Finns vårblommor längs dikesrenarna? Kulturorganet tog Gubbmonarken och hojade från Grönhögen till Albrunna för att kolla.
Men icke. Det enda vi såg var skräp, skräp, skräp. Flaskor, förpackningar, ensilageplast, påsar, ölburkar, läskburkar, snusdosor, klädesplagg, skor, krossade snökäppar, hundbajspåsar…
Allt detta hinner inte bilförare se. Det är nackdelen med att cykla: Att tvingas se allt som lata människor förstör vår natur med. Snart slipper vi dock plågas av skiten när grödorna väver in eländet i en grön filt. Hur löd det gamla ordspråket? Det som göms i gräs kommer upp i…
Kulturorganet söker nu fakta hos dem som gjort vattenanalyserna i Grönhögen. Vi planerar också att ta egna vattenprover för analys – kanske genom annat företag än det kommunen använder sig av.
Vi avvaktar också kommunens svar på frågan om hur man kan riva hela dammen i Grönhögen i mars – om man inte har fått tillstånd att släppa ut vattnet!? För kulturredaktionen framstår en sån åtgärd som ett mycket avancerat cirkusnummer.
Miljöchefen Staffan Åsén vid Mörbylånga kommun sände oss aldrig det utlovade mejlet om hur lakvattnet och muddermassorna i Grönhögen ska behandlas. I dag får vi i stället besked från Lotta Lindeborg, Miljö- och hälsoskyddsinspektör. Hon skriver:
”Kommunen (sökanden) har som du vet anmält att man vill släppa vattnet i anslutning till mudderupplaget vilket är ”en annan hantering av lakvattnet”. Vi har nu fattat beslut om att detta inte är tillåtet enligt tillståndet. Jag bifogar det beslutet.
Sökanden letar nu istället efter en ny möjlighet att få ändra hanteringen av lakvatten, men ingen ansökan finns ännu inne, en sådan ansökan om ändring av tillståndet hanteras av Miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen. Detta eftersom vi som tillsynsmyndighet alltså inte kan hantera ändringen själva.
Om sökanden inte får till en ändring så måste upplaget avvecklas slutet av mars. Då ska upplaget vara tömt.”
Beskedets huvudvärk finns att läsa i sista meningen: ”Om sökanden inte får till en ändring så måste upplaget avvecklas slutet av mars. Då ska upplaget vara tömt.”
Kulturorganet frågar sig: Hur kan man avveckla något som inte fått tillstånd till föreslagen ”annan hantering av lakvattnet”, alltså att släppa ut vattnet på plats?
Ska vi tolka beskedet som ”får vi inte släppa ut det förgiftade lakvattnet gör vi det ändå – i mars. Vi släpper ut skiten och kör massorna till Kastlösa deponi. Vi orkar inte hålla på med det här förbannade projektet längre!”?
Kulturorganet söker vidare efter begripliga beslut i det kontaminerade fallet. Vi har – exempelvis – fått uppgifter om ”felaktigt analysresultat”…
Larsa Marsipin sportchef och vikarierande nyhetschef
Staffan Åsén, miljöchef i Mörbylånga kommun, har ringt kulturorganets hårt ansträngda redaktion. I morgon lämnar han mera information men redan nu kan ärendet punktas ungefär så här:
kommunen får inte släppa ut vattnet.
för att eventuellt få göra det måste man ansöka om så kallad villkorsändring hos en speciell enhet på Länsstyrelsen.
om ändring inte godkänns finns möjligheten att sätta dit en mobil reningsutrustning.
Kulturorganet förstår dock inte hur ens det eventuellt renade vattnet ska kunna släppas ut om Länsstyrelsen säger nej till villkorsändring. Vi tippar att man då måste göra en ytterligare ansökan om villkorsändring. Men om Länsstyrelsens nuvarande krav består även då får följaktligen inget lakvatten släppas ut, rent eller förgiftat. Ärendet ser då onekligen ut ”att gå i långbänk”…
Under kvällen publicerar vi en film som visar hur mycket mer (isbelagt) vatten det är i dammen i dag i jämförelse med när dammen avdelades i två för att laga den läcka som ”någon” åstadkommit.
De röda understrykningarna är gjorda av kulturorganet. Av dem framgår att Länsstyrelsens beslut står fast: Kommunen kan inte släppa ut lakvattnet i naturen. Frågan återstår: Hur blir man då av med 300 000 liter kontaminerat vådis?
Man gör detta efter att under sommaren på egen hand ha försökt påskynda avdunstningen genom två spontana håltagningar, sannolikt medelst spade, tillgrepp som kostat skattebetalarna 100 000 kronor.
Vad kulturorganet förstår blir det fortsatt nobben från Länsstyrelsen, eftersom utsläpp av lakvatten förbjöds redan i projektets inledningsskede. Det förstår vi sen vi fått svar redan 07:30 från Lotta Rundberg, Miljöenheten. Detta svar, ganska komplicerat, publicerar vi inom kort.
Kulturorganets vattenvolymberäkningsexpert Ingvar Charm Knubbendorph uppskattar vattenmängden i upplaget till 300 000 liter. Hur ska dessa stora vattenmängder kunna tas bort när de inte får släppas ut i naturen? Avdunstning har visat sig vara en opålitlig metod, användning av spade(?) likaså. Kulturorganets foton och videor visar dessutom att vattennivån ständigt stiger. Risken är att bassängen med tiden blir helt full.
– Den skulle då rymma runt 10 000 kubikmeter vatten och massor, säger Ingvar.
Spänningen är olidlig. Vi inväntar klargörande svar från kommunen…
Nedan publicerar vi Länsstyrelsens yttrande i frågan, daterat 20/12-2021.
Rättelse: Nedan återgivna besked om lakvattnets hantering kommer inte från kommunen utan från Länsstyrelsen. Vi har därför rättat texten. Vi ber om ursäkt för fadäsen. Frågetecknen i ärendet kvarstår dock, och vi inväntar kommunens svar.
Kulturorganets expert på muddermassor med skadliga halter av tungmetaller och tributyltenn, Ingvar Charm Knubbendorph, har en längre tid ifrågasatt lämpligheten att släppa ut lakvattnet ur bassängen för muddermassor i Grönhögen. Vid förfrågan hos Länsstyrelsen får vi nu veta att det ursprungliga tillståndet för hela operationen förbjöd utsläpp av lakvatten.
Nu kommer det intressanta: I det skede som råder nu så har kommunen anmält en annan hantering av lakvattnet.
Frågan blir: Hur ser den nya hanteringen ut? Vad innebär den? Ska vi tippa?
1) Vattnet släpps rätt ut i backen.
X) Vattnet körs bort i tankbilar?
2) Vattnet får avdunsta under hela sommaren. Vid regnig väderlek även 2023.
Gardering: Vattnet paketeras i enlitersflaskor och etiketteras med texten ”Mörbylånga kommuns tributylvatten – renare än dagvatten”. Produkten säljs på kommunkontoret och Turistinformationen.
Länsstyrelsens besked i sin helhet:
I det ursprungliga tillståndet för verksamheten som Länsstyrelsen fattade 2020-07-09 så har utsläpp av lakvatten förbjudits. I det skede som råder nu så har kommunen anmält en annan hantering av lakvattnet. Det är kommunens miljöförvaltning eller motsvarande som fattar beslut enligt den anmälan som har lämnats in till kommunen om hanteringen av lakvattnet från muddermassorna. Länsstyrelsen har fått anmälan för kännedom och även yttrat sig i kommunens ärende. Länsstyrelsen kan inte yttra sig angående eventuella halter i lakvattnet eller kommunens agerande.
I Mörbylånga kommuns beskrivning av riskerna med muddermassorna i Grönhögen nämner man under rubriken ”Risk för skada – konsekvenser för människors hälsa eller miljön”:
”_ _ _ tungmetaller och tributyltenn.”
Jag kan ingenting om dessa ämnens skadeverkningar, men det förvånar mig att jag inte ser värdena för ämnet tributyltenn i senaste provtagningsprotokollet. Är jag blind eller ingår tributyltenn i värdet för annan substans? Nån som vet?
Nya prover visar att muddringsmassorna och lakvattnet från Grönhögens hamn inte överstiger riktvärdet för vanligt dagvatten. Därför söker Mörbylånga kommun nu tillstånd att släppa ut vattnet. Samtidigt får kommunen böta 100 000 för att ha brutit mot villkoren under lagringen av massorna.
Men vänta nu… Hur kan vattnet plötsligt ha blivit så rent? Stämmer kanske kulturorganets teori att bassängen i dag innehåller mycket mer vatten än när det första provet togs, och att halterna av bland annat tennsubstanser därför har minskat i relation till mängden vatten? Vi har svårt att tro att tenngifter av olika slag bara upplöses och försvinner.
Kulturorganet inleder därför genast ”Expedition Tennlegering”. Expeditionsledare blir Sune Flisa.
Allan von Kompost bärare under expeditionen
Nedan kan du läsa senaste provresultatet – som enligt papperet ska ses som ”preliminärt”.
Albrunnaallén fälls just nu från två håll. Johan Åhlund från Högröjarna Sydost AB sågar ned almar från söder…
Nedsågade träd läggs inte längre i de redan stora högarna utanför Alunvallen. Man har fått tillstånd att lägga dem på alvaret. På fotot ser vi den bil som sågar i norra alléänden. Den är från Kronans Trädfällning AB.
Mörbylånga kommuns insatser vid dammen med muddermassorna i Grönhögen blir allt märkligare. När kulturorganet var där 12 oktober jobbades med att dela den vattenfyllda delen av bassängen. En kommunanställd berättade att dammen läckte och hur tätningsjobbet skulle läggas upp. Vattnet vid läckan skulle pumpas över till den andra delen av bassängen. När den läckande delen av bassängen var helt torr skulle man limma ny bottenduk i den – och på så sätt täta läckan.
Vid direkt fråga svarade kommunen den 14 oktober: ”Runt vallarna finns inget som tyder på att något läckage har skett.”
Vid nya frågor svarade kommunen den 18 oktober: ”Vi har nu fått kännedom om att det har gått hål på duken i botten av dammen. Hålen är nu lagade.”
I dag den 22 oktober är båda halvorna fortfarande vattenfyllda. Hur har man då kunnat limma ny duk i botten på den läckande delen?
I går 25 oktober svarade kommunen genom Daniel Jonsson, Gatu- och serviceavdelningen.
”Duken är lagad efter att dammen delats av med tillfällig vall för att pumpa vatten från ena sidan till andra. När lagningen var klar öppnades den tillfälliga vallen i igen. Att vattennivån är oförändrad tyder på att det är tätt._ _ _Den delen av dammen där lagning skett torrlades under en förmiddag och sedan släpptes vattnet på igen när lagningen var klar.”
I förrgår stannade världen. Vi går mot katastrof, sa FN. Alla måste göra allt för att rädda jorden. I dag är allt som vanligt igen. Den klimatmedvetne Tjabo, kung av Sverige, leder Svenska kungsrallyt 21 augusti. Drygt 115 fordon hjälps åt att spy ut undergångsgas under det öländska nöjesåkandet. Det är ju så roligt att köra bil!
Gud ske lov att FN:s undergångsteorier bara var falskt alarm!
Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.
– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.
I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.
Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.
– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.
Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:
– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!
Är det något uttryck kulturorganet ogillar är det begreppet vi måste dra åt samma håll – en skymf mot människans förmåga att tänka fritt. I dag är dessutom de flesta tankar och politiska budskap invävda i mediernas trendskapanden. Få människor som tycker och tänker utanför boxen släpps in i den debatt som borde finnas men inte finns. En nyanserad debatt blir allt mer en svart-vit ickedebatt; läger ställs mot läger. På mediaspråk kallas denna utveckling polarisering. Den har på senare tid kryddats med drag av religiös fanatism. Tycker du inte som de rättrogna hamnar du i helvetet.
Här har medierna ett stort ansvar. Det duger inte att ställa två läger mot varandra för att uppnå ”medial rättvisa”. Det krävs en passion för att söka sanningen. Det finns alltid påståenden som är sannare än andra, och det är mediernas förbannade plikt att söka dem, ju sannare desto bättre.
En som tänker fritt – och står för det – är forskaren Björn Gillberg. Se hans Youtubeinlägg om klimatkrisen, där han drar paralleller mellan dagens undergångsmaffia och dikten Den stora kometen av Nils Ferlin – till religiösa undertoner.
Svenska politiker sover gott, men EU har vaknat en sekund i tolv. Jäklar, Östersjön håller på att kola! Trålrovfisket tar allt snabbare död på all fisk. Strömmingen jagas nu inte bara långt ut till havs utan även nära land. Allt ska upp, alla arter! Ta upp och mal ner! Odlingarna i Norge måste ha foder till sina sjukliga laxar! Kycklinguppfödarna vill ha foder till sina sjukliga broilrar. Ta upp allt som rör sej! Skit i konsekvenserna. Dom får andra ta.
När strömmingen dör ut, dör andra arter med dem. Gäddan har nästan försvunnit, sälarna måste ta annan fisk än strömming. Nu tar de även plattfisk, berättar fiskare. Dominobrickorna faller, en efter en…
Kyrkhamn på Ölands södra udde var redan under medeltiden ett känt centrum för sillfiske. Här jobbade upp mot tusen fiskare samtidigt. När jag nu cyklar förbi denna plats har den blivit en symbolisk begravningsplats för Östersjön. Korset är rest, kreaturen stirrar frågande in i en framtid ingen känner…
Våra hav dör. På debattsidan i dagens Barometern kräver fyra lokala moderater att vi stoppar supertrålarna. Skribenterna syftar på de ”flytande fiskdammsugare” som ligger runt våra kuster åtta månader om året och tar upp allt levande som hamnar i trålen. Denna fiskmassa, främst sill, processas i Danmark och används som foder vid laxuppfödning i Norge.
Här lämnar jag debattartikeln, som jag menar är befogad men alldeles för snäll. Läget är mycket värre än den bild kvartetten målar upp. Jag seglade runt norska laxodlingar redan på 1980-talet och slogs av stanken. Senare läste jag om hur de förpestar vattnet, bottnarna – och laxarna! I dag finns hur många berättelser som helst om detta storindustriella elände. Vid samtal med ansvarig på Havs- och vattenmyndigheten får jag svaret att ”läget är för jäkligt men vi kan inget göra, EU bestämmer allt”. Lokala fiskare berättar att tjugo sillgarn bara för några decennier sen kunde fylla hela fartyget med firre. I dag ryms fångsten från samma nät i en ICA-kasse.
Orsak och verkan tar sig i dag de märkligaste uttryck. Jag minns hur jag som tjuvfiskande tonåring jagades av skogvaktare och tillsyningsmän i Stockholms skärgård (de hann aldrig ifatt mig). Det ouppklarade brottet var oftast ”en gädda och några abborrar lagom stora för stekpannan”. I dag skyller man ofta fisktomma vatten på sportfiskare medan de flytande fiskdammsugarna tar upp tusentals och åter tusentals ton fisk nära våra kuster, åtta månader om året, år efter år efter år. Det är makabert. Regeringen sover gott och djupt under EU-förhandlingarna om fiskekvoterna.
Läget är förfärligt. Haven dammsugs framför våra ögon. Äcklig och sjuk norsk lax föds upp med – sista? – fisken från våra vatten, processad i Danmark. Köp en vildfångad lax från Stilla havet och jämför smaken med den Norgeodlade. Det är som att jämföra årgångsvin med avslagen pilsner.
Plastskräp dominerar alltså. Bland skräpet finns plastflaskor, plastdunkar, plastskor, plasttuber, plastpåsar. Vissa av dessa soltorkar, blir spröda och pulvriseras, blir mikroplast. Detta pulver blir i det närmaste omöjligt att sanera. Det dras i stället åter ut i havet där fiskyngel och andra smådjur ser det som foder – och därför dör. Många större djur dör också av plastavfall, både fåglar och däggdjur. Tag även en titt på denna annons så förstår du att läget är alarmerande. Vi får aldrig börja se nedskräpningens konsekvenser som något naturligt.
Ylva Lönnbom tar upp en överraskande detalj bland all bråte: Stora trassel av ballongsnören. – Jag hittade hundratals såna, ofta med rester av en ballong kvar, många gånger med firmanamn och logga – och nästan uteslutande från Polen och Tyskland.
– I starkt solljus smälter ballongerna ibland fast på stenar, nästan omöjliga att få bort. Och snörena fastnar i strändernas växter och gräs. Förbjud oskicket att släppa upp hela moln av ballonger vid olika evenemang! säger Ylva Lönnbom.
Att tvätta bilen är inget för mig. Det blir sällan av. Senast hände det för ”flera månader sen”. Häromdagen råkade jag – av okänd anledning – titta på bilens främre nummerplåt. Den var skinande ren. Inte en insekt satt där. Annat var det förr i världen. Då krävdes titt som tätt rengöring av både nummerplåt och vindruta med speciella ”insektssvampar”.
Claes Elinder i Grönhögen har tröttnat på kommunens vanskötsel av södra Öland. Därför har han skrivit en bok med den uppfordrande titeln Rädda Sydöland! Runt midsommar delar han ut den gratis till boende på södra Öland – och till politikerna i Mörbylånga kommun.
– Min förhoppning är att det äntligen ska hända nåt. Tillåts dagens utveckling fortsätta – med politikernas goda minne – rasar snart Sydöland ihop som ett korthus. Här nere i söder har vi alla förutsättningar för en strålande framtid men ingenting görs. Kommunen har inte gjort nåt på 50 år.
– Nu eller aldrig är det dags! säger Claes Elinder.
PS. Med anledning av bokens publicering hålls presskonferens i Medborgarhuset i Grönhögen på onsdag 17 juni. Klockslag är ännu inte bestämt.
Jag vet inte om det beror på mitt inlägg Dagens Sune 04 eller på coronaeländet, men faktum är att gräsklippningsmaffian verkar ha taggat ned sig några snäpp. Det bullrar mindre i trädgårdar och parker. Somliga tycks ha insett att en gräsmatta kan avnjutas till annat än klippning så snart den blivit en halv centimeter hög.
Varifrån kommer denna perversa tuktan av allt som växer? Är det engelsmännens trädgårdsdiktatur som spridit sig över världen och gjort åkgräsklipparen till den nya statusleksaken för förvuxna pojkar?
Vårt bostadsbolag, Mörbylånga Bostads AB, ska ha en eloge för att låta de gröna mattorna växa. Och som de växer! Fastän det är torrt som i Sahara är gräsmattorna som botaniska museer. Vilken artrikedom! Vilken skönhet!
Bilderna nedan visar växtkraften i en ordinär öländsk gräsmatta som fått chansen att växa några veckor utan ”ideligen halshuggning”. Vilken underbar kick denna gräsmatta blir för allt levande.
Orkade du se filmen med Björn Gillberg? Om du tyckte som jag – att detta med ett fossilfritt liv verkar hopplöst svårt – kan du se nästa film, denna. Nu blir det ännu svårare.
Om Björn har rätt är läget i Sverige i dag förfärligt. Sverige säljs ut medan politikerna drömmer.
Vem ljuger, vem skönmålar och vem har rätt? Och hur i helsicke ska det gå?
Nu ska alla köra elbil. Staten har subventionerat elcykeln. Kärnkraften är onödig. Vindkraft är fint. För några år sen skulle vi köra på etanol. Nu gäller el eller biogas – eller till och med vätgas. Men allt ska tillverkas och all tillverkning genererar koldioxidutsläpp. Vart vi än vänder oss har vi ändan bak.
Minns du Björn Gillberg, miljödebattören som 1971 demonstrerade i TV hur man kunde tvätta kläder i Prädd, ett gräddersättningsmedel.
Har du 20 minuter över och är intresserad av vilka bränslen vi bör köra på i stället för bensin bör du titta på Björn i denna film. När du har gjort det förstår du ingenting. Absolut ingenting!
Kulturorganets råd står fast: Framtidens bränsle är byxgas!
Hur mycket självberöm våra svenska politiker än öser över sitt arbete mot utsläppen av koldioxid kommer vi inte ifrån sanningen: Att de fortfarande ökar!
Jag har tidigare påstått att kampen för att hålla nere värmeökningen under 1,5 grad är förlorad. Det går inte att föra en så pass restriktiv, kostsam, hård och ”tråkig” politik så att nivåerna sjunker – i en demokrati! Så snart uppoffringarna blir för stora röstas ”hårda” partier bort. Alla grupper som drabbas av hårdare krav slår bakut. Varför ska just vi plågas av en massa restriktioner och förbud när X och Y släpper ut tusen gånger mer skit än vi!?
Ett exempel från en liten sluten del av världen: F1-cirkusen. I Östra Småland säger föraren Max Verstappen så här om sin avgasrykande och miljöförstörande sport:
– Jag vet att klimatet är väldigt viktigt. Men formel 1 har funnits länge och jag tycker inte att vi ska överreagera. Gå vidare bara. Gillar du det inte, titta inte.
alvarsamt2 