faran med det sluttande planet…

Över hela Sverige pågår ständigt mer eller mindre lyckade försök att hålla liv i livsmedelsbutiker ute på landet. Några lyckas, många misslyckas. Sannolikt följer nästan alla butiksnedläggelser ungefär samma mönster. Banken flyttar. En affär går i putten. En mindre industri upphör. En andra affär slår igen. En tredje flyttar. Biblioteket får färre öppettimmar, alternativt dras bibliotikarietjänster in. Skolan läggs ned. Förskolan flyttar. Sen kommer dråpslaget: Livsmedelsbutiken stänger eller går i konkurs.

Eftersom min fru och jag tidigare bodde i by som gick igenom samma slags implodering som just nu skakar Södra Möckleby kan det kanske vara av intresse att studera några sidor ur den papperstidning vi lyckades hålla liv i under 13 års tid, Alsenbladet. På måfå har jag kollat in några nummer, och det är slående hur just affärsfrågan dominerar nästan vartenda nummer, år efter år.

Den som tror att problemet med livsmedelsbutik i glesbygd är lätt att lösa bör snarast tänka om. Det är satans svårt. Det man måste vara uppmärksam på är den punkt där det sluttande planet tar över. Då är det för sent. Då går utvecklingen bara åt ett håll – hur gärna man än vill motsatsen…

I texterna nedan har läget börjat bli riktigt besvärligt i byn…

I nummer 2-2004 tas den nedlagda affären upp redan på ”ledarsidan”. Det är bara början. Affären går framdeles som en röd tråd genom tidningens levnad. Notera att en liten lokal papperstidning såldes på inte mindre än sju ställen – i genuin glesbygd. 

Kjell Reppe tar i denna artikel upp aspekter som nog alla i Södra Möckleby funderar på just nu. Notera sparken mot kommunledningen. Och läs Kjells uträkningar för att ta bilen till annan affär än den i byn! Denna enkla matematik är sannolikt ännu aktuellare i dag då bensinen är mycket dyrare än när denna utgåva av Alsenbladet publicerades som nummer 2 – 2004.

Redan i nästa nummer av Alsenbladet, nummer 3 – 2004, tycks alla problem vara historia. Allt är fixat! Mona och Anund tar över och allt kommer att gå som tåget! Men lyckan blev kortvarig…

Här radas alla möjligheter upp. Det talas till och med om samarbete med butiken en knapp mil bort. Allt är rosenskimrande…

Framtiden är ljus. Nu har vi butik igen! Allt ska gå bra! Allt! Och alla är förstås både lyckliga och välkomna…

Ny affär. Tempo! Nytt liv i byn. En enkät bland byborna bjuder på många superlativer. Och bypoeten Nils Ek skriver långt poem. Lyckan är total – ytterligare en tid…

Men redan i samma nummer anar man framtida konflikter. Tidningen publicerar en lång insändare från rörelsen bakom affären i grannbyn Kluk…

Nummer 6 – 2005. Nu börjar det knaka i fogarna… Igen!

För att göra en lång historia kort ska sägas att i dag finns bara Kluksbua kvar i den lilla byn Kluk. Den större byn Alsen är affärslös. Jag har inte följt utvecklingen där uppe sen vi flyttade till Södra Möckleby senhösten 2011, så jag vet inte hur man planerar för framtiden. Hur som helst genomsyrades livet i Alsen av en mycket stark sammanhållning och vilja till utveckling. Men man kan inte lyckas med allt.

För att förklara konkurrensläget i trakten runt 2000-talets början ska sägas att det låg en större livsmedelsbutik öster om byn – och en väster om. Det var runt två mil till båda. Dessa affärer låg i lite större samhällen och finns kvar än i dag: ICA Mörsil och ICA Nälden.

---

 

affär i by med 59 invånare

I den lilla jämtländska byn Kluk ligger livsmedelsaffären Kluksbua. Den tycks odödlig. Den bryr sig varken om kundprognoser, lönsamhetskalkyler eller nationella framtidsutsikter. Den bara finns. Köptroheten är sannolikt högst i Sverige. Vill man ha en affär så går det. Men handlar man inte i den så går det inte. Det är enkel matematik som en femåring förstår.

I denna butik var vi stamkunder i nio års tid. I en liten butik på vischan känner alla alla. Man kan snacka med vem som helst. Fråga nån i en kassakö i Stockholm om hur hen mår så får du se på märkliga reaktioner…

Butiken är ljus med fönster åt två håll. Trots att den är relativt liten finns även ett kafé utanför bild. Lilla Kluk med 59 invånare har också en egen… Ja, håll i er nu: bowlinghall! När ryktet om en sådan började spridas trodde utomstående att det var ett skämt. Men i Kluk skämtar man inte. Där handlar man. De tre bilderna är från 2005.

---

Är ensam stark?

Såna här krismöten hålls säkert varje dag ute på landet i Sverige. Här samlar vi oss 2005 för att lösa problemen med affären i Alsen mellan Östersund och Åre. Tre gånger räddades den. Fjärde gången stöp den. Men i en ännu mindre by en knapp mil därifrån finns fortfarande en livskraftig affär. I den byn bor endast 59 människor. Mer om den i följande inlägg…

Det blir femte gången jag får uppleva en liten bys plötsliga skinnömsning från levande till stendöd. I nästan hela mitt har jag bott på vischan, mitt i möjligheterna och de ofta återkommande problemen. Men jag har alltid satt landsbygdens stora fördelar och skönhetsvärden framför stadens prål, anonymitet och ytlighet. Jag har skrivit, fotograferat och bloggat om just livsmedelsbutikernas stora betydelse för små byar. De kränger inte bara potatis och köttfärs, de blir också centrum för lokala nyheter, dödsbud, skvaller, evenemangstips, umgänge, spel på boll och brunte, öl, cider och brännvin, världsnyheter, stora paket från Ellos och små från CyberPhoto.

En bok fick mig att förstå… Under nästan ett år åkte jag runt i Norrlands inland och intervjuade människor som sysslade med lokal livsmedelsproduktion för en bibeltjock bok, utgiven av Eldrimner, som jag i dag inte minns titeln på – Matlust, kanske? I detta kringflackande arbete mötte jag människor som syltade och saftade, bakade och bryggde, slaktade, fiskade, rökte, gravade och förädlade. Jag träffade norrlänningar som lärt sig en ny köttkultur på plats i Frankrike, som åkt på ölbryggningsutbildningar i Tyskland och Tjeckien, kvinnor som odlade och plockade, kokade och ystade. Boken skapade möten med människor som äntligen fick göra det de länge drömt om. Det dessa människor hade gemensamt var den djupa insikten om matens betydelse, inte bara som nödvändig föda utan mera som övergripande begrepp som ”skaparglädje, umgänge, överlevnadsmöjligheter”.

Under denna tid svepte en våg av optimism och djävlar anamma genom Norrlands inland. Jag blev själv en kugge i denna tid, i denna våg av framtidstro – som getostproducent och keramiker. Men optimismen fick sina törnar och trots många försök att rädda vår lilla bybutik stängde den fjärde gången gillt. Över en natt blev byn en annan. Den blev tyst. Tvärtyst. För första gången kände jag mig ensam där vid fjällets fot i glesbygdens inre Norrland.

Så blir det snart om några dagar även i Södra Möckleby – redan på tisdag då utförsäljningen är avslutad. Då slår ödsligheten till. Då kommer du inte att känna igen dig. Du kommer att känna dig ensam. Jävligt ensam.

Därför: Vi måste få igång en ny butik!

fullt i folkets hus

Runt 70 helt förtvivlade operaälskande södra möcklebybor mötte upp till kvällens konsert i Folkets hus Degerhamn. Repertoaren gick i moll och många tårar blänkte som silver på det bonade golvet när föreställningen var slut. På bilden ser vi dirigenten Ulf Kyrling mana fram de innerliga ångestkänslor som mötet krävde, medan sopranen Eva Hansson Törngren drömmer sig bort i en adagietto-fas av operan ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Att allt detta bara är ordlekar för att sprida åtminstone en gnutta hopp i den nu butikslösa byn torde alla som var där förstå. Senare i kväll – eller i morgon bitti – publiceras en mer realistisk version om mötet som i korthet kan sägas ha handlat om ”den oväntade konkursen för byns ICA-butik”. Något slags fortsättning följer alltså – så som det alltid gör i det så kallade livet…

Nej, man gick inte man ur huse för att njuta av ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Man gick till Folkets hus för att höra om den för många helt oväntade konkursen för byns ICA-butik. Helt plötsligt låg affären i Grönhögen – eller i Mörbylånga. Vad har egentligen hänt? Och viktigare: Vad göra? Kvällens möte var tänkt att se framåt, hitta lösningar… Och runt 70 själar kom, lyssnade och ställde frågor. Så många svar serverades inte – av naturliga skäl.

Om ansikten kunde tala… Tänk om man kunde se tankar! Kan djup koncentration överföra tankar? Ingen vet.

Kraftsamling Sydöland var där, representerat av Eva Engström och Ulf Kyrling. Eva Hansson Törngren var där som jag vet inte vad, kanske som byinvånare, kanske som ordförande i Södra Möckleby Sockenförening. Inga titlar eller speciella särintressen tycktes spela nån roll en kväll som denna. Nu gällde frågan en enda sak: den affär som fanns i går men som inte finns i dag.

Ann Willsund från kommunen var också där. Och folk från både Smedby och Degerhamn. Nå, vad kom man fram till? Vilken är lösningen? Svaret är att det finns många möjliga lösningar, och många som senare kommer att visa sig omöjliga. En möjlighet är att Tobbe fortsätter, en annan att en ny handlare tar över. En tredje är kooperativ, en fjärde är ”köp-en-hel-liten-färdig-affär-med-varor-och-allt-som-kommer-med-lastbil-och-som-det-bara-är-att-ställa-på-backen-och-genast-öppna”. En femte möjlighet är en obemannad butik, en sjätte är en butik som tidvis är bemannad, tidvis obemannad med självservering. En sjunde är att Uno Magnusson tar över, något han sa nej till. En åttonde är att Jonas Hansson slutar hamra på sitt hus och istället blir butiksförman. Även han slog – med eftertryck – ifrån sig denna chans, se tre bilder ned. 

Eva Engström från Kraftsamling Sydöland tänkte på olika alternativ – och talade om dem. Emellanåt tänkte hon även på annat – såg det ut som. Och så var nog hela mötet, en radda möjligheter som det i dag är juridiskt, praktiskt, teoretiskt och kunskapsmässigt omöjligt att bedöma som möjliga, troliga, fantastiska eller stört omöjliga. Vi måste ta tiden till hjälp och göra saker och ting i rätt ordning.

Eva Hansson Törngren delade på slutet ut små egentillverkade lappar med frågor: Vill du vara med och jobba för en lösning? Vill du offra tid på det? Vill du till och med lägga en slant för att nå målet? En bra idé tycker kulturorganet. De som sa ja blir kallade till nästa möte. De som kommer till det spikar datum för mötet därpå. Stenen (i brist på snö) är i rullning…

Jonas Hansson visade med tydligt kroppsspråk att han inte var intresserad av en karriär som handlare. Inte ens löfte om en stilig uniform hjälpte…

Den som ville veta vad Ulf Kyrling tänkte på fick lägga en Selma i hans röda låda. Då tog han bladet från munnen och berättade. Eller var det nåt jag drömde under den korta siesta jag tog efter mötet? Ingen vet. Och det blev nog kvällens enda slutsats: Ingen vet fortsättningen.

Andersson från Smedby, Willsund från Färjestaden. Även utbölingar kände sig kallade denna viktiga afton. Och det är nog tur det. Det blir ett svårt pussel att lägga framöver. Mycket är möjligt men inte allt. Mycket blir också svårt. Och somt blir omöjligt. Med dessa odds i bakhuvudet är det dags att sova. Vaknar nån i byn fredag morgon och vrålar: – Heureka!

---

macken

De blir färre och färre men finns ännu så länge lite här och var ute på vischan i det Sverige som håller på att avfolkas, utarmas, dö. De är företagen som fixar lite av varje, som säljer lite av varje och som tack vare sin existens håller grytan kokande ännu en tid…

I Seby på sydöstra Öland ligger Seby Motor & Mekanisk Verkstad AB. På nätet läser jag:

”Företaget säljer slit- och reparationsdelar för lantbruk samt biltillbehör, däck, kreatursvagnar, soldrivna vattenpumpar och kraftöverföringsaxlar. Företaget kan också erbjuda reparationer av olika slag samt diverse tillverkning.”

Nedan visar jag de bilder jag hann ta medan Kjell bytte svålar på min bil – på ny världsrekordtid.

---

 

det blev en plattbro

Den nya plattbron över Alvkällas utflöde är färdig. Ylva Lönnbom och Josef Reithmeier ska applåderas för sina idealistiska insatser. I dag är det i många sammanhang pensionärerna som driver samhället framåt.

Påfarterna är välgjorda. Man behöver inte vara cirkusartist för att ta sig över floden in bland träden…

Konstruktionen är stark och tålig. Bron håller för flera personer samtidigt. Detta om styrka får mig att tänka på en toalettsits jag en gång köpte. På locket stod: ”Locket på denna toalettsits är mycket starkt – men ni bör därför inte hoppa på det.” Det gäller måhända även denna bro.

Bron ingår i den slingrande Bergstigen, vars ansiktslyftning vi återkommer till…

---

 

bron över floden Alvkälla

Det är tur att det finns entusiaster som jobbar ideellt, för att det är roligt, för andras nytta och trevnad. Ylva Lönnbom och Josef Reithmeier förbättrar skyltar, pilar och andra detaljer på Bergstigen. Och så bygger de broar! Här är just grunden till bron över floden Alvkällan lagd. Vi ser den ut mot Kalmarsund.

Grunden är på plats. Det ska bli spännande att se hur bygget växer. Blir det en plattbro, en balkbro, en fackverksbro, en sprängverksbro eller en snedstagsbro? Kulturorganet ska försöka filma delar av fortsättningen. Vi ser här in från havet, mot cykelleden.

---

 

En miljon kvadratmeter ensamhet

Nu var det länge sen den sista salvan ekade mellan bergväggarna i Cementas stenbrott i Degerhamn.

Brottet har blivit ensamhetens öde land…

---

 

det kallar jag servicekänsla!

Det klagas ofta på att det finns för få offentliga toaletter på södra Öland. Vet inte om jag kan hålla med. I dag hittade jag exempelvis denna – mitt ute i Cementas gamla kalkbrott i Degerhamn.

Du behöver inte känna dig iakttagen, här finns inte en människa på flera kilometers avstånd.

---

 

Många tappade sugar i Grönhögen

Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.

Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.

Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.

När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…

---

 

lägga till vid brygga, skåda havet, förstå livet…

Den inre bryggan i Degerhamns hamn.

Skåda fågel. Eller skåda ut över havet och hitta eventuell mening med livet. Ja, så kan man småningom göra om Båt- & Sportfiskeklubben i Degerhamn får som den vill.

Klubben har nämligen sökt 130 000 kronor i bidrag från Länsstyrelsen för att restaurera den inre bryggan och bygga sittgrupper innanför genomskinligt vindskydd vid basen av piren i Degerhamns hamn.

Eventuellt kan man också göra en vindskyddad utkikspunkt på det inre fundamentet till de forna vindsnurrorna. Den som lever får se…

– Vi har inte fått nåt besked ännu. Får vi bidraget beviljat är vi tacksamma för all hjälp vi kan få i vår. Att köpa in grejorna är en sak. Men dom ska monteras också, säger Jonas Hansson i Båtklubben och ser pillemarisk ut.

I bildens nedre kant vill båtklubben placera sittgrupper med vindskydd. Till höger ser vi fundamentet till en tidigare vindsnurra. – På det kan vi kanske också göra nån form av utkiksplats med genomskinligt vindskydd småningom, säger Jonas Hansson. Båtbryggan som behöver restaureras ligger till vänster och utanför bild.

---

 

Många tappade sugar i Grönhögen

Hon tycker Kraftsamling Sydöland är det hittills trovärdigaste initiativet som tagits för Sydölands utveckling. Men hon är samtidigt skeptisk till politikernas löften.

– Dom har inte ens fått till en tumme för oss i Grönhögen, säger hon som bodde i byn i nästan två decennier.

Du möter henne snart i en film här på kulturorganet…

---

 

Leden finns bara som ord…

Kulturorganet har länge hävdat att bygget av cykelleden Fyr till fyr på södra Öland går fasansfullt trögt. Ingen led har anlagts på flera år söder om Kastlösa.

– Vi har stött på en liten nesa på östra ön, säger Henrik Yngvesson, ledamot i Ölands Kommunalförbund.

– Men läget är mycket sämre än så, menar kulturorganets utsände Staffan Lagerström. Det fattas inte mindre än sex delar bara på södra ön på tillsammans mer än tre mil planerad cykelled!

Henrik Yngvesson håller då med.

– Leden är inte färdig. Absolut inte! säger han i denna intervju gjord vid Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby.

De självklara frågorna om ”leden som bara finns som ord” på södra ön består:

• Finns, som påstås, juridiskt gällande avtal med markägarna för alla återstående bitar? (Kulturorganet har vänt sig till regeringen för att få svar).
• Hur mycket pengar finns kvar för bygget?
• Räcker de till de minst tre mil som återstår?
• Är verkligen allt klart för bygge av leden i Albrunna, Ventlinge, Parboäng, vid muren, runt Kungsgården mot Ås och från Ås till Solberga? (Solberga – Skärlöv får enligt Länsstyrelsen inte användas).
• Om Länsstyrelsen står på sig i sitt nej till Skärlöv – Solberga… Vad händer då? Finns alternativ sträckning?
• När kan lederna på södra ön bli färdiga?

Ingen tycks kunna eller vilja ge korrekta svar på kulturorganets frågor. Ingen politiker tycks ställa de frågor vi ställer till beställaren av leden. Varken förbundschef eller vice förbundschef i beställaren Ölands Kommunalförbund svarar på kulturorganets mejl. Styrgruppen lär ha haft möte men säger inte flasklock. Inget gammelmedia hänger på. Tystnad råder. Det är så makten på södra Öland vill ha det. Men inte kulturorganet.

Fortsättning följer…

Intervjun med Ulf Kyrling, projektledare för Kraftsamling Sydöland, om cykelledens krackelering ser du nedan.

Ann Willsund är biträdande förbundschef på Ölands Kommunalförbund. Intervju med henne nedtill.

Karta över södra Öland. Streckad linje är tänkt cykelled. Från Skärlöv i öster till Grönhögen i väster finns den inte. Från Grönhögen till Degerhamn-Södra Möckleby finns den men med avbrott i Ventlinge och Albrunna. Hur och var leden går fram från Degerhamn och norrut vet inte kulturorganet, men vi fruktar att den ska gå på Degerhamnsvägen till Bjärby. Om så blir fallet är den naturliga frågan: Hur kan den kallas cykelled?

Tidigare rapporter om ledens utveckling på södra ön kan du läsa här:
Fyr till fyr – rapport I
Fyr till fyr – rapport II
Fyr till fyr – rapport III

Ås Camping – Grönhögen kan du cykla i filmen nedan

Skärlöv – Ås Camping kan du cykla i filmen nedan

---

 

Ölands Kommunalförbund mörkar sanningen om cykelleden Fyr till fyr

– Vissa gammelmedier får cykelprojektet att framstå som ”snart invigningsklart”. Det hävdar Staffan Lagerström från kulturorganet.

Ölands Kommunalförbund skriver på sin hemsida att återstående delsträckor ska färdigställas under 2019.

– Tre mil led ska alltså fixas på inte fullt två månader, säger Staffan Lagerström. Då ska man veta att det inte har anlagts en enda meter led på många år här på södra Öland.

Staffan Lagerström har nu vänt sig till regeringen för att få klarhet i återstående avtal med berörda markägare. – Så länge dom inte är klara kan totalstilleståndet på södra ön bli hur långvarigt som helst, menar Staffan Lagerström.

Ann Willsund är biträdande förbundschef i Ölands Kommunalförbund. Hon intervjuas här av Staffan Lagerström, kulturorganet.

---

 

cykelleder ger svindlande möjligheter

På pyttelilla Bornholm cyklar 150 000 turister varje år.
Projekt Panorama kan ge ekonomisk tillväxt på 275 miljoner kronor om året.

Det är något man kan läsa i arbetet Kartläggning och analys av cykelturism och cykelturisten av Cristina Lázaro Morales, Johanna Danielsson, Muhammad Ahsan Hassan från 2015.

Några korta klipp ur kartläggningen:

”Bornholm är Danmarks mest kända destination för cykelturister. Cirka 150 000 besökare årligen cyklar under sitt besök på ön och ca 18 % av turisterna har cykling
som huvudaktivitet och räknas därmed som cykelturister.”

”Ett exempel är det europeiska projektet ”Panorama – Powered by Cycling”_ _ _ Projektet syftar till att utveckla Danmarks landsbygds kustområden för cykelturism och öka cykelturismens bidrag till de totala turismintäkterna till tyska nivåer. Projektet Panorama syftar till att etablera 17 leder i hela Danmark samt att förbättra infrastruktur (inklusive skyltning och vägens beläggning), utveckling av cykelvänligt boende, laddstationer för e-bikes och att samordna marknadsföringen. Den totala budgeten för projektet är 3,4 miljoner euro och projektet löper fram till 2015. Om projektet uppnår sitt syfte, kommer det att skapa ekonomisk tillväxt på cirka 26,6 miljoner euro per år.”

(26,6 miljoner euro är i dagens kurs 274 663 620 svenska kronor om året. Kulturorganets anmärkning).

---

 

Det lilla huset i hamnen

Det finns saker att upptäcka överallt, även där ingenting tycks hända. Det gäller bara att vara nyfiken. I huset ovan ska det snart hända stora saker. Men allt är förstås relativt. Vissa kanske tycker det är stora saker, andra att de är små saker. Hur som helst får du snart se filmer inifrån huset. Om vad återstår att se. Det gäller att vara nyfiken…

---

 

om svar anhålles

Ölands Kommunalförbund är beställare av cykelledprojektet Fyr till fyr. Dess förbundschef heter Jens Odevall, dess biträdande förbundschef heter Ann Willsund.

Båda har svarat på ett första mejl från mig, men inte på mina befogade följdfrågor om användningen och nyttan av över 100 miljoner svenska skattekronor.

Jag mejlade Jens 11 oktober och lovades svar efter hans semester. Det har inte kommit.
Jag mejlade Ann 14 oktober. Inget svar.

Nedan mina obesvarade mejlfrågor.

 

---

 

citymöte om framtiden

I dag kom de, fyra politiker och kommundirektören, till Kraftsamling Ölands lilla kontor i Södra Möckleby City.

Intressanta samtal fördes mellan fem besökare och maktens representanter. Ämnen som diskuterades blev äldreboendet vid Alungården, ”tappade sugar” i Grönhögen, ockerhöga kommunala avgifter för ansökning av strandskyddsdispens, KLT:s snåla turlista, omvårdnaden av Bergstigen, eventuell kommunal IT-hjälp och parkeringssvårigheter vid busspendling mellan Färjestaden och Kalmar.

Kommunalrådet Matilda Wärenfalk lät försiktigt pysa ut en nyhet om just parkeringsproblemen genom att nästan ljudlöst yppa ”det kommer en lösning där man kan parkera säkert”. Men Matilda sa bara A och ingen lyckades få ur henne B.

Kulturorganet gjorde tre intervjuer. Svaranden är kommundirektör Ann Willsund, oppositionsrådet Henrik Yngvesson och projektledare Ulf Kyrling i Kraftsamling Sydöland. Ämnet var cykelleden Fyr till fyr. Du ser intervjuerna här på kulturorganet om några dagar. Men vi rekommenderar att först se kvällens filmpremiär om en cykeltur utmed två av de sex ofullbordade sträckorna på södra Öland. Först då förstår du hur långa sträckor som ännu bara är önskedrömmar, speciellt som pengar lär saknas.

Det är viktigt att slå fast att det söder om Kastlösa endast har anlagts en mil cykelled – och den lades för tre eller fyra år sen. Vad än politiker och folk i projektet säger saknas i dag sex delsträckor av leden på södra Öland. De är tillsammans drygt tre mil. De sex är: Albrunna, Ventlinge, Grönhögen – Karl X mur, Karl X mur – Ås Camping, Ås Camping – Solberga och Solberga – Skärlöv.

---

 

det tar sig…

Tio nya jobb har tillkommit och nio nya företag har startats på Sydöland under året.

Det skriver Ulf Kyrling i ett svar på kulturorganets frågor om hur det går med projekt Kraftsamling Sydöland.

Tidigare i år gjorde vi en film om projektet. Du kan se den här.

Förhoppningsvis återkommer vi med en uppföljningsrulle före årsskiftet…

---

 

nej till ansökan gjord 2018

Vi tittar åt norr. Det röda huset är Segerstads stationshus vid den nedlagda järnvägen mellan Ottenby och Böda. Banvallen fortsätter till höger om muren så långt vi kan se – mot Skärlöv. På denna banvall mellan Skärlöv och Solberga ville projektledningen för Fyr till fyr lägga cykelleden. Det sa i dagarna Nejmyndigheten nej till. Alternativ till denna dragning lär enligt projektledningen inte finnas.

Vi tittar åt andra hållet – mot Solberga i söder. Här kommer ingen människa att cykla inom överskådlig tid sedan Nejmyndigheten sagt nej, nej, nej, nej, nej, nej! En aning märkligt är att Fyr till fyr-projektet på allvar drog igång redan 2012. Varför sökte man Länsstyrelsens godkännande för denna ledsträckning först 11 maj 2018? Kulturorganet kan inte släppa frågan: Varför bygga (fast sig) först och fråga sen?

Ett tankeväckande inlägg om den gamla järnvägen kan du läsa här. Det är jernis som för pennan…

Snart kan du se filmen då vi cyklar mellan Skärlöv och Ås, den sträcka cykelled som enligt Ölands Kommunalförbund ska färdigställas under 2019… Det tog kulturorganet en timme och en kvart att hoja den väg som makten säger ska byggas på 65, nej förlåt 60 dagar…

---

 

det händer i Grönhögen

Utsikt mot söder. Fyren Långe Jan anas i diset längst till höger. Ungefär så här blir utsikten från nya ställplatsen i Grönhögen. Hur det såg ut i juni kan du se här.

Sen senast jag var här har de stora grushögarna planats ut. 38 platser ska det bli till en början.

Det sågas och spikas för att hinna öppna till våren. Funkishuset i bakgrunden är tänkt att bli nåt slags reception till ställplatsen.

Ordning och reda skulle statsminister Löfvén kanske utbrista om han fick se detta plank.

Här tittar vi ut över det vatten där Kalmarsund tar slut i söder. Långe Jan ser du vid horisonten långt till vänster.

---

 

snart full igen…

Bevattningsdammen i Albrunna fylls rätt snabbt i regnen. Snart syns inte de fyra grynnorna i södra delen av skapelsen. I juli var dammen delad i två.

---

 

Köp gravöl och lägg ned Fyr till fyr-projektet!

Kära läsare. Livet är inte alltid lätt. Människans lott är slag på slag och småslag däremellan. Men motgångar skapar andlig resning, överjordisk kraft och rakbladsvasst nytänkande. Därför: Innan jag lägger ut texten föreslår jag att du läser nedanstående länkar. När du gjort det kan du läsa vidare och inse det geniala i mitt förslag att skrota projektet Fyr till fyr.

Motgång och medgång i Fyr till fyr
Fyr till fyr – projektledaren ger lägesrapport
Fyr till fyr når Albrunna
Mot söder!
Sol över cykelbron
Var är turisterna?

Under gårdagens diskussionsmöte i Mörbylånga Folkets hus framgick tydligt att stora förhoppningar ställs på 100-miljonkronorsprojektet Fyr till fyr. Många pratade om det, men ingen tycks förstå hur misskött det är. Här har hela Öland länge haft sin kanske bästa möjlighet i modern tid att år efter år locka hit tusen och åter tusen cykelturister från hela Europa som ska cykla, bo, käka, roa sig, gå i affärer, se borgar, bada, fiska, surfa för att sedan – när de kommer hem igen till Hamburg, Gdansk och Amsterdam – berätta för sina grannar och vänner om ”den sagolika cykelleden på Öland.” Men man tog inte chansen. Och nu är det kört. Färdiglekt. Adios amigos.

De sajter som finns om leden är rena mardrömmen, rena blajet. Många uppgifter på dessa sidor är flera år gamla, felaktiga och inaktuella. Dessutom är de så gråtrist utformade att man har svårt att tro det man ser. Amatörerna har haft gyllene tider. Texterna får mig att rodna.  Har dagisbarn skrivit dem?

Men ännu värre (om detta är möjligt) är att ingenting görs för att förbättra läget. En politiker sa på Mörbylångamötet i går att ”vi sliter som djur med problemen”. Detta torde vara årets hittills största överdrift. Ingen sliter som djur i detta projekt. Tvärt om jobbar man som sömngångare. Ingen vet nånting, inte ens om det finns pengar kvar eller inte. Man litar blint på en projektledning som år efter år upprätthåller det totala stilleståndet på södra ön. Inte en centimeter cykelled har anlagts i söder på många år, och samma slags vaga icke-besked lämnas år efter år efter år efter år efter år. I Albrunna skulle man göra comeback nu i september. Vi skriver snart november och inte ett gruskorn är flyttat…

Det är i kulturorganets ögon sensationellt att projektledningen får sitta kvar.

Att Nejmyndigheten häromdagen sa nej till sträckningen Skärlöv-Solberga väckte ingen större medial nyfikenhet på en eventuell fortsättning för projektet. De flesta har gett upp. Projektet är medialt dött. Stendött. Ingen tror längre på alla tomma löften och anemiska drömmar. Att Eddie Forsman i styrgruppen NU reagerar mot sånt som kulturorganet har skrivit om, berättat om och filmat under flera års tid visar hur sagolikt omkörd han och alla andra i ledningen är. Vi har flera gånger krävt nedläggning av Nejmyndigheten och till och med kungens avgång utan att Eddie och grabbarna en enda gång har hängt på. Man mesar ur.

Vår fråga:
När – exakt när – sökte projektet tillstånd hos Nejmyndigheten för att dra leden utmed sträckan Skärlöv-Solberga? 

Loppet är alltså kört. Sanningen är nog att det aldrig kommer att bli nån riktig cykelled på östra sidan av södra Öland. Kulturorganets förslag är därför att hissa vit flagg och ge upp. Använd pengarna till nåt annat än lekskola och låt leden sluta i Grönhögen. Behåll avbrotten i Albrunna och Ventlinge som ”historiska dokument över politikernas totala oförmåga”. Stör inte skammens mur mer utan köp in tiotusen liter gravöl och ställ till med tidernas största bankett där sörjande kan få dricka sig plakat, gråta ut, få första hjälpen av jourhavande präst och psykolog för att eventuellt orka cykla vidare på andra ställen i Sverige. Det går nämligen att njuta av 37 mil Kattegattled, av 28 mil Sydostled eller av 27 mil Sydkustled. Kolla in deras inbjudande och levande hemsidor. Och jämför med skräcken – här! Och här.

Det finns långa och fina leder att rulla fram på i Sverige. Glöm Öland! Glöm Fyr till fyr! Förträng! Tänk på annat. Tänk positivt! Tänk på att livet är kul. Jo, det går att leva utan Fyr till fyr och ständiga lögner. Tro på framtiden. Bli religiös. Rita gudabilder. Läs om woodoos helande kraft. Bli buddist, tro på stenar och spöken och utomjordingar. Allt ska till slut bli bra. Även detta tokeri ska knorras med en happy end.

På måndag håller projektets styrgrupp möte. Hittar ni några miljoner på kistbotten köper ni alltså in gravöl! Finns ytterligare slantar kvar – vilket ingen i dagsläget vet – kan ni betala tillbaka dem till kommunerna. Nio miljoner till arma Mörbylånga kommun, nio miljoner till blacka Borgholms kommun. De har garanterat svarta hål att stoppa dem i.

Kör hårt, Eddie och kompani! Bromsen i botten! Och så i med handbromsen. Växelspaken i backläge. Säkerhetsbälte upp. Rattmuff av.

Det finns en framtid. Jag lovar.

Sune Flisa
chefredaktör

PS.
Andra läsvärda texter om nejsägarmyndigheterna:

Kungen måste avgå
Kungligt praktverk gör sorti
Nej nej nej från Nejmyndigheten
Förbjud hela Öland!

---

 

nejmyndigheten sa nej

Länsstyrelsen – av kulturorganet kallad Nejmyndigheten – säger nej nej nej till cykelprojektet Fyr till fyrs sträckning mellan Skärlöv och Solberga på sydöstra Öland. Anledning: Att skydda naturvärden.

– Ölands Kommunalförbund har åter visat sin inkompetens och det kapsejsande projektet slår nu helt back i maskin och går sannolikt in i den totala dimman på södra ön, säger Sune Flisa, kulturorganets cykelledsexpert och tillika chefredaktör för organet.

– Nu är allt hopp ute. Det är ingen idé att sända nödsignaler eller ens sjösätta livbåtarna. Hela klabbet går till botten. Nu återstår bara att dödförklara projektet på södra ön. Där uppe i norr har det gått bättre, men här nere är det good bye, natta, paltkoma och adios amigos som gäller.

– Liket bör snarast obduceras, säger Flisa och tillägger:

– Lagd asfalt kan kanske rivas upp och säljas som fyllnadsmassa, åtminstone på svarta börsen.

– I morgon bitti håller vi begravningsceremoni under morgonbönen, berättar Sune Flisa för internationella medier.

Senare på dagen flyger han tillbaka till Shimla för att där inviga ytterligare en cykelled, 34 mil lång, byggd på 13 månader och 4 dagar.

Allan von Kompost
redaktionschef

---

 

frukostklubben i Degerhamn

Minns ni Frukostklubben? Nej, jag menar inte den i radio med Sigge Fürst. Jag syftar på den briljanta idé som skildrades för ungefär ett år sedan i vår långfilm ”Ägget är hårt” där all världens kunskaper i äggkokning diskuterades och nagelfors under trevliga former. Du ser den här. Tyvärr vet jag inte om klubben finns kvar. Nån läsare kanske vet?

---

 

Flisa & Seidegård

Ilko Corkovic ringde…

Ilko är fullt medveten om projektets svårigheter och aviserade ”bättre kontroll” av det. En ny man i styrgruppen bör göra den effektivare.

Ilko sa också att texten på Ölands Kommunalförbunds hemsida ska ändras. Kulturorganets uppfattning är att den aldrig skulle ha skrivits, eftersom den är ”medvetet förljugen”.

Roligare var att höra var att Borgholms kommun själv bygger en del av leden, för egna pengar – ett jobb som ska sättas igång under hösten.

Kulturorganet återkommer med rapport, kanske till och med en provcykling av den. Vi jobbar inte som tandlösa gammelmedier, vi är på plats, vi cyklar själva, vi ser och hör och tar aldrig emot diktamen från maktens filurer.

---

 

Man tror inte sina ögon

Den lokala, kritiskt granskande journalistiken går mot sin snabba död i gammelmedierna. En tafatt ”jag-skriver-som-dom-berättar-artikel” i dagens Östra Småland slår de flesta rekord i tillrättalagd, förvirrad faktapresentation utan mål, utan orsak, utan mening. Varför publiceras denna anemiska och tillrättalagda text just i dag? Man kan bara gissa.

I ingressen läser jag:
Hur mycket som finns kvar till de sista sträckorna är oklart.

Och i ett stort rött praktfullt pratminus låter man moderaten Eddie Forsman summera: Sträckorna på norra Öland är klara med det är två på södra Öland som inte är klara.

Så rätt, Eddie Forsman. Så rätt, Östra Småland! Men det är flera sträckor som inte är klara efter åtta års jobb. Men det är väl inte så noga. Huvudsaken är väl att projektet ser bra ut i tidningen, att allt ger sken av att vara under kontroll.

Östra Småland och Eddie Forsman får läget att låta som om hela projektet Fyr till fyr i stort sett är klart. Det fattas bara två stumpar. Så här skriver gammelmediet:

Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.

Hallå, Östra Småland! Vakna! Använd ögonen, lyssna inte på all avsiktlig felinformation. Titta själv nån gång! Kolla in läget på södra Öland i stället för att bara lyssna på Eddie. Vad lärde ni er som unga journalister? Att skriva som makten säger?

Det Östra Småland skriver måste upprepas:
Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.
Den som säger detta är alltså Eddie Forsman, ordförande i projektets styrgrupp och en av initiativtagarna till projektet.

Vad säger den beskrivningen, Östra Småland? Jo, den säger noll. Var börjar denna sträcka? Var slutar den? Det får läsaren gissa sig till. Sanningen är att den börjar i Grönhögen och slutar i Ås, en sträcka på mellan 7 och 8 kilometer.

Er beskrivning och så är det en sträcka till skriver ni inte ett ord om. Fakta är att den sträckan är drygt 20 kilometer lång – fågelvägen! –  och går mellan Ås och Skärlöv. I praktiken blir den sannolikt 25 kilometer lång.

Tillsammans gör detta tre mil cykelled som bara finns i beställarnas/kommunernas fantasi. Det finns också två andra sträckor som inte är färdiga efter många års tafatta problemlösningsförsök. De nämner inte Östra Småland med ett ord. Man skriver bara det Eddie Forsman säger.

På ett informationsmöte vid Mörbylånga kommunfullmäktige i slutet av september berättade projektledaren att han köpt sig en elcykel och att kreatur stört cyklisterna på norra Öland. Han berättade även att pengarna sannolikt inte räcker till för ledens slutförande. Han om någon borde veta. Närvarande kommunalråd och kommunchef i beställaren Ölands Kommunalförbund passade dock inte på tillfället att ställa en enda fråga om läget eller ekonomin. Informationen slutade i ett skandalöst ”jaså”. Den totala kalopsen kan ses på nätet. Tio minuter in i skräckfilmen börjar det…

För att få texten ännu snurrigare, verkligheten ännu ljusblåare får Eddie Forsman helt oemotsagd säga: ”_ _ _ men det fattas inga pengar för att göra klart leden”.

Och på ett annat ställe i artikeln säger han:
– Det är några miljoner kvar och de ska räcka men jag vet inte hur många det är.

Tja, det är inte så noga. Det är några miljoner kvar… Och på Ölands Kommunalförbunds hemsida går fortfarande att läsa att alla dessa mil ska färdigställas under 2019, på bara drygt två månader – ett enastående rekord.

Så får makten ansikte i dagens gammelmedier. Man får projekt att framstå som ”i det närmaste klart” trots att fyra sträckor om tillsammans minst 30 kilometer och massor av olösta problem kvarstår.

Hur tre mil led ska byggas för ”några miljoner som finns kvar” får förbli en gåta fram till att nästa tillrättalagda artikel, dikterad av makten, publiceras i gammelmedier som Östra Småland.

---

 

 

Matilda Wärenfalk och Anna-Kajsa Arnesson svarar på mejlfrågor

Jag tackar för svaret ovan. Frågorna jag ställde ser vi nedtill. Jag har några följdfrågor som jag återkommer till under eftermiddagen…

Matilda wärenfalk och Anna-Kajsa Arnesson svarar på mejl från Gunnar Kvarnbäck

 

---