olagligt – men visionärt

Titta på sjön upptill! Den är olaglig. Men den är likväl ett stycke modern Ölandshistoria. Den är resultatet av att en människa tänkt till – för att lösa ett problem. Utan tillräckligt med vatten dör vi. Så enkelt är det. Klimatförändringarna slår hit och dit. Vissa områden i världen kommer att dränkas i regn, andra kommer att långsamt förtvina och vissna för att till slut gå under. Ingen vet vilken kategori Öland kommer att tillhöra. Ingen vet i stort sett någonting på detaljnivå. Men i det stora hela är forskarvärlden enig om att vi går mot dramatiska klimatförändringar…

Sjön är grävd och uppdämd – utan tillstånd, utan ifyllda blanketter skickade till Länsstyrelse och Miljödomstol. Den är grävd mer eller mindre i smyg. Den är grävd och dämd av ett gäng karlar från trakterna av Kvinsgröta. Den är grävd och uppdämd utan andra än de inblandades vetskap. Den är grävd och uppdämd 1970. Eller var det 1980? Men ingen uppskattade vad gänget gjorde. Man fick ta emot mycket spott och spe. Hjärnan bakom dämmet ställdes inför skranket och bötfälldes. Eller är det bara en sägen?

En av de skyldiga har här återvänt till brottsplatsen. Det är första gången på nästan tre decennier han ser resultatet av det de gjorde för så länge sen att hela historien har fallit i glömska. Tyvärr. Ty det är nu vi kommer att behöva tänka om. Det är nu vi måste tänka nytt…

Läs reportaget om det fantastiska gänget som inte bara snackade. Klicka här.

 

 

---

 

Annonser

din röst om högstubbar

I går klockan 23:00 hade 25 personer svarat på kulturorganets enkätfråga: Är högstubbar vackra?

Gör din röst hörd du också. Klicka här och bocka i din mening. I kväll 19:00 räknas rösterna och en summering publiceras någon halvtimme senare.

 

Allan von Kompost
chefredaktör och rösträkningsombud

 

 

---

 

något har hänt…

Det blir inget regn i dag heller. Den sedan länge ”utlovade” blötan uteblir. SMHI spår att Södra Möckleby inte får en enda millimeter regn under perioden fram till och med 26 juni. Från Stockholm nås jag av rapporter om träd och buskar som ger upp…

 

 

---

 

tryckt dynga är också dynga

Trots iögonenfallande stor information om att vi inte vill ha reklam lägger den icke läskunniga reklamutdelaren 4 meter/960 gram tryckt dynga i vår brevlåda – en lördag. Hela klabbet går oläst till återvinning. Snacka om miljöförstöring. Framöver kanske man ska fakturera de dyngspridningsansvariga…

 

 

---

 

döende hav II

Alla havsvyer ger ett friskt och härligt intryck – så länge man ser havet på avstånd. Här är vi vid stranden nedanför Hammarby i slutet av april.

Ju närmare vi kommer stranden, desto mer växer min oro för den marina miljön…

Är detta ”vackert gröna” en signal om att någonting är fel? Jag tror det. På många ställen där odlad jord ligger nära havet ser man dessa gröna alger. 

Under vårvintern och våren sipprar vatten från Östersjökusterna ut i havet. I dessa små små bäckar slår denna grönalg till. Den finns ibland flera meter upp på land. Bäckarna är nästan omöjliga att visa i stillbild, men syns tydligt på video. En sådan kommer småningom…

Såna här sjok av grönalger kan vara många kvadratmeter stora. Som akvarist känner jag igen symptomen: övergödning i kombination med starkt ljus.

Den här typen av alger – de är säkert fler än en sort – finns även i diken och pölar med sötvatten.

 

 

 

---

 

döende hav

När man ser såna här vackra vyer utmed Ölands västkust är det svårt att förstå att Östersjön håller på att dö.

Det milda ”Skagenljuset” får allt att se friskt och livskraftigt ut. Men det vi skådar är en ”futuristisk katastrof”.

Snus är snus om än i gyllne dosor, säger man. Skit är skit om än i vackert motljus, kan man påstå utan att darra på manschetten. Och snart är algblomningen här. För dig som vill veta mera, läs här. De här bilderna är tagna i början av april. I ett inlägg 10 juni kan du se hur det ser ut i slutet av samma månad…

 

 

---

 

muddring i degerhamns hamn

Det har muddrats i Degerhamns hamn. Men inte med mudderverk utan med grävskopa. För en oinvigd ser det ut som att höstgräva trädgårdslandet med tesked. Men det är kanske effektivare än man kan tro?

En liten ”tug” kom smygande norrifrån mot hamninloppet. Här är den framme med en ny pråm som ska fyllas med det bottenmaterial som grävs upp.

När man ser pråmens hela längd inser man att det rör sig om mycket material som ska upp och forslas bort. Vart vet vi inte.

mörkret sänker sig över södra öland

Mörbylånga kommun har antagit en policy för väg- och gatubelysning. Den ska följas upp senast juni nästa år. Det har länge ryktats om nedsläckning av gatubelysning i byar med få permanentboende. De stackars satar som bor kvar får skaffa pannlampor och försöka se ljust på livet bäst de kan. Samtidigt kör kommunen en drive för att få folk att flytta till södra Öland. Men vill nån enda människa flytta till nedsläckta byar? Alvarsamt2 tvivlar.

Det finns säkert mycket att göra inom släckningsbranschen. Ett exempel: Under våra sex år i Södra Möckleby har fyra gatlysen tänts när mörkret faller utmed en kostig rätt ut mot intigheten utan bosatta. Jag vet inte vem som ansvarar för dessa lampor, men det spelar mindre roll om man ska försöka ”belysa” energislöseriet. Låt säga att varje lampa drar 150 watt. Det gör 600 watt per timme. Lyser de tio timmar per dygn blir det 6 000 W eller 6 kW. Varje kW kostar runt en spänn. Det blir 6 kronor x 365 dagar x 6 år = 13 000 kronor som vi alla kunde ha haft roligare för. Många vägar små bildar långer…

En tvärväg till kostigen heter Torngårdsvägen. Den är en riktig väg och går rakt över Öland. Den är hårt trafikerad. Utmed den är ungefär 130 meter utan gatljus – inne i Södra Möckleby, södra Ölands centralort. På denna kolsvarta sträcka ligger fem villor och fyra lägenheter. Likaså badar tvärvägen Elvägen i svärta.

Slutsats: Olika falla gatubelysningens lotter.

Följer du denna synnerligen välupplysta kostig kommer du rätt ut i spenaten…

Från luften ser vi hur den alltid trafiklösa Gjuthusvägen drar fram mot ingenting – mitt i bilden. När mörkret faller tänds de fyra gatlyktorna…

 

 

---

 

almsjukan knäcker almlunden i västerstad

Västerstads almlund dör. Det har vi berättat tidigare. För naturälskare är det plågsamt att se lunden år för år tappa kraft och grönska. Snart är den historia… Fotona nedan är tagna 2 juni 2017. Vill du veta lite mer om almsjukan kan du klicka här. Du kommer då till ett mycket välbesökt möte i Smedby i april 2016.

ingen idé söka pengar tycker kommunen

Mitt medborgarförslag om att kommunen ska söka EU-bidrag för att bekämpa almsjukan får inget gehör. Att som Gotland få 35 miljoner för ändamålet lockar inte. Kommunen tycker att sjukdomen har brett ut sig för mycket. Det är ingen idé att bjuda motstånd.

Och så är det här i livet. Det är alltid enklare att ge upp än att testa och våga.

Några av mina motiveringar till en EU-ansökan kan du läsa här.

Kommunens svar:

vår vackra natur

magar i 16 hörn

Den som under julen har besökt en livsmedelsaffär har kanske som jag förundrats över hur mycket vi sätter i oss under de två årsavslutande helgerna, julen och nyåret. Även kreaturen käkar så de fyra magarna står i 4 x 4, alltså 16 hörn. Vit julkorv ligger lagrad i kolossala mängder på gårdarna runt om på ön.

åter till Mörbylångavattnen

Den gröna provtagningslådan. Här förmår ingen fisk ta sig upp över det lilla fallet. Men det finns karp i sjön – som ingen vet varifrån den kommer. Sannolikt är den inplanterad av ”någon”.

Vi berättade tidigare om dagvattensystemen genom delar av Mörbylånga. Delar av dessa är numera satta under sofistikerade automatiska analysmetoder av fosfor och kväve – övergödningsproblematikens busungar. Jens Nilsson på Emåförbundet berättar att ”de gröna lådorna” innehåller flödesmätare som tar upp vatten till provtagning av fosfor och kväve – på ett flödesproportionellt sätt. På så sätt får man en bra bild av hur mycket fosfor och kväve som ”Lertagsdammen” förmår lagra.

Emåförbundet arbetar – som hörs på namnet – mest med Emån men gör också andra jobb på konsultbasis. Mätningarna i Mörbylånga är ett sådant, beställt av Länsstyrelsen, Kalmar.

– Under hösten har vi satt upp mätsystemen. Nu är jobbet klart och andra får ta över själva avläsningen av vattenproverna, berättar Jens Nilsson.