Vi väntar nu på kompletterande svar…
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: miljö
Breaking news: Kommunen svarar!
Ibland går det undan i svängarna. Då kan det vara svårt att hänga med. Men efter 25 timmar kom trots motvind och uppförsbacke svaret från Mörbylånga kommun. Du läser det nedan.
Apropå svindlande hastigheter… Fyra veckor för att få resultatet av ett vattenprov. Ligger labbet på mars? undrar
Sune Flisa
chefredaktör
Breaking news: Risk för tungmetallutsläpp i Grönhögen
Dammen för massorna från muddringen av Grönhögens hamn läcker. Och ingen vet hur miljöfarligt vattnet är. Massorna kan innehålla tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen. Dessutom kan vatten ta sig från dammen ned i sluttningen mot havet. En anställd vid Mörbylånga kommun, som inte vill vara med på film, berättar att man väntar på resultat av provtagning. Arbetet fortsätter i morgon...
Läs mer om dammen här och här och här och här och här och här och här.
Pendeln slår – snabbt
För en knapp månad sen var det kört. Jorden var dömd till undergång. I dag är allt som vanligt igen. Faran är över. Inte en käft talar om att dra ned på utsläppen. Man ordnar bilträffar, annonseringen för utlandsresor med flyg och lyxfartyg maxar, kungen leder bilrally, Formula I körs åter i Nederländerna, regeringen myglade fram fortsatt brytning av kalk på Gotland. Vi flyger snart precis som förr. I dag räknade jag 15 tydliga spår av jetplan på himlen över Grönhögen.
Och inte nog med det, även covid-19 är historia, trots att folk dör som flugor. Idrottsmän och idrottskvinnor kramas och pussas som aldrig tidigare.
Så skönt att minnet är kort.
Hur ska det gå?
Min fru och jag åt var sin caesarsallad. Ingenting för den riktigt hungriga, men vill man ha nåt snabbt och lätt är rätten ok. Mest sallad, några kycklingbitar, några ostbitar, krutonger och en liten påse sås.
För att ta sig in i rätten krävs sax och starka nypor. Först måste ett omslagsband klippas av. Därefter ska ett plastlock dras av. Då blottas en ny plastskål med ingredienserna. Man blandar och äter.
Efteråt blev vi förskräckta av det plasthav som tornade upp sig. Skålarna i hårdplast skulle säkert gå att använda hundra gånger, så även ingrediensskålarna. Resten är mjukplast. Notabelt är att även omslagsremsorna – som ska se ut som papper – är gjorda av plast.
Ska en enkel måltid för två resultera i dessa mängder plastsopor? Hur ska jordklotet hålla?
Mätning/spaning pågår…
Hopplöst men hoppfullt
Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.
– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.
I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.
Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.
– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.
Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:
– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!
Ja, kulturorganet håller med. Tänk om…
Sune Flisa
chefredaktör
Kampen hårdnar
När jag startade denna blogg var min enda ambition att den skulle vara opolitisk. Denna strävan har blivit allt svårare att stå fast vid. För många problem i Sverige förringas. För många maktmänniskor överdriver eller underskattar faror och fenomen. Medierna hjälper många gånger till att bevara obalanser genom att okritiskt bejaka populära trender. En god vän till mig skrev att ”det är kanske dags att bli revolutionär på gamla dar, bli lite som på 1960-talet igen”.
Så sant. Kulturorganet kommer därför inte längre att undvika det luddiga begreppet politik, men vi kommer i största möjliga utsträckning avstå från att bli partipolitiska. Kampen mot dumhet, det obsoleta hovet och religionernas tyranni måste föras med blanka vapen, stor envishet och muntra miner. Mer energi måste också läggas på fajten för landsbygdens framtid – den som då och då förefaller mörk, men som i det långa loppet kommer visa sin totala överlägsenhet gentemot storstädernas kapitalstyrda undergångsinfernon.
Två tydliga maktmissbruk som vi framöver ska bekämpa är ”de vidriga och odemokratiska försöken att få bort den kommunala vetorätten” och ”de nya hårdare miljökraven för småmackar på landsbygden”. Båda dessa vanskapta barn är avlade av Miljöpartiet, den minimala sekt som ödelägger människors liv och förstör landskap och framtid med gigantiska vindkraftverk – i tysthet framsläppta av ett betongparti som med handen för munnen och med rodnande kinder och svald förtret styr vraket mot det enda målet: Makten.
Bloggen kommer alltså inte bara att bli mer politisk. Då och då blir den till och med partipolitisk. Kampen mot enfald och cyklopiskt tänkande kräver det. Till viss del måste (ända)målen helga medlen.
chefredaktör
härförare
Den stora kometen
Är det något uttryck kulturorganet ogillar är det begreppet vi måste dra åt samma håll – en skymf mot människans förmåga att tänka fritt. I dag är dessutom de flesta tankar och politiska budskap invävda i mediernas trendskapanden. Få människor som tycker och tänker utanför boxen släpps in i den debatt som borde finnas men inte finns. En nyanserad debatt blir allt mer en svart-vit ickedebatt; läger ställs mot läger. På mediaspråk kallas denna utveckling polarisering. Den har på senare tid kryddats med drag av religiös fanatism. Tycker du inte som de rättrogna hamnar du i helvetet.
Här har medierna ett stort ansvar. Det duger inte att ställa två läger mot varandra för att uppnå ”medial rättvisa”. Det krävs en passion för att söka sanningen. Det finns alltid påståenden som är sannare än andra, och det är mediernas förbannade plikt att söka dem, ju sannare desto bättre.
En som tänker fritt – och står för det – är forskaren Björn Gillberg. Se hans Youtubeinlägg om klimatkrisen, där han drar paralleller mellan dagens undergångsmaffia och dikten Den stora kometen av Nils Ferlin – till religiösa undertoner.
Leksakssamling för 25 miljoner
Barn är olika. Vissa leker med nallar. Andra med dockor eller hink och pade. Vår 75-årige kung leker med bilar. Hans samling är värd 25 miljoner, skriver Aftonbladet. Senaste leksaken är en BMW, modell M8 Competition för mer än 1,7 miljoner kronor. 625 hästkrafter kan blåsa ut mycket skit i atmosfären när Tjabo axar från noll till 100 på 3,2 sekunder.
Kärran väcker befogad kritik. Men hovets informationschef Margareta Thorgren säger i Aftonbladet att hon inte kommenterar kungens privata bilaffärer.
Det förstår vi. Vilken förälder vill berätta om sina barns leksaksinköp i media?
Sune Flisa
chefredaktör
Rädda sillen – och Östersjön!
”Utfiskningen av sill/strömming kan få mycket allvarliga konsekvenser för kustekosystemen. Regeringen och ansvarig myndighet kan inte längre ducka för problemet.”
Så inleder en radda experter och forskare en debattsida i Svd 10 maj. Man skriver också att Havs- och vattenmyndigheten måste sluta ge dispenser för storskaligt fiske innanför trålgränsen, ibland så nära som 500 meter.
I samma tidning skriver Moderaterna 13 juni: Rädda sillen i Östersjön genom att se över trålgränserna, sluta ge dispens för större fartyg och värna det småskaliga fisket.
Enligt många är orsaken till sillens frånvaro det högeffektiva trålfisket nära kusten. Man tar urskiljningslöst upp all slags fisk, mal den till kyckling- och laxfoder. Detta rovfiske sker åtta månader om året, även utanför Öland. Regeringen gör ingenting. Landsbygdesminister Jennie Nilsson (S) menar att det saknas vetenskapliga grunder för att exempelvis flytta ut trålgränsen. Man undrar ibland om alla politiker är både döva och blinda.
Kulturorganet har talat med lokala fiskare och budskapet är detsamma: Det finns snart ingen sill på grund av rovfisket. En av dem berättar att de allt för många sälarna nu ”vittjar yrkesfiskarnas nät” i aldrig tidigare skådad omfattning. De jagar nu även plattfisk, vilket de inte tidigare gjort.
Jag ringde ansvarig vid Havs- och vattenmyndigheten om detta rovfiske. Jag har sällan talat med mer uppgiven människa. – Det är för jäkligt, men jag kan ingenting göra.
Svenskar och ölänningar – kräv omedelbart stopp på rovfisket!
Sune Flisa
tidigare storfiskare
nuvarande chefredaktör
500 fotbollsplaner sådda med blommor
Ibland tror jag på mänsklighetens framtid. Vad sägs om 600 kilometer fältkanter och 200 hektar trädor fyllda med blommor- bara i Skåne!? Ser du det framför dig? 500 fotbollsplaner med prunkande färgstarka skönheter!
Denna underbara tanke – som också förverkligats – benämnes Hela Skåne blommar. 250 lantbrukare deltar i satsningen på humlor och bin och många tusen andra småkryp, nödvändiga för ett fungerande kretslopp.
Upprymd av tanken på tänkande människor mejlar jag vårt bostadsbolag, Mörbylånga Bostad AB och frågar om vår stora välklippta park delvis kan skonas från de roterande skärbladen – för insekternas, blommornas och fåglarnas bästa.
Det positiva svaret kommer med vändande post: Det tycker jag låter som en strålande idé! Den kör vi på : ).
Två timmar senare är en av bolagets duktiga trädgårdsskötare på plats. Han är också entusiastisk inför idén. Vi skissar lite på vilka områden som inte ska slås.
– I höst kan det det oklippta få multna ned och bli näring åt nya växter, säger han.
Tankarna dansar medan jag dricker ytterligare en kopp kaffe ute i det – äntligen! – värmande solskenet. Tänk om alla ölänningar kunde göra likadant: Lämna delar av sina trädgårdar oklippta. Och tänk om öländska bönder kunde hoppa på den skånska trenden och få vårt enformiga odlingslandskap att blomma, surra, leva.
Jag börjar så smått tro att mänskligheten har en framtid.
Gott exempel drar besökare
Grop för muddermassor
Ett stort område norr om Medborgarhuset i Grönhögen vallas nu in för lagring av muddermassor från hamnen. Yttermåtten är ungefär 100 x 70 meter.
Det är bara att hoppas att upplaget blir tätt, eftersom bottenmassor från hamnen torde vara ”extremt miljöfarliga”. Det är inte länge sen man använde havet som soptunna för allt från bilvrak och bilbatterier till allehanda gifter, skrot, byggavfall, plåtfat med diverse innehåll med mera med mera.
Kåkarna ned mot havet lär ha egna brunnar. Dessutom ligger de i en ganska brant sluttning. Ett eventuellt läckage skulle kunna bli ödesdigert.
turismens baksida
Allt har en baksida. Återvinningsstationen nere i hamnen i Grönhögen brukar vara kliniskt ren. Nu driver plast i vinden och på backen ligger glassplitter.
Det gick – men det ska inte gå!
På grund av Coronapandemin var det långt mellan deltagarna i Medborgarhuset i Grönhögen. Det hindrade dock inte den mycket intressanta och stundtals animerade diskussionen. Ett längre inlägg från mötet publiceras inom de närmaste dagarna…
Ett 40-tal personer kom till dagens presskonferens för att diskutera Claes Elvins bok Rädda Sydöland! Mörbylånga kommun var där med två representanter, de flesta andra var intresserad allmänhet, flest från Grönhögen men även från Mörbylånga.
Claes berättade i sitt anförande att han som inflyttad värmlänning aldrig tidigare hört det han omedelbart fick höra vid ankomsten till Öland: ”Det går inte. Och går det så är det i det närmaste omöjligt!”
Diskussionen svajade hit och dit under nästan tre timmar och mest skäll fick Länsstyrelsen, av kulturorganet sedan flera år tillbaka omdöpt till Nejmyndigheten.
Nejmyndigheten var förstås inbjuden men hade avböjt:
– Nej, det går inte.
det är inte mitt bord
Cykelleden i förrgår. En sträcka på drygt 30 meter strösslad med krossat flaskglas. Punkavarning! Vem som helst kan göra en tavla. Men vem som helst kan också ta upp efter sig.
Nu fick jag plocka ett knippe växter som kvast och sopa cykelleden. Denna hög blev resultatet. Du som stack från allt: Hur motiverar du att jag ska behöva sopa efter dig?
Träden kapas i Södra Möckleby
Nu fällas åter träden i min lilla stad
två ganska svaga lyktor framför posthusets fasad
lyser över ströget, där går Kalle och Mari
och blinkar emot Vera på ett stängt konditori
och grabbarna i gänget står och pratar med fil.kand
om flickor och om fotboll och om livet med ibland
från hotellet hörs en trio i Tousellis serenad
det är kväll i min lilla stad
Fritt efter Per Martin Hambergs text
Antropocen
Detta tittade jag på medan jag åt en korv med bröd på parkeringen vid en mack i Färjestaden…
Om det jag tänkte går inte att skriva.
Stackars Östersjön
Är detta svineri sant så är det förfärligt!
Jag hade inte en aning om denna primitivism. Det luktar medeltid om södra Ölands största turistmagnet.
***
Svaret kom några dagar senare. Du kan läsa det här.
Det går inte… Eller?
Orkade du se filmen med Björn Gillberg? Om du tyckte som jag – att detta med ett fossilfritt liv verkar hopplöst svårt – kan du se nästa film, denna. Nu blir det ännu svårare.
Om Björn har rätt är läget i Sverige i dag förfärligt. Sverige säljs ut medan politikerna drömmer.
Vem ljuger, vem skönmålar och vem har rätt? Och hur i helsicke ska det gå?
Mörbylånga kommun skjuter skarpt
Mörbylånga kommun ska vid nyår brassa av ett tio minuter långt fyrverkeri, skriver Barometern. Det rimmar illa med kommunens påstådda miljömedvetenhet. Fyrverkeripjäser innehåller som bekant en hel del kemi, exempelvis tungmetaller.
Framsynta kommuner har lagt de pyrotekniska barnsligheterna på hyllan för att kanske minimera antal händer och ögon som varje år går upp i rök.
Och vad kostar det pyrotekniska kalaset? Kulturorganet återkommer med svaret…
färgglatt i Seby läge
Enligt experterna mår Östersjön mycket dåligt. Enorma bottenytor är helt döda. Nyligen kollade vi in den svarta bakteriegröten i Gräsgårds hamn. Även vid Seby läge finns många färgglada ”soppor” att fascineras eller äcklas av. I juli låg de och guppade alldeles inne vid stranden. Troligen är de inte så farliga som de ser ut, men osvuret är bäst.
Tobbe – en föregångsman
– Sen vi införde papperspåsarna för drygt två månader sen har dom positiva reaktionerna varit helt dominerande, berättar allas vår Tobbe. Bara två kunder har reagerat negativt.
Den 29 juni tyckte Torbjörn Tobbe Arvidsson att det fick vara nog. Han bytte ut plastpåsarna mot papperspåsar i sin ICA-butik i Södra Möckleby.
– Det var ett lätt beslut att ta. Jag har länge tänkt på miljöförstöringen. Haven fylls med plast, även från vårt land. Det här var det minsta jag kunde göra.
Sagt och gjort. Sedan 29 juni plockar man frukt och grönsaker i papperspåsar hos Tobbe. För några dagar sen kom besked att ICA centralt hänger på. Plasten byts mot papper. ”Ett litet steg i affären, men ett stort steg för haven”, skulle man kunna säga i en Neil Armstrongparadox.
Ställningen med papperspåsarna är ett gammalt kvällstidningsställ. Man ska inte krångla till det i onödan.
– Hittills har det gått åt tio stora lådor med papperspåsar, berättar Tobbe. Det är lätt att tänka sig hur mycket bättre vår miljö skulle må om Tobbes initiativ sprider sig över landet – och över världen…
knagglig asfaltväg?
En sträcka slarvigt anlagd asfaltväg på Öland?
Nej då, bara den svartsoppa som då och då bildas i Gräsgårds fiskehamn. Jag vet inte vad den består av men gissar på ett slags bakterie som trivs i stillastående vatten.
