Kategoriarkiv: ledare

Ledare: Öland – hovets sista fäste

Att i dag slå upp annonstidningen Ölandsbladet är som att som kasta sig hundra år tillbaka i tiden. Två sidor + ledarsida om Victoriadagen. Som om det inte skulle räcka för att knäcka en verklighetsbaserad och någorlunda uppdaterad läsare bjuds man även två betraktelser, varav en påstår att ”Kristus är uppstånden” medan den andra har rubriken ”Går det att sjunga påskens psalmer?”. Tidningen tar i så skjortan spricker för att befästa den obsoleta rojalismens sista fäste: Öland. Man ger dessutom fritt utrymme för Svenska kyrkans fabler – som nästan ingen människa tror på! Stat och kyrka är sedan länge separerade, men de religiösa har av hittills ännu outgrundlig anledning automatiska rättigheter att framföra sina världsfrånvända sagor var och när som helst i den omoderna svenska gammelpressen. Insändare och debattartiklar ”tvättas och redigeras” däremot av rättänkande tidningsredaktioner, medan betraktelser om ”änglar vid den tomma graven” och sagor om prinsessor tillåts sprida de mest vansinniga uppfattningar om den värld vi lever i. Men så är det: Pengar luktar inte. The show must go on, vare sig du driver en kommun, ett gammelmedia eller en kyrka.

Devota Ölandsbladets chefredaktör låter klyschorna smattra som kulsprutesalvor ur den trimmade megafonen för att en prinsessa ska fylla 45 i sommar. I texterna får man uppfattningen att det bara är Victoriadagen som fortfarande håller Öland på fötter – och detta i en kommun där det dominerande politiska partiet vill avskaffa rojalismen och kasta både kung, drottning och prinsessor över bord. Men människans lott är falsk. I socialdemokraternas partiprogram läser vi:” _ _ _ vill socialdemokratin också verka för att monarkins arvsprincip avskaffas och ersätts av en republik, där statschefen direkt eller indirekt väljs av folket.” Det hindrar inte sossekommunalrådet Ilko Corkovic att säga: ”Det känns som att det blir ett evenemang för etablissemanget, för en liten klick utvalda.” Den ledande lokala socialdemokraten för ett parti som vill skrota kungahuset vill alltså att flera än bara etablissemanget ska få njuta av det kungliga spektakel som man egentligen vill avskaffa. Makten är härlig, liksom kungariket. Liksom kosingen man drar in på tramset.

Man kan tycka vad man vill om fester för endast etablissemanget eller folkfester för alla – men inblandade parter – Leroy Media och hovet, med grandiost stöd av Ölandsbladet – för folket tillbaka till en tid då man berättade sagor om prinsessor för de yngsta barnen. I dag berättar man dem för vuxna. Man tror dessutom att de är helt sanna.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , , ,

Ledare: Vilka stjäl Svenssons el – del II

Sune Flisas ledare hann bara publiceras förrän nya fakta kommer på bordet om batterifabriken i Göteborg.

”`I ansträngda situationer (läs kyla och svaga vindar, red anm) så kan förstås det få ganska stor inverkan på elpriset i SE3 och SE4 (Öland ingår i SE4, red anm) framför allt´”, skriver Christian Holtz, energianalytiker i ett mejl till SvD.

Batterifabriken i Göteborg kommer att förbruka en tiondel av regionens el, eller lika mycket el som Uppsala stad.

”Ur ett strikt elsystemperspektiv är det inte optimalt att den hamnar i sydväst, då vi redan har problem med att hantera flöden söder- och västerut, allra helst när två reaktorer i Ringhals lagts ned _ _ _, skriver Christian Holtz.

I SvD förmörkar energiminister Khashayar Farmanbar (S) det elektriska nödläget genom att säga att vi inte ska räkna med nya elprisstöd fram över.

Farmanbar kan vara helt lugn. Kulturorganet räknar inte med nya elektriska socialbidrag. Vi räknar med ett fortsatt elektriskt inferno de närmaste tre fyra decennierna.

Allan von Kompost
redaktionschef

Ledare: Vilka stjäl Svenssons el?

Det energislag som för bara tio år sen betraktades som stabilt och säkert var elen. Den fanns där, dygnet runt, året om tack vare för länge sen etablerad vattenkraft spetsad med kärnkraftverk som skulle tuffa på i massor av decennier. Elen var lika självklar som nej till kärnkraft från Per Bolund eller ett nej till självrannsakan från Märta Stenevi.

Så är det inte i dag. Kaos råder. Politikerna skyller eländet på Putins gas. På EU. På för svaga vindar. På för kall december. Somliga vågar också lägga skulden på Merkels felbeslut att fimpa kärnkraften. Men att elmarknaden har drabbats av prisspasmer är inte det värsta. Värst är att ingen säger som det är. Det kan till och med vara ännu värre: Att ingen vet varför det är som det är. Och om det nu går att säga att det kan vara ännu värre än ännu värre: Ingen vet hur vi ska bota den spastiske sjuklingen. Polariseringen bland experter och politiker minskar chanserna till snabbt tillfrisknande.

Vet Svensson vad som pågår i landet? Hur många vet att några av världens största börsföretag har slagit sig ned i gamla ointressanta Sverige, over there ofta förväxlat med Schweiz? Amazon har datahallar i Eskilstuna, Västerås och Katrineholm. Microsoft har serverhallar i Gävle, Sandviken och Staffanstorp. Google ska bygga hall utanför Avesta. Dessa hallar drar tillsammans lika mycket el som produceras av tre kärnkraftverk. Tre kärnkraftverk! Detta sker i Sverige medan några av de privata elslösarna får trösta sig med statens ”elektriska socialbidrag” som strategiskt korrekt ska delas ut lagom före valet.

Naturliga frågor är hur mycket lock och pock som kommunerna dristat sig till att använda i jakten på stålar, arbetstillfällen och medial glans? Skövde förlorade i dag kampen om batterifabriken i Göteborg. Där visar preliminära fakta att kommunen smörat för två miljoner. Och vad har staten gjort i samma dragkamp? Vem vinner vad? Vinner alltid jättebolagen? Får de till och med subventionerade elpriser, diverse fördelar under byggtiden, gräddfiler för anställda till lägenhet, villa, sjukvård, utbildning? Vinner folket något? Jag bara undrar.

Min oro växer då ”det permanentade och obligatoriska” tillägget förs på tal i alla elektriska och politiska sammanhang: Sen ska SSAB tillverka grönt stål och så har vi den fantastiska batterifabriken Northvolt i Skellefteå.

Nya jättefabriker är på g: Northvolt och Volvo Cars ska bygga gemensam batterifabrik i Göteborg, stor som 200 fotbollsplaner. Fabriken lär ge 3 000 jobb men oron är redan stor för elbrist. Bolaget säger sig tro på utbyggd vindkraft utmed Västkusten. Det spanska företaget Fertiberia som producerar gödselmedel ska starta en industri i Norrbotten. Det kommer att ge 500 arbetstillfällen.

– Det är grön el och mineraler som har bidragit till att dom vill etablera sig här, säger Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande (S) i Luleå.

Om vi nu lägger samman elförbrukningen för bara dom industrier jag nämner får vi krav på el från ”ett större antal kärnkraftverk”. Ytterligare ett exempel ur mängden: När produktionen vid H2 Green Steel i Norra Svartbyn utanför Boden är igång med att framställa stål i en fossilfri process behöver dom lika mycket el som hela Malmö gör slut på.

Som i en mardröm har det gamla arbetarpartiet gett bidrag till dem som har råd att köpa elcykel och elbil, lagt straffskatt på kärnkraft, subventionerat vindkraft, bytt ut folk i Vattenfall, ett ingrepp som fick bolaget att lägga ned två fint fungerande kärnkraftverk. Energiministern och andra sluga grönelssossar kan därför säga: – Regeringen har inte lagt ner nån kärnkraft, det har marknaden själv gjort på grund av för dålig lönsamhet.

Allt detta sker i ett land som släpper ut 1/500-del av världens sammanlagda fulgaser. Medan regeringen klär svenska folket i tagelskjortor fuleldar kineser, ryssar, amerikaner, indier på för allt vad tygen håller. Den bestraffning det svenska folket utsätts för har mikroskopisk effekt på klimatet, alltmedan de gigantiska miljöförbrytarna skrattar gott åt die dummen Schweden som alltid vill visa sig duktigast i klassen.

Men lögnerna höjer den politiska temperaturen. Snart brinner det med öppen låga i knutarna. Ytterligare elproblem före valet kan få även regeringen att halka på det gröna bananskal som förde själsfränden MP ut i kylan. Lyckligtvis anar kulturorganet ytterligare gröna bananskal: Fler och fler invånare i det elrånade landet reser sig mot den panikartade vindkraftsutbyggnaden. Fler och fler vänder sig mot att vindsnurrorna ska spikas tätt på slätt och i skog och likt ett pärlband utmed de svenska kusterna. Fler och fler inser att människor är viktigare än el. Fler och fler inser att livsglädje är viktigare än producerade terrawattimmar. Fler och fler inser att sanning är viktigare än lögn, att verkligheten är helt överlägsen politiskt snedtänk.

Sune Flisa
chefredaktör

Ledare: Kommuner, bry er inte om folkets protester!

Vindkraften är på väg att köra av sin välplogade gräddfil inom svensk energiproduktion. Trots statliga subventioner, ombildning av Vattenfallsstyrelse, huvudlösa skattepåslag som orsakade nedläggning av två kärnkraftverk och plumpa avvecklingsförsök av den kommunala vetorätten börjar motståndet bli allt starkare mot de mänskliga tragedier och den miljöförstöring snurrorna skapar. Ripfjället i Dalarna är ett exempel. Det finns många fler, se nederst i inlägget.

Debattsidorna fylls allt oftare av MP-folkets cyklopiska sagoberättare, beredda att även i fortsättningen drömma, tro, hoppas. Är det inte vindkraft så är det solkraft, är det inte solkraft så är det vätgas. Och alltid snackas det om grönt stål och batterier. Häromdagen insändade bland andra Birger Schlaug, det gamle MP-språkröret, att solinstrålnigen under två timmar räcker till hela jordens enerigförsörjning under ett helt år. Det stämmer kanske. Men det är lätt att drömma. Och glömma att energin även ska fångas in, lagras och distribueras i en värld av krig, religiös fundamentalism och evig osämja. Vi får bereda oss på att andra MP-drömmare inom kort kommer att fokusera på månkraft, tankekraft, drömkraft, domkraft, vågkraft, tidvattenkraft samt presentera nya lovande skisser på perpetuum mobilemaskiner.

I dag skriver Daniel Badman, vd för Svensk Vindenergi, en debattartikel i Barometern. Efter den självklara automatiska upphöjningen av vindkraften till rent religiösa nivåer märks en oro för att flera ur det så kallade ”folket” ska purras ur sin törnrosasömn. Vinden har nämligen vänt. Vindkraftvd:n räds folkliga protester och kommunala veton mot nya snurror. Han lägger ut texten på prunkande byråkratsvenska: ”En vanlig orsak till avslagen är att befolkningen lokalt känner oro för vindkraftens påverkan. Oron ska respekteras, men påverkan är generellt mycket liten, och den prövas noggrant i miljöprövningen, som får inledas först efter en kommunal tillstyrkan.”

I omsorg för branschens framtid avslutar vindkraftvd:n med en illa dold uppmaning till kommunerna: ”Fler kommuner behöver visa tillit till miljöprövningen och bidra till vindkraftens utbyggnad.”

Rakare uttryckt menar alltså vindkraftvd:n detta: Kommuner, ge fullständigt fan i folkliga protester. Lita på miljökonsekvensbeskrivningarna. Säg nej till folkets åsikter! Älska vindkraften! Dröm vidare!

Sune Flisa
chefredaktör

Protest
Protest 2
Protest 3
Protest 4

Ledare: Stendött kommunskryt i så kallat Show room

Korridoren där du och jag och alla andra går ser du skymta till höger i bild.

Jag går från ICA i Ölands köpstad till systemet för att köpa stärkande brännvin efter en revolutionär grundskolning i Paris. I korridoren tittar jag höger och ser nåt hänga från taket i stendöd lokal. Jag kikar in men förstår ingenting. Jag går till entrén och ser in mot ”det hängande”. ”Det hängande” är skrytsamma vepor som berättar om Mörbylånga kommuns paradisiska sidor. Jag tar en bild. Jag slår mig ned på soffan i korridoren och funderar. Om man nu ska visa vepor bör de väl hänga med framsidan mot dem som går i korridoren. Som de hänger nu ser de bara ut som streck.

Vad vill kommunen med detta stendöda folktomma tysta rum? Tror kommunen att folk ska stanna i hundratal utanför glasen och hurra av lycka och förstå att de ska flytta till den kommun de redan bor i? Tror kommunen att stumma vepor i kommunens lilla centrum lockar företagare, advokater och plåtslagare från Vilhelmina, Lissabon och Tyresö? Är inte risken med detta stendöda rum att det visar upp en lika fantasidöd kommun? Vepor på stan kan locka till ett och annat pizzaköp, men får ingen att flytta.

Varför hänger dessa vepor här? Vem hyr lokalen, till vilket ändamål? Och till vilka pengar? Är det kanske till och med så att kommunen ”stödhyr” en lokal i ett affärskomplex som haltar? Jag vet inte. Tanken slår mig: Sluta fundera. Gå och köp ditt brännvin! Brännvin är viktigare än en massa hängande bullshit i en stendöd lokal som ingen bryr sig om.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Nu på morgonen 24 januari får vi meddelande från kommunens fastighetssamordnare Dan Halme:
Vi betalar ingen hyra för den lokalen som nyttjas som show room. Vi har den tillsvidare och när dom får in en ny hyresgäst flyttar vi ut.

Märkt , ,

LEDARE: Apropå Utgrunden

Om man följer den svenska debatten om elproduktion får man lätt uppfattningen att Sverige – som vanligt – är bäst i världen även på detta område. Vind- och solkraft ska fixa skivan. Det har MP lurat i Socialdemokraterna, som i sin tur skyller rekordhöga elpriser på övriga Europa. Panikslagna ska man nu pytsa ut kontantbidrag till bättre bemedlade, till dem med stor elförbrukning. Bidraget kan karaktäriseras som omvänd klassisk sossepolitik eller att ge till de slösaktiga och förnedra de sparsamma och fattiga.

I Sverige låter det ofta som om kärnkraften är ett avslutat kapitel, inte bara i vårt land, utan i hela världen. Så är det inte. Tvärt om. Vi hör ofta att Tyskland är så duktigt. De stänger ned kärnkraften, det största misstag förbundskansler Angela Merkel gjorde under sin långa karriär. Många länder i Europa håller sig dock nyktra och går inte Tysklands och Sveriges vingliga vindsnurreväg. I stället satsar de på kärnkraft.

Det kan vara intressant att veta att 55 nya kärnreaktorer är på gång i Europa. Frankrike har redan 56 reaktorer och ska bygga ytterligare sex. Storbritannien har 15 reaktorer och ska bygga två nya riktigt stora reaktorer. Polen bygger sex verk, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien har alla kärnkraft och planerar ytterligare 12 verk. Det gör runt 150 befintliga och planerade kärnkraftverk i Europa, Rysslands 38 befintliga och 4 planerade är då inte inräknade.

Vindkraftssatsningarna i Sverige – till stor del drivna av penningstinna utländska investerare – skövlar vår natur, förfular landskap, gör människor sjuka, slaktar fåglar och skapar obalanser i vårt elsystem. Många har dock vaknat, protesterna kommer att bli flera och större och hårdare framöver. Det räcker nu! Försöker regeringen radera den kommunala vetorätten har man sannolikt satt sin sista potatis som trovärdigt demokratiskt parti.

Själv tackar jag för den första viktiga politiska händelsen på många år: Att MP drog sig ur regeringen. Nu står hoppet till att partiet också åker ur riksdagen. Tillnyktringens tid är här. Baksmälla går att bota – för den som vill. Den är visserligen svår i inledningsskedet, men lindras snabbt vid rätt behandling…

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,