Kulturorganet har under en tid placerat sin utsände Larsa Marsipin på redaktionens tjänstecykel, en 5-56-besprutad Fram från 1951. Ordern från chefredaktören Sune Flisa har varit kort: – Söderut!
Avsikten har varit att – om möjligt – utröna och belägga cykelledens hela sträckning från Södra Möckleby till Ottenby.
Gode Larsa fann den glasklar ända fram till Ventlinge. Men där snurrade kompassen till, där slutade alla spår. Flera hundra meter cykelled ”fattades” och Larsa drabbades av svår yrsel. Nedan försöker han dock förklara sina upplevelser – som stundtals gett upphov till vånda, i den cyklande branschen kallad ”hojångest”. Som redaktionschef är det därför min publicistiska plikt att be er kära läsare att blunda för eventuella geografiska absurditeter, emanerande ur Larsa Marsipins tillfälligt låga mentala status.
Nedan berättar Larsa Marsipin om sina omskakande rekognoseringar i allmänhetens tjänst. Var så god, Larsa. Ordet är ditt!
Allan von Kompost
redaktionschef
Tack chefen.
Jo, så här är det. Jag lade upp alla foton nedan för några dagar sen – då jag inte fattade ett enda milligram av hur leden ska fortsätta genom Ventlinge. Men så ringde den återinsatte projektledaren Christer Petersson – och läget ljusnade. Ja till och med ångesten släppte. Enligt Christer vet man hur man vill gå vidare. Sen är det en annan sak om det lyckas. Orsakerna till detta går jag inte in på just nu.
Så här vill man dra leden:
Ponera att du kommer rullande här från Kristinelund ned mot Norrgården…
Du närmar dig platsen för löktavlan… Leden ser här ut att gå ut på 136:an igen. Men icke! Enligt Christer Petersson ska man ta ner flera av de träd vi ser utmed vägens högra sida och får på så sätt plats för leden – vid sidan av vägen fram till en liten byväg som viker av ned till höger…
Den lilla byväg jag talar om går från vänster till höger i denna bild, alltså hitom den vita villan längst till vänster och ned till T-korsningen med den väg vi ser rakt fram. Enligt Christer Petersson är tanken/förhoppningen/planen att leden sedan tar 90 grader vänster för att fortsätta söderut – ut ur bilden där en gul grävmaskin skymtar… Smäll upp bilden stort så ser du!
Leden korsar senare denna tvättbrädesväg som går ned till havet utmed golfbanans norra sida…
… och fortsätter som befintlig led mellan golfbanan och 136:an och ned mot hamnen i Grönhögen… Hänger du med?
Enligt projektledare Christer Petersson har det däremot snurrat till ordentligt i den fortsatta sträckningen från Grönhögens hamn och vidare söderut. Tanken är att leden ska gå väster om den lilla gäddsjön på Parboängs gård, alltså mellan sjön och havet, se tidigare inlägg här. Den ska löpa vidare utmed stranden, gå till höger om murslutet, ta vänster upp mot och utmed den södra mursidan, ungefär tio meter från muren… Men icke! Här har flera myndigheter synpunkter – och såna kan dra ut på tiden – i åratal, i decennier, i århundraden, i årtusenden…
På det här näset mellan Östersjön till höger och gäddsjön till vänster vill man dra cykelleden fram till muren som skymtar överst. Som synes går inte muren ända ned till vattnet. I gluggen mellan mur och hav kunde cykelvägen smita förbi, menar Christer Petersson. Men det menar inte vissa andra…
Samma vy som ovan men under högsommar. Tänk dig att glida fram på hojen här i +25 med en och annan sångsugen lärka ovanför sig …
Men Christer Petersson lurar man inte i första taget, han har andra lösningar. En är att dra leden utmed murens norra sida – för att sen slinka in genom det befintliga murhålet för väg 136. Men se där lägger sig Trafikverket i, och den som läst båda alvarsamtbloggarna känner redaktionens synnerligen kritiska inställning till de stora tänkarna som där sitter och fantiserar och tycker – och säger nej, nej, nej…
Glädjeämnen: Asfalteringsarbetena inleds om några veckor, även Alunbruksgatan genom Södra bruket kommer att bli svart och slät som ett salsgolv – och dofta gott…
Det får räcka för nu. Vi återkommer i ämnet. Till dess kan du här läsa några av våra Fyr-till-fyr-inlägg från 2012 och framåt.
hälsningar från Eder utsände
Larsa Marsipin
Alla almar i den vackra allén kommer att dö. Men hur göra det bästa för framtiden? Det tycks finnas två helt olika skolor för fortsättningen. Fotot är taget 2012 då sjukdomen ännu inte var så märkbar.
