Att nå ut med sitt budskap

Det handlade om influencers roll i konsten att nå ut till kunderna. Ölands Turismorganisation och Mörbylånga kommun bjöd på gott kaffe och fräscha frallor. Det fanns tre eller fem byggnader att välja mellan där i Kastlösa. Jag slog följe med representant från kommunen.

– Här är det, sa han.
Jag gick in, tog en tallrik och började ladda fil och paprikabitar.

– Nä, fel! Sa representanten för kommunen.
Jag fick ställa tillbaka tallriken, lite i skymundan. Ingen såg mitt tilltag. Tror jag.
Vi gick till byggnad två.

– Här är det, sa representanten.
Vi gick in. Massor av folk.

– Nä, fel folk, sa representanten för Mörbylånga kommun.
Vi gick till byggnad tre.

– Bingo! sa han från Mörbylånga kommun.

– Äntligen, sa jag. Det är intressant det här med att nå ut med sitt budskap, att informera.
Representanten för kommunen svarade inte, han var redan i slang med gamla bekanta.
Kaffe. Frallor.

– Fika på medan vi gör i ordning det tekniska, sa näringslivschef.
Ingen människa har nånsin varit på föredrag där det tekniska har fungerat från början. Det vet jag. Jag har varit på tusen föredrag och på alla tusen har det tekniska spökat. Efter en kvart eller en halvtimme började hon influencern i sina bästa år att berätta…

– Vi hör inte! skrek folket längst bak i salen.

– Hör ni inte? frågade influencern.

– Nej, vi hör inte, sa folket.

– Oj då, sa en av arrangörerna och ropade på förstärkning. Nu kom folk rusande från alla håll, män och kvinnor i sin bästa ålder. Vissa såg bekymrade ut, andra hade varit med förr och räddat tusen föredrag från teknisk kollaps.

– Ta mera fika medan vi jobbar med att lösa problemet, sa man i sina något så när bästa år.

Gudars vad kaffe jag drack. En kopp. Två koppar. Tre koppar. Fyra…
Influencern provade mikrofon i nåt slags ställning. Ställningen skulle sättas på huvudet, som ett slags hjälm. Men icke. Den passade inte. Den satt liksom bak-å-fram. Goda råd var dyra. Vad gör vi?

– En handhållen mick, sa nån.

– Genialt, sa en annan.
Man letade och fann en handhållen mick. Men en mick går inte igång av sig själv. En mick kan vara nog så jävlig att ha att göra med. Jag vet. Jag har varit på tusen föredrag och sett tusen mikrofoner vägra fungera.

Fem koppar kaffe… Sex…

– Nu så! skrek nån och glädjen lyste. Nu funkar den!
Influencern började sitt föredrag. Det handlade om bloggar, Instagram, Youtube, TikTok, haschtagar, produktplacering, köpta följare, teveprogram som Ernst, bakningsprogram, Solsidan och andra mästerverk. Ärligt talat förstod jag inte så mycket mer än att influencern gillade att laga mat.
Applåder.

Nu kom man i sina bästa år. Mikrofonen fungerade, men han höll den så långt från munnen att jag trots förstärkning fick inrikta mig på läppavläsning. Mannen i sina bästa år pratade om kakformar. Det fanns runda kakformar, fyrkantiga kakformar, höga kakformar, ja det fanns till och med kakformar utformade som dödskallar. De hade sålt slut på sekunden efter att en minutlång film visat dem på Youtube.

– Nu ska ni få se en film om en fantastisk influencer, sa mannen i sina bästa år som sålde kakformar.
Filmen gick inte igång. Panik. Den förbannade tekniken! Nu kom folk rusande från alla håll, män och kvinnor i sin bästa ålder. Vissa såg bekymrade ut, andra hade varit med förr och räddat tusen föredrag från teknisk kollaps.

– Byt ut datorn! skrek en kommunanställd.

– Genialt, kontrade en kvinna i sin näst bästa ålder.

– Ta mera fika medan vi jobbar med att lösa problemet, sa man i sina långt ifrån bästa år.
Nu närmade jag mig smärtgränsen men även kopp nio gick ner…

– Nu så! skrek nån och glädjen lyste. Nu ska vi äntligen kunna se filmen!
Det blev dödstyst. Vi såg på storbildsskärmen… Skulle det lyckas? Alla vi som varit på tusen föredrag vet att det sällan går väl i första försöket…

– Åhhhhhhhh! skrek en man i sina bästa år. Filmen funkar.
Vi fick se en man hylla en stor bakform som han höll upp som en guldklimp. Mannen har flera miljoner och miljarder följare som vill se honom baka och visa bakformar. Och vilken bakform sen! Vilken baddare. Den rymde nog två kilo smet och mannen menade att denna form hade en ovanligt hög kvalitet. Den var dessutom så tjock att den kunde liknas vid en kyrkklocka. Mannen i sina bästa år knäppte med fingret på bakformen och förde den till sitt öra. Vi hörde en metallisk ton långsamt tona ut – som en kyrkklocka i fjärran…

Vi satt alla som förhäxade. Tänk att en bakform kan låta så – som en kyrkklocka ute på ett soligt Öland.

I bilen hem tänkte jag på det jag varit med om. Vad hette företagen som berättat om hur man når ut till sina kunder? Jag kommer inte ihåg, men så mycket minns jag att hon i sina bästa år tycker om att laga mat och att han i sina bästa år säljer bakformar.

Resten av dagen ska jag klura på hur jag ska nå ut till mina kunder, hur också jag ska få miljoner och miljarder följare och köpare på Facebook, TikTok, Instagram och Youtube – som inte vill nåt annat än att köpa mina unika produkter…

Annons

Ledare: Stendött kommunskryt i så kallat Show room

Korridoren där du och jag och alla andra går ser du skymta till höger i bild.

Jag går från ICA i Ölands köpstad till systemet för att köpa stärkande brännvin efter en revolutionär grundskolning i Paris. I korridoren tittar jag höger och ser nåt hänga från taket i stendöd lokal. Jag kikar in men förstår ingenting. Jag går till entrén och ser in mot ”det hängande”. ”Det hängande” är skrytsamma vepor som berättar om Mörbylånga kommuns paradisiska sidor. Jag tar en bild. Jag slår mig ned på soffan i korridoren och funderar. Om man nu ska visa vepor bör de väl hänga med framsidan mot dem som går i korridoren. Som de hänger nu ser de bara ut som streck.

Vad vill kommunen med detta stendöda folktomma tysta rum? Tror kommunen att folk ska stanna i hundratal utanför glasen och hurra av lycka och förstå att de ska flytta till den kommun de redan bor i? Tror kommunen att stumma vepor i kommunens lilla centrum lockar företagare, advokater och plåtslagare från Vilhelmina, Lissabon och Tyresö? Är inte risken med detta stendöda rum att det visar upp en lika fantasidöd kommun? Vepor på stan kan locka till ett och annat pizzaköp, men får ingen att flytta.

Varför hänger dessa vepor här? Vem hyr lokalen, till vilket ändamål? Och till vilka pengar? Är det kanske till och med så att kommunen ”stödhyr” en lokal i ett affärskomplex som haltar? Jag vet inte. Tanken slår mig: Sluta fundera. Gå och köp ditt brännvin! Brännvin är viktigare än en massa hängande bullshit i en stendöd lokal som ingen bryr sig om.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Nu på morgonen 24 januari får vi meddelande från kommunens fastighetssamordnare Dan Halme:
Vi betalar ingen hyra för den lokalen som nyttjas som show room. Vi har den tillsvidare och när dom får in en ny hyresgäst flyttar vi ut.

Kommundirektörens annons

Det var kommunchefen Ann Willsund som beställde annonsen i Ölandsbladet. Nu väntar vi svar på vem som gjorde annonsen och – eventuellt – till vilken kostnad.

Ann Willsund är på hugget. 19:14 fick vi mejl om vem som gjort annonsen:

Värt att notera är även att det bolag som gjort bakomliggande undersökning inte svarar på mejl med mycket enkla frågor. Vad är en undersökning värd om man inte får fakta om den? Skvatt intet.

Sune Flisa
chefredaktör

Vem vet vad den andre gör på kommunen?

Min fråga om vem som beställt helsidesannonsen i Ölandsbladet och vad den kostade är tydligen för svår för kommunen att besvara. Kommundirektören svarar inte, inte heller näringslivschefen. I ett svar till kommunens kommunikatör vet han inte vilken annons det gäller. Han ber kommunikatören svara kulturorganet…

Tilläggas bör att kreditupplysningsföretaget Syna inte heller i dag har svarat på kulturorganets enkla frågor.

Fortsättning följer…

Du ser annonsen i underliggande blogginlägg.

Kommunskryt för skattepengar?

Ska Mörbylånga kommun köpa helsidesannonser i gammelpressen för att skryta om sig själv? Ingår det i en kommuns uppgifter?

När Svenskt näringsliv i höstas presenterade undersökning om företagsklimat hamnade Mörbylånga kommun på plats 275 av 290 kommuner. Man var också sämst i länet. Nu säger kommunen i en helsideannons att man har bäst tillväxt i länet, allt enligt kreditupplysningsföretaget Syna.

Kulturorganet ifrågasätter en skev utveckling. För några år sen köpte kommunen in falska artiklar, nu skryter man i lokalpressen genom annonser. Vilket blir nästa steg i den kommun där det tog 17 år att stycka av en tomt, där skatten är skyhög, där avgifterna är bland de högsta i landet, där man skämt ut sig med en havererad cykelled och där östra sidan släpar långt efter i utvecklingen?

Kulturorganet har sedan i torsdags morse sökt svar på frågor hos företaget Syna. Inget svar.

Mer om nativeannonser kan du läsa här

Och här kan du prenumerera på kulturorganets videor

Meningen?

Ofta söker jag i webbläsaren Tor för att slippa reklam. Men ibland glömmer jag mig och googlar. Då händer märkliga saker. Låt säga att jag söker en viss mikrofon på nätet. Genast poppar olika modeller upp lite varstans.

Jag köper mikrofonen Tjabo. Vart jag nu än går på nätet visas mikrofonen Tjabo till lockande priser. Så kan det fortsätta i veckor. Fastän jag för länge sen har köpt mikrofonen Tjabo, hämtat den och installerat den och använt den poppar det fortfarande upp små annonser om den fantastiska mikrofonen Tjabo – till lockande priser.

Vilken är tanken? Förfarandet känns som att knacka på hos nån man vet är borta eller skicka reklamerbjudanden till en död.

Premiär: Ölandskanalens första företagspresentation

Min marknadsföringsidé Ölandskanalen börjar ta form. I den videopresenteras öländska företag och dess produkter. Till ett fast och synnerligen lågt pris gör jag två videor om företaget, en längre om cirka fyra minuter och en kortare, runt en minut. Dessa kan företagaren använda i sin marknadsföring på olika sociala medier.

Filmerna läggs dessutom snart ut på min egen Ölandskanalen på Youtube och på en blogg, även den naturligtvis döpt Ölandskanalen. Både Youtubekanalen och bloggen ska alltså enbart handla om de öländska företag som anlitat Ölandskanalen.

Tanken är att allmänheten där ska kunna söka, hitta och titta på videor om konstnärer, gallerier, hotell, krogar, handelsträdgårdar, blomsteraffärer, Ölandsguider, kaféer, hemslöjdare, författare, glasblåsare, ystare, bagare, bärkokare, fårpälsuppfödare, charkuterister, rörmokare, målare, plattläggare, snickare med flera. På lite sikt blir dessa sajter ”ett slags videouppslagsböcker om öländska företag”.

Förutom att videofilma kan det vara bra att veta att jag skriver alla slags texter, fotograferar, bildbehandlar, ljudredigerar, producerar broschyrer, trycksaker och böcker. Tack vare att jag gör allting själv kan jag pressa priserna utan att göra avkall på kvaliteten.

Målsättningen är att Ölandskanalen ska fungera fullt ut i god tid före Ölands Skördefest…

*****

Nu är det alltså premiär! Ölandskanalens första video handlar om Ölands Cykeluthyrning, som drivs av Gunnar Kvarnbäck. Slå på högtalarna och klicka på pilen i fotot nedan.

PS. Tack alla för uppmuntrande mejl. Det är tydligen inte bara jag som tror att Ölandskanalen fyller en lucka… ;)

Den som inte syns finns inte…

Men ibland händer stora saker…

Härmed meddelas att…

Fysiska anslagstavlor spelar fortfarande en viss roll som budbärare på södra Öland. Men det finns inte alltid så mycket att berätta om.

Att finnas men inte synas

Först i dag såg jag det, Gräsgårds hembygdsmuséum. Jag har nog cyklat förbi det hundratals gånger utan att lägga märke till det. Eller så har jag sett det men glömt bort det. Hur som helst: Bättre sent än aldrig.

Detta liv i det fördolda får mig att tänka på talesättet ”Syns man inte finns man inte”, och att det börjar bli hög tid att inleda marknadsföringen av min nya verksamhet – som handlar om just marknadsföring. Bättre sent än aldrig.

En dag som gjord för cykling

Underbar sittmöbel med bedårande utsikt över sjön i Triberga. Men toalett finns ingenstans utmed vägen. Det blev till att pinka bakom en transformator. Allt går, mer eller mindre bra.

Årets hittills skönaste cykeldag. + 25 i solen, tokkvittrande pilfinkar och locksjungande talgoxar – och nästan vindstilla. Rena paradiset. Men vad är det med Turistöland? Mellan Södra Möckleby och Norra Kvinneby finns inte en enda toalett – och bara denna sittmöbel i Triberga.

Ölands Turist borde cykla lite mer och se verkligheten i stället för att köpa in bloggposter för stora slantar. Fick man ett Ölandsnickeri att producera såna här sittmöbler för 5 000 kronor styck skulle vi få 34 stycken för de tio blogginläggen vi skriver om i ett tidigare inlägg. Trettiofyra (34!) sittmöbler att strössla utmed södra Ölands vägnät!

Var så god och sitt i Södra Möckleby

Var så god och sitt! Vid Auomat i Södra Möckleby kan du vila, dricka kaffe, konversera, läsa eller bara betrakta omvärlden en stund. Tre bord, en soffa och fem stolar är här lediga. Att sitta är en primär mänsklig rättighet som många ställen och byar på Öland ännu inte har förstått.

Seby läge – ett föredöme

Årets första foto är taget i Seby läge, sittmöblernas Mecka. Tre möbler står till besökarnas förfogande. På detta enkla, naturliga ställe finns toaletter och omklädningsrum. Anslagstavla berättar hur du kan bli medlem i föreningen, vars namn jag just nu glömt. Ska jag chansa på Seby läges vänner? Kostar en femtiolapp om året. Tror jag. Rätta mig om jag har fel.

Kartboken om sittmöblerna på Öland snart klar

”Jag har jobbat hårdare än Strindberg den senaste tiden. Kartboken är snart klar, bifogar delar av korrekturet. Ståupparna på Öland ska få vad dom tål. Titeln blir: Var så god och sitt – på Öland. Visst är den genial. Skicka 100 000 i förskott!
/Sune”

Detta korta brev anlände just med brevduva ”Oscar Claes 33” från Sune Flisa i Shimla. Kanske bör berättas att Sune kände sig nödgad att avbryta jul-och-nyårsfesten för att, citat: ”Världen måste förstå allvaret, ingen annan än jag kan rädda den!”

Vi andra har just satt oss vid bordet för en enklare meny: stekt rådjurssadel med champagnekokt Chopinpotatis i brynt rensmör med grönmurklor, svart tryffel och vit saffran – allt insvept i förvälld siamesisk ostronost, doppad i crême noisette bleu med lamellstekt whiskytillsats. Till detta dricker vi Ingvars 80-procentiga Julmys och skumpa 2009 Cuvée Sir Winston Churchill för sketna 1 750 kronor pavan.

Åter till ämnet. Sune bifogar två foton (ska sanningen fram förstår vi inte hur han hinner med allt). Sune kräver att vi publicerar dem, liksom hans bildtexter. Vi gör så men måste med eftertryck poängtera att vi frånsäger oss allt ansvar, så väl mänskligt och juridiskt som litterärt.

Flera korrektur på boken Var så god och sitt – på Öland lär vara på väg från Shimla…

***

Bristen på sittmöbler på södra Öland har nu tvingat så kallat vanligt folk att agera, att stå upp mot tillvarons hemskheter, att ta lagen i egna händer. Det jäser och pyser, ordet revolution nämns allt oftare. Här ser vi senaste exemplet på ”folklig vrede”, en sittmöbel fastskruvad i bryggan i Grönhögens hamn. Kulturorganet hoppas skruvarna är extremt långa så inte ”ståuppmaffian” rycker bort stolen för vintersömn så snart mörkret faller. Den som lever får se… Mer om ”ståuppmaffian” kan du snart läsa i boken ”Var så god och sitt – på Öland!”

Multimiljardföretaget Svenska kyrkan AB visar ingen större människokärlek på den nästan hektarstora kyrkogården i Gräsgård. En enda enkel palliknande bänk erbjuds dom många gånger gamla, sjuka och trötta kyrkogårdsbesökarna. Sitt för fan inte här och fika och trivs! lyder herrens budskap. Pallen rymmer två personer, men så här i coronatider bara en. Att sittmöbeln ännu inte är intagen för vinterförvaring beror sannolikt på de jordfasta benen. Dock är sitsen löstagbar. Därför tas den troligen in för övervintring vilken sekund som helst. Herrens vägar är som bekant outgrundliga.

Fem små kommunikatörpojkar

I går var de fem små kommunikatörpojkar. Efter att ha blivit anställd 2018 vid Mörbylånga kommun drar nu kommunikationschefen Kim Alqvist vidare mot nya äventyr. Och så var de bara fyra små kommunikatörpojkar.

Jag blir superkommunikatör på Ölands kommunalförbund!

I natt jag drömde… Jag drömde att det var ordning på leden, på cykelleden Fyr till fyr. Den gick verkligen från fyr till fyr och ingen politiker stod i talarstol och sa att leden var nästan färdig trots att det saknades flera mil. Och Trafikverket skötte sig och gick inte med på att landsväg kan kallas cykelled. Och inte fattades det minst tre mil led på södra Öland, utan allt var fixt och färdigt och snyggt och härligt, och leden slingrade sig fram som en smidig svart orm genom Ölands olika naturtyper. Den var en fröjd för ögat. Och för själen.

I den vevan blev jag utnämnd till kommunikatör på Ölands kommunalförbund – för att sköta marknadsföringen för den underbara cykelleden Fyr till fyr. Ja, kan ni tänka er!? Jag på Ölands kommunalförbund! Ärligt talat minns jag inte hur det gick till, men jag fick till och med titeln superkommunikatör med helt fria händer att introducera Fyr till fyr ute i Sverige och världen.

Jag började i det lilla. Varför inte satsa på vintercykling? tänkte jag. Det är nästan aldrig vinter på Öland och när folk trattar på ändan och kör av vägarna och fryser ihjäl i Sverige kan vi hoja på här som om ingenting hänt. Precis som på sommaren! Visst är det guldläge! Ja, jäklar. Snacka om pole position.

Och så gjorde jag en första skiss. Du ser den nedan. Visst är idén ganska kul? Att dra hit en massa hojare från Europa och Sverige för att veva fram här under tider då ingen brukar hoja! Om jag får säga det själv är det en kanonidé.

Men marknadsföring kräver uppställning. Ska min vintercykling gå hem måste det finnas krogar som vill ha gäster. Det måste finnas toaletter utmed leden. Det måste finnas sittmöbler…

Det går alltså inte att förverkliga min idé. Tänkte inte på det. Alltid missar man något.

Men håll med om att det var en härlig dröm.

Denna sajt spreds över världen med en väldig fart. Men när jag vaknade var den borta. Nån hade raderat den. Såna hemska människor det finns!

Vad rätt du tänkt fast det var fel

Gammalsbygården – årets vinnare i Fågelvägens soppsafaritävling.

Andlig eller lekamlig spis? Det frågade sig vår utsände på väg söder ut på södra Ölands östra sida under allhelgonadagen. Ryktet gick om en sopptävling – ja, du läser rätt, en tävling om den godaste soppan.

Hungern styrde in vår utsände till Gammalsbygården… Men ack, ack, ack. Så många besökare. Så många bilar. Vår coronaskygge reporter vände om och gjorde i stället en film om allhelgonadagen i fyra av öns kyrkor. Så kan det gå.

I Barometern läser nu reportern att Gammalsbygårdens gulaschsoppa kammade hem förstapriset i soppsafarin. Sju tävlande deltog i kampen, tvåa kom Fågel blå på södra udden.

Segraren korades av gäster som besökt minst tre krogar mellan Triberga och Långe Jan för att provsmaka och betygsätta sopporna.

Vår utsände reporter lär nyligen ha skrivit i sin dagbok: ”Förbannade uppfostran! Jag som alltid har satt lekamliga njutningar före andliga. Gör om, gör rätt!”

Låt besökarna sitta på backen!

Fram till mitten av oktober stod tre kompletta sittgrupper på denna brygga i Grönhögen, från hamnkontoret och ut mot bryggänden. Någon med sinne för att skrämma bort besökare från södra Öland har nu bestämt att även sittgrupperna ska bort, sannolikt för vinterförvaring till maj nån gång… Smart!

Satsningen på att få flera att flytta till och besöka och utforska södra Öland tar sig märkliga uttryck. I mitten av oktober tar man bort alla sittgrupper – och de kommer inte tillbaka förrän i maj. ”Låt dom jävlarna sitta på backen! tycks vara andemeningen. Kulturorganets utsände förstår ingenting…

Besökare ska behandlas som andra klassens medborgare i Grönhögen. Ta bort alla sittgrupper; låt dom jävlarna stå! På bilden ser du soffan ”EU-pall”, konstruerat av kulturorganets utsände. Hitom den ser vi skrivbordet ”Flaggstångsfundamentet Elin”.

Tidigare inlägg i ämnet kan du läsa här.

Utveckling?

Läser Mörbylånga kommuns nyhetsbrev från Näringslivsavdelningen, klickar på länk för att få veta mer om ett givet ämne genom att mejla…

Upp kommer ett färdigskrivet mejl – i mitt namn! Jag behöver inte tänka, jag behöver inte skriva, allt kommer serverat (på dålig svenska med kommatecken efter Hej följt av versal), färdigtuggat och svalt. Bara att klicka på Sändknappen.

Förr kritade vi barn våra hopphagar på skolgården. I dag får ungarna sina hopphagar målade av andra, av vuxna.

Nu får vi vuxna våra mejl färdigskrivna av andra. Är det så vi vill ha det? Vill vi slippa att tänka själva, att handla, att formulera oss? Ska andra göra allt mer av det vi tidigare gjorde själva?

Detta lilla färdigskrivna mejl är bara en bagatell. Men frågan i sig är stor i en tid då den psykiska hälsan blir allt sämre, då allt fler känner sig exkluderade (hemskt ord)…

PS. Färdigskrivna mejl är en fin idé för mindre nogräknade. Du klickar på en länk och får upp ett listigt skrivet mejl där du beställer fem kilo messmör för endast 34 kronor. Den följande finstilta texten görs mycket lång och trist i nästan oläsligt typsnitt. Den säger ingenting om det faktiska slutpriset om 1 455 kronor + moms.

Ytterligare en bedragare är född…

Då var det 28 juli 2012

Åren går. Minnen består – åtminstone på foton. Bilderna nedan är från invigningen av majslabyrinten i Ventlinge 2012, ett av de bästa marknadsföringsjippon på Öland som jag känner till.

Ett kanske ännu bättre är löktavlan. Också den visas i ny version varje år. Bra idéer behöver inte vara komplexa och dyra att genomföra.

Lantbrukare Ingvald Petersson klipper bandet till majslabyrinten 2012.

Längst till höger konstnären  Theo Janson. Det är han som har gjort skulpturerna i labyrinten.

Majslabyrintinvigningen kräver lite show. Invald och Theo är inte nödbedda.

I majslabyrintens prasslande innandöme. Theo Janson och min fru Anna-Britt.

Långt där nere: Ingvald och Theo. Fotot taget från taket av den borg som detta år ingick i labyrintens virrvarr.

För mig okända damer har skoj som barn i borgen.

Här kommer borgmästaren själv ut ur borgvalvet. Trummor och trumpeter, fotoblixtarna ljungar…

Det är svårare än man tror att hitta rätt väg i labyrinten. Kulturorganet släppte på skoj in sin reporter Ingvar Charm-Knubbendorpf i spenaten. Enligt uppgift har han ännu inte kommit ut…

En av Theos skulpturer i trä.

Tre betraktare av skulpturen ovan.

Under premiärvandringen stannade gruppen då och då till vid Theos verk för lite tyckande och tänkande.

Theo vid fågelskulptur.

Konstvisning i djungelmiljö. Bara tigrarna och aporna fattas.

Theo försöker förklara. Vad det var som skulle förklaras har jag glömt. Man kan inte minnas allt efter åtta år.

Visst skymtar jag där Sylve Persson, den gamle sjöbusen som gått iland och numera bor i Albrunna.

Studier av tupp i guld. Mest intresserad ser hunden ut. En guldtupp till middag skulle sitta fint.

Strax före insläpp. Hur ska detta gå?

Parhästarna Ingvald Petersson och Theo Janson. Till höger det lilla galleriet Ventlinge Konsthall. Av synnerligen naturliga skäl ligger det i Ventlinge, liksom majslabyrinten.

Vi slutar där det började. Samling inför invigning och bandklippning… Tilläggas bör att majslabyrinten finns kvar. Man gör en ny varje år.

---

 

bästa och näst bästa

I dag är det åtta år sen. Ja, tiden går.

För åtta år sen invigdes det näst bästa marknadsföringsjippot på Öland. Det har kopplingar till det bästa.

Senare i dag kan du läsa om det näst bästa. Småningom även om det bästa.

---

 

världens dyraste cykelledssnutt

För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.

Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”.  Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!

Man skäms.

Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?

Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!

Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!

Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.

I grävningens norra ände gräver man ett smalare dike och lägger ned nåt slags kabel.

Betongstöd i olika modeller.

Dessa L ska skilja tomter från cykelled.

Vy åt söder.

Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.

Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.

Nära tomtgräns I.

Nära tomtgräns II.

Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!

Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…

Skopor, skopor, skopor.

Mindre grävare.

Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.

Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.

Vägen mot havet är nu oframkomlig.

---

Kulturpelare, var god dröj…

Ölandsbladet skriver om att den föreslagna kulturpelaren i Mörbylånga har gått i stå.

Men vad är det för konstigt med det? Pekka Hedins medborgarförslag lämnades in för bara drygt tre år sen! Ska en cykelled kunna ta tusen år att fixa till ska väl en kulturpelare få ta åtminstone hundra!

---

 

löktavlan 2019

I dag visades den för världen, löktavlan i Ventlinge. I morgon kan du se film om avtäckningen och från efterföljande mingel… 

Mot norr.

Det är inte ofta man kommer så här nära solen utan att brinna upp.

Eketorps borg.

Vilket grönsaksstånd!

---

 

billig och effektiv marknadsföring

Löktavlan och majslabyrinten i Ventlinge är fina exempel på landsbygdsutveckling med små medel. Man behöver inte alltid satsa på gigantiska, spektakulära mångmiljonprojekt för att nå framgång. Små utvecklingssteg kan ofta vara modellen. Skogsägare i Norrland sålde länge skog för småpengar innan de kom på att förädla träden. Man startade sågverk och fick mycket bättre betalt för sitt arbete. Sådana små steg kan säkert också tas på södra Öland med andra varor, mot andra mål.

---

 

kraftsamling Grönhögen

Det sjuder av liv i Grönhögen. Båt efter båt angör destinationen. Segelbåtar, motorbåtar, båtar stora som hus och så små kajaker att man måste titta på dem två gånger för att se dem. Där finns båtar med två skrov. Och båtar med tre skrov. Här finns båtar i plast och i trä. De komma från öst, de komma från väst, de kanske till och med komma från pepparkakeland med tyska flaggor, med nederländska flaggor, med danska flaggor, med franska flaggor i flaggspel eller – vem vet? – som gös på stake kallad gösstake.

Husbilar bildar blankpolerade vita rader, längre för vart år som går. Och nästa år öppnar ny ställplats. Utanför bilarna står de obligatoriska vilstolarna och i dem sitta de obligatoriska en aning söndersolade paren lapande ännu mera sol, drickande ännu större drink, njutande ännu mera liv.

Det kryllar av folk i affär och på väg och på golfbana står ensamma och sällskap och slår ihjäl tid och grästovor med järnklubbor, svordomar och drivrar. I stenbrottet förvandlat till sjö lögar sig ung och gammal, man cliffjumpar, snorklar och solar.

På kondis kan du dricka kaffe till vågornas kluck och kommer du före 11 kan du köpa hembakat bröd av tre skrattglada Grönhögentjejer i deras lilla bod kallad Uddens Bröd & Bullar. 

Vera och Nicole Sandebäck driver Uddens Bröd & Bullar tillsammans med Wilma Rosenlund. En film om dessa glada bagare visas snart på bloggen…

För en dagligcyklist som under andra månader än sommarens bara stöter ihop med en människa per vecka, känns det märkligt att nu behöva väja för andra cyklister på racer-, långfärds- eller mountainmodell samt horder av folk, vovvar, små och stora, snälla och snoriga barn, kepsgubbar med golfväskor, silverhårstanter med golfvagnar, geronter i golfbilar, utbölingar i kärror med konstiga registreringsskyltar och karavaner av andra små och stora fordon på två tre fyra eller sex hjul.

Det sjuder av liv i Grönhögen. I många andra hamnar är det stendött. Det finns mycket för övriga södra Öland, Länsstyrelse, landshövding, turistchef, utvecklingsguruer och kommun att lära av Grönhögen…

 

 

---

 

om detta med marknadsföring

På lördag är det Bomässa i Medborgarhuset i Grönhögen. Men det syns ingenting på huset, ingenting på den stora gårdsplanen. Där finns inte ett endaste lockrop vid den väg där nu bilar rullar fram i karavaner på väg ned mot fyrplatsen. Nere vid Långe Jan var det i dag flera hundra besökare.

Pizzabagaren i Södra Möckleby har fattat galoppen. På vägen utanför finns förvarningsskyltar, blinkskyltar, öppetinfo, flaggor och banderoller.

Marknadsföring är svårt och dyrt om man måste gå över tidningsannonser, utskick och medier. Marknadsföring är lätt och billigt om man förstår att en skylt utanför dörren/vägen är viktigast.

Tomt och öde. Här kan väl ingenting hända? Hur alert är egentligen Mörbylånga kommun på marknadsföring?

Medborgarhuset i Grönhögen. Här öppnar kommunens bomässa på lördag. Men ingenting skvallrar om det. Inte på det här avståndet i alla fall, 40 meter.

Porten. I fönstret bredvid hänger två A 4:or. Eftersom jag är född nyfiken måste jag gå fram och kika…

Aha, bomässa på lördag! Låter intressant. Går kanske dit. Börjar 10:00… Men infon hänger 60 meter från vägen. Inte ens en hök kan läsa texten på det avståndet.

 

 

---

 

Om att sätta på kartan

I en insändare i Östran reagerar Leif Lundqvist på hur kommunalråd med anhang i Oskarshamn åker till hockeymatch i Timrå för skattebetalarnas pengar. Än värre är den ofattbara hysteri som inramar lagets uppgång i den högsta divisionen. ”Spelarna har hyllats som hjältar, och att man råkade vinna betecknas som en bragd”, skriver Leif. Segern _ _ _”har orsakat en ofattbar hysteri bland en del politiker, företrädare för näringslivet, kommuntjänstemän och inte minst lokalpressen.”

Politikerna hävdar i sitt försvar ”att hockeylagets avancemang är av stor vikt och att kommunen blir känd i hela landet och att segern gynnar tillväxten och att företagsamheten och turismen gynnas.”

Ja, så naiva är många politiker. Hur många gånger har man inte hört politiker frossa i det andefattiga argumentet ”dags att sätta vår kommun på kartan”. Men man tänker inte på att pendeln slår. Ett ishockeylag kan åka ur serien redan nästa år. Sjunker då tillväxten i kommunen, minskar lönsamheten, urholkas turismen, försämras vården och skolan?

Runt om i landet står massor av kommunala skrytbyggen och kostar enorma belopp, ofta motiverade med orden ”dags att sätta oss på kartan”. Den utnötta frasen användes säkert många gånger inför bygget av exempelvis Guldfågeln arena i Kalmar. Hur stor effekt har den i dag på tillväxt, turism, äldrevård och skola – Sveriges fulaste byggnad med ett namn som omedelbart associerar till ”gravt djurplågeri”?

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 

---

 

på spaning efter den tid som flytt

Nån som vet nåt om landshövdingen? Vad gör han? Är han på Öland ibland? Om ja, vad gör han där? Har förresten glömt vad han heter…

Nån som vet nåt om turistchefen på ön? Eller finns ingen sån? Det kanske var längesen, på den tiden när det var bråk om det mesta. Har förresten glömt vad han heter. Nä, det finns nog ingen…

 

 

Sune Flisa
kulturagent

 

 

---