– Ska man sitta här och bara glo på varandra? undrar Sune Flisa. Var placera tallriken, harsteken, whiskyflaskan, ölkruset, fågelkikaren, ”Klockan klämtar för dig”, bibeln och kaffetermosen?Samma här. Sitta här och starrbliga mot fjärran utan bord!? Svenska kyrkan är ett genomkapitalistiskt bolag som har råd med några bord, menar Sune Flisa och tipsar om Kupan och Blocket.
Kyrkogården i Smedby får underkänt i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland.
– Endast sittmöbler räcker inte. Var ska du placera rådjurssteken? Ska du sitta dubbelvikt för att nå ner till tallriken på gräsmattan och inte kunna andas? Svara mej! skriver Sune i en artikel i tidningen Shimla News, som avsatt fem reportrar att följa den turistiska kräftgången på södra Öland. Kvintetten menar att Mörbylånga kommun har nått the tipping point, att slaget är förlorat.
”Utan sittgrupper, papperskorgar, soptunnor och cykelled krälar sig kommunen tillbaka in i forntiden”, skriver en av dem i samma tidning.
Här vid fotbollsplanen på Alunvallen finns verkligen sittplatser för trötta ben. Dock lär det dröja innan det finns spel att titta på. Tyvärr finns inga bord till dessa bänkar. – Hade dom funnits hade denna sittverktygsradda fått högsta betyg i min kommande bok ”Var så god och sitt – på Öland”, säger Sune Flisa i en uppföljningsartikel i tidningen Shimla News.
Politiker, ölänningar, invandrare, sommarboende – vakna! Varför stängs Öland ned så snart sommaren är över? Finns ingenting att värna under senhöst och ”vinter”? Vem fattar alla tokiga beslut om ”att ta bort och stänga ned”? Det kan röra sig om sittmöbler, det kan handla om papperskorgar och soptunnor.
Fotoexemplet nedan vid Torngårdsvägen är bara ett exempel. Papperskorgar är också borttagna vid exempelvis den stora rastplatsen i Blåsut. I Seby läge finns plötsligt varken papperskorg eller soptunna. Varför? Dessa ställen besöks året om, igen och igen.
På alla dessa platser ser jag ofta människor rasta. Och vi vet hur människan funkar, finns ingenstans att slänga skräpet hamnar det förr eller senare i naturen. Därifrån blåser det mot kusten och hamnar i havet. Varför gör ni/vi så?
Rastplatsen vid Torngårdsvägen öster om Södra Möckleby. På stolpen till vänster satt sommartid en papperskorg, visserligen alltid överfull, ofta ”läckande”. Men nu är den puts väck. Och skräpet hamnar på backen.Vilka vill ha det så här?
PS. Häromdagen läste jag Nätverk Sydölands lista med ”hundratals” viktiga punkter att förverkliga. Till dessa borde fogas ”att hålla skiten ifrån sig”. Det är den civiliserade människans främsta signum.
Karl X Gustavs mur som i väster inte ens får ”störas” medan den rasar samman till en 1,3 kilometer lång stenhög i öster.
Snart visar vi filmen Muren som inte får störas. Den bör bli en ögonöppnare för Myndighetssverige, politiker, kungahus, turistorganisationer, ity den dubbelmoral den blottlägger är svår att överträffa. Videon ingår i den granskande serien Staffan ifrågasätter.
Almsjukan har slagit hårt mot Öland. Men nu står nya träd på var sida av vägen upp mot Ventlinge kyrka. På kyrkogården finns en soffa för gamla och trötta att vila i. Men bord saknas… Minns herrens ord: En soffa utan bord ger poängavdrag vid… Tja, det kan vi ta sen.
”Jag har jobbat hårdare än Strindberg den senaste tiden. Kartboken är snart klar, bifogar delar av korrekturet. Ståupparna på Öland ska få vad dom tål. Titeln blir: Var så god och sitt – på Öland. Visst är den genial. Skicka 100 000 i förskott! /Sune”
Detta korta brev anlände just med brevduva ”Oscar Claes 33” från Sune Flisa i Shimla. Kanske bör berättas att Sune kände sig nödgad att avbryta jul-och-nyårsfesten för att, citat: ”Världen måste förstå allvaret, ingen annan än jag kan rädda den!”
Vi andra har just satt oss vid bordet för en enklare meny: stekt rådjurssadel med champagnekokt Chopinpotatis i brynt rensmör med grönmurklor, svart tryffel och vit saffran – allt insvept i förvälld siamesisk ostronost, doppad i crême noisette bleu med lamellstekt whiskytillsats. Till detta dricker vi Ingvars 80-procentiga Julmys och skumpa 2009 Cuvée Sir Winston Churchill för sketna 1 750 kronor pavan.
Åter till ämnet. Sune bifogar två foton (ska sanningen fram förstår vi inte hur han hinner med allt). Sune kräver att vi publicerar dem, liksom hans bildtexter. Vi gör så men måste med eftertryck poängtera att vi frånsäger oss allt ansvar, så väl mänskligt och juridiskt som litterärt.
Flera korrektur på boken Var så god och sitt – på Öland lär vara på väg från Shimla…
***
Bristen på sittmöbler på södra Öland har nu tvingat så kallat vanligt folk att agera, att stå upp mot tillvarons hemskheter, att ta lagen i egna händer. Det jäser och pyser, ordet revolution nämns allt oftare. Här ser vi senaste exemplet på ”folklig vrede”, en sittmöbel fastskruvad i bryggan i Grönhögens hamn. Kulturorganet hoppas skruvarna är extremt långa så inte ”ståuppmaffian” rycker bort stolen för vintersömn så snart mörkret faller. Den som lever får se… Mer om ”ståuppmaffian” kan du snart läsa i boken ”Var så god och sitt – på Öland!”Multimiljardföretaget Svenska kyrkan AB visar ingen större människokärlek på den nästan hektarstora kyrkogården i Gräsgård. En enda enkel palliknande bänk erbjuds dom många gånger gamla, sjuka och trötta kyrkogårdsbesökarna. Sitt för fan inte här och fika och trivs! lyder herrens budskap. Pallen rymmer två personer, men så här i coronatider bara en. Att sittmöbeln ännu inte är intagen för vinterförvaring beror sannolikt på de jordfasta benen. Dock är sitsen löstagbar. Därför tas den troligen in för övervintring vilken sekund som helst. Herrens vägar är som bekant outgrundliga.
I natt jag drömde… Jag drömde att det var ordning på leden, på cykelleden Fyr till fyr. Den gick verkligen från fyr till fyr och ingen politiker stod i talarstol och sa att leden var nästan färdig trots att det saknades flera mil. Och Trafikverket skötte sig och gick inte med på att landsväg kan kallas cykelled. Och inte fattades det minst tre mil led på södra Öland, utan allt var fixt och färdigt och snyggt och härligt, och leden slingrade sig fram som en smidig svart orm genom Ölands olika naturtyper. Den var en fröjd för ögat. Och för själen.
I den vevan blev jag utnämnd till kommunikatör på Ölands kommunalförbund – för att sköta marknadsföringen för den underbara cykelleden Fyr till fyr. Ja, kan ni tänka er!? Jag på Ölands kommunalförbund! Ärligt talat minns jag inte hur det gick till, men jag fick till och med titeln superkommunikatör med helt fria händer att introducera Fyr till fyr ute i Sverige och världen.
Jag började i det lilla. Varför inte satsa på vintercykling? tänkte jag. Det är nästan aldrig vinter på Öland och när folk trattar på ändan och kör av vägarna och fryser ihjäl i Sverige kan vi hoja på här som om ingenting hänt. Precis som på sommaren! Visst är det guldläge! Ja, jäklar. Snacka om pole position.
Och så gjorde jag en första skiss. Du ser den nedan. Visst är idén ganska kul? Att dra hit en massa hojare från Europa och Sverige för att veva fram här under tider då ingen brukar hoja! Om jag får säga det själv är det en kanonidé.
Men marknadsföring kräver uppställning. Ska min vintercykling gå hem måste det finnas krogar som vill ha gäster. Det måste finnas toaletter utmed leden. Det måste finnas sittmöbler…
Det går alltså inte att förverkliga min idé. Tänkte inte på det. Alltid missar man något.
Men håll med om att det var en härlig dröm.
Denna sajt spreds över världen med en väldig fart. Men när jag vaknade var den borta. Nån hade raderat den. Såna hemska människor det finns!
Där cykeln står fanns fram till mitten av oktober en stor bekväm sittgrupp med plats för sex till åtta personer. Illasinnade krafter i Grönhögen gör sedan dess allt för att få stopp på hamnbesöken. Denna möbelslakt är ett led i försöken få ned befolkningsantalet i byn, gärna till noll. Men man har det inte helt lätt. Tidigare krafter i byn jobbade tvärt om. Man insåg att hamnen drog till sig folk. Därför satsade man på just hamnen med just sittgrupper. Men tiderna förändras. Nu vill man inte se en käft i hamnen och kommer det lik förbannat nån ska hen stå! Till i maj. Samma fientliga inställning till sina medmänniskor breder nu också ut sig över hela Ölands västkust. Alla flyttbara sittgrupper i Mörbylånga är också kidnappade. De grupper som sitter fast i marken står fortfarande kvar, men vanligtvis pålitlig källa berättar att destruktiva krafter jobbar för att få bort även dem, med dynamit. Deras devis lär vara ”Låt oss aldrig mer behöva se en turist eller besökare i vår by. Den vill vi ha för oss själva!”Men en gång i tiden, under Marianne Hedelins tid som ordförande i hembygdsföreningen, tänkte man helt annorlunda i Grönhögen. Se videon nedtill.
Glädjande undantag är denna klokt placerade möbel i Degerhamns hamn med plats för fyra till sex sittande besökare. Här sitter man både skönt och i lä och har utsikt över hamnen och Kalmarsund. I Degerhamn är inte målet att skrämma bort turister och besökare, tvärt om. Här jobbar man för att få hit dem, få dem att trivas, kanske stanna här för gott. Kulturorganet jagar – hittills utan framgång – sanningen bakom de motsatta målen i byar som ligger bara nån mil från varandra. Forskare nämner tänkbara faktorer till den nya inställningen som ”skadad arvsmassa” eller ”uppmuntrad främlingsskräck (xenofobi)”.
Allan von Kompost redaktionschef
PS. Vi har just mottagit korrekturet av Sune Flisas Stoppa varenda jävel, en 456 sidor lång handbok i konsten att hålla besökare och turister borta från orter som vill vara sig själva nog. Omslaget pryds av en helt renrakad hamn, omringad med taggtråd av den modernare typen med ”rakblad”. I förgrunden ser vi snubbeltrådar till de nedgrävda minorna och över alltihop vakar en kalashnikovutrustad vakt i ett tio meter högt vakttorn, även försett med gigantiska strålkastare. Under tornet finns inhägnad med hundar och lager för handgranater och eldkastare.
I kapitlet Även kommunen kan hjälpa till med hålla rent från besökare läser vi några typiska råd:
Mörbylånga kommun har visat vägen genom att släcka ned vägbelysningar. Fortsätt så. Det finns nästan ingenting som upprör turister och annat löst folk lika mycket som ”evigt mörker”.
Tag bort alla informations- och vägskyltar på vägar och cykelleder. Ett alternativ är att använda de skyltar som redan finns. Man byter då plats på allt som går att byta, exempelvis pekar man skylt åt Färjestaden medan vägen leder till Långe Jan. På smala vägar, exempelvis ned till Långe Jan, kan hastigheten ökas till 110 och varning för skarp vänsterkurva kan i verkligheten följas av skarp högerkurva. Genom detta förfarande uppnås snart goda håll-er-borta-resultat.
Alla sittmöbler ute såväl som i varhus, affärer och på torg tas in i september för att sättas ut i maj. Ännu bättre är att ta in dem för att aldrig mer placera ut dem. Mörbylånga kommun arbetar åt det hållet och uppvisar lovande trend: Turismen minskar, besöksnäringen tappar kunder. Ett lovvärt grepp.
Skylta aldrig utmed cykelled. Ju flera som cyklar åt skogen, desto bättre. Vi som bor här vet var vi är och har ingen som helst anledning att hjälpa turister och annat löst folk. Håll all kunskap för dig själv. En ölänning tiger.
Boken är enligt våra recensenter mycket läsvärd. Den toppar redan försäljningslistan i norra Indien (हर कमीने को रोको) och väntas komma ut på svenska under våren…
Matildas svar föranledde mig att genast ställa en följdfråga till punkt 12. Jag anser nämligen att summan 337 000 kronor måtte vara betydligt högre, eftersom både boende i byn och jag själv gjorde ungefär följande iakttagelser:
En grävmaskin med förare och hjälpredor jobbade i sex veckor med röjning och anläggning av ”muren”. Till hjälp hade man minst en dumper och flera andra fordon som körde bort och dit material. En annan grävare jobbade i tio veckor vid bevattningsdammen. 27 meter L-betongblock kostar också pengar liksom maskin och två jobbare som under några dagar jobbade med att skära bort delar av redan anlagd led. Mina ”icke-precisa” beräkningar landar nånstans mellan 1,5 och 2 miljoner kronor.
Matilda svarade att summan 337 000 kronor kommer från ekonomiavdelningen. Hon ska nu kolla igen.
Cykelleden genom skogen väster om Albrunna – en av ledens pärlor på södra ön.
Vi skriver 7 december. Det är drygt 8 grader varmt. Man har sopat cykelleden nedanför Albrunna. Den är slät som en babystjärt. Man tackar, man tackar!
Och tankarna hoppar, än dit, än hit. Tänk om hela cykelleden runt hela Öland såg ut så här, med en och annan toalett här och var, med bättre info, bättre kartor, ett visat intresse från kommunen. Då skulle Öland kunna locka fler cyklister än Bornholm, vi skulle kunna jobba med nya grepp, exempelvis underhållande cykeltävlingar, bjuda på vintercykling och stärka banden mellan cykeluthyrare, hotell, vandrarhem, cykelklubbar, krogar, konstnärer, kaféer, vägkiosker, hantverkare och andra som har något att erbjuda.
Nu har det inte blivit så. Det har bara blivit ”ett enda stort jaså”. Om ens det.
När du klickar på en text blir den kanske först inte fullstor. Stäng den då och klicka på den igen. Den visar sig då i fullstort format. Det är inte jag som hittat på denna dumhet, det har WordPress gjort.
Det känns som vår. Temperatur: 8 grader. Måttliga vindar, grönt gräs, betande kreatur. Ett idealiskt väder för längre utflykter. En dag som denna hinner man många mil även på en enkel cykel.
Men i Mörbylånga och Grönhögens hamnar har man sen länge tagit bort alla möbelgrupper. Det hedervärda undantaget är Degerhamns hamn. Meningen är att alla besökare – som på grund av sittgruppsfrånvaron nu kommer att kraftigt minska i antal – ska stå fram till maj då möblerna åter får göra det de är tillverkade för: Få människor att sitta ned för att trivas, kanske dricka kaffe eller till och med peta i sig en enkel lunch. Men icke.
Nu jobbar man i stället hårt för att få bort besökare och turister. Sitt nån annanstans, kom för fan inte till vår hamn för att ha det mysigt och sitta och söla och slaska vid våra bord!
Trots denna inställning hittade jag i dag en sittplats med bord, inte i Grönhögens hamn, men dock ganska nära – vid gamla boulebanan. Möbeln har bara ett fel. Man bör helst inte vara längre än en meter eller så. Jag kunde dock ställa en termos på bordet för att fika stående. Vackert så!
Här kan du slå dig ned för att dricka kaffe och trivas. Bara du inte är över en meter lång.
Kommundirektör Ann Willsund berättar i ett mejl till kulturorganet om hur det går med de förhandlingar som nämns i filmen Staffan ifrågasätter, del II. Med stor besvikelse konstaterar kulturorganet att:
den smala vägen till fyren inte kan breddas. Det sätter Trafikverket p för.
det inte finns nån lösning för cykelleden mellan Kungsgården och fyren. Men kommunen jobbar med sträckan Grönhögen-Ås.
enda möjliga V/A-lösning till fyrplatsen är att lägga rören i slänten bredvid vägen. Den utreds nu av Nejmyndigheten (Länsstyrelsen).
det inte blir fiber till fyren Långe Jan. Nejmyndigheten (Länsstyrelsen) säger nej till den, eftersom man löst frågan med luftburen fiber som fungerar bra. Men om Nejmyndigheten säger ja till rör i vägslänten kan fiber läggas i rör – i framtiden.
Så långt Ann Willsund.
***
Kulturorganet kommenterar, Sune Flisa vid pennan:
Diskussion mellan inblandade myndigheter betraktades inledningsvis av våra spioner som ”lovande”. Men det var månader sedan. Nu verkar allt hopp ute. Den sydöländska verkligheten är tillbaka med eviga nej, nej, nej, nej, nej. Det verkar gå åt pipsvängen på nästan alla tänkbara sätt i alla tänkbara frågor.
Trafikverkets tankelåsning är cementerad. Att hoppas på nytänk från detta obsoleta verk är förspilld energi. Bättre att tro på tomten. God Jul, förresten.
Cykelleden Fyr till fyr kommer även fortsättningsvis att gå mellan Långe Erik och Grönhögen, varför leden behåller sitt nuvarande namn Fyr till Grönhögen. Att kommunen jobbar med leden mellan Grönhögen-Ås ger vi inte många lingon för. Har nån snilleblixt plötsligt tänts efter tio års evigt mörker? Ska den dras från Grönhögen mot månen/Bergkvara/återvinningen i Färjestaden?
Nejmyndigheten kommer att säga att rören inte går att lägga bredvid vägen. Det är inte lika säkert som amen i kyrkan, det är säkrare. Skiten blir kvar vid fyren.
Glöm fiber i modern tid. Det finns brevduvor och Postnord.
Du som tror på en framtid, som vill utveckla, som vill se förändringar och förbättringar – flytta från Sydöland.
Ja, då sänds ett dussin frågor om cykelleden till politikerna i Mörbylånga. Kulturorganets åsikt är nämligen att någon/några måste ta på sig ansvaret för det imploderade cykelledprojektet Fyr till fyr.
I morgon kan du också hänga med på en cykeltur mellan Långe Jan och Degerhamn för att själv bilda dig en uppfattning om mitt påstående att flera mil led saknas på södra ön – och att den allra längsta delen cykelled går på vanlig landsväg.
Det svaret får man när man ställer frågor till Ölands Kommunalförbund om cykelledens implodering och eventuella framtid.
Därför ställer nu kulturorganet ett antal frågor om projektet till Mörbylånga kommuns politiker. Både frågor och svar kommer att publiceras här på bloggen.
En av frågorna rör cykelbron i Degerhamn. Vad kostade den synnerligen överdimensionerade skapelsen, som invigdes redan 2014?
Sex år har gått sen bron invigdes… På dessa år har man bara fått till en mil cykelled härifrån till Grönhögen. Alla andra sträckor har gått upp i rök: Mörbylånga-Bjärby = två mil. Bjärby-Degerhamn = en mil. Grönhögen-Fyren = en mil. Fyren-Enetri = en mil. Solberga-Skärlöv = en mil. Många mil av cykelleden Fyr till fyr är fortfarande allmän väg, inte cykelled.Det insomnade projektet Fyr till fyr måste avkrävas ett politiskt ansvar. Man kan inte – som nu – ständigt hänvisa till projektledaren med förklaringen att det är endast han som vet något. 100 miljoner kronor har spenderats, varav 13 är kommunalskattekronor och 20 kommer från EU. Varför frågar inte EU om vad som pågår och inte pågår i det projekt som snart fyller tio år? Ska det bli tio år till?
Ja, såna finns. Människor som tänker, alltså. Nere vid Kungsgården tar man inte in sittgrupperna och låter folk stå till i maj. Här finns inte mindre än fem grupper på covidsäkert avstånd mellan sig. Här jobbar man med turisternas bästa för ögonen.
På andra ställen, som i Grönhögen, tar man in sittmöblerna redan i mitten av oktober. De lär bli förkylda vid temperaturer under + 15 grader.
Så arbetar tänkande människor, man tänker på andra, på besökare, på turister. Självklart ska de ha nånstans att sitta. Utan sittmöbler är det lika bra att lägga ned ambitionerna att få flera besökare till Öland. Vem vill stå från oktober till maj? Svara på den karamellen, du turistchef.
På denna fyra kilometer långa och fyra meter breda kostig ska upp mot en halv miljon besökare i bil, husbil, buss och på cykel ta sig ned till fyren Långe Jan bland vandrare, kreatur, får och hjortar – år efter år efter år efter år efter år.
Ned till Fyrplatsen finns varken VA, fiber eller cykelbanor. Vatten körs dit i tankbil och skiten från toaletterna rinner ut i nån form av bassäng.
Claes Elinder, Grönhögen, tog i somras upp problemen i sin bok ”Rädda Sydöland” och kommundirektören Ann Willsund i Mörbylånga kommun har insett problematiken. Men varför är politikerna tysta om utvecklingen av södra Ölands kraftigaste turistmagnet? Nu hålls möten mellan kommunen och flera byråkratiska verk men ingenting händer utåt.
Kulturorganet presenterar snart filmen ”De heliga platserna”, ett debattinlägg om denna kostig och Karl X Gustavs mur – en mur ”som inte får störas” enligt statligt verk, trots att den är ett falsarium och på grund av statlig vanskötsel kalvar och rasar ihop till stenrösen i sin östra ände.
Känsliga tittare ombeds titta i små små sekvenser…
Om denna obsoleta kostig ned mot fyren Långe Jan kommer snart en film här på kulturorganet. I den får du en skrämmande inblick i hur långsamt kvarnarna mal på södra Öland. På ”den lilla tarmen” färdas årligen runt 150 mil bilar och otaliga cyklister. Många vandrare går här också tillsammans med betande kreatur och får. Upp mot en halv miljon besökare från Europa och världen dras till fyrplatsen varje år, och enda ”väg” dit är denna. Vatten körs i tankbil till fyrplatsen och avloppet från toaletterna går ut i kammare nära havet. Fiber finns inte, cykelled finns inte. Kommunchefen tycker vägen är skämmig, men vad säger politikerna? Svaret är: Tystnad råder. Förhandlingar mellan stelbenta parter som Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Trafikverket och kommunen pågår men riskerar att resultera i ”ingenting”. Att ”vägen” ned till fyren dessutom inte är inlagd i det krackelerade och av politikerna totalt vanskötta cykelledprojektet ”Fyr till fyr” gör förhållandena ännu mer iögonenfallande.
Läsare på hugget har med bestörtning noterat att kulturorganet har inlett krig – ett av många – mot bakåtsträvande krafter på södra Öland, speciellt mot dem i Grönhögen. Målet för dessa stockkonservativa och onda strömningar är att få bort alla turister och besökare genom att ta bort alla sittgrupper i hamnen – alltså byns hjärta, lungor, hjärna, lever. Död åt turisterna och besökarna! lyder deras lömska agenda. Läs mer här. Och här. Och här.
Kulturorganets spioner har noterat att dessa mörkrets krafter verkar även utmed stranden i Mörbylånga. Vi kommer därför att trappa upp kriget och övergå till betydligt kraftigare vapen under vår härförare Sune Flisas enväldiga ledning.
– Vår kamp rör humanitära värden som varken får stukas, vanvårdas eller berövas oss, säger han i en stort uppslagen artikel i Shimla News.
Han tillägger att segern kommer att firas ”inom mycket kort tid” och han avslutar med att tacka ”den enda rörelse som tänker på besökarnas och turisternas bästa på hela Öland” – kyrkan!
– När jag får slå mej ner i nån av sittgrupperna på kyrkogården i Ås eller utanför kyrkan i Gräsgård hör jag änglarna sjunga och paradisets port öppna sej, säger han och tillägger: Utnämn kyrkan på södra Öland till Ölands enda turistbyrå.
På kyrkogården i Ås står inte mindre än två kompletta sittgrupper med rejäla bord och sköna soffor. Två! – Kyrkan gör här en gudabenådad insats, säger Sune Flisa och fortsätter: Södra Ölands pastorat visar vägen för hur mänskligheten ska behandlas. Ingen ska behöva stå upp och dricka kaffe från oktober till maj. Pastoratet borde tilldelas alla tänkbara turistlockarutmärkelser som finns i kommunens idétrötta stridsledningscentral. Gud vare med pastoratet! avslutar Sune Flisa.
Varför frågar jag mig under mina cykelturer? Varför gör man som man gör i den kommun som tjatar som en papegoja om den viktiga turismen och den ännu viktigare turismutvecklingen? Varför gör man som man gör? Jag har inga svar.
I Grönhögen har man äntligen fattat att hamnen är en turist- och besöksmagnet. Eftersom jag fikar där i stort sett varje dag har jag rätt bra koll på den. I dag kom flera bilar dit under min korta rast. Man stannade och tittade, men ingen klev ur. Ingen kände sig manad att se mer av den hamn som Marianne Hedelin och olika utvecklingsgrupper arbetat för i decennier. En av enkla orsaker: Där finns inga sittgrupper – längre. De har man tagit in på lager för att ställa ut först i vår igen. Varför?Varför förstår inte en turistintresserad kommun det allra enklaste?
Den som känner för en skön stund i Grönhögens hamn under höst, vinter och vår får hålla tillgodo med att sitta på EU-pallar.
Du som är intresserad av landsbygdsutveckling kan kanske ha intresse av att se filmen nedan om Marianne Hedelins och andra människors envisa jobb med att försöka utveckla Grönhögens hamn. Jag kan inte tänka mig att de ville ta in alla sittgrupper i mitten av oktober för att låta besökare, bybor och turister stå fram till maj.
Jag cyklar också dagligen förbi den nya livsmedelsaffären i Södra Möckleby och frågar mig varför?Varför? Varför? Ännu efter fyra månaders drift ser ingen levande människa att man här passerar en livsmedelsbutik. Här finns inga skyltar – som syns. Skyltar som inte syns är som bekant helt ointressanta. Här finns bara en trist flaggsnutt som man inte ser texten på och gör man det förstår inte många: Automat! Är det ett svarveri, en datafirma? Ingenting lockar att stanna. Varför vill man inte synas?
Pizzerian hundra meter därifrån har förstått hur en slipsten ska dragas. Där finns massor av skyltar och ”öppet” i lysande neon i skyltfönstret som kan ses ända ut till dem som passerar på vägen.
Livet är hårt. Syns man inte finns man inte.
Det gäller att alltid se med gästens ögon. Gästen på Öland kommer i bil. Som bilist ser man nästan bara framåt. Denna vy ser bilist som kommer söderifrån. Har man aldrig varit här tidigare tror jag att ytterst få skulle inse att det här finns en livsmedelsaffär.
Nedan kan du se filmen om invigningen av affären i juli 2020.
Den nya livsmedelsbutiken invigs i Södra Möckleby.
I mitten av oktober stänger Öland. Ridå ned! Man stänger och tar bort. Inget ska visas, inget ska sticka ut, inget ska synas. Alla ska gå i ide till i vår. Öland är en brunbjörn.
I Grönhögens hamn har införts sittförbud. Från mitten av oktober till mitten av maj – sju månader – finns inga sittmöbler. I Grönhögens hamn får du stå i sju månader. Alla sittmöbler är borttagna. Sittgrupperna tål inte minusgrader. De blir förkylda av höstväder. För massor av år sen insåg man hamnens enorma dragningskraft! Den är en turistmagnet! Vi ska satsa på hamnen! Hamnen är allt – låtom oss till och med muddra den! Men tag för fan bort sittmöblerna.
Alla hamnbesökare ska stå. Stå och titta på båtar som kommer och avgår. Stå och dricka sitt kaffe! Stå och spana på sina fåglar! Stå! Soffor kommer i maj så gnäll inte! Du som är 90 eller är sjuklig ska också stå. Pjoska inte! Vi vet bäst hur vi får besökare att trivas. Stänga ned och få folk att stå är modellen för en ort som vill utvecklas. Så är det. Och så ska det alltid vara.
Jag ger blanka fan i Grönhögens hamn och styr kosan mot soffan Billy vid bordet Listerby och den andra soffan Hemstanäs. Denna grupp har stått ute året om sedan 1251. Byggd av soldaten Botvi Långsnut av prima drivved, hopspikad med oxtänder. I 769 år har den stått där på stranden nedanför Albrunna by, året om, sekel efter sekel. Den som eventuellt kom på den sjuka idén att försöka ta in denna möbel i mitten av oktober för vinterförvaring ska – enligt sägnen – gripas av en svart virvelvind för att dränkas uti Kalmarsund, något som drabbade den egotrippade bonden Ragge Sighløgh om hösten år 1399. Ragge lär bara ha hunnit lägga sin högerhand på Billys armstöd förrän han fördes ut över havet för att aldrig mer återkomma. Hans skrik hördes av boende ända nere vid Grönhögens hamn…
Vad lära av denna sägen, av denna dags spaningar från tvåhjulingen? Jo, att allt går sin gilla gång, att det är i det närmaste hopplöst att ändra på sakernas tillstånd. Detta konstaterande bör i sin tur intressera människor som sysslar med att locka folk till ön, som vill se flera på Öland, som ställer sig positiva till turister, som säger att hela Sverige ska leva, som påstår att allt går.
Tack Botvi Långsnut! Vi ska i eviga tider hedra ditt minne.
Botvi Långsnuts möbelgrupp i Albrunna. Den till hälften urdruckna brännvinsflaskan ställde Botvi på bordet den 22 oktober 1251 då bygget av sittmöbeln var slutfört. Botvi lär ha tagit sig fyra stora klunkar för att sedan långsamt föra flaskan mot bordet till oförglömliga orden: ”Det är en liten rörelse för mej som människa, men ett jättelikt språng för mänskligheten”. I dag vet vi alla att han hade rätt.
Mörbylånga kommun satsar hårt på att marknadsföra kommunen med videor där privatpersoner berättar varför livet på Sydöland är bättre och skönare än på andra platser.
Nu vill Mörbyklånka kommun inte vara sämre än sin storebror. Kommunchefen Anna Wilselund har gett vår högt älskade chefredaktör och filmbolagsdirektör Sune Flisa i uppdrag att på kort tid producera 300 kortfilmer om Mörbyklånkas alla prerogativ.
Eftersom inflyttningen till Mörbyklånka nu väntas bli extremt stor på mycket kort tid görs filmen i pekuniärt samarbete med Söders Flyttservice AB.
Flera givmilda sponsorer stöttar det kulturella projektet men vill inte figurera med namn, exempelvis Flisa Film AB, Shimla Motor & Entreprenad, Sunes Gräv AB, Vänskapsförbundet Deghamns-Shimlas Vänner och den radikala tidningen Shimla News.
Den första filmen i den gigantiska serien ser du nedan.
Tvivlare må ursäkta, men under oktober månad börjar man faktiskt att muddra hamnen i Grönhögen, den lilla pärla som skulle kunna utvecklas i stort sett hur mycket som helst. Sommartid kan här ligga 25 segelbåtar från många olika europeiska länder, affär finns i byn, liksom ställplats och intilliggande sportfält med utomhuspingis, padel-, beachvolley- och boulebana. Det snackas också om ett blivande utegym…
Kulturorganet har länge hävdat att Grönhögen kan bli södra Ölands kraftigaste motor. Nu blir den ännu starkare. Vaknar sen också kommunen upp och inser möjligheterna så…
Denna lilla provfilm inför muddringen är gjord i dag med en gammal systemkamera som inte ger lika bra bilder som mina GoPro-kameror. Men den har fördelen att kunna förses med olika objektiv. Kvaliteten är alltså inte tipptopp, men håll till godo ändå.
Endast 47 procent av landets cyklister tycker att de bor i en bra cykelkommun. Det visar den enkät som Cykelfrämjandet genomfört. 18 000 cyklister i hela landet har sagt sitt. Bara 37 procent av cyklisterna säger att det känns tryggt att cykla i den egna kommunen. Det är en minskning med fyra procentenheter sedan enkäten 2018.
Pandemin sätter sina spår. 18 procent av cyklisterna menar att de cyklat mer den senaste tiden på grund av den. Det säger främst kvinnor och personer över 65 år.
Cykelfrämjandet har delat in rankingen i tre delar. En för små, en för medelstora och en för stora kommuner.
De stora grushögarna i Grönhögen ska användas under muddringsarbetena i hamnen, som inleds senare i månaden.Materialet ska bland annat nyttjas till bygge av den pir som ingår i projektet. Det berättar Jonas Josefsson, NCC, för kulturorganet.
Hur ska det gå med gamla Ytongfabrikens hus? Vem äger det? Vem vill göra vad med det? Ska det stå här i ytterligare 49 år eller kommer ett möte med kommunen denna vecka att ändra på tingens ordning i Grönhögen? Genom användning av dolda mikrofoner vet vi i dag, lördag, hur mötet artade sig. Mer om det senare. Den som lever kan småningom läsa… Härifrån och flera hundra meter bort finns mark att använda till… Ja, just det. Till vad? Men vem äger vad här runt fabriken i Grönhögen? Och hur många miljoner kostar en eventuell miljösanering? Kulturorganet gissar att ingenting händer, att politikerna tycker allt är kuckimaffens och att allt förblir som det är i åtminstone 4 000 år till…
