Peter Bennett, vasstakläggare

Byggnaden i Näsby på södra Öland får ett delvis nytt vasstak. Det läggs av englandsbördige Peter Bennett, boende i Köpingsvik. Den högra mörkare delen av taket la han för åtta år sen. Nu lägger han resten. Materialet är vass från Estland. Där odlar man vass och skördar den varje år. På så sätt får man fram raka vasstrån, en förutsättning för att lägga ett tätt tak. – Ett rätt lagt vasstak håller i 60 år, säger Peter och ser ut att mena det.

– Det kommer att gå åt 800 buntar vass för jobbet, berättar Peter. En kvadratmeter färdigt tak väger 50 kilo. Vass är Sveriges äldsta taktäckningsmaterial. Det är lika isolerande som 20 centimeter tjock gullfiber. Med vasstak får du en bra värmereglering i huset. Det håller kylan ute på vintern och dämpar den intensiva sommarvärmen. Jag har vasstak på min kåk i Köpingsvik så jag vet vad jag talar om.

Uppe på takåsen lägger Peter en så kallad ”moning”, som i Skåne och Danmark benämns ”riggning”. På ”moningen” monteras slutligen ”honget”, de träribbor som toppar den äldre högra delen av taket i bilden nedan. Som synes jobbar Peter utan säkerhetsutrustning. – Man får tänka sej för, är hans raka förklaring.

Den släta ytan på taket åstadkoms med ett klappträ. Med det slår Peter mot vassens ändytor i en viss vinkel tills stråna ligger i exakt rätt position. Det gäller att få fram ungefär samma ”överhäng” som på ett tegeltak. – Skarvarna mellan dom olika lagren ska inte synas. Förr struntade man i utseendet. Bara taket var tätt var man nöjd. Men i dag ska det också vara vackert, berättar Peter Bennett. Under vår utsändes tid vid arbetsplatsen hör vi flera uppskattande tillrop från vägen, från vandrare och cyklister. – En tidning skickade hit en reporter. Men hen ställde inte ens hälften så många frågor som du och var inte ett dugg intresserad. Hen ville mest snacka engelsk fotboll, berättar Peter.

Till höger om portalen står käpparna till ”honget”. I portalen står vassbuntana från Estland med vipporna uppåt. På frågan om vi i Sverige skulle kunna odla vass skrattar Peter: – Jag tror inte den svensk finns som kan tänka sig att stå och rensa vass i en kall lada i februari. Nej, till och med balterna har börjat skicka vassen i contrainar till Kina för rensning. Den blir faktiskt inte dyrare för det.

Här ser vi hur mycket isolerande luft ett vasstrå innehåller. Stråna är som rör. Märkligt nog vaknade Peter Bennetts intresse för vasstak när han jobbade som timmerman i norska Telemark. Senare hamnade han på Himmelsberga. Där fick han nys om en kurs i läggning av vasstak. – På den lärde jag mej hur man inte ska lägga dom, garvar Peter och fortsätter: – Sen började jag jobba med flera olika täkläggare och lärde mej lite här och lite där. Jag har så att säga gått den långa vägen. Men nu är jag pensionär och vill trappa ned – hur nu det ska gå till.

Bladvass i buntar/kärvar. Kul detalj: Ett vasstrå kallas, i synnerhet i litterära sammanhang, för ”rö”. Ett exempel år uttrycket ”som ett rö för vinden”. Vass är användbar till mycket, förr i tiden till utfodring av boskap och även som ett effektivt bränsle. Dessutom kunde den malda rotstocken användas till mjöl vid brödbak. Vass är också slitstark. Det tak Peter Bennett nu lägger ska alltså hålla i 60 år. Kulturorganet har redan planerat ett uppföljningsreportage den 16 september 2081 klockan 10:00.

Bevattningsdammen växer på höjden

Dammens sidor växer snabbt. Vid horisonten Gräsgårds kyrka.

Massor av ”sockertoppar” ligger nu uppradade utmed fältets sidor. I bakgrunden ser du tinnarna på Eketorps borg.

Mot nordväst. Såg man inte bildens övre del kunde man tro att man är på månen.

Mot väst-nord-väst.

Bevattningsdammen i Gräsgård tar form

Dammen mot söder.

Mot nordväst.

Gåtan löst

Det stora schaktade området söder om Gräsgårds kyrka blir bevattningsdamm. Djupet ska bli sina modiga fem meter. Traktorförare berättade att botten ska täckas med sand plus gummiduk och att jobbet troligen inte hinner bli färdigt i år. Men kanske…

Bevattning ur dammar är nog framtiden för jordbruk på södra Öland där nederbörden ibland tycks helt ha upphört. Om mina måttuppskattningar stämmer ska dammen rymma 150 x 150 x 5 = ungefär 100 000 kubikmeter/100 miljoner liter vatten.

Spänningen stiger…

Vad ska byggas eller göras på det stora renschaktade fältet strax söder om Gräsgård? Spekulationerna tilltar i styrka, gissningarna är många.

Kulturorganet tippar vilt: En ersättningsarena för Guldfågeln, en friidrottsanläggning med nio fullängds 400-metersbanor. Ett fängelse större än det i Kumla. Kanske en nödlandningsplats för Gripenkärror på väg hem från koll av ryssen över Östersjön? Ett magnifikt muséum över cykelledsfiaskot ”Fyr till Grönhögen” är också tänkbart, liksom ett upplevelsebadhus med fem tävlingsbassänger mellan 100 och 25 meters längd samt en äventyrspool med levande krokodiler, miniubåtar, rutschkana och eldriven färja.

Enorma mängder jord från västra sidan av väg 925 ligger nu på östra sidan.

150 x 150 meter åker är renrakad. Varför och till vad tror du? Vid horisonten, långt till höger om mitten av bilden, ser du Eketorp borgs tinnar bland träden.

Enkelt – genialt

Det finns en pärla i den svenska teveöknen: Frank Erichsen. Som hundra procent bonde förverkligar han sitt mål att bli självförsörjande småbonde i storjordbrukens iskalla tid. Hela karl´n utstrålar skaparglädje, kunskapstörst, nytänkande, energi och livslust. Han ger sig på allt och går det så går det. Jag njuter varje sekund.

Upplägget är enkelt. I slitna arbetskläder berättar han för en kompis vid kameran vad han gör. Det är allt. Och ur detta enkla recept skapas tevehistoria. Frank lär sig, vi lär oss, gården växer, publiken får insikt i sådd och skörd, födslar och slakt. Vi ser livet utan gucciväskor, flärd och självbespeglande selfier..

Tack SVT att ni åtminstone köper in annat än den sorgliga kompott ni totar samman av mediokra thrillrar, soffmys och fnittrigt pysslande.

Vad gör man söder om Gräsgård?

Från västra sidan av 925:an flyttas matjord till den östra.

Ungefär 150 x 150 meter åker är avskalad.

Jord så långt ögat når…

Liten idyll i jättehamn

Den stora – för att inte säga enorma – hamnen i Degerhamn skulle kunna användas till mycket. Som till vad? Landsbygdsutvecklare har all anledning att tänka till.

Först kungadömet, nu mackarna!

Ingen rast, ingen ro. Sedan kulturorganet i samarbete med statsminister Stefan Löfven snart har avskaffat den ärvda kungamakten och ersatt den med valkungadöme, väntar nya politiska uppgifter, fajter, segrar.

Nu ska småmackarna på vischan räddas! Regeringens förslag om ombyggnad av dem till 1 juli nästa år då bensinen med det vackra namnet E10 blir standardsoppa, måste synas i sömmarna. Det är snart val och kulturorganets frågor, enkäter och attacker till och mot våra folkvalda kommer inom kort att ge dig en klar uppfattning om vilka partier som måste röstas bort. Redan nu vågar vi påstå att de är ”många”.

I dag mejlfrågar vi 30 slumpmässigt utvalda riksdagsledamöter hur småmackarna i glesbygd ska överleva. Svaren presenteras successivt.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. En ledamot svarade med vändande post. Hon skriver som nedan. Kulturorganet vill inte vara sämre. Därför önskar vi Angelica både God Jul och Ett Gott Nytt ÅR.

P-plats med toalett

Parkeringsplatsen vid vägen till Cementas stenbrott i Degerhamn är nu färdig. Toaletten skymtar bakom raden av bilar.

Detalj kan vara början till nåt stort

En ny brygga i Degerhamns hamn kan kanske ses som en oviktig detalj. Men den kan också uppfattas som en början på något större. Kulturorganet har under alla år sett stora utvecklingsmöjligheter i denna stora hamn, speciellt om de kunde kombineras med en ställplats – som fanns här till för några år sedan då Nejmyndigheten satte krokben för ställplatsen och indirekt för dåvarande butik i Södra Möckleby. Denna lömska handling kommer alltid att ihågkommas, aldrig att förlåtas. Bäst vore om Nejmyndigheten kom ned på jorden, sa ja till återstart av ställplatsen och i kombination med den hjälpte till att utveckla hamnen. Nejmyndigheten i länet har ny boss. Kanske kan han tänka rätt.

Antalet båtar ser ut att öka. Och här finns plats för många fler.

Brygga och dansbana i ett. Många polacker, tyskar, danskar och holländare gästar sommartid Grönhögens hamn. Med riktad marknadsföring skulle det säkert gå att få många av dem till Degerhamn. Hamnen kan rymma flera hundra småbåtar.

Om båttrafiken kunde ökas – i symbios med en återöppnad ställplats – kunde säkert viss affärsverksamhet kunna etablera sig här. Se bara på Annys Fiske i avlägsna Gräsgårds hamn där kunderna står i kö hela sommaren. I Simrishamns hamn såg jag ännu alldagligare försäljning av fisk, mackor och enklare mat till hutlösa priser – men trots det med kunder på led. Vi menar att Degerhamns hamn har största utvecklingspotentialen av Sydölands alla hamnar. Flera blogginlägg om den numera stängda ställplatsen kan du läsa här.

Gubbar till midsommar?

Kulturorganets utsände möttes av glada vinkande jordgubbspysslare väster om Torngård. Ska vi tyda glädjen som att gubbarna är mogna till midsommar?

Två hål i bänken

Torrdasset vid parkeringen intill Cementas väg ut mot kalkstensbrottet börjar ta form. Skitbra!

Annys fiske mot säsongsöppning

Men vad 17 gör Hannu Himanen på golvet? Jo, han putsar och fejar inför öppnandet av Annys Fiske i Gräsgårds fiskehamn. Säsongsstart: Veckoslutet före midsommar.

– Allt blir som vanligt, berättar Hannu när han kommit på benen igen. Man ändrar inte på en vinnande meny.

Råvarorna, alltså fisk och räkor, har det inte varit några bekymmer med. Allt finns på marknaden, trots att fisket nu för tiden går skralt.

– Men fiske för mej är historia i dag, säger tidigare fiskaren Hannu. Nu för tiden nöjer jag mej med Annys Fiske.

Det stinker i vackra Gräsgårds fiskehamn

Att mycket tång och havsväxter dras in i Gräsgårds hamn av nyckfulla strömmar vet vi sedan länge. Jag har själv sett hur tång och annat har sugits in i hamnen trots hård frånlandsvind.

Periodvis är stanken besvärande och den seglare som förra sommaren försökte ta sig in i hamnen misslyckades, trots att båten bara stack 135 centimeter.

Läste för en tid sen att man nu försöker få igång muddring av den lilla hamnjuvelen. Men minns jag rätt har alla såna försök tidigare gått om intet. Men skam den som ger sig. Muddring måste till, liksom reparation av den södra pirarmen.

Sen kanske Annys Fiske kan dra till sig andra entreprenörer och få livet att sjuda bland bodar, lager och nätverkstad?

En kompakt svart sörja har legat i hamnen under lång tid. Nu har det svarta blivit vitt och brunt, kanske är det mögel.

Landskapsfoto från flygplan på 6 000 meters höjd? Nej, jäsande vegetarisk soppa i Gräsgårds hamn. Doft är fel ord här, bättre är odör.

Det är både vackert och snuskigt – samtidigt.

Djärv gissning: ”Huse” blir ”dubbelhuse”

Den parkeringsplats nära vägen till Cementas kalkstensbrott vi tidigare berättat om får snart en ny byggnad, en åsikt vi bygger på ett underlag av dagens foton. Av byggmateriel och allehanda tillbehör att döma utesluter vi teorier om kärnkraftverk, parkeringshus eller nytt kommunhus, utan dristar oss i stället till att slå till med den djärvaste av gissningar: En toalett – till och med en gammaldags torrtoa med två latriner. Kulturorganet tycker idén är skitbra.

P

Strax söder om avfarten till Södra bruket finns nu parkering för ett 30-tal bilar. Infarten ligger framför det lilla ”huset” på östra sidan av väg 136. Den som vill vandra härifrån till Cementas gamla stenbrott har 900 meter stillsam och bilfri förflyttning framför sig.

Foto taget innan parkeringen öppnade. I dag blockerar inte den stora stenen infarten (bakom cykeln).

070-147 31 94

Macken i Södra Möckleby är till salu. Kulturorganet hoppas på snabb affär, då pumpen är lika mycket byns hjärta som mataffären.

Kan medborgarförslag levandegöra hamn?

I går satt min fru och jag och drack kaffe i Degerhamns hamn. Som sällskap hade vi en yster sol och fyra minkar. Vi pratade om gångna tider, hur trevligt det var här nere för några år sen när ställplatsen var full av liv och det fanns en liten servering bakom båtladan. Ställplatsen blev till och med vald till årets bästa 2014.

Jag gör långt kort:

Sedan kom makten in i spelet och med ett enda dråpslag dödade Länsstyrelsen, framgent kallad Nejmyndigheten, hela hamnlivet, ja mer än det. Nejmyndigheten sa nej till kommunens givna dispens från strandskyddet. Ställplatsen tvingades stänga, hela området förvandlades från ”livslevande område” till ”evig öken”. Den lilla markplätt Nejmyndigheten ansåg så viktig att strandskydda ligger i dag öde. Den timme vi satt här nere såg vi inte en enda människa där. Periodvis sitter vi ofta här och ytterst sällan ser vi mänsklig närvaro. Nån enstaka gång rastar nån sin hund här. Nejmyndigheten visade musklerna, men bättre än muskler är ofta aktiva hjärnceller.

Nejmyndighetens beslut sänkte också omsättningen i dåvarande livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Den tappade en stor del kunder och gick några år senare i konkurs. Bra jobbat, Nejmyndigheten! Ni är med och stöttar bygget av servicehuset i hamnen, sen slår ni sönder ställplatsen, utvecklingen och framtidstron med storsläggan.

Jag gör långt ännu kortare:
Ett medborgarförslag föreslår nu att åter öppna ställplatsen i Degerhamns hamn. Det skriver Barometern i dag.

Makten i Kalmar kan visa sig ickediktatorisk om den verkligen låter bli att bygga Bananen. Nejmyndigheten har här chansen att visa att man kan tänka om – och tänka rätt.

Fortsättning följer…

Sune Flisa
chefredaktör

Några av många tidigare inlägg i fallet kan du läsa här och här och här och här.

Föröken eder!

Denna uppmaning ser man lite här och var på södra Öland.

Äntligen en riktig sittmöbel!

Som Shimla News redan har berättat har alltså Mörbylånga kommun placerat ut en sprillans ny sittmöbel vid gamla boulebanan i Grönhögen. Kommunen och byn är att gratulera. Nu återstår att se om möbeln får stå ute året runt – en förutsättning för god besöksfrekvens.

Möbeln har till och med grill. Här fattas bara en entrecôte och ett glas rödtjut.

Gruppen är intelligent placerad. Här är ofta nästan vindstilla trots ständig pålandsvind. Ju flera löv som slår ut, desto lugnare blir det.

Den tidigare sittmöbeln i förgrunden. Den var så liten att om en vuxen människa lyckades åla sig in på sätet kom hen aldrig upp igen.

INSÄNDARE: Glansbygdens räddning

Dagens insändare tar upp det alltid aktuella ämnet ”hur rädda glesbygden?” Läget är akut för södra Öland, menar skribenten Claes Elinder. Om bara 20 år kan södra ön ha mist sin sista bofasta invånare! Ett tiotal skyddsregler lamslår utvecklingen och strandskyddet hämmar nybyggande, menar Claes. Han föreslår bland annat punktvisa expansionszoner för bebyggelse vid stränder i mindre samhällen. Han vill också slå ett slag för ett nytt kommunalskattesystem.

*****

Det är inget fel på Sveriges glesbygd, glansbygden! Det är fel på spelreglerna för glansbygdens möjligheter att överleva.
Under 6 000 år har våra lantbrukare mejslat fram den kulturbygd som vi i dag fortfarande har kvar lite här och var i vårt land. Samtidigt – i det fördolda – pågår en total utplåning av det småskaliga jordbruket i Sverige och en decimering av glansbygdens befolkning. Detta underlättas av lagar kombinerade med en visionslös styrning av glansbygden.

Under 1800-talet arbetade nästan hela befolkningen inom jordbruksnäringen. 1920 hade andelen sjunkit till halva befolkningen. I dag återstår endast en spillra av glansbygdsbefolkningen. Inom bara några årtionden har vi kanske endast ett fåtal superstora rikslantbrukare kvar och det i en tid då Sveriges självförsörjningsgrad är under femtio procent. Vår utsatthet i en krissituation är högst alarmerande.

För Sydöland är loppet snart över. Omkring år 2040 finns sannolikt inte längre några bofasta kvar överhuvud taget – möjligen en eller annan storbonde. Bygden blir en tummelplats enbart för sommarturister. Kulturvärldsarvet – Södra Ölands Odlingslandskap – som har sin grund i det småskaliga jordbrukets samverkan med naturen – kommer då sannolikt att förlora sin världsarvstatus.

Trots högljudda protester från den kvarvarande bofasta befolkningen under minst ett halvt sekel händer i praktiken ingenting. Mörbylånga kommun och Länsstyrelsen svarar med tystnad och fortsätter framgångsrikt att utplåna bygden samtidigt som kommunen satsar helhjärtat på att utveckla centralorten Färjestaden. Seriösa planer smids redan bland de bofasta på Sydöland att anlita EU-domstolen för mänskliga rättigheter och be om hjälp. Samerna har minoritetsskydd. Det borde även våra kvarvarande lantbrukare ha.

I en debattskrift från 2020^*beskrivs myndigheternas kulturutrotning utifrån ett öländskt perspektiv. Svenska politiker, myndigheter och domstolar har själva fastnat i sin egen planterade snårskog av regelsystem som lamslår den svenska glansbygden.
På Sydöland finns idag minst ett tiotal skyddsregler som tycks ge i första hand kommunen, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Trafikverket fria händer att förhindra all utveckling. Strandskyddet, Natura 2000, Världsarvsreglerna, Arkeologiska skyddsregler är några av bestämmelserna. Ny bebyggelse tillåts knappt på Öland – utom i Färjestaden och Borgholm och på några få andra platser. Den bofasta befolkningen och kulturen dör.
Vi är övertygade om att de flesta svenskar vill ha kvar en levande glansbygd. Men detta kräver mod, nytänkande och handlingskraft.

Undertecknad föreslår att följande åtgärder utreds och genomförs:

* Inför kommunalskatt som utgår från var du vistas under året. I dag kan du bo tio månader i din sommarstugekommun och två i den kommun du är skriven och endast betala kommunalskatt till den sistnämnda – trots att du får mängder av service av din sommarkommun.
* Riksdag och regering tar fram en handlingsplan för hur den svenska glansbygden skall räddas och utvecklas.
* Budgetera 20 miljarder kronor extra per år under 20 år för investeringar i glansbygden.
* Skapa punktvisa expansionszoner för bebyggelse vid stränder i mindre samhällen så att människor kan bygga och bo där de önskar.
* Sänk kommunalskatterna inom glansbygden tills den kommunala servicen på landet motsvarar den i stad.
* Inför differentierade arbetsgivaravgifter som man har i Norge.
* Sänk drivmedelsskatten för glansbygdsboende. Elbilar ges fri el.
* Låt kommuner med naturfyndigheter såsom vattenkraft och malm behålla en större andel av vinsten.
* Sänk kostnaderna för att driva industrier och företag inom glansbygden.
* Tillåt olika kommunalskatteuttag inom en kommun. En kommundel som är i behov av stöd för sin utveckling skulle på så sätt locka nya bosättare med en låg skatt under exempelvis en tioårsperiod.

Sydöland februari 2021

Claes Elinder

* Rädda Sydöland – ett svenskt glesbygdsdrama av Claes Elinder. Boken är slut på förlaget, men kan läsas och hämtas hem på nätet

Inloppet fördjupas

Nu muddras inloppet till Grönhögens hamn.

Skopor, stenbumlingar och maskiner.

Samma slags stenbumlingar som användes till pirbygget ska användas i hamnen. Men var vet jag inte.

Sittmöbel vid bästa havsutsikten

Strax väster om Södra bruket står detta bord med stolar och med södra Ölands magnifikaste havsutsikt. Den ovane bör tänka på de oerhört branta sluttningarna ned mot havet. På sina ställen är de direkt livsfarliga. Och stigen går nära kanten; ett felsteg och du är död.

Fyra soffor i Smedby – men inget bord!

– Ska man sitta här och bara glo på varandra? undrar Sune Flisa. Var placera tallriken, harsteken, whiskyflaskan, ölkruset, fågelkikaren, ”Klockan klämtar för dig”, bibeln och kaffetermosen?

Samma här. Sitta här och starrbliga mot fjärran utan bord!? Svenska kyrkan är ett genomkapitalistiskt bolag som har råd med några bord, menar Sune Flisa och tipsar om Kupan och Blocket.

Kyrkogården i Smedby får underkänt i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland.

– Endast sittmöbler räcker inte. Var ska du placera rådjurssteken? Ska du sitta dubbelvikt för att nå ner till tallriken på gräsmattan och inte kunna andas? Svara mej! skriver Sune i en artikel i tidningen Shimla News, som avsatt fem reportrar att följa den turistiska kräftgången på södra Öland. Kvintetten menar att Mörbylånga kommun har nått the tipping point, att slaget är förlorat.

”Utan sittgrupper, papperskorgar, soptunnor och cykelled krälar sig kommunen tillbaka in i forntiden”, skriver en av dem i samma tidning.

Snacka om sittplatser!

Här vid fotbollsplanen på Alunvallen finns verkligen sittplatser för trötta ben. Dock lär det dröja innan det finns spel att titta på. Tyvärr finns inga bord till dessa bänkar. – Hade dom funnits hade denna sittverktygsradda fått högsta betyg i min kommande bok ”Var så god och sitt – på Öland”, säger Sune Flisa i en uppföljningsartikel i tidningen Shimla News.

Fungerar Öland bara på sommaren?

Politiker, ölänningar, invandrare, sommarboende – vakna! Varför stängs Öland ned så snart sommaren är över? Finns ingenting att värna under senhöst och ”vinter”? Vem fattar alla tokiga beslut om ”att ta bort och stänga ned”? Det kan röra sig om sittmöbler, det kan handla om papperskorgar och soptunnor.

Fotoexemplet nedan vid Torngårdsvägen är bara ett exempel. Papperskorgar är också borttagna vid exempelvis den stora rastplatsen i Blåsut. I Seby läge finns plötsligt varken papperskorg eller soptunna. Varför? Dessa ställen besöks året om, igen och igen.

På alla dessa platser ser jag ofta människor rasta. Och vi vet hur människan funkar, finns ingenstans att slänga skräpet hamnar det förr eller senare i naturen. Därifrån blåser det mot kusten och hamnar i havet. Varför gör ni/vi så?

Se denna skakande video.

Rastplatsen vid Torngårdsvägen öster om Södra Möckleby. På stolpen till vänster satt sommartid en papperskorg, visserligen alltid överfull, ofta ”läckande”. Men nu är den puts väck. Och skräpet hamnar på backen.

Vilka vill ha det så här?

PS. Häromdagen läste jag Nätverk Sydölands lista med ”hundratals” viktiga punkter att förverkliga. Till dessa borde fogas ”att hålla skiten ifrån sig”. Det är den civiliserade människans främsta signum.

I röret…

Karl X Gustavs mur som i väster inte ens får ”störas” medan den rasar samman till en 1,3 kilometer lång stenhög i öster.

Snart visar vi filmen Muren som inte får störas. Den bör bli en ögonöppnare för Myndighetssverige, politiker, kungahus, turistorganisationer, ity den dubbelmoral den blottlägger är svår att överträffa. Videon ingår i den granskande serien Staffan ifrågasätter.

Trädplantering vid Ventlinge kyrka

Almsjukan har slagit hårt mot Öland. Men nu står nya träd på var sida av vägen upp mot Ventlinge kyrka. På kyrkogården finns en soffa för gamla och trötta att vila i. Men bord saknas… Minns herrens ord: En soffa utan bord ger poängavdrag vid… Tja, det kan vi ta sen.

Kartboken om sittmöblerna på Öland snart klar

”Jag har jobbat hårdare än Strindberg den senaste tiden. Kartboken är snart klar, bifogar delar av korrekturet. Ståupparna på Öland ska få vad dom tål. Titeln blir: Var så god och sitt – på Öland. Visst är den genial. Skicka 100 000 i förskott!
/Sune”

Detta korta brev anlände just med brevduva ”Oscar Claes 33” från Sune Flisa i Shimla. Kanske bör berättas att Sune kände sig nödgad att avbryta jul-och-nyårsfesten för att, citat: ”Världen måste förstå allvaret, ingen annan än jag kan rädda den!”

Vi andra har just satt oss vid bordet för en enklare meny: stekt rådjurssadel med champagnekokt Chopinpotatis i brynt rensmör med grönmurklor, svart tryffel och vit saffran – allt insvept i förvälld siamesisk ostronost, doppad i crême noisette bleu med lamellstekt whiskytillsats. Till detta dricker vi Ingvars 80-procentiga Julmys och skumpa 2009 Cuvée Sir Winston Churchill för sketna 1 750 kronor pavan.

Åter till ämnet. Sune bifogar två foton (ska sanningen fram förstår vi inte hur han hinner med allt). Sune kräver att vi publicerar dem, liksom hans bildtexter. Vi gör så men måste med eftertryck poängtera att vi frånsäger oss allt ansvar, så väl mänskligt och juridiskt som litterärt.

Flera korrektur på boken Var så god och sitt – på Öland lär vara på väg från Shimla…

***

Bristen på sittmöbler på södra Öland har nu tvingat så kallat vanligt folk att agera, att stå upp mot tillvarons hemskheter, att ta lagen i egna händer. Det jäser och pyser, ordet revolution nämns allt oftare. Här ser vi senaste exemplet på ”folklig vrede”, en sittmöbel fastskruvad i bryggan i Grönhögens hamn. Kulturorganet hoppas skruvarna är extremt långa så inte ”ståuppmaffian” rycker bort stolen för vintersömn så snart mörkret faller. Den som lever får se… Mer om ”ståuppmaffian” kan du snart läsa i boken ”Var så god och sitt – på Öland!”

Multimiljardföretaget Svenska kyrkan AB visar ingen större människokärlek på den nästan hektarstora kyrkogården i Gräsgård. En enda enkel palliknande bänk erbjuds dom många gånger gamla, sjuka och trötta kyrkogårdsbesökarna. Sitt för fan inte här och fika och trivs! lyder herrens budskap. Pallen rymmer två personer, men så här i coronatider bara en. Att sittmöbeln ännu inte är intagen för vinterförvaring beror sannolikt på de jordfasta benen. Dock är sitsen löstagbar. Därför tas den troligen in för övervintring vilken sekund som helst. Herrens vägar är som bekant outgrundliga.