Enligt experterna mår Östersjön mycket dåligt. Enorma bottenytor är helt döda. Nyligen kollade vi in den svarta bakteriegröten i Gräsgårds hamn. Även vid Seby läge finns många färgglada ”soppor” att fascineras eller äcklas av. I juli låg de och guppade alldeles inne vid stranden. Troligen är de inte så farliga som de ser ut, men osvuret är bäst.
– Sen vi införde papperspåsarna för drygt två månader sen har dom positiva reaktionerna varit helt dominerande, berättar allas vår Tobbe. Bara två kunder har reagerat negativt. Den 29 juni tyckte Torbjörn Tobbe Arvidsson att det fick vara nog. Han bytte ut plastpåsarna mot papperspåsar i sin ICA-butik i Södra Möckleby.
– Det var ett lätt beslut att ta. Jag har länge tänkt på miljöförstöringen. Haven fylls med plast, även från vårt land. Det här var det minsta jag kunde göra.
Sagt och gjort. Sedan 29 juni plockar man frukt och grönsaker i papperspåsar hos Tobbe. För några dagar sen kom besked att ICA centralt hänger på. Plasten byts mot papper. ”Ett litet steg i affären, men ett stort steg för haven”, skulle man kunna säga i en Neil Armstrongparadox.
Ställningen med papperspåsarna är ett gammalt kvällstidningsställ. Man ska inte krångla till det i onödan.
– Hittills har det gått åt tio stora lådor med papperspåsar, berättar Tobbe. Det är lätt att tänka sig hur mycket bättre vår miljö skulle må om Tobbes initiativ sprider sig över landet – och över världen…
En sträcka slarvigt anlagd asfaltväg på Öland?
Nej då, bara den svartsoppa som då och då bildas i Gräsgårds fiskehamn. Jag vet inte vad den består av men gissar på ett slags bakterie som trivs i stillastående vatten.
Multidemonstration i miniformat – i Simrishamn. De tre demonstranterna + hund under parollen ”fredagar för framtid” protesterar mot neddragningarna inom busstrafiken. Man skriver också – på skylten på bänken: ”Rädda jorden nu, stoppa utsläppen”. Det gäller att ligga i om man ska rädda jorden och busstrafiken och…
En osund trend håller på att växa fram. Fabrikanter gör det allt svårare för köparen/användaren av deras varor att reparera dem. För att byta en lampa på bilen kan man tvingas riva både grill och framskärm och vissa elektronikdetaljer levereras limmade i stället för skruvade.
Denna ekonomiskt och miljömässigt förnuftsvidriga trend går ut över massor av olika varor – från datorer till traktorer. På denna sida kan du se några exempel på fabrikanternas vanligaste metoder för att försvåra reparationer. 1960-talets ”slit och släng-mentalitet” borde naturligtvis vara död för länge sen. Nu uppmuntras den dessvärre av tillverkare som gör allt för att försvåra eller till och med omöjliggöra reparationer. Vissa säljer inte ens reservdelar till sina produkter.
Lyckligtvis finns människor med mål i mun och jävlar anamma i sinn. Proteströrelser växer fram, lagningskafeer öppnas, olika sajter hjälper dig att hitta lösningar och reparationsmöjligheter på nätet. Och secondhandbutikerna blir fler och fler och fler… Dessutom inser allt fler att det är roligt att handla begagnat; man hittar ofta sånt som inte går att hitta i konventionell handel. Själv bygger jag systematiskt upp ett hemmabibliotek med böcker för fem kronor per volym – ofta helt nya. Om man inte har bråttom kan man småningom hitta det man söker. På kort tid har jag lyckats köpa alla Sven Delblancs romaner, många av Vilhelm Moberg och några av Strindberg – i en enda secondhandbutik.
Dumheten måste besegras! Vi måste lära oss att en produkt inte är bättre för att den är ny. En äldre version kan vara mycket bättre, och en sådan är naturligtvis värd att reparera. Varför kasta en äldre men bättre vara för att köpa en ny som är sämre – till ett mycket högre pris än vad en reparation skulle gå på!?
Tappad två gånger i havet, en gång i toaletten, tre gånger i stenlagd gata och tiotalet gånger inomhus. Ändå går den som tåget – aldrig reparerad och trots sina 34 år på nacken.Min Nokianalle är ett bra exempel på gamla men bra produkter. Den är så sliten att det bara med stor möda går att se vad som står i displayen. Många detaljer är nötta, men allt fungerar trots att jag två gånger har tappat den i havet, en gång i toaletten, tre gånger mot stenlagd gata och tiotalet gånger inomhus. Jag har aldrig behövt reparera den. När jag sumpat den i hav eller gata har jag bara torkat av den, eventuellt blåst den torr. Sen har den funkat igen i år efter år efter år.
Hur gammal den är? 34 år. Och den kan säkert jobba på många år till…
Här har du sajten om du själv vill laga och fixa. Här finns mängder av hjälp, tips och många tusen manualer. Sidan är en guldgruva för oss som slåss mot dumheten – och slit-och-släng-trendensens pånyttfödelse.
Kommunen väljer ut lämpliga kommunala gräsmattor att slå först i mitten av augusti.
Avsikten är att gräs och ängsblommor ska hinna gå i frö och självså sig. Senare kan man hjälpa dem på traven genom viss insådd.
En miljon växt- och djurarter riskerar utplåning. Vårt jord-, mark-, vatten- och skogsbruk bär stor skuld för detta. En procent av Sveriges yta är gräsmattor – som dessvärre klipps många gånger om året. Följderna av onödig, ogenomtänkt, traditionsbunden klippning med bensinavgasosande maskiner blir luftföroreningar och artutarmning.
Ängsblommor som inte hinner gå i frö gör livet svårare för humlor, bin och massor av andra insekter, vilket i sin tur påverkar fåglar och däggdjur. Utan insekter dör allt liv ut, även människan.
Åtgärden kan följas upp med en medialt inbjudande tävling med kulturhistoriskt intressant bakgrund: Liemannen där tävlande av båda könen bedöms av kunnig jury. Vackraste och effektivaste liesvingning tar hem förstapriset, en lie märkt Liemannen 2020, Mörbylånga kommun.
Det något makabra tävlingsnamnet motiveras av den allvarliga situationen för allt känsligt liv.
Varje veckoslut går Gunilla och Jonas Löf på stranden mellan Södra bruket och Albrunna för att plocka skräp. De hittar allt från fulla fodersäckar till nätrester, linor, plast, patroner, burkar och flaskor. Paret Löf bor i Albrunna sedan tre år tillbaka. Kulturorganet utnämner dem till Dagens Hjältar och ska kolla kassakistan för att eventuellt komplettera utnämningen med nån miljon eller två i prispengar…
En av Sveriges vackraste alléer kapas nu ned till ved. Den tidigare så stolta trädparaden sträcker sig från Albrunna i söder till nedfarten till Södra bruket i norr. Men varför lämna kvar högstubbar? De blir med åren vita och ger ett kusligt och ödelagt intryck. I kulturorganets enkät var nästan alla röstande emot sådana. Kolla siffrorna här.
Klockan är 17:41. En frisk byig vind drar i från sydväst. Solen har precis gått ned. Utanför Södra bruket ligger M/S Envik för ankar. Om några timmar är det november. Hur blir det med Cementa? Kommer vi att få se M/S Envik tuffa in i Degerhamn även i fortsättningen? Ingen vet. Ännu.
Titta på sjön upptill! Den är olaglig. Men den är likväl ett stycke modern Ölandshistoria. Den är resultatet av att en människa tänkt till – för att lösa ett problem. Utan tillräckligt med vatten dör vi. Så enkelt är det. Klimatförändringarna slår hit och dit. Vissa områden i världen kommer att dränkas i regn, andra kommer att långsamt förtvina och vissna för att till slut gå under. Ingen vet vilken kategori Öland kommer att tillhöra. Ingen vet i stort sett någonting på detaljnivå. Men i det stora hela är forskarvärlden enig om att vi går mot dramatiska klimatförändringar…
Sjön är grävd och uppdämd – utan tillstånd, utan ifyllda blanketter skickade till Länsstyrelse och Miljödomstol. Den är grävd mer eller mindre i smyg. Den är grävd och dämd av ett gäng karlar från trakterna av Kvinsgröta. Den är grävd och uppdämd utan andra än de inblandades vetskap. Den är grävd och uppdämd 1970. Eller var det 1980? Men ingen uppskattade vad gänget gjorde. Man fick ta emot mycket spott och spe. Hjärnan bakom dämmet ställdes inför skranket och bötfälldes. Eller är det bara en sägen?
En av de skyldiga har här återvänt till brottsplatsen. Det är första gången på nästan tre decennier han ser resultatet av det de gjorde för så länge sen att hela historien har fallit i glömska. Tyvärr. Ty det är nu vi kommer att behöva tänka om. Det är nu vi måste tänka nytt…
I går klockan 23:00 hade 25 personer svarat på kulturorganets enkätfråga: Är högstubbar vackra?
Gör din röst hörd du också. Klicka här och bocka i din mening. I kväll 19:00 räknas rösterna och en summering publiceras någon halvtimme senare.
Det blir inget regn i dag heller. Den sedan länge ”utlovade” blötan uteblir. SMHI spår att Södra Möckleby inte får en enda millimeter regn under perioden fram till och med 26 juni. Från Stockholm nås jag av rapporter om träd och buskar som ger upp…
Trots iögonenfallande stor information om att vi inte vill ha reklam lägger den icke läskunniga reklamutdelaren 4 meter/960 gram tryckt dynga i vår brevlåda – en lördag. Hela klabbet går oläst till återvinning. Snacka om miljöförstöring. Framöver kanske man ska fakturera de dyngspridningsansvariga…
Alla havsvyer ger ett friskt och härligt intryck – så länge man ser havet på avstånd. Här är vi vid stranden nedanför Hammarby i slutet av april.
Ju närmare vi kommer stranden, desto mer växer min oro för den marina miljön…
Är detta ”vackert gröna” en signal om att någonting är fel? Jag tror det. På många ställen där odlad jord ligger nära havet ser man dessa gröna alger. 
Under vårvintern och våren sipprar vatten från Östersjökusterna ut i havet. I dessa små små bäckar slår denna grönalg till. Den finns ibland flera meter upp på land. Bäckarna är nästan omöjliga att visa i stillbild, men syns tydligt på video. En sådan kommer småningom…
Såna här sjok av grönalger kan vara många kvadratmeter stora. Som akvarist känner jag igen symptomen: övergödning i kombination med starkt ljus.
Den här typen av alger – de är säkert fler än en sort – finns även i diken och pölar med sötvatten.
När man ser såna här vackra vyer utmed Ölands västkust är det svårt att förstå att Östersjön håller på att dö.
Det milda ”Skagenljuset” får allt att se friskt och livskraftigt ut. Men det vi skådar är en ”futuristisk katastrof”.
Snus är snus om än i gyllne dosor, säger man. Skit är skit om än i vackert motljus, kan man påstå utan att darra på manschetten. Och snart är algblomningen här. För dig som vill veta mera, läs här. De här bilderna är tagna i början av april. I ett inlägg 10 juni kan du se hur det ser ut i slutet av samma månad…
Det har muddrats i Degerhamns hamn. Men inte med mudderverk utan med grävskopa. För en oinvigd ser det ut som att höstgräva trädgårdslandet med tesked. Men det är kanske effektivare än man kan tro?
En liten ”tug” kom smygande norrifrån mot hamninloppet. Här är den framme med en ny pråm som ska fyllas med det bottenmaterial som grävs upp.
När man ser pråmens hela längd inser man att det rör sig om mycket material som ska upp och forslas bort. Vart vet vi inte.
Mörbylånga kommun har antagit en policy för väg- och gatubelysning. Den ska följas upp senast juni nästa år. Det har länge ryktats om nedsläckning av gatubelysning i byar med få permanentboende. De stackars satar som bor kvar får skaffa pannlampor och försöka se ljust på livet bäst de kan. Samtidigt kör kommunen en drive för att få folk att flytta till södra Öland. Men vill nån enda människa flytta till nedsläckta byar? Alvarsamt2 tvivlar.
Det finns säkert mycket att göra inom släckningsbranschen. Ett exempel: Under våra sex år i Södra Möckleby har fyra gatlysen tänts när mörkret faller utmed en kostig rätt ut mot intigheten utan bosatta. Jag vet inte vem som ansvarar för dessa lampor, men det spelar mindre roll om man ska försöka ”belysa” energislöseriet. Låt säga att varje lampa drar 150 watt. Det gör 600 watt per timme. Lyser de tio timmar per dygn blir det 6 000 W eller 6 kW. Varje kW kostar runt en spänn. Det blir 6 kronor x 365 dagar x 6 år = 13 000 kronor som vi alla kunde ha haft roligare för. Många vägar små bildar långer…
En tvärväg till kostigen heter Torngårdsvägen. Den är en riktig väg och går rakt över Öland. Den är hårt trafikerad. Utmed den är ungefär 130 meter utan gatljus – inne i Södra Möckleby, södra Ölands centralort. På denna kolsvarta sträcka ligger fem villor och fyra lägenheter. Likaså badar tvärvägen Elvägen i svärta.
Slutsats: Olika falla gatubelysningens lotter.
Följer du denna synnerligen välupplysta kostig kommer du rätt ut i spenaten…
Från luften ser vi hur den alltid trafiklösa Gjuthusvägen drar fram mot ingenting – mitt i bilden. När mörkret faller tänds de fyra gatlyktorna…
Västerstads almlund dör. Det har vi berättat tidigare. För naturälskare är det plågsamt att se lunden år för år tappa kraft och grönska. Snart är den historia… Fotona nedan är tagna 2 juni 2017. Vill du veta lite mer om almsjukan kan du klicka här. Du kommer då till ett mycket välbesökt möte i Smedby i april 2016.
Mitt medborgarförslag om att kommunen ska söka EU-bidrag för att bekämpa almsjukan får inget gehör. Att som Gotland få 35 miljoner för ändamålet lockar inte. Kommunen tycker att sjukdomen har brett ut sig för mycket. Det är ingen idé att bjuda motstånd.
Och så är det här i livet. Det är alltid enklare att ge upp än att testa och våga.
Några av mina motiveringar till en EU-ansökan kan du läsa här.
Kommunens svar:
Den som under julen har besökt en livsmedelsaffär har kanske som jag förundrats över hur mycket vi sätter i oss under de två årsavslutande helgerna, julen och nyåret. Även kreaturen käkar så de fyra magarna står i 4 x 4, alltså 16 hörn. Vit julkorv ligger lagrad i kolossala mängder på gårdarna runt om på ön.
Den gröna provtagningslådan. Här förmår ingen fisk ta sig upp över det lilla fallet. Men det finns karp i sjön – som ingen vet varifrån den kommer. Sannolikt är den inplanterad av ”någon”.Vi berättade tidigare om dagvattensystemen genom delar av Mörbylånga. Delar av dessa är numera satta under sofistikerade automatiska analysmetoder av fosfor och kväve – övergödningsproblematikens busungar. Jens Nilsson på Emåförbundet berättar att ”de gröna lådorna” innehåller flödesmätare som tar upp vatten till provtagning av fosfor och kväve – på ett flödesproportionellt sätt. På så sätt får man en bra bild av hur mycket fosfor och kväve som ”Lertagsdammen” förmår lagra.
Emåförbundet arbetar – som hörs på namnet – mest med Emån men gör också andra jobb på konsultbasis. Mätningarna i Mörbylånga är ett sådant, beställt av Länsstyrelsen, Kalmar.
– Under hösten har vi satt upp mätsystemen. Nu är jobbet klart och andra får ta över själva avläsningen av vattenproverna, berättar Jens Nilsson.
