Den nya ställplatsen i Grönhögen är redo för att ta emot gäster inom kort…
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: landsbygdsutveckling
eldsjälar
En för mig ny bekantskap vid stigen förbi fågelsjön i Degerhamn.
Livet i genuin glesbygd skulle vara betydligt fattigare utan eldsjälarna. Jag ska inte nämna några namn men tänker exempelvis på dem som under många år jobbat med Bergstigen och med museet i Degerhamn. Jag tänker på dem som röjer och krattar och bygger broar och sittplatser nere vid Alvkälla. Och jag tänker på han som häromdagen krattade hela cykelleden fri från nedfallna grenar på samma ställe. Alltså ingen nämnd men säkert många glömda.
Soffan är under normala tider lagom för två. I coronatider dock bara för en.
tugga på eller skapa nytt Silicon Valley?
Om du cyklar söderut från Kastlösa ned till Ottenby och upp östra sidan till Alby inser du snabbt att södra ön inte mer än marginellt kan vända av- eller utvecklingen av södra Öland. Vi bor i nästan öde land!
Frågor: Ska man försöka vända trenden? Om ja, varför?
De allt färre åretruntboende blir också allt äldre. Om ingenting händer blir hela södra Öland inom kort ett enda stort ålderdomshem. Och mycket lite kommer att hända. Orsaken är enkel: Det finns inga arbeten som lockar ungdomen. Därför finns ingen ungdom och därför finns ingen ”acceleration”. Och det finns inte pengar till att göra något omvälvande.
Mörbylånga kommun är fattig och Kraftsamling Sydöland tillsammans med mindre pekuniära stöd ger inte möjligheter till annat än ”kosmetiska förbättringar”. Det kan bli en busskur där, ett utegym där, ytterligare en busstur i veckan, nån liten förbättring i periferin som inte spelar någon som helst roll i en eventuell omvälvande utveckling till det bättre – eller ska jag säga ”till nåt annat”? För vad betyder egentligen ”till det bättre”?
Tanken på en omvälvande utveckling av södra Öland är sannolikt otidsenlig, omöjlig, bortkastad och rent av fånig? När jag läser Mörbylånga kommuns Strategi för utveckling av södra Öland blir jag kallsvettig. Så många intetsägande vackra ord staplade på varandra på 21 A 4-sidor. Skriften är från 2016 och jag ska inte trötta dig med citat eller klipp, bara exponera en enda uppgift: Mellan 1980 och 2015 minskade Sydölands befolkning från drygt 1 800 till färre än 1 000. Hur många vi är nu törs jag inte ens tänka på. Står sig trenden, vilket allt talar för, är vi ”bara några hundra” inom nåt decennium eller två …
Vi står inför valet att låta trenden fortsätta – eller försöka vända den. Klokast vore kanske att låta det gå som det går mot färre och äldre åretruntboende. Man kan då lägga allt krut på att försöka få turisterna att stanna lite längre med enkla, billiga insatser. Södra Öland förblir då en livskraftig bygd under sommarhalvåret och ett ide för de få kvarvarande Ölandsbjörnarna under vinterhalvåret. Och det är inget fel i det. Det är kanske till och med det mest realistiska målet.
Ska man däremot på ett omvälvande sätt försöka vända trenden måste enorma insatser till. Det första steget måste bli att locka hit ungdom. Men vad ska den arbeta med när i stort sett all industri är historia? Och den lilla som finns intresserar inte många yngre. Dessutom kommer den säkert att förr eller senare flytta norrut. Jag kan bara tänka mig att internetbaserade arbeten är möjliga, allt från kultur (medie- och musikproduktion, konst, tidnings- och bokutgivning, kläd- och möbeldesign, arkitektur, reklam, video, text) till högteknologi (vind- och solkraft, data och webb, energi och miljö, spelutveckling).
Ett steg i den riktningen vore att skapa ett centrum för södra ön där de internetbaserade möjligheterna – ett öländskt Silicon Valley i miniformat – går att utveckla. Grönhögen är nog lämpligast. Men för att bilda ett sånt centrum krävs många tiotals miljoner kronor. Det är orealistiskt att staten/Länsstyrelsen skulle se nån mening i en sån satsning. Staten och de politiska partierna har mer och mer blivit förvaltare, allt mindre nytänkare/motorer. Urbaniseringen har gått så långt att den blivit självgående.
Det troliga är väl att det lunkar på som det gör. Avfolkningen fortsätter, ännu flera jobb vandrar norrut och södra Öland blir en öde vinterbygd och en sjudande sommarbygd. Det ska vi som bor här kanske vara nöjda med och i mån av ork, tid och pengar utveckla vissa mindre möjligheter, exempelvis att:
- få sommarboende att stanna längre. Varje vecka mer är en seger.
- bygga bostäder i Grönhögen.
- utrota bytänkandet och ta ett samlat grepp för hela södra ön, ungefär Degerhamn i väster till Segerstad i öster. Då skulle vi få en hyfsat god chans för en livsmedelsbutik.
- satsa på hamnen, båtlivet, husbilarna och golfen i Grönhögen. Grönhögen kan bli ett marint centrum med sommarbodar. Redan nu ser vi där många båtar från stora delar av Europa. Anordna årlig regatta, seglarskola, bygg hopptorn, skapa sittplatser på norra piren, reparera den södra.
- degerhamnarna går man ur huse för att få Länsstyrelsen att ta tillbaka sin dödsdom över ställplatsen i Degerhamn. Ställplatserna i Ventlinge och Össby kompletterar.
- dra på ännu mer för fågelskådning och besläktade ämnen på Udden och i Naturum.
- utveckla ”konsten” och gallerierna.
- skapa en pendang till Grönhögen på östra sidan av Gräsgårds fiskehamn, som skulle behöva en ordentlig ansiktslyftning. Annys Fiske visar att även en extremt enkel servering kan bli ”världsberömd”.
- på lång sikt utveckla framtidssporten ”långfärdscykling”, som skulle kunna bli rena injektionen för hela Öland. Dessvärre har ledbygget Fyr till fyr skötts på ett amatörmässigt sätt. Öland borde lära cykelstrategi av Bornholm, som besöks av 150 000 cyklister om året – trots att man bara kan ta sig dit med färja som tar flera timmar.
Ja, det var min lilla fundering över södra Ölands framtid. Den är enkel. Det finns bara två alternativ: Att tugga på som i dag eller satsa skjortan. Men eftersom ingen vill betala skjortan blir bara ett kvar. Och det får kanske duga. Det är kanske till och med rent genialt?
nu blommar det
Sedan ICA i Södra Möckleby gick i konkurs förra året har byns centrum varit nästan öde. Men Thomas Andersson som driver Lotties Blommor tror på framtiden. Han gasar i stället för att bromsa.
nya bullar på g i Grönhögen
Uddens Bröd & Bullar är på gång igen… Den spralliga tjejtrion ska sprida dofterna av nybakat bröd över hamnen i Grönhögen även under sommaren 2020. Det berättar inlägg på Grönhögens Vänner.
Ni minns väl tjejerna? Om inte ser ni filmen om och med dem här.
thomas gasar i svår tid
I tider då nästan all affärsverksamhet på kort tid har klappat ihop som en pangad papperspåse i Södra Möckleby gör Thomas Andersson på Lotties Blommor tvärt om och trycker gasen i botten. Här vilar inga ledsamheter! Snyggare, bättre och som tidigare med ett stort sortiment. Och de rimliga priserna behåller han:
– Dom har varit mitt signum. Det ska dom fortsätta att vara, säger han.
Ny, riktigt snygg skjutbar grind att dra för hela härligheten då den är stängd, nytt golv, ny stenläggning på gården, nytt utomhuslager för jordsäckar och handikappvänlig liten uppfart mot entrédörren. Det är några av alla förbättringar som Thomas och i viss mån pappa Bength har arbetat med den senaste tiden.
I nästa vecka berättar Thomas mer om sin satsning i en film här på kulturorganet. I väntan på den visar vi nedan något lite av vad som hänt – och bara några få av alla de underbara blommor som nu visar oss att våren är på väg…
Thomas i strandkålsgrön tröja utanför butiken Lotties Blommor i Södra Möckleby.
Bakom cypresserna (cypress = en vild chansning från kulturorganets sida) och träställningen skymtar den ”metallridå” som går att skjuta för butiken då den är stängd. – Det är väl inte så illa fixat av en som utbildade sej till elektriker, garvar Thomas.
De 1 500 stenplattorna är begagnade. De kommer från Giraffens köpcenter. – En rolig grej är alla tuggummin som ligger inpressade som fossiler och ortoceratiter i vissa plattor. Och femte stenen nerifrån i mittenraden är för synskadade. Jag antar att den gav nåt slags information åt synskadade utanför Giraffen i Kalmar, berättar Thomas.
Stenen för synskadade som omtalas i bildtexten ovan.
En av mina favoriter. Eftersom jag glömde att anteckna namnen på blommorna får jag ta till en nödlösning och döpa dem själv. Här ser vi en praktfull sverigelilja (Sverigus liljanis).
Bruna bönan (Brunensis bönasis) är här på gott vårhumör.
Ja, vad säger man inför denna praktfulla paradisrosalia (Paradisus rosalarium)? Jag har inget svar.
Silverlaven (Silverus laverus) ratas av renen men köps villigt av ölänningen.
Vanligt fiolblomster (Stradivarius blommatus) känner vi alla till.
En annan av mina personliga favoriter, champagnerosen (Champis roseus). Dess färg får mig att tänka på ljummet utspätt rosévin… Fråga mig inte varför.
Missa inte filmen om Thomas nästa vecka…
den enes död den andres…
Elen är nu dragen till västra delen av nya ställplatsen i Grönhögen.
Stållplatsen blir stor! Utrymmet bortom staketet är nästan lika stort som hitom det.
Du vet väl att även Degerhamn hade en blomstrande och mycket uppskattad ställplats för inte så länge sen!? Den blev till och med korad som bäst i Sverige. Men den tog Länsstyrelsen död på. Läs mer här om hur allt tycktes gå mot en lysande utveckling – tills Länsstyrelsen, statens förlängda arm, sabbade allt med ett dödande beslut….
Dödsstöten för ställplatsen blev också början till slutet för ICA-affären i Södra Möckleby. Grattis, Länsstyrelsen! Se Torbjörn Arvidsson berätta om sina 19 år i affären – tio minuter före definitiv stängning den 16 december 2019.
steg två tänt på trestegsraketen
Folkets husmöte 2 mars. Minst 120 personer kom. Det blev ont om luft. Eva Hansson Törngren och Johan Persson berättade om den nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby. Jag fick ganska snart intrycket att den redan är färdig. Det är bara att betala. Johan Persson berättade med den övertygades fulla charm. Allt kommer att gå så rosenrasande bra. – Jag har letat fel men inte hittat nåt. Auto_mat heter affärsmodellen som man vill sjösätta före juni. Modellen ska i Södra Möckleby vara både med betjäning och utan. Auto_Mat drivs av två unga män och enligt Johan Persson är det ingen hejd på vad dessa tu entreprenörer kunde åstadkomma. – Dom är helt geniala! Dom fixar allt! Tyvärr fick vi åter höra ”den ovetenskapliga sanningen” att en ny affär i Södra Möckleby även gynnar den i Grönhögen. Det är ibland ingen måtta på optimismen.
Kulturorganet ber om ursäkt för de oskarpa bilderna av det som visades på duken. Projektorn kunde inte ge skarp bild. Det stora felet med kvällens presentation var avsaknaden av kalkyler. Man visade resultatet av intresseenkäten, oläsbart på duken, tyvärr. Eva fick berätta om ett antal staplar som inte sa särskilt mycket. Om man frågar ”Är du intresserad av en ny affär? är det självklart att man får massor av ja-svar. Jag har startat flera företag och den absolut största arbetsbördan i inledningsskedet var ”dessa förbannade kalkyler”, som nästan aldrig blev som man önskade – och aldrig stämde med verkligheten. Därför gick också somligt jag startat åt skogen, och ”denna verklighetens hårda dom” drabbar alla företag som missar den ekonomiska sanningen. Utan noggranna kalkyler på inkomster, utgifter, oförutsedda händelser, potentiella kunder, konkurrens med mera blir bolaget ett lotteri. Utan stentuffa kalkyler köper man grisen i säcken.
Tror du på affären köper du aktier. Du måste köpa minst två för tillsammans en tusenlapp. Blanketter för bindande köp finns på biblioteket i Södra Möckleby där Eva Hansson Törngren bistår nu på torsdag.
Lite enkel aktieköpsinfo. Du kan alltså lämna din anmälan på biblioteket nu på torsdag…
Det är denna bild som fick få svar. Utgifter tenderar i verkligheten att bli flera än man vill tro. Och inkomster? Hur beräknar man ”kommande köptrohet” när den tidigare var så skral? Det är just om dessa frågor som jag hade önskat mig ”kvällens absolut livfullaste debatt”. Den uteblev tyvärr.
Stiftare av ”Nya butiken i Södra Möckleby AB” blir Eva Hansson Törngren, Johan Persson, Inga-Lill Karlsson och Diana Nilsson, här på bild med Eva. Diana är kirurg, inflyttad från Filippinerna! Välkommen, Diana! Kulturorganet önskar gruppen all lycka till! Den har lagt ned ett imponerande arbete och ska på alla sätt berömmas. Nu går vi mot nästa steg, aktieköpen…
p-systemet – ett dunderfiasko
– Vi inför P-systemet för att få bort skrotbilarna!
Ja, så sa ledningen för Mörbylånga Bostads AB när kulturorganet attackerade det helt omänskliga och hyreshöjande parkeringssystem som infördes vid bland annat Blomstervägen i den lilla idyllen Mörbylånga.
– Vi inför detta för att bli av med skrotbilarna!
Så försvarade även politikerna i Mörbylånga det omoraliska parkeringssystemet.
I dag bevisar den så kallade verkligheten bostadsbolagets feltänk, den politiska ledningens inkompetens och systemets juridiska tandlöshet, eftersom en skrotbil går mot ettårsjubileum på platsen. Trots evig lappning står den där som en skammens skulptur, som ett järtecken, som ett bevis på kommunal problemlösning då den är som sämst. Det nya P-systemet har satt Mörbylånga kommun i landets mest publikbesökta skamvrå – den mediala. Och där får man sitta så länge ingenting görs eller sägs för att backa, be om ursäkt och/eller tänka nytt.
Det märkliga i sammanhanget är att kommunen inte lärde sig något av en annan surdeg: Eliana, fiskeskutan som låg och spärrade slipen i Grönhögens hamn under flera år och som kostade skattebetalarna nästan en halv miljon kronor. Läs här. Du kommer då till inlägg med länkar till flera inlägg om detta helt makalösa marina fiasko.
Trots de boendes och kulturorganets många protester har man i stället försvarat P-systemet in absurdum. Många hyresgäster har genom P-systemet fått 150 eller 200 kronor högre månadshyra. Hundratalet skrikiga skyltar på 27 stolpar är uppsatta. Kontrollfordon med smygfotograferande P-nissar har förstört trivseln i bostadsområdet. Men detta tycks inte bekomma politikerna eller ledningen för Mörbylånga Bostad AB det minsta – trots att avbildade skrotbil är ett levande bevis på juridisk kortslutning, logistiskt feltänk och en total kunskapsavsaknad av den mediala världens förlöjligande kraft. P-systemet är sjösatt utan kommunikation med hyresgästerna. Det är infört med diktatorisk hand – som om Mörbylånga ligger i Kina, i Nordkorea eller i Ryssland.
Effekten av systemet har blivit en förfulad miljö, vantrivsel, höjda hyror – och skrotbilar som kan stå kvar i evighet, amen! Kärran nedtill kan lappas tills den tas för en pappersbal. Den står där den står – som ett fysiskt evighetsbevis på ett monumentalt feltänk.
Denna lappade skrotbil står där den står. Bostadsbolaget kan ingenting göra. P-systemet utnämns av kulturorganet till det hittills största fiaskot i Mörbylångas tvåhundraåriga historia. Vad värre är: Parkeringssystemet var tänkt att även införas i ett halvdussin andra orter där bostadsbolaget har lägenheter. Dessa planer skrotades dock i sista stund – sannolikt på grund av spirande protester. Foto taget 20 februari.
Kulturorganet har flera gånger skrivit om detta groteska P-system. Här är en artikel. Nedtill kan du se den 18 minuter långa filmen om P-systemet.
Filmen kan betraktas som en varnagel för andra kommuner att följa efter. Tänk först och kommunicera med era hyresgäster! är självklara råd som i Mörbylånga inte faller i god jord. I Mörbylånga vet man bäst. Där lyssnar man inte. Där gör man som man vill – som i en diktatur. Vad hyresgästerna tycker är ointressant. Må Hyresgästföreningen blir starkare och starkare!
Kulturorganet vill i sammanhanget varna för de politiker – framför allt inom MODERATERNA i Mörbylånga – vars företrädare varit tongivande i försvaret av detta inhumana och tandlösa parkeringssystem. Glöm inte det vid nästa kommunalval. Rösta på vilka partier som helst UTOM Moderaterna!
– Vi inför parkeringssystemet för att komma tillrätta med skrotbilarna på området! sa ansvariga. Påståendet var en simpel råbluff. Man gjorde det av helt andra – hittills okända – skäl. Den här bilen kan lappas hur många gånger som helst, den står där den står. Fiaskot Eliana till sjöss, denna skrotbil på torra land.
Foto 28 februari. Kulturorganet ämnar fotografera denna skrotbil år ut och år in… Minns orsaken till införandet av det surrealistiska P-systemet: Att få bort skrotbilarna! Grattis till det största dunderfiaskot i byns 200-åriga historia.
Ny butik i Ruda
Nu har Ruda i Högsby kommun fått tillbaka sin livsmedelsaffär. Aya Mustafa och Ahmed Yousif, med rötter i Syrien, driver butiken med en anställd. Det berättar Barometern i dag.
Paret är ursprungligen kommunikationsingenjör och elingenjör och har ingen branschvana.
I Ruda finns pizzeria och snart öppnar även en mack på platsen. Det låter som om denna by har likheter med Södra Möckleby.
Kulturorganet önskar de tu lycka till. Friskt satsat är hälften vunnet. Dock oroar det faktum att det även 2011 och 2018 startades livsmedelsaffär i Ruda…
lönsamhet – ett svårkalkylerat begrepp
Vi lever i en märklig tid. Nu går till och med större livsmedelsbutiker i stora städer i konkurs. Denna finns i Västerås, knappt två kilometer från centrum.
Västerås har 123 000 invånare. Var är de otrogna? I Enköping, Eskilstuna, Strängnäs eller Stockholm?
snart…
Stora delar av den nya ställplatsen i Grönhögen är nu grusad. För tre veckor sedan såg det annorlunda ut.
Även tillhörande kåk får sig en ansiktslyftning. Enligt hamnkapten Peter Hansson blir dock kontoret kvar i hamnen.
Även på andra sidan staketet händer det grejor… Den som lever får se hur det blir till slut. Efter sista mars i år får nuvarande ställplatsen i hamnen inte användas.
sensation: urbaniseringen drabbar även städer!
Kulturorganet har en tid fokuserat på den eventuellt nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby och urbaniseringen i stort – här och ute i världen. Nu har den gått så långt att den drabbar till och med städer, exempelvis Kalmar!
Detta är bara ett exempel på skillnaden mellan vackra ord från politiker och den råa verkligheten mellan vad folket vill ha och vad folket får.
Men det är inte hela sanningen. Till stora delar måste utvecklingen också skyllas på folkets otrohet mot kvarteret, byn/staden och landet. Man köper hellre från Kina än från Kalmar, handlar hellre i Färjestaden än i Södra Möckleby.
Problemet är komplicerat. Ingenting är bara vitt, bara svart.
enkelt men paradoxalt
ICA i Grönhögen, Ölands enda livsmedelsbutik söder om Mörbylånga.
Att människor sviker livsmedelsaffären i den by de bor i är troligen den största orsaken till butiksdöden. På butiksdöden följer bydöden. Den urbaniseringsvåg som sveper över världen tilltar i styrka…
Författaren Gerda Antti träffar rätt när hon beskriver byfolkens otrohet i romanen Livet skriver kapitel från 2001:
”När jag tänker på hurdan affären var då den var igång, med Irma och Karlsson som man sa, de som hade den, ja, jag blir vemodig när jag tänker på hur annorlunda vi måste ha varit då, när vi var så nöjda med vår affär. Som att se på gamla småbarnsskor och tänka: tänk så små fötter vi hade en gång! Vi handlade där och tyckte väl att den hade det vi mest behövde, och Karlssons visste vad vi mest behövde och det tog de hem och annat gick det bra att beställa och så fick man det dagen därpå. Liten affär men den räckte, och ändå var vi fler i byn då än vi är nu på sommaren då sommarfolket kommer. Men när jag nu tänker på affären, då undrar jag, ja, då undrar jag om det var vi som blev för stora för affären och den som en följd av det blev för liten för oss. Var det egentligen vi själva som tog kål på den? Inte bara det att folk flyttade härifrån och inga nya kom hit, utan att det var vi, att vi alla fick större händer, mer krävande händer. Händerna blev större och affären räckte inte till. Större händer, och större ögon också, girigare. Vi ville ha mer. Men av det som inte var så vanligt, som inte direkt hörde till vardan. Och det fanns så mycket, av allt, överallt, men inte där. Trogna var vi inte heller eftersom vi köpte lite av det ena och det andra när vi ändå var i stan eller i Lunda där det fanns mer att titta på. Större ögon och större händer.”
* * *
Kan en ny affär i Södra Möckleby få så många kunder att den bär sig? Den frågan har på senare tid blivit allt svårare att hitta svaret på. Min fru och jag frågar alla vi möter om de tror på en ny butik. Ingen har hittills svarat ja. Men många av dem vi frågat såg jag på senaste mötet om affären i Folkets hus.
Rimlig slutsats: Att intresset utåt sett verkar stort bör inte tas till intäkt för större köptrohet till en ny affär.
sjunkande framtidstro inom dagligvaruhandeln
Dagligvaruhandeln har det svårt – något att beakta då man skissar på ny butik i Södra Möckleby.
Vad jag förstår gäller det att hitta några ”riktigt hållbara grepp” för just den affären. Men viktigast är att kalkylerna bygger på verklighetens kalla fakta – med beaktande av människans ”inbyggda dragning åt lättja och otrohet”. 😉
Snart får vi kanske besked om enkätens resultat?
Var finns kunderna?
Denna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?
ju flera desto bättre!
Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!
Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.
Per-Albin Hansson överraskande gäst på stormöte
Bilden ovan var den viktigaste under kvällens möte i Folkets hus Degerhamn dit 99 personer tagit sig för att höra Sockenföreningen berätta om planerna på en ny livsmedelsaffär i Södra Möckleby.
– Det har precis tillkommit några viktiga pusselbitar. Därför kan vi inte säga så mycket som vi planerade att säga. Vi måste få värdera dessa nyheter ytterligare lite tid , sa Eva Hansson Törngren – på ett ungefär.
Hon och Johan Persson gick sedan igenom i stort sett alla slags alternativ för allting: butikstyper, leverantörer, butiksinredningar, ekonomi, aktiebolagsbildningar och utvecklingsmöjligheter för en ny butik i den gamlas lokaler. De tu berättade också om enkäten som ska spegla intresset och om de studieresor man gjort på fastlandet i jakten på det bästa butiksalternativet för Södra Möckleby. Sockenföreningen har i sanning gjort ett imponerande arbete – helt ideellt.
Nu är det bara att hoppas på att de ”hundratals” lösa snilleblixtar som också redovisades får stå tillbaka en aning – åtminstone i processens inledning. Att kläcka idéer är lätt, att få företag att gå runt är svårt. Det viktigaste är nu att tillfredsställa den råa verklighetens krav på lönsamhet. Går inte affären med vinst blir allt bara pannkaka och det enda som då återstår att tro på får man söka i körka.
Livsmedelshandel på vischan är svårberäknelig. Till och med i storstäder är den hal som en ål. I veckan gick exempelvis företaget Fodi med fem Stockholmsbutiker i kk trots 80 miljoner i kapital – på grund av bristande köptrohet.
Kulturorganet har flera gånger skrivit om hur en by ”dör” över en natt då affären slår vantarna i bordet, något som alla i trakten nu har fått uppleva. Dessvärre hjälper det inte att sakna något som inte bar sig. Det enda som är viktigt för en eventuell ny butik är framtida köptrohet. Utan en nära nog hundraprocentig sådan tror vi på kulturorganet att en ny butik går en hopplös framtid till mötes. Det är lätt att låta läpparnas bekännelse dölja fortsatt otrohet. Varför dök det upp så många nya ansikten då den gamla butiken reade ut det sista som gick?
Vi tycker att bilden högst upp har punkter satta i fel ordning. Det går inte att driva en mötesplats. Det går inte heller att genom en butik få till ett levande bycentrum. Man kan inte heller starta en butik för att få till en levande landsbygd. Stryk alla önskningar. Stryk allt om ”tro”. Det enda som är viktigt är att det man startar går med svarta siffror. Först då kan man börja tro och önska och längta och utveckla och uppskatta och…
Eva Hansson Törngren var i praktslag under kvällens stormöte. Här kavlar hon upp ärmarna inför rond ett…
Ulf Kyrling, ordförande i Kraftsamling Sydöland, och Johan Persson, hamnkonsult och affärsutvecklare inom Sockenföreningen. Till höger statsminister Per-Albin Hansson (S), som var ovanligt tyst denna kväll.
Knappt halva publiken. Precis när utsände fotografen Allan von Kompost skulle plåta andra halvan tog filmen slut, varpå chefen Sune Flisa utfärdade lönestopp året ut. Sune Flisa tog även till maktmedel och kallade Allan von Kompost för ”sopa”, något publiken gud ske lov inte hörde.
Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost
kundenkät
Äntligen har den kommit, kundenkäten som ska tolka och tyda intresset för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Länken till att fylla i enkäten på nätet är tyvärr lång, 50 tecken. Är man för snabb på tangenterna kan det alltså ta tid att komma rätt. Men envis vinner. 😉
Sockenföreningen önskar svar senast 18 februari.
Torsdag 13 februari 18:00 hålls stormöte i Folkets hus. Då presenterar arbetsgruppen vad den åstadkommit.
årets viktigaste möte
Jo, det var där mötet i Folkets hus Degerhamn. Eller heter det Folkets hus Södra Möckleby? Hur som helst… Där hölls möte häromdan. Massor av people kom dit, 38 för att vara exakt. Men ok, jag kan ha räknat fel. Det kan har varit 37 eller möjligen 39. Men ”nästan fyrtio” själar är nog ganska exakt. Men kan nåt vara ganska exakt? Är det inte exakt – eller ”på ett ungefär”? Jag vet förbanne mig inte…
Jo, det var det där mötet ja… Det sas mig att det var årets viktigaste, viktigare än riksdans öppnande. Och jäklar vilket gott kaffe Astrid Lisbeth Ann-Christin Nilsson och hennes kille Olle Karl-Lennart Nilsson hade kokat! Det var det godaste Folketshuskaffe jag nånsin druckit! De borde få pris för sitt kaffe.
Jag förstod nog inte så mycket vad alla pratade om men det var nåt med kommunen och folket och kommunikation och förståelse och samarbete och sånt där som alla pratar om och som alla tycker är så viktigt men som aldrig fungerar hur mycket man än pratar om det. Jag minns min farfar som alltid sa:
– Det händer inte förrän det händer. Och så skrattade han så gott – och blev 104 bast!
Apropå bast… Jäklar vilka gamla människor som kom till mötet i Folkets hus Degerhamn. Ja, även på mötet i Folkets hus Södra Möckleby – om nu det är rätt alternativ. Att dom bara orkade gå! Jag tror inte nån var under 90 bast, men några jag såg var nog bara 50. Å nån enstaka var nog bara 30, rena barnet i församlingen, alltså. Rena spädbarnet!
– Världen är crazy, sa alltid min farfar. Och så skrattade han så gott.
Ja, jävlar…
Hur som helst, min rätt värdelöse så kallade kollega Allan von Kompost tog lite bilder från mötet. Eftersom han glömde anteckna vilka som syns på dem får vi publicera dem utan bildtexter. Tänk hur det kan gå. Och ändå har Allan avancerat till redaktionschef på landets enda kulturorgan! Tänk att ha kommit så långt här i livet och ändå göra bort sig så totalt. Visst är det märkligt. En sopa! Jag har föreslagit kommunen att ta över honom – men inte ens den vill ha honom – inte ens för halva priset. Då förstår ni. Och en sån ska jag behöva jobba med! Fy fan, rent ut sagt. Tur att man har sexsiffrigt i månadslön – och ett privat rehabiliteringsläger i Shimla. Utan det skulle jag förbanne mig inte stå ut.
Men det får vi ta en annan gång. Livet är fullt av möjligheter.
– Det gäller att smasha i precis rätt sekund! sa alltid min farfar. Och så skrattade han så gott.
Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost
Det hände på folkets hus
Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…
Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.
Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost
Ulla Herlitz i sin solodans ”Det magiska äpplet”. Skådeplats: Folkets hus i Södra Möckleby.
trygga enda butiken på södra Öland
I dag finns en enda livsmedelsbutik på södra Öland, ICA i Grönhögen. Låt oss trygga den genom att handla där och säga nej till ny butik i Södra Möckleby.
Jag har talat med många människor i både Södra Möckleby och andra orter och inte en enda(!) tror på en ny i Södra Möckleby. Många vittnar i stället om egen och andras köpotrohet, andra säger att de kommer att fortsätta handla i Grönhögen – eller där de handlar i dag, alltså ”norrut”.
Att dra igång en affär är naturligtvis möjligt. Men att få den att gå med svarta siffror är en helt annan femma. Vem som helst kan starta vilket slags företag som helst, men få kan få dem lönsamma. Sen kan man önska sig blå. Man kan önska sig träffpunkt för sociala kontakter. Man kan önska sig liv och rörelse. Men det hjälps inte. Handlar inte i stort sett alla där blir det ny konkurs. Och då är Södra Möckleby stämplat för lång tid framöver. Ingen kommer att vilja satsa ett vitten där – på nånting.
Kulturorganet rekommenderar alltså att jobba med huvudet, inte med hjärtat.
hög vid hög jag såg…
… på nya ställplatsen i Grönhögen.
Novelletten – min nya blogg
I dag publicerades det första inlägget på min nya blogg Novelletten. Du kan läsa det här.
Texten är hämtad ur antologin Göra upp eld, utkommen 1996.
snart…
Det spikas och sågas och byggs på Grönhögens nya ställplats. Tillståndet för den nuvarande går ut 31 mars.
Numrerade bås av något slag. Vi får se vad de ska användas till…
Ungefär så här blir utsikten mot Kalmarsund. Den nuvarande ställplatsen kan du besöka här.
köptrohet – finns sån?
Det där med köptroheten är nog viktigare än man kan tro. Dess värre är den bedräglig…
med tanke på vad som hänt affären…
… bör man nog titta sig omkring i landet för att förstå hur svårt det är att få en butik att gå runt. Även större butiker än den i Södra Möckleby kämpar på i motvind.
brandfackla
Livet måste levas framåt men kan bara förstås bakåt, skrev den danske filosofen Søren Kierkegaard.
I tisdags eftermiddag cyklade jag genom Södra Möckleby. Det jag såg var tragiskt. Inte en människa; det var mörkt och öde. Mot det kolsvarta stångades bara två lokaler, blomsteraffären och ironiskt nog den lilla boden där någon från Kraftsamling Sydöland satt ensam och funderade över södra öns eventuella framtid.
För en tid sen bloggade jag om utvecklingen, den obarmhärtiga. Du kan läsa inlägget här.
En blogg är ibland en bra historiebok att titta bakåt i, för att förstå. alvarsamt publicerade första inlägget 16 september 2011. Dess fortsättning alvarsamt2 läser du just nu.
Med tanke på det kassa läget för södra Öland i allmänhet och för Södra Möckleby i synnerhet kan det vara intressant att titta bakåt i en tid då många manas att se framåt i ett slags hurtfriskt ”allting-går-perspektiv”. Sanningen är förstås att allt inte går och att man bör skilja på vad man önskar och vad som är rimligt – och vad som är stört omöjligt.
För en tid sedan hölls panikmöte i Folkets hus Degerhamn sedan ICA i byn gått i konkurs. Utan livsmedelsaffär dör centrum och villapriserna sjunker. En butik mindre drabbar de som är kvar. Ringar på vattnet går inte att hindra. Det sociala livet går i ide. Tomter blir mindre attraktiva – ja, hela byns sammanlagda attraktionskraft dalar mot en okänd lägstanivå. Det är ingenting konstigt med det. Tillgång och efterfrågan styr det mesta. Hela denna process styrs som av en osynlig hand.
Senaste krismötet i Folkets hus Degerhamn, december 2019.
Då och då har byn samlats till möten för att brainstorma och ”fixa framtiden”. Ett sådant möte hölls i november 2015. Det sammanställdes då en så kallad swot, alltså en nulägesanalys som står för strengths, weaknesses, opportunities och threats. Den är läsvärd. Man ser där att ytterst få av byns listade styrkor har utnyttjats. Det är också troligt att i stort sett samma styrkor skulle listas i dag – till vilken nytta? Hur får man exempelvis ut något konkret av en styrka som körer (se listan längre ned)? Svaret är rått: Man får ingen att flytta hit för att här finns körer. Körer ger inte en spänn till dig eller mig. Att sjunga i kör kan nog vara oerhört roligt och givande men körer skapar inte inkomster på södra Öland. Det är inkomster vi bör få – genom nya företag.
Idésprutarmötet i november 2015. Här kan du lyssna på vad alvarsamts utsände hade att berätta om mötet.
Det var en ganska optimistisk ton på mötet 2015. Av naturliga skäl. Då fanns både Cementa i storformat och ICA Nära i Södra Möckleby.
Längst till höger sitter Susanne Bredesjö Budge, som då var näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. En intervju med henne hör du här.
Tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson var också på mötet. Kanske var han fortfarande kommunalråd 2015 – minnet sviker. Vad han gjorde tummen upp för har jag också glömt.
Frågan är då: Varför är inte flera goda idéer – baserade på styrkor – omsatta i ”nåt produktivt” efter fem år? Den frågan har många svar. Ett av dem är att en idé kräver ”någon som bär den ända fram mot fulländning”. Att lista goda idéer är enkelt. Att förverkliga dem är satans svårt. ”En by” kan sällan föra en affärsidé från A till Ö. Den besvärliga resan bör göras av en enda människa eller en sammansvetsad grupp, en människa eller grupp som är besjälad av uppdraget. Det vet alla med egna företag att man måste vara, besjälad.
Låt oss titta på listan med styrkor ur swoten från 2015:
Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”
Att göra en sån här lista är lätt. Den går säkert att göra dubbelt så lång – med det positiva för ögonen. Men det man önskar är sällan detsamma som det möjliga. Man måste vara hård. Man måste vara realist. Är man det blir inte många punkter kvar som styrkor. Nedan stryker jag hårt i samma lista som ovan. Det mesta som listas finns nämligen ”överallt i landet”.
Kvar blir sju punkter som verkligen kan tillföra jobb och därmed kraft och pengar för utveckling (satta i fetstil). Fem av dem anser jag näst intill omöjliga för oss bybor att påverka (satta i fetstil och med genomstrykning).
Två som ligger i bybornas makt att utveckla blir kvar: Ställplats för husbilar och tre hamnar (varav bara en ligger i byn).
Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”
Vi har nu alltså två idéer kvar: Ställplats och hamnarna. Hur ska vi nu se på dessa två möjligheter?
Ställplatserna i Degerhamn dödades av Länsstyrelsen. Hamnarna har varit föreslagna utvecklingsobjekt i flera decennier. Se filmen med Marianne Hedelin om hur man i 20 års tid velat utveckla hamnen i Grönhögen – men hur oerhört långsamt det har gått. I dag, ironiskt nog, har kommunen genom Kraftsamling Sydöland anställt en konsult som ska sätta sprutt på hamnarnas utveckling. Den som lever får se hur det går…
Mina förslag om ställplatserna: Finns någon som vill driva en sådan? Om ja, bör alla krafter sättas in mot att få Länsstyrelsen att tänka om. Att få Länsstyrelsen att tänka om gör man i cykelledsprojektet där Länsstyrelsen sagt nej till sträckan Skärlöv-Torngård. Ingen vet hur det går, men alla är införstådda med att det kommer att ta tid…
Hamnarna, ja… I Grönhögen händer det äntligen: Ny ställplats ska ge utrymme och utvecklingsmöjligheter för hamnen, och man har fått muddringstillstånd (beslut om var massorna ska läggas lär dock ännu inte vara taget).
Gräsgård? Där slammar hamnen igen och många jag talat med säger att vissa båtar inte ens kommer ut i vissa väder. Man har fått nej till muddring. På plussidan har man en av södra öns största attraktioner: Annys Fiske.
Degerhamn? Vissa mindre projekt finns. Hur de går vet jag inte. En stor hamn med intressant omgivning ligger i stort sett öde…
Nå, vart vill jag komma med detta långa resonemang? Jo, att vi bör jobba med få projekt, men desto hårdare och effektivare. Men hur göra det i en by där medelåldern stiger som en raket mot skyn? Vi kan väl inte tro eller hoppas på att pensionärer ska kavla upp ärmarna, starta företag och satsa på nya karriärer!? Vem ska då göra jobbet?
Den frågan är kanske svårast av alla. Har du nåt bra svar?
* * *
Jag har roat mig med att försöka hitta en enda bra fråga att ställa till eventuella inflyttare till Södra Möckleby. Man får naturligtvis olika svar från olika människor. En familj med två arbetande föräldrar med småbarn har säkert helt andra önskningar än en singellevande pensionerad fågelskådare. Men låt oss på skoj ställa frågan till barnfamiljen. Den lyder:
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _?
På skoj fyller jag i med vad jag tror blir det troliga svaret. Jag kör några punkter i listan med styrkor från swoten 2015.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns företagsamhet och stort företag i byn?
Svar: Ja kanske, om jag får jobb där.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns duktiga hantverkare?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns räddningstjänst/deltidskår i byn?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns bibliotek, skola, fritids och Hemtjänst?
Svar: Ja. Mycket viktigt.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att Syrenen och Frisam finns?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns turistmål som Ottenby och Eketorp?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns natur, fåglar, världsarv?
Svar: Ja, lite. Kanske.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns naturstig, som Bergstigen?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns cykelväg?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ställplats för husbilar?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ett fint hembygdsmuséum?
Svar: Nej.
Och så vidare, och så vidare…
* * *
Man kommer då fram till den beska ”sanningen” att familjen nog mest skulle värdesätta jobb, skola, livsmedelsbutik, bra sjukvård, fiber, sport- och fritidsaktiviteter. Resten har nog underordnad betydelse. Tror jag.
Därför tror jag inte på merparten av punkterna i så kallade styrkelistor. De får mig att tänka fel. Ingen by lockar inflyttare med en livskraftig kyrkoförsamling. Jag tror inte att nån flyttar till Södra Möckleby för att Frisam finns. Ingen flyttar till Södra Möckleby för att här finns två bioföreningar. Bioföreningar är intressanta i sig men de får inte en tysk eller örebroare att flytta till Södra Möckleby. Såna här styrkor ger mer en missvisande illusion av ”livskraft”.
Slutsats: Om jag vill flytta norrut i landet skulle jag inte flytta till Falun bara för att där finns två fina hoppbackar. Den tänkta familjen med planer på flytt till Södra Möckleby flyttar nog inte hit för att här finns Räddningstjänst, inte heller för att här finns nyinflyttade med nya idéer.
Åretruntboende på södra Öland blir nog få även i framtiden. Det stora problemet med en by som Södra Möckleby är i mina ögon detta: Det finns för få företag och hur mycket vi än ökar turismen till södra ön måste det finnas folk och företag som gynnas av ökningen, som lite cyniskt ”kan plocka kronorna från besökarna”. De som finns är för få. Vi vanliga dödliga, pensionärer som unga, tjänar inte en spänn på flera turister. Och med byns felvända ålderspyramid ser läget inte ljust ut. Vi kan inte begära att pensionärer ska starta företag.
Därför: Locka hit unga människor med billiga bostäder – och om möjligt jobb. Men viktigast är att lära de unga som finns kvar att starta och utveckla egna företag!
De så kallade vanliga jobben kommer att bli färre och färre. Egna initiativ blir framtidens melodi.
PS. När snöbollen börjat rulla… Nästa nedläggningsobjekt kan bli biblioteket. Minns då vad politikerna svarade i kulturorganets enkät i april 2018. Du läser den här.
hur många handlar i eventuellt ny butik?
Ser i Barometern att Sockenföreningen jobbar för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Det är hedervärt. Men missar man inte en viktig fråga och man inte frågar: Hur många i byn ”lovar” att göra huvuddelen av sina inköp där?
En enkel brevenkät kan ge positiva eller skrämmande resultat.
Vi har tidigare bott i by där affären konkade fyra gånger, med lika många ”sargade handlare” och hundratals ”bedrövade byinvånare”.
En sak kan jag lova: Ingen tror mera på framtiden för varje konkurs som görs…
nyttigt att titta bakåt
Ett inlägg om ICA Nära i Södra Möckleby från april 2013 kan vara lärorikt att läsa… Vad göra bättre/annorlunda i framtiden?
