Det handlade om influencers roll i konsten att nå ut till kunderna. Ölands Turismorganisation och Mörbylånga kommun bjöd på gott kaffe och fräscha frallor. Det fanns tre eller fem byggnader att välja mellan där i Kastlösa. Jag slog följe med representant från kommunen.
– Här är det, sa han.
Jag gick in, tog en tallrik och började ladda fil och paprikabitar.
– Nä, fel! Sa representanten för kommunen.
Jag fick ställa tillbaka tallriken, lite i skymundan. Ingen såg mitt tilltag. Tror jag.
Vi gick till byggnad två.
– Här är det, sa representanten.
Vi gick in. Massor av folk.
– Nä, fel folk, sa representanten för Mörbylånga kommun.
Vi gick till byggnad tre.
– Bingo! sa han från Mörbylånga kommun.
– Äntligen, sa jag. Det är intressant det här med att nå ut med sitt budskap, att informera.
Representanten för kommunen svarade inte, han var redan i slang med gamla bekanta.
Kaffe. Frallor.
– Fika på medan vi gör i ordning det tekniska, sa näringslivschef.
Ingen människa har nånsin varit på föredrag där det tekniska har fungerat från början. Det vet jag. Jag har varit på tusen föredrag och på alla tusen har det tekniska spökat. Efter en kvart eller en halvtimme började hon influencern i sina bästa år att berätta…
– Vi hör inte! skrek folket längst bak i salen.
– Hör ni inte? frågade influencern.
– Nej, vi hör inte, sa folket.
– Oj då, sa en av arrangörerna och ropade på förstärkning. Nu kom folk rusande från alla håll, män och kvinnor i sin bästa ålder. Vissa såg bekymrade ut, andra hade varit med förr och räddat tusen föredrag från teknisk kollaps.
– Ta mera fika medan vi jobbar med att lösa problemet, sa man i sina något så när bästa år.
Gudars vad kaffe jag drack. En kopp. Två koppar. Tre koppar. Fyra…
Influencern provade mikrofon i nåt slags ställning. Ställningen skulle sättas på huvudet, som ett slags hjälm. Men icke. Den passade inte. Den satt liksom bak-å-fram. Goda råd var dyra. Vad gör vi?
– En handhållen mick, sa nån.
– Genialt, sa en annan.
Man letade och fann en handhållen mick. Men en mick går inte igång av sig själv. En mick kan vara nog så jävlig att ha att göra med. Jag vet. Jag har varit på tusen föredrag och sett tusen mikrofoner vägra fungera.
Fem koppar kaffe… Sex…
– Nu så! skrek nån och glädjen lyste. Nu funkar den!
Influencern började sitt föredrag. Det handlade om bloggar, Instagram, Youtube, TikTok, haschtagar, produktplacering, köpta följare, teveprogram som Ernst, bakningsprogram, Solsidan och andra mästerverk. Ärligt talat förstod jag inte så mycket mer än att influencern gillade att laga mat.
Applåder.
Nu kom man i sina bästa år. Mikrofonen fungerade, men han höll den så långt från munnen att jag trots förstärkning fick inrikta mig på läppavläsning. Mannen i sina bästa år pratade om kakformar. Det fanns runda kakformar, fyrkantiga kakformar, höga kakformar, ja det fanns till och med kakformar utformade som dödskallar. De hade sålt slut på sekunden efter att en minutlång film visat dem på Youtube.
– Nu ska ni få se en film om en fantastisk influencer, sa mannen i sina bästa år som sålde kakformar.
Filmen gick inte igång. Panik. Den förbannade tekniken! Nu kom folk rusande från alla håll, män och kvinnor i sin bästa ålder. Vissa såg bekymrade ut, andra hade varit med förr och räddat tusen föredrag från teknisk kollaps.
– Byt ut datorn! skrek en kommunanställd.
– Genialt, kontrade en kvinna i sin näst bästa ålder.
– Ta mera fika medan vi jobbar med att lösa problemet, sa man i sina långt ifrån bästa år.
Nu närmade jag mig smärtgränsen men även kopp nio gick ner…
– Nu så! skrek nån och glädjen lyste. Nu ska vi äntligen kunna se filmen!
Det blev dödstyst. Vi såg på storbildsskärmen… Skulle det lyckas? Alla vi som varit på tusen föredrag vet att det sällan går väl i första försöket…
– Åhhhhhhhh! skrek en man i sina bästa år. Filmen funkar.
Vi fick se en man hylla en stor bakform som han höll upp som en guldklimp. Mannen har flera miljoner och miljarder följare som vill se honom baka och visa bakformar. Och vilken bakform sen! Vilken baddare. Den rymde nog två kilo smet och mannen menade att denna form hade en ovanligt hög kvalitet. Den var dessutom så tjock att den kunde liknas vid en kyrkklocka. Mannen i sina bästa år knäppte med fingret på bakformen och förde den till sitt öra. Vi hörde en metallisk ton långsamt tona ut – som en kyrkklocka i fjärran…
Vi satt alla som förhäxade. Tänk att en bakform kan låta så – som en kyrkklocka ute på ett soligt Öland.
I bilen hem tänkte jag på det jag varit med om. Vad hette företagen som berättat om hur man når ut till sina kunder? Jag kommer inte ihåg, men så mycket minns jag att hon i sina bästa år tycker om att laga mat och att han i sina bästa år säljer bakformar.
Resten av dagen ska jag klura på hur jag ska nå ut till mina kunder, hur också jag ska få miljoner och miljarder följare och köpare på Facebook, TikTok, Instagram och Youtube – som inte vill nåt annat än att köpa mina unika produkter…