Kulturorganet fick alltså rätt igen – tyvärr. Mörbylånga kommuns attityd mot medier liknar allt mer den i Ryssland. Man väljer ut vilka medier man informerar – och håller andra utanför. Man servar de lydiga, de som stryker medhårs och skriver snällt och tillrättalagt; det makten vill få ut till medborgarna. De ifrågasättande medierna får inga svar. De tjänstemän som vägrar lämna ut information om viktiga kommunala frågor försvaras till och med av den högsta politiska ledningen.
Mörbylångas politiker är pinsamt ”duktiga” på att måla upp förskönande bilder av sig själva och kommunen, men de ser inte farorna med sitt beteende. Man pratar gärna om demokratiska rättigheter men i praktiken agerar man diktatoriskt. Läget är oroväckande. Vi går mot en rysk modell av den öländska journalistiken.
I förra blogginlägget ser du vårt mejl till miljöchefen Staffan Åsén, avsänt 6 maj. Det innehåller några busenkla frågor om årets största händelse i kommunen – den i Mellby strandade knölvalen. Vi har inte fått annat svar än att han ska höra av sig så snart han kan. Nu har det gått två veckor.
I förrgår mejlade vi kommunalråden Matilda Wärenfalk (S) och Anna-Kajsa Arnesson (C) samt oppositionsrådet Henrik Yngvesson (M) i ämnet.
Endast Matilda Wärenfalk tyckte det var lönt att svara, se nedan:
Det Matilda Wärenfalk skriver visar att hon inte förstår allvaret. Hon försvarar sin utarbetade tjänstemans slöa beteende mot en intresserad mörbylångabo, samtidigt som hon hyllar och högaktar de demokratiska principerna. En hopplös ekvation, Matilda.
Kulturorganet har inte fått svar på 14 dagar, men I dag uttalar sig miljöchefen Staffan Åsén i gammelmediet Barometern. I den tidningen uttalar sig gärna kommunen, eftersom den blaskan alltid skriver snällt och tillrättalagt, som makten vill:
Det har aldrig varit aktuellt att Mörbylånga kommun skulle stå för notan. Kommunen fick i ansvar att hitta företag som kunde få upp valen och lasta den, berättar miljöchef Staffan Åsén. _ _ _ Kustbevakningen, som först blev kontaktade för att undersöka om det gick att bogsera ut valen och sänka den till havs, kom fram till att Östersjöns ekosystem inte är anpassat för att ”bryta ner ett kadaver av den här storleken.
– Enligt valexperter tar det längre tid att bryta ner en valkropp i Östersjön än i Västerhavet. Det fanns risk att delar skulle flyta upp igen, säger miljöchefen.
*****
Eftersom kulturorganet – av pur nyfikenhet – även har frågat miljöchefen varifrån han fått teorin om att valkroppen skulle ta längre tid att bryta ned i Östersjön än i Västerhavet, blir vi nu förvånade då han tiger mot oss men i andra medier berättar att dessa fakta kommer från ”valexperter och Kustbevakningen”. Vi kände faktiskt inte till att Kustbevakningen är specialister på just ”biologisk nedbrytning i havsmiljö”.
Då jag som akvarist har noterat att döda djur snabbare bryts ned i söt- än i saltvatten (en kul aspekt är exempelvis att vi lägger in sill för att den ska hålla sig – i salt!) vill jag gärna få kontakt med de experter som påstår motsatsen. Icke heller på den frågan svarar miljöchefen Staffan Åsén. Och givetvis ifrågasätts den inte i Barometern. Man skriver det makten säger – som i Ryssland.
Kulturorganet har nu begärt ut kommunens e-postloggar för april och maj för att om möjligt hitta de svar kommunen förvägrar oss.
chefredaktör
