Kategoriarkiv: kultur

Sune Flisa på benen igen

I morse 05:13 flög Sune Flisa upp ur sängen på lasarettet i Shimla, berättar Shimla News i krigsrubriker på sin förstasida.

– Här vilar inga ledsamheter, skrek Sune och snörde på sig boxningsskorna. Sen blev det fem ronder sparring i lasarettets nybyggda rehabiliteringsavdelnings ring, fem minuter päronboll och fem på slagsäcken. Päronbollen lossnade och knockade en vaktmästare, slagsäcken for ut genom ett fönster och krossade en ny taxibil nere på gatan och ringen blev bara till kaffeved då gode Sune slog ut tredje sparringpartnern Lien Ho MoTjoho, tungviktsmästare i Shimla 2020. Sammanlagt orsakade gode Sunes uppvaknande från de halvdöda skador för drygt 29 000 dollar, något han skrev upp på svenska konsulatet.

Överläkare Kim Dong Siam hade bara att lyda. Sune friskförklarades och skrevs genast ut. Nu sitter han på en kärra mot Sverige, mot redaktionen, mot framtiden…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Mejlen strömmar in

Kronprinsessparet har mejlat Borgholms kommun! Man vill prata pandemi.
– Vad kul! säger Ilko Corkovic i gammelmediet Barometern.

Barometern vill kanske även skriva om mejl som inkommit till kulturorganet? Håll till godo:

  • ”Hur i helvete kan ni skriva om en gammal cykelled?” undrar Sven Trolinger, Sunnanå.
  • ”Hot kvina söker sexpaner i Smaaland. Tallar bre svensko”, mejlar Ratinka.
  • ”Var är jag?” frågar Ingvar Charm-Knubbendorph, på uppdrag vid fyren på södra Öland.
  • ”Köp fem kastrullunderlag från Albanien och tjäna 200 kronor”, lockar Köksfint AB.
  • ”Astrid Lumumba, Ghana, har avlidit. Du ärver hennes 298 000 000 dollar. Vänligen svara snabbt”. Avsändare: info@rivoopytr87gt.se
  • ”Nu har kronprinsessparet mejlat Ilko igen. Man vill prata pandemi. – Vad kul! säger i Ilko Corkovic” i nyhetsbrev från Göta Petter Media.

Sune Flisa
chefredaktör

Bästa vindskyddet blottar kulturpärla

J.A.G:S muséum i Segerstad.

Öland är ett blåshål. Därför kan det vara bra att känna till de få ställen där man kan hitta stiltje. På södra ön är J.A.G:S muséum i Segerstad en pärla, dels som vindskydd, dels som muséum. Även nu när det inte är öppet hittar man vindstilla fikautrymme utanför den väl inbyggda entrén.

När det öppnar ska du absolut besöka det. Här visas skulpturer av en särling, en bonde som helst av allt skulpterade i bärgad drivved.

Läs mer här om vårt besök 2010.
2012 var vi där igen.

Denna lilla utsökta skulptur står inglasad på J.A.G:S muséum. Om jag minns rätt spanar trion in ankommande gäss.
Stora imponerande människogestaltningar huggna i drivved. Karaktärerna utstrålar ett slags tillbakahållet lugn.
Märkt , ,

Lars Andersson död

Vår uppskattade ordförande Lars Andersson, 73 år gammal, boende mest i Ölands Smedby, har efter en längre tids sjukdom, lämnat jordelivet, vilket smärtar oss.

Lars Andersson var arkeolog och historiker med lång erfarenhet från Örebro läns muséum och Historiska museet i Stockholm. Som ung grävde han med Mårten Stenberger på Eketorps borg. Som avslutning på sin karriär verkade han som slottschef på Kalmar slott. Lasse var också en uppskattad och skicklig konstföreläsare.

Lasses familj har djupa rötter här. Hans pappa Nils föddes i Smedby, och skrev boken Mitt Smedby, vilken Lasse redigerade. Efter sin pensionering har Lasse och hans hustru Eva bott nästan på heltid i Smedby. Förutom att vara vår ordförande har Lasse bland annat varit ålderman i Kristoffergillet i Kalmar, aktiv i SHT, Margit Fribergssällskapet och styrelseledamot i Kalmar läns hembygdsförbund.

I Smedby hembygdsförening har han varit en aktiv ordförande, som deltagit i de senaste årens renovering av sockenstugan. Han har skött vår hemsida www.oland-smedby.se, som nu är mycket innehållsrik, bland annat med Smedby historia från stenåldern och framåt och även om kroppkakor. Han hade som plan att göra ett skolmuseum i ett rum på sockenstugans vind.

Genom sin erfarenhet och person har han betytt oerhört mycket och lämnar nu ett mycket stort tomrum efter sig.

Styrelsen i Smedby hembygdsförening genom
Ingalill Morén Hybbinette

Märkt , ,

Mot borgen!

Vi startar i Össby och hamnar till slut inne i denna borg, Eketorp på södra Ölands östra sida. Vill du se borgen från skyn, dessutom i snö, klickar du här.

Märkt

Gott exempel drar besökare

Det ramlar nu in glädjande nyheter till kulturorganet – om sköna sittmöbler. Senast i dag berättar trovärdig källa om sådana vid Albrunna lund, en vacker plats med rikt fågelliv. Signaturen ”Lasse” och jag själv har avnjutit sittandets konst vid bra bord utanför Eketorps borg, som vi snart ska besöka i en film. Även i Ottenby – se fotot – är man mån om besökarna. Här står sittmöblerna kvar utomhus under ”vintern”, liksom i Degerhamns hamn. Här rastar jag gärna, sitter skönt och kan äta och dricka och lyssna på radio – och trivas. Värre är det i exempelvis Grönhögen och Mörbylånga. Där vill man inte ha besökare. Där ska ingen få sitta och fika eller äta. Man visar kalla handen. Fy fan för besökare. Åk nån annanstans! Och det gör de tidigare besökarna. Även jag väljer nu andra mål än Grönhögen och Mörbylånga. Måste jag stå och fika får det vara. Tacka vet jag här vid vägen mot fyren. Här står inte mindre än fem sittgrupper. Man känner sig välkommen… Till våren planerar kulturorganet en kartbok över södra Öland. Endast byar med sittgrupper under vintern finns utmärkta. De andra är raderade. Puts väck. Vår ambition är att sälja den över hela världen. Byar utan sittgrupper kan börja skriva sina minnesböcker, ”Det var en gång en by som hette…” Jo, det var så sant. Även kyrkor med sittmöjligheter kommer att vara med på kartan. Men de som stallat in möblerna för ”vintern” stryks. Kyrkan i Ås finns exempelvis inte… Den och Grönhögen och Mörbylånga benämns som ”miljöfarligt avfall – tillträde förbjudet”.

Märkt ,

Vid sidan av livet

Svenska kyrkan tuggar på om tid för hopp och att ljuset en dag ska komma. Det är märkligt hur få reaktionerna blir på kyrkans alla naiva utspel. Alla andra än kyrkan får mothugg, applåder, recensioner i press, runt kaffeborden och på sociala medier. Men om kyrkan läser jag ytterst sällan nån åsikt eller kommentar. Det tycks mig som om kyrkan seglar i en egen kanal, för evigt skild från det reella livet.

Ju äldre jag blir, desto naivare blir kyrkans budskap, som hopplösa och tjatiga anakronismer. Att det är mörkare om vintern än om sommaren vet alla över fem år. Denna fysiska sanning behöver inte år efter år förgrumligas av kyrkans myter.

I en tidningsannons i dag skriver man: ”Ingen samling vid krubban, ingen midnattsmässa eller julotta. Men klockan 10 under julhelgens alla dagar hör du södra Ölands kyrkklockor ringa. De ringer för hoppet, `ett barn blir oss fött, ljuset skall segra´”.

Tror kyrkan på fullt allvar att det hjälper att ringa i kyrkklockor? Vore det inte bättre att göra något handfast för att få det nuvarande livet drägligare och rättvisare än att ständigt surra om det kommande ljuset? Alla som vill ser livets orättvisor. Varför inte försöka utjämna dessa i stället för att ringa i klockor och tjata om att ljuset en dag skall segra – över vad?

Staffan Lagerström

Märkt

Det osannolika sveket

Nu bryter kulturorganet helt med Svenska kyrkan. En kort tid ansåg vi oss kunna lita på den. Men den förrådde oss. Den bedrog sanningen. Den gick armkrok med Mörbylånga kommun in i förljugenhetens tempel.

Kulturorganet har hyllat Svenska kyrkan för dess satsning på sittgrupper. Och vad händer? Jo, vi hinner bara berömma så är förräderiet ett faktum. Sittgrupperna vid kyrkan i Ås är intagna för vinterförvaring! Skandalen är total. Och vad värre är, allt är gjort i lönndom, sannolikt nattetid med släckt julgransbelysning.

Vi har sökt ärkebiskopen Antje Jackelén för omedelbar bikt och ursäkt, men hon svarar inte. Kulturorganet jobbar nu för att få påven att agera. Även om kyrkorna är olika måtte väl någon av dem ha mänsklighetens bästa för ögonen.

Kulturorganet uppmanar alla människor att genast bryta med Svenska kyrkan, lögnens stinkande tillhåll. Gå ur din församling, säg upp ditt kyrkliga medlemskap, bränn psalmbok och bibel. Gå aldrig på gudstjänst, begrav dig borgerligt, lägg aldrig mer en surt förvärvad sekin i kapitalisternas pengastinkande kollekthåv. Se foton nedan och låtom dig förfäras. Inse fariséernas svek. Och viktigast: Förlåt dem aldrig!

Minns aposteln Matteus två kloka verser i korsordsboken 4 kapitlet, 87 §:

Du männ´ska så trött och vilsen, sitt ned i vår sittgrupp så skön!
Sträck ut dina domnade ben, skänk frid åt din dävna hjärna,
känn ryggstödets gudomliga kraft, njut sitsens värme för juletrött kön
i sittgrupp av stål – ritad, smidd och målad vid Storgatan 14 i Järna

Glöm ej de rosenkindade fariséernas saftiga löften och vidriga svek!
De lovade stärkande kaffe, bullar med socker och bästa sittplatsen,
men drog möbeln i lönndom till lagret, till hädarnas boklösa bibliotek.
Av julmys och nyårsextas blev intet; vi bjöds blott den värsta
strapatsen

Platsen där de två sittmöblerna tidigare var placerade gapar nu tom. Trots vårvärme och växande gräs begår Svenska kyrkan den värsta av synder, den enda som enligt aposteln Matteus icke kan förlåtas.
Inne i den olåsta redskapsboden hittade vår utsände reporter de undangömda sittgrupperna. Du tar nu del av grävande journalistik när den är som bäst!
Svenska kyrkans svek saknar helt proportioner. De moraliska och fysiska skadorna är enorma. Nu försöker man dölja bedrägeriet med en löjlig gran! Vid Ås kyrka har man till och med monterat ned grinden för vinterförvaring. En grind av järn! Var har Svenska kyrkan tappat sin moraliska kompass? När ingriper Antje? När bannlyser påven tilltaget?!

Text och foto: Ingvar-Charm-Knubbendorpf

Märkt , ,

Pestblues

Jag spelar min covidblues i moll. Grått. Trist. Död. Fan.

Kollar Gärdslösa prästgård på nätet. Stängd. Orsak: Covid-19. Söker på mina hårddiskar. Hittar nio år gamla bilder. Minns vår entusiasm för deras entusiasm. Entusiasm smittar. Det gör dessvärre även covid-19.

Två av entusiasterna vid Gärdslösa prästgård, Gun Nilsson och Anders Marell. Du kan läsa mer om prästgården här.

Märkt , ,

En sittmöbel som ingen rår på

Den uppmärksamma läsaren har lagt märke till kulturorganets kamp för bevarandet av sittmöbler i offentliga miljöer, exempelvis hamnar. Vi slåss mot de starka krafter som vill motverka trivseln vid en kopp kaffe och en bulle, som inte vill se en besökare eller turist och därför tar bort alla sittmöbler under tidig höst – för att inte placera ut dem igen förrän under sen vår.

Som moteld mot dessa reaktionära och odemokratiska krafter visar vi därför åter denna sittmöbel som stått pall i mer än 1 500 år. Enligt legenden går den som eventuellt skulle lägga sin hand på denna möbelprakt en synnerligen våldsam död tillmötes, så hemsk att vi inte vågar avslöja den.

Se filmen och njut av en möbelkonst så sanslöst fulländad att till och med Carl Malmsten – om han sett denna pärla – skulle ha gett upp sina planer på både möbeldesign och Capellagården.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Kicken ställer ut

Smedbyboende Kicken Ericson ställer inom kort ut på Galleri Malou i Mörbylånga. Där kan du även köpa boken om henne.

Märkt

Sune har landat

22:01:31 slog härförare och chefredaktör Sune Flisas fötter i backen ute på alvaret 2 450 meter nordost om Albrunna.

Flisa landade i totalt mörker iklädd grön-brun khakiuniform med djungelkniven i slida utmed sidan. Uthoppet skedde från 12 850 meters höjd.

– Jag utlöste inte skärmen förrän jag var 90 meter ovan backen. Det gäller att vinna tid, sa Flisa och drog en historia från Mörbylånga kommunhus som inte lämpar sig för tryck.

Kulturorganets redaktionsmedlemmar hade mött upp till sista man och överöste sin chef med skumpa och diverse hedersbetygelser.

Märkt

Vad rätt du tänkt fast det var fel

Gammalsbygården – årets vinnare i Fågelvägens soppsafaritävling.

Andlig eller lekamlig spis? Det frågade sig vår utsände på väg söder ut på södra Ölands östra sida under allhelgonadagen. Ryktet gick om en sopptävling – ja, du läser rätt, en tävling om den godaste soppan.

Hungern styrde in vår utsände till Gammalsbygården… Men ack, ack, ack. Så många besökare. Så många bilar. Vår coronaskygge reporter vände om och gjorde i stället en film om allhelgonadagen i fyra av öns kyrkor. Så kan det gå.

I Barometern läser nu reportern att Gammalsbygårdens gulaschsoppa kammade hem förstapriset i soppsafarin. Sju tävlande deltog i kampen, tvåa kom Fågel blå på södra udden.

Segraren korades av gäster som besökt minst tre krogar mellan Triberga och Långe Jan för att provsmaka och betygsätta sopporna.

Vår utsände reporter lär nyligen ha skrivit i sin dagbok: ”Förbannade uppfostran! Jag som alltid har satt lekamliga njutningar före andliga. Gör om, gör rätt!”

Märkt , ,

Hela Östra Småland

Gammelmediet Barometern skriver att det finns planer på en ny dagstidning i landskapet. Det är intressant. Tristare är dock att den tycks emanera ur socialdemokratiska partiet. Då ser framtidsutsikterna genast sämre ut. Sossar och dagspress har aldrig skapat lyckliga äktenskap.

Enligt tidigare kulturministern och chefredaktören vid Östra Småland, Lars Engqvist, är visionen att ge ut en ”oberoende lokal nyhetstidning med en socialdemokratisk ledarsida”. Om politiken stannar vid en ledarsida finns visst hopp om en fortsättning. Blir den däremot helt sosseindränkt blir livslängden sannolikt extremt kort.

Gammelmediet Hela Östra Småland är främst tänkt som en digital utgåva med betalande abonnenter. Men även en pappersversion diskuteras.

Kulturorganets chefredaktör Sune Flisa säger i en kommentar i den lokala opolitiska dagstidningen Shimla News att ”all konkurrens är av godo, även den som redan på planeringsstadiet ser dödsdömd ut.”

Märkt , , , ,

Vi tryckte på knappen ”BAKÅT” i tidsmaskinen

Jag hade just skickat en entimmesfilm över nätet till en släkting i Spanien, avslutat ett bildtelefonsamtal med en polare i Japan och sett ett inspelat tv-program från Brasilien då vi kom på att vi måste handla. I bilen lyssnade vi på nyheter från USA. Jag ställde in AC:n på perfekt nivå och på min GPS-klocka avläste jag min puls, min kaloriförbrukning och bilens genomsnittshastighet. Då sa min fru: – Sväng in där!

Jag gjorde så. Stannade. Vi tog tre steg och befann oss plötsligt 200 år tillbaka i tiden. Väggplanscher berättade om Jesus, kungligheter och om ”Jag och mitt hus vilja tjäna Herren”. Vi stod i finrummet i Resmo hembygdsstuga…

Bilderna ovan tycker jag passar bäst utan texter. Givande information om stugan finns att läsa på denna skylt placerad vid entrén.
Märkt

En tanke värd att tänka vidare…

Bengt Nordlöw, Kalmar, skriver i en insändare:

Lägg Ölands historiska museum i Vickleby

Han avslutar sin insändare i Ölandsbladet:

_ _ _ Jag tror att de flesta ölänningar ser med oro på utvecklingen i Mörbylånga kommun söder om Färjestaden. Man kan hoppas att inte bara Mörbylånga köping utan även andra delar av kommunen skall kunna uppleva positiva effekter av en lokalisering i närheten av Vickleby.

Märkt ,

Underbara proffs

Det ser inte mycket ut för världen, biblioteket i Degerhamn. Maken till service på detta kulturcentrum finns inte på hela Öland, i hela Sverige, i hela världen.

Var hittar man kunniga, professionella människor som verkligen vill hjälpa till, som är glada, som hälsar med ett leende då man kommer in, som kan sina saker och som jobbar hur länge som helst med att fixa det man ber dem om?

Jo, de finns på biblioteket i Degerhamn/Södra Möckleby. Jag minns inga namn men en är ung och en är ”något äldre” och båda är ”magnifika i sin yrkesutövning”. Genom åren har jag lämnat långa listor med svårfunna boktitlar och inte en enda gång har dessa kvinnor gått bet på att skaka fram dem, om så från Mars eller Jupiter.

Det finns många surmulna butiksanställda överallt på ön som kunde lära av dessa entusiaster.

Märkt ,

då var det 12 augusti 2012

Nina-vid-mickenKulturfestival i Södra Möckleby! Eller var det en happening? ”Dikt & Lögn” var det officiella namnet. Nina Lekander och framlidna Kate Larson höll i alla tusen trådar. Många minns dessa spontana träffar med glädje – och en smula vemod. Varför görs inte något liknande i dag?

potätevagnenDen enkla potätevagnen/scenen som Nina här talar från tillhörde framlidne Staffan Petersson, den glade bonden och amatörgitarristen från Södra Möckleby. Minnen, minnen, minnen… ”Allt förbleknar och blir till dröm”, skrev Hjalmar Söderberg.


Märkt , ,

I morgon hamnar vi här i publiken…

Hattarna… för att minnas en dag för precis åtta år sedan…


Märkt , , ,

analogt – digitalt 1-0

framsidaDu som följt bloggen en tid vet att jag vurmar för det handskrivna brevet, för ord skrivna med reservoarpenna på kvalitetspapper. Detta brev fick jag i dag från min dotter. Håll med om att det är svårt att känna samma direkta sympati för ett tvåraders mejl. Dotterns brev är ögongodis, som balsam för själen. Det ligger timmar av arbete bakom dem. Den dag det anländer njuter jag av framsidan. Andra dagen gottar jag mig i baksidan. Tredje dagen öppnar jag brevet och läser det… Min kärlek till det handskrivna – och till min dotter! – hindrar inte att jag har en ganska omfattande mejlväxling med människor som intresserar mig. Och det är bara att erkänna: Till alla dem skulle jag aldrig bara hinna skriva för hand. Då fick jag plita dygnets alla vakna timmar. Dessutom skulle jag ruinera mig på frimärksinköp. Men matcherna mellan gamla Analogt och unga Digitalt slutar nästan undantagslöst 1-0. 


 

Märkt , , ,

Nina Lekander om öland, dikt & lögn och saknad

Alltid positiva och vänliga journalisten och författaren Nina Lekander går nu att lyssna på i gammelmediet Ölandsbladets poddserie Öländska sommarröster

Nina pendlar mellan världsmetropolerna Berlin och Södra Möckleby. Hon är skriven och skattebetalande i Mörbylånga kommun, vilket färgar innehållet i podden.

Många minns de underhållande kulturfestivalerna Dikt & Lögn som hölls i Ninas trädgård. De uppskattades för spontanitet, lekfullhet och kärlek till det skrivna ordet.

Årgång 2014 av Dikt & Lögn kan du besöka här.

I Öländska sommarröster berättar Nina bland annat om det som alla märker allt tydligare ju äldre de blir: att man saknar en människa, som nu är död. Nina reder också ut bakgrunden till det iögonenfallande och fantasieggande tilltalsnamnet Torrknulla.

I öronenfallande är Ninas friska musikval. Det är allt annat än PK.

Bravo, Nina!


 

Märkt , , , ,

Udd-Nytt rullas in…

Redan för nåt år sen hintade vi om införandet av ”ett slags TV-program” på alvarsamt2.

– Tyvärr tvingades vi lägga det synnerligen viktiga projektet på is då vi inte fick ihop de 180 miljoner kronor som krävdes för att trycka på detonationsknappen, berättar Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet.

– Men nu har kulturälskande människor i Shimla skänkt oss detta belopp – och mer därtill, berättar Sune. Vi tror oss därför kunna rulla ut programmet Udd-Nytt inom kort. Programmet skannar av livet söder om Mörbylånga. Det kommer att sändas på bestämd tid, på bestämd veckodag. Programledare, skripta, sändningskoordinator, kamerasektion (A-, B- och C-fotograf), tekniker samt producent är utsedda. Signaturmelodin är skriven av kulturorganets vaktmästare Ivar Sturskwalt. Eventuellt libretto till signaturmelodin handhas för närvarande av vår egen Margaretha Robbing, tidigare ordförande och solist i kören Sångfåglarna.

– Ingen och ingenting kan framdeles flyga under vår radar, fortsätter Sune Flisa, oansvarig utgivare för programmet. Vi kommer inte att sprida den förfärliga Ölandsporr, Ölandspropaganda och gullesnuttejournalistik som SVT, SR och andra gammelmedier levererar i stora lass och överöser folket med från sina rymliga dyngspridare. Vi lovar total avhållsamhet från exempelvis Victoriadagar, kungafjäsk, Sollidentrams, prinslarv, prinsesskam, kommunalrådsdevotism, cykelledsdesinformation och scoutinspirerad PK, stämplad och lackad med FN:s, socialdemokraternas, Länsstyrelsernas, Svenska Kyrkans, kommunledningarnas, landshövdingarnas, helnykterhetsförbundens, kungahusens och  övriga partiernas godkänt-sigill, som kvarhåller landet i mental och intellektuell koma under kors och spira under medeltidslika former, säger Sune Flisa medan han tänder sin sjöskumspipa i stridsledningscentralens mitt, där reportrar springa hit och dit – och ibland mitt emellan.

I det första programmet kan eventuellt en ny skakande intervju med Claes Elinder i Grönhögen ingå. Claes skrev boken Rädda Sydöland! och han skräder inte orden om Länsstyrelsens och kommunledningens roller i södra Ölands snabba och ödesdigra utarmning. – Vi bofasta på södra Öland går mot en säker utplåning, menar han.

I det första  programmet möter du förhoppningsvis också Karl-Henrik Robèrt, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola. Han berättar om hur ”politiker och makthavare reagerar när de kritiseras” – ett hyperaktuellt ämne. Inslaget om detta borde ses om och om igen av alla de stackars utsatta politiker som irrar omkring i konstant idébrist, politisk byxångest och evig beslutsvånda och rädsla för att vara icke-PK, hånade och förlöjligade på FB och Twitter.

Udd-Nytt svär sig redan i dag fritt från alla slags pinsamma, farliga, personliga och politiska följder av programmet som kommer att följas över hela världen.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , , , ,

Årets Gravstensinventerare utsedd

stöttade-gravstenar

Adam Karlsson från Oskarshamn har utsetts till årets gravstensinventerare av Sveriges Släktforskarförbund. Det skriver Barometern.

Det detta gammelmedia inte uppmärksammar är att även kulturorganet har utsett sin Årets Gravstensinventerare, även kallad ÅGI.

Årets Gravstensinventerare blev vår bäste kulturreporter Gunnar Schabroll. Han är – precis som sin kollega Adam Karlsson – mycket glad över utnämningen till Årets Gravstensinventerare.

– Det känns dödskul att ha fått detta uppdrag, säger han. Det är ett dödsviktigt uppdrag, och jag tar det på dödligt allvar, säger han till vår utsände reporter Ingvar Charm-Knubbendorpf.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt ,

installationen lyfter på alla plan

skorna

Den berömda installationen Skorna på cykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta vandrar vidare som en ”intellektuellt trimmad elektrisk ål” genom världsmedierna.

Kanske minns du att kulturorganets kulturreporter Siri Sirlig ansökte hos chefredaktör Sune Flisa om att få skriva en recension av installationen. Siris ansökan avslogs dock, något som MMA-utövaren och reportern Ingvar Charm-Knubbendorpf tog som en chans att ikläda sig Siris mantel och själv recensera installationen i ambitionen att stiga några snäpp på den redaktionella karriärstegen. Tilltaget upptäcktes dock av Sune Flisa som på stående fot smiskade Ingvar tjugo gånger med en linjal över fingrarna och upprepade gånger kallade honom för ”ditt hjärndöda spektakel”.

Dock, Ingvar Charm-Knubbendorpfs så kallade ”intervju” med curatorn för installationen var redan gjord, och under en blöt afton på redaktionen lyckades han med bedriften att lägga ut ”intervjun” på nätet. Detta imponerade så stort på Sune Flisa att han på sittande stjärt förlät Ingvar Charm-Knubbendorpf med orden ”du är mitt vilsna lilla lamm som för alltid ska få sova på min nylagda ströbädd”. Ingen av dem var vid tillfället nykter, och de gripande orden fick Ingvar Charm-Knubbendorpf att omfamna Sune Flisa och kalla honom ”pappa, min räddare i nöden”.  Därpå föll de båda i hjärtskärande gråt.

Ingvar Charm-Knubbendorpfs mycket korta ”intervju” med ett enda svar läser du nedtill. Det är curatorn för installationen, Cissi Smack-Durvén-Hjorthage, som har ordet:

* * *

– Vi har höjt både ambitionen och den fysiska positionen för verket, ity vi menar att dess mentala utstrålning kräver en vidare sfär för sin narrativa uppgift i sin nuvarande paradoxalt bländande kontext. Därför har vi rullat ut den nya positioneringen i sant syfte att uppnå intellektuell beröring mellan medial och mänsklig materia, mellan vulkaniska demoniska uppenbarelser och fysikaliska ännu icke vedertagna begreppsförvirringar inneslutna i den mänskliga resans dynamiska ensamhet.

Ingvar-Charm-Knubbendorpf
filosof, kulturskribent

Märkt , ,

smygstart lockade många

Ylva_MarianneKonstnärerna och galleristerna Ylva Magnusson och Marianne Hedelin i den totalrenoverade isladan i Grönhögens hamn, nu begåvad med namnet YLKA FORM ISHALLEN. Upprinnelsen till det nya galleriet är kort och koncis. – Ylva kom med en verksamhetsidé, jag kom med ett hus, berättar Marianne.

Trots corona, trots halv storm, trots ambitionen att smygstarta utan bullrande marknadsföring kom ett 40-tal personer till gårdagens öppnande av YLKA FORM ISHALLEN i Grönhögens hamn. Marianne Hedelin och Ylva Magnusson heter konstnärerna/galleristerna som med sitt galleri vill slå ett slag för lokal konst, hantverk och kultur.

Ambitionen är att ge besökarna en helhetsupplevelse av ett charmigt kalkstenshus med öländsk historia. Besökarna ska bli berörda av vacker, spännande, rolig konst – och få kontakt med dem som skapat den. Givetvis vill di tu också få inkomster av det de har skapat.

I den stora hallen visas konst av Ylva, Marianne, Lars Apelmo och Ann-Katrin Zedig. I Lilla galleriet visas verk av en gästande konstnär, i år Lena Nordstierna från just Grönhögen.

Ishallen_vägenHittills har Marianne och Ylva plöjt ned drygt 150 000 kronor i jobbet med  den tidigare isladan där lokala fiskare tidigare förvarade sina fångster.

Marianne och Ylva har lagt ned ett stort arbete på att förvandla den gamla isladan till galleri. Exempelvis var väggarna invändigt isolerade med en halvmeter glasull klädd med korrugerad plåt. Hittills har de lagt ned drygt 150 000 kronor på byggnadens förvandling.

De tvås relation till kommunen kan beskrivas som ljum.
– Kommunen säger att dom vill hjälpa till men vi känner snarare motsatsen. Vi har betalat 5 000 kronor i bygglov och 10 000 för strandskyddsdispensen – bara för att ändra användningen av huset, berättar Marianne och Ylva. Isladan står ju där den har stått i hundratals år. Kostnaden för strandskyddsdispensen är absurd. Man klår oss på lika mycket pengar som om vi skulle bygga nytt hus eller hotell, säger Marianne och Ylva med en mun.

Kontakterna med kommunen har bjudit på komiska poänger. Marianne och Ylva hade fem års avtalad arrendetid för isladan. De ville förlänga den tiden. Kommunen erbjöd då förlängd arrendetid – till fem år! Man fick alltså något som man redan hade! Senare beviljades tio års arrendetid…

– Kommunens stöd till oss företagare är mest tomma ord och vackert prat, avslutar Marianne och får medhåll av Ylva.

Idén om ett galleri i Grönhögens hamn har kostat två viljestarka töser massor av tid, massor av jobb, massor av pengar. Men nu står det där. Och du är välkommen dit…

Ishallen_hamnenYLKA FORM ISHALLEN ligger alldeles nära hamnens norra del, i klykan mellan Hamnvägen och Fiskaregränd. Galleriet är öppet dagligen 12-18 till och med 9 augusti. Man slår också upp portarna under Skördefesten, 23-27 september.


 

Märkt , , , , ,

ishallen

IshallenJa, den finns, ishallen. Frågan är bara var? Och vad gör man där? Is? Du får snart svaren…


Märkt ,

Galleriet i Garaget

Galleriet

Man tager vad man haver, skrev aldrig Cajsa Warg hur mycket vi än påstår det. Men rådet är onekligen sympatiskt. Varför krångla till det mer än nödvändigt?

Konstnären och författaren Eva Dillner öppnade i går sitt galleri hemma på tomten – i garaget. Galleriet i Garaget kommer att hålla sommaröppet fredagar 12 till 16.

Kulturorganet var förstås där och träffade en sprudlande glad målarinna, vars liv är rena reseskildringen. Hon har ställt ut över hela världen och bott trettio år i USA, två i Frankrike – och tjugo i Eksjö. Till Öland flyttade hon 2018. I botten är Eva civilingenjör. Hennes avhandling handlade om – reamotorn!

Eva Dillner skriver också. Snart recenserar vi hennes Bortom förnekelsens dimmor från 2018. I den konstaterar hon på bokens baksida att ”samhällsdebatten är allt annat än sund.”

Eva-DillnerEva Dillner vid två av sina verk i Galleriet i Garaget i Grönhögen.


Märkt , , ,

koll på koll på koll på koll på koll…

Européer heter boken som jag läser just nu. Den innehåller fem reportage av mästerliga journalisten och författaren Jane Kramer.

I förordet berättar Clas Thor och Stig Hansén om hur den rent tekniska proceduren gick till när Jane Kramer var stationerad i Paris under 1980-talet för att skriva för den amerikanska tidningen The New Yorker.

Den som vet hur det går till i dag inom gammelmedierna får svårt att tro att den tidens noggrannhet är sann.

”När Jane Kramer skickat in manuset får hon det satt och returnerat för en första egen redigering, den satta texten tycker hon ger en annan överblick. Sedan tar andra vid. Först en lektör som granskar grammatiken och språket och skriver sina anmärkningar i marginalen. Därefter går manus till juridiska avdelningen som granskar att allt går att trycka och så till faktaredaktionen som utifrån andra källor än dem Jane Kramer använt sig av försöker kontrollera att alla fakta är exakt rätt. Mellan varje steg i proceduren läser Jane Kramer igenom reportaget, tar ställning till kollegornas förslag. Till slut läser hon igenom det tre gånger till.”


 

Märkt ,

Alvarinstallationen påverkar nu hela världen…

Kulturorganet har tidigare berättat om de skor som står på cykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta.

De står kvar där än i dag, låt vara i en helt ny inbördes position. Den vänstra skon är dessutom fylld med en strumpa!

Redaktionens konstkritiker Siri Sirlig anser att skorna är en installation, sannolikt gjord av den kände kubanske konstnären Sebastian Oliviera Ortega-Fernandez-Johansson.

Siri Sirlig har därför bett chefredaktör Sune Flisa om tillstånd att få skriva en recension av installationen, som hon i en enda rad beskriver som ”den kanske största och mest underbyggda kritik av ett självgott samhälles sista dödsryckningar i en existentiell sorgemarsch mot en diffus slutstation”.

Sune Flisa har ännu inte tagit ställning till Siri Sirligs förfrågan. I en intern redaktionell vadslagning ger ett avslag insatsen tillbaka plus minus noll.

skorna_installation”Skornas nyintagna positioner tyder på att installationen är gjord av en konstnär som med sitt känsliga öra mot den öländska kalkplattan på ett förtjänstfullt sätt har lyssnat in världens ångest och därigenom skänkt mänskligheten en behövlig balja upprättelse efter duschning med oceaner av utom- och inomjordisk dystopi”, skriver Siri Sirlig i ett välsignat ögonblick vid redaktionens pokerbord.


 

Märkt ,