Tänk nytt! Förvilda! Rufsa till!

Allt fler inser att välstädade ständigt gräsklippta trädgårdar utarmar naturens mångfald. Dessutom är de tråkiga för ögat och själen.

– Låt det vara lite rufsigt!, säger Lotta Fabricius Kristiansen, forskningsassistent hos SLU Råd, i onsdagens SvD.

Hon tipsar om att dra ned på gräsklippningen och släppa in det vilda. Bäst är att jobba mot mångfald och blomning över lång tid, från tidig vår till sen höst.

Man kan lägga ut stubbar i trädgården för bina att bygga bon i. Man kan samla frön från lokala växter och låta dem gro i egna planteringar. Lokala växter stöttar nämligen lokala insekter och andra nyttodjur.

Vi vet att många inköpta växter inte alltid ger den lokala insektspopulationen en skjuts i rätt riktning. I det sammanhanget kan vi släppa en sensation: Den av många så oönskade maskrosen är kanske den bästa växten för insekterna. Den är dessutom livskraftig och vacker. Vad mer begära? Människan måste ställa om sitt egoperspektiv och inse att svikande mångfald skapar växande problem även för allt levande. Den krympande mångfalden kan på lång sikt till och med bli vår död.

Vår ”gräsrondell”, alltså det oklippta området i vår ökenliknande gräsmatta. I rondellen frodas mängder av blommor, gräs och mossor. De drar till sig insekter, fjärilar och fåglar. I de omgivande ständigt klippta gräsmattorna runt rondellen finns inget liv alls. Där kunde Mörbylånga Bostads AB lika gärna ha lagt grön asfalt. Då slapp de ett enormt antal arbetstimmar och bensin och klippmaskiner för miljoner. Vi skulle också slippa förpestande avgaser. För de pengarna kunde man sänka hyrorna.

Kulturorganet har i många inlägg agerat mot den förödande gräsklippningshysterin. Vi har i medborgarförslag till kommunen föreslagit en kraftig minskning av den kommunala gräsklippningen för att förbättra den biologiska mångfalden och minimera bensinförbrukningen/avgasutsläppen. Vi räknar inte med nån respons. Många kommuner är som spårvagnar. Man följer en utlagd räls; allt ska vara som det alltid har varit. Först när mänskligt feltänk slår mot plånboken brukar man agera.

I mina trädgårdsplaner ingår att röja undan en del stockrosor för att så in lokala vilda blommor. Redan nu i månadsskiftet juni-juli kan man plocka frön från tidiga arter. På bilden ser vi frön tagna utmed cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen. De får nu torka för att sås i vår för att sommaren 2023 överraska som otuktade vildar i rabatter och gräsmattor…

En svårbotad sjukdom

Svensken lider av gräsklippningsneuros, en kronisk sjuka. Så snart en gräsmatta vuxit en millimeter måste dödsbringaren fram. Här ska klippas! Gräsklipparen dränker miljön med avgaser och buller, dödar tusentals insekter och torkar ut jorden, gör den fattig. Den drabbade sätter gräsets höjd före all annan hänsyn! Varför dessa människor har gräsmatta kan förvåna. Det vore enklare med grön asfalt.

Mörbylånga Bostadsbolag har förstått problematiken. De sa genast ja när jag föreslog att lämna delar av vår gräsmatta oklippt. Det hedrar bolaget som sägs ha planer på att ytterligare utveckla idén om ”begränsad gräsklippning”.

Nedan ser du vår gräsmatta med oklippt cirkel i mitten. I den frodas mängder av växter som annars aldrig får en chans till ett blommande liv. I cirkeln finns dessutom massor av larver, skalbaggar, flugor, maskar, bin, fjärilar och humlor. Gräsmattan utanför cirkeln är halvdöd, svedd, kruttorr. Den kämpar för sitt liv. I cirkeln däremot frodas livet. I den växer och utvecklas allt.

Det bruna fatet i cirkelns ovansida är ett egendrejat fågelbad. Där dricker alla sorters småfåglar samt kajor och skator. Fåglar som brukar kombinera dryck med långvariga bad är duvor, koltrastar och starar.

För många år sen besökte vi paret som verkligen förstod farorna med den kroniska och extremt smittsamma gräsklippningsneurosen (Grassosus Neurosus Forte). Se deras trädgård här.

Ett annat exempel är denne tänkande gräsklippare i Grönhögen.

Våtmark

Dammen i Gräsgård är enligt skylt ingen bevattningsdamm, utan en av Länsstyrelsen anlagd våtmark.

Nära ögat

Minns du hur en av våra reportrar riskerade livet under en inspektion av Kastlösa deponi dit de giftiga muddermassorna i Grönhögen ska forslas för slutförvaring?

Här är hela hans skrämmande upplevelse i en fullängdsvideo. Hade han missat den helt dominerande detaljen hade slutet kunnat bli definitivt. Nu räddade en ”tillsvidarestöld” hans liv…

Tittare med dåliga nerver ser denna rulle på egen risk.

Att ge upp och dra – eventuell – lärdom av det

Jag fick ett infall och mejlade till Länsstyrelsen på Gotland. Jag frågade hur det gått med bekämpningen av almsjukan där. Svaret kom snabbt. Det har gått bra. Tack vare motstånd och EU-bidrag finns i dag fler än två miljoner(!) almar på Gotland. På södra Öland finns nog inte en enda . Alla har dött i almsjuka, eller är döende.

För några år sen skrev jag mycket om almsjukan på bloggen. Jag lämnade också in medborgarförslag om att följa Gotlands exempel och söka EU-pengar. Tvärnobb.

I dag ser stora delar av södra Öland ut som drabbat av pesten. Den likbleka allén mellan Södra Möckleby och Albrunna är kapad till fotknölarna och Trafikverket måste där lägga enorma resurser på avverkningar och väglotsar – till ingen som helst nytta. En av Sveriges vackraste alléer är förstörd för alltid.

Så här berättar Gotland för Öland:

Mörbylånga kommun omvandlar grön öken till livgivande ängsmark

Nu är mitt medborgarförslag lagt. Mörbylånga kan bli första kommun i Sverige som gör det som måste göras för att rädda våra insekter – och på sikt fåglar, fiskar – och människor.

*****

Ständigt klippta gräsmattor – gröna öknar – gör stora kommunområden omöjliga för insekter och fjärilar. Mitt förslag är att våra gröna öknar omvandlas till vackra och biologiskt sunda ängsmarker. Jag riktar förslaget till både kommunen och kommunens bostadsbolag.

Idén kunde lämpligen inledas med en inventering där följande frågor fick svar:
1) Hur stora gröna öknar finns inom kommunen?
2) Hur många timmar läggs årligen ned på klippning av dessa?
3) Hur mycket bränsle går åt till dessa klippningar?
4) Hur stor miljöskada gör dessa klippningar på andra sätt än att skynda på insektsdöden? Jag tänker på avgaser, buller, transporter, uteblivna pollineringar med mera.
5) Vad kostar dessa klippningar totalt per år – en summa som hamnar på skattsedeln.

Först därpå bör man börja utveckla arbetsformen för en återgång till förnuftet – och en för medborgarna vacker räddningsplan för insekterna. Hur den ska utformas får man ta pö om pö. Det finns många alternativ hur man ska behandla gröna öknar. Ett är att plöja upp dem och så in lokala vildblommor. Ett annat är att plöja upp delar av öknarna, ett tredje att låta gräsmattorna växa och bara klippa gångar och eventuella kanter.

Utrotningen av insekter går åtta gånger snabbare än för andra djur. Det läser jag i tidskriften Biological Conservation.
– Om tio år finns en fjärdedel färre insekter, om 50 år är bara hälften kvar och om 100 år har vi inga alls, säger Francisco Sánchez-Bayo vid University Of Sydney.
Ett av de största problemen med insektsdöden är alla fåglar, reptiler och fiskar som har insekter som huvudföda.
– Om denna tillgång på föda försvinner, kommer dom att svälta ihjäl, säger Sánchez-Bayo till tidningen The Guardian.

Undersökningar visar att 1 600 miljarder insekter dödas i biltrafiken varje år – bara i lilla Nederländerna. Detta tragiska fenomen behöver man inte vara forskare för att förstå. Du som körde bil för några decennier sen minns säkert den ”insektssmet” man fick ta bort från vindruta och främre nummerplåt efter bara några mils körning. Det fanns speciella insektssvampar att köpa på mackarna. I dag kan du bila hur långt som helst utan dessa ”problem” – som i sig var bevis på ett natursystem som fungerade.

Det är dags att göra något mot denna katastrofala utveckling. Mörbylånga kan genom mitt medborgarförslag bli Sveriges första kommun som omvandlar grön öken till livgivande ängsmark. På SVT Play kan vi se det danska insektsräddningsprojektet i staden Hjörring på nordvästra Jylland i Danmark. Programmet heter Ge oss naturen tillbaka! Frank Erichsen från Hundra procent bonde jobbar i det tillsammans med andra för att rädda insekterna i den lilla staden. Resultatet har på bara drygt ett år blivit förbluffande bra och även många privatpersoner gör nu om sina trädgårdar sedan de insett att grön öken är miljöfientlig – och tråkig för ögat.

Det finns säkert EU-bidrag att söka för ett projekt i denna storleksklass. Bäst vore att kommunen utser och betalar en projektledare som snarast möjligt får grön öken i Mörbylånga kommun att blomma, dofta och surra av bin, humlor, blomflugor – och bedårande fjärilar.

Länkar till läsning:
Läs
Läs
Läs
Läs
Se
Läs

Breaking news: Allén fälls

Albrunnaallén fälls just nu från två håll. Johan Åhlund från Högröjarna Sydost AB sågar ned almar från söder…

Nedsågade träd läggs inte längre i de redan stora högarna utanför Alunvallen. Man har fått tillstånd att lägga dem på alvaret. På fotot ser vi den bil som sågar i norra alléänden. Den är från Kronans Trädfällning AB.

Hur har kommunen lagat läckan?

Mörbylånga kommuns insatser vid dammen med muddermassorna i Grönhögen blir allt märkligare. När kulturorganet var där 12 oktober jobbades med att dela den vattenfyllda delen av bassängen. En kommunanställd berättade att dammen läckte och hur tätningsjobbet skulle läggas upp. Vattnet vid läckan skulle pumpas över till den andra delen av bassängen. När den läckande delen av bassängen var helt torr skulle man limma ny bottenduk i den – och på så sätt täta läckan.

Vid direkt fråga svarade kommunen den 14 oktober:
”Runt vallarna finns inget som tyder på att något läckage har skett.”

Vid nya frågor svarade kommunen den 18 oktober:
”Vi har nu fått kännedom om att det har gått hål på duken i botten av dammen. Hålen är nu lagade.”

I dag den 22 oktober är båda halvorna fortfarande vattenfyllda. Hur har man då kunnat limma ny duk i botten på den läckande delen?

I går 25 oktober svarade kommunen genom Daniel Jonsson, Gatu- och serviceavdelningen.

”Duken är lagad efter att dammen delats av med tillfällig vall för att pumpa vatten från ena sidan till andra. När lagningen var klar öppnades den tillfälliga vallen i igen. Att vattennivån är oförändrad tyder på att det är tätt._ _ _Den delen av dammen där lagning skett torrlades under en förmiddag och sedan släpptes vattnet på igen när lagningen var klar.”

Alla mina videor hittar du här.

Analys visar tennföreningar, massorna går till deponi

Mörbylånga kommun svarar nu (i gult) på kulturorganets frågor. Summering: Dammen har läckt. Prov avslöjar tennföreningar. Fallet blir nu tillsynsärende (granskning i efterhand).

En tung fråga återstår: Vad kommer deponi av runt 4 000 kubikmeter (kulturorganets uppskattning) massa att kosta?

Höj panten!

Den allmänna nedskräpningen på land och i hav kommer att bli framtida ödesfrågor. Varför görs så lite från politiskt håll? Plasten måste snabbt fasas ut till förmån för papper. I går fick jag en plastflaska – inslagen i plast. Varför?

En annan enkel åtgärd: Höj panten på plastflaskor till tio kronor. Hur länge har den varit löjligt låga två spänn? Tusen år?

Sune Flisa
chefredaktör

Hur ska det gå?

Min fru och jag åt var sin caesarsallad. Ingenting för den riktigt hungriga, men vill man ha nåt snabbt och lätt är rätten ok. Mest sallad, några kycklingbitar, några ostbitar, krutonger och en liten påse sås.

För att ta sig in i rätten krävs sax och starka nypor. Först måste ett omslagsband klippas av. Därefter ska ett plastlock dras av. Då blottas en ny plastskål med ingredienserna. Man blandar och äter.

Efteråt blev vi förskräckta av det plasthav som tornade upp sig. Skålarna i hårdplast skulle säkert gå att använda hundra gånger, så även ingrediensskålarna. Resten är mjukplast. Notabelt är att även omslagsremsorna – som ska se ut som papper – är gjorda av plast.

Ska en enkel måltid för två resultera i dessa mängder plastsopor? Hur ska jordklotet hålla?

Onödig men livsviktig

Vårt enformiga odlingslandskap berikar inte artrikedom bland insekter och fåglar. Nu har många lantbrukare insett att det lönar sig att hjälpa naturen att växa genom att så ”för lantbrukaren onödiga växter”. I Skåne har man länge jobbat med dessa odlingar och nu ser jag att även öländska bönder gör ambitiösa satsningar – som här i Ventlinge. Tror att de blå blommorna är blålucern, älskade av bin och humlor. Den kan dessutom nyttjas som både foder och gröngödsling.

Oljud och avgaser sätts före miljötänk

Som tidigare bonde slår det mig att utvecklingen ibland går bakåt. Förr slog man gräs med lie. Jobbet går snabbt och är helt avgasfritt. Lietag för lietag lägger sig grödan snällt på backen. Orven svingar, lien skär ljudlöst. Rörelsen ger kroppen lagom motion – och själen frid. Som lieman är man ett med naturen.

I dag använder man trimmer, en motordriven vrålande maskin som piskar av gräset till flis. Den långa och otympliga maskinen bärs i sele. Missljudet hörs kilometervis, vibrationerna orsakar sannolikt framtida skador och avgaserna väller ut ur den lilla helvetesmaskinen. Som trimmerman har man avlägsnat sig så långt man kan från naturen.

Ser i Barran att gräset i handelsområdet Triangeln i Borgholm nu piskas ned av tjej med trimmer. Jobbet kan landa på 20 000 kronor. Mitt råd: Kasta trimmern och hämta lien! En duktig lieman/liekvinna sveper säkert av samma yta på halva tiden – till halva kostnaden.

Hopplöst men hoppfullt

Spigg – snart vår enda matfisk i Östersjön?

Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.

– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.

I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.

Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.

– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.

Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:

– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!

Ja, kulturorganet håller med. Tänk om…

Sune Flisa
chefredaktör

500 fotbollsplaner sådda med blommor

Ibland tror jag på mänsklighetens framtid. Vad sägs om 600 kilometer fältkanter och 200 hektar trädor fyllda med blommor- bara i Skåne!? Ser du det framför dig? 500 fotbollsplaner med prunkande färgstarka skönheter!

Denna underbara tanke – som också förverkligats – benämnes Hela Skåne blommar. 250 lantbrukare deltar i satsningen på humlor och bin och många tusen andra småkryp, nödvändiga för ett fungerande kretslopp.

Upprymd av tanken på tänkande människor mejlar jag vårt bostadsbolag, Mörbylånga Bostad AB och frågar om vår stora välklippta park delvis kan skonas från de roterande skärbladen – för insekternas, blommornas och fåglarnas bästa.

Det positiva svaret kommer med vändande post: Det tycker jag låter som en strålande idé! Den kör vi på : ).
Två timmar senare är en av bolagets duktiga trädgårdsskötare på plats. Han är också entusiastisk inför idén. Vi skissar lite på vilka områden som inte ska slås.

– I höst kan det det oklippta få multna ned och bli näring åt nya växter, säger han.

Tankarna dansar medan jag dricker ytterligare en kopp kaffe ute i det – äntligen! – värmande solskenet. Tänk om alla ölänningar kunde göra likadant: Lämna delar av sina trädgårdar oklippta. Och tänk om öländska bönder kunde hoppa på den skånska trenden och få vårt enformiga odlingslandskap att blomma, surra, leva.

Jag börjar så smått tro att mänskligheten har en framtid.

Mitt skissförslag till Mörbylånga Bostad AB. Varför inte låta bli att klippa inom den gula linjen? Svaret kom snabbare än blixten: Så kör vi! All heder åt bolaget!

Jättelik plaskdamm

Muddermassorna från Grönhögens hamn ligger fortfarande och vattnar av sig i den konstgjorda dammen strax norr om Ventlinge Medborgarhus. Vi gissar att vattenprover avgör när massorna kan börja användas till fyllnadsmaterial med mera.

Från Östersjöns stackars stränder

Strandskräp i Grönhögen.

Tankar om mänsklighetens eventuella framtid

Som du kanske har sett i filmen om Ylva Lönnboms skräpplockning utmed stranden nedanför Albrunna blev fångsten nio proppfulla säckar på en sträcka av 550 meter. När Ylva brutit sönder frigolitblock och annan större bråte blev det sorterade resultatet 13 säckar. Nio av dessa innehöll plastavfall. Plasten är alltså fortfarande vår värsta miljöbov, rent visuellt. Hur summan av allt skräp påverkar våra hav rent kemiskt och biologiskt vågar man knappt tänka på…

Plastskräp dominerar alltså. Bland skräpet finns plastflaskor, plastdunkar, plastskor, plasttuber, plastpåsar. Vissa av dessa soltorkar, blir spröda och pulvriseras, blir mikroplast. Detta pulver blir i det närmaste omöjligt att sanera. Det dras i stället åter ut i havet där fiskyngel och andra smådjur ser det som foder – och därför dör. Många större djur dör också av plastavfall, både fåglar och däggdjur. Tag även en titt på denna annons så förstår du att läget är alarmerande. Vi får aldrig börja se nedskräpningens konsekvenser som något naturligt.

Ylva Lönnbom tar upp en överraskande detalj bland all bråte: Stora trassel av ballongsnören.
– Jag hittade hundratals såna, ofta med rester av en ballong kvar, många gånger med firmanamn och logga – och nästan uteslutande från Polen och Tyskland.

– I starkt solljus smälter ballongerna ibland fast på stenar, nästan omöjliga att få bort. Och snörena fastnar i strändernas växter och gräs. Förbjud oskicket att släppa upp hela moln av ballonger vid olika evenemang! säger Ylva Lönnbom.

Kulturorganet instämmer.

Läs även detta inlägg.

Gott exempel drar besökare

Det ramlar nu in glädjande nyheter till kulturorganet – om sköna sittmöbler. Senast i dag berättar trovärdig källa om sådana vid Albrunna lund, en vacker plats med rikt fågelliv. Signaturen ”Lasse” och jag själv har avnjutit sittandets konst vid bra bord utanför Eketorps borg, som vi snart ska besöka i en film. Även i Ottenby – se fotot – är man mån om besökarna. Här står sittmöblerna kvar utomhus under ”vintern”, liksom i Degerhamns hamn. Här rastar jag gärna, sitter skönt och kan äta och dricka och lyssna på radio – och trivas. Värre är det i exempelvis Grönhögen och Mörbylånga. Där vill man inte ha besökare. Där ska ingen få sitta och fika eller äta. Man visar kalla handen. Fy fan för besökare. Åk nån annanstans! Och det gör de tidigare besökarna. Även jag väljer nu andra mål än Grönhögen och Mörbylånga. Måste jag stå och fika får det vara. Tacka vet jag här vid vägen mot fyren. Här står inte mindre än fem sittgrupper. Man känner sig välkommen… Till våren planerar kulturorganet en kartbok över södra Öland. Endast byar med sittgrupper under vintern finns utmärkta. De andra är raderade. Puts väck. Vår ambition är att sälja den över hela världen. Byar utan sittgrupper kan börja skriva sina minnesböcker, ”Det var en gång en by som hette…” Jo, det var så sant. Även kyrkor med sittmöjligheter kommer att vara med på kartan. Men de som stallat in möblerna för ”vintern” stryks. Kyrkan i Ås finns exempelvis inte… Den och Grönhögen och Mörbylånga benämns som ”miljöfarligt avfall – tillträde förbjudet”.

Vatten! Vatten! Vatten! Vatten! Vatten! Vatten! Vatten!

Det är snustorrt i backen. Och allt levande måste ha vatten. Nu vattnas till och med de nyplanterade träden mellan de döda almarna i allén mellan Albrunna och Södra Möckleby. Vem som än gör det – så bra!

---

 

Ytong-sjön

Sjön nedanför gamla Ytongfabriken i Grönhögen. Kanske är den gamla fabriken en bromsklots för utveckling av trakten? Hur många gifter ligger här i backen, och hur många pengar kommer en eventuell nödvändig sanering att kosta? I morgon bitti läser du inlägg om den gamla Ytongfabriken i ny skepnad…

---

gräsklippning mot coronatristess?

Har svensken tråkigt? Lider svenska folket av den smittsamma gräsklippningsfebern? Så snart det stackars gräset vuxit en halv centimeter kommer klipparen fram, ofta av åkmodell till och med på pyttesmå tomter.

Borgholms kommun gör nu en insats för den biologiska mångfalden och inför randklippning. Man klipper då bara ytterkanterna av gräsytorna, resten får stå orört. Det ger nya överlevnadsmöjligheter för alla slags insekter.

Ett klokt beslut, som kommunen ska ha beröm för.

Källa: Barometern.

Även Mörbylånga kommun randklippte 2018 och 2019. Jag hoppas den fortsätter så.

---

 

Det får andra ta upp efter mig!

Så här såg det för en tid sen ut bakom macken i Färjestaden. Trots kontakt med kommunen har ingenting hänt. Nu har skräpet vuxit in i grönskan och blir en gåva till kommande generationer. Mer av skiten ser du här och här. Värt att veta är att nedbrytningstiden för en fimp är 50 år, för en ölburk 500 och för en flaska 1 miljon år.

Som cyklist förundras man över hur folk kan slänga plast, glas och annat avfall där de går och står. Vuxna människor. Öland är på sina ställen nedlusat av skräp. Vid en kaffepaus häromdagen glimmade tre glasflaskor i beteshage!

Det finns plastpartiklar överallt i vår luft, även mycket långt från utsläppen. Det visar forskning vid Svenska Miljöinstitutet. Insändare i dagens Barometern berättar om plast i diken – till och med i träden! – på vägen mot Lindsdal, Smedby och Rinkabyholm.

Nedskräpningen har nu gått så långt att Kalmar kommun anställer två personer för skräpplockning. Det berättar Barometern. Kampanjen på brunnslocken mot nedskräpning utökas med information på 17 elskåp och i filmer.

Det är tur att vi har ungdom som kan tänka! Sara, 14, är en av många.

---

 

 

chockerande

Delar av dagens obehagliga fångst.

Jag samlade in skräp på en 150 meter lång strand i dag. I Albrunna. Jag fick ihop 15 kilo plast, glas, plasthagelpatroner, glas, färgburkar, godisplast, läskburkar, frigolit, delar av tvättkorgar, ölburkar, batterier – och lysrör! Det gör ett hekto per meter. Vad värre är att denna strand brukar rensas av ett naturvårdande par. Sträckan kan dessutom nyligen vara städad i kommunens kampanj i början av mars.

Sverige har 4 800 mil kust. Det gör 48 miljoner meter. Om det ligger lika mycket skräp längs hela den sträckan som i Albrunna gör det 48 000 ton. 48 tusen ton!

48 tusen ton i lilla Sverige. Tänk dig då hur mycket skit som förpestar och förstör i hela världen.

Människan är planetens största hot. En film om eländet kommer…

PS. Jägare brukar ofta ömma för naturens bästa. Men att plocka upp plastpatroner från stranden är tydligen alldeles för avancerat.

---

 

att sköta och missköta

Park i Färjestaden. Mack och gym vid liten damm. Man tankar vid macken, tvättar bilen, dammsuger den, månar om den som ett litet barn. På gymmet sköter man kroppen. Hälsa, sundhet och välmående prioriteras.

Omgivningen talar ett helt annat språk. Den visar människans sämsta sidor, naturmarodörens, egoistens.

En blank vattenspegel, spirande gräs. På avstånd ser den rätt idyllisk ut, parken. Men bara på avstånd!

Sänker man blicken ser man nämligen ned i en kloak med servetter, plastflaskor, cigarettpaket, frigolit, dryckesförpackningar, oljedunkar, godispapper, plastsjok…

Till och med två stora presenningar får ligga och växa fast i vegetationen.

Kanske värst: En av flera oljedunkar – utan kapsyl. Uppe till höger nåt slags plast på frigolitskiva.

Plasten och skräpet har legat här så länge att det har börjat växa fast bland gräs och buskar. Är det så här vi vill ha naturen i framtiden: garnerad och pepprad med plaster, plastmuggar, pappersmuggar, glas, flaskor, dunkar, kolapapper, kapsyler, presenningar, ensilageplaster, skyddsplaster, cigarettpaket, snusdosor, papplådor, cigarettändare, matvaruplaster, plastpåsar, oljeflaskor, dryckeskärl?

Bildtext onödig.

---

 

bara skit med skiten?

Hur funkar toaletterna vid Fyrplatsen, egentligen? Jag ställde frågan till mig själv när jag i dag stod där och tittade ut över havet med en veckogammal insändare i bakhuvudet…

Är det denna invallade damm som Länsstyrelsen skriver om i sitt insändarsvar? Är det i denna lilla pöl som skiten från tiotusentals Fyrplatsenbesökare till sist hamnar? Om ja, är det sannerligen inte mycket till skydd mot utlopp i Östersjön.

---

 

kommunal insektsinsikt

Mörbylånga kommun sa ja till mitt medborgarförslag.

Däremot omnämns inte det roligaste i förslaget, lietävlingen Liemannen för att hålla agrart kunnande vid liv vid de bistrare tider som kanske komma skall…

 

 

---

 

om ruckade avtal och offentlig tystnad

Det enorma kalkstensbrottet i Albrunna. Du bör veta att bilden är tagen med ett kort teleobjektiv. På plats skulle du alltså uppfatta brottet som ännu mycket större. Brottet är i runda slängar 800 x 700 meter.

Cementa behöver inte återställa kalkbrott.
Så lyder rubriken i en artikel i Östra Småland, fredagen 9 augusti 2019. Kroken i storyn är att Mörbylånga kommun inte har överklagat Cementas ändrade miljötillstånd. Företaget slipper nu lägga enorma slantar på att fylla igen det numera övergivna och öde brottet.

Upprinnelsen till artikeln är att en privatperson frågar varför kommunen inte överklagar miljödelegationens (Länsstyrelsen) beslut den 24 juni. Och det kan man givetvis fråga sig. Om kommunen haft bara ett uns affärssinne kanske man skulle ha kunnat håva in storkovan mot löfte att Cementa ska slippa det man tidigare kommit överens om att göra, att skyffla igen brottet. Men ingenting i artikeln berättar om några som helst ersättningar.

Jag är inte stenskyfflare och inte ekonom, men så mycket kan nog sägas att det jobb som Cementa ursprungligen tog på sig att göra men nu slipper skulle kosta bolaget ”tiotals miljoner kronor”.

Det är tur att någon frågar hur maktens utövare går till väga när känsliga frågor ska avgöras. Detta är en sådan och alvarsamt2 kommer att följa upp ämnet ända in i kaklet (som det heter i Svenska Kakelläggares Riksförbunds årsbok). Det intressantaste kommer nämligen märkligt nog sist i artikeln. Läs och döm själv!

”Miljödelegationens beslut kunde överklagas inom tre veckor men enligt länsstyrelsen ska ingen överklagan ha kommit in. I beslutet står också att då ärendet inte bedömdes ha miljörättsliga eller andra konsekvenser för närboende fattades beslutet utan kungörelser.”

Länsstyrelsen säger alltså ungefär så här på begriplig svenska – om jag tolkar tidningen rätt:

Cementa slipper nu plötsligt fylla igen sitt tidigare gigantiskt stora brott, med de ungefärliga längd- och breddmåtten 800 x 700 x 10 meters höjd, vilket blir lika med runt 5 600 000 kubikmeter flisa. Enligt ursprungligt avtal ska Cementa fylla igen gropen, men det slipper dom nu, och ingen djävel i närområdet ska lägga sig i detta! Om brottet hålls i dagens skick eller vattenfylls ska närboende skita i. Därför säger vi inte pip och totar absolut inte ihop några kungörelser förrän överklaganstiden har gått ut. När den är körd kan ingen ändra på nåt och då kan vi berätta vad som helst. Vi är flexibla i vårt arbetssätt.

Detta ärende luktar mysko.

• Varför gör kommunen som den gör?
• Varför var det tidigare så viktigt att Cementa skulle fylla igen brottet?
• Varför är det inte längre viktigt? Vad är det som så hastigt – och eventuellt lustigt – har förändrats?
• Varför har inte Mörbylånga kommun kramat ut ekonomisk ersättning av Cementa när bolaget nu så geschwint kommer undan detta sisyfosjobb?
• Och viktigast av allt, varför har grannar till brottet och boende på södra Öland inte med saken att göra om brottet förblir brott – eller förvandlas till sjö?

 

Sigwahld Restorin
reporter

 

---

 

 

 

nyplanterat ger hopp

Bilden är från kyrkogården i Kastlösa. Död åt träddöden. Plantera mera!

 

---

 

reparera mot dumheten!

En osund trend håller på att växa fram. Fabrikanter gör det allt svårare för köparen/användaren av deras varor att reparera dem. För att byta en lampa på bilen kan man tvingas riva både grill och framskärm och vissa elektronikdetaljer levereras limmade i stället för skruvade.

Denna ekonomiskt och miljömässigt förnuftsvidriga trend går ut över massor av olika varor – från datorer till traktorer. På denna sida kan du se några exempel på fabrikanternas vanligaste metoder för att försvåra reparationer. 1960-talets ”slit och släng-mentalitet” borde naturligtvis vara död för länge sen. Nu uppmuntras den dessvärre av tillverkare som gör allt för att försvåra eller till och med omöjliggöra reparationer. Vissa säljer inte ens reservdelar till sina produkter.

Lyckligtvis finns människor med mål i mun och jävlar anamma i sinn. Proteströrelser växer fram, lagningskafeer öppnas, olika sajter hjälper dig att hitta lösningar och reparationsmöjligheter på nätet. Och secondhandbutikerna blir fler och fler och fler… Dessutom inser allt fler att det är roligt att handla begagnat; man hittar ofta sånt som inte går att hitta i konventionell handel. Själv bygger jag systematiskt upp ett hemmabibliotek med böcker för fem kronor per volym – ofta helt nya. Om man inte har bråttom kan man småningom hitta det man söker. På kort tid har jag lyckats köpa alla Sven Delblancs romaner, många av Vilhelm Moberg och några av Strindberg – i en enda secondhandbutik.

Dumheten måste besegras! Vi måste lära oss att en produkt inte är bättre för att den är ny. En äldre version kan vara mycket bättre, och en sådan är naturligtvis värd att reparera. Varför kasta en äldre men bättre vara för att köpa en ny som är sämre – till ett mycket högre pris än vad en reparation skulle gå på!?

Tappad två gånger i havet, en gång i toaletten, tre gånger i stenlagd gata och tiotalet gånger inomhus. Ändå går den som tåget – aldrig reparerad och trots sina 34 år på nacken.

Min Nokianalle är ett bra exempel på gamla men bra produkter. Den är så sliten att det bara med stor möda går att se vad som står i displayen. Många detaljer är nötta, men allt fungerar trots att jag två gånger har tappat den i havet, en gång i toaletten, tre gånger mot stenlagd gata och tiotalet gånger inomhus. Jag har aldrig behövt reparera den. När jag sumpat den i hav eller gata har jag bara torkat av den, eventuellt blåst den torr. Sen har den funkat igen i år efter år efter år.

Hur gammal den är? 34 år. Och den kan säkert jobba på många år till…

Här har du sajten om du själv vill laga och fixa. Här finns mängder av hjälp, tips och många tusen manualer. Sidan är en guldgruva för oss som slåss mot dumheten – och slit-och-släng-trendensens pånyttfödelse.

 

---