Vad ska byggas eller göras på det stora renschaktade fältet strax söder om Gräsgård? Spekulationerna tilltar i styrka, gissningarna är många.
Kulturorganet tippar vilt: En ersättningsarena för Guldfågeln, en friidrottsanläggning med nio fullängds 400-metersbanor. Ett fängelse större än det i Kumla. Kanske en nödlandningsplats för Gripenkärror på väg hem från koll av ryssen över Östersjön? Ett magnifikt muséum över cykelledsfiaskot ”Fyr till Grönhögen” är också tänkbart, liksom ett upplevelsebadhus med fem tävlingsbassänger mellan 100 och 25 meters längd samt en äventyrspool med levande krokodiler, miniubåtar, rutschkana och eldriven färja.
Det finns en pärla i den svenska teveöknen: Frank Erichsen. Som hundra procent bonde förverkligar han sitt mål att bli självförsörjande småbonde i storjordbrukens iskalla tid. Hela karl´n utstrålar skaparglädje, kunskapstörst, nytänkande, energi och livslust. Han ger sig på allt och går det så går det. Jag njuter varje sekund.
Upplägget är enkelt. I slitna arbetskläder berättar han för en kompis vid kameran vad han gör. Det är allt. Och ur detta enkla recept skapas tevehistoria. Frank lär sig, vi lär oss, gården växer, publiken får insikt i sådd och skörd, födslar och slakt. Vi ser livet utan gucciväskor, flärd och självbespeglande selfier..
Tack SVT att ni åtminstone köper in annat än den sorgliga kompott ni totar samman av mediokra thrillrar, soffmys och fnittrigt pysslande.
Som tidigare bonde slår det mig att utvecklingen ibland går bakåt. Förr slog man gräs med lie. Jobbet går snabbt och är helt avgasfritt. Lietag för lietag lägger sig grödan snällt på backen. Orven svingar, lien skär ljudlöst. Rörelsen ger kroppen lagom motion – och själen frid. Som lieman är man ett med naturen.
I dag använder man trimmer, en motordriven vrålande maskin som piskar av gräset till flis. Den långa och otympliga maskinen bärs i sele. Missljudet hörs kilometervis, vibrationerna orsakar sannolikt framtida skador och avgaserna väller ut ur den lilla helvetesmaskinen. Som trimmerman har man avlägsnat sig så långt man kan från naturen.
Ser i Barran att gräset i handelsområdet Triangeln i Borgholm nu piskas ned av tjej med trimmer. Jobbet kan landa på 20 000 kronor. Mitt råd: Kasta trimmern och hämta lien! En duktig lieman/liekvinna sveper säkert av samma yta på halva tiden – till halva kostnaden.
I Näsby står denna vackra skördetröska och väntar på… Ja, på vad? Knappast på att bli använd igen. Tröskan för mina tankar till den egensinnige skulptören P O Ultvedt.
Solen skiner, många solar sig. Resultat: Bruna bönor. Enligt vissa sajter odlas numera bruna bönor endast på Öland. Enligt andra odlas de även på andra ställen. Här går bruna bönorna i backen strax norr om Ventlinge på sydvästra Öland.
En av de vackraste och största väderkvarnar jag har sett på södra Öland är Näsby Tullkvarn. Tyvärr var dörren till innandömet låst. Kvarnens historia läser du här.
Längden multiplicerad med bredden i meter gånger fyra stycken ger vad då?
Svaret kommer snart i ett inlägg. Därefter presenterar kulturorganet flera sådana liknande ”75:or” i sina rätta sammanhang – i relativt raskt tempo…