Kategoriarkiv: landsbygdsutveckling

sjunkande framtidstro inom dagligvaruhandeln

Dagligvaruhandeln har det svårt – något att beakta då man skissar på ny butik i Södra Möckleby.

Vad jag förstår gäller det att hitta några ”riktigt hållbara grepp” för just den affären. Men viktigast är att kalkylerna bygger på verklighetens kalla fakta – med beaktande av människans ”inbyggda dragning åt lättja och otrohet”. 😉

Snart får vi kanske besked om enkätens resultat?


 

Märkt ,

Var finns kunderna?

upptagningsområdeDenna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?


Märkt , , ,

ju flera desto bättre!

Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!

Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.


 

Märkt , ,

Per-Albin Hansson överraskande gäst på stormöte

varför-gör-vi-detta

Bilden ovan var den viktigaste under kvällens möte i Folkets hus Degerhamn dit 99 personer tagit sig för att höra Sockenföreningen berätta om planerna på en ny livsmedelsaffär i Södra Möckleby.

– Det har precis tillkommit några viktiga pusselbitar. Därför kan vi inte säga så mycket som vi planerade att säga. Vi måste få värdera dessa nyheter ytterligare lite tid , sa Eva Hansson Törngren – på ett ungefär.

Hon och Johan Persson gick sedan igenom i stort sett alla slags alternativ för allting: butikstyper, leverantörer, butiksinredningar, ekonomi, aktiebolagsbildningar och utvecklingsmöjligheter för en ny butik i den gamlas lokaler. De tu berättade också om enkäten som ska spegla intresset och om de studieresor man gjort på fastlandet i jakten på det bästa butiksalternativet för Södra Möckleby. Sockenföreningen har i sanning gjort ett imponerande arbete – helt ideellt.

Nu är det bara att hoppas på att de ”hundratals” lösa snilleblixtar som också redovisades får stå tillbaka en aning – åtminstone i processens inledning. Att kläcka idéer är lätt, att få företag att gå runt är svårt. Det viktigaste är nu att tillfredsställa den råa verklighetens krav på lönsamhet. Går inte affären med vinst blir allt bara pannkaka och det enda som då återstår att tro på får man söka i körka.

Livsmedelshandel på vischan är svårberäknelig. Till och med i storstäder är den hal som en ål. I veckan gick exempelvis företaget Fodi med fem Stockholmsbutiker i kk trots 80 miljoner i kapital – på grund av bristande köptrohet.

Kulturorganet har flera gånger skrivit om hur en by ”dör” över en natt då affären slår vantarna i bordet, något som alla i trakten nu har fått uppleva. Dessvärre hjälper det inte att sakna något som inte bar sig. Det enda som är viktigt för en eventuell ny butik är framtida köptrohet. Utan en nära nog hundraprocentig sådan tror vi på kulturorganet att en ny butik går en hopplös framtid till mötes. Det är lätt att låta läpparnas bekännelse dölja fortsatt otrohet. Varför dök det upp så många nya ansikten då den gamla butiken reade ut det sista som gick?

Vi tycker att bilden högst upp har punkter satta i fel ordning. Det går inte att driva en mötesplats. Det går inte heller att genom en butik få till ett levande bycentrum. Man kan inte heller starta en butik för att få till en levande landsbygd. Stryk alla önskningar. Stryk allt om ”tro”. Det enda som är viktigt är att det man startar går med svarta siffror. Först då kan man börja tro och önska och längta och utveckla och uppskatta och…

Eva-Hansson-TörngrenEva Hansson Törngren var i praktslag under kvällens stormöte. Här kavlar hon upp ärmarna inför rond ett…

Ulf_Kyrling_Johan_Persson_Per-Albin_HanssonUlf Kyrling, ordförande i Kraftsamling Sydöland, och Johan Persson, hamnkonsult och affärsutvecklare inom Sockenföreningen. Till höger statsminister Per-Albin Hansson (S), som var ovanligt tyst denna kväll.

halvapublikenKnappt halva publiken. Precis när utsände fotografen Allan von Kompost skulle plåta andra halvan tog filmen slut, varpå chefen Sune Flisa utfärdade lönestopp året ut. Sune Flisa tog även till maktmedel och kallade Allan von Kompost för ”sopa”, något publiken gud ske lov inte hörde. 

Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost

 

 

Märkt , ,

kundenkät

Äntligen har den kommit, kundenkäten som ska tolka och tyda intresset för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Länken till att fylla i enkäten på nätet är tyvärr lång, 50 tecken. Är man för snabb på tangenterna kan det alltså ta tid att komma rätt. Men envis vinner. 😉

Sockenföreningen önskar svar senast 18 februari.

Torsdag 13 februari 18:00 hålls stormöte i Folkets hus. Då presenterar arbetsgruppen vad den åstadkommit.


 

Märkt , , , ,

årets viktigaste möte

Jo, det var där mötet i Folkets hus Degerhamn. Eller heter det Folkets hus Södra Möckleby? Hur som helst… Där hölls möte häromdan. Massor av people kom dit, 38 för att vara exakt. Men ok, jag kan ha räknat fel. Det kan har varit 37 eller möjligen 39. Men ”nästan fyrtio” själar är nog ganska exakt. Men kan nåt vara ganska exakt? Är det inte exakt – eller ”på ett ungefär”? Jag vet förbanne mig inte…

Jo, det var det där mötet ja… Det sas mig att det var årets viktigaste, viktigare än riksdans öppnande. Och jäklar vilket gott kaffe Astrid Lisbeth Ann-Christin Nilsson och hennes kille Olle Karl-Lennart Nilsson hade kokat! Det var det godaste Folketshuskaffe jag nånsin druckit! De borde få pris för sitt kaffe.

Jag förstod nog inte så mycket vad alla pratade om men det var nåt med kommunen och folket och kommunikation och förståelse och samarbete och sånt där som alla pratar om och som alla tycker är så viktigt men som aldrig fungerar hur mycket man än pratar om det. Jag minns min farfar som alltid sa:
– Det händer inte förrän det händer. Och så skrattade han så gott – och blev 104 bast!

Apropå bast… Jäklar vilka gamla människor som kom till mötet i Folkets hus Degerhamn. Ja, även på mötet i Folkets hus Södra Möckleby – om nu det är rätt alternativ. Att dom bara orkade gå! Jag tror inte nån var under 90 bast, men några jag såg var nog bara 50. Å nån enstaka var nog bara 30, rena barnet i församlingen, alltså. Rena spädbarnet!
– Världen är crazy, sa alltid min farfar. Och så skrattade han så gott.

Ja, jävlar…

Hur som helst, min rätt värdelöse så kallade kollega Allan von Kompost tog lite bilder från mötet. Eftersom han glömde anteckna vilka som syns på dem får vi publicera dem utan bildtexter. Tänk hur det kan gå. Och ändå har Allan avancerat till redaktionschef på landets enda kulturorgan! Tänk att ha kommit så långt här i livet och ändå göra bort sig så totalt. Visst är det märkligt. En sopa! Jag har föreslagit kommunen att ta över honom – men inte ens den vill ha honom – inte ens för halva priset. Då förstår ni. Och en sån ska jag behöva jobba med! Fy fan, rent ut sagt. Tur att man har sexsiffrigt i månadslön – och ett privat rehabiliteringsläger i Shimla. Utan det skulle jag förbanne mig inte stå ut.

Men det får vi ta en annan gång. Livet är fullt av möjligheter.
– Det gäller att smasha i precis rätt sekund! sa alltid min farfar. Och så skrattade han så gott.

Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost

Folketshusmöte_23

Folketshusmöte_22

Folketshusmöte_21

Folketshusmöte_20

Folketshusmöte_19

Folketshusmöte_18

Folketshusmöte_17

Folketshusmöte_16

Folketshusmöte_15

Folketshusmöte_14

Folketshusmöte_13

Folketshusmöte_12

Folketshusmöte_11

Folketshusmöte_10

Folketshusmöte_09

Folketshusmöte_08

Folketshusmöte_07

Folketshusmöte_06

Folketshusmöte_05

Folketshusmöte_04

Folketshusmöte_03

Folketshusmöte_02

Folketshusmöte_01


 

 

Märkt ,

Det hände på folkets hus

Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?

38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…

Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.

Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?

Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost

Ulla-Herlitz_äppleUlla Herlitz i sin solodans ”Det magiska äpplet”. Skådeplats: Folkets hus i Södra Möckleby.


 

Märkt , , , ,

trygga enda butiken på södra Öland

I dag finns en enda livsmedelsbutik på södra Öland, ICA i Grönhögen. Låt oss trygga den genom att handla där och säga nej till ny butik i Södra Möckleby.

Jag har talat med många människor i både Södra Möckleby och andra orter och inte en enda(!) tror på en ny i Södra Möckleby. Många vittnar i stället om egen och andras köpotrohet, andra säger att de kommer att fortsätta handla i Grönhögen – eller där de handlar i dag, alltså ”norrut”.

Att dra igång en affär är naturligtvis möjligt. Men att få den att gå med svarta siffror är en helt annan femma. Vem som helst kan starta vilket slags företag som helst, men få kan få dem lönsamma. Sen kan man önska sig blå. Man kan önska sig träffpunkt för sociala kontakter. Man kan önska sig liv och rörelse. Men det hjälps inte. Handlar inte i stort sett alla där blir det ny konkurs. Och då är Södra Möckleby stämplat för lång tid framöver. Ingen kommer att vilja satsa ett vitten där – på nånting.

Kulturorganet rekommenderar alltså att jobba med huvudet, inte med hjärtat.


 

 

Märkt ,

hög vid hög jag såg…

grushögar… på nya ställplatsen i Grönhögen.


Märkt , ,

Novelletten – min nya blogg

I dag publicerades det första inlägget på min nya blogg Novelletten. Du kan läsa det här.

Texten är hämtad ur antologin Göra upp eld, utkommen 1996.

Omslag


 

Märkt , , ,

snart…

ställplats_GrönhögenDet spikas och sågas och byggs på Grönhögens nya ställplats. Tillståndet för den nuvarande går ut 31 mars.

bås_ställplatsNumrerade bås av något slag. Vi får se vad de ska användas till…

ställplatsutsiktUngefär så här blir utsikten mot Kalmarsund. Den nuvarande ställplatsen kan du besöka här.


Märkt ,

köptrohet – finns sån?

Det där med köptroheten är nog viktigare än man kan tro. Dess värre är den bedräglig…

Märkt

med tanke på vad som hänt affären…

… bör man nog titta sig omkring i landet för att förstå hur svårt det är att få en butik att gå runt. Även större butiker än den i Södra Möckleby kämpar på i motvind.

Fri Köpenskap berättar mer…


 

Märkt ,

brandfackla

Livet måste levas framåt men kan bara förstås bakåt, skrev den danske filosofen Søren Kierkegaard.

I tisdags eftermiddag cyklade jag genom Södra Möckleby. Det jag såg var tragiskt. Inte en människa; det var mörkt och öde. Mot det kolsvarta stångades bara två lokaler, blomsteraffären och ironiskt nog den lilla boden där någon från Kraftsamling Sydöland satt ensam och funderade över södra öns eventuella framtid.

För en tid sen bloggade jag om utvecklingen, den obarmhärtiga. Du kan läsa inlägget här.

En blogg är ibland en bra historiebok att titta bakåt i, för att förstå. alvarsamt publicerade första inlägget 16 september 2011. Dess fortsättning alvarsamt2 läser du just nu.

Med tanke på det kassa läget för södra Öland i allmänhet och för Södra Möckleby i synnerhet kan det vara intressant att titta bakåt i en tid då många manas att se framåt i ett slags hurtfriskt ”allting-går-perspektiv”. Sanningen är förstås att allt inte går och att man bör skilja på vad man önskar och vad som är rimligt – och vad som är stört omöjligt.

För en tid sedan hölls panikmöte i Folkets hus Degerhamn sedan ICA i byn gått i konkurs. Utan livsmedelsaffär dör centrum och villapriserna sjunker. En butik mindre drabbar de som är kvar. Ringar på vattnet går inte att hindra. Det sociala livet går i ide. Tomter blir mindre attraktiva – ja, hela byns sammanlagda attraktionskraft dalar mot en okänd lägstanivå. Det är ingenting konstigt med det. Tillgång och efterfrågan styr det mesta. Hela denna process styrs som av en osynlig hand.

MÖTESenaste krismötet i Folkets hus Degerhamn, december 2019.

Då och då har byn samlats till möten för att brainstorma och ”fixa framtiden”. Ett sådant möte hölls i november 2015. Det sammanställdes då en så kallad swot, alltså en nulägesanalys som står för strengths, weaknesses, opportunities och threats. Den är läsvärd. Man ser där att ytterst få av byns listade styrkor har utnyttjats. Det är också troligt att i stort sett samma styrkor skulle listas i dag – till vilken nytta? Hur får man exempelvis ut något konkret av en styrka som körer (se listan längre ned)? Svaret är rått: Man får ingen att flytta hit för att här finns körer. Körer ger inte en spänn till dig eller mig. Att sjunga i kör kan nog vara oerhört roligt och givande men körer skapar inte inkomster på södra Öland. Det är inkomster vi bör få – genom nya företag.

Folkets_hus_möte_2015_1Idésprutarmötet i november 2015. Här kan du lyssna på vad alvarsamts utsände hade att berätta om mötet.

Folkets_hus_möte_2015_3Det var en ganska optimistisk ton på mötet 2015. Av naturliga skäl. Då fanns både Cementa i storformat och ICA Nära i Södra Möckleby. 

Folkets_hus_möte_2015_2Längst till höger sitter Susanne Bredesjö Budge, som då var näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. En intervju med henne hör du här.

Kent Ingvarsson_2015_Folkets hus_DegerhamnTidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson var också på mötet. Kanske var han fortfarande kommunalråd 2015 – minnet sviker. Vad han gjorde tummen upp för har jag också glömt.

Frågan är då: Varför är inte flera goda idéer – baserade på styrkor – omsatta i ”nåt produktivt” efter fem år? Den frågan har många svar. Ett av dem är att en idé kräver ”någon som bär den ända fram mot fulländning”. Att lista goda idéer är enkelt. Att förverkliga dem är satans svårt. ”En by” kan sällan föra en affärsidé från A till Ö. Den besvärliga resan bör göras av en enda människa eller en sammansvetsad grupp, en människa eller grupp som är besjälad av uppdraget. Det vet alla med egna företag att man måste vara, besjälad.

Låt oss titta på listan med styrkor ur swoten från 2015:

Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”

Att göra en sån här lista är lätt. Den går säkert att göra dubbelt så lång – med det positiva för ögonen. Men det man önskar är sällan detsamma som det möjliga. Man måste vara hård. Man måste vara realist. Är man det blir inte många punkter kvar som styrkor. Nedan stryker jag hårt i samma lista som ovan. Det mesta som listas finns nämligen ”överallt i landet”.

Kvar blir sju punkter som verkligen kan tillföra jobb och därmed kraft och pengar för utveckling (satta i fetstil). Fem av dem anser jag näst intill omöjliga för oss bybor att påverka (satta i fetstil och med genomstrykning).

Två som ligger i bybornas makt att utveckla blir kvar: Ställplats för husbilar och tre hamnar (varav bara en ligger i byn).

Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”

Vi har nu alltså två idéer kvar: Ställplats och hamnarna. Hur ska vi nu se på dessa två möjligheter?

Ställplatserna i Degerhamn dödades av Länsstyrelsen. Hamnarna har varit föreslagna utvecklingsobjekt i flera decennier. Se filmen med Marianne Hedelin om hur man i 20 års tid velat utveckla hamnen i Grönhögen – men hur oerhört långsamt det har gått. I dag, ironiskt nog, har kommunen genom Kraftsamling Sydöland anställt en konsult som ska sätta sprutt på hamnarnas utveckling. Den som lever får se hur det går…

Mina förslag om ställplatserna: Finns någon som vill driva en sådan? Om ja, bör alla krafter sättas in mot att få Länsstyrelsen att tänka om. Att få Länsstyrelsen att tänka om gör man i cykelledsprojektet där Länsstyrelsen sagt nej till sträckan Skärlöv-Torngård. Ingen vet hur det går, men alla är införstådda med att det kommer att ta tid…

Hamnarna, ja… I Grönhögen händer det äntligen: Ny ställplats ska ge utrymme och utvecklingsmöjligheter för hamnen, och man har fått muddringstillstånd (beslut om var massorna ska läggas lär dock ännu inte vara taget).

Gräsgård? Där slammar hamnen igen och många jag talat med säger att vissa båtar inte ens kommer ut i vissa väder. Man har fått nej till muddring. På plussidan har man en av södra öns största attraktioner: Annys Fiske.

Degerhamn? Vissa mindre projekt finns. Hur de går vet jag inte. En stor hamn med intressant omgivning ligger i stort sett öde

Nå, vart vill jag komma med detta långa resonemang? Jo, att vi bör jobba med få projekt, men desto hårdare och effektivare. Men hur göra det i en by där medelåldern stiger som en raket mot skyn? Vi kan väl inte tro eller hoppas på att pensionärer ska kavla upp ärmarna, starta företag och satsa på nya karriärer!? Vem ska då göra jobbet?

Den frågan är kanske svårast av alla. Har du nåt bra svar?

* * *

Jag har roat mig med att försöka hitta en enda bra fråga att ställa till eventuella inflyttare till Södra Möckleby. Man får naturligtvis olika svar från olika människor. En familj med två arbetande föräldrar med småbarn har säkert helt andra önskningar än en singellevande pensionerad fågelskådare. Men låt oss på skoj ställa frågan till barnfamiljen. Den lyder:

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _?

På skoj fyller jag i med vad jag tror blir det troliga svaret. Jag kör några punkter i listan med styrkor från swoten 2015.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns företagsamhet och stort företag i byn?
Svar: Ja kanske, om jag får jobb där.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns duktiga hantverkare?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns räddningstjänst/deltidskår i byn?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns bibliotek, skola, fritids och Hemtjänst?
Svar: Ja. Mycket viktigt.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att Syrenen och Frisam finns?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns turistmål som Ottenby och Eketorp?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns natur, fåglar, världsarv?
Svar: Ja, lite. Kanske.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns naturstig, som Bergstigen?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns cykelväg?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ställplats för husbilar?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ett fint hembygdsmuséum?
Svar: Nej.

Och så vidare, och så vidare…

* * *

Man kommer då fram till den beska ”sanningen” att familjen nog mest skulle värdesätta jobb, skola, livsmedelsbutik, bra sjukvård, fiber, sport- och fritidsaktiviteter. Resten har nog underordnad betydelse. Tror jag.

Därför tror jag inte på merparten av punkterna i så kallade styrkelistor. De får mig att tänka fel. Ingen by lockar inflyttare med en livskraftig kyrkoförsamling. Jag tror inte att nån flyttar till Södra Möckleby för att Frisam finns. Ingen flyttar till Södra Möckleby för att här finns två bioföreningar. Bioföreningar är intressanta i sig men de får inte en tysk eller örebroare att flytta till Södra Möckleby. Såna här styrkor ger mer en missvisande illusion av ”livskraft”.

Slutsats: Om jag vill flytta norrut i landet skulle jag inte flytta till Falun bara för att där finns två fina hoppbackar. Den tänkta familjen med planer på flytt till Södra Möckleby flyttar nog inte hit för att här finns Räddningstjänst, inte heller för att här finns nyinflyttade med nya idéer.

Åretruntboende på södra Öland blir nog få även i framtiden. Det stora problemet med en by som Södra Möckleby är i mina ögon detta: Det finns för få företag och hur mycket vi än ökar turismen till södra ön måste det finnas folk och företag som gynnas av ökningen, som lite cyniskt ”kan plocka kronorna från besökarna”. De som finns är för få. Vi vanliga dödliga, pensionärer som unga, tjänar inte en spänn på flera turister. Och med byns felvända ålderspyramid ser läget inte ljust ut. Vi kan inte begära att pensionärer ska starta företag.

Därför: Locka hit unga människor med billiga bostäder – och om möjligt jobb. Men viktigast är att lära de unga som finns kvar att starta och utveckla egna företag!

De så kallade vanliga jobben kommer att bli färre och färre. Egna initiativ blir framtidens melodi.


PS. När snöbollen börjat rulla… Nästa nedläggningsobjekt kan bli biblioteket. Minns då vad politikerna svarade i kulturorganets enkät i april 2018. Du läser den här.

biblioteksparken_första-snön

Märkt , ,

hur många handlar i eventuellt ny butik?

Ser i Barometern att Sockenföreningen jobbar för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Det är hedervärt. Men missar man inte en viktig fråga och man inte frågar: Hur många i byn ”lovar” att göra huvuddelen av sina inköp där?

En enkel brevenkät kan ge positiva eller skrämmande resultat.

Vi har tidigare bott i by där affären konkade fyra gånger, med lika många ”sargade handlare” och hundratals ”bedrövade byinvånare”.

En sak kan jag lova: Ingen tror mera på framtiden för varje konkurs som görs…


 

Märkt ,

om klyschor och vackra ord

Förra året skrev Sune Flisa en ledare om gammelpressens beskrivning av utvecklingen på södra Öland. Du kan läsa den här.


 

Märkt , , ,

Grönhögen – möjligheternas by

Grönhögens_möjligheternas_by_1

De senaste 40 åren har jag bott i genuin glesbygd, i Jämtland och på Öland. Problemen är i stort sett desamma överallt. Det finns inga jobb. De unga flyttar. De som stannar blir äldre och mycket äldre. Banken tröttnar och drar under falska löften om fortsatt eller till och med bättre service. Flera yngre flyttar därifrån. Om om om nån flyttar in är det en pensionär eller två. Ålderspyramiden blir ännu skevare.

Processen fortsätter som styrd av en osynlig hand. Man är nu på det lutande planet. När även livsmedelsbutiken slår igen är loppet kört. De pigga äldre flyttar, de riktigt gamla blir kvar. Ålderspyramiden blir hopplös. Villapriserna sjunker som blysänken, till vissa hus finns inte ens köpare. Byn blir en kvarnsten om halsen på kommunen som blir allt fattigare, trots att den på order från staten tvingas ombesörja allt mer.

Vi är nu framme vid kanten av ättestupan. Antingen hoppar vi, eller så gör vi som denna finurliga dam i Japan: Befolkar byn på egen hand. Hennes by är nu världsberömd, även du i din lilla by känner till den – nu.

dscf4885_ställplats_grönhögen_ytongfabriken_2016

Vore jag landsbygdsutvecklare för södra Öland skulle jag satsa skjortan på Grönhögen. Härifrån har man nära till södra öns största ännu utvecklingsbara dragplåster: Fyrplatsen och Eketorps borg. I Grönhögen finns redan mycket och ännu mycket mer finns att utveckla.

I dag finns:

Grönhögens_möjligheternas_by_2Stor tilltalande hamn och ny ställplats bör ytterligare kunna öka intresset för Grönhögen över tid.

Tyvärr har utvecklingen i Grönhögen gått alldeles för långsamt. Det menar Marianne Hedelin som länge var hembygdföreningens ordförande och i nästan två decennier bodde i byn. Hennes tänkvärda åsikter kan du ta del av i denna film. Vill du även läsa blogginlägget till filmen klickar du här.

Grönhögendetaljer_9Livsmedelsbutiken – en bys hjärta. Så här såg det ut i dag vid 13-snåret.

Grönhögen_YtongTill vänster ser vi sjön på golfbanan. I mitten den gamla Ytongfabriken. Nere till höger: Ny ställplats och stora ytor för andra idéer…

Grönhögendetaljer_1Alla dras vi till hamnar och Grönhögen är inget undantag. Bara på de fem minuter jag var där i dag kom tre bilar hit… Men varför inte låta det stora träbordet stå ute året om. Folk vill sitta och fika även om vintern. Nu får man sitta på en virkeshög.

Grönhögendetaljer_7Service ger alltid utdelning!

Grönhögendetaljer_2Här investerar vi för att utveckla landsbygden. Fortsätt så!

Grönhögendetaljer_6Små men viktiga detaljer gör ofta susen. 

Grönhögendetaljer_5Hamnkontor, förvaring och toalett på ena sidan…

Grönhögendetaljer_8Tvätt, toaletter och dusch på den andra. Som daglig besökare uppskattar jag att soffan får stå kvar även efter turistsäsongen. Vi långtifrån kommande cyklister blir trötta i benen också på vintern. Nåt att klura vidare på: vindskydd.

badbryggan_Grönhögen_truten_badtjejenViktig detalj på långgrunda Öland.

Som sagt, mycket finns redan i Grönhögen. Men mer finns att göra. Massor. Tillåt en yngling presentera några nya och nygamla förslag:

Utveckla företagshus för unga där de som vill bli egenföretagare kan samlas och sporra varandra. Starta starta-eget-kurser. Den gamla tidens jobb finns snart inte längre…

Bygg lägenheter för unga människor. Hur hemskt det än låter: Södra Öland behöver inte flera pensionärer. Sök ungdomen i specifika sektorer, sök människor som verkligen vill något och som har kapacitet att utveckla egna företag.

Visa upp södra Öland på centralstationer i Stockholm, Göteborg, kanske Amsterdam, Hamburg och Berlin (det finns många Sverigeälskande tyskar). Kommunen har säkert nyanställda ”specialister” som här kan få visa vad de går för i praktiken.

Det måste ”alltid” finnas en dagsöppen krog på södra Öland. Alltid. Hur man löser detta vet inte jag men det borde gå, eftersom en  sådan skulle gynna allt och alla året om.

Skapa en veckolång idéungdomsfestival att hålla vart tredje år om vind- och solenergi med klimatförändringsproblematiken i botten. Festivalen kan även gästas av forskare och politiker – men ungdomarna ska ha huvudrollerna. Festivalen kan genomföras i Ventlinge Medborgarhus. Ungdomar från hela Europa eller världen välkomnas. Veckan avslutas med stor virtuell utställning med de bästa idéerna på nätet – för att kunna ses över hela jordklotet. Kommunen kan vara värd. EU-stöd kan kanske sökas.

Utnyttja nätet mer med proffsiga filmer, proffsiga texter riktade mot vissa utvalda målgrupper. Gammelmedierna sviker oss. Starta därför en utvecklingsorienterad tidning på nätet utan gammelmediernas trams, Södra Ölandsbladet.

Kör underhållande information på nätet om hamnen i Grönhögen. Marknadsför den med läckra flerspråkiga videor i maritima kretsar över hela Europa. Planer på ny brygga för mindre båtar finns. Se till att den blir verklighet. Jag har smyglyssnat på seglare i hamnen och omdömena är ”mycket goda”.

En hamn är en personmagnet. Men på Öland blåser det ständigt. Sätt upp vindskydd runt åretruntgrupper med sittmöbler. Nu finns bara en liten soffa mitt i korsdraget och en stor virkeshög att sitta på. Året har tolv månader, och det ena ger alltid det andra…

Starta årlig Grönhögenregatta med udda roliga regler. Ska göras så publik som möjligt. Nytänk anbefalles! Kanske kan bermudariggade båtar bara få segla banans första ben med focken. Det andra benet med storen och det tredje med fullt ställ. Yawl- och ketchriggade båtar får använda mesan och fock på första, endast storsegel på andra och fullt ställ på tredje. En veckas gratis kajplats i förstapris.

Golfbanan är läcker. Vilket läge! En spektakulär golftävling som bryter konventionerna borde kunna få massor av tävlanden, åskådare, publicitet.

Fåglarna är kanske södra Ölands bästa vänner. Flera fågeltorn? Skapa en ”fågelskådarnas julafton” genom att locka med en massa lull-lull med tio procents rabatt på alla köp i alla affärer, hotell, krogar för alla som kan visa upp en kikare.

Den nuvarande sajten som marknadsför Fyr till fyr-leden är en kvalitetsmässig katastrof. Låt proffs utveckla cykelledsprojektet på sajter som attraherar människor i hela Europa. Se till att sajten berättar glasklart om allt man behöver veta från andra sidan bron för att hoja på Öland. Att man inte får cykla över bron skrämmer. Gör som på Bornholm, tryck upp små broschyrer om cykellederna, skrivna av proffs att dela ut gratis på strategiska platser. Använd överhuvudtaget bara proffs, rensa bort alla amatörer. Det här är allvar och kräver de skarpaste hjärnorna, de vassaste pennorna och de skickligaste layoutarna.

Hur jobba mer genom EU och våra politiker där? Här finns säkert hur mycket som helst att lobba om.

För att gå ännu längre söderut en stund… Det magnifika dragplåstret Fyrplatsen får inte utvecklas mer i kommersiell riktning. Gör den i stället intressantare, fräschare, mer spännande med tillgängligare och mer informativ fågelstation, intressantare värmestuga där väggarna kan kläs med flera trädstammar, grenar med uppstoppade fåglar. Bättre belysning, vettiga möbler skulle göra värmestugan till ett muséum i miniformat där ungarna får fortsätta att rita och måla. Deras alster kan då och då visas i virtuell utställning. Fyrplatsen måtte vara södra Ölands största besöksmagnet alla kategorier och den kan utvecklas ytterligare.

Naturum borde marknadsföras mer – och synas bättre på plats. Den fina expon ligger för ”undangömd”!

Grönhögens_möjligheternas_by_5Här ser vi två sommaröppna krogar. Den mitt i hamnen och den i kvarnen. Mitt emellan dem ligger livsmedelsbutiken. En brygga för småbåtar lär vara på g. Muddringstillstånd finns. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång…


 

 

 

Märkt ,

vad lära av historien?

I dag har Kraftsamling Sydöland kontor där Ateljé Liz tidigare låg. Banken har flytt. Ställplatserna i Degerhamns hamn förbjöds. Britts Manufaktur finns inte längre, Cementa har minimerats och ICA har gått i konkan. Det är bistra tider i Södra Möckleby.

Men den som varit med en tid vet att ingenting består i evighet, att hjulet ständigt måste återuppfinnas, och att ytterst få av de makalösa framtidsprojekt som så kallade experter målar upp verkligen blir av. Idéer kan listas i tusental utan att en enda ser dagens ljus. Så fungerar den så kallade verkligheten. Bara den idé som någon människa verkligen brinner för kommer att förverkligas.

I december 2012 hölls julmarknad med tankesmedja i Södra Möckleby. Det blev en rolig tillställning som drog massor med folk. Du kan läsa blogginlägget här. Det innehåller också mängder av porträtt av folk i bygden. Under mötet fick folk lämna in skriftliga förslag på hur byn skulle kunna utvecklas. Läs och tänk. Vad lära av dem?

WalleDicksonWalle Dickson var en av marknadsbesökarna.

BerntPeterssonBernt Petersson var en annan. Kanske finns du själv bland de porträtterade? Kolla här.


 

Märkt

vad blir bättre med ny affär?

Stängt

Ett 70-tal personer kom till mötet häromdagen på Folkets hus för att snacka eventuell framtida ny livsmedelsbutik. Efter att ha pratat med många personer och gjort egna analyser om köptrohet har jag kommit fram till några beska men nödvändiga frågeställningar:

Vilka faktorer gör att en eventuellt ny butik kommer att gå bättre än den som gått i konkurs?

70 personer kom till mötet… Det är uppskattningsvis 40 hushåll. Ska ny butik överleva måste den nog användas av 250 hushåll. Finns den köptroheten? Tillåt mig tvivla.

Är boende i Södra Möckleby intresserade av en obemannad butik som kräver inloggning på smartphone och rätt många datoriska handgrepp i helt ny miljö. Tillåt mig tvivla.  Och på vilket sätt bidrar en sån butikstyp till ”ett större socialt umgänge”? Ålderspyramiden i byn talar mot idén.

Är det kanske bättre att överge tanken att göra Södra Möckleby till nåt slags centrum på södra Öland och satsa på Grönhögen i stället?

Jag har lutat åt Grönhögen sen en tid. Där är mer drag och där finns redan en till synes stabil livsmedelsbutik. Tendensen i Södra Möckleby är ytterst negativ. Först flyttade banken. Ingen tog över Britts Manufaktur. Därpå stängde Ateljé Liz. Nejmyndigheten krossade ställplatsen i Degerhamn. Och så krympte Cementa från 70 till 7. Och nu stängde ICA. Jag befarar att byn redan är ute på det sluttande planet

Det viktiga nu är att göra hållbara analyser och enkäter. Allt för många tror att allt går att göra bara man vill. Glöm det. Allt är inte möjligt, bara somt. Vad vill boende i Södra Möckleby och Degerhamn? Vill en stor majoritet ha en ny livsmedelsbutik eller spelar frågan ingen roll? Går det lika bra att handla i Grönhögen, Färjestaden eller Kalmar?

Och om en stor majoritet verkligen vill ha en ny butik… Kommer man att handla i den?

Södra-Möckleby-City-18-december-klockan-14_31Södra Möckleby City 18 december 14:31. Om ICA fortfarande fanns skulle här stå tio bilar och fem sex personer skulle vandra på trottoarerna. Nu väntar ödsligare tider…


 

 

Märkt , ,

tobbe stänger butiken

ICA i Södra Möckleby stängde för gott klockan 18:00 måndagen 16 december 2019. Då hade Torbjörn ”Tobbe” Arvidsson drivit den i nästan 20 år.

Kulturorganet var med den sista halvtimmen i butikens historia…


 

Märkt , , , , ,

faran med det sluttande planet…

Över hela Sverige pågår ständigt mer eller mindre lyckade försök att hålla liv i livsmedelsbutiker ute på landet. Några lyckas, många misslyckas. Sannolikt följer nästan alla butiksnedläggelser ungefär samma mönster. Banken flyttar. En affär går i putten. En mindre industri upphör. En andra affär slår igen. En tredje flyttar. Biblioteket får färre öppettimmar, alternativt dras bibliotikarietjänster in. Skolan läggs ned. Förskolan flyttar. Sen kommer dråpslaget: Livsmedelsbutiken stänger eller går i konkurs.

Eftersom min fru och jag tidigare bodde i by som gick igenom samma slags implodering som just nu skakar Södra Möckleby kan det kanske vara av intresse att studera några sidor ur den papperstidning vi lyckades hålla liv i under 13 års tid, Alsenbladet. På måfå har jag kollat in några nummer, och det är slående hur just affärsfrågan dominerar nästan vartenda nummer, år efter år.

Den som tror att problemet med livsmedelsbutik i glesbygd är lätt att lösa bör snarast tänka om. Det är satans svårt. Det man måste vara uppmärksam på är den punkt där det sluttande planet tar över. Då är det för sent. Då går utvecklingen bara åt ett håll – hur gärna man än vill motsatsen…

I texterna nedan har läget börjat bli riktigt besvärligt i byn…

Nr-2_2004I nummer 2-2004 tas den nedlagda affären upp redan på ”ledarsidan”. Det är bara början. Affären går framdeles som en röd tråd genom tidningens levnad. Notera att en liten lokal papperstidning såldes på inte mindre än sju ställen – i genuin glesbygd. 

Nr_2_2004_Reppe-om-Affären-stängdKjell Reppe tar i denna artikel upp aspekter som nog alla i Södra Möckleby funderar på just nu. Notera sparken mot kommunledningen. Och läs Kjells uträkningar för att ta bilen till annan affär än den i byn! Denna enkla matematik är sannolikt ännu aktuellare i dag då bensinen är mycket dyrare än när denna utgåva av Alsenbladet publicerades som nummer 2 – 2004.

Redan i nästa nummer av Alsenbladet, nummer 3 – 2004, tycks alla problem vara historia. Allt är fixat! Mona och Anund tar över och allt kommer att gå som tåget! Men lyckan blev kortvarig…

Tempo-i-Alsen_Nr-3_2004Här radas alla möjligheter upp. Det talas till och med om samarbete med butiken en knapp mil bort. Allt är rosenskimrande…

Mona_Anund_Tempo_Nr-3_2004Framtiden är ljus. Nu har vi butik igen! Allt ska gå bra! Allt! Och alla är förstås både lyckliga och välkomna…

Affärspoesi_åsikter_Nr-3_2004Ny affär. Tempo! Nytt liv i byn. En enkät bland byborna bjuder på många superlativer. Och bypoeten Nils Ek skriver långt poem. Lyckan är total – ytterligare en tid…

Affärskonflikter_Nr-3_2004Men redan i samma nummer anar man framtida konflikter. Tidningen publicerar en lång insändare från rörelsen bakom affären i grannbyn Kluk…

möte-8-november_nummer-6_2005Nummer 6 – 2005. Nu börjar det knaka i fogarna… Igen!

För att göra en lång historia kort ska sägas att i dag finns bara Kluksbua kvar i den lilla byn Kluk. Den större byn Alsen är affärslös. Jag har inte följt utvecklingen där uppe sen vi flyttade till Södra Möckleby senhösten 2011, så jag vet inte hur man planerar för framtiden. Hur som helst genomsyrades livet i Alsen av en mycket stark sammanhållning och vilja till utveckling. Men man kan inte lyckas med allt.

För att förklara konkurrensläget i trakten runt 2000-talets början ska sägas att det låg en större livsmedelsbutik öster om byn – och en väster om. Det var runt två mil till båda. Dessa affärer låg i lite större samhällen och finns kvar än i dag: ICA Mörsil och ICA Nälden.


 

Märkt , ,

affär i by med 59 invånare

Kluksbuaexteriör_2005

I den lilla jämtländska byn Kluk ligger livsmedelsaffären Kluksbua. Den tycks odödlig. Den bryr sig varken om kundprognoser, lönsamhetskalkyler eller nationella framtidsutsikter. Den bara finns. Köptroheten är sannolikt högst i Sverige. Vill man ha en affär så går det. Men handlar man inte i den så går det inte. Det är enkel matematik som en femåring förstår.

Kluksbuaumgänge_2005I denna butik var vi stamkunder i nio års tid. I en liten butik på vischan känner alla alla. Man kan snacka med vem som helst. Fråga nån i en kassakö i Stockholm om hur hen mår så får du se på märkliga reaktioner…

Kluksbua_2005Butiken är ljus med fönster åt två håll. Trots att den är relativt liten finns även ett kafé utanför bild. Lilla Kluk med 59 invånare har också en egen… Ja, håll i er nu: bowlinghall! När ryktet om en sådan började spridas trodde utomstående att det var ett skämt. Men i Kluk skämtar man inte. Där handlar man. De tre bilderna är från 2005.


Märkt ,

Är ensam stark?

krismöte_Alsenbua_2005Såna här krismöten hålls säkert varje dag ute på landet i Sverige. Här samlar vi oss 2005 för att lösa problemen med affären i Alsen mellan Östersund och Åre. Tre gånger räddades den. Fjärde gången stöp den. Men i en ännu mindre by en knapp mil därifrån finns fortfarande en livskraftig affär. I den byn bor endast 59 människor. Mer om den i följande inlägg…

Det blir femte gången jag får uppleva en liten bys plötsliga skinnömsning från levande till stendöd. I nästan hela mitt har jag bott på vischan, mitt i möjligheterna och de ofta återkommande problemen. Men jag har alltid satt landsbygdens stora fördelar och skönhetsvärden framför stadens prål, anonymitet och ytlighet. Jag har skrivit, fotograferat och bloggat om just livsmedelsbutikernas stora betydelse för små byar. De kränger inte bara potatis och köttfärs, de blir också centrum för lokala nyheter, dödsbud, skvaller, evenemangstips, umgänge, spel på boll och brunte, öl, cider och brännvin, världsnyheter, stora paket från Ellos och små från CyberPhoto.

En bok fick mig att förstå… Under nästan ett år åkte jag runt i Norrlands inland och intervjuade människor som sysslade med lokal livsmedelsproduktion för en bibeltjock bok, utgiven av Eldrimner, som jag i dag inte minns titeln på – Matlust, kanske? I detta kringflackande arbete mötte jag människor som syltade och saftade, bakade och bryggde, slaktade, fiskade, rökte, gravade och förädlade. Jag träffade norrlänningar som lärt sig en ny köttkultur på plats i Frankrike, som åkt på ölbryggningsutbildningar i Tyskland och Tjeckien, kvinnor som odlade och plockade, kokade och ystade. Boken skapade möten med människor som äntligen fick göra det de länge drömt om. Det dessa människor hade gemensamt var den djupa insikten om matens betydelse, inte bara som nödvändig föda utan mera som övergripande begrepp som ”skaparglädje, umgänge, överlevnadsmöjligheter”.

Under denna tid svepte en våg av optimism och djävlar anamma genom Norrlands inland. Jag blev själv en kugge i denna tid, i denna våg av framtidstro – som getostproducent och keramiker. Men optimismen fick sina törnar och trots många försök att rädda vår lilla bybutik stängde den fjärde gången gillt. Över en natt blev byn en annan. Den blev tyst. Tvärtyst. För första gången kände jag mig ensam där vid fjällets fot i glesbygdens inre Norrland.

Så blir det snart om några dagar även i Södra Möckleby – redan på tisdag då utförsäljningen är avslutad. Då slår ödsligheten till. Då kommer du inte att känna igen dig. Du kommer att känna dig ensam. Jävligt ensam.

Därför: Vi måste få igång en ny butik!

Märkt , , ,

fullt i folkets hus

smäktande-musik-Folkets-husRunt 70 helt förtvivlade operaälskande södra möcklebybor mötte upp till kvällens konsert i Folkets hus Degerhamn. Repertoaren gick i moll och många tårar blänkte som silver på det bonade golvet när föreställningen var slut. På bilden ser vi dirigenten Ulf Kyrling mana fram de innerliga ångestkänslor som mötet krävde, medan sopranen Eva Hansson Törngren drömmer sig bort i en adagietto-fas av operan ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Att allt detta bara är ordlekar för att sprida åtminstone en gnutta hopp i den nu butikslösa byn torde alla som var där förstå. Senare i kväll – eller i morgon bitti – publiceras en mer realistisk version om mötet som i korthet kan sägas ha handlat om ”den oväntade konkursen för byns ICA-butik”. Något slags fortsättning följer alltså – så som det alltid gör i det så kallade livet…

70-persNej, man gick inte man ur huse för att njuta av ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Man gick till Folkets hus för att höra om den för många helt oväntade konkursen för byns ICA-butik. Helt plötsligt låg affären i Grönhögen – eller i Mörbylånga. Vad har egentligen hänt? Och viktigare: Vad göra? Kvällens möte var tänkt att se framåt, hitta lösningar… Och runt 70 själar kom, lyssnade och ställde frågor. Så många svar serverades inte – av naturliga skäl.

personstudieOm ansikten kunde tala… Tänk om man kunde se tankar! Kan djup koncentration överföra tankar? Ingen vet.

70-allvarliga-persKraftsamling Sydöland var där, representerat av Eva Engström och Ulf Kyrling. Eva Hansson Törngren var där som jag vet inte vad, kanske som byinvånare, kanske som ordförande i Södra Möckleby Sockenförening. Inga titlar eller speciella särintressen tycktes spela nån roll en kväll som denna. Nu gällde frågan en enda sak: den affär som fanns i går men som inte finns i dag.

Ann-WillsundAnn Willsund från kommunen var också där. Och folk från både Smedby och Degerhamn. Nå, vad kom man fram till? Vilken är lösningen? Svaret är att det finns många möjliga lösningar, och många som senare kommer att visa sig omöjliga. En möjlighet är att Tobbe fortsätter, en annan att en ny handlare tar över. En tredje är kooperativ, en fjärde är ”köp-en-hel-liten-färdig-affär-med-varor-och-allt-som-kommer-med-lastbil-och-som-det-bara-är-att-ställa-på-backen-och-genast-öppna”. En femte möjlighet är en obemannad butik, en sjätte är en butik som tidvis är bemannad, tidvis obemannad med självservering. En sjunde är att Uno Magnusson tar över, något han sa nej till. En åttonde är att Jonas Hansson slutar hamra på sitt hus och istället blir butiksförman. Även han slog – med eftertryck – ifrån sig denna chans, se tre bilder ned. 

I-andra-tankar_Eva_EngströmEva Engström från Kraftsamling Sydöland tänkte på olika alternativ – och talade om dem. Emellanåt tänkte hon även på annat – såg det ut som. Och så var nog hela mötet, en radda möjligheter som det i dag är juridiskt, praktiskt, teoretiskt och kunskapsmässigt omöjligt att bedöma som möjliga, troliga, fantastiska eller stört omöjliga. Vi måste ta tiden till hjälp och göra saker och ting i rätt ordning.

Eva-Hansson-TörngrenEva Hansson Törngren delade på slutet ut små egentillverkade lappar med frågor: Vill du vara med och jobba för en lösning? Vill du offra tid på det? Vill du till och med lägga en slant för att nå målet? En bra idé tycker kulturorganet. De som sa ja blir kallade till nästa möte. De som kommer till det spikar datum för mötet därpå. Stenen (i brist på snö) är i rullning…

Nej-säger-Jonas-HanssonJonas Hansson visade med tydligt kroppsspråk att han inte var intresserad av en karriär som handlare. Inte ens löfte om en stilig uniform hjälpte…

Och-här-ska-jag-stå-och-titta_Ulf-KyrlingDen som ville veta vad Ulf Kyrling tänkte på fick lägga en Selma i hans röda låda. Då tog han bladet från munnen och berättade. Eller var det nåt jag drömde under den korta siesta jag tog efter mötet? Ingen vet. Och det blev nog kvällens enda slutsats: Ingen vet fortsättningen.

Ann-Willsund-och-AnderssonAndersson från Smedby, Willsund från Färjestaden. Även utbölingar kände sig kallade denna viktiga afton. Och det är nog tur det. Det blir ett svårt pussel att lägga framöver. Mycket är möjligt men inte allt. Mycket blir också svårt. Och somt blir omöjligt. Med dessa odds i bakhuvudet är det dags att sova. Vaknar nån i byn fredag morgon och vrålar: – Heureka!


Märkt , , ,

macken

De blir färre och färre men finns ännu så länge lite här och var ute på vischan i det Sverige som håller på att avfolkas, utarmas, dö. De är företagen som fixar lite av varje, som säljer lite av varje och som tack vare sin existens håller grytan kokande ännu en tid…

I Seby på sydöstra Öland ligger Seby Motor & Mekanisk Verkstad AB. På nätet läser jag:

”Företaget säljer slit- och reparationsdelar för lantbruk samt biltillbehör, däck, kreatursvagnar, soldrivna vattenpumpar och kraftöverföringsaxlar. Företaget kan också erbjuda reparationer av olika slag samt diverse tillverkning.”

Nedan visar jag de bilder jag hann ta medan Kjell bytte svålar på min bil – på ny världsrekordtid.

prylar_macken_Seby_däck_skrot14

prylar_macken_Seby_däck_skrot01

prylar_macken_Seby_däck_skrot06

prylar_macken_Seby_däck_skrot44

prylar_macken_Seby_däck_skrot13

prylar_macken_Seby_däck_skrot32

prylar_macken_Seby_däck_skrot59

prylar_macken_Seby_däck_skrot28

prylar_macken_Seby_däck_skrot08

prylar_macken_Seby_däck_skrot19

prylar_macken_Seby_däck_skrot53

prylar_macken_Seby_däck_skrot52

prylar_macken_Seby_däck_skrot29

prylar_macken_Seby_däck_skrot67


 

Märkt ,

det blev en plattbro

bron över Alvkälla_03Den nya plattbron över Alvkällas utflöde är färdig. Ylva Lönnbom och Josef Reithmeier ska applåderas för sina idealistiska insatser. I dag är det i många sammanhang pensionärerna som driver samhället framåt.

bron över Alvkälla_08Påfarterna är välgjorda. Man behöver inte vara cirkusartist för att ta sig över floden in bland träden…

bron över Alvkälla_09Konstruktionen är stark och tålig. Bron håller för flera personer samtidigt. Detta om styrka får mig att tänka på en toalettsits jag en gång köpte. På locket stod: ”Locket på denna toalettsits är mycket starkt – men ni bör därför inte hoppa på det.” Det gäller måhända även denna bro.

bron över Alvkälla_06Bron ingår i den slingrande Bergstigen, vars ansiktslyftning vi återkommer till…


 

Märkt

bron över floden Alvkälla

bron-över-floden-Alvkälla_5Det är tur att det finns entusiaster som jobbar ideellt, för att det är roligt, för andras nytta och trevnad. Ylva Lönnbom och Josef Reithmeier förbättrar skyltar, pilar och andra detaljer på Bergstigen. Och så bygger de broar! Här är just grunden till bron över floden Alvkällan lagd. Vi ser den ut mot Kalmarsund.

bron-över-floden-Alvkälla_1Grunden är på plats. Det ska bli spännande att se hur bygget växer. Blir det en plattbro, en balkbro, en fackverksbro, en sprängverksbro eller en snedstagsbro? Kulturorganet ska försöka filma delar av fortsättningen. Vi ser här in från havet, mot cykelleden.


 

Märkt , ,

En miljon kvadratmeter ensamhet

Nu var det länge sen den sista salvan ekade mellan bergväggarna i Cementas stenbrott i Degerhamn.

Brottet har blivit ensamhetens öde land…


 

Märkt , , ,

det kallar jag servicekänsla!

Det klagas ofta på att det finns för få offentliga toaletter på södra Öland. Vet inte om jag kan hålla med. I dag hittade jag exempelvis denna – mitt ute i Cementas gamla kalkbrott i Degerhamn.

Du behöver inte känna dig iakttagen, här finns inte en människa på flera kilometers avstånd.

vc-stol_kalkbrottet_Cementa_1-kopiera


 

Märkt , ,