färg blir svartvitt

Du vet väl att färgbilder lätt kan omvandlas till svartvita? Det går att göra i alla bildbehandlingsprogram, men metoderna är många och ger vitt skilda resultat. I PhotoShop väljer jag ofta Bild/justeringar/blanda kanaler.

I ett kommande inlägg från Stensjö by gör jag bilderna i svartvitt. Orsak: För att komma ifrån ”Emil i Lönneberga-stuket” som ger en romantiserad bild av en by där man fick slita hårt för att överleva.

På Kungliga Vitterhetsakademiens hemsida kan du bland annat läsa:

Byn hölls inom samma släkt från början av 1700-talet till 1960 – i sju generationer. När byn var som störst hade den 176 invånare. På 1940-talet blev jordbruket mindre lönsamt och byns öppna marker växte igen. 1945 och 1951 lades byns två sista jordbruk ner. Men en av dem som var född i byn – Erik Stensiö, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet – lyckades skapa ett intresse för byn så att den unika miljön kunde räddas. Större delen av byn köptes in 1963 av Vitterhetsakademien, med hjälp av en frikostig donation från Gunvor och Josef Anérs stiftelse.

TIPS
Dessa bilder är tagna i .raw-format. Plåtar du i .jpg bör du alltid jobba med en kopia av originalet, eftersom bilder i detta format ”förstörs” en gnutta varje gång bilden sparas.

Däremot behöver du inte slå kopior av .raw-bilder eftersom behandlade bilder i detta format går att ”nollställa”. Med ett enkelt klick i exempelvis bildbehandlingsprogrammet Bridge kan du få den behandlade bilden att bli original igen.

---

 

Bildgåta

Vad kallas den? Halva ordet är ett slags bröd, den ligger ned och brukar vara slut om våren…

Svar: Ensilagelimpa. Dessa ligger i Seby.

---

 

snart full igen…

Bevattningsdammen i Albrunna fylls rätt snabbt i regnen. Snart syns inte de fyra grynnorna i södra delen av skapelsen. I juli var dammen delad i två.

---

 

billig och effektiv marknadsföring

Löktavlan och majslabyrinten i Ventlinge är fina exempel på landsbygdsutveckling med små medel. Man behöver inte alltid satsa på gigantiska, spektakulära mångmiljonprojekt för att nå framgång. Små utvecklingssteg kan ofta vara modellen. Skogsägare i Norrland sålde länge skog för småpengar innan de kom på att förädla träden. Man startade sågverk och fick mycket bättre betalt för sitt arbete. Sådana små steg kan säkert också tas på södra Öland med andra varor, mot andra mål.

---

 

mota olle i grind

De framtida klimatförändringarna är svåra att spå. Har du som jag lagt märke till att regnen blivit så kortvariga, ofta bara nån minut eller tre. Många experter befarar mindre nederbörd och högre värme inom vissa geografiska områden. Och människan handlar därefter. Här på västerlägdan nedanför Albrunna tror jag det grävdes för framtida konstbevattning.

En kort tid senare såg det ut så här. Det går undan med dagens maskiner. Hur lång tid hade jobbet tagit på ”handgrävartiden”? Gissningsvis 14 dagar för lika många gubbar. 

 

---

 

dagens ölandsbild

Visst kan fält med vete, råg och andra sädesslag vara vackra, men en åker med mogna pumpor är allt ett strå vassare. Skördefesten närmar sig…

 

---

 

skörd

Säd har nu tröskats i säkert en vecka på södra Öland. Nu är det rapsens tur. Den här tröskan gör rent hus på fält mellan Albrunna och Grönhögen.

 

---

 

humlejobb

Vi fortsätter en stund på temat humlor…

Under min cykelsejour på Österlen för nån månad sen såg jag papplådor som väckte min nyfikenhet…

Vad jag kan förstå kan man köpa eller hyra såna här humlesamhällen och få hjälp med pollinationen av det man odlar.

Lådorna stod vid sidan av ett tiotal enkla men enorma växthus, säkert 80 meter långa. Tygstyckena rörde sig lojt i vinden, och det var alldeles knäpptyst här en mil in från kusten. Jag såg inga människor, bara väldiga odlingar av äpplen och dessa bär, som jag tror är körsbär.

Här inne gör humlorna nytta – innan de dör av svält…

 

---

 

järnkyrkogården i Skärlöv

Så hittade jag äntligen dit, till kyrkogården för gamla avdankade lantbruksmaskiner i Skärlöv på östra Öland. Mycket av ”det ärofulla skrotet” som där har fått sin sista vila är invuxet i vegetationen, så ett nytt besök är redan inbokat tidig vår 2020…

Däck, axlar och farmartankar ligger huller om buller i evighetslång väntan på total tillintetgörelse…

En vacker tanke är att allt det som ligger här och skrotar för länge sen har bidragit till människans överlevnad. Skrotet har gett bröd, socker, fläsk, kött och potäter.

Främre delen av en vagn, som sannolikt en gång i tiden ansågs som ”bland de bästa på marknaden”.

Armeringsjärn över gammal harv.

Hårt mot mjukt, levande mot dött, blommor mot järn.

Nån form av skopa, kanske för stenrensning.

En axel som snurrat färdigt – för kanske tjugo eller trettio eller fyrtio år sen…

Sliprar från nedlagda Ölands Järnvägar. De kan vara så gamla som hundra år.

 

---

 

glesbygdsfontäner

 

---

 

vattnet sinar…

Bevattningsdamm i Albrunna, juli 2019.

Samma damm i maj 2019.

 

---

 

finns gulare gult?

 

 

---

 

livet på en pinne

Måttlig vind, runt 13 grader, inga flugor ännu, betet i kraftigt växande efter regn. Bättre än så kan betande boskap inte få det. Vädret är som bäst, käket på topp, vilket jag hoppas bilderna berättar utan texter.

 

 

---

 

vattnet – det nya vapnet

Det är torrt. Mycket torrt. Med fjol sommar i minne känns det oroande. Det är nog dags att inse att klimatförändringarna blir allt större och allt svårare att förutsäga. Lösningar som nedan blir kanske med tiden nödvändiga för att överhuvudtaget kunna odla. Ännu värre är att vatten har blivit ett allt effektivare vapen.

Bevattningsdamm i Albrunna. Med mitt ögonmått uppskattar jag volymen till 5 000 kubikmeter. 

En elmotor med pump, slang och rör. Det är allt som behövs. Men den största investeringen ligger nog nedgrävd som rör…

En ännu mycket större lokal bevattningsdamm kan du läsa om här.

 

 

---

 

gasdriven hövändare

Man ser mycket då man cyklar. Man ser vackert och fult, dumt och intelligent. Och man ser grunkor som får en att garva. Som denna gasdrivna hövändare. Varför har ingen konstruerat denna innovation långt tidigare?

Ingen traktor behövs. Hövändaren drivs av gasen i behållaren. Genialt.

Inte bara hö kan vändas med maskinen. Även snårskog går bra.

Ser du den som jag ser den? Som en skulptural publikfångare på större LRF-mässa!

 

 

---

 

pluggen i myllan!

Förmiddag. Lätt dis. Ingvald Petersson rattar traktorn när potatisen sätts vid Norrgården i Ventlinge. Det är vår – på riktigt. Du kan läsa mer om Norrgården här.

 

 

---

 

 

 

snabba jobb

I veckan som gick visade sig plötsligt ett djupt dike mellan höga jordvallar nedanför Albrunna. Jag förmodar att man lägger ned bevattningsrör från det utvidgade vattenhålet nere vid Kalmarsund. Du kan se dammen här.

Bevattningsdammen ligger nere vid havet till vänster i bild. Kameran ser här norr ut.

Diket gick fram till cykelleden mellan Södra bruket och Grönhögen. Framtiden får utvisa om det blir en förlängning av röret söderut. Dagen efter jag tog dessa bilder var diket igenlagt. Det syntes knappt att man grävt. Det går undan med dagens maskiner.

 

 

---

 

doft av hav och jord

Cykeln spinner. Det är nästan vindstilla. Trots det kluckar vågorna – och till och med bryter – utanför Grönhögens hamn. 11 grader varmt. Det doftar nyvänd jord. Och hav. Det går fortfarande att äta vildäpplen. Vintern är långt borta. Mycket långt borta.

Växelplogen jobbar i den bördiga jorden ned mot Kalmarsund. Jorden doftar, vad? Det går inte att svara på. Jord doftar kort och gott jord.

De ligger där i hundratal. Härligt färgsprakande. Endast till maskarnas nytta – och mitt öga.

Om man inte såg äpplena skulle det vara svårt att säga vilken årstid vi ser på fotot.

Nästan blankvatten i Grönhögens hamn. Långe Jan i fjärran. Det är tyst.

Uppsågad smack i Grönhögens hamn. En gång i tiden var hon en vacker klinkbyggd skuta. I dag är hon bara klinkbyggd.

Färdigsnurrat. Färdigstyrt. Allt har ett slut…

Maj eller november? Runt 15 grader i solen, som ännu värmer en smula.

Det var det. Den långa resan är slut…

 

 

---

 

tittut!

Solnedgångskvigor mellan Grönhögen och Seberneby.

 

 

---

 

höstkreatur

Som tidigare mjölkbonde hyser jag fortfarande uppskattande känslor för alla slags kreatur. Uttrycket ”dum som en ko” är missvisande. Deras försiktiga och avvaktande sätt att bemöta främlingar tyder på gott förstånd. Nästan alla är nyfikna, men vissa tittar bort för att inte visa överdrivet intresse – eller för att de är blyga. Andra låtsas titta bort men håller järnkoll på mig med blicken på sniskan. När isen väl är bruten finns ofta ingen hejd på lusten att umgås.

Dessa charmiga ”betare” träffade jag längs Torngårdsvägen.

.

 

 

---

 

alla kroknar vi i hettan

Vi människor kroknar i torkan och hettan. Ängen har kroknat. I morgon ska det enligt meteorologerna bli ännu varmare än i dag…

Det är nu så hett och torrt att även den tåliga majsen börjar krokna och gulna. Vad kroknar härnäst?

 

 

---

 

magert bete

Bildtext onödig.

 

 

---

 

hur klara framtida torka?

Foto från luften i maj 2016. Dammen innehöll då 45 000 kubikmeter vatten.

Klimatet förändras. Vi får framöver räkna med ett lynnigare väder med stora variationer i nederbörd. Stora bördiga delar i världen har ödelagts av mångårig torka. Andra dränks i skyfall.

Naturligtvis påverkas även Öland. Vi får ytterligare en vecka med supervärme utan nederbörd, enligt meteorologerna. Denna sommar har gräset för länge sedan slutat växa. Det blir kanske inget mer hö, ingen ny ensilageskörd. Några bönder har börjat slå spannmål till korna. Det är kris. Mörbylånga kommun erbjuder sina få hektar till nödställda bönder. Många lantbrukare kommer att tvingas slakta om torkan håller i sig. Fodret räcker inte. Det som eventuellt finns är dyrt och måste troligen importeras. Det lär finnas hö i Baltikum och Danmark men det kan innehålla svinpest och oönskat ogräs. Dessutom kostar frakten skjortan. Måste Ölands lantbrukare tänka om inför framtiden? Vad händer om det blir lika torrt nästa sommar?

En lösning kan kanske vara att göra som bröderna Christer och Mattias Wahlström i Skärlöv: Att bygga en bevattningsdamm!

Trots den extrema torkan finns fortfarande vatten i den stora dammen. Men så rymmer den också sina modiga 125 000 kubikmeter, alltså 125 miljoner liter vatten.

Vattnet sugs upp från det dike som för bort regnvattnet från väg 136 mot havet. Men den samlar naturligtvis också regnvatten.

Dammens mått är imponerande: 250 x 350 meter! Vallarna är 30 meter breda i botten, 5 på toppen.

De två ”pinnarna” är nivåmätare. Vattnet från dammen går ut i nedgrävda ledningar till 115 hektar åker.

Den nyanlagda dammen såg onekligen lite ful ut med sina gråa steniga sidor. Men i dag är vallarna bevuxna och inte mår Plattöland illa av lite konstgjorda nivåskillnader!?

 

 

---

 

vattentröst

Kulturorganets utsände på vattenspaning på bro över Åbybäcken.

Finns det nåt vatten kvar på Öland, eller har solen för länge sedan förångat det och dunstat ut ångan i rymden? Jo då, det finns faktiskt fortfarande lite vådis kvar på ön. Det visar kulturorganets vattenspaning. Men det handlar om ytterst små mängder.

När detta skrivs 9 juli spår SMHI 36 millimeters nederbörd under kommande torsdag, fredag. Men så har prognoserna sett ut under långa tider: Sannolika regn har hux flux ”försvunnit” och ersatts av en stor gul sol.

Nedan presenterar vi lite H2O-tröst för ökenrävar, uttorkade och törstiga. Vi visar också några konsekvenser av vattenbristen.

I Möckelmossen finns fortfarande vatten, men inte mycket.

Vattentillgången i Triberga mosse ser bra ut.

Pumpen vid Skärlövs hamn ger fint vatten efter bara några pumptag. Hur mycket vådis som finns där nere under brunnslocket vet vi dock inte.

I en kanal i Segerstadstrakten finns gröna växter i botten. Det finns alltså vatten – eller åtminstone fukt – i kanalbotten. Växtligheten blir brunare ju högre upp från botten den står. Troligen är kanalen helt torr inom några veckor om torkan består.

Det är i kanaler som dessa som det fortfarande finns ”åtminstone fuktighet” kvar i botten. På flygfotot ser vi ned mot fyren i Segerstad. En sommar som denna är det nog många som önskar att kanalerna som för vatten ut i havet aldrig grävdes. Observera att detta foto är taget under vintern för flera år sedan.

Bevattningsdammen i Skärlöv har en bottensats vådis kvar. Troligtvis har man använt stora delar av förrådet, eftersom säden väster om dammen ser grön och fin ut. Se fotot nedan.

Denna säd bredvid dammen är sannolikt bevattnad. Den grönskar medan obevattnade fält har mognat alldeles för tidigt och blivit ”skördegula” redan i juni.

Ett annat sädesfält, alldeles gulvitt på grund av torkan. Det är alltså moget, men troligen innehåller axen förkrympta sädeskorn.

Från bron över Åbybäcken såg vi något blått i botten… Jo då, det var vatten! Inte mycket, men vatten. Och växtligheten längs bäcken är underbart grön, fräsch, frisk. Ett normalår skulle denna frodighet synas överallt.

En redan i slutet av juni helt gul björk. Vi utgick från att större träd med sina större rotsystem har lättare att överleva torka, men nu tvivlar vi. Vi har sett ungefär lika många vissnande träd av alla storlekar.

Den här lilla björken är ännu inte helt  gul. Den bör kunna klara sig bra – om regn kommer ”snart”. Den stora frågan är vad ”snart” kan innebära.

 

 

---

 

 

då var det 5 juli 2012

För sex år sedan var kulturorganet och ett 50-tal andra människor på en visning av Kungsgården i Ottenby, ni vet den där stora vita eleganta villan som ligger nån halvmil innan Öland tar slut nere vid fyren Långe Jan. Att döma av klädseln på bilderna var det inte alls lika varmt som i dag. Dessutom är gräsmattorna gröna vilket i dag känns nästan overkligt. Gröna gräsmattor!

Du som vill läsa bildreportaget från 2012 klickar här. I det träffar du också Britt Wiström. Vi tittar också in i det magnifika Ottenby Konstmagasin.

Pappa Hans Wiström vid ladugårdsknuten.

Den vackra huvudbyggnaden på Ottenby kungsgård, byggd 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall.

Visserligen börjar det kvällas men det är märkligt hur folk är påpälsade – som för vinterväder!

Pappa Hans och sonen Andreas berättar om gårdens långa historia.

Visst är det en stilren entré!?

På väg mot parken bakom huvudbyggnaden.

Enkel fasad. Räta linjer. Inget prål.

Här bodde rättaren. – Rättaren ansågs inte fin nog att få gå ut mot gården, berättade Andreas. Han skulle gå ut i riktning mot ladugården och sitt arbete där. Basta!

Huvudbyggnadens baksida.

En viss skillnad mot dagens ladugårdsbyggen!

2012 gick här 460 kor i lösdrift.

Lusthuset väster om huvudbyggnaden.

Det börjar mörkna i parken där det nybyggda lusthuset avtecknar sig i silhuett. Från det har man en vidsträckt utsikt över strandängarna ned mot havet.

 

 

---

 

 

det ljuvliga betet

När kreaturshållande bönder planerar nödslakt då beten och vallar har stannat i tillväxt på grund av den extrema torkan finns grönskande frodiga undantag som får det att vattnas i munnen på hungriga kvigor, kor, tjurar och kalvar. Vatten är en absolut förutsättning för allt liv.

Dessa lyckligt lottade kritter huserar på en frodig ö i Triberga mosse. Hur den ser ut på vintern kan du se här. Bakom mossen ligger Triberga borg. Men den är så låg att den bara kan anas på denna bild. Vill du se den ordentligt kan du klicka här. Då får du även se detta landskap från luften.

 

 

---

 

vattenbete

Gräset sinar, vattnet sinar. Men Östersjön är fortfarande blöt – åtminstone i Gräsgård.

 

 

---

 

botta!

Flygbild från 2017. ”Gäddsjön” i Parboäng till vänster, Östersjön till höger. Bakom gäddsjön ser vi Karl X Gustavs mur och längst uppe till höger skymtar fyren Långe Jan som en liten ”nubb” vid horisonten.

Det har handlat mycket om torka och bevattning på kulturorganet den senaste tiden. Och det finns anledning att fokusera ännu mer på frånvaron av det blöta elementet. Många talar redan om att vi går mot en skördekatastrof…

Vi for till den reglerade ”gäddsjön” i Parboäng för att kolla läget. Synen som mötte oss var tankeväckande. Sjön var borta!

Redan 4 juni var det mycket lite vatten i ”sjön”.

I dag 27 juni finns inte en droppe kvar. På sjöbotten betar nu kritter. Hur mycket som torkan eller”avsiktlig tömning” är orsaken till sjöns försvinnande låter vi vara osagt.

Det frodiga gräset är det enda som minner om att det för inte så länge sedan låg en sjö här…

Som jämförelse med vattenläget i år visar vi denna bild från 21 maj 2016.

 

 

---

 

välj rätt vattenspridare för trädgården

När torkan nu fortsätter och blir än mer extrem heter räddningen bevattning. Men du måste välja rätt bevattningsmaskin för din trädgård. Alvarsamt2 hjälper dig att få ut max antal liter vådis per satsad krona. Vårt test avslöjar stora brister på de dyra maskinerna och löjligt små effekter för de billiga modellerna. Testvinnaren blev en stor överraskning – en manuell konstruktion med många år på nacken – som dessutom kan sjunga!

Maskinen ”Pelle Blå”. Tillverkad av aluminium, stål, plast, gummi. Krånglig dator, kräver mycket smörjning. Modellen är dyr och tung. Pelle Blå är ingenting för balkonglådan, utan passar bäst för trädgårdar över 10 hektar. Kräver traktor. Finns i flera olika storlekar och kostar 10 000 till 50 000 kronor och sprider lika många liter vatten per timme. Stor avdunstning på grund av dimspridning i ramp genom dysor. ”Pelle Blå” är som sagt stor och klumpig och kan inte förvaras på balkong eller i källarutrymme. Den kan inte heller – som de två nedanstående modellerna – stoppas i innerfickan eller packas ned i portfölj eller ICA-kasse.

”Johanna Gul” är helt gjord av plast. Billig men med liten volymspridningseffekt. Pris runt 50 kronor. Kräver slang och kran. Sprider mellan 200 och 400 liter vatten i timmen. Ljudet är väsande och vattenavdunstningen omfattande. Kan bara rekommenderas till mycket små kryddträdgårdar/trädgårdar eller balkonglådor modell större. Till lägre tryck kan ”Johanna Gul” även användas som groggblandare.

Modell ”Sixten Blå”. Lika liten och billig som ovanstående. Material: Plast och aluminium. Kan sprida långt i förhållande till storleken men med mycket liten volymspridningseffekt, runt 300 till 500 liter i timmen. Låter mycket och hakar ofta upp sig, kräver därför tillsyn. Konstruktionen är så pass avancerad att modellen kräver civilingenjörsutbildning, alternativt trädgårdsmästarexamen på mekaniska linjen vid Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna. Modellen kräver dessutom slang och kran. Endast för den lilla trädgården.

Modellnamn: ”Sune Flisa”. Testets överlägsna vinnare! Maskinen sprider 1 200 liter per timme i kraftiga strålar med 60 centimeters mellanrum, därför så gott som ingen avdunstning alls. Kräver bara en fylld vattentunna för snabb vattenpåfyllning – och en kopp kaffe var tredje timme för själva motorn. Allt är manuellt, ingen krånglande IT, hydraulik eller el. Modellen går inte att köpa, den hyrs till priset av 195 kronor i timmen. Modell Sune Flisa är den enda spridarmodell i världen som är tillåten att använda även under bevattningsförbud! Maskinen kan köras helt tyst, ”nynnande” eller sjungande i valfri repertoar. Alvarsamt2:s vattenspridarjury är minst sagt imponerad av modellens alla unika egenskaper: ”Trots en gammal konstruktion ger den ett outslitligt intryck”, skriver juryn i sitt slutbetänkande.

 

 

---

 

bevattning med rötter i 1800-talet

Det har regnat några droppar. Men inte tillräckligt. Hela länets lantbruk lider under torkans ok. Konstbevattning är en del av lösningen.

Än i dag tas vatten till konstbevattning från den kanal som går från alvaret ned till Södra bruket och som kulturorganet tidigare berättat om i flera inlägg. Från källan till bruket går kanalerna och dikena flera kilometer nedför den svaga sluttningen mot Kalmarsund.

Tidigare inlägg om denna intressanta vattenväg:

Avsnitt I läser du här.
Avsnitt II läser du här.
Avsnitt III läser du här.

 

I förgrunden anar vi den stensatta kanalen som går under Kvarnvägen och sedan många hundra meter under jord innan den går i dagen igen nere vid väg 136. På grusvägen ned mot Alunvallen står en bevattningsmaskin.

Bevattningsmaskin kopplad till den gamla vattenleden ned till Södra bruket.

Bevattningsrampen rullas in mot bevattningsmaskinen med en ungefärlig hastighet av 1 centimeter per sekund. Hastigheten är naturligtvis ställbar.

Bevattningsmaskinerna kan vara datastyrda och de går att starta omedelbart eller – ofta – med timer. Vattenspridningen kan göras med flera olika slags spridare. Slangen till spridaren kan vara över 300 meter lång, och de vanligaste modellerna sprider ”tiotals kubikmeter” vatten per timme.

Här tar bevattningsmaskinen vatten från den gamla ledningen mellan alvaret och Södra bruket.

Överst i bild anar vi alvaret. Från det ser vi den stensatta kanalen ned mot Kvarnvägen och vidare ned mot Södra bruket.

 

 

 

---