Kategoriarkiv: makrofoto

bondbönan

Den härstammar från norra Afrika och sydvästra Asien. Den har odlats i Sverige sedan 1200-talet. Den växer snabbt, är stark och blommar tidigt. Den heter bondböna. Blommorna är svartvita. Om nån månad är dessutom bönorna både välsmakande och nyttiga. Bondbönan är också rena kvävefabriken. Lär dig mer om bondbönan i denna välgjorda och temposköna video.

Annonser
Taggad ,

kvällsmjölkning

Ladugårdsförman Myrman kvällsmjölkar sin besättning om runt 3 000 djur. På bilden pysslar han om nummer 1533, Maja. Bakgrunden till inlägget hittar du här. Canon 5D med Sigma 150 millimeters makroglugg. Delförstoring. Blixt.

Taggad ,

välskötta mjölkdjur

Två eftermiddagar har jag legat, suttit, krupit, ålat bland våra bondbönor och annan klorofyll för att kunna skildra ”Myrornas Arla”, alltså myrornas märkliga besättningar av svarta bladlöss. ”Mjölklössen” sköts på bästa sätt. De kontrolleras minst två gånger i minuten av ladugårdsförman Myrman och hans mannar. De flyttas ibland, kanske för att få ännu bättre produktionsförhållanden. Lössen producerar inte mjölk, utan sockerlösning. Man ser ibland en klar droppe bubbla ut ur lusens bak. Denna sockermix äts av myrorna. Som tack för delikatessen skyddar myrorna lössen mot fiender. En enda hona kan under en säsong bli mor till 3 000 000 kalvar, förlåt avkommor. Inte så illa pinkat av en liten lus!

Nedan en bild av endast löss. Men snart kommer även myrorna in i bilden…

Taggad ,

doft av timjan, viol – och ros!

Den lär heta Therése Bugnér på latin, denna ros som tycks ha hur många kronblad som helst. Kamera: Fujifilm X30 i makroläge, 100 ISO, fri hand, naturligt ljus.

Ännu har inte många blommor slagit ut i vår täppa. Men några grandiosa rosor lapar sol. Och timjan blommar sen nån vecka, och vilda violer sticker helt plötsligt upp sina muntra nunor där man minst anar dem. Timjanblommorna är bara runt fem millimeter stora, den gula violen under tio i diameter, den blå dubbelt så stor. Båda växer bara några centimeter ovan jord. Fotoställningen blev alltså ”liggande på mage”. Jag använde en kraftig extern blixt för att kunna jobba med minsta möjliga bländare, det vill säga 22. Orsak: Jag vill förmörka bakgrunden och få hyfsat skärpedjup, som i dessa sammanhang alltid är litet.

Rosen är dock stor, som en praktfull bländande kraschan med nästan 20 centimeters diameter. Stort som smått växer så det står härliga till. Och nu alla odlare, bönder, vattenexperter, slagrutemän och andra: Det väntas regn både i dag och på onsdag-torsdag! Det här blir rena klorofyllrallyt!

Timjan, min favoritkrydda. Doftar gott även som planta – om du stryker den lätt med handen. Som alltid är vitt svårt att få teckning i med blixt men med olika krumelunter i bildbehandlingsprogrammet gick det till sist.

Den håriga stammen är i verkligheten knappt en millimeter tjock. Systemkamera, 150 mm makroobjektiv och två mellanringar på 25, respektive 12 millimeter. Fri hand.

Denna smörgula läckerhet är inte ens en centimeter i diameter. Alla dessa blommor är tagna i hård vind som fick dem att gunga hit och dit. Det gör mindre när man använder blixt, ty även om jag exponerade på 1/100 sekund brinner blixten av på 1/1 000 sekund. Och ”blixtens bild” blir totalt dominant över ”kamerans bild”. I detta och andra blixtfoton finns alltså två bilder, en suddig där blomman vajar och en skarp som blixten ”fräste fast”.

Våra rosor blommar snabbt över. Men nya förmågor står på tur att fylla tomrummen.

En något större viol med mönster av ”utspillt bläck”. En sagolik konstruktion i all sin enkelhet. De vita prickarna är troligen frömjöl.

Taggad

närmare och närmare

Pyttesmå timjanblommor fångade med min Fuji X30. Fotograferingsavstånd: runt två centimeter. Det känns som om systemkameran blir ”onödig” småningom…

Här närmar jag mig en enda centimeter från motivet. En liten sensor ger större skärpedjup än en större. Allting har för- och nackdelar.

Taggad

njut av det stora i det lilla

Många av dagens relativt enkla kompaktkameror går att använda för makrotagningar. Några modeller närmar sig till och med avbildningsskalan 1:1. Det du ser är den lilla knopp som om tre eller fyra månader har förvandlats till ett moget Åkeröäpple. Knäpp och förundras! Fotot är taget på fri hand i ganska rivig vind på 1/200 sekund och bländare 5,6 vid 100 ISO med en Fujifilm X30. Jag hade kunnat komma ännu närmare men skärpedjupet hade då blivit minimalt utan stativ. Så jag valde ett modest avstånd. Så är det ofta då man fotograferar, man får det sällan precis som man vill. Naturens konstruktioner och krafter sätter gränser, liksom ljuset – och för all del – den egna akrobatiska förmågan. Och envisheten! Fotot är bra men inte fulländat. De ljusa delarna på knopparnas ovansidor är utbrända. I en JPG-bild som denna är det omöjligt att få dem helt korrekta, hur mycket bildbehandlingsjobb du än lägger ned. Jag kan skylla på att ljuset var oerhört kontrastrikt. Men det gör inte fotot bättre. Här borde jag ha försökt jämna ut kontrasterna med en upplättningsblixt. Men det är lätt att vara efterklok. Bättre är att inse att man som fotograf nästan alltid måste söka den lämpligaste medelvägen bland olika utmaningar och svårigheter. Det helt perfekta skottet skjuter du kanske bara en gång i livet.

I dag torsdag kom värmen och äppelblomman slog ut redan under tidiga morgontimmarna. Den här gången inväntade jag ett litet dismoln för att mildra konstrasterna – och inga områden i bilden blev utfrätta. En fotograf får aldrig ge sig.

Taggad
Annonser