Orkade du se filmen med Björn Gillberg? Om du tyckte som jag – att detta med ett fossilfritt liv verkar hopplöst svårt – kan du se nästa film, denna. Nu blir det ännu svårare.
Om Björn har rätt är läget i Sverige i dag förfärligt. Sverige säljs ut medan politikerna drömmer.
Vem ljuger, vem skönmålar och vem har rätt? Och hur i helsicke ska det gå?
Mörbylånga kommun ska vid nyår brassa av ett tio minuter långt fyrverkeri, skriver Barometern. Det rimmar illa med kommunens påstådda miljömedvetenhet. Fyrverkeripjäser innehåller som bekant en hel del kemi, exempelvis tungmetaller.
Framsynta kommuner har lagt de pyrotekniska barnsligheterna på hyllan för att kanske minimera antal händer och ögon som varje år går upp i rök.
Och vad kostar det pyrotekniska kalaset? Kulturorganet återkommer med svaret…
Hur mycket självberöm våra svenska politiker än öser över sitt arbete mot utsläppen av koldioxid kommer vi inte ifrån sanningen: Att de fortfarande ökar!
Jag har tidigare påstått att kampen för att hålla nere värmeökningen under 1,5 grad är förlorad. Det går inte att föra en så pass restriktiv, kostsam, hård och ”tråkig” politik så att nivåerna sjunker – i en demokrati! Så snart uppoffringarna blir för stora röstas ”hårda” partier bort. Alla grupper som drabbas av hårdare krav slår bakut. Varför ska just vi plågas av en massa restriktioner och förbud när X och Y släpper ut tusen gånger mer skit än vi!?
Ett exempel från en liten sluten del av världen: F1-cirkusen. I Östra Småland säger föraren Max Verstappen så här om sin avgasrykande och miljöförstörande sport:
– Jag vet att klimatet är väldigt viktigt. Men formel 1 har funnits länge och jag tycker inte att vi ska överreagera. Gå vidare bara. Gillar du det inte, titta inte.
Så lär även strutsen göra.
Träd väster om nya vattenverket i Södra Möckleby. Mängder av träd dör på Öland. Almarna tvinar bort i almsjuka, askarna i askskottsjukan. Men även andra träd mår dåligt eller har dött av torkan och värmeböljan sommaren 2018.
Skarven finns i många tusental i Ottenby, Grönhögen, Albrunna och vidare norrut. I Degerhamns hamn har de lagt rabarber på den avspärrade delen av norra pirarmen. Bilden visar reven väster om fyrplatsen vid södra udden. Fiskare jag frågar är förbannade på fiskeförbud och fiskebegränsningar. Dom vill fiska! I samma andetag säger somliga av dem att bottnarna är döda och att det inte finns nån fisk. Skarven och sälen har ätit upp den.
Skarven ökar lavinartat. Förra året var de 70 000 i vårt län, i år är de säkert många fler. Varje skarv äter 0,5 kg fisk per dag. Det gör 35 ton per dag (en fullastad långtradare med släp).
Jag tänker… Hur kan skarven sätta i sig 35 ton firre om det inte finns nån fisk? Handlar de på ICA? Och hur kan fiskare vilja fiska i fisktomma vatten?
En av flera möjliga förklaringar är sorglig. Du kan läsa den här.
Ibland kan bara några få rader få tillvarons filmremsa att tugga till och stanna…
Kulturorganet har tidigare ifrågasatt möjligheterna att rå på miljöförstöringen i en demokrati.
Den amerikanske författaren Jonathan Franzen är lika pessimistisk. På vilka grunder vet jag tyvärr inte – ännu. Biblioteket nästa!
David Attenborough berättade sakligt om den mörka framtid som väntar oss. Han gjorde det i gårdagens teveprogram Klimatkrisen. Vi har tio år på oss, var andemeningen. Sen är det kört om inte… Men trots allt som görs ökar de farliga utsläppen – även i Sverige.
Tyvärr anser jag det omöjligt att vända klimatförändringarna åt det positiva hållet – i en demokrati! Så snart ett parti känner sig nödgat att ta i med hårdhandskarna kommer det att bli bortröstat. Ponera att läget i dag är så allvarligt att ett parti – med vetenskapens fakta i ryggen – föreslår att all privat bilkörning förbjuds. Hur många röster skulle detta parti få i nästa val?
Hur många röster skulle det parti få som förbjuder nöjesflygresor till Thailand? Hur många röster får det parti som skulle våga förbjuda weekendflygshoppingresor till Paris och Berlin? Hur många röster får det parti som kräver att all mat ska ätas upp i stället för att kastas, att alla överflödskläder och skor måste säljas och användas i stället för att skäras i bitar eller eldas upp av fabrikanterna?
Inte många. Alla intressekategorier skulle känna sig trampade på tårna. Vi lever ju för fan i en demokrati och måste få göra precis vad vi vill! Sätt gärna dit de stora miljöbovarna, men ge dig för fan inte på oss!
”Oss” i sammanhanget kan vara alla som flyger utomlands och i jobbet och för nöjes skull, alla som sysslar med svartröksutsläppande traktorpulling (se dagens Östran med bildrubben: ”Ibland fylldes himlen med svart rök när traktorerna körde.”), alla som sätter sprätt på tusen liter diesel under båtsemestern, alla som åker vattenskidor, vatten- och snöskoter. Det kan också vara de som fullständigt ignorerar det faktum att de jeans de vill ha förstör tusen eller tiotusen liter vatten. Det kan vara de som plundrar fågelbon på rara ägg och jagar utdöende djur till privata samlingar – trots att de vet att detta rubbar den ekologiska balansen – som är ett måste även för människans fortlevnad.
Vi lever väl för fan i en demokrati och får göra och köpa vad vi vill!
Får vi?
Paris noterar 42,6 grader i dag. Det lär vara den högsta temperatur som någonsin uppmätts där.
Och här på västra Öland driver just nu fält efter fält med blommande alger in mot land. På håll kan det vara vackert, på nära håll känns något fel. Eller vad sägs om bildernas berättelse om stranden nedom Albrunna?
Hur långt kan vår överkonsumtion drivas? Hur galen kan världen bli innan den faller ihop som en bulle utan jäst?
Min fru beställde två små askar tuggtobak på nätet. Askarna är fem centimeter långa, tre breda. De två askarna kom i nedanstående jättelåda, rymmande 7,2 liter.
De två beställda askarna med tuggtobak framför emballaget om 7,2 liter. Paketet skulle rymma 360 askar och var så stort att det inte gick ned i brevlådan. Min fru fick hämta det i affären. 360 askar! Jag skriver alltmer för hand – med reservoarpenna. Häromdagen beställde jag ytterligare en plus 50 milliliter bläck och en så kallad converter. Gissa om jag blev förvånad då jag såg hur brevbäraren med olika avancerade gymnastiska rörelser lyckades få ned paketet i brevlådan. Du ser det nedtill.
En penna, 50 milliliter bläck och en converter kom i låda rymmande 9,4 liter! Hur många tusen pennor paketet skulle rymma övergår min räknedosas kapacitet, men jag räknade ut att om lådan skulle fyllas med endast bläck skulle den rymma innehållet i 1 880 bläckflaskor av den typ du ser på bilden. 1 880 flaskor bläck!Exemplen ovan tarvar svar om hur tokiga vi kan bli. Varför skicka en pryl i låda som skulle rymma flera hundra? Finns inte lådor i olika storlekar? Vet inte e-handeln att det finns nåt som heter ”påsar”? Eller är detta ”elefantiasisprojekt” ett samarbete mellan webbsäljande företag och PostNord för att dra in maximalt med klöver, utan nån som helst hänsyn taget till fraktvolymer, fraktavgaser och mängder av annan negativ miljöpåverkan?
Vansinnet hittar sina rätta proportion om vi skalar upp överkapacitetseländet med tuggtobaken till en bils storlek: Låt säga att en japan vill köpa en fem meter lång Volvo. Den ska skickas i container till Japan. Containern skulle då bli 50 meter lång, 30 meter bred och 20 meter hög.
En sprillans ny Volvo i container klar att skeppas till kund i Japan. Vad skulle tullen säga? Vad skulle stuvarbasen och kaptenen på det enorma fartyget säga om detta lågintensiva utnyttjande av begreppet lastkapacitet?
En liten äsping. Jag har sett många både bruna/brunröda och silverfärgade/svarta huggormar i vår. Det är trevligt. Ingen huggorm vill dig illa – om den inte retas eller blir trampad på. Jag har också sett flera mycket små vanliga snokar. Inte att rekommendera: Om du lyfter en huggorm eller en vanlig snok i stjärten orkar den inte upp med huvudet till dina fingrar. Om den gör det är den ingen huggorm, ingen vanlig snok. Då är den en hasselsnok, vår muskelstarkaste orm. Den är tyvärr sällsynt och tas ofta felaktigt för huggorm. Bra sida om hur du bör agera vid huggormsbett.Miljöförändringarna är reella. Bara en Trump kan förneka dem. Vårens iakttagelser är både positiva och negativa.
De positiva först: Det finns gott om både huggorm och vanlig snok, nästan alla födda förra året och i år. Hare och rådjur finns i överflöd. Färre mördarsniglar än förra året.
Negativt: Jag har bara sett en enda räv och bara två humlor under hundratals mil på cykeln. Bin är aningen mer frekventa, men är extremt mycket färre än tidigare år. Mycket få fjärilar, förutom enorma mängder invasiva tistelfjärilar.
Plus och minus. Miljön förändras snabbt, vissa arter dör, andra växer till. Ingen kan förutspå framtiden. Den är verkligen oviss.
Den jobbiga tanken slår mig: Kan en begränsning av avgasutsläpp genomföras i en demokrati?
Tillåt mig tvivla. Så snart ett parti skulle kräva nödvändiga men frihetshämmande begränsningar i människors liv skulle det tappa röster – och därmed makt. Det såg vi nyligen i svenska EU-valet.
Sverige är ett litet land. Här ryms bara en fråga åt gången. Just nu skärskådas flygets utsläpp. Flygskam råder. Om ett halvår är det kanske sjöfarten som nagelfars, medan flygets utsläpp då har försvunnit in i historiens bleka avgasdimma.
Dubbelmoralen är påtaglig. Vi protesterar mot Preems utbyggnadsplaner för raffinaderiet i Lysekil. Samtidigt demonstrerar vi mot den dyra bensinen. Politikernas dubbelmoral är gigantisk. Makten vill minska flygandet men säger ja till utbyggnad av Arlanda – för att flyget ska kunna växa. Känns inställningen igen: ”Kom inte och kritisera våra små utsläpp, gå på dom stora bovarna i stället!”
Tidningars ledarsidor handlar ofta om nödvändiga insatser mot avgasutsläpp, men utan skam slår samma tidningar upp varenda bensinslukande cruising, varenda veteranbilsträff, varenda V8-träff med amerikanare, varenda veteranmoppetur. Östrans rubbe i dag ger till och med ett sentimentalt anslag om gamla goda avgastider: Gamla moppar och blå rök på Unionsrallyt
Det är lätt att kräva att andra länder ska minska avgasutsläppen. Det är lätt att kräva att ”dom andra” ska minska avgasutsläppen. Det är lätt att kräva kraftfulla åtgärder av industrin, flyget, fartygstrafiken, USA, Kina – bara de inte begränsar min frihet.
Kanske bör medierna, forskarna och politikerna även intressera sig för utsläpp från flera slags fordon och andra jippotyper, exempelvis: snöskotrar, vattenskotrar, motorbåtar, speedway- och motorcyklar, traktorpullingevenemang, motocross- och endurotävlingar, racerbilar, racerbåtar, alla slags bil- och båtrallyn, gräsklippning, trimmerkörning, mopeder, bensindrivna generatorer och pumpar, nöjesåkning i bil, båt, flyg, mc, semesterflygningar, mötesflygningar, nöjesflygningar, den svavelosande sjöfarten med bland annat kryssningsfartyg som ligger med motorerna igång under hela hamntiden, exempelvis i Kalmar, med mera med flera med mera med flera…
För att hårdra problemet: En skåning kan säkert acceptera ett förbud mot nöjesåkning med snöskoter. Men vad skulle hen säga om ett totalförbud mot bensindrivna gräsklippare, trimrar, motorsågar?
Frågan återkommer: Kan nödvändig begränsning av avgasutsläpp genomföras i en demokrati?
Tillåt mig tvivla.
By the way, i morrn flyger jag till Thailand. Jag måste bort från den här ankdammen en tid…
En av Sveriges vackraste alléer kapas nu ned till ved. Den tidigare så stolta trädparaden sträcker sig från Albrunna i söder till nedfarten till Södra bruket i norr. Men varför lämna kvar högstubbar? De blir med åren vita och ger ett kusligt och ödelagt intryck. I kulturorganets enkät var nästan alla röstande emot sådana. Kolla siffrorna här.
Foto 4 april i år. Vattnet rinner på sina ställen över bräddarna på kanalen vid Solberga. Det porlar och brusar.
Foto 1 augusti i år av samma motiv som ovan. Ett normalår borde det åtminstone finnas något så när med vatten här och nu.
Sådana här sprickbottnar brukar man mest se i reportage från torkans Afrika. De kommer sannolikt att successivt bli vanligare på Öland.
