Kategoriarkiv: marknadsföring

Kulturpelare, var god dröj…

Ölandsbladet skriver om att den föreslagna kulturpelaren i Mörbylånga har gått i stå.

Men vad är det för konstigt med det? Pekka Hedins medborgarförslag lämnades in för bara drygt tre år sen! Ska en cykelled kunna ta tusen år att fixa till ska väl en kulturpelare få ta åtminstone hundra!


 

Taggad ,

löktavlan 2019

löktavlan_2019I dag visades den för världen, löktavlan i Ventlinge. I morgon kan du se film om avtäckningen och från efterföljande mingel… 

Löktavlan_norrutMot norr.

löktavlan_2019_solDet är inte ofta man kommer så här nära solen utan att brinna upp.

löktavlan_2019_borgenEketorps borg.

löktavlan_2019_purjoVilket grönsaksstånd!


 

Taggad ,

billig och effektiv marknadsföring

invigningsdatum_löktavlan_VentlingeLöktavlan och majslabyrinten i Ventlinge är fina exempel på landsbygdsutveckling med små medel. Man behöver inte alltid satsa på gigantiska, spektakulära mångmiljonprojekt för att nå framgång. Små utvecklingssteg kan ofta vara modellen. Skogsägare i Norrland sålde länge skog för småpengar innan de kom på att förädla träden. Man startade sågverk och fick mycket bättre betalt för sitt arbete. Sådana små steg kan säkert också tas på södra Öland med andra varor, mot andra mål.


 

Taggad , ,

kraftsamling Grönhögen

stora_båtar_Grönhögen_22-kopiera

Det sjuder av liv i Grönhögen. Båt efter båt angör destinationen. Segelbåtar, motorbåtar, båtar stora som hus och så små kajaker att man måste titta på dem två gånger för att se dem. Där finns båtar med två skrov. Och båtar med tre skrov. Här finns båtar i plast och i trä. De komma från öst, de komma från väst, de kanske till och med komma från pepparkakeland med tyska flaggor, med nederländska flaggor, med danska flaggor, med franska flaggor i flaggspel eller – vem vet? – som gös på stake kallad gösstake.

Husbilar bildar blankpolerade vita rader, längre för vart år som går. Och nästa år öppnar ny ställplats. Utanför bilarna står de obligatoriska vilstolarna och i dem sitta de obligatoriska en aning söndersolade paren lapande ännu mera sol, drickande ännu större drink, njutande ännu mera liv.

Det kryllar av folk i affär och på väg och på golfbana står ensamma och sällskap och slår ihjäl tid och grästovor med järnklubbor, svordomar och drivrar. I stenbrottet förvandlat till sjö lögar sig ung och gammal, man cliffjumpar, snorklar och solar.

På kondis kan du dricka kaffe till vågornas kluck och kommer du före 11 kan du köpa hembakat bröd av tre skrattglada Grönhögentjejer i deras lilla bod kallad Uddens Bröd & Bullar. 

Vera och Nicole SandebäckVera och Nicole Sandebäck driver Uddens Bröd & Bullar tillsammans med Wilma Rosenlund. En film om dessa glada bagare visas snart på bloggen…

För en dagligcyklist som under andra månader än sommarens bara stöter ihop med en människa per vecka, känns det märkligt att nu behöva väja för andra cyklister på racer-, långfärds- eller mountainmodell samt horder av folk, vovvar, små och stora, snälla och snoriga barn, kepsgubbar med golfväskor, silverhårstanter med golfvagnar, geronter i golfbilar, utbölingar i kärror med konstiga registreringsskyltar och karavaner av andra små och stora fordon på två tre fyra eller sex hjul.

Det sjuder av liv i Grönhögen. I många andra hamnar är det stendött. Det finns mycket för övriga södra Öland, Länsstyrelse, landshövding, turistchef, utvecklingsguruer och kommun att lära av Grönhögen…

stora_båtar_Grönhögen_05-kopiera

 

 


 

Taggad ,

om detta med marknadsföring

På lördag är det Bomässa i Medborgarhuset i Grönhögen. Men det syns ingenting på huset, ingenting på den stora gårdsplanen. Där finns inte ett endaste lockrop vid den väg där nu bilar rullar fram i karavaner på väg ned mot fyrplatsen. Nere vid Långe Jan var det i dag flera hundra besökare.

Pizzabagaren i Södra Möckleby har fattat galoppen. På vägen utanför finns förvarningsskyltar, blinkskyltar, öppetinfo, flaggor och banderoller.

Marknadsföring är svårt och dyrt om man måste gå över tidningsannonser, utskick och medier. Marknadsföring är lätt och billigt om man förstår att en skylt utanför dörren/vägen är viktigast.

Tomt och öde. Här kan väl ingenting hända? Hur alert är egentligen Mörbylånga kommun på marknadsföring?

Medborgarhuset i Grönhögen. Här öppnar kommunens bomässa på lördag. Men ingenting skvallrar om det. Inte på det här avståndet i alla fall, 40 meter.

Porten. I fönstret bredvid hänger två A 4:or. Eftersom jag är född nyfiken måste jag gå fram och kika…

Aha, bomässa på lördag! Låter intressant. Går kanske dit. Börjar 10:00… Men infon hänger 60 meter från vägen. Inte ens en hök kan läsa texten på det avståndet.

 

 


 

Taggad , ,

Om att sätta på kartan

I en insändare i Östran reagerar Leif Lundqvist på hur kommunalråd med anhang i Oskarshamn åker till hockeymatch i Timrå för skattebetalarnas pengar. Än värre är den ofattbara hysteri som inramar lagets uppgång i den högsta divisionen. ”Spelarna har hyllats som hjältar, och att man råkade vinna betecknas som en bragd”, skriver Leif. Segern _ _ _”har orsakat en ofattbar hysteri bland en del politiker, företrädare för näringslivet, kommuntjänstemän och inte minst lokalpressen.”

Politikerna hävdar i sitt försvar ”att hockeylagets avancemang är av stor vikt och att kommunen blir känd i hela landet och att segern gynnar tillväxten och att företagsamheten och turismen gynnas.”

Ja, så naiva är många politiker. Hur många gånger har man inte hört politiker frossa i det andefattiga argumentet ”dags att sätta vår kommun på kartan”. Men man tänker inte på att pendeln slår. Ett ishockeylag kan åka ur serien redan nästa år. Sjunker då tillväxten i kommunen, minskar lönsamheten, urholkas turismen, försämras vården och skolan?

Runt om i landet står massor av kommunala skrytbyggen och kostar enorma belopp, ofta motiverade med orden ”dags att sätta oss på kartan”. Den utnötta frasen användes säkert många gånger inför bygget av exempelvis Guldfågeln arena i Kalmar. Hur stor effekt har den i dag på tillväxt, turism, äldrevård och skola – Sveriges fulaste byggnad med ett namn som omedelbart associerar till ”gravt djurplågeri”?

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad ,

på spaning efter den tid som flytt

Nån som vet nåt om landshövdingen? Vad gör han? Är han på Öland ibland? Om ja, vad gör han där? Har förresten glömt vad han heter…

Nån som vet nåt om turistchefen på ön? Eller finns ingen sån? Det kanske var längesen, på den tiden när det var bråk om det mesta. Har förresten glömt vad han heter. Nä, det finns nog ingen…

 

 


Sune Flisa
kulturagent

 

 


 

Taggad ,

vart tog den vägen, soffan?

För på dagen tre år sedan togs denna bild av den enorma soffan på tomten till dåvarande silversmedjan vid Kungsgården i Ottenby. Kulturorganet föreslog att soffan skulle placeras allra längst ned på Ölands södra udde, en idé som stöddes av några av bloggens läsare. Men så blev det inte; vi bor i en kommun med en helt visionslös politisk ledning. Soffan stod kvar nåt år men plötsligt var den borta. Man kan undra vart den tog vägen. Och varför bra idéer så sällan blir till verklighet…

 

 


 

Taggad ,

landsbygdens fiende nummer ett

Sveriges mest misspinkade myndighet, Trafikverket, ansåg Mörbylånga kommuns välkomstskylt som farlig. Man ville att kommunen tog bort skylten vid väg 943. Nu visar det sig att det finns tillstånd för skylten, utfärdat redan 2007!

Ridå.

– Det här ärendet ska läggas ned, säger handläggaren William Erlandson på Trafikverket i dagens Östra Småland.

Ridå igen.

Det är kanske inte bara detta ärende som bör läggas ned. Kanske hela myndigheten borde sättas under lupp och hårdbeskäras som en rosenbuske eller fällas vid roten som en förvuxen tall. Myndigheten silar mygg och sväljer kameler. Man åker runt och river ned småskyltar på landet med texter som ”honung säljes” eller ”Loppis”. Men man säger inte flasklock, vad vi vet, om högupplysta jätteskärmar med rörlig reklam till höger om vägen strax efter Ölandsbrons fäste på Sverigesidan och på sjösidan av Ängöleden.

Trafikverket är – om någon – landsbygdsfolkets mäktigaste fiende, badande i statliga slantar, simmande i mörka vatten…

Läs även mina tidigare segerrika anfall mot ämnets komplexa vansinne:
Dagsedel
Ingångsvärden-utgångsvärden
Krigsförklaring
The Oland Disaster

 


Sune Flisa, ledarskribent och härförare.
Foto: Olle ”Tutto” von Werke, Berlin 1999.

 


 

Taggad , ,

Breaking news: Några utsågningar i cykelled igenfyllda!

Få kommer att tro det. Men som alla vet serveras alltid sanningen på kulturorganet – på silverfat. Vi kan alltså bekräfta ryktena: Vissa cykelleds- och vägutsågningar i Grönhögen är nu igenfyllda – asfalterade! Se bildbevisen ovan och nedan.

Men denna Årets hittills största sensation väcker inte enbart positiva reaktioner. Vår medarbetare Sune Flisa säger i en trailer till Sunevisionen:

– Aldrig får man vara riktigt glad. Jag hade precis lagt ett skambud på fiaskot cykelleden Fyr till fyr när denna nyhet knockar världen. Min idé är att göra ännu fler utsågningar, bygga ännu fler murar tvärs över leden och dessutom få bort dom få informationsskyltar som finns och sen marknadsföra hela klabbet som Mountainbikebanan Fy till fy.

Sune tar ett djupt andetag – och fortsätter:

– Men vi får se. Ännu är kanske inte hoppet helt ute. Dom asfalteringar som nu har gjorts kan visa sej vara ”små plåster för att tysta opinionen”. Vi har gud ske lov kvar hela Tvättbrädan i Södra Möckleby, som börjar bli ökänd i stora delar av cykelvärlden. Jag har kontaktats av ryssar, holländare, danskar och japaner som vill komma hit och provcykla den… Och i Tokyo går sen länge den kritikerrosade filmen Bara timmar kvar för fulla hus, den hojrulle som så brutalt skildrar cyklismens stötiga läge på södra Öland. Många lär ha svimmat när cykelledssanningarna rullats ut i dom mörka biosalongerna på andra sidan jordklotet…

 

 


 

Taggad , , , ,

hur bra är cykelleden Fyr till fyr?

Den frågan ställdes på redaktionens morgonmöte i går. Vår proffscyklist Sune Flisa anmälde genast intresse för att göra en kortare provcykling. Förslaget möttes av entusiasm, slängkyssar och idel bifall.

Testet utfördes strikt vetenskapligt. Exempelvis valdes sträckan med slumpgenerator. Vi delade in hela leden i tusen olika långa delsträckor, och slumpgeneratorn fick därpå välja ut en av dem. Vi hamnade i Södra Möckleby…

 

 


 

Taggad , , ,

det ljuvliga livet

Som bekant har Mörbylånga kommun köpt annonsutrymme i nätpublikationen 24 Kalmar för 60 000 skattekronor. ”Mörbylångas kommunalråd Henrik Yngvesson (M) tycker att idén med native-annonsering, alltså reportageliknande annonser, är bra”, skriver Östra Småland.

En av ”artiklarna” handlar om fritidsledare som skapar trygghet. Du läser den här.

Native-annonsering är annonser som ska likna redaktionella artiklar. De ska smälta in i publikationen och ge sken av en journalistisk text. Företeelsen har länge kritiserats, inte minst av vår chefredaktör Sune Flisa.

– Den här falska, monstruösa och förklädda typen av annonseringen är alltid sliskigt gjord. Den vidriga metoden går ut på att skapa tillrättalagda, förljugna, överdrivet positiva bilder av den eller det texten handlar om, säger Flisa.

Han fortsätter:
– Men även vi på kulturorganet måste ta till native-annonsering. Kampen mot gammelpressen och sociala medier blir allt hårdare. Man lever bara en gång och bollen är rund, säger Sune Flisa och visar upp ett exempel på kulturorganets utformning av den ifrågasatta annonsmetoden. Det handlar om Mörbytånga kommun och dess lyckliga invånare. Du läser det nedan.

– Texten är skriven av vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorpfs bror, Clas-Emil Charm-Knubbendorpf på reklambyrån Trolleri Falleralla AB i just Mörbytånga. Han är en ordens magiker som sannolikt snart tar plats i Svenska Akademien, avslutar Sune Flisa och drar ett djupt bloss på cigarren.

 

 


”I samarbete med Mörbytånga kommun”

EN DAG I KOMMUNENS TJÄNST
Solen skiner enormt då kommunalrådet Henry Tyngvesson glatt rattar in sin nytvättade elbil på kommunhusets trevliga och välskottade gårdsplan. Kajorna kraxar euforiskt och kommunens invånare går leende till sina intressanta arbeten på välplöjda åkrar och såpaskurade kontor. Och se vem som kommer där! Är det inte kommunchefen Ann Wållsund som så ärtigt och kavat svänger in på sin ärvda men välskötta och glittrande Monarkcykel, ställer den i det miljövänliga cykelstället gjort av dokumentförstörda KF-rapporter och insamlade prillor från kommunens nyskurade grundskolegolv. Med sin klara och vackra sopran ropar hon till sin käre medarbetare:

– Hej, Henry. Så enormt roligt det ska bli att jobba i dag!

Henry skiner ikapp med solen och ropar glädjestrålande till Ann.

– Precis. Det blir bara roligare och roligare att jobba för kommunen. Jag är så enormt lycklig. Och jag blir bara lyckligare för var dag som går i kommunens tjänst.

Från vårt reportageplan ser jag de röda kinderna på de lyckliga Mörbtångabarnen lysa som vinteräpplen i snölandskapet. Foto: Clas-Emil Charm-Knubbendorpf.

Söta solkattor jamar och studsar skojfriskt mellan kommunhusets välputsade fönsterglas och i fjärran hörs sången Ja, vi elskar dette kommune, som strömmar ut från kören Mörbyfångarnas Körs nybyggda repetitionslokal, som i en av kommunens köpta artiklar i 24 Malmar benämnes Sångglädjens durhus.

I Mörbytånga kommun lever invånarna i ett upphöjt lugn. De gör det i förvissningen om att kommunledningen konsekvent endast rullar ut positiva beslut i kontexten om utvecklingen av deras lyckliga liv.

– Ja, jag sover enormt gott om natten, säger kommunalrådet Henry Tyngvesson och ler. Jag är enormt trygg i min roll, i mina utrullade beslut.

Och kommunchefen Ann Wållsund stämmer in i den positiva trend som ligger som ett skyddande grytlock över den lyckliga kommunen, omgiven av en fientlig värld.

– Jag är också enormt trygg i det jag rullar ut för beslut. Jag är enormt priviligierad som får andas denna kommuns enormt hälsosamma luft i en kontext av enormt samförstånd och ständig enorm utveckling mot nya enorma mål, säger hon och kastar en enormt varm blick mot Henry, som uppenbart myser enormt av hennes enormt kraftfulla konstateranden.

Mörbytångainvånare rusa till sina arbeten med glädje och förväntan. Bäst av allt är att få jobba på Mörbytångas kommun. – Där är lyckan som intensivast, berättar en av invånarna för vår imponerade reporter. Foto: Clas-Emil Charm-Knubbendorpf

Så går solen ned även i denna kommun. En underbar arbetsdag är slut och medarbetare efter medarbetare rullar ut sig genom kommunkontorets vackra portal. Somliga gråter öppet, andra kväver gråten i miljövänlig näsduk eller kinatillverkad minkmuff med kommunens slogan i guld. Arbetsdagen är till ända! Livet har mist sin mening! Allt är slut!

Sist av alla rullar kommunalrådet och kommunchefen ut sig på den solglittrande gårdsplanen. Med beundransvärt skicklig handpåläggning tröstar de sina olyckliga undersåtar som med lock och pock successivt återfår sin gudabenådade arbetsglädje. Deras slocknade blickar strålar åter som tindrande stjärnor i den mörka natten.

– Ja, vi ses i här i morron! ropar de till varandra. Vi ses här i morron för att arbeta igen i enorm glädje och enorm konsensus i den enormt stora kontexten om vår enormt gudomliga kommun! ropa de till varandra och bildar en dansande ring som under tjo och tjim snurrar runt, runt, runt på gårdsplanen i den enormt ljumma vårvinden.

Och om vi inte är helt felunderrättade så snurrar den fortfarande runt, runt, runt i evig glädje och lycka med positiva förtecken…

Text och foto: Clas-Emil Charm-Knubbendorpf

 

 


 

Taggad , , , , ,