Hur långt kan vår överkonsumtion drivas? Hur galen kan världen bli innan den faller ihop som en bulle utan jäst?
Min fru beställde två små askar tuggtobak på nätet. Askarna är fem centimeter långa, tre breda. De två askarna kom i nedanstående jättelåda, rymmande 7,2 liter.
De två beställda askarna med tuggtobak framför emballaget om 7,2 liter. Paketet skulle rymma 360 askar och var så stort att det inte gick ned i brevlådan. Min fru fick hämta det i affären. 360 askar!
Jag skriver alltmer för hand – med reservoarpenna. Häromdagen beställde jag ytterligare en plus 50 milliliter bläck och en så kallad converter. Gissa om jag blev förvånad då jag såg hur brevbäraren med olika avancerade gymnastiska rörelser lyckades få ned paketet i brevlådan. Du ser det nedtill.
En penna, 50 milliliter bläck och en converter kom i låda rymmande 9,4 liter! Hur många tusen pennor paketet skulle rymma övergår min räknedosas kapacitet, men jag räknade ut att om lådan skulle fyllas med endast bläck skulle den rymma innehållet i 1 880 bläckflaskor av den typ du ser på bilden. 1 880 flaskor bläck!
Exemplen ovan tarvar svar om hur tokiga vi kan bli. Varför skicka en pryl i låda som skulle rymma flera hundra? Finns inte lådor i olika storlekar? Vet inte e-handeln att det finns nåt som heter ”påsar”? Eller är detta ”elefantiasisprojekt” ett samarbete mellan webbsäljande företag och PostNord för att dra in maximalt med klöver, utan nån som helst hänsyn taget till fraktvolymer, fraktavgaser och mängder av annan negativ miljöpåverkan?
Vansinnet hittar sina rätta proportion om vi skalar upp överkapacitetseländet med tuggtobaken till en bils storlek: Låt säga att en japan vill köpa en fem meter lång Volvo. Den ska skickas i container till Japan. Containern skulle då bli 50 meter lång, 30 meter bred och 20 meter hög.
En sprillans ny Volvo i container klar att skeppas till kund i Japan. Vad skulle tullen säga? Vad skulle stuvarbasen och kaptenen på det enorma fartyget säga om detta lågintensiva utnyttjande av begreppet lastkapacitet?
