Bojkottade varor i plast: Gilles Små hjärtan (pepparkakor) i tjockplastburk med plastlock och Kjell & Co:s batterier i plastförpackning så stark och invecklad att man måste ha verktyg för att öppna den. Bra exempel på föregångare är Leksands Knäcke i papper, Zetas ekologiskt linser i papp och Biltemas batterier i enkla och bra pappförpackningar.
– Nu får det förbanne mej vara nog! skrek min fru.
Jag ryggade, beredde mig på att ducka.
– Nu räcker det. Haven dränks av den, stränder på öar i oceanerna ser ut som sopstationer, fiskynglen dör och …
– Jag håller med, svarade jag. Vad gör vi åt det?
Vi tänkte. Och så sa vi samtidigt: Inköpsstopp! Nu köper vi bara produkter i så lite plast som möjligt!
Frun tog pepparkakorna som exempel.
– Varför köpa en sån här jättestor hårdplastburk för dom kakor som lika väl kunde säljas i pappersförpackning? Nu köper jag bara pappersförpackade pepparkakor utan palmolja – och lägger dom i plastburken. Det blir inte en pepparkaksplastburk till i det här huset!
Själv har jag reagerat på all plast runt dataprodukter. Ett litet minneskort om 0,3 gram säljs i över decimeterlång ”pansarplastförpackning”, säkert 200 gånger tyngre än den mikroskopiska produkten i den. Köper jag en kamera ligger vartenda tillbehör i en plastpåse? Acken i en plastpåse. USB-sladd i en plastpåse. Kameran i en plastpåse. Laddaren i en plastpåse. Fästplattor och andra tillbehör i varsin plastpåse. Varför? Det är ren slentrian. Dödande och miljöförstörande slentrian.
– Och se på all läsk och alla småburkar med mejeriprodukter och smoothies och såser och …, sa frugan. Varför inte sälja dom i pappförpackningar? Det har ju funkat för mjölk och fil i 60 år.
Och jag spädde på:
– Kjell & Company säljer batterier i plastförpackningar som man måste ha kniv, avbitartång eller dynamit för att få upp. Jag har sagt åt dom att jag bojkottar dom och köper Biltemas i stället. Deras batterier säljs i enkla pappfodral som man öppnar på två sekunder utan verktygslåda, svordomar och blodförlust.
– Det vi börjar använda oss av nu kallas konsumentmakt, sa min fru och drog på orden… Ju flera vi blir, desto starkare kan vi bekämpa slentriananvändningen av plast. Nu får det förbanne mej vara nog.
Den här gången ryggade jag inte, beredde mig inte ens på att ducka.
Varför ska varenda gurka slås in i en gurka-kondom av plast? Varför ska vartenda äpple ha en plastetikett? Det är tid att skippa idiotin och rädda våra hav. Jag har nu lovat mig själv att aldrig mer köpa en plastpåse. Dessutom har vi båda inlett kriget mot palmoljan. Mer om den småningom…
Faktaruta
Världshaven var 2014 fyllda med mer än 5 biljoner (5 000 miljarder!) plastbitar. I dag är läget ännu värre. I haven ligger enorma plastkontinenter, tio meter tjocka, vissa lika stora som Mexiko.
2050 kan haven innehålla mer plast än fisk.
Fisk, fåglar, valar dör – ofta plågsamt – av att äta/få i sig plast.
Läs mera.
Jag cyklar förbi återvinningsstationen i Grönhögen fem dagar i veckan. Den ser alltid ”dammsugen” ut.
Trots gäster i både husbilar och båtar ligger soporna där de ska – i containrarna.
Men mitt beröm av ordningen i Grönhögen bör kanske minskas en aning. En dag senare låg dessa plastsäckar med trädgårdsavall. Det finns alltid folk som tycker det är naturligt att andra ska städa efter dem.
Miljöfarligt och livsfarligt i salig blandning på backen i Degerhamn, hösten 2018.
Buntar av fönsterglas ligger begravda under tunt lövlager.
Lampor och plast, vår tids förbannelse.
I Degerhamn ligger soppåsar slängda 40 meter in i skogen, hösten 2018.
Bildtext onödig.
Knivar eller potatis? Mycket udda går att hitta på backen i Degerhamn.
Plastsäckar med trädgårdsavfall, glas och porslin. Vem är alltid skyldig att ta upp efter andra?
Förklara för mig hur man kan kasta glas, plast, skit och dynga direkt på backen och åka därifrån med gott samvete.
