Det finns gråsten och granit. Och det finns kalksten och sandsten och den här – som ligger blankpolerad och speglar sig i solen och molnen på Geologiska trädgården vid Södra bruket…
… förbereds Alunbruksgatan genom Södra bruket inför pålägget av ”den svarta njutningen”.
Enligt uppgift kommer asfalten att läggas med en fullbreddsmaskin.
På tisdag inleds (äntligen!) asfalteringen av Alunbruksgatan genom Södra bruket. Det berättar vanligtvis betrodda källor för alvarsamt2. En andra etapp inleds fredag samma vecka.
Våra cyklande reportrar tackar den som tackas bör – vem det nu är – ity vi tvingats göra inte mindre än 63 punkteringsreparationer, 21 däcksbyten och 13 gaffelreparationer (mest svetsningar) under den period då skötarna av Alunbruksgatan tävlat med brytarna i Cementas kalkbrott om att få fram de största flisorna till cyklisternas förtret och lidande.
Laurha Porthin von Weshenstråhle
tf redaktionschef
Kupan i Södra Möckleby byter snart lokal igen. I juni öppnar man i tidigare Ölandsbankens lokal i samma by. Det är många prylar, mycket kläder, skor och möbler som ska flyttas. Hjälp uppskattas. Är du intresserad av att bidra med ett handtag är det bara att tala med personalen.
Den här kåken blir alltså Kupans nya ansikte mot världen i Södra Möckleby.
Adressen är Folketshusvägen 1. Kåken ligger i korsningen Södra Möcklebyvägen (136:an) och Folketshusvägen. Kör in på den några meter och du hittar parkeringsplats.
Framlidne Staffan Petersson drev i många år en uppskattad liten butik på sin gård Strömmeln. Nu har den återuppstått. Det var med viss bävan vi gick dit. Vad skulle vi tycka om den nya saluboden? Vad skulle vi känna för den lokal som vi skrattat så gott åt Staffans historier i? Men allt kändes bra. Butiken är sig lik. Dess enkelhet är lika vacker i dag som tidigare. Och det som säljs där är gott. Vi får säkert anledning till att återkomma med ett längre reportage småningom. Just nu kan vi bara säga lycka till, Eva!
Entrén påminner om den eviga sanningen: Det enkla är det sköna.
En vägg gårdshistoria.
Visst är det skönt att se något handskrivet, något som inte spottats ut ur laser- eller bläckstråleskrivare. Tänka sig, krita på svarta tavlan!
Butiken är som tidigare obemannad. Kassan till höger, det lilla vita skåpet. Bredvid den ligger en liten växelkassa. Det bor ärligt folk här.
Femton ägg för 30 kronor.
En stall som detta väcker ofta känslor och minnen av en svunnen tid. Här kan man kosta på sig att bli en aning nostalgisk. För hur är det? Visst var det bättre förr!
Kulturorganet har under en tid placerat sin utsände Larsa Marsipin på redaktionens tjänstecykel, en 5-56-besprutad Fram från 1951. Ordern från chefredaktören Sune Flisa har varit kort: – Söderut!
Avsikten har varit att – om möjligt – utröna och belägga cykelledens hela sträckning från Södra Möckleby till Ottenby.
Gode Larsa fann den glasklar ända fram till Ventlinge. Men där snurrade kompassen till, där slutade alla spår. Flera hundra meter cykelled ”fattades” och Larsa drabbades av svår yrsel. Nedan försöker han dock förklara sina upplevelser – som stundtals gett upphov till vånda, i den cyklande branschen kallad ”hojångest”. Som redaktionschef är det därför min publicistiska plikt att be er kära läsare att blunda för eventuella geografiska absurditeter, emanerande ur Larsa Marsipins tillfälligt låga mentala status.
Nedan berättar Larsa Marsipin om sina omskakande rekognoseringar i allmänhetens tjänst. Var så god, Larsa. Ordet är ditt!
Tack chefen.
Jo, så här är det. Jag lade upp alla foton nedan för några dagar sen – då jag inte fattade ett enda milligram av hur leden ska fortsätta genom Ventlinge. Men så ringde den återinsatte projektledaren Christer Petersson – och läget ljusnade. Ja till och med ångesten släppte. Enligt Christer vet man hur man vill gå vidare. Sen är det en annan sak om det lyckas. Orsakerna till detta går jag inte in på just nu.
Så här vill man dra leden:
Ponera att du kommer rullande här från Kristinelund ned mot Norrgården…
Du närmar dig platsen för löktavlan… Leden ser här ut att gå ut på 136:an igen. Men icke! Enligt Christer Petersson ska man ta ner flera av de träd vi ser utmed vägens högra sida och får på så sätt plats för leden – vid sidan av vägen fram till en liten byväg som viker av ned till höger…
Den lilla byväg jag talar om går från vänster till höger i denna bild, alltså hitom den vita villan längst till vänster och ned till T-korsningen med den väg vi ser rakt fram. Enligt Christer Petersson är tanken/förhoppningen/planen att leden sedan tar 90 grader vänster för att fortsätta söderut – ut ur bilden där en gul grävmaskin skymtar… Smäll upp bilden stort så ser du!
Leden korsar senare denna tvättbrädesväg som går ned till havet utmed golfbanans norra sida… 
… och fortsätter som befintlig led mellan golfbanan och 136:an och ned mot hamnen i Grönhögen… Hänger du med?Enligt projektledare Christer Petersson har det däremot snurrat till ordentligt i den fortsatta sträckningen från Grönhögens hamn och vidare söderut. Tanken är att leden ska gå väster om den lilla gäddsjön på Parboängs gård, alltså mellan sjön och havet, se tidigare inlägg här. Den ska löpa vidare utmed stranden, gå till höger om murslutet, ta vänster upp mot och utmed den södra mursidan, ungefär tio meter från muren… Men icke! Här har flera myndigheter synpunkter – och såna kan dra ut på tiden – i åratal, i decennier, i århundraden, i årtusenden…
På det här näset mellan Östersjön till höger och gäddsjön till vänster vill man dra cykelleden fram till muren som skymtar överst. Som synes går inte muren ända ned till vattnet. I gluggen mellan mur och hav kunde cykelvägen smita förbi, menar Christer Petersson. Men det menar inte vissa andra…
Samma vy som ovan men under högsommar. Tänk dig att glida fram på hojen här i +25 med en och annan sångsugen lärka ovanför sig …Men Christer Petersson lurar man inte i första taget, han har andra lösningar. En är att dra leden utmed murens norra sida – för att sen slinka in genom det befintliga murhålet för väg 136. Men se där lägger sig Trafikverket i, och den som läst båda alvarsamtbloggarna känner redaktionens synnerligen kritiska inställning till de stora tänkarna som där sitter och fantiserar och tycker – och säger nej, nej, nej…
Glädjeämnen: Asfalteringsarbetena inleds om några veckor, även Alunbruksgatan genom Södra bruket kommer att bli svart och slät som ett salsgolv – och dofta gott…
Det får räcka för nu. Vi återkommer i ämnet. Till dess kan du här läsa några av våra Fyr-till-fyr-inlägg från 2012 och framåt.
För sex år sedan invigdes fågeltornet vid Södra lundsjön, Ottenby. Det extremt korta invigningsanförandet hölls av dåvarande landshövding Stefan Carlsson. Alvarsamt var där.
Tornet kostade 1 100 000 ”statliga” kronor. Inga EU-bidrag var inblandade.
Slå på högtalarna och klicka igång ”bildfilmen”!
Det grävs inte bara i nord-sydlig riktning på södra Öland. Man gräver tvärs över också. Många maskiner sätter sina käftar i jorden utmed Torngårdsvägen mellan Södra Möckleby och Torngård. Man lägger ned elledningar och kablar för bredband. Elstolparna utmed Torngårdsvägen tas snart ned. På bilden tittar vi västerut längs Torngårdsvägen.
På många ställen ligger isflak och guppar i temporära vattensamlingar. Under mina sju år på Öland har jag inte sett så mycket blöta som nu.
Man kan ana hur det kommer att se ut när det är färdigt, det nya vattenverket vid Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Foto 16 mars, minuterna innan det börjar snöa.
Det börjar snöa nu och…
… Torngårdsvägen sveps in i vinterkläder igen…
Som behaglig kontrast visar jag denna flygbild från 14 augusti 2017.
Den tar sig, cykelleden mellan fyrarna i projektet kallat Fyr till fyr. På lite sikt kan leden bli ett stort lyft för södra Öland. Men mycket hänger på marknadsföringen – och problemet med cykelförbud på bron och den dimmiga framtiden för cykelfärjan Dessi. Men lösningar finns nog när samtliga inser den fulla nyttan av leden…
Vi cyklar mot kameran, vi kommer från fjärran Kristinelund uppe på höjden bakom den gula lastaren. Leden går här utmed 136:an…
Här har vi vänt kameran 180 grader. Vi cyklar ned mot Ventlinge. Exakt hur leden ska gå genom byn vet jag inte, men i bilden nedan är vi utmed 136:an igen – väster om den…
Vi är nu strax inne i Grönhögen som ligger åt andra hållet än kameran tittar åt. Bakom grävarna ligger Ventlinge.
Åt motsatt håll fortsätter vi mot Grönhögen… Leden är här hoptryckt i ett teleobjektiv. Precis vid skylten ”Grönhögen” går leden vidare i en 90-graderssväng åt höger ned mot sjön på golfbanan.
Efter 90-graderskurvan löper leden nen mot sjön, svänger vänster och fortsätter mellan den lilla vattensamlingen och jordvallen. Den går alltså mellan sjön och villorna utmed västra sidan av 136:an. Hänger du med?
Nu tittar vi åt andra hållet igen. Vi är nu inne i Grönhögen och kommer cyklande söderut från höger i bild mot vänster…
… och fortsätter ned till avtagsvägen mot golfbanan vid vägs ände i denna bild. Tänk dig denna led i juni när fåglarna sjunger, blommorna slår ut i enorma färgkaskader och temperaturen ligger runt 22 grader – plus! Och fortsättning följer ned mot Ottenby…
Cykelleden från Degerhamn till Ottenby kan bli nåt i hästväg – vad gäller skönhet och naturnärvarokänsla (vilket ord!). Alvarsamt2 provcyklade häromdagen mellan Södra bruket och så långt söderut det i dagsläget finns nåt att cykla på. Det blev stopp vid en hög med stenkross – men vi anar en underbar fortsättning…
I ett kommande inlägg konstaterar vi att cykelleden blir superb även nedåt Ventlinge och Grönhögen till…
Tänk dig att glida fram på hojen här i + 22 i stället för som här, minus 4. Du hör havet, du känner doften av tång och jod. Och vid horisonten ser du lasttramparna på väg norrut i Kalmarsund.
Se svanarna, se fartygen och njut av det totala lugnet, drick kaffe vid bordet, tag dig ett dopp innan du fortsätter. Det här är Öland när det är som bäst.
Cykelleden här är ännu inte asfalterad. Men snart…
Några stenkast längre söderut blir det i dagsläget stopp. 
Fortsättningen blir ljuvlig. Leden slingrar sig hit och dit – och upp och ned.
Vi tittar åt nordväst. I förgrunden en hög med stenkross. Längre än hit går inte att cykla – i dag.
I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.
Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…
PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.
Grävjobben mellan det nya vattenverket i Södra Möckleby och Grönhögen fortskrider. Just nu är det Ventlinge och Grönhögen som mest och värst vältrar sig i leran. Det är blötare än blött och på många ställen hör man länspumparna mala entonigt. Men allt har ett slut. Jobben ska vara slutförda under 2018. Bilderna får berätta utan texter.
För exakt sex år sen träffades dessa kvinns för att sticka och virka och kackla i Atelje Liz i Södra Möckleby. Sammankomsten kallades stickkafé. Det sex år gamla reportaget från ateljén läser du här. I det träffar du även Liz Janzon som drev ateljén. Verksamheten är sedan några år nedlagd och den lilla charmiga lokalen mitt i byn står tom. Ibland, tyvärr ganska ofta, går utvecklingen bakåt…
Kommunen bör avsluta alla sina serviceavtal, lån och konton med Ölandsbanken.
Det är budskapet i ett medborgarförslag till Borgholms kommun sedan Ölandsbanken beslutat lägga ned kontoren i Löttorp och Mörbylånga.
Den handlingskraftiga uppmaningen står att läsa i dagens Östra Småland.
Min personliga tes står fast: Om alla bytte bank vid nedläggning av kontor skulle bankerna tvingas tänka nytt – och om! Byter man inte bank ska man inte gnälla.
I gårdagens Östra Småland skriver inte mindre än fyra landstingsråd om länets fantastiska sjukvård. Rubriken är uppfordrande: Den nära vården måste komma ännu närmare. Och i ingressen fortsätter man att slå hårt på trumman:
Enligt den purfärska Hälso- och sjukvårdsbarometern som presenterades den 6 mars hamnar Landstingen i Kalmar län i topp i landet bland annat när det gäller helhetsintryck och tillgänglighet.
Alvarsamt2 ser det därför som sin moraliska och hälsovårdande plikt att ta reda på hur det blir med vårdcentralen i Mörbylånga i sommar, ity en sedvanlig stängning av den just under den period då folkmängden tiodubblas svårligen kan klassas som ”ett sätt att få den nära vården ännu närmare”.
I morgon bitti kan du därför läsa det mejl som en mycket bekymrad redaktion skriver till ”de fyras gäng”: landstingsråden: Lena Segerberg, Anders Henriksson, Jessica Rydell och Linda Fleetwood.
Deras svar publiceras vartefter de droppar in. Vi tror oss kunna utlova intressant läsning inför stundande val…
Till sommaren kan det – trots Länsstyrelsens upphävande av kommunens bygglov – bli tal om 38 ställplatser på Ytongs gamla industritomt strax norr om Grönhögens hamn. Det skriver Östra Småland i dag. Mark- och miljödomstolen i Växjö upphäver nämligen Länsstyrelsens beslut efter att Grönhögens utvecklingsbolag fått tillfälligt bygglov av kommunen.
För tre år sen visade Ann-Christin och Olle Nilsson upp det totalrenoverade köket i Folkets hus Degerhamn. Hela byggnaden är en pärla för olika slags möten. I stora salongen möts exempelvis Filmklubben fem gånger per säsong. Man visar kvalitetsfilm i två halvlekar med kaffe i pausen. Reportage om klubben kommer småningom. Ett tidigare reportage om Filmklubben hittar du här. Det innehåller även en poddintervju där flera av klubbmedlemmarna vädrar sina åsikter om de filmer de dittills sett. Vill du se de gamla filmprojektorerna som Olle skötte innan digitaliseringen genomfördes klickar du här.
