Kategoriarkiv: kyrkor

Kasta ut politikerna ur kyrkan!

En kyrka på fallrepet backar in i den totala förvirringen… Inga banderoller i världen hjälper. Nu måste politikerna ut ur kyrkan!

”I strävan att säga vad alla andra säger tappar kyrkan bort sitt grundläggande uppdrag och blir meningslös,” skriver i dag sex medlemmar i Frimodig kyrka i ett debattinlägg i Barran. Ett av deras mål är att avpolitisera kyrkan.

Sextetten har naturligtvis rätt. Kulturorganet har tidigare skrivit om hur kyrkan utvecklas mot ett profant kaffedrickningssällskap där huvudmålet är att mötas och ha trevligt. På så sätt gräver ett trossamfund sin egen grav. I takt med att de automatiskt värvade medlemmarna i landets största företag dör och ytterst få nya tillkommer – går det sannolikt att matematiskt räkna ut när storföretaget Svenska kyrkan går i putten, trots mångmiljardstora ägor av skog, fastigheter och aktier. Och en konkurs är givetvis det enda logiska slutet för en sammanslutning som så gravt avviker från sin egen ursprungliga målsättning – att tjäna gud.

I Svenska kyrkans utveckling ser vi samma slags tendenser som i vårt största politiska parti, socialdemokraterna. Man hade från början ett klart mål. När det uppnåtts blev man som de andra partierna: Ett förvaltningsparti utan egen kurs med enda syfte att behålla makten och försöka minnas det ursprungliga. Men hjälp – vad 17 var det vi ville en gång i tiden?

Svenska kyrkan är i grund och botten en storföretagskonstruktion som genom fokusering på ekonomisk utveckling tenderar att bli som vilket annat pengastyrt företag som helst. Jesus skulle nog ha skrattat gott åt kyrkor där marknads- och åsiktsgycklare i samarbete med politiker kan göra olika slags sakrala, politiska och profana karriärer behäftade med pretentiösa titlar – mot ständigt bättre löner, större ägande och bättre pensioner tack vare en hårddriven ekonomisk profan politik.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

På spaning efter den grupp som flytt

I flera månader har jag tänkt ont om kyrkfolket i Ås. De två sittmöblerna försvann redan i våras och jag tänkte att ”nu har dom redan tagit in dom för vinterförvaring – dom tål ju i stort sett ingenting”. I stället för att sitta skönt vid bord har jag fått sitta i soffa utan bord vid minneslunden.

Men tankarna har gnagt, tvivlet har då och då ansatt mig. Har de verkligen slängt in stålmöbler för vinterförvaring redan i maj? Har dom blivit så tokiga? Eller är möblerna stulna?

Hur som helst, jag har letat, frågat mig fram… Inget napp. Förrän i dag! Där stod dom plötsligt rakt framför näsan på mej – vid Gräsgårds kyrka!

Jag sa högt:

– Fader vår som är i himmelen, äntligen har du gjort nåt bra för mej! Låt dom stå här nån månad till men flytta sen tillbaka dom till kyrkan i Ås. Uppfattat?

Jag fick inget svar. Men det gör mindre. Jag har fått mina sittmöbler åter.

Sittgrupperna återfunna! Det gäller att ha tumme med gud.
Märkt , , , ,

Kyrka utan tro

”Det är inte bara i en positiv mening kyrkan kan beskrivas som en professionaliserad kyrka, med strateger och specialister inom vitt skilda områden såsom pedagogik, information, miljö, klimat- och jämställdhetsfrågor_ _ _ Ibland ger den intryck av att vara en kyrka som drivs av de anställda, inte sällan för de anställda och deras familjer, betalt av de många som sällan eller aldrig sätter sin fot i kyrkan.”

Det skriver Kjell Kallenberg, prost, i en lång debattartikel i gårdagens SvD. Kallenberg ser en kyrka i kris, med stort och ökande medlemstapp. Han förutspår dramatiska konsekvenser i närtid.

”Flera politiska partier driver sina agendor i och genom kyrkan. Det påverkar även innehållet. Svenska kyrkan utvecklas snabbt, inte minst på grund av en accelererande inre sekularisering, från ett trossamfund på evangeliets grund, till en livsstilskyrka.”

Jag kan inte uttrycka det bättre själv. Jag har tidigare skrivit att kyrkan har tonat ned det religiösa budskapet för att i stället utvecklas till en trivselklubb, ett forum för kafferep med sju sorters kakor. Det blir naturligtvis kyrkans snara undergång.

Kjell Kallenberg föreslår två omedelbara åtgärder för att klara kyrkans kris:

  • Stoppa försäljningen av kyrklig egendom_ _ _.
  • Halvera personalstyrkan.

Tyvärr är förslagen på sikt verkningslösa. Man kan inte driva en kyrka utan en tro, utan en religion, utan religiösa människor. Då är det bättre att inse att det är hög tid att lägga ned det religiösa helt och i stället satsa på bingo, padel, inomhusboule, kafferep, parti- och byutvecklingsmöten.

Sune Flisa
chefredaktör

Utveckla den profana kyrkan!

Kyrkans framtid stavas deg – till löner och kafferep.

*****

Förvandlingar är intressanta. I den moderna historien har vi sett hur exempelvis socialdemokraterna har omvandlats från ett arbetarparti med kämpaglöd till ett i praktiken borgerligt välmåendemaktparti, helt utan kurs mot nya djärva mål. Vilka är vi? Vad vill vi? Vart går vi? Vad vill vi mer än att önska alla människor välstånd, pengar, villor, husbilar? Något svar finns inte. Man vandrar mumlande vidare i labyrinten med bindlade ögon.

En annan förvandling genomgår Svenska kyrkan, denna kapitalistiska mastodont som numera lever vid sidan av staten som vilket multinationellt företag som helst. Man förvaltar sitt pund för bästa utdelning; degen ska in, räkningarna betalas. När jag var ung var kyrkan de religiösas näste, i dag är den förvandlad till en högkapitalistisk trivselklubb med kaffe-och-kakor-träffar som viktigaste mål. Det är ett förfärande dubbelspel präster och biskopar för bakom vitkragar, kräklor och mitror. Gud är sedan länge död men vi måste trots allt få våra löner, vi har också räkningar att pröjsa! Glöm skam och budord. Nu ska vi ha trevligt, dricka kaffe och prata och riktigt rå om varandra!

I dagens Barran läser jag lång och välskriven debattartikel om Svenska kyrkans framtid och mål. Alla är välkomna. Men till vad? Till kaffe och kaka? Till nåt slags religiöst forum? Nej, då är kyrkan fel ställe. I den långa texten nämns inte ett enda ord om religion, gud, Jesus eller bön. Nej, glöm gud och satsa på synliggörning. Kan influencers synas kan vi. Som alla kapitalistiska bolag måste vi sticka ut. Var positiv, för fan!

Hur jobbar man då i ett tidigare sakralt bolag som blivit profant och vinstdrivande? Svaren är många. Enligt artikelförfattarna är grunden lagd genom 5,8 miljoner medlemmar. Dock nämns inte med ett ord att dessa är ”tvångsanslutna genom sin födelse till denna jord” på ungefär samma sätt man föds in i vissa kommunisktiska system. En kyrka utan tro är naturligtvis dödsdömd, på sikt. Men dödsprocessen kommer att ta tid och bli plågsam. Man har nämligen – enligt artikeln – många mål och många planer på hur man ska utvecklas som företag och – utan att säga det – samtidigt genomlida sotdöden som religiöst centrum.

Går det inte att locka med gud, Jesus, psalmer, domedagspredikningar och bannbullor går det desto lättare med ett tidsgodkänt miljötänk, en portion politisk mittfåraambition, ett stänk ”hållbar utveckling”. Författarna menar att Svenska kyrkan som stor skogsägare också kan gå i täten inom klimat- och miljöområdet. Kyrkan ska sluta använda fossila bränslen och bidra till en grönare utveckling. Även den sociala hållbarheten ska stärkas. Mera kaffe och kakor! Kyrkan ska också delta i den allmänna debatten, formulera visioner och ta ställning i viktiga frågor.

Min gud, varför har du övergivit mig? Som tänkande människa frågar jag mig givetvis hur länge en sån kameleont som Svenska kyrkan kan finnas kvar nu när gud är död och visioner, hållbarhet och allmänt ”tycka-helt-rätt-i-alla-slags-frågor” helt har tagit över den ökentorra och andefattiga agendan.

Svaret stavas pengar. Så länge kyrkans enorma egendomar ger frisk deg finns det profana företaget kvar. Och vem vet, kanske blir kyrkan inom kort en spektakulär tummelplats för riskkapitalister och män(!) med visioner. Varför inte producera annat än ”lagom-balanserade-Svensson-uppfattningar”? Kanske några nya sågverk? Ett filmbolag eller två? En fabrik för att massproducera kaffekannor? Ett kakbageri? En nätshop för skogsägare med motorsågar och skyddskläder? Och så många lokala kaffedrickarklubbar på det!

Framtiden mot undergången ligger väl stakad.

Märkt

Kåseri: Skapades verkligen kvinnan av Adams revben?

Måndagen den 17 maj sammanträder styrelsen för Torsås Betong AB för att bland annat ta del av redovisning samt fastställa resultat och balansräkning för 2020.

Om vi byter ut ordet styrelsen mot kyrkofullmäktige och Torsås Betong AB mot Torsås pastorat får vi inledningen på helsidesartikel i Barran 8 maj. Rubriken lyder: Pandemin har gett oss ökat självförtroende. Vi får veta att Svenska kyrkan i Torsås har anordnat trädgårdsträffar, gjort i ordning prästgårdsträdgården och att man söker ny präst. Prästbrist råder.

Man kan få uppfattningen att artikeln handlar om en Komvuxkurs i personlighetsutveckling, alternativt en syjunta för både kvinnor och män. Men ämnet är Svenska kyrkan, detta månghundraåriga religiösa storföretag som inte överlever genom genuin tro, utan genom att bland annat förvalta sina enorma egendomar. Den drivs som vilket annan storindustri som helst. Degen måste in, vinst är förutsättning för framtida existens. Och den är inte självskriven; medlemsantalet rasar konstant. 1972 hade man fler än 7,7 miljoner genom födseln automatiskt anslutna medlemmar, nu är man långt under 6 miljoner. Det är en föga djärv gissning att endast en mycket liten skärv av dessa verkligen delar Svenska kyrkans religiösa uppfattning.

Det är därför vi läser så utstuderat profana texter om kyrkan i dag. Förr var det dundrande budskap om gud, synd, Jesus, tron, dopet, skuld, skam, död. Det var också mycket snack om den helige anden, om jungfrufödsel och om hur kvinnan skapades av Adams revben. Men det tugget har väl i kvinnorörelsens tid taggats ned, liksom det om syndafloden, arken och Noak. I dag handlar det mest om fika med bullar, musikunderhållning och trivsel. Det var länge sen man hörde min ungdoms fasansfulla domedagsbeskrivningar från religionens mörka bakgårdar, många gånger befolkade av maktfullkomliga präster, måna om att bygga upp egna imperier.

Men visst poppar det fortfarande upp sakrala rester ur exalterade prästmunnar då och då. Senast 3 april i Barran skrev Thomas Hård af Segerstad, präst i Nybro: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden. I kyrkor över hela världen ropas i dag detta ut – ja, åtminstone i kyrkor där det får firas gudstjänster – att han som var död, fastnaglad och avrättad på ett kors och därefter lagd i en grav, att han lever. Jesus lever. Han har besegrat döden och väckts till liv av Gud Fadern i himmelen.”

Kulturorganet har två gånger skrivit till Barometerns chefredaktör Anders Enström för att få hans syn på dylika fake news. Vi frågar om man får påstå vad som helst i en nyhetstidning av i dag. Tyvärr får vi inga svar, trots både svarsporto och smärre ”uppmuntringsbidrag” genom bifogad tjuga. Men vi förstår tystnaden. Kyrkan och gammelblaskorna har det kuckimaffens tillsammans. Kyrkan formligen öser in annonser och blir därigenom ett gudomligt stöd på en svikande marknad. Och som bekant sågar man inte av den gren man sitter på.

Det är en märklig värld vi lever i. Förr var Svenska kyrkan en religionens bastion med bombastiska och varnande budskap som ingen levande själ kunde förstå. I dag är den som vilken trivselklubb som helst, som bowlingklubben, skytteföreningen eller det lokala älgjaktslaget.

– Var så god. Ta en kaka till!

Märkt

Öppet brev till Barrans chefredaktör

Obs. För den som har svårt att skilja äpplen från päron måste vi understryka att denna text inte handlar om religion, utan om pressetik. Kulturorganet är för religions- och åsiktsfrihet. Vi står också bakom åsikten om alla människors lika värde. Detta hindrar oss dock inte att tycka, tänka, ironisera, spexa och ifrågasätta – till och med kritisera.

Allan von Kompost
redaktionschef

Under påsken hängde denna banderoll från tornet i Gräsgårds kyrka. Texten lyder: Kristus är uppstånden.
Några dagar senare hade hela klabbet slitit sig för att fastna långt ned på kyrkbyggnaden – en ledsam syn. Inte heller denna gång kom den utlovade, en besvikelse vi på redaktionen förstår. Dock måste vi allvarligt ifrågasätta den text som publiceras i gammelmediet Barran.

*****

2 januari skickade jag ett brev till chefredaktören för gammalblaskan Barometern, Anders Enström. I brevet ställde jag några enkla frågor efter att ha läst en betraktelse med iögonenfallande och uppenbara fake news.

Inget svar.

Nu skriver jag igen efter att ha läst en text under påsken som fått hela kulturorganets redaktion att ifrågasätta gammelmediernas exklusiva rätt att torgföra de mest fantasifulla påståenden utan att visa minsta vilja att undersöka, faktakolla, analysera och se till att det man publicerar är sant – något gammelmedierna själva framhåller som viktigt i alla pressetiska sammanhang.

På flera kyrkor på södra Öland hängde under påsken banderoller med texten ”Kristus är uppstånden”. Vi ber om förståelse för eventuell felläsning, då banderollerna var mycket svårlästa i den hårda vinden.

Vi förstår mycket väl att det måste vara frustrerande att se att det man påstår inte inträffar. Religiösa har i långliga tider påstått att Kristus är uppstånden. Religiös utövning kräver innötning och upprepning in absurdum. Helst ska läran injiceras i späd ålder då barnet är som mest formbart. Ritualer är viktiga. Samma samma varje gång. Samma texter ska läsas vid givna datum, samma händelser ska upprepas och återupprepas, samma ord ska sägas om och om och om igen. Och samma ”fakta” ska nötas och tjatas in. Man ska inte tänka själv utan ledas in samma samma-korridoren, och den oliktänkande ska omvändas. Vi ser det överallt i världen, i lilla Knutby lika klart som på Balkan och i Mellanöstern.

Denna innötning pågår ständigt ständigt ständigt framför våra ögon. Och nu till bulls eye: Denna sammasammasoppa publiceras om och om och om igen i gammelpressen, utan minsta analys, kommentar eller ifrågasättande. Thomas Hård af Segerstad, präst i Nybro, inleder en betraktelse i Barometern 3 april så här:

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden. I kyrkor över hela världen ropas i dag detta ut – ja, åtminstone i kyrkor där det får firas gudstjänster – att han som var död, fastnaglad och avrättad på ett kors och därefter lagd i en grav, att han lever. Jesus lever. Han har besegrat döden och väckts till liv av Gud Fadern i himmelen.

Vi kan inte uttrycka vår fråga tydligare än så här: Får man påstå vad som helst i gammelmediet Barometern – en tidning med i alla fall något så när gott rykte?

Nu inväntar vi chefredaktörens svar…

Allan von Kompost
redaktionschef

Brev nummer två till Barrans chefredaktör.
Brevet åtföljs denna gång av svarsporto och en tjuga för ”tjänst redaktörer emellan”. Inför risken att beskyllas för bestickning eller försök till mutning har vi vår advokat Bertram Flisa liggande i standby-läge på sitt kontor i Shimla. Bertram är bror till Sune Flisa.

Märkt ,

Vertikala nyheter

Ventlinge kyrka i dag. Foto: Ingvar Charm-Knubbendorph.

Våra utsända reportrar har observerat banderoller hängande från kyrktornen i Ventlinge och Gräsgård. Att läsa av dem i den hårda vinden har inte varit enkelt men med hjälp av språkligt pusslande kom vi fram till texten Kristus är uppstånden.

Kulturorganet kan dock inte instämma i detta påstående. Trots stort sökpådrag och täta telefonsamtal med polismyndighet och räddningstjänst har ingen sett honom. Vi betraktar alltså nyheten – åtminstone tills vidare – som fake news.

Ingvar Charm-Knubbendorph
livsstilsreporter,
tidigare MMA-vrak.

Kartboken ”Var så god och sitt – på Öland” mot fullbordan…

Som ni kanske vet är Sune Flisa en flitig kyrkogårdsbesökare. På detta foto visar han en av två soffor för trötta ben på kyrkogården i Segerstad. Dock saknas bord, vilket kommer att få konsekvenser i Sune Flisas kommande praktverk ”Var så god och sitt – på Öland”… Som synes får kaffetermos och kopp placeras på en aning udda ställen.

Då och då dimper det ner partiella korrektur från Sune Flisas bokförlag. Korren emanerar förstås ur hans kommande kartbok om sittmöjligheterna på Öland, vilka han i dagsläget betraktar som katastrofalt dåliga, närmast obefintliga. Sunes definition på en komplett sittmöbel är kort och koncis: Soffa med bord.

”Bara en gorilla eller barbar placerar middagstallriken eller kaffekoppen på den stol eller bänk hen sitter på. Vi som lämnat grottstadiet bakom oss använder bord.” skriver Sune Flisa i förordet till kartboken Var så god och sitt – på Öland.

Gode Sune inför också en ny finess i boken: Platser/kyrkogårdar med endast bänkar skrivs ut i mycket svag svärta, så svag att den hamnar precis i gränslandet mellan läslig och oläslig. Som vi tidigare berättat betecknas platser utan både sittmöbler och bord som ”avskrädeshögar, tillträde förbjudet”.

”Stora delar av turistlivet på södra Öland kommer att få packa ihop och gå hem när min bok erövrar marknaden – och förståndet”, skriver Sune Flisa i ett ovanligt lättsamt mejl till redaktionen.

Han avslutar det på sitt sedvanligt ödmjuka sätt: ”Jobba på nu era lata jävlar! När jag kommer tillbaka ska ni alla få smaka på befogade lönesänkningar.”

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Gott exempel drar besökare

Det ramlar nu in glädjande nyheter till kulturorganet – om sköna sittmöbler. Senast i dag berättar trovärdig källa om sådana vid Albrunna lund, en vacker plats med rikt fågelliv. Signaturen ”Lasse” och jag själv har avnjutit sittandets konst vid bra bord utanför Eketorps borg, som vi snart ska besöka i en film. Även i Ottenby – se fotot – är man mån om besökarna. Här står sittmöblerna kvar utomhus under ”vintern”, liksom i Degerhamns hamn. Här rastar jag gärna, sitter skönt och kan äta och dricka och lyssna på radio – och trivas. Värre är det i exempelvis Grönhögen och Mörbylånga. Där vill man inte ha besökare. Där ska ingen få sitta och fika eller äta. Man visar kalla handen. Fy fan för besökare. Åk nån annanstans! Och det gör de tidigare besökarna. Även jag väljer nu andra mål än Grönhögen och Mörbylånga. Måste jag stå och fika får det vara. Tacka vet jag här vid vägen mot fyren. Här står inte mindre än fem sittgrupper. Man känner sig välkommen… Till våren planerar kulturorganet en kartbok över södra Öland. Endast byar med sittgrupper under vintern finns utmärkta. De andra är raderade. Puts väck. Vår ambition är att sälja den över hela världen. Byar utan sittgrupper kan börja skriva sina minnesböcker, ”Det var en gång en by som hette…” Jo, det var så sant. Även kyrkor med sittmöjligheter kommer att vara med på kartan. Men de som stallat in möblerna för ”vintern” stryks. Kyrkan i Ås finns exempelvis inte… Den och Grönhögen och Mörbylånga benämns som ”miljöfarligt avfall – tillträde förbjudet”.

Märkt ,

Vid sidan av livet

Svenska kyrkan tuggar på om tid för hopp och att ljuset en dag ska komma. Det är märkligt hur få reaktionerna blir på kyrkans alla naiva utspel. Alla andra än kyrkan får mothugg, applåder, recensioner i press, runt kaffeborden och på sociala medier. Men om kyrkan läser jag ytterst sällan nån åsikt eller kommentar. Det tycks mig som om kyrkan seglar i en egen kanal, för evigt skild från det reella livet.

Ju äldre jag blir, desto naivare blir kyrkans budskap, som hopplösa och tjatiga anakronismer. Att det är mörkare om vintern än om sommaren vet alla över fem år. Denna fysiska sanning behöver inte år efter år förgrumligas av kyrkans myter.

I en tidningsannons i dag skriver man: ”Ingen samling vid krubban, ingen midnattsmässa eller julotta. Men klockan 10 under julhelgens alla dagar hör du södra Ölands kyrkklockor ringa. De ringer för hoppet, `ett barn blir oss fött, ljuset skall segra´”.

Tror kyrkan på fullt allvar att det hjälper att ringa i kyrkklockor? Vore det inte bättre att göra något handfast för att få det nuvarande livet drägligare och rättvisare än att ständigt surra om det kommande ljuset? Alla som vill ser livets orättvisor. Varför inte försöka utjämna dessa i stället för att ringa i klockor och tjata om att ljuset en dag skall segra – över vad?

Staffan Lagerström

Märkt

Det osannolika sveket

Nu bryter kulturorganet helt med Svenska kyrkan. En kort tid ansåg vi oss kunna lita på den. Men den förrådde oss. Den bedrog sanningen. Den gick armkrok med Mörbylånga kommun in i förljugenhetens tempel.

Kulturorganet har hyllat Svenska kyrkan för dess satsning på sittgrupper. Och vad händer? Jo, vi hinner bara berömma så är förräderiet ett faktum. Sittgrupperna vid kyrkan i Ås är intagna för vinterförvaring! Skandalen är total. Och vad värre är, allt är gjort i lönndom, sannolikt nattetid med släckt julgransbelysning.

Vi har sökt ärkebiskopen Antje Jackelén för omedelbar bikt och ursäkt, men hon svarar inte. Kulturorganet jobbar nu för att få påven att agera. Även om kyrkorna är olika måtte väl någon av dem ha mänsklighetens bästa för ögonen.

Kulturorganet uppmanar alla människor att genast bryta med Svenska kyrkan, lögnens stinkande tillhåll. Gå ur din församling, säg upp ditt kyrkliga medlemskap, bränn psalmbok och bibel. Gå aldrig på gudstjänst, begrav dig borgerligt, lägg aldrig mer en surt förvärvad sekin i kapitalisternas pengastinkande kollekthåv. Se foton nedan och låtom dig förfäras. Inse fariséernas svek. Och viktigast: Förlåt dem aldrig!

Minns aposteln Matteus två kloka verser i korsordsboken 4 kapitlet, 87 §:

Du männ´ska så trött och vilsen, sitt ned i vår sittgrupp så skön!
Sträck ut dina domnade ben, skänk frid åt din dävna hjärna,
känn ryggstödets gudomliga kraft, njut sitsens värme för juletrött kön
i sittgrupp av stål – ritad, smidd och målad vid Storgatan 14 i Järna

Glöm ej de rosenkindade fariséernas saftiga löften och vidriga svek!
De lovade stärkande kaffe, bullar med socker och bästa sittplatsen,
men drog möbeln i lönndom till lagret, till hädarnas boklösa bibliotek.
Av julmys och nyårsextas blev intet; vi bjöds blott den värsta
strapatsen

Platsen där de två sittmöblerna tidigare var placerade gapar nu tom. Trots vårvärme och växande gräs begår Svenska kyrkan den värsta av synder, den enda som enligt aposteln Matteus icke kan förlåtas.
Inne i den olåsta redskapsboden hittade vår utsände reporter de undangömda sittgrupperna. Du tar nu del av grävande journalistik när den är som bäst!
Svenska kyrkans svek saknar helt proportioner. De moraliska och fysiska skadorna är enorma. Nu försöker man dölja bedrägeriet med en löjlig gran! Vid Ås kyrka har man till och med monterat ned grinden för vinterförvaring. En grind av järn! Var har Svenska kyrkan tappat sin moraliska kompass? När ingriper Antje? När bannlyser påven tilltaget?!

Text och foto: Ingvar-Charm-Knubbendorpf

Märkt , ,

Tilltalande gravsten

På kyrkogården vid Hulterstads kyrka nästan snubblar jag över konstnären Oscar Reutersvärds enkla grav.

Märkt ,

En kyrklig kvartett

Under allhelgonadagen besökte kulturorganet inte mindre än fyra kyrkor på södra Öland…

Klicka i pilen mitt i bilden för att starta videon.

Vill du se flera filmer kan du gå till min YouTubekanal och välja bland mina andra 278 filmer.

Märkt ,

Kyrkan – sittgruppernas skyddshelgon

Läsare på hugget har med bestörtning noterat att kulturorganet har inlett krig – ett av många – mot bakåtsträvande krafter på södra Öland, speciellt mot dem i Grönhögen. Målet för dessa stockkonservativa och onda strömningar är att få bort alla turister och besökare genom att ta bort alla sittgrupper i hamnen – alltså byns hjärta, lungor, hjärna, lever. Död åt turisterna och besökarna! lyder deras lömska agenda. Läs mer här. Och här. Och här.

Kulturorganets spioner har noterat att dessa mörkrets krafter verkar även utmed stranden i Mörbylånga. Vi kommer därför att trappa upp kriget och övergå till betydligt kraftigare vapen under vår härförare Sune Flisas enväldiga ledning.

– Vår kamp rör humanitära värden som varken får stukas, vanvårdas eller berövas oss, säger han i en stort uppslagen artikel i Shimla News.

Han tillägger att segern kommer att firas ”inom mycket kort tid” och han avslutar med att tacka ”den enda rörelse som tänker på besökarnas och turisternas bästa på hela Öland” – kyrkan!

– När jag får slå mej ner i nån av sittgrupperna på kyrkogården i Ås eller utanför kyrkan i Gräsgård hör jag änglarna sjunga och paradisets port öppna sej, säger han och tillägger: Utnämn kyrkan på södra Öland till Ölands enda turistbyrå.

På kyrkogården i Ås står inte mindre än två kompletta sittgrupper med rejäla bord och sköna soffor. Två! – Kyrkan gör här en gudabenådad insats, säger Sune Flisa och fortsätter: Södra Ölands pastorat visar vägen för hur mänskligheten ska behandlas. Ingen ska behöva stå upp och dricka kaffe från oktober till maj. Pastoratet borde tilldelas alla tänkbara turistlockarutmärkelser som finns i kommunens idétrötta stridsledningscentral. Gud vare med pastoratet! avslutar Sune Flisa.

Märkt , , , ,

Nya träd till Resmo kyrkogård

Som kulturorganet tidigare har berättat ser det minst sagt dött ut på Resmo kyrkogård. Nu tycker även Länsstyrelsen det och ger Södra Ölands pastorat tillstånd att ta ned 49 sjuka almar. Det berättar Barometern i dag.

Nya träd av olika sorter ska därefter planteras.

Märkt ,

Cykeltips: kör´går´n!

Under mina längre cykelturer rastar jag ofta på kyrkogårdar. Kyrkan i Ventlinge har hyfsat bekväm soffa, dock inget bord. I Hulterstad sitter jag på muren mot vägen. I Gräsgård är sittmöjligheterna dåliga, men bord med bänk finns utanför. Bäst är kyrkan i Ås med två bord med bänkar! Efter kaffet brukar jag göra en kyrkogårdsvandring. Som hedning är det viktigt att inse sin dödlighet och att slut betyder slut och ingenting annat. Fotot är taget på kyrkogården i Ventlinge. Det är grymt i sin talande självklarhet: Efter några decennier under sten blir man utvisad och hamnar här, i utvisningsbåset. Domaren ger inte ens en motivering. Småningom forslas man bort även från utvisningsbåset. Då är det definitivt slut. Jag finns inte längre. Jag finns inte ens som namn på en gravsten. En märklig tanke att ta in.
Märkt , ,

Vi flyger till månen, men att få gravstenar att stå…

lutande-gravstenarVad håller Svenska kyrkan på med? År efter år ser vi skogen av stödpinnar till vacklande gravstenar på våra kyrkogårdar. Ska det vara så svårt att få flisorna att stå utan stöd? Eller är tanken att det ska se ut så här i all evighet, amen?


Märkt , , ,

Årets Gravstensinventerare utsedd

stöttade-gravstenar

Adam Karlsson från Oskarshamn har utsetts till årets gravstensinventerare av Sveriges Släktforskarförbund. Det skriver Barometern.

Det detta gammelmedia inte uppmärksammar är att även kulturorganet har utsett sin Årets Gravstensinventerare, även kallad ÅGI.

Årets Gravstensinventerare blev vår bäste kulturreporter Gunnar Schabroll. Han är – precis som sin kollega Adam Karlsson – mycket glad över utnämningen till Årets Gravstensinventerare.

– Det känns dödskul att ha fått detta uppdrag, säger han. Det är ett dödsviktigt uppdrag, och jag tar det på dödligt allvar, säger han till vår utsände reporter Ingvar Charm-Knubbendorpf.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt ,

Hulterstads kyrka

Jag tänker på döden flera gånger varje dag. Det är nyttigt. På så sätt kan jag undkomma den oerhörda faran religionen. Den är förfärlig. Den förstör jordelivet med sina löften om evigt liv – eller åtminstone ett till.

Inser man att livet är ett enda kan man leva det djupare, sinnligare. Det är min enkla filosofi: Lev och strunta i gudarna. Drick livet. Berusa dig!

HulterstadsKyrka01Hulterstads kyrka på sydöstra Öland.

HulterstadsKyrka_kyrkogårdenEnligt tabeller om medellivslängden i Sverige dröjer det åtta år innan jag ligger på ett sådant här ställe under sten och blommor. En svår tanke att ta in. Gäller det verkligen även mig? Kanske ett missförstånd, som går att överklaga?

HulterstadsKyrka_traktorMånga dör. Andra jobbar vidare. Men de dör de också, hur mycket de än sliter…

HulterstadsKyrka_korsEn enkel och vacker grav. 

HulterstadsKyrka_väggInteriört gör mig kyrkor trött och illamående. Men exteriört är åtminstone kyrkan i Hulterstad enkel och stilren.

HulterstadsKyrka_portarBlinddörrar på kyrkan. Vart vill man få dem att leda tankarna? Och varför finns de överhuvudtaget?

HulterstadsKyrka_gräskorsStenar. Skuggor. Kors. Religionens förkunnare är inga muntergökar, precis. Och gammelmediernas så kallade ”betraktelser” är ofta enfaldig läsning av kyrkans tjatiga repetitörer.

HulterstadsKyrka_HäckarEn allé in mot port på kyrkan i Hulterstad.

HulterstadsKyrka_stenkorsI det kristna korset förbinds tanken på offer och död med räddning, uppståndelse och evigt liv, står det i Wikipedia.

HulterstadsKyrka_dubbelkorsBakom kyrkogården i Hulterstad går väg 925. Sen åkerfält. Sen havet. Sist himlen…


 


 

Märkt ,

högstubbens vara eller icke vara

Nu fällas åter träden_4Orsaken till att vissa döda träd sparas som högstubbar förstår jag ofta inte. Är denna högstubbe vacker, eller är den en symbol för det sviktande kyrkliga intresset? En enkät som kulturorganet genomförde förra året visar tydligt vad folk tycker om högstubbar. Läs den här.


 

Märkt

tro – bara tro!

Trots allt färre troende hålls förbindelsen mellan kyrkan och gammelmedierna öppen precis som under den gamla goda tiden – när den nu var.

I olika slags rutor i papperspressen får folk inom kyrkan häva ur sig i stort sett vilket bludder som helst som manifesterar deras tro. När tar gammelmedierna sitt demokratiska ansvar och låter även andra troende få torgföra sina åsikter? Här är några tips:

Olle Esping – om min tro på LO.
Lisa Bravo – min tro på mig själv.
Assar Holm – om min tro på vackert väder.
Lissen Blårehammar – jag tror på tomtar men ej på troll.
Kåre Müsli – jag tror stenhårt på kolhydraternas kraft.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

hur länge till förblir kyrkogårdarna dödsfällor?

Problemet med ostadiga gravstenar tas nu upp även i gammelmedierna. Barometern skriver om det i dag.

Denna åttaåriga flicka omkom då en gravsten välte.

Hur svårt kan det vara att lägga stenarna?

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , ,

de lutar hit – och de lutar dit

DSCF2988På många kyrkogårdar står gravstenarna nuförtiden uppbundna som kor vid fodergrinden. Ingen vacker syn, precis. Här ser vi kyrkogården i Segerstad.

DSCF2996Stenar, stolpar och band. Varför inte lägga ned stenarna? Rangliga stående stenar är livsfarliga.

DSCF2999Stolp vid stolp hvarthelst jag såg…


Märkt , ,

sympati med oliktänkande

Jag är emot religioner och kyrkor. Det är inte detsamma som att jag inte förstår eller inte har empati med religiösa. I dagens Barometern läser jag välskriven insändare, undertecknad med namn. Skribenten brinner verkligen för sitt ämne och för fram sin kritik på ett intressant sätt. Hennes oro känns dessutom äkta. Du kan läsa den här.


 

Märkt ,

den eviga förföljelsen fortsätter

Förstasidan av Barometern har i dag en annons: Tiden är inne, Guds rike är nära!

De religiösa har förföljt mig med sina läror ända sen söndagsskolan. Svenska kyrkan lägger sina tjatiga tidningar i min brevlåda. Andra troende ringer på min dörr och vill prata in mig i sina förfärliga tempel.

Låt mig vara!


 

Märkt ,

Gräsgårds kyrka

Efter en gråväderperiod som kändes evig visar kulturorganet en film där vi skymtar solen, ni vet den där gula stora starka lampan uppe på himlen. I filmen lyser den på ond och god och Gräsgårds kyrka – och på en hel del annat…


 

Märkt ,

bevare mig väl!

Ser i Ölandsbladet att kyrkan har planer på att bygga ny kyrka i Färjestaden. I slutet av artikeln säger Per-Olof Johansson, ordförande i kommunens samhällsbyggnadsnämnd: ”Vi har säkert flera saker som vi skulle kunna samarbeta om, inte minst en större samlingslokal, som ju är ett behov i Färjestaden.”

På följdfrågan om det kan bli ett samarbete också med äldreboende av något slag? svarar Johansson: ”Man ska aldrig säga aldrig _ _ _.”

Hemska tanke: Ska kyrkan infiltrera de stackars oskyldiga äldre även i Färjestaden!? Men så har man alltid jobbat: Gått på barnen och de gamla, de försvarslösa, för att sprida sina obsoleta irrläror.


 

Märkt ,

lägg ned stenen!

kyrkogården_Gräsgård_19På kyrkogårdar, som denna i Gräsgård, måste mängder av gravstenar stagas med pålar för att inte ramla omkull. Det är inte vackert. Varför inte använda liggande stenar som på Bornholm, se nedan?

gravstenar_Bornholm_12En liggande sten är helt säker och dessutom lättare att läsa.

 


 

Märkt , , ,

pianissan

pianissa_KastlösaKyrkaFolktomt i Kastlösa kyrka, så när som på hon som satt framme vid altaret och spelade piano med stor inlevelse. Jag vet inte vad hon heter. Jag vet inte vad hon spelade. Jag vet bara att det blev en bra bild. Tack vare henne. Tack vare hennes ansiktsuttryck och blick. Det är dom små små detaljerna som gör´et.

 


 

Märkt ,

nyplanterat ger hopp

nyplanterade-träd-Kastlösa-kyrkogårdBilden är från kyrkogården i Kastlösa. Död åt träddöden. Plantera mera!

 


 

Märkt , ,