Kategoriarkiv: kultur

stoppa religiös hjärntvätt av skolbarn

De religiösa motsättningarna söndrar världen. Kulturorganets inställning till förhållandet kyrka – skola har alltid varit glasklar: Förbjud religiösa friskolor och stoppa smyginfiltrationen från alla religiösa samfund i skolans alla sammanhang.

Att försöka påverka ”långt ifrån helt utvecklade människor” med så svårsmält tankegods som religion är cyniskt och själviskt.

Minns att det går att få barn att tro på vad som helst, något som organisationer med mörka bakgårdar ofta utnyttjar. Informera om religioner men skydda alla elever från alla religiösa påverkansförsök.

Det är snart val. Partierna har olika uppfattningar i denna fråga. Kolla upp dem – för ditt barns bästa.

Läsvärd är denna text.

 

 


 

Annonser
Taggad ,

den kommer inte tillbaka – tiden

Bornholms Konstmuséum.

En av de poeter jag läste som ung var Bengt Anderberg, 1920-2008. De sista 40 åren av sitt liv bodde han på Bornholm med sin fru, keramikern Astrid Anderberg, 1927-2010. När jag nu var på Bornholm, funderade jag, borde jag försöka hitta deras gård i den lilla byn med det vackra namnet Östermarie. Det skulle vara intressant att se världen från den fasta punkt som ödmjuke Bengt Anderberg såg den i sitt nyktra och tidvis svårt alkoholiserade liv.

Jag letade på nätet och fann fakta och bilder om både Bengt och Astrid. Hon skulle dessutom – enligt de uppgifter jag hittade – finnas representerad på Bornholms Konstmuséum. Det borde gå lätt att hitta deras gård och att se Astrids ofta kraftfulla djurskulpturer – och sätta sig in i de vyer som omgett dem båda under nära 40 års gemenskap i en okänd by på en liten ö i ett främmande land.

Mitt lilla privata deckaruppdrag skulle gå lätt, tänkte jag. Först gården, sen museet! Jag valde en helt otrafikerad cykelled från Bölshavn. På skyltar med pilar stod det Östermarie. Leden gick brant uppför, det blev tystare och tystare, det blev långt mellan de vackra gårdarna som i sommarhettan tycktes inslagna i ett tidlöst skimmer. Jag såg inte en människa. Över Bornholm går ingen flygtrafik, därav den totala tystnaden. Ju högre upp jag kom, desto mer såg jag av det omringande havet. Först här på Bornholm förstod jag hur stor Östersjön faktiskt är. Ett hav!

Men byn Östermarie hittade jag inte. Jag irrade lite hit och dit men ingen Östermarie. Och inte en människa fanns att fråga. Byn gick inte att hitta. Besviken rullade jag nedför slingrande leder mot Svaneke. Världen var vacker, det var fortfarande högsommar och först nu i slutet av augusti satte sig en och annan bonde på skördetröskan för att bryta tystnaden i moln av boss och damm. Men Östermarie fanns inte. Bengt och Astrid Anderbergs gård i Östermarie fanns inte.

Några dagar senare cyklade jag från Hammer Odde österut mot Borgholms Konstmuséum. Målet var att se Astrid Anderbergs keramik. Jag haffade genast en expert i museets reception:
– Hej, jag är här för att titta på keramik av Astrid Anderberg…
– Hvad sagde du? Astrid Andersson?
– Nej, Anderberg.
– Anna Anderberg?
– Nej, Astrid Anderberg. Hon var svensk keramiker och bodde här på ön, i Östermarie.
– En potter ved navn Astrid Anderberg?
– Ja, fastän hon var lika mycket skulptör. Men hon är död nu.
– En død billedhugger i Östermarie, Astrid Anderberg?
– Ja, så skulle vi kunna summera. Men glöm det nu. Jag undrar var i museet jag kan se hennes kattor, hundar och fåglar…
– Skabte hun hunde og katte og fugle?
– Just. Men var hittar jag henne?
– Men du sagde lige, at hun var død…
– Ja, jag uttryckte mej lite slarvigt. Jag menar var i museet hittar jag hennes grejor?
– Hendes ting?
– Ja, så kan vi säga…
– Vil du finde varerne efter Anna Anderberg, der døde, men boede her på Bornholm?
– Ja, så skulle vi kunna säja. Men hon hette Astrid.
– Jeg har aldrig hørt om en potter ved navn Astrid Anderberg. Men vi har mange aktive kvindelige keramikere her i Bornholm, for exempel Maja Frendrup og… Men ingen af dem er selvfølgelig døde.
– Ok, tack för hjälpen. Jag går runt själv och letar reda på henne, Astrid Anderberg…
– Ja, gør det. Held og lykke til. Og hvis du har spørgsmål, spørg bare. Men som jeg sagde, har jeg aldrig hørt om Astrid Anderberg… Og jeg har arbejdet her i mange år … Men ingen Anna Anderberg…

Jag gick hela varvet i det ljusa museet. Många sekelsiftesmålningar av Anna och Michael Ancher, Marie Krøyer, Laurits Tuxen och Holger Drachmann. Många modernare målningar, mycket abstrakt, mycket politiskt korrekt och inkorrekt. Men ingen keramik och inga hundar, kattor eller fåglar av keramikern och skulptrisen Astrid Anderberg.

Byn där Astrid och Bengt bodde hittade jag inte. Och jag fann inte ett spår av Astrids keramik. Ändå har de bara varit döda i tio år. Jag cyklade vidare och funderade på hur Hjalmar Söderberg skrev…

”Allt förbleknar och blir till dröm.”

Ungefär så här kan kanske Astrid och Bengt Anderberg ha sett fälten och havet mot norr när de spejade ut från sin gård i Östermarie. Du kan förresten se en film om Bengts syn på livet och döden och den eviga tiden – här.

 

 


 

Taggad , , ,

då var det 30 augusti 2014

Det är i dag fyra år sedan kulturorganet träffade en av Sveriges bästa satirtecknare, Lars-Erik Håkansson eller signaturen ”lehån”, med hustru Gunnel sommarboende i Södra Möckleby. Reportaget från det mötet kom långt senare, i september samma år. Klicka här för att läsa det. Där kan du också se flera av ”lehåns” vassa teckningar.

I dag tecknar lehån mest ”till husbehov”. Marknaden för satirteckningar och för teckningar över huvud taget har krympt drastiskt. För bara 20 år sedan skulle en tidning av rang alltid ha bra teckningar. Tiderna förändras. Läs mer om lehån här.

 

 


 

Taggad , ,

sandby borg – årets fynd

Det har grävts i år igen i Sandby borg. Tidigare sades att den dåliga vägen skulle omöjliggöra fortsatta grävningar. Men en insamling gjorde snar nytta. Den nya vägen är helt ok och en förutsättning för fortsatta grävningar. Grävningarna har pågått sedan 2010 och hålls dagens takt är de inte avslutade förrän om 50 år.

Enligt Östra Småland finns nu 400 nya fynd att konservera och analysera.

– Vi hittade minst två individer, kanske tre, berättar arkeologen Helena Victor för tidningen.

Hittills har man funnit ett 30-tal kroppar, en tredjedel av dem barn. Men ännu finns inte ett spår efter kvinnor.

Som kulturorganet tidigare har berättat överfölls och dödades borgens invånare vid ett anfall för ungefär 1 500 år sedan. Läs mera här.

Årets grävning blev bara fem dagar lång. Den syns här igenlagd, mot havet.

Samma område mot väster. Mindre än tio procent av borgen är hittills utgrävd.

 

 


 

Taggad , , , ,

capellagården – en fridfull oas

Det finns få ställen som utstrålar sådan harmoni som Capellagården i Vickleby. Gården med sina charmiga byggnader är centrum, och i dess trädgårdar, snickerier och keramikverkstäder bubblar skaparlusten. Utbudet i salonger och planteringar blir en blandning av klassisk stilkänsla och ungdomlig leklust.

Nedan blandar vi textlösa bilder av hantverk med trädgård hej vilt, utan namn, utan titlar, utan information. Den enda avsikten är att försöka ge en ren helhetsbild av ett stycke öländsk kulturhistoria.

 

 


 

Taggad , ,

då var det 5 juli 2012

För sex år sedan var kulturorganet och ett 50-tal andra människor på en visning av Kungsgården i Ottenby, ni vet den där stora vita eleganta villan som ligger nån halvmil innan Öland tar slut nere vid fyren Långe Jan. Att döma av klädseln på bilderna var det inte alls lika varmt som i dag. Dessutom är gräsmattorna gröna vilket i dag känns nästan overkligt. Gröna gräsmattor!

Du som vill läsa bildreportaget från 2012 klickar här. I det träffar du också Britt Wiström. Vi tittar också in i det magnifika Ottenby Konstmagasin.

Pappa Hans Wiström vid ladugårdsknuten.

Den vackra huvudbyggnaden på Ottenby kungsgård, byggd 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall.

Visserligen börjar det kvällas men det är märkligt hur folk är påpälsade – som för vinterväder!

Pappa Hans och sonen Andreas berättar om gårdens långa historia.

Visst är det en stilren entré!?

På väg mot parken bakom huvudbyggnaden.

Enkel fasad. Räta linjer. Inget prål.

Här bodde rättaren. – Rättaren ansågs inte fin nog att få gå ut mot gården, berättade Andreas. Han skulle gå ut i riktning mot ladugården och sitt arbete där. Basta!

Huvudbyggnadens baksida.

En viss skillnad mot dagens ladugårdsbyggen!

2012 gick här 460 kor i lösdrift.

Lusthuset väster om huvudbyggnaden.

Det börjar mörkna i parken där det nybyggda lusthuset avtecknar sig i silhuett. Från det har man en vidsträckt utsikt över strandängarna ned mot havet.

 

 


 

 

Taggad ,

då var det 26 juni 2013

_ _ _ och Janne ”Loffe” Carlsson höll låda, berättade historier och trummade så vilt att hela Ottenby Konstmagasin vibrerade.

Här kan du höra Pierre Swärd släppa alla hämningar och ursinnigt gå lös på sin hammondorgel medan Loffe kämpar för att hänga på med trumstockarna. Blogginlägget från 2013 kan du läsa här.

 

 


 

himmelsberga

Så här i midsommartider passar det bra att titta in på Himmelsberga strax väster om Långlöt på Ölands östra sida. En summering av museets mål och mening hittar du här.

Nedan kan du vandra omkring bland hus och odlingar och även titta in i en och annan stuga – och en ladugård för kor – utan bildtexter.

Hela redaktionen vill passa på tillfället att hälsa alla våra läsare en riktigt Glad midsommar!

 

 


 

Taggad ,

flisa vid flisa

I trakterna av Gillberga på Ölands nordvästra sida dominerar den gråvita kalkstenen på alla sätt. Allt tycks byggt av den, hus, murar, vägar.

För inte så länge sedan användes ox- eller hästdrivna så kallade ”skurvandringar” för att skura (slipa) kalksten. Senare gick man över till vinddrivna skurkvarnar. Dessa användes ännu in på 1930-talet. Inom kort titta vi mer på skurkvarnen i Jordhamn. Skivorna på bilden är maskinslipade.

 

 


 

Taggad , ,

föraning om biblioteket i Södra Möckleby

Ska biblioteket i Södra Möckleby bli kvar i nuvarande byggnad eller ska det flyttas till Alungården – som vissa vill? Byborna vill annorlunda. En protestlista med närmare 500 namn har överlämnats till kommunen. Bibblan ska ligga kvar där det ligger!

Enligt gårdagens Östra Småland har Mörbylånga Bostads AB fått i uppdrag att se över kommunens lokaler i Södra Möckleby och en eventuell flytt av biblioteket. I artikeln säger Jonas Everbrand, vd vid Mörbylånga Bostads AB:

”- Vi utreder frågan. Biblioteket finns i ett gammalt hus som behöver underhållas, absolut, men jag vet inte exakt skicket. Vi har plöjt ned rätt mycket pengar, bland annat i ny uppvärmning, så vi har inte haft för avsikt att lämna byggnaden.”

”Han räknar med att kunna lämna en rapport efter sommaren. _ _ _ – Sedan är det politikerna som ska besluta.”

Alvarsamt2:s samlade redaktion vill höja varningsflagg. Hur kan man plöja ned rätt mycket pengar och installera värme i en fastighet som man inte vet skicket på?

Redaktionen vill också påpeka att det är val i höst, den 9 september. Rapporten om fastighetens skick ska lämnas ”efter sommaren”… Kan upplägget av frågan vara så listigt att rapporten lämnas efter valet – för att valda politiker (läs ”de som tror sig bli valda”) allsmäktigt ska kunna flytta biblioteket till Alungården?

Den som lever får se…

Intresserade uppmanas ha kulturorganets Dialog i minne när ni går till valurnorna i höst. Klicka här för att se vad våra kommunpolitiker sagt i biblioteksfrågan. Minns också att bara 28 av 49 fullmäktigeledamöter tyckte det var värt att svara på vår seriösa fråga, den kanske viktigaste i Södra Möckleby just nu.

Håll koll på ickesvararna! Du kryssar väl ingen politiker som inte svarar på seriösa väljarfrågor?!

 

Sune Flisa
tf ledarskribent

 

Taggad , , ,

bruddesta fiskeläge

Bruddesta fiskeläge – i den lokala informationen kallad Bruddestad fiskeläge – ligger mellan Djupvik och Äleklinta på norra Ölands västsida. Mellan Äleklinta och Sandvik cyklar du på väg med svindlande vacker utsikt mot havet.

De renoverade fiskebodarna hade främst två syften. Där förvarades fiskeredskapen och där kunde man sova över. Vädret växlade snabbt här – då som nu – och vid plötsliga stormar måste man rädda fiskeredskapen från att slitas sönder.

Den lilla restaurerade fiskebyn består av nio sjöbodar. De är byggda i kalksten med tak av vass.

Fiskeläget har rötter i tidigt 1800-tal. Det användes främst av invånarna i Korntorp och Askelunda.

Här fiskade man ål med så kallade ”håmryssjor”. De var fästade med en krok i berget, så kallade ”håmstånd”. Rester av sådana kan man fortfarande se.

Vackert tak av vass. I södra änden av fiskeläget finns en källa där vatten än i dag droppar ur berget. Se bilden nedan.

Något till vänster om mitten rinner och droppar källans vatten än i dag utmed bergsidan .

Alla dörrar på bodarna är låga, runt en och en halv meter.

Under 1930-talet började man här att fiska ål med bottengarn. De gav mycket större fångster än håmryssjorna.

Här fanns också en vinddriven skurkvarn och tre kalkugnar. En av dessa har hembygdsföreningen rustat upp. I kommande filmer cyklar vi mellan Djupvik och Bruddesta fiskeläge och mellan Sandvik och Djupvik.

 

 


 

Taggad , , ,

sångglädje

Första april var det fullt ös i Södra Möckleby kyrka. Jag hann bara se början, ett påskdrama av Margaretha Holm Magnusson. I det uppträdde bland andra dessa begåvade och dansanta sångfåglar… Slå på högtalarna, vik undan eventuella mattor, klicka igång videon och skaka loss!

 

 


 

Taggad ,

repslagarmuséum

Ibland ser man inte skogen för alla träd… Jag tuffade långsamt genom det numera skrämmande folktomma Mörbylånga. Och vad såg jag!? Jo, ett muséum! Ett repslagarmuséum! Jag har väl åkt där hundra gånger utan att se det. Enda ursäkten: Museet är inte större än en friggebod.

Mer om det kommer småningom…

Intressant historia finns överallt. Överallt!

Sober färgsättning och vacker skylt.

En gång i tiden kunde jag nog femtio knopar. Kan jag tre i dag?

Ett repslagarmuséum ska inte ses utifrån som här. Det ska ses inifrån! Varför det? Jo, det finns nog inget hantverk som luktar så gott som repslageri.

 

 


 

Taggad , ,

film och teater i södra möckleby

I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.

Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…

PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.

 

 


 

Taggad , , , ,

Då var det 4 december 2011

Denna dag för sex år sedan besökte bloggen Föreningen Gärdslösa Prästgård. På fotot från kontoret ser vi styrelseordföranden Gun Nilsson och styrelseledamoten och författaren Anders Marell. Båda har fortfarande samma uppgifter i föreningen, som har nära koppling till Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner.

Huvudbyggnaden sommaren 2011.

En på många sätt märklig diktare. Läs mer om honom här.

Böcker, böcker, böcker… Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Gärdslösa prästgård. Foto från sommaren 2011.

Taggad , ,

breaking news: Sune Flisa sparkad!

Efter ett långt redaktionsmöte på alvarsamt2 har chefredaktören Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist beslutat sparka mångårige medarbetaren och ledarskribenten Sune Flisa.

– Det är med tungt hjärta jag ger Sune silkessnöret, sade hon i morse till den samlade världspressen på hotell Lyckobringaren på södra Öland. Men hur drivande och duktig Sune än har varit kan vi inte tolerera det fysiska våld som häromdagen drabbade vår medarbetare Ingvar-Charm-Knubbendorpf. Att herr Flinta var berusad vid tillfället kan inte – och ska inte – ses som en förmildrande omständighet. Därmed har jag sagt mitt. Pressträffen är over and out.

Många i det samlade internationella pressuppbådet uttryckte stor förvåning efter mötet, en reaktion som Sune Flisa själv kommenterade med orden:

– Precis som ni är jag förvånad över att jag Sune Flisa stod ut så länge i denna redaktions bottenskrap av lugubra nollor. Nu blir det facket och stämningsansökan, sannolikt riksrätt och en grandios revansch i Europadomstolen. Lita på mej, jag kommer tillbaka. Jag har haft många motgångar, men segrarna är tusenfalt fler. Leve sanningen! Leve kulturen! Vive la France!

Därefter lämnade Sune Flisa rummet till av stundens allvar diskreta applåder, gående i trankil marschtakt med blicken fixerad vid fjärran nya mål…

texten uppdateras kontinuerligt…
Taggad ,

filmbranschen enig: årets bästa uppföljare!

Medan ovationerna och priserna fortfarande haglar över vår stolte filmare Sune Flisa förvånar han världen på nytt: En uppföljare till det nyskapande eposet Fredagskväll i Södra Möckleby premiärvisades i går kväll i den lilla finska staden Joensuu, nära ryska gränsen!

– Jag ville undvika uppmärksamhet med Lördagskväll i Södra Möckleby, förklarar Sune. Men det gick inte. Folk i biografen blev som vansinniga. Applåderna ville aldrig ta slut. Det blev vodka och slagsmål och efter omplåstring kördes filmen en gång till. I dag sveper filmen fram som en sisustorm över hela Finland.

I finska filmtidningen Laatikko Laatikko Riutta bjuder Sune på pikanta detaljer ur skapelseprocessen:

– Kan man göra en bättre film än ett mästerverk? Fellini trodde inte det. Men jag visste det – och lyckades. Storyn är grymt bra, skådespelarna på topp. Jag rullar in verkligheten i åskådarens längtande hjärna och fyller den med verklighetens pulserande mycelium och saltar och pepprar med skimmer, boss och taggtråd. Jag gjorde det som ingen trodde var möjligt.

Enligt uppgifter i Laatikko Laatikko Riutta kunde kvaliteten maxas tack vare ny teknisk utrustning.

– Det stämmer. Jag fick äntligen tillfälle att använda min bästa kamera, berättar Sune, en Debrie från 1922 som jag ärvt av morfars mosters farfar. Att jag sedan hade lyckan att hitta en trådbandspelare GIM 3258 från 1947 som medelst en fiskelina och lite tejp kunde synkroniseras med Debriekameran är nästan för bra för att vara sant. Men så är det… Stora skapare har tur. Den ingår så att säja i ”skapelsens omedvetna aura”, om du förstår vad jag menar…

På måndag lämnar filmen Finland för att svepa vidare ut över världen. Till Öland kommer den på julafton.

– Jag vill ge ölänningarna den bästa julklapp dom kan få, säger Sune och avslutar med ett citat av Johann Wolfgang Goethe:

”Le chef-d’oeuvre de Dieu, c’est le coeur d’une mère.”

 

* * *

 

Som alltid är alvarsamt2 långt före sin tid. Redan nu kan du se Lördagskväll i Södra Möckleby här på bloggen. Slå på högtalarna och klicka igång njutningen nedan!

 

Taggad , ,

sune erövrar världen

Det är höst. Det regnar. Det är långt till lön. Tillvaron är mest bråk och tjafs. Tidningarna tramsar, radio- och TV-tablåerna är lika förutsägbara som de psalmverser man som knatte tvingades lära sig utantill under fysiska hot. ”Vem får litteraturpriset i år? Vi spekulerar.” Samma, samma. Gud är död. Kim Jong-un lever. Livet är ett helvete. Men Alvarsamt2 kan nu likt en virtuell sol färga om den sotsvarta tillvaron till durgul! Läs och känn hur det underbara livet leker och bubblar och dansar och trallar igen – tack vare gode Sune!

* * *

Han gör det bit för bit. Land efter land. Kontinent efter kontinent. First wi take Manhattan, then we take Berlin.. Det handlar förstås om Sune Flisa som i går tilldelades det prestigefyllda filmpriset Video of the year för sin nyskapande action- och familjerulle Fredagskväll i Södra Möckleby. Priset delades ut i Manila i Filippinerna. Sune mottog silverbuckla och 450 000 USA-dollar ur kulturminister Mingwang Zu Chepsdoks hand under en oförglömlig partyliknande kväll med tusentalet inbjudna filmälskare från hela världen.

– Jag minns ingenting av festen, men håller just nu på att pussla samman en bild av den genom vänliga vänner, berättar Sune på en skrapig telefonlinje från en nattklubb i Tokyo. By the way, jag är snart färdig med uppföljaren, Lördagskväll i Södra Möckleby. Den blir faktiskt ännu bättre – hur nu det är möjligt.

Du som ännu inte har sett mästerverket – eller bara sett det några få gånger – kan fylla dina cineastiska skämsluckor genom att klicka här.

Alvarsamt2 gratulerar gode Sune för hans filantropiska insatser i mänsklighetens tjänst.

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad , ,

se filmen om albrunnaskeppet – i kväll!

Var du en av dem som såg invigningen av ”den nya” Albrunnastenen i våras? Eller missade du det historiska evenemanget? Strunt samma. Nu kan du se filmen om både stenen och Albrunnaskeppet. I Kastlösa skola. I kväll klockan 19:00. Biljett kostar futtiga 60 kronor. Välkommen. Mer om filmen kan du läsa här.

Taggad , ,

Sune flisas film drar fram som en hurricane över världen

Som Europas enda kulturorgan har alvarsamt2 i dag den stora glädjen att kunna presentera Sune Flisas senaste cineastiska mästerverk, Fredagskväll i Södra Möckleby. Recensenterna är lyriska. ”Filmen är en skoningslös uppgörelse med den borgerliga världens krystade ideal, ett brinnande försvarstal för den lilla individens icke alltid självklara rätt att gå sin egen smala väg”, skriver exempelvis den indiska filmtidningen Indian Cinema i en sju sidor lång drapa.

Sune Flisa reser just nu jorden runt i en marknadsföringturné för filmen och säger per telefon från en stökig nattklubb i Berlin att ”Det känns bra att ett livslångt projekt nu har äntligen kunnat slutföras utan inblandning av den svenska kulturvärldens Åsa Nisse-figurer, filminstitut och andra korrupta stiftelser där kompisar ger stålar till kompisar”.

Slå på högtalarna och klicka igång den mångfasetterade revelationen nedan!

Taggad , , ,

klapphuset

Det låter som en leksaksaffär i juletider, Klapphuset. Men det är ett gammalt tvätthus, där främst kvinnor tvättade och klappade sin tvätt i Östersjöns vatten. Detta är det enda kvarvarande klapphuset av Kalmars tidigare fyra. Det är dessutom det enda kvarvarande i hela Skandinavien. Och det är verkligen sevärt, miljön är unik.

* * *

I de fyra ”tunnorna” stod tvätterskorna nedsänkta en bit i vattnet för att komma i bekvämare höjd till tvätten i vattnet.

En tunna. Jag kan tänka mig att det inte kändes alltför frestande att kliva ned i den under vintern och börja jobba med tvätten i det nollgradiga vattnet.

Väggarna går bara en kort bit ned i vattnet. Där solen skiner in ser man både vattenväxter, småfisk och maneter.

Trots att denna miljö känns helt passé används tvätt- och klapphuset än i dag. Det påstås att färger i exempelvis trasmattor blir extra klara vid tvätt i det svagt salta vattnet. Tror du mig inte är det bara att prova. Det står öppet september ut.

Klapphuset byggdes 1902-1906 och står starkt och fräscht. ”Läppstiftet” i bakgrunden restes 2002 och har redan mängder av fel och kostsamma brister.

Taggad ,

Loffe

Janne ”Loffe” Carlsson har dött, 80 år gammal. Alvarsamt var med på en spelning han gjorde på Ottenby Konstmagasin 2013. Slå på högtalarna och klicka här för att lyssna på ett intensivt gung-gung med Loffe och kompisen Pierre Swärd. Vill du också läsa inlägget och se de andra bilderna klickar du här.

Taggad , ,

vår utmätta tid

Jag är inne i en Vilhelm Moberg-period. Jag slukar titel på titel. I allt han skriver finns döden bakom hörnet. Få kan som han förmedla dödens existens. Döden finns där som livets punkt, hur mycket vi människor än tänker bort den. I modern tid har vi blivit duktiga på att förringa döden, skjuta den ifrån oss. Vi säger gått bort i stället för dött. Vi skriver lämnat oss i stället för dött. Att läsa Moberg är att inse det katastrofala – och därmed trigga livslusten. Utan vår historia är vi ingenting. Och utan döden skulle vi bli olidligt självgoda.

Att vandra planlöst på kyrkogårdar har alltid tilltalat mig. Där står vi öga mot öga med vårt öde i en ofta seren miljö. Livsglädje blandas med dödsinsikt. Under promenaden runt kyrkan i Stenåsa hade jag Mobergs mästerverk Din stund på jorden i tankarna. Den läser jag vart tredje år – för att hålla insikten om döden levande.

C H Jonsdotter föddes för 221 år sedan. Tack vare gravkorset känns hon fortfarande en aning närvarande, även om hon i dag har varit död i 147 år.

Inne på den lummiga kyrkogården i Stenåsa vilar friden. Denna dag råder samma stillhet utanför murarna. 

Gravstenar, murar och träd i harmoniskt samarbete. Kyrkogården i Stenåsa hör till mina favoriter, liksom den i Segerstad.

Taggad , , ,

MMM = Motormännens medier

Snart orkar jag inte öppna en lokalblaska. Är det inte bränna gummi så är det nostalgiska mopedträffar, bilträffar, putsat – ju blankare desto bättre. Avgasrök går hem – från gamla moppar eller trimmade monsterbilar spelar ingen roll. Det är amerikanare, raggarnostalgi, veteranbilar för halva prenumerationsslanten. Och snart kommer de devota reportagen om kungen bakom ratten. Jag lovar, skicka en inbjudan till en lokalblaska om ”blanka bilar” så kommer dom lika säkert som att Sune Flisa snart byter tidning.

Sune Flisa
ledar- och kulturskribent
Taggad ,

filantroper, barn och sponsring

Filantroper växer inte på trän. Men en filantrop ligger bakom den trädstinna Stadsparken i Kalmar. Han var grosshandlare och politiker och hette Johan Jeansson. Det är hans slantar som bekostat den vackra oasen med så många rara träd från hela världen.

I dag är det vanligare med sponsorer. Men en sponsor vill till skillnad från den äkta filantropen ha något tillbaka. Därför kan en sponsor aldrig klassas som filantrop.

I går gick vi i den filantropiska parken där det dansade små barn i – vad jag tror – sponsrade västar…

Stadsparken i Kalmar har även damm med tärnor och änder som ger fullständigt katten i om parken är pröjsad av filantrop eller sponsor.

Befjädrad tiggare med mycket gott självförtroende. Hon ryggade inte för något.

”Maxutslagningen” är ännu inte uppnådd i parken. Vi blomälskare har alltså mer att vänta…

Dansande barn i projektet ”Fånga vinden”. 180 dansanta ungar lever ut sin glädje i projektet som du kan läsa mer om här. De gula västarna är sannolikt sponsrade av Bravida.

Hur fångar man vinden? Så här så klart!

Johan Jeanssons filantropiska donation till kommunen resulterade i en park som drygt hundra åre senare blev utsedd till Sveriges vackraste stadspark (1985).

Parken klassa som en romantisk park i engelsk stil. Personligen tycker jag träden i parken är ”viktigare” än blomstren.

Kan man krångla till det ska man göra det. Detta är ett av de märkligaste träden i parken. Vi ser mittpartiet av stammen.

De 3 300 plantorna prunkar på 500 kvadratmeter. I parken finns nästan 50 örter, gräs, lökar och rosor. Sorterna är valda så att det finns blommande växter från mars till slutet av oktober.

Taggad , ,

okonstlat konsthantverk

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle uppmärksamma annat än blommor och trädgård på Capellagården, just med tanke på att gården/skolan är formad av en betydande estet, möbeldesignern Carl Malmsten.

Det blir tydligare ju längre man lever: Endast det enkla – men ändå genomtänkta – kan på sikt överleva, bli tidlöst, klassiskt. Det pråliga, perfekta och tillgjorda möter sotdöden. På Capellagården är allt enkelt utformat, vare sig det handlar om bänkar, vattenkanaler, dammar eller planteringar. Denna flärdfrihet ger utrymme för tanken.

* * *

PS. Framöver gör jag nästan alla bilder 2 000 pixlar breda i en bildbehandlingsmetod som gör att de inte ”krispar” vid annan visning än i 100 procent. Vill du se en bild större klickar du en gång i den. Ser du då ett litet förstoringsglas med ett + i kan du klicka en gång till och få upp bilden i 100 procent – utan irriterande ”krispningar” på grund av eventuell skärpning. På grund av tidsbrist låter jag numera PhotoShop göra bilderna automatiskt genom ett egenhändigt hoptotat skript.

Taggad , ,

mystiska kullar

I februari 2016 lade vi märke till några märkliga små kullar alldeles söder om Karl X Gustavs murs västliga ände. Du kan se dem här. Nyligen tog vi nedanstående bilder där vi ser kullarna från sidan, från norr. Och mystiken tätnar. Vad ligger där under gräset?

Taggad ,

och snön la sig…

… på åker och på alvar, på flishällar och i skogar – och på Gettlinge gravfält.

Taggad

det spårbundna tänkandet

Mörbylånga kommun ska satsa på två kulturhus. Ett i Mörbylånga, ett i Färjestaden. I Mörbylånga investerar man 0,3 miljoner kronor. I Färjestaden talas det om 40 miljoner. Det skriver Östra Småland i dag.

Det jag kan skriva är att vilket parti som än har makten i dagens Sverige är mönstret detsamma: Stor ska bli större. Bra ska bli bättre. Rik ska bli rikare.

Taggad ,
Annonser