Den parkeringsplats nära vägen till Cementas kalkstensbrott vi tidigare berättat om får snart en ny byggnad, en åsikt vi bygger på ett underlag av dagens foton. Av byggmateriel och allehanda tillbehör att döma utesluter vi teorier om kärnkraftverk, parkeringshus eller nytt kommunhus, utan dristar oss i stället till att slå till med den djärvaste av gissningar: En toalett – till och med en gammaldags torrtoa med två latriner. Kulturorganet tycker idén är skitbra.
I går satt min fru och jag och drack kaffe i Degerhamns hamn. Som sällskap hade vi en yster sol och fyra minkar. Vi pratade om gångna tider, hur trevligt det var här nere för några år sen när ställplatsen var full av liv och det fanns en liten servering bakom båtladan. Ställplatsen blev till och med vald till årets bästa 2014.
Jag gör långt kort:
Sedan kom makten in i spelet och med ett enda dråpslag dödade Länsstyrelsen, framgent kallad Nejmyndigheten, hela hamnlivet, ja mer än det. Nejmyndigheten sa nej till kommunens givna dispens från strandskyddet. Ställplatsen tvingades stänga, hela området förvandlades från ”livslevande område” till ”evig öken”. Den lilla markplätt Nejmyndigheten ansåg så viktig att strandskydda ligger i dag öde. Den timme vi satt här nere såg vi inte en enda människa där. Periodvis sitter vi ofta här och ytterst sällan ser vi mänsklig närvaro. Nån enstaka gång rastar nån sin hund här. Nejmyndigheten visade musklerna, men bättre än muskler är ofta aktiva hjärnceller.
Nejmyndighetens beslut sänkte också omsättningen i dåvarande livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Den tappade en stor del kunder och gick några år senare i konkurs. Bra jobbat, Nejmyndigheten! Ni är med och stöttar bygget av servicehuset i hamnen, sen slår ni sönder ställplatsen, utvecklingen och framtidstron med storsläggan.
Jag gör långt ännu kortare:
Ett medborgarförslag föreslår nu att åter öppna ställplatsen i Degerhamns hamn. Det skriver Barometern i dag.
Makten i Kalmar kan visa sig ickediktatorisk om den verkligen låter bli att bygga Bananen. Nejmyndigheten har här chansen att visa att man kan tänka om – och tänka rätt.
Fortsättning följer…
Sune Flisa
chefredaktör
Några av många tidigare inlägg i fallet kan du läsa här och här och här och här.
Som Shimla News redan har berättat har alltså Mörbylånga kommun placerat ut en sprillans ny sittmöbel vid gamla boulebanan i Grönhögen. Kommunen och byn är att gratulera. Nu återstår att se om möbeln får stå ute året runt – en förutsättning för god besöksfrekvens.
Dagens insändare tar upp det alltid aktuella ämnet ”hur rädda glesbygden?” Läget är akut för södra Öland, menar skribenten Claes Elinder. Om bara 20 år kan södra ön ha mist sin sista bofasta invånare! Ett tiotal skyddsregler lamslår utvecklingen och strandskyddet hämmar nybyggande, menar Claes. Han föreslår bland annat punktvisa expansionszoner för bebyggelse vid stränder i mindre samhällen. Han vill också slå ett slag för ett nytt kommunalskattesystem.
*****
Det är inget fel på Sveriges glesbygd, glansbygden! Det är fel på spelreglerna för glansbygdens möjligheter att överleva.
Under 6 000 år har våra lantbrukare mejslat fram den kulturbygd som vi i dag fortfarande har kvar lite här och var i vårt land. Samtidigt – i det fördolda – pågår en total utplåning av det småskaliga jordbruket i Sverige och en decimering av glansbygdens befolkning. Detta underlättas av lagar kombinerade med en visionslös styrning av glansbygden.
Under 1800-talet arbetade nästan hela befolkningen inom jordbruksnäringen. 1920 hade andelen sjunkit till halva befolkningen. I dag återstår endast en spillra av glansbygdsbefolkningen. Inom bara några årtionden har vi kanske endast ett fåtal superstora rikslantbrukare kvar och det i en tid då Sveriges självförsörjningsgrad är under femtio procent. Vår utsatthet i en krissituation är högst alarmerande.
För Sydöland är loppet snart över. Omkring år 2040 finns sannolikt inte längre några bofasta kvar överhuvud taget – möjligen en eller annan storbonde. Bygden blir en tummelplats enbart för sommarturister. Kulturvärldsarvet – Södra Ölands Odlingslandskap – som har sin grund i det småskaliga jordbrukets samverkan med naturen – kommer då sannolikt att förlora sin världsarvstatus.
Trots högljudda protester från den kvarvarande bofasta befolkningen under minst ett halvt sekel händer i praktiken ingenting. Mörbylånga kommun och Länsstyrelsen svarar med tystnad och fortsätter framgångsrikt att utplåna bygden samtidigt som kommunen satsar helhjärtat på att utveckla centralorten Färjestaden. Seriösa planer smids redan bland de bofasta på Sydöland att anlita EU-domstolen för mänskliga rättigheter och be om hjälp. Samerna har minoritetsskydd. Det borde även våra kvarvarande lantbrukare ha.
I en debattskrift från 2020*beskrivs myndigheternas kulturutrotning utifrån ett öländskt perspektiv. Svenska politiker, myndigheter och domstolar har själva fastnat i sin egen planterade snårskog av regelsystem som lamslår den svenska glansbygden.
På Sydöland finns idag minst ett tiotal skyddsregler som tycks ge i första hand kommunen, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Trafikverket fria händer att förhindra all utveckling. Strandskyddet, Natura 2000, Världsarvsreglerna, Arkeologiska skyddsregler är några av bestämmelserna. Ny bebyggelse tillåts knappt på Öland – utom i Färjestaden och Borgholm och på några få andra platser. Den bofasta befolkningen och kulturen dör.
Vi är övertygade om att de flesta svenskar vill ha kvar en levande glansbygd. Men detta kräver mod, nytänkande och handlingskraft.
Undertecknad föreslår att följande åtgärder utreds och genomförs:
* Inför kommunalskatt som utgår från var du vistas under året. I dag kan du bo tio månader i din sommarstugekommun och två i den kommun du är skriven och endast betala kommunalskatt till den sistnämnda – trots att du får mängder av service av din sommarkommun.
* Riksdag och regering tar fram en handlingsplan för hur den svenska glansbygden skall räddas och utvecklas.
* Budgetera 20 miljarder kronor extra per år under 20 år för investeringar i glansbygden.
* Skapa punktvisa expansionszoner för bebyggelse vid stränder i mindre samhällen så att människor kan bygga och bo där de önskar.
* Sänk kommunalskatterna inom glansbygden tills den kommunala servicen på landet motsvarar den i stad.
* Inför differentierade arbetsgivaravgifter som man har i Norge.
* Sänk drivmedelsskatten för glansbygdsboende. Elbilar ges fri el.
* Låt kommuner med naturfyndigheter såsom vattenkraft och malm behålla en större andel av vinsten.
* Sänk kostnaderna för att driva industrier och företag inom glansbygden.
* Tillåt olika kommunalskatteuttag inom en kommun. En kommundel som är i behov av stöd för sin utveckling skulle på så sätt locka nya bosättare med en låg skatt under exempelvis en tioårsperiod.
Sydöland februari 2021
Claes Elinder
* Rädda Sydöland – ett svenskt glesbygdsdrama av Claes Elinder. Boken är slut på förlaget, men kan läsas och hämtas hem på nätet
Kyrkogården i Smedby får underkänt i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland.
– Endast sittmöbler räcker inte. Var ska du placera rådjurssteken? Ska du sitta dubbelvikt för att nå ner till tallriken på gräsmattan och inte kunna andas? Svara mej! skriver Sune i en artikel i tidningen Shimla News, som avsatt fem reportrar att följa den turistiska kräftgången på södra Öland. Kvintetten menar att Mörbylånga kommun har nått the tipping point, att slaget är förlorat.
”Utan sittgrupper, papperskorgar, soptunnor och cykelled krälar sig kommunen tillbaka in i forntiden”, skriver en av dem i samma tidning.
Politiker, ölänningar, invandrare, sommarboende – vakna! Varför stängs Öland ned så snart sommaren är över? Finns ingenting att värna under senhöst och ”vinter”? Vem fattar alla tokiga beslut om ”att ta bort och stänga ned”? Det kan röra sig om sittmöbler, det kan handla om papperskorgar och soptunnor.
Fotoexemplet nedan vid Torngårdsvägen är bara ett exempel. Papperskorgar är också borttagna vid exempelvis den stora rastplatsen i Blåsut. I Seby läge finns plötsligt varken papperskorg eller soptunna. Varför? Dessa ställen besöks året om, igen och igen.
På alla dessa platser ser jag ofta människor rasta. Och vi vet hur människan funkar, finns ingenstans att slänga skräpet hamnar det förr eller senare i naturen. Därifrån blåser det mot kusten och hamnar i havet. Varför gör ni/vi så?
PS. Häromdagen läste jag Nätverk Sydölands lista med ”hundratals” viktiga punkter att förverkliga. Till dessa borde fogas ”att hålla skiten ifrån sig”. Det är den civiliserade människans främsta signum.
Snart visar vi filmen Muren som inte får störas. Den bör bli en ögonöppnare för Myndighetssverige, politiker, kungahus, turistorganisationer, ity den dubbelmoral den blottlägger är svår att överträffa. Videon ingår i den granskande serien Staffan ifrågasätter.
”Jag har jobbat hårdare än Strindberg den senaste tiden. Kartboken är snart klar, bifogar delar av korrekturet. Ståupparna på Öland ska få vad dom tål. Titeln blir: Var så god och sitt – på Öland. Visst är den genial. Skicka 100 000 i förskott!
/Sune”
Detta korta brev anlände just med brevduva ”Oscar Claes 33” från Sune Flisa i Shimla. Kanske bör berättas att Sune kände sig nödgad att avbryta jul-och-nyårsfesten för att, citat: ”Världen måste förstå allvaret, ingen annan än jag kan rädda den!”
Vi andra har just satt oss vid bordet för en enklare meny: stekt rådjurssadel med champagnekokt Chopinpotatis i brynt rensmör med grönmurklor, svart tryffel och vit saffran – allt insvept i förvälld siamesisk ostronost, doppad i crême noisette bleu med lamellstekt whiskytillsats. Till detta dricker vi Ingvars 80-procentiga Julmys och skumpa 2009 Cuvée Sir Winston Churchill för sketna 1 750 kronor pavan.
Åter till ämnet. Sune bifogar två foton (ska sanningen fram förstår vi inte hur han hinner med allt). Sune kräver att vi publicerar dem, liksom hans bildtexter. Vi gör så men måste med eftertryck poängtera att vi frånsäger oss allt ansvar, så väl mänskligt och juridiskt som litterärt.
Flera korrektur på boken Var så god och sitt – på Öland lär vara på väg från Shimla…
***
I natt jag drömde… Jag drömde att det var ordning på leden, på cykelleden Fyr till fyr. Den gick verkligen från fyr till fyr och ingen politiker stod i talarstol och sa att leden var nästan färdig trots att det saknades flera mil. Och Trafikverket skötte sig och gick inte med på att landsväg kan kallas cykelled. Och inte fattades det minst tre mil led på södra Öland, utan allt var fixt och färdigt och snyggt och härligt, och leden slingrade sig fram som en smidig svart orm genom Ölands olika naturtyper. Den var en fröjd för ögat. Och för själen.
I den vevan blev jag utnämnd till kommunikatör på Ölands kommunalförbund – för att sköta marknadsföringen för den underbara cykelleden Fyr till fyr. Ja, kan ni tänka er!? Jag på Ölands kommunalförbund! Ärligt talat minns jag inte hur det gick till, men jag fick till och med titeln superkommunikatör med helt fria händer att introducera Fyr till fyr ute i Sverige och världen.
Jag började i det lilla. Varför inte satsa på vintercykling? tänkte jag. Det är nästan aldrig vinter på Öland och när folk trattar på ändan och kör av vägarna och fryser ihjäl i Sverige kan vi hoja på här som om ingenting hänt. Precis som på sommaren! Visst är det guldläge! Ja, jäklar. Snacka om pole position.
Och så gjorde jag en första skiss. Du ser den nedan. Visst är idén ganska kul? Att dra hit en massa hojare från Europa och Sverige för att veva fram här under tider då ingen brukar hoja! Om jag får säga det själv är det en kanonidé.
Men marknadsföring kräver uppställning. Ska min vintercykling gå hem måste det finnas krogar som vill ha gäster. Det måste finnas toaletter utmed leden. Det måste finnas sittmöbler…
Det går alltså inte att förverkliga min idé. Tänkte inte på det. Alltid missar man något.
Men håll med om att det var en härlig dröm.
Allan von Kompost
redaktionschef
PS. Vi har just mottagit korrekturet av Sune Flisas Stoppa varenda jävel, en 456 sidor lång handbok i konsten att hålla besökare och turister borta från orter som vill vara sig själva nog. Omslaget pryds av en helt renrakad hamn, omringad med taggtråd av den modernare typen med ”rakblad”. I förgrunden ser vi snubbeltrådar till de nedgrävda minorna och över alltihop vakar en kalashnikovutrustad vakt i ett tio meter högt vakttorn, även försett med gigantiska strålkastare. Under tornet finns inhägnad med hundar och lager för handgranater och eldkastare.
I kapitlet Även kommunen kan hjälpa till med hålla rent från besökare läser vi några typiska råd:
Boken är enligt våra recensenter mycket läsvärd. Den toppar redan försäljningslistan i norra Indien (हर कमीने को रोको) och väntas komma ut på svenska under våren…
Sebastian skrev:
Jag har avsagt mig uppdraget som ledamot i kommunfullmäktige. Jag har vidarebefordrat ditt mejl till min ersättare, Berne Klysing.
***
Berne Klysing har inte svarat.
Matildas svar föranledde mig att genast ställa en följdfråga till punkt 12. Jag anser nämligen att summan 337 000 kronor måtte vara betydligt högre, eftersom både boende i byn och jag själv gjorde ungefär följande iakttagelser:
En grävmaskin med förare och hjälpredor jobbade i sex veckor med röjning och anläggning av ”muren”. Till hjälp hade man minst en dumper och flera andra fordon som körde bort och dit material. En annan grävare jobbade i tio veckor vid bevattningsdammen. 27 meter L-betongblock kostar också pengar liksom maskin och två jobbare som under några dagar jobbade med att skära bort delar av redan anlagd led. Mina ”icke-precisa” beräkningar landar nånstans mellan 1,5 och 2 miljoner kronor.
Matilda svarade att summan 337 000 kronor kommer från ekonomiavdelningen. Hon ska nu kolla igen.
I morgon svarar Matilda Wärenfalk (S), kommunstyrelsens ordförande i Mörbylånga kommun, på kulturorganets frågor om cykelleden Fyr till Grönhögen.
Hon får genast en följdfråga att jaga svaret på…
Vi skriver 7 december. Det är drygt 8 grader varmt. Man har sopat cykelleden nedanför Albrunna. Den är slät som en babystjärt. Man tackar, man tackar!
Och tankarna hoppar, än dit, än hit. Tänk om hela cykelleden runt hela Öland såg ut så här, med en och annan toalett här och var, med bättre info, bättre kartor, ett visat intresse från kommunen. Då skulle Öland kunna locka fler cyklister än Bornholm, vi skulle kunna jobba med nya grepp, exempelvis underhållande cykeltävlingar, bjuda på vintercykling och stärka banden mellan cykeluthyrare, hotell, vandrarhem, cykelklubbar, krogar, konstnärer, kaféer, vägkiosker, hantverkare och andra som har något att erbjuda.
Nu har det inte blivit så. Det har bara blivit ”ett enda stort jaså”. Om ens det.
Hans Sabelström (C) svarar:
När du klickar på en text blir den kanske först inte fullstor. Stäng den då och klicka på den igen. Den visar sig då i fullstort format. Det är inte jag som hittat på denna dumhet, det har WordPress gjort.
Det känns som vår. Temperatur: 8 grader. Måttliga vindar, grönt gräs, betande kreatur. Ett idealiskt väder för längre utflykter. En dag som denna hinner man många mil även på en enkel cykel.
Men i Mörbylånga och Grönhögens hamnar har man sen länge tagit bort alla möbelgrupper. Det hedervärda undantaget är Degerhamns hamn. Meningen är att alla besökare – som på grund av sittgruppsfrånvaron nu kommer att kraftigt minska i antal – ska stå fram till maj då möblerna åter får göra det de är tillverkade för: Få människor att sitta ned för att trivas, kanske dricka kaffe eller till och med peta i sig en enkel lunch. Men icke.
Nu jobbar man i stället hårt för att få bort besökare och turister. Sitt nån annanstans, kom för fan inte till vår hamn för att ha det mysigt och sitta och söla och slaska vid våra bord!
Trots denna inställning hittade jag i dag en sittplats med bord, inte i Grönhögens hamn, men dock ganska nära – vid gamla boulebanan. Möbeln har bara ett fel. Man bör helst inte vara längre än en meter eller så. Jag kunde dock ställa en termos på bordet för att fika stående. Vackert så!
Kommundirektör Ann Willsund berättar i ett mejl till kulturorganet om hur det går med de förhandlingar som nämns i filmen Staffan ifrågasätter, del II. Med stor besvikelse konstaterar kulturorganet att:
Så långt Ann Willsund.
***
Kulturorganet kommenterar, Sune Flisa vid pennan:
Diskussion mellan inblandade myndigheter betraktades inledningsvis av våra spioner som ”lovande”. Men det var månader sedan. Nu verkar allt hopp ute. Den sydöländska verkligheten är tillbaka med eviga nej, nej, nej, nej, nej. Det verkar gå åt pipsvängen på nästan alla tänkbara sätt i alla tänkbara frågor.
Du som tror på en framtid, som vill utveckla, som vill se förändringar och förbättringar – flytta från Sydöland.
i all välmening
Sune Flisa
chefredaktör
härförare
realist
Ja, då sänds ett dussin frågor om cykelleden till politikerna i Mörbylånga. Kulturorganets åsikt är nämligen att någon/några måste ta på sig ansvaret för det imploderade cykelledprojektet Fyr till fyr.
I morgon kan du också hänga med på en cykeltur mellan Långe Jan och Degerhamn för att själv bilda dig en uppfattning om mitt påstående att flera mil led saknas på södra ön – och att den allra längsta delen cykelled går på vanlig landsväg.
Det svaret får man när man ställer frågor till Ölands Kommunalförbund om cykelledens implodering och eventuella framtid.
Därför ställer nu kulturorganet ett antal frågor om projektet till Mörbylånga kommuns politiker. Både frågor och svar kommer att publiceras här på bloggen.
En av frågorna rör cykelbron i Degerhamn. Vad kostade den synnerligen överdimensionerade skapelsen, som invigdes redan 2014?
Ja, såna finns. Människor som tänker, alltså. Nere vid Kungsgården tar man inte in sittgrupperna och låter folk stå till i maj. Här finns inte mindre än fem grupper på covidsäkert avstånd mellan sig. Här jobbar man med turisternas bästa för ögonen.
På andra ställen, som i Grönhögen, tar man in sittmöblerna redan i mitten av oktober. De lär bli förkylda vid temperaturer under + 15 grader.
På denna fyra kilometer långa och fyra meter breda kostig ska upp mot en halv miljon besökare i bil, husbil, buss och på cykel ta sig ned till fyren Långe Jan bland vandrare, kreatur, får och hjortar – år efter år efter år efter år efter år.
Ned till Fyrplatsen finns varken VA, fiber eller cykelbanor. Vatten körs dit i tankbil och skiten från toaletterna rinner ut i nån form av bassäng.
Claes Elinder, Grönhögen, tog i somras upp problemen i sin bok ”Rädda Sydöland” och kommundirektören Ann Willsund i Mörbylånga kommun har insett problematiken. Men varför är politikerna tysta om utvecklingen av södra Ölands kraftigaste turistmagnet? Nu hålls möten mellan kommunen och flera byråkratiska verk men ingenting händer utåt.
Kulturorganet presenterar snart filmen ”De heliga platserna”, ett debattinlägg om denna kostig och Karl X Gustavs mur – en mur ”som inte får störas” enligt statligt verk, trots att den är ett falsarium och på grund av statlig vanskötsel kalvar och rasar ihop till stenrösen i sin östra ände.
Känsliga tittare ombeds titta i små små sekvenser…
Läs om Kommundirektören tycker cykelleden är pinsam.
Läs om Vägen mot fyren och de förhandlingar som inletts men som inte tycks leda nån vart.
