Då var det 25 juli 2019
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: miljöförändring
Hopplöst men hoppfullt
Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.
– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.
I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.
Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.
– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.
Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:
– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!
Ja, kulturorganet håller med. Tänk om…
Sune Flisa
chefredaktör
Den stora kometen
Är det något uttryck kulturorganet ogillar är det begreppet vi måste dra åt samma håll – en skymf mot människans förmåga att tänka fritt. I dag är dessutom de flesta tankar och politiska budskap invävda i mediernas trendskapanden. Få människor som tycker och tänker utanför boxen släpps in i den debatt som borde finnas men inte finns. En nyanserad debatt blir allt mer en svart-vit ickedebatt; läger ställs mot läger. På mediaspråk kallas denna utveckling polarisering. Den har på senare tid kryddats med drag av religiös fanatism. Tycker du inte som de rättrogna hamnar du i helvetet.
Här har medierna ett stort ansvar. Det duger inte att ställa två läger mot varandra för att uppnå ”medial rättvisa”. Det krävs en passion för att söka sanningen. Det finns alltid påståenden som är sannare än andra, och det är mediernas förbannade plikt att söka dem, ju sannare desto bättre.
En som tänker fritt – och står för det – är forskaren Björn Gillberg. Se hans Youtubeinlägg om klimatkrisen, där han drar paralleller mellan dagens undergångsmaffia och dikten Den stora kometen av Nils Ferlin – till religiösa undertoner.
Östersjöbegravning i Kyrkhamn
Svenska politiker sover gott, men EU har vaknat en sekund i tolv. Jäklar, Östersjön håller på att kola! Trålrovfisket tar allt snabbare död på all fisk. Strömmingen jagas nu inte bara långt ut till havs utan även nära land. Allt ska upp, alla arter! Ta upp och mal ner! Odlingarna i Norge måste ha foder till sina sjukliga laxar! Kycklinguppfödarna vill ha foder till sina sjukliga broilrar. Ta upp allt som rör sej! Skit i konsekvenserna. Dom får andra ta.
När strömmingen dör ut, dör andra arter med dem. Gäddan har nästan försvunnit, sälarna måste ta annan fisk än strömming. Nu tar de även plattfisk, berättar fiskare. Dominobrickorna faller, en efter en…
Kyrkhamn på Ölands södra udde var redan under medeltiden ett känt centrum för sillfiske. Här jobbade upp mot tusen fiskare samtidigt. När jag nu cyklar förbi denna plats har den blivit en symbolisk begravningsplats för Östersjön. Korset är rest, kreaturen stirrar frågande in i en framtid ingen känner…
Solen går ned över fisktomma vatten
Våra hav dör. På debattsidan i dagens Barometern kräver fyra lokala moderater att vi stoppar supertrålarna. Skribenterna syftar på de ”flytande fiskdammsugare” som ligger runt våra kuster åtta månader om året och tar upp allt levande som hamnar i trålen. Denna fiskmassa, främst sill, processas i Danmark och används som foder vid laxuppfödning i Norge.
Här lämnar jag debattartikeln, som jag menar är befogad men alldeles för snäll. Läget är mycket värre än den bild kvartetten målar upp. Jag seglade runt norska laxodlingar redan på 1980-talet och slogs av stanken. Senare läste jag om hur de förpestar vattnet, bottnarna – och laxarna! I dag finns hur många berättelser som helst om detta storindustriella elände. Vid samtal med ansvarig på Havs- och vattenmyndigheten får jag svaret att ”läget är för jäkligt men vi kan inget göra, EU bestämmer allt”. Lokala fiskare berättar att tjugo sillgarn bara för några decennier sen kunde fylla hela fartyget med firre. I dag ryms fångsten från samma nät i en ICA-kasse.
Orsak och verkan tar sig i dag de märkligaste uttryck. Jag minns hur jag som tjuvfiskande tonåring jagades av skogvaktare och tillsyningsmän i Stockholms skärgård (de hann aldrig ifatt mig). Det ouppklarade brottet var oftast ”en gädda och några abborrar lagom stora för stekpannan”. I dag skyller man ofta fisktomma vatten på sportfiskare medan de flytande fiskdammsugarna tar upp tusentals och åter tusentals ton fisk nära våra kuster, åtta månader om året, år efter år efter år. Det är makabert. Regeringen sover gott och djupt under EU-förhandlingarna om fiskekvoterna.
Läget är förfärligt. Haven dammsugs framför våra ögon. Äcklig och sjuk norsk lax föds upp med – sista? – fisken från våra vatten, processad i Danmark. Köp en vildfångad lax från Stilla havet och jämför smaken med den Norgeodlade. Det är som att jämföra årgångsvin med avslagen pilsner.
Tankar om mänsklighetens eventuella framtid
Som du kanske har sett i filmen om Ylva Lönnboms skräpplockning utmed stranden nedanför Albrunna blev fångsten nio proppfulla säckar på en sträcka av 550 meter. När Ylva brutit sönder frigolitblock och annan större bråte blev det sorterade resultatet 13 säckar. Nio av dessa innehöll plastavfall. Plasten är alltså fortfarande vår värsta miljöbov, rent visuellt. Hur summan av allt skräp påverkar våra hav rent kemiskt och biologiskt vågar man knappt tänka på…
Plastskräp dominerar alltså. Bland skräpet finns plastflaskor, plastdunkar, plastskor, plasttuber, plastpåsar. Vissa av dessa soltorkar, blir spröda och pulvriseras, blir mikroplast. Detta pulver blir i det närmaste omöjligt att sanera. Det dras i stället åter ut i havet där fiskyngel och andra smådjur ser det som foder – och därför dör. Många större djur dör också av plastavfall, både fåglar och däggdjur. Tag även en titt på denna annons så förstår du att läget är alarmerande. Vi får aldrig börja se nedskräpningens konsekvenser som något naturligt.
Ylva Lönnbom tar upp en överraskande detalj bland all bråte: Stora trassel av ballongsnören.
– Jag hittade hundratals såna, ofta med rester av en ballong kvar, många gånger med firmanamn och logga – och nästan uteslutande från Polen och Tyskland.
– I starkt solljus smälter ballongerna ibland fast på stenar, nästan omöjliga att få bort. Och snörena fastnar i strändernas växter och gräs. Förbjud oskicket att släppa upp hela moln av ballonger vid olika evenemang! säger Ylva Lönnbom.
Kulturorganet instämmer.
den enes död, den andres död
Att tvätta bilen är inget för mig. Det blir sällan av. Senast hände det för ”flera månader sen”. Häromdagen råkade jag – av okänd anledning – titta på bilens främre nummerplåt. Den var skinande ren. Inte en insekt satt där. Annat var det förr i världen. Då krävdes titt som tätt rengöring av både nummerplåt och vindruta med speciella ”insektssvampar”.
Hmm…
Jag googlade. Och kom ihåg det jag tidigare skrivit om, insektsdöden. Med ramsan katten på råttan och råttan på repet i minne kan den bli fiskarnas och fåglarnas död – och därmed mänsklighetens…
Rädda Sydöland!
Claes Elinder i Grönhögen har tröttnat på kommunens vanskötsel av södra Öland. Därför har han skrivit en bok med den uppfordrande titeln Rädda Sydöland! Runt midsommar delar han ut den gratis till boende på södra Öland – och till politikerna i Mörbylånga kommun.
– Min förhoppning är att det äntligen ska hända nåt. Tillåts dagens utveckling fortsätta – med politikernas goda minne – rasar snart Sydöland ihop som ett korthus. Här nere i söder har vi alla förutsättningar för en strålande framtid men ingenting görs. Kommunen har inte gjort nåt på 50 år.
– Nu eller aldrig är det dags! säger Claes Elinder.
PS. Med anledning av bokens publicering hålls presskonferens i Medborgarhuset i Grönhögen på onsdag 17 juni. Klockslag är ännu inte bestämt.
Dagens Sune 09
Jag vet inte om det beror på mitt inlägg Dagens Sune 04 eller på coronaeländet, men faktum är att gräsklippningsmaffian verkar ha taggat ned sig några snäpp. Det bullrar mindre i trädgårdar och parker. Somliga tycks ha insett att en gräsmatta kan avnjutas till annat än klippning så snart den blivit en halv centimeter hög.
Varifrån kommer denna perversa tuktan av allt som växer? Är det engelsmännens trädgårdsdiktatur som spridit sig över världen och gjort åkgräsklipparen till den nya statusleksaken för förvuxna pojkar?
Vårt bostadsbolag, Mörbylånga Bostads AB, ska ha en eloge för att låta de gröna mattorna växa. Och som de växer! Fastän det är torrt som i Sahara är gräsmattorna som botaniska museer. Vilken artrikedom! Vilken skönhet!
Bilderna nedan visar växtkraften i en ordinär öländsk gräsmatta som fått chansen att växa några veckor utan ”ideligen halshuggning”. Vilken underbar kick denna gräsmatta blir för allt levande.
Sune Flisa
chefredaktör
Det går inte… Eller?
Orkade du se filmen med Björn Gillberg? Om du tyckte som jag – att detta med ett fossilfritt liv verkar hopplöst svårt – kan du se nästa film, denna. Nu blir det ännu svårare.
Om Björn har rätt är läget i Sverige i dag förfärligt. Sverige säljs ut medan politikerna drömmer.
Vem ljuger, vem skönmålar och vem har rätt? Och hur i helsicke ska det gå?
Mörbylånga kommun skjuter skarpt
Mörbylånga kommun ska vid nyår brassa av ett tio minuter långt fyrverkeri, skriver Barometern. Det rimmar illa med kommunens påstådda miljömedvetenhet. Fyrverkeripjäser innehåller som bekant en hel del kemi, exempelvis tungmetaller.
Framsynta kommuner har lagt de pyrotekniska barnsligheterna på hyllan för att kanske minimera antal händer och ögon som varje år går upp i rök.
Och vad kostar det pyrotekniska kalaset? Kulturorganet återkommer med svaret…
demokratins svaga punkt
Hur mycket självberöm våra svenska politiker än öser över sitt arbete mot utsläppen av koldioxid kommer vi inte ifrån sanningen: Att de fortfarande ökar!
Jag har tidigare påstått att kampen för att hålla nere värmeökningen under 1,5 grad är förlorad. Det går inte att föra en så pass restriktiv, kostsam, hård och ”tråkig” politik så att nivåerna sjunker – i en demokrati! Så snart uppoffringarna blir för stora röstas ”hårda” partier bort. Alla grupper som drabbas av hårdare krav slår bakut. Varför ska just vi plågas av en massa restriktioner och förbud när X och Y släpper ut tusen gånger mer skit än vi!?
Ett exempel från en liten sluten del av världen: F1-cirkusen. I Östra Småland säger föraren Max Verstappen så här om sin avgasrykande och miljöförstörande sport:
– Jag vet att klimatet är väldigt viktigt. Men formel 1 har funnits länge och jag tycker inte att vi ska överreagera. Gå vidare bara. Gillar du det inte, titta inte.
Så lär även strutsen göra.
dagens ölandsbild
Träd väster om nya vattenverket i Södra Möckleby. Mängder av träd dör på Öland. Almarna tvinar bort i almsjuka, askarna i askskottsjukan. Men även andra träd mår dåligt eller har dött av torkan och värmeböljan sommaren 2018.
fiske i fisktomma vatten
Skarven finns i många tusental i Ottenby, Grönhögen, Albrunna och vidare norrut. I Degerhamns hamn har de lagt rabarber på den avspärrade delen av norra pirarmen. Bilden visar reven väster om fyrplatsen vid södra udden.
Fiskare jag frågar är förbannade på fiskeförbud och fiskebegränsningar. Dom vill fiska! I samma andetag säger somliga av dem att bottnarna är döda och att det inte finns nån fisk. Skarven och sälen har ätit upp den.
Skarven ökar lavinartat. Förra året var de 70 000 i vårt län, i år är de säkert många fler. Varje skarv äter 0,5 kg fisk per dag. Det gör 35 ton per dag (en fullastad långtradare med släp).
Jag tänker… Hur kan skarven sätta i sig 35 ton firre om det inte finns nån fisk? Handlar de på ICA? Och hur kan fiskare vilja fiska i fisktomma vatten?
En av flera möjliga förklaringar är sorglig. Du kan läsa den här.
loppet är kört – på lång sikt
Ibland kan bara några få rader få tillvarons filmremsa att tugga till och stanna…
Kulturorganet har tidigare ifrågasatt möjligheterna att rå på miljöförstöringen i en demokrati.
Den amerikanske författaren Jonathan Franzen är lika pessimistisk. På vilka grunder vet jag tyvärr inte – ännu. Biblioteket nästa!
– Vi lever väl för fan i en demokrati!
David Attenborough berättade sakligt om den mörka framtid som väntar oss. Han gjorde det i gårdagens teveprogram Klimatkrisen. Vi har tio år på oss, var andemeningen. Sen är det kört om inte… Men trots allt som görs ökar de farliga utsläppen – även i Sverige.
Tyvärr anser jag det omöjligt att vända klimatförändringarna åt det positiva hållet – i en demokrati! Så snart ett parti känner sig nödgat att ta i med hårdhandskarna kommer det att bli bortröstat. Ponera att läget i dag är så allvarligt att ett parti – med vetenskapens fakta i ryggen – föreslår att all privat bilkörning förbjuds. Hur många röster skulle detta parti få i nästa val?
Hur många röster skulle det parti få som förbjuder nöjesflygresor till Thailand? Hur många röster får det parti som skulle våga förbjuda weekendflygshoppingresor till Paris och Berlin? Hur många röster får det parti som kräver att all mat ska ätas upp i stället för att kastas, att alla överflödskläder och skor måste säljas och användas i stället för att skäras i bitar eller eldas upp av fabrikanterna?
Inte många. Alla intressekategorier skulle känna sig trampade på tårna. Vi lever ju för fan i en demokrati och måste få göra precis vad vi vill! Sätt gärna dit de stora miljöbovarna, men ge dig för fan inte på oss!
”Oss” i sammanhanget kan vara alla som flyger utomlands och i jobbet och för nöjes skull, alla som sysslar med svartröksutsläppande traktorpulling (se dagens Östran med bildrubben: ”Ibland fylldes himlen med svart rök när traktorerna körde.”), alla som sätter sprätt på tusen liter diesel under båtsemestern, alla som åker vattenskidor, vatten- och snöskoter. Det kan också vara de som fullständigt ignorerar det faktum att de jeans de vill ha förstör tusen eller tiotusen liter vatten. Det kan vara de som plundrar fågelbon på rara ägg och jagar utdöende djur till privata samlingar – trots att de vet att detta rubbar den ekologiska balansen – som är ett måste även för människans fortlevnad.
Vi lever väl för fan i en demokrati och får göra och köpa vad vi vill!
Får vi?
Allan von Kompost
ledarskribent
algerna anfaller!
Paris noterar 42,6 grader i dag. Det lär vara den högsta temperatur som någonsin uppmätts där.
Och här på västra Öland driver just nu fält efter fält med blommande alger in mot land. På håll kan det vara vackert, på nära håll känns något fel. Eller vad sägs om bildernas berättelse om stranden nedom Albrunna?
pyttesmå varor i jättepaket
Hur långt kan vår överkonsumtion drivas? Hur galen kan världen bli innan den faller ihop som en bulle utan jäst?
Min fru beställde två små askar tuggtobak på nätet. Askarna är fem centimeter långa, tre breda. De två askarna kom i nedanstående jättelåda, rymmande 7,2 liter.
De två beställda askarna med tuggtobak framför emballaget om 7,2 liter. Paketet skulle rymma 360 askar och var så stort att det inte gick ned i brevlådan. Min fru fick hämta det i affären. 360 askar!
Jag skriver alltmer för hand – med reservoarpenna. Häromdagen beställde jag ytterligare en plus 50 milliliter bläck och en så kallad converter. Gissa om jag blev förvånad då jag såg hur brevbäraren med olika avancerade gymnastiska rörelser lyckades få ned paketet i brevlådan. Du ser det nedtill.
En penna, 50 milliliter bläck och en converter kom i låda rymmande 9,4 liter! Hur många tusen pennor paketet skulle rymma övergår min räknedosas kapacitet, men jag räknade ut att om lådan skulle fyllas med endast bläck skulle den rymma innehållet i 1 880 bläckflaskor av den typ du ser på bilden. 1 880 flaskor bläck!
Exemplen ovan tarvar svar om hur tokiga vi kan bli. Varför skicka en pryl i låda som skulle rymma flera hundra? Finns inte lådor i olika storlekar? Vet inte e-handeln att det finns nåt som heter ”påsar”? Eller är detta ”elefantiasisprojekt” ett samarbete mellan webbsäljande företag och PostNord för att dra in maximalt med klöver, utan nån som helst hänsyn taget till fraktvolymer, fraktavgaser och mängder av annan negativ miljöpåverkan?
Vansinnet hittar sina rätta proportion om vi skalar upp överkapacitetseländet med tuggtobaken till en bils storlek: Låt säga att en japan vill köpa en fem meter lång Volvo. Den ska skickas i container till Japan. Containern skulle då bli 50 meter lång, 30 meter bred och 20 meter hög.
En sprillans ny Volvo i container klar att skeppas till kund i Japan. Vad skulle tullen säga? Vad skulle stuvarbasen och kaptenen på det enorma fartyget säga om detta lågintensiva utnyttjande av begreppet lastkapacitet?
+ och –
En liten äsping. Jag har sett många både bruna/brunröda och silverfärgade/svarta huggormar i vår. Det är trevligt. Ingen huggorm vill dig illa – om den inte retas eller blir trampad på. Jag har också sett flera mycket små vanliga snokar. Inte att rekommendera: Om du lyfter en huggorm eller en vanlig snok i stjärten orkar den inte upp med huvudet till dina fingrar. Om den gör det är den ingen huggorm, ingen vanlig snok. Då är den en hasselsnok, vår muskelstarkaste orm. Den är tyvärr sällsynt och tas ofta felaktigt för huggorm. Bra sida om hur du bör agera vid huggormsbett.
Miljöförändringarna är reella. Bara en Trump kan förneka dem. Vårens iakttagelser är både positiva och negativa.
De positiva först: Det finns gott om både huggorm och vanlig snok, nästan alla födda förra året och i år. Hare och rådjur finns i överflöd. Färre mördarsniglar än förra året.
Negativt: Jag har bara sett en enda räv och bara två humlor under hundratals mil på cykeln. Bin är aningen mer frekventa, men är extremt mycket färre än tidigare år. Mycket få fjärilar, förutom enorma mängder invasiva tistelfjärilar.
Plus och minus. Miljön förändras snabbt, vissa arter dör, andra växer till. Ingen kan förutspå framtiden. Den är verkligen oviss.
Gå på dom andra i stället!
Den jobbiga tanken slår mig: Kan en begränsning av avgasutsläpp genomföras i en demokrati?
Tillåt mig tvivla. Så snart ett parti skulle kräva nödvändiga men frihetshämmande begränsningar i människors liv skulle det tappa röster – och därmed makt. Det såg vi nyligen i svenska EU-valet.
Sverige är ett litet land. Här ryms bara en fråga åt gången. Just nu skärskådas flygets utsläpp. Flygskam råder. Om ett halvår är det kanske sjöfarten som nagelfars, medan flygets utsläpp då har försvunnit in i historiens bleka avgasdimma.
Dubbelmoralen är påtaglig. Vi protesterar mot Preems utbyggnadsplaner för raffinaderiet i Lysekil. Samtidigt demonstrerar vi mot den dyra bensinen. Politikernas dubbelmoral är gigantisk. Makten vill minska flygandet men säger ja till utbyggnad av Arlanda – för att flyget ska kunna växa. Känns inställningen igen: ”Kom inte och kritisera våra små utsläpp, gå på dom stora bovarna i stället!”
Tidningars ledarsidor handlar ofta om nödvändiga insatser mot avgasutsläpp, men utan skam slår samma tidningar upp varenda bensinslukande cruising, varenda veteranbilsträff, varenda V8-träff med amerikanare, varenda veteranmoppetur. Östrans rubbe i dag ger till och med ett sentimentalt anslag om gamla goda avgastider: Gamla moppar och blå rök på Unionsrallyt
Det är lätt att kräva att andra länder ska minska avgasutsläppen. Det är lätt att kräva att ”dom andra” ska minska avgasutsläppen. Det är lätt att kräva kraftfulla åtgärder av industrin, flyget, fartygstrafiken, USA, Kina – bara de inte begränsar min frihet.
Kanske bör medierna, forskarna och politikerna även intressera sig för utsläpp från flera slags fordon och andra jippotyper, exempelvis: snöskotrar, vattenskotrar, motorbåtar, speedway- och motorcyklar, traktorpullingevenemang, motocross- och endurotävlingar, racerbilar, racerbåtar, alla slags bil- och båtrallyn, gräsklippning, trimmerkörning, mopeder, bensindrivna generatorer och pumpar, nöjesåkning i bil, båt, flyg, mc, semesterflygningar, mötesflygningar, nöjesflygningar, den svavelosande sjöfarten med bland annat kryssningsfartyg som ligger med motorerna igång under hela hamntiden, exempelvis i Kalmar, med mera med flera med mera med flera…
För att hårdra problemet: En skåning kan säkert acceptera ett förbud mot nöjesåkning med snöskoter. Men vad skulle hen säga om ett totalförbud mot bensindrivna gräsklippare, trimrar, motorsågar?
Frågan återkommer: Kan nödvändig begränsning av avgasutsläpp genomföras i en demokrati?
Tillåt mig tvivla.
By the way, i morrn flyger jag till Thailand. Jag måste bort från den här ankdammen en tid…
nu sätts sågen i almsjuk allé
En av Sveriges vackraste alléer kapas nu ned till ved. Den tidigare så stolta trädparaden sträcker sig från Albrunna i söder till nedfarten till Södra bruket i norr. Men varför lämna kvar högstubbar? De blir med åren vita och ger ett kusligt och ödelagt intryck. I kulturorganets enkät var nästan alla röstande emot sådana. Kolla siffrorna här.
Öland dräneras
Foto 4 april i år. Vattnet rinner på sina ställen över bräddarna på kanalen vid Solberga. Det porlar och brusar.
Foto 1 augusti i år av samma motiv som ovan. Ett normalår borde det åtminstone finnas något så när med vatten här och nu.
Sådana här sprickbottnar brukar man mest se i reportage från torkans Afrika. De kommer sannolikt att successivt bli vanligare på Öland.
