i stora megafoner: Stig du stig mot himmelen! Stig du välsignade! och Stig du oss alla bära.

I det av kritikerkåren så hyllade slutet börjar Den Elaka Ankan, Mickel Slug, Bävern Dumstjärt och Herr Sundman att deleta stigen med ett jättestort suddgummi i fronten på en grävare. Sen rullar man upp stigen på en stor spole som man skickar till skroten inslagen i ett rött paket med vita snöööööören med en hälsning om en god jul. Men då kommer dråslaget! Vid skrotporten står nämligen stränge Stig Stigfinnaren med en halvrökt Havanna i limpsaxen och svärd i hand och stirrar mot himlen medan han gång på gång mumlar I´m worried… I´m worried… I´m worried.

Slutscenen blir en orgie i motsättningar och total förvirring mellan asfaltkokare, brädhögar, vältar, protestbrevhögar, asfaltrivare, kartor, ansökningsformulär, vibrerande paddor och överlastade grusbilar som icke kan återberättas – den måste upplevas på plats.

”Ett mästerligt drama med mänsklighetens svaga punkter i centrum”, skrev exempelvis litteraturkritikern Syngal Ferrin i gammelmediet Västra Småland. För denna fabel belönades Sune Flisa 2017 med Mörbyfånas Stora Litteraturmedalj i guld, föreställande Den Gylldene Stig med kantstenar av polerad onyx och två korslagda tärningar i blyoxid.

Sune Flisa tackade nej till priset och återgick till gerillakriget.


 

Märkt , , , , ,

Albrunnamöbeln ska tillbaka till sin ursprungliga position!

Albrunnamöbeln_ny-placeringDen nuvarande – oheliga! – placeringen av Albrunnamöbeln är både frustrerande och upprörande, menar Sune Flisa, möbelexpert. I en not till domstolen i Gent kräver han att denna ska ogiltigförklara kung Philippes benådning av de råbarkade brottslingarna. Sune Flisa avslutar sin skrivelse med en estetisk och konstnärlig bedömning av den världsberömda möbelgruppen: Sigward Knottes harmoniska möbelkonstverk från 427 e. Kr. får Carl Malmstens och Bruno Mathssons så kallade möbler att framstå som pinsamma dagiskonstruktioner, hoptejpade av dilettanter med grav synnedsättning och tummen mitt i handen.

Upprörda albrunnabor mejlar och ringer om den skändade Albrunnamöbeln… Att tre skyldiga gangstrar har gripits och dömts – men också benådats – i Belgien tycks inte kunna dämpa känslostormarna.

Möbelgruppen måste stå där det alltid har stått! Jag blir inte frisk igen förrän den är tillbaka på sin heliga plats! Det här är sjukare än sjukt! skriver ”Sjuke Ante i sjuksvängen”.

– Hur kunde kung Philippe benåda dom hemska brottslingarna!? Förresten var 30 år alldeles för få. Dom borde ha fått ”amerikanska domar” på 175 eller 410 år på kåken! säger ”Olga Anonym, Albrunna postlåda 7638 C”.

Måste vi gjuta fast Albrunnamöbeln och minera marken runt den för att få ha den i fred? Vad är det för sjuk värld vi lever i? skriver ”Pelle i väster” och tillägger: Man blir både frustrerad och förbannad.

Först fick vi högertrafik, sen Putin, Trump och landshövding Carlzon på halsen – och nu denna oheliga förflyttning av Albrunnamöbeln! Jag kan inte säga vad som är värst, skriver signaturen ”Trumpen” och tillägger: Allt är värst!


 

Jakten på Albrunnamöbelns skändare går mot avslut…

Scotland Yard skriver på sin hemsida att man satt in 870 poliser i jakten på den eller dem som skändat Albrunnamöbeln genom att flytta den 15 meter åt norr.

– Vi håvar snart in trålen och nätet är extra finmaskigt, säger förste polisintendent Tom Hawkins till BBC. Vi sätter också in flyg- och helikopterförband inom kort och räknar med att uppdraget är slutfört i gryningen.

Poliskommissarie Bent van den Lenderup i Europol är lika optimistisk som sin kollega Tom Hawkins:

– Våra spårhundar har snappat både främmande flugfiskare och hundvallare under veckolslutet. 673 däckavgjutningar och 5 689 dna-prov har har tagits och vi tar snart in de första misstänkta för förhör, åtal, häktning, dom och fängsling. Packet ska inte undkomma!

Poliskommissarie Svante Tudell vid bypolisen säger att man ännu inte har hittat datorns ON-knapp men har förhoppningar om att göra det under veckan. Han är mycket mån om allmänhetens hjälp.

– Vet nån hur man får igång en Commodore 64 så är ni välkomna att ringa vår tipstelefon. Numret till den lägger vi ut på vår hemsida så snart vi hittat det på datorn, säger poliskommissarie Svante Tudell vid polisens stridsledningsenhet i Knubbetofta.


 

Märkt , , ,

Albrunnamöbeln skändad

Albrunnamöbeln

Den ritades och byggdes av Sigward Knotte 427 e Kr. Sedan dess har den stått på samma ställe vid Albrunna strand, till nytta och välbehag för den tänkande delen av mänskligheten.

I dessa soffor har världens mysterier ofta fått sina lösningar. Vid detta bord har mer än en odödlig roman, teaterpjäs och filmmanus vuxit från dimmig idé till realiserbar storhet till mänsklighetens fromma.

Se först filmen nedan om möbelns ärofyllda historia i vilken Nordeuropas främste möbelexpert Sune Flisa ritar och berättar…

Ta sedan del av tidens barbari…

I dag fann vi möbeln flyttad, femton meter åt norr. Gärningsmännen är fortfarande på fri fot trots att både Scotland Yard, Europol och svensk bypolis är inkopplade på fallet.

Åtalspunkterna kommer att bli många: Allmänfarlig ödeläggelse, egenmäktigt förfarande, kulturellt barbari, positionsbedrägeri samt bedrägligt beteende är bara några på den långa listan. Kulturorganet räknar med att åklagare kommer att kräva minst livstid när – inte om – den skyldige fångas in.

trolltack

Även Trollens Riksförening har anmält det hemska tilltaget till alla slags myndigheter som går att anmäla till.

Albrunnamöbeln har under hundratals år skapat tusentals spaltmil i internationell och öländsk design- och kulturpress. Även kulturorganet har skrivit om den kanske vackraste möbel som någonsin sett Kalmarsunds ljus. Klicka på länkarna nedan och njut av vår spännande kulturhistoria!

Mera plank i baljan, boys!

Tack alla troll!

Trollbindande tack för tack

Kulturorganet följer naturligtvis polisens jakt på förövaren/förövarna…


 

Märkt , , ,

inför morgondagens svenska långfilmspremiär…

Det kom ett mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa, vår chefredaktör. Han vill att vi publicerar det – som en varning inför morgondagens visning av en fem kvart lång cykelfilm med politiska och mediala undertoner. Vi lyder. Vi har inga val.

Allan von Kompost
redaktionschef

Högt ärade kamrater och lata underlydande.

Det blev en enastående tillställning här i Shimla i går. Intet öga var torrt. Det plaskade och skvalade. Och skrattsalvorna ekade som smattrande kastanjettvibraton genom den enorma biografen, Palladium Sune Flisa Art Film Cinema.

Kulturinrättningen hyste över 5 000 Ölandsintresserade åskådare. Förväntningarna var enorma. Sus på sus gled fram genom hetluften späckade med dofter av billiga deodoranter och heliga kor, i hast uppäten vitlökssallad och tre dagar gammal risvinsbakfylla. Då ridån äntligen vek undan och den första scenen visade den gamla nötta järnvägsbanken i Skärlöv förstärktes förtrollningens grepp ytterligare. Många stönade av Ölandsupphetsning och tallriksstora ögon fick glasögon och linser att hoppa iväg som kängurur eller krackelera likt glasvaser i slapstickfilmer. Spontana applåder fyllde detta konstens gyllene tempel, bärande mitt sköna namn och även vi som inte är religiöst befruktade kände guds en aning diffusa men oemotsägliga närvaro. ”Gudar dras till andra gudar”, är ett ordspråk här i Shimla som jag finner sant.

Fem kvart senare låg många ur publiken utslagna på golvet. Andra irrade omkring med dimmig blick och frågade var man kunde finna en läkare. Vissa bad om vägen till andra gudar, somliga bönade knästående om vägen till helvetet. Filmen om Fyr till-fyrprojektets lögner och de lokala gammelmediernas skönmålningar är i dag på allas läppar. Tidningarna är knökfulla med en blandning av fördömande åsikter och uppriktig förvåning. Hur kan befolkningen på den lilla ön öster om Sverige överleva? Hur står den ut med den trasiga världsbild som gammalmedierna målar upp med penslar lånade av maktens skenheliga solochvårare? Att Sverige är politiskt korrupt visste vi, men att även gammelmediernas viktigpettrar lånar sig till att bjuda upp makten till hopplöshetens tiggartango i hopp om ännu större presstöd till sina anemiska blaskor förvandlar den tidigare ljusa bilden av Sverige till en skräckmålning som får Munchs Skriet att framstå som en lustbetonad avbildning av lyckans gudinna Felicitas! Barometern kammade hem noll i år, men Östra Småland, den rackarn, håvade in över 13 miljoner skattekronor från sina fattiga läsare (Tilläggas skall att kulturorganet aldrig har fått ett öre).

Ja jisses, vad en enkel cykelfilm kan åstadkomma då den visas för en mogen och kunnig publik. Nu hoppas vi på ett liknande mottagande när den sent i morgon kväll går upp på kulturorganets moraliskt kritvita duk. Men ha för guds skull sjukvårdspersonal och psykosvana hjärnskrynklare i beredskap!

Låt mig sluta med vad den kände filmkritikern Mandar Banerjee skriver i dagens Shimla News:

”Invånarna på Öland lever i dag under värre förhållanden än vi gjorde under engelsmännens tyranni i början av 1900-talet. De förs ständigt bakom ljuset av suspekta band mellan kommuner, mellan kommuner och medieföretag, mellan mystiska klubbar med klärobskyra mål, mellan hemliga sekter i strängt hemliga konglomerat där alla samtal förs i nedsläckta rum med krypterad kod. Monarkin samarbetar med sina mörkerkrafter, kyrkorna med sina. I hundratals år har ölänningarna tryckts ned, hotats, piskats fram av en egenmäktig maktapparat – utan hopp om nåd, utan hopp om förändring eller framtid. Efter att ha sett denna storartade film kan jag bara konstatera att ölänningarna dessvärre har framtiden bakom sig.”

Ja, vad säger ni kollegor? Här kan dom verkligen tala klarspråk. Det är annat än i gamla genomsotiga Svedala. Undra på att jag mår så bra här. Jag blir tjugo år yngre bara jag landar på Shimla Airport och möter folkets glädje och uppskattning och får ta emot deras gåvor.

I sanning ska sägas att jag blir trettio år äldre då jag åter måste slå upp flygplansdörren på Kalmar Öland Airport – och ytterligare tio år äldre då jag sparkar upp dörren till redaktionen för att stirra in i era glåmiga ansikten och tvingas läsa era så kallade artiklar som verkar hoptotade av limberusade femåringar på dagis.

Nå ja, kamrater. Inte deppa nu. Sune skämtar lite bara.

Med Shimlas sol i mitt vackra ansikte hälsar jag eder alla välkomna till morgondagens omvälvande cineastiska upplevelse på kulturorganets välputsade storbildsskärm.

Eder högt älskade Sune Flisa
chefredaktör

ge upp, kungen!

vilken-sida-av-murenPå vilken sida av murskrället i Ottenby ska cykelleden tillåtas gå? Den vänstra eller den högra? Och hur ska man komma från Grönhögen till den kalvande och rasande konstruktionen, beordrad av kung, uppförd av fattiga bönder? Hur många decennier av lönlösa diskussioner ska behöva föras med kungens rigida och obsoleta myndigheter för att komma till beslut? Nu får det förbanne mig räcka! menar dagens ledarskribent Sune Flisa och kräver kungens avgång, monarkins upphörande och en omedelbar nedstängning av våra skämmigaste statliga institutioner,  Statens Fastighetsverk och Riksantikvarieämbetet. När vi ändå rensar, kasta även Länsstyrelserna på den historiska gödselhögen! Dessa förvaltningar hör – liksom monarkin – juratiden till! skriver Sune Flisa i sitt internationellt uppmärksammade upprop.

Kulturorganet har redan tidigare krävt kungens omedelbara abdikering – för Sydölands bästa och eventuella framtid. Att statschefen ännu inte vågat ta sina småpåvar vid Statens Fastighetsverk och Riksantikvarien i hampan och piskat dem på bara stjärten med den förgyllda spiran är ingenting annat än skandal.

Kungens ickesvar på brev och ickeagerande i något som helst sammanhang som rör eventuell utveckling av cykelleden Fyr till fyr leder till att ledens fullbordan förs ända in i nästa årtusende – vad än Ölands Kommunalförbund låter påskina på sin hemsida. Och detta sker i självaste kungariket Ottenby, där dina kungakollegor har pinat befolkningen genom många sekel med pålagor och infantila murbyggen. Vad sägs om den sömntabletten, kungen? Kan du sussa gott på guldkudden med denna underlåtenhet i minnet och med detta historiska snapshot på den kungliga näthinnan?

Apropå sömntablett… Har du svårt att nanna nån gång kan du kasta ett öga på senaste fullmäktigemötet i Mörbylånga kommun. En titt där motsvarar effekten av tio Sobril eller en sjuttifemma renat rakt av på tom mage. Efter tio minuters filmning av ingenting börjar projektledaren berätta om sin karriär inom projektet, om arga tjurar på norra ön, om att han köpt en elcykel och att cykelbron i Degerhamn är Ölands längsta – och att man skulle vara färdig med hela projektet redan 2018 men att slantarna är slut. En enda(!) politiker frågar när projektet verkligen blir färdigt och får till svar att projektledaren ska göra det han kan. Inget av de två kommunalråd som sitter i beställarrollen av projektet är intresserad, ingen kommunchef som också ingår i skaran beställare har EN ENDA FRÅGA att ställa. Ingen frågar vad man har fått för pengarna. Ingen undrar vart pengarna tagit vägen. Ingen frågar om hur stora slantar eller andra förmåner som gått till markägare. Alla sitter mållösa. Tyst i klassen råder… Varför tog man dit projektledaren för information utan att ställa en enda adekvat fråga? Det vi får uppleva är som en bitter sagostund för vuxna där de stora barnen just fått lyssna till vår sagofarbror H C Andersens hemskaste alster om mental förtvining och moralisk kollaps i vuxensagan: När paltkoman kom till byn (utgiven 1987 i samlingsvolymen Dimridåer och Skumtimmar).

Vi kräva din avgång då vi icke kan acceptera cykelledens på stället marsch. I evinnerligt lång tid har det nu ältats, blötts och gaggats om vilken sida ledan ska ta från Kalmarsund upp längs med murskrället i Ottenby och vidare söderut. Så kan det inte få fortsätta. Nog är nog. Nu ska leden fram. Basta! Därför måste du avgå, Tjabo och ta dina myndigheter med dig. Du har ju redan förstått vartåt det barkar och minimerat hovet genom att slita en massa skrikiga och bortskämda barnbarn ur apanagets trygga famn – ett steg i rätt riktning. Nu får de små bortklemade klimparna gå i vanlig vanskött grundskola och lära sig monarkins mörka historia, gå på Komvux och ta jobb som lokalvårdare, kafferostare eller bussförare, pröjsa högre och högre skatt och gneta ihop till sin första egna lägenhet före 80-årsdagen.

Men kulturorganet har alltid en filantropisk inställning. Vi är inställda på spel utanför boxen – i alla kontexter, som det heter nu för tiden. Lämna tillbaka slotten till folket men behåll den hemska barren nere i Ottenby. Dina bilar och båtar övergår naturligtvis i folkets ägo. Som kompensation bjuder vi dig en bättre begagnad sparkcykel (el-hjälpmotor finns att köpa på Blocket för en hundring) och en relativt fräsch optimistjolle. Att segla är nödvändigt, du vet.

Stugan nere i Ottenby får duga, även om den inte gör Silvia glad, inlindad i 45 kilometer taggtråd och elstängsel som den är, dessutom omgiven av ett 20-tal SLB-boskap med endast två intressen här i livet: Att äta och skita.

Kungens-villa_Ottenby28

Där nere i Ottenby kan du och frugan bli som en av oss och kanske spela lite golf, se på Skavlan, hugga lite ved, grilla lite flintastek, mata fåglarna, spela dart, läsa G W Perssons förklaring om universums uppkomst, spela bort pensionen på Lotto, tatuera en fjäril inne i örat, klippa gräsmattan, sjunga Helan går i duschen, lägga patiens (Idioten gillar jag, du kanske föredrar Kungen) och kanske gå till kyrkan nån gång och bocka lite generat för prästen pyntad och utstyrd i hemsk mässhake, alba, halslin, cingulum, stola, röcklin och korkåpa, men lik förbaskat somna i bänken och skämma ut sig (igen!) – och glutta lite på folk som halkar på bananskal på Youtube till en pilsner eller ett glas vin, som det alltid heter på svenska. Aldrig två glas vin! Roligare än så har vi inte i Sverige i dag. Så är det slitiga, enahanda, tröstlösa och fattiga livet för de flesta av oss. Därför tyckte Strindberg synd om oss, du vet.

Nog förklarat. Nu går vi från ord till handling. Gör så här: I morgon klockan 12:00 slänger du ut riksregalierna genom slottsfönstret i Stockholm. Samtidigt viftar Silvia med vit flagg som ett tecken på att kungahuset med lydmyndigheter är villiga att inleda kapitulationsförhandlingarna. De för du och jag här nere i vindskydd av murskrället över en kräftstjärt eller en burk Oskar. Jag står för drickat, lite egentillverkat dunder av kunglig kvalitet.

handslag

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör
Märkt , ,

filmarbetet fortskrider…

ännu-lyckliga-ungdomar_men-snart-svårt-deprimeradeLyckliga, bekymmerslösa ungdomar på väg mot parkeringsplatsen till sin första lägenhet hos Mörbylånga Bostads AB. Minuter senare öppnar helvetet sitt svarta gap. Förvirring, bråk, missuppfattningar, skilsmässa…

– Filminspelningarna om det öststatsinspirerade parkeringssystemet som Mörbylånga Bostads AB har infört i den lilla Törnrosasovande idyllen Mörbylånga går hittills mycket bra. Det berättar regissören Gunnar Schabroll i en specialintervju för kulturorganet.

– Deppiga och hårt drabbade hyresgäster kommer spontant fram och önskar oss lycka till i arbetet med att på ett pedagogiskt sätt försöka förklara det sannolikt onödigaste och mest människofientliga parkeringssystem som någonsin sett dagens ljus. Det ska bli underbart att få rulla ut denna logistiska katastrof till allmän beskådan!

Regissören Gunnar Schabroll berättar också i flera gammelmedier att han sällan känt sig så motiverad att bekämpa dumheten som i just Mörbylånga!

– Här har man verkligen lyckats blåsa upp galenskapen till helt ofattbara dimensioner. Filmen kommer att bli en kassako – och en skrattsuccé. Jag känner mej trygg i den uppfattningen. Det är inget snack om saken, avrundar Gunnar Schabroll och kalibrerar åter exponeringsmätaren…

– Tagning, scen 44! skriker han i megafonen och skådespelarna börjar agera…


 

Märkt , , , ,

brev från shimla

Det damp ned ett brev på redaktionen, från Shimla. Från Sune Flisa.

Jag hann bara tacka för det praktfulla mottagandet jag fick efter landningen på Shimla airport förrän jag överöstes med pikanta detaljer om de oegentligheter vår käre राज्यपाल (vår motsvarighet till landshövding) har gjort sig skyldig till här under min bortavaro.

Och det är värre saker än snatteri av kola i myndighetens servering vi nu talar om… Rahul Privas har anlitat en gammal polare för att hålla föredrag om etik och moral, anställt en trädgårdsmästare som är kompis med en kompis och dessutom pröjsat en massa serveringsbrudar svart vid privata fester.

Rahul Privas har därför omedelbart avskedats och han får nu gå den så kallade skampromenaden genom hela stan, mottagande folkets burop. Det är en folkfest utan like. Man hyllar sanningen och friheten att tala fritt. Man älskar livet – och visar det!

Tänk så olika folk beter sig! fortsätter Sune Flisa sitt brev.

I Sverige reagerar aldrig en enda människa på maktens eviga skandaler. Det är som om hopplöshetens gift har spridit sig i folkets blodsystem. Här i Shimla är det precis tvärt om. Här tänker och tycker och agerar varenda levande själ! Här hyllas sanningen, livslusten och friheten! Det är inte för inte som Indien spås att inom kort bli världens mäktigaste och viktigaste nation.

Jag är så glad över att jag är skriven i Shimla, avslutar Sune Flisa sitt spontana brevduvelevererade brev till Sverige.


 

Märkt ,

folkfest för att kolla in 6 000 lökar

I går invigdes årets löktavla i Ventlinge. Kulturorganet var förstås där. Du ser filmen genom att klicka på den stora pilen mitt i bilden nedan.

En videointervju med ”lökmålaren” Theo Janson kan du se här.


 

Märkt , ,

skandal ger plats för saga

Den rådande skandalen inom Nejmyndigheten föranleder kulturorganet att kalla in vår sagoberättare Hugwald Claes Andersen, även kallad H C Andersen, för publicering av dennes världsberömda saga Allas lika värde, skriven vid ett kafébord i Köpenhamn 1965. I den ”låter han sanningens ljus svepa över över den ruttna maktens hela smörgåsbord”, som kritikern Jörgen Svendrup en gång skrev i den danska kulturtidskriften Sandhedens Ansigt. 


 

Märkt , ,

skrivlycka

Kulturorganet har tidigare skrivit om det viktiga pappersbrevet. Nu går vi vidare för att upptäcka mer av handskrivandets njutningar –  nu med reservoarpenna.

 


 

Märkt ,

lägg ned stenen!

kyrkogården_Gräsgård_19På kyrkogårdar, som denna i Gräsgård, måste mängder av gravstenar stagas med pålar för att inte ramla omkull. Det är inte vackert. Varför inte använda liggande stenar som på Bornholm, se nedan?

gravstenar_Bornholm_12En liggande sten är helt säker och dessutom lättare att läsa.

 


 

Märkt , , ,

Världen möter Albrunnamöbeln

Nu kastar sydöländsk snickarkonst loss och beger sig ut på hyllad världsomsegling. Tidigare chefredaktören på kulturorganet Sune Flisa berättar att han har lyckats få SVT:s Antikrundan att i kommande program visa upp södra Ölands möbelstolthet, Albrunnamöbeln, ritad och byggd av Sigward Knotte 427 e. Kr.

– Äntligen kan mästerstycket upplevas i hela sin potenta kraft – av miljoner människor. Antikrundan är bara ett första steg mot världsberömmelsen, säger Sune Flisa till kulturorganets utsände.

– Som fristående möbelarkitektur med subtila inbyggda filosofiska byggstenar slår Albrunnamöbeln både Peterskyrkan, Notre Dam, Big Ben och IKEAS soffgrupp Värnamo med hästlängder.

Inför visningen i Antikrundan har Flisa Film AB gjort en trailer om den snart världsberömda möbeln. Du ser filmen nedtill.

 

Märkt , ,

reparera mot dumheten!

Nokian2

En osund trend håller på att växa fram. Fabrikanter gör det allt svårare för köparen/användaren av deras varor att reparera dem. För att byta en lampa på bilen kan man tvingas riva både grill och framskärm och vissa elektronikdetaljer levereras limmade i stället för skruvade.

Denna ekonomiskt och miljömässigt förnuftsvidriga trend går ut över massor av olika varor – från datorer till traktorer. På denna sida kan du se några exempel på fabrikanternas vanligaste metoder för att försvåra reparationer. 1960-talets ”slit och släng-mentalitet” borde naturligtvis vara död för länge sen. Nu uppmuntras den dessvärre av tillverkare som gör allt för att försvåra eller till och med omöjliggöra reparationer. Vissa säljer inte ens reservdelar till sina produkter.

Lyckligtvis finns människor med mål i mun och jävlar anamma i sinn. Proteströrelser växer fram, lagningskafeer öppnas, olika sajter hjälper dig att hitta lösningar och reparationsmöjligheter på nätet. Och secondhandbutikerna blir fler och fler och fler… Dessutom inser allt fler att det är roligt att handla begagnat; man hittar ofta sånt som inte går att hitta i konventionell handel. Själv bygger jag systematiskt upp ett hemmabibliotek med böcker för fem kronor per volym – ofta helt nya. Om man inte har bråttom kan man småningom hitta det man söker. På kort tid har jag lyckats köpa alla Sven Delblancs romaner, många av Vilhelm Moberg och några av Strindberg – i en enda secondhandbutik.

Dumheten måste besegras! Vi måste lära oss att en produkt inte är bättre för att den är ny. En äldre version kan vara mycket bättre, och en sådan är naturligtvis värd att reparera. Varför kasta en äldre men bättre vara för att köpa en ny som är sämre – till ett mycket högre pris än vad en reparation skulle gå på!?

NokianTappad två gånger i havet, en gång i toaletten, tre gånger i stenlagd gata och tiotalet gånger inomhus. Ändå går den som tåget – aldrig reparerad och trots sina 34 år på nacken.

Min Nokianalle är ett bra exempel på gamla men bra produkter. Den är så sliten att det bara med stor möda går att se vad som står i displayen. Många detaljer är nötta, men allt fungerar trots att jag två gånger har tappat den i havet, en gång i toaletten, tre gånger mot stenlagd gata och tiotalet gånger inomhus. Jag har aldrig behövt reparera den. När jag sumpat den i hav eller gata har jag bara torkat av den, eventuellt blåst den torr. Sen har den funkat igen i år efter år efter år.

Hur gammal den är? 34 år. Och den kan säkert jobba på många år till…

Här har du sajten om du själv vill laga och fixa. Här finns mängder av hjälp, tips och många tusen manualer. Sidan är en guldgruva för oss som slåss mot dumheten – och slit-och-släng-trendensens pånyttfödelse.

 


 

Märkt , , ,

dö eller gå bort

kyrka_svartvit

Vår rädsla för döden tar sig märkliga uttryck. Ett är att språkligt försöka eliminera den, berätta att X har gått bort i stället för att säga som det är, att X har dött.

Jag lämnade in ett medborgarförslag om senare kommunal slåtter. I förslaget ingår även en lietävling. Vinnaren av den skulle prisas med en lie märkt Liemannen 2020, Mörbylånga kommun.

I flera gammelmedier har jag sett notiser om förslaget. Men allt om det fina gamla ordet liemannen är struket eller omskrivet. Ordet liemannen får inte användas i svenska medier, bara i ordböcker på grund av dess språkliga koppling till döden. Det är iögonenfallande löjligt och språkligt fegt.

Vi kan skriva om döden på andra ställen än i vår egen svenska vardag, i Syrien, i Sri Lanka eller Jemen. Men här hemma i Sverige blir döden allt mer frånvarande. Den platsar inte i vårt moderna, tillrättalagda, narcissistiska, blankputsade Facebookliv.

När nån dör omskriver vi händelsen till att X har gått bort och låter kyrkan – trots att få av oss är religiösa – ta hand om fortsättningen, allt i hopp om att döden egentligen inte finns, utan att ”det eviga livet på nåt märkligt sätt trots allt ska ta över”…

 


 

Märkt , , ,