Kategoriarkiv: miniledare

Jimmie som överstepräst?

På söndag hålls kyrkoval. Sossarna, SD och C ställer upp. Vet någon varför? Vet du vad det handlar om? Det i grunden tragiska är att världsliga partier ska styra över en rörelse som kallar sig ”religiös”. Notabelt är att en överväldigande majoritet av kyrkans medlemmar inte är religiösa. De flesta är fortfarande födda in i den och orkar eller hinner inte gå ur. De är kvar av slentrian; ”det kan ändå inte skada”. Men den lilla religiösa kärntruppen ska nu få nya politiker att tycka, bestämma och byråkratisera stordriftsbolaget Svenska kyrkan Finans AB.

Verkligheten är underbarare än dikten. Bolaget måste få in massor av cash. Man har enorma utgifter för att hålla tomma kyrkor i trim, mängder av anställda måste ha lön. Det gäller att placera aktierna rätt; högsta avkastning är ett måste. Och de få medlemmarna måste leva så länge som möjligt och bidra med silverpenningar, om än bara några få. Gud hjälpe oss att få in degen!

– Vi kan inte bara restaurera kyrkor, vi ska ju syssla lite med gudstjänster och sånt också, som en kyrkans man sa i radio.

Det är allmänt känt att staten och kyrkan inte kommer ifrån varandra, hur mycket man än påstår att man har separerat. Enorma kostnader för ”kulturvård” kan inte på sikt bara skötas av Svenska kyrkan – med pengar från dess allt färre medlemmar. Även staten måste förr eller senare öppna en stinn plånbok för vård av den kyrkliga historien… Där har vi sannolikt orsaken till icketroende politikers intresse för makt inom kyrkan!

Hur religiöst intryck gör sossarna, SD och C? Stefan? Jimmie? Annie? Är det sunt att de ska härska även över oblaten?

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Läge att reflektera över det självklara

är Anders Enströms rubrik på en text i dagens Barometern om pressfrihetens välsignelse inför valet om ett år. Med många vackra ord lovar han bland annat att ”många kommer att få göra sina röster hörda _ _ _”.

Just där finns ett krux. Anders tar Afghanistan som exempel på stat utan pressfrihet. I Afghanistan, Nordkorea, Ryssland, Kina, Belarus och massor av andra länder får bara vissa nyheter publiceras. Det har kulturorganet kritiserat tusen gånger. Men det gäller tyvärr även i andra, så kallade demokratiska, länder. PK värderas ständigt, Man slickar på fingret och känner varifrån vindarna blåser. Vissa nyheter gallras bort, vissa personer blir utfrysta. Läs om – exempelvis – Ann Heberlein här.

Som chefredaktör det lilla landet Kalmartrakten kan Anders Enström bestämma över vilka slags texter som ska publiceras i hans lilla gammelmediarike. Exempelvis trycks och sprids ohämmade religiösa spekulationer, lika märkliga, världsfrånvända, fundamentalistiska och föråldrade som talibanernas regler i Afghanistan. Anders Enmark kan självklart också bestämma över vilka personer som ska få svar på brev med frågor om tidningens innehåll – tidningen är ju en spegelbild av den värld vi lever i.

Kulturorganet har skrivit till Anders och ställt frågor om innehållet i hans tidning. Inte en enda gång har vi fått svar, trots bifog av peng till porto. Vi kan inte tolka denna attityd annat än som ”visst ska vi behandla alla likvärdigt, visst ska alla få säga sitt, visst ska alla få svar på frågor om vad vi publicerar – nästan alla i alla fall”.

Det är alltså inte så lätt som man kanske tror att lägga det kirurgiskt exakta snittet mellan diktatur och demokrati. Även i de senare tar sig allt för många människor friheten att tiga ihjäl åsikter och personer, frisera texter (ofta med kommentaren ”av utrymmesskäl”), välja bort insändare, välja bort nyheter, välja nyheter, framhålla vissa personer och trender, liksom att låta bli att svara på brev med frågor om tidningens innehåll. Man uppträder alltså – mer eller mindre – diktatoriskt. Eller som Anders skriver i sin egenhyllande text om Barometerns förträfflighet: ”_ _ _ och vi står fria att själva bestämma vad vi publicerar.”

Just det. Där har vi demokratins akilleshäl; dess blodsband med diktaturen: Att vissa har enorma ekonomiska, politiska och publicistiska resurser att servera en sanning som passar vissa.

Du läser breven till Anders och texterna om dem – här:
Brev I
Brev II
Brev III

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , , ,

Kyrka utan tro

”Det är inte bara i en positiv mening kyrkan kan beskrivas som en professionaliserad kyrka, med strateger och specialister inom vitt skilda områden såsom pedagogik, information, miljö, klimat- och jämställdhetsfrågor_ _ _ Ibland ger den intryck av att vara en kyrka som drivs av de anställda, inte sällan för de anställda och deras familjer, betalt av de många som sällan eller aldrig sätter sin fot i kyrkan.”

Det skriver Kjell Kallenberg, prost, i en lång debattartikel i gårdagens SvD. Kallenberg ser en kyrka i kris, med stort och ökande medlemstapp. Han förutspår dramatiska konsekvenser i närtid.

”Flera politiska partier driver sina agendor i och genom kyrkan. Det påverkar även innehållet. Svenska kyrkan utvecklas snabbt, inte minst på grund av en accelererande inre sekularisering, från ett trossamfund på evangeliets grund, till en livsstilskyrka.”

Jag kan inte uttrycka det bättre själv. Jag har tidigare skrivit att kyrkan har tonat ned det religiösa budskapet för att i stället utvecklas till en trivselklubb, ett forum för kafferep med sju sorters kakor. Det blir naturligtvis kyrkans snara undergång.

Kjell Kallenberg föreslår två omedelbara åtgärder för att klara kyrkans kris:

  • Stoppa försäljningen av kyrklig egendom_ _ _.
  • Halvera personalstyrkan.

Tyvärr är förslagen på sikt verkningslösa. Man kan inte driva en kyrka utan en tro, utan en religion, utan religiösa människor. Då är det bättre att inse att det är hög tid att lägga ned det religiösa helt och i stället satsa på bingo, padel, inomhusboule, kafferep, parti- och byutvecklingsmöten.

Sune Flisa
chefredaktör

Tidningsdöden oroar

I socialdemokraternas partiprogram står följande: _ _ _ vill socialdemokratin också verka för att monarkins arvsprincip avskaffas och ersätts av en republik, där statschefen direkt eller indirekt väljs av folket.

Detta mål snackar man dock tyst om, då risken är stor att det inte delas av många väljare. Makten är alltid viktigast för socialdemokraterna. I linje med partiets maktsträvan säger heller inte socialdemokratiska tidningar flasklock om kravet på republik. I stället gosar man med det obsoleta hovet. Den i dag avsomnade Hela Östra Småland passar till och med på att in i det sista larva sig om Victoriadagarna innan man lägger locket på kistan och begraver sig själv.

Det vore bättre för mänskligheten, framtiden och politiken om tidningen överlevde och kungahuset gick i graven till pukor och trumpeter.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Ta Astra Zenecas vaccin – eller bli utan!

– Håller Sverige på att bli en diktatur? frågar sig i dag Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet, efter uppgifter i senioren.se att personer över 65 som inte vill ta Astra Zenecas vaccin inte ska erbjudas andra märken.

Får regioner uppträda som enväldiga beslutsfattare utan nåt som helst hänsynstagande till folkets vilja och åsikt? frågar sig Sune Flisa.

Enligt Sveriges Radio tackar en av tre nej till Astra Zenecas vaccin. Nu ska möjligheten att ta annat vaccin på annan vaccinationscentral stoppas.

– Region Stockholms agerande är hårresande, säger Sune Flisa. Jag kan bara hoppas att vår JO-anmälan kan få slut på detta godtyckliga envälde. Processen är igång och jag tror att den tänkande människan kommer att segra över den rigide paragrafryttaren med rötter i medeltiden, dundrar Sune Flisa från kulturorganets stridsledningscentral.

Märkt , , ,

En titt i kristallkulan

Enligt Barometern pågår en rekrytering av Lill-Ann i Mörbylånga kommun, trots att det redan finns en Lill-Ann. Hen jobbar som Lill-Ann tillsammans med Stor-Ann Willsund.

Vad händer då med nedlagd energi och strösslade pengar den dag rekryteringen avslutas och man inte har funnit nån Lill-Ann – eftersom hen redan finns? För man vill väl inte ha två Lill-Annor?

Kan man DÅ säga att NU är Lill-Ann äntligen Lill-Ann på riktigt och hela rekryteringsprocessen var en extremt lyckad undanmanöver som lurade skjortan av både gammelmedierna och väljarna?

På den den viktigaste frågan finns ännu så länge inget svar: Vem styr egentligen Mörbylånga kommun? Är det politikerna eller Stor-Ann? Går vi mot en framtid då politikerna öppet erkänner att tjänstemännen helt har tagit över, att politikern blir som kungen, en klärobskyr relikt med framtiden bakom sig?

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Bananen skrotas(?)

Enligt en virrig artikel i dagens Barran ska byggrätten för Bananen inte användas. Tre sossekommunalråd, ett vänsterkommunalråd, ett centerkommunalråd och S-märkte Kalmarhems ordförande lär ha vaknat upp ur den onda drömmen och återvänt till verkligheten…

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Bananen visar den nakna sanningen

Varför vill politikerna inte bo i Oxhagen och Norrliden? frågar Ulf Carlsson i en artikel i Barran i går. Det är en intressant fråga som skär som en varm kniv genom det politiska smöret. Vad makten officiellt tycker om Bananhusets eventuella byggande blir därmed ointressant. Är det sant att inte en enda av Kalmars kommunfullmäktigeledamöter bor i Oxhagen vet vi vad de tycker: Oxhagen är bara skit. Men Bananhuset ska byggas ändå. Katastrofen ”miljonprogrammet” ska upprepas. Så blir tyvärr de inofficiella domarna när makten berättar annat än verkligheten, vilket så ofta är fallet.

Ulf Carlsson skriver: ”Mer än tio procent av Kalmars invånare bor i Oxhagen, Norrliden och Funkabo. Men toppolitikernas favoritadresser ligger långt utanför staden. Många har följt kommunalrådet Johan Perssons exempel och bosatt sig ute på landet. _ _ _ Malmen är också populär bland politikerna, 16 procent bor där, bland vanligt folk är det 3,9 procent. Nu kan det förstås vara så att en hel del av fullmäktiges ledamöter längtar alldeles oerhört att flytta till Oxhagen. Kanske är det därför man vill ha fler lägenheter där (läs Bananhuset, min kommentar).”

Ulf Carlssons iakttagelse är prov på bra journalistik där de faktiska förhållandena inte kan övertrumfas med vackra ord, vita lögner och simpelt röstfiske.

Sune Flisa
chefredaktör

Ett tidigare inlägg om Bananen kan du läsa här.

Märkt , ,

Liten stuga skapar starka känslor

Visst är det märkligt att ju mindre ett hus är, ju äldre det är, ju falurödare väggar det har, ju vitare knutarna är målade, ju större den gamla skorstenen är, ju tätare de vitmålade fönstren är spröjsade, desto charmigare upplevs byggnaden, desto behagligare minnen väcker den, i detta fall hembygdsstugan i Hulterstad utmed väg 925.

Detta med vilka känslor en byggnad väcker bör kanske makten i Kalmar ta sig en funderare på.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Alla misstag ska upprepas!

Det är inte ofta vi tar upp Kalmarfrågor i kulturorganet. Men nu måste vi.

Den som är uppfödd med miljonprogrammet vet hur man ska bygga för att skapa maximalt med framtida problem. Nu vill makten tillbaka till svunna tider och bygga ”bananhuset” i Kalmar. Man behöver inte titta på några som helst argument för att förstå farorna. Det räcker med att titta på huset.

Måste varje generation göra om föregående generations misstag?

Svaret är ja.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , ,

Inte ens kunglig glans renar skiten

Kulturorganet har sedan tidernas begynnelse varit motståndare till att vi ska dricka renat processvatten från Guldfågeln. Nu skriver Barometern att verket ännu inte är i full drift – gud ske lov! Processen att rena havsvatten fungerar men inte den som tar vådis från kycklingindustrin. Vattnet innehåller för mycket mangan. Filtren geggar igen.

Mörbylånga kommun körde hårt med att ”försköna” verket – som den gör med nästan allt. Man lät kronprinsessan Victoria och prins Félix av Luxenburg inviga skapelsen i juli 2019. Men inte ens kunglig glans fick verket att gå igång som det var tänkt. Så är det här i världen; en monarki är som påse. Den kan vara vacker utanpå men är tom inuti.

Koppla bort slangen mellan vattenverket och Guldfågeln! Ingen vill dricka renat processvatten!

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt ,

195 000 skattekronor för en dos vaccin

Socialchefen Ann-Katrin Ståhl i Mörbylånga kommun gick före i vaccinationskön. Om detta skrevs ingen avvikelserapport. Hon har kvar jobbet. Trodde någon nåt annat?

Kommundirektören Ann Willsund säger i dagens Barran: – Det är enkelt att vara efterklok och säga att chefen borde ha tackat nej till dosen. Men det ska ses i ett annat sammanhang.

Det är lätt att säga. Annat sammanhang? Vilket då?

Ann Willsund fortsätter:

– Jag vill understryka att den aktuella chefen har tagit ett stort ansvar under hela coronaepidemin och utfört ett fantastiskt arbete tillsammans med sina medarbetare.

Så talade också Donald Trump för att skyla över skavanker, misstag och brott. Han berömde alla sina medarbetare – så länge de var kvar. Alla var fantastiska, enastående, unika. I dag vet vi att många av dem var sopor, lycksökare, pajaser.

Nå väl. Socialchefen sitter säker. Revisionsfirman PWC har gjort undersökningen och fakturerar nu kommunen, alltså oss kommuninvånare, 195 000 spänn.

Hela havet stormar fortsätter inom Mörbylånga kommun. Det börjar bli hög tid att lägga den under en betydligt starkare lupp.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

LEDARE: Kalmar räddas undan jätteexplosion

”När Linnéuniversitetet byggdes förstärktes väggar och fönster som vetter mot oljehamnen extra”, skriver Barran i dag.

Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta. I dagens Barran ställs läsarnas morgonhumör och logiska skärpa på svåra prov.

Rubriken: Hamnen. Explosivt konstgödsel kan flyttas till mellanlager

Hamnen ligger i Kalmar. Inledningsvis jämförs konstgödsellagret i hamnen med det i Beirut, där förra årets explosion chockade världen. Vi serveras misstanken att Kalmar lever nära utplåningens gräns; Kalmar kan likt Beirut snart flyga i luften. ”Ett alternativ är att flytta det (gödsellagret) till ett mellanlager på en mindre riskabel plats”. Fruktan byggs successivt upp: ”_ _ _Men redan sju år tidigare hade brandkåren varnat för riskerna med att bygga ett helt nytt universitet i området.”

Ett HELT nytt universitet? Vad menas? Skulle man bara ha byggt ett halvt nytt universitet för då skulle bara ett halvt universitet flyga i luften när konstgödseln snart exploderar?!

En hotfull bild målas upp: Det finns tillstånd att lagra 3 000 ton konstgödsel i hamnen! Oh, jisses vilken helvetes smäll det kommer att bli!

Kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S) lugnar dock. – Det behövs en långsiktig lösning _ _ _.”

Frågan är på vad. Ska explosionen flyttas fram? Ska konstgödseln flyttas? Vart? När?

Längre in i texten får vi veta att konstgödselbolaget inte använder sig av möjligheten att lagra 3 000 ton explosivt konstgödsel. ”_ _ _ från och till kan ett par hundra kilo ligga lagrat.”

Men då så… Är inte faran över då? Varför skrämma upp oss med faror som inte finns i Kalmars hamn?

Tidningen tar nu till knep för att få läsaren i chock. Johan Persson säger att det inte är själva explosionsrisken som är den största faran. Den största faran är att illvilliga personer ska göra något. Spänningen börjar bli plågsam. Vad ska dessa illvilliga personer göra? Spränga hela Kalmar i luften med ett konstgödsellager som inte finns? Eller?

Vi får inga svar. I stället byggs spänningen upp ytterligare: ”När Linnéuniversitetet byggdes förstärktes väggar och fönster som vetter mot oljehamnen extra.” HELP! Kommer universitetet lik förbaskat att flyga i luften? Varför förstärktes väggar och fönster om inte 3 000 ton högexplosivt konstgödsel ligger i hamnen? Eller förstärktes väggar och fönster mot illvilliga personer med bas i oljehamnen?

Vi får nu ett lugnande svar: ”Samtidigt sades att riskerna för personskador var mindre eftersom universitetets verksamhet bedrivs på dagtid.”

Auuuh?! Vilka personskador? Orsakade av vad? Dagtid! Det finns ju inga större mängder explosivt konstgödsel i hamnen, bara illvilliga personer… Kan explosioner och illdåd endast förekomma nattetid? Enligt Barrans logik är svaret ja.

Nu blir det ännu svårare. Petter Stordalen vill bygga hotell i området. Barran slår till med ett fantastiskt påstående: ”Ett hotell innebär ju att människor ska sova där. Innebär det att riskerna ökar?”

Riskerna för vad? Vad ska vi frukta? Vad har Petter Stordalen att göra med att hela Kalmar kommer att utplånas? Ska hela Kalmar lik förbaskat flyga i luften så snart vi somnar?

– Nej, svarar Johan Persson. ”Ett hotell innebär inte stadigt boende, så det likställs inte med bostäder enligt lagen.”

Auuuh?!

Ridå.

Jag googlar på uttrycket ”god dag, Yxskaft”…

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Ledare: Vackra ord är intet värda

Gammelmedierna är märkliga. De säger sig vilja ha en bra dialog med tittare och prenumeranter, de vill ha tips och synpunkter, ris och ros. Men i tidningen Barometerns fall stämmer detta inte alls.

Den 2 januari skrev jag ett öppet brev till tidningens chefredaktör Anders Enström. Jag ställde några mycket enkla, seriösa frågor om press- och yttrandefrihetens grundläggande normer. Inget svar.

Det är inte bara beklämmande, utan också farligt, att den mediala världen allt mer efterliknar den politiska. Så snart vanligt folks frågor och synpunkter inte genast kan klassas som ”beröm” eller ”folkligt trams” är intresset för dialog mycket svagt. De demokratiska grundbultarna väger beklagligt nog allt lättare i vårt lands mediala och politiska sfärer.

Denna nonchalans kan bara tolkas på ett sätt: Intresset för demokratiska värden och frågor är tyvärr mycket mindre än ”makten” i alla passande sammanhang vill göra gällande.

Vanligt folk har bara ett effektivt motvapen: Konsumentmakt. Köper du en skitsak lämnar du tillbaka den. Får jag inte svar på brev till Barometerns chefredaktör avsäger jag mig prenumerationen.

Allan von Kompost
redaktionschef

LEDARE: Ilko, tänk om!

Makten försöker överallt minimera sina åtaganden, så även i Borgholms kommun där man gör vad man kan för att slippa jobba med åsikter från dem man är vald att leda. Där krävs att minst 25 personer loggar in med bankID på kommunens hemsida och klickar positivt för inkommet medborgarförslag för att det ska beaktas av den heliga makten.

Det är utstuderat smart. Nu vet makten att inga medborgarförslag behöver läsas och kanske till och med tänkas igenom. Så skönt att slippa folkets töntiga förslag. Vi vet ju ändå bäst!

Sannolikt besöker inte många ölänningar kommunens hemsida, och sannolikt bryr sig ännu färre om att läsa igenom andras medborgarförslag. Ännu färre bryr sig sannolikt om att göra sig besvär med att logga in med bankID för att tycka något. Kommunen har helgarderat sig. Det är motbjudande. Det är antidemokratiskt.

Borgholms kommun har landets äldsta befolkning. Fakta säger fortfarande att ju äldre en befolkning är, desto lägre IT-kunnande och nätaktivitet har den. Dessutom är ölänningar ytterst sparsamma i sina nätåsikter. Under de tio år jag bloggat har nog bara tiotalet ölänningar kommenterat något inlägg – någon enstaka gång. De flesta reflexioner kommer från övriga landet och sommarboende.

Vänd på steken, Ilko! Tänk om politikerna i Borgholms kommun skulle utsättas för samma förnedrande behandling. Vad skulle du tycka om dina och sossarnas alla förslag till förbättringar inom kommunen skulle kräva minst 25 inloggningar med bankID av ickepolitiker för att kunna realiseras? Min magkänsla säger mig att ni då kunde skrota partiet och börja spela boule eller dragspel i stället.

Kulturorganet har flera gånger skrivit om detta djupt antidemokratiska beteende. Läs här.


Märkt ,

den totala nonchalansen

En kommuninvånare har i ett decennium intresserat sig för att utveckla den kommun han bor i, Mörbylånga kommun. Han skriver insändare, han agiterar och bjuder in, får till möten. Så skriver han en bok i ämnet – och trycker för egna pengar. Den delas ut till alla på Sydöland, gratis. Att trycka böcker kostar stora pengar, att dela ut dem kostar blod, svett och vilja.

Han ordnar ett möte i samband med bokens publicering. Ett gammelmedia skriver pliktskyldigast en införartikel, ett lokalt gammelmedia kommer till mötet. Ett!

Alla politiker är kollektivt inbjudna genom kommundirektören. Kommunfullmäktiges  och kommunstyrelsens ordföranden är särskilt inbjudna. Författaren bjuder på kaffe och annan förtäring.

Detta är årets hetaste politiska fråga i kommunen, ja i hela Glesbygdssverige!

Nå, hur många politiker kom? Tio? Tjugo? Alla?

Svar: Inte en enda!

Det sägs att vi har de politiker vi förtjänar. Om det stämmer ter sig sanningen – och därmed framtiden – förfärlig. Då är vi alla ointresserade av vår egen framtid. Då skiter vi i södra Öland, i morgondagen, i våra grannar, i vår miljö, i våra vänner. Ja, då skiter vi i allt!

Vi är att gratulera.

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt

Död åt ölandsporren!

Om man varit med i mediesvängen en tid märker man snabbt vilka intervjuade människor som har genomgått så kallad medieträning, en mycket populär rörelse som troligen nådde maximal spridning under början av 2000-talet.

Denna träning gick exempelvis ut på att genom enveten upprepning trötta ut intervjuaren, få henne/honom att kasta in handduken.

En annan variant var att med olika knep flytta intervjuarens fokus från ett besvärande, mot ett för en själv fördelaktigare ämne. Detta kunde ske genom ”tvärt ämnesbyte”, alternativt ”svara på annan fråga än den ställda”.

Den första konstformen, upprepningsmetoden, kunde bli synnerligen god underhållning. Den som hörde finansminister Bosse Ringholm upprepa en och samma mening ”hundra gånger” under en presskonferens 1999 glömmer det aldrig. I detta korta klipp hinner han bara säga den tre gånger.

Medieträningens grund var tjat, och är det kanske fortfarande. Upprepa din ståndpunkt tills intervjuaren ger upp. Och det gör de flesta. Som reporter riskerar man att själv framstå som idiot om man upprepar frågan lika många gånger som den intervjuade upprepar svaret. Men heder åt den reporter som aldrig ger sig.

Inom reklam- och företagsvärlden tycks många tro att upprepade superlativer är nyckeln till framgång med budskapet. Inget kan vara felaktigare. Ju mer man tjatar, desto tristare blir det. Ju mer man höjer en sak till skyarna, desto mer sjunker den ihop. Ju flera adjektiv, desto sämre soppa. Ju flera utropstecken man sätter efter ett slutord, desto svagare blir effekten.

I dag läser jag en företagstidning om Öland. Företaget ligger på ön och vill tydligen få Öland att framstå som paradiset på jorden – givetvis för sitt eget bästas, för sin egen framgångs skull. I två korta artiklar hinner man bre på så det skummar om Ölandsgrädden. Några exempel:

”Det är ingen bra sommar om vi inte hade varit på Öland, brukade barnen säga.”

”Vi älskar Öland och skulle inte vilja driva vårt företag någon annanstans.”

”_ _ _ flytten till Öland var det bästa de någonsin gjort.”

”Det är så fint att via den här boken kunna få förmedla den kärlek jag har till Öland, och att sedan få kärlek tillbaka från de som läser och uppskattar boken.”

”Jag har flyttat många gånger i mitt liv, men aldrig tidigare blivit så väl mottagen och bemött som jag blivit här på Öland.”

”När jag tittar tillbaka i backspegeln var flytten hit det bästa vi har gjort.”

”_ _ _och boken _ _ _ är min kärleksförklaring till Öland och det nya liv som Öland har givit oss.”

Jag kallar detta Ölandsporr. Alla som bott på olika platser i världen vet att det finns tusen lika underbara ställen som Öland, att alla platser har sina för- och nackdelar. Och att det ingenstans bor idel änglar eller endast avskum.

Därför: Död åt medieträningen. Död åt Ölandsglorifieringen. Död åt Ölandsporren!

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , ,

Spärra ölandsbron!

Nu vill kommuner stoppa storstadsmänniskors flykt till sina sommarhus på exempelvis Öland. De kan föra med sig coronasmitta! är budskapet. Förbud mot att bosätta sig i sommarhuset är redan infört i Norge.

Även utan eventuell coronasmitta belastar dessa flyktingströmmar vissa kommuners resurser så svårt att dessa nu vill ha statens hjälp att stänga ute sommarfolket. Sotenäs kommun är en av dem.

Men det är sent agerat. Redan för åtta år sen krävde kulturorganet att kommunalskattesystemet skulle göras om. Man ska inte kunna leva i en kommun och betala skatt i en annan. En som betalar skatt i Stockholm ska inte kunna kräva vård och hemhjälp i fattig glesbygdskommun, menade ledarskribenten Sune Flisa, som bland annat skrev:

”Massor av people har stugor och villor på Öland. Men de är skrivna i det ökända Sverige, på det moraliskt och kulturellt sönderbombade fastlandet. Dessa invaderande plundrare kallar sig ”sommarboende”, alternativt ”icke bofasta” eller ”visstidsboende” – allt för att mörka utsugningsavsikterna. De ska ha hjälp med allt. Kör de i diket ska de bärgas – av våra bärgningsbilar. De andas vår luft och dricker upp vårt vatten. De sliter ned våra vägar och babblar sönder våra telefontrådar. De gör fula avtryck på våra sandstränder och skrämmer livet ur våra fåglar. Ser de ett vindkraftverk ska de genast starta en protestgrupp. Ser de inget vindkraftverk ska de omedelbart fatta pennan och skriva insändare typ ”Vindkraften Ölands enda räddning”. Hittar de inte ögonblickligen en bankomat är ”livet på Öland förnedrande”. Biblioteken ska gratis låna dem allt de begär, trots ett ökad bokslitage. Kommunala instanser ska besvara alla deras frågor, den ena dummare än den andra. Blir de sjuka ska de ha alla resurser som de i gnälliga insändare och felstavade petitioner kallar för ”självklarheter”, och som bara finns i de värsta av hålor som Stockholm, Västerås, Täby, Bengtsfors och Yxskaftkälen.
Ha! Vill ha! Ska ha! Fort! Mamma! Help!

Alla dessa drinkare av det öländska blodet måste från och med nu avkrävas kommunalskatt på ön för den tid de bor här!”

Hela Sune Flisas verbala atombombsanfall mot rådande system läser du på egen risk här.

SuneFlisa
Sune Flisa i sin paraduniform på den tiden det begav sig,
alltså hösten 2012. Foto: Jannica Jerriander-Kohl.

 

Märkt , ,

sorteringsmaskinen jobbar på

I många sammanhang tjatas om vikten av integrering, om faran med att placera människor i fack.

I verkligheten råder ofta motsatta ambitioner. I Färjestaden ska pensionärerna få eget hus. I Mörbylånga fanns hus för invandrare. Det byggs hus för äldre. Det byggs för 50+. Det byggs för 60+. Det byggs hus för studenter. Däremot byggs det för lite för så kallat vanligt folk.

Varför ska människor som gått i pension få eget hus? Finns planer på hus även för vänsterhänta, halta, svarta, gula, svampplockare, tidigare politiker, kastratsångare?

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

starkast lysande färgen: grått!

Det är svårt att få fart på debatter på Öland. Få säger vad de tycker i officiella sammanhang, och säger de nåt i medierna är det under signatur. Det tar på sikt död på demokratin.

Kulturorganets urgamla krav står fast: Förbjud signaturer och alias på insändar- och debattsidor och lär människor att kritiskt analysera och intellektuellt debattera redan tidigt i skolan.

Politiken på södra Öland är heller ingen upplyftande tombolasnurra fylld av roliga, intelligenta, skarpa förslag och åsikter. Det är så mainstream att grått kan karaktäriseras som ”en färgexplosion”.

Gud ske lov finns medier… Ölandsbladets chefredaktör tycker i alla fall nånting om en politik utan debatt

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

Ledare: västerlandet mot avgrunden

Jag skrev brev till Trafikverket, Mörbylånga kommun, Kalmarpolisen och Länsstyrelsen. Kommunen hänvisade till Trafikverket. Polisen svarade att brevet till Kalmarpolisen skulle behandlas i nåt polisdistrikt i Malmö. Sen inget mer. Länsstyrelsen svarade inte alls. Tystnad råder.

Så kan det gå.

Ett av breven gick alltså till Trafikverket. Jag skrev om den flagranta fortkörningen på Torngårdsvägen. Jag ställde inga krav, framförde inga önskningar, ville bara berätta om läget för ansvariga, att många kör över 100 där maxhastigheten är 40 på väg kantad av småbarn och gamlingar – dessutom utan gatlysen. Om Trafikverket ville göra nåt åt eländet så à la bonne heure.

Jag fick ett långt svarsmejl, 3 979 tecken – en längre tidningsartikel. Jag blev nästan rörd. Här kom mejl från en tjänsteman som brydde sig om vad jag skrev, som tog mina åsikter och farhågor på allvar. Men ju längre jag läste, desto mer insåg jag hur elakartad den sjukdom är som drabbat hela Maktsverige, hela Maktvästvärlden. Den är mycket värre än Coronainfluensan, ity den på sikt riskerar att störta hela världen i fördärvet.

Första delen handlade om verkets alla mätningar på andra vägar i landet: ”_ _ _ på E22 görs mätningarna ungefär vart 4:de år medan det på det mindre vägnätet kan vara upp till ca vart 12:e år.” Jag fick info om hur fort man körde på den och andra vägar. Som grädde på moset fick jag också lära mig hur ”min” väg ser ut: ”Väg 930 är en lång rak väg med mycket god sikt och lite trafik, detta kan vara en anledning till att vissa förare kör fortare än skyltad hastighet.”

Sen fick jag noggrann redogörelse för alla de åtgärder Trafikverket och andra kan sätta in för att stävja fortkörning. Jag fick veta det mesta om fartkameror, gupp, chikaner, avsmalningar. Denna i mina ögon lovande del av berättelsen avslutades bryskt med konstaterandet att inte någon av dessa fartsänkande möjligheter var möjliga att använda i mitt fall, på ”min” väg.

Nu blev det skarpt läge. Nu kom den långa avslutning som visar att västerlandets undergång ligger närmare i tid än vi tror. Sluthalvan av brevet från Trafikverket är en lång lektion i hur vi som bilister SKA bete oss på vägarna. Jag får veta att vi inte ska köra fortare än vägen är skyltad för. Jag får veta att jag som förare är ansvarig för bilens framförande på vägen. Jag får veta att jag inte ska köra bil onykter. Jag får också veta att jag inte får köra bil då jag har knarkat! Inte heller får jag framföra min bil på väg då jag sovit dåligt, inte är utsövd. Jag förmanas: Jag SKA efterleva allt de regler och föreskrifter som Trafikverket och eventuellt andra har skapat. Till min stora förvåning får jag också veta att inte bara min bil har rätt att köra på vägen. Alla slags bilar, även stora såna, har rätt att köra på vägarna – till och med underhållsfordon har denna rätt! Jag får dessutom veta att det är polisens ansvar för att upprätthålla ordningen på vägen, samt att jag kan lära mer om Trafikverket och ”transportsystemet” på verkets hemsida.

Fortkörning på Torngårdsvägen ingår alltså i paketet transportsystemet.

Slutklämmen är det optimala sjukdomsbeviset för att västerlandets saga snart är all: Jag får nämligen veta att många kör alldeles för fort. Och – nu kommer det! Jag undervisas i den djupa insikten att om alla följde Trafikverkets råd och hastighetsbegränsningar skulle farterna vara lägre, bullret mindre, antalet döda och skadade i trafiken drastiskt färre. JAG ska alltså hålla hastighetsgränserna. JAG!

Så fungerar Maktsverige i dag. Man skriver om det man vill och önskar, om och om igen, hur allt BORDE vara. Hur det BORDE VARA. Man skriver och säger det så många gånger att man till och med tror på en självuppfyllande profetia. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Ingen människa ska skadas eller dö i trafiken. Ingen! Inte en enda! Men vi kan inte göra nåt för dig och din 40-väg där många kör över 100. Hur ska vi kunna göra nåt för dig? Vi har inga pengar. Vi har inga resurser. Det finns inga möjligheter till fartkamera, ”_ _ _med dagens kriterier är det inte aktuellt med en ATK på väg 930.”

Polisen kan inte göra nåt. Länsstyrelsen kan inte göra nåt. Det är inte deras bord. Men vi har vår nollvision! Lycka till. Med detta svar avslutar vi ditt ärende hos oss.

Jag sätter mig med en kopp kaffe och tittar ut över min väg där högsta hastighet är satt till 40 kilometer i timmen. En budbil susar förbi i 90… En buss i 60, en hemtjänstkärra i 80…

Nollvisionen gäller! Vi tror. Vi hoppas. På så sätt blir det som vi vill. Som vi tror. Och gud så mycket vi tror! Du SKA inte köra för fort. Därför fungerar nollvisionen. Ingen skadas. Ingen dör. Låt oss tro på detta. Låt oss tro på Sverige. Låt oss tro på sossarna, på vackert väder, på en affär i byn som nästan ingen – egentligen! – tror på.

Låtom oss bedja!


 

Märkt , , , , , ,

lika lika och samma samma

Anders Enström, chefredaktör på Barometern, hälsar i dag sina nya ofrivilliga läsare välkomna i en rolig text. Det känns bra, som ett litet plåster på såren. Den enes död, den andres bröd…

Anders inser att det för oss som plötsligt fått en annan tidning  kan kännas som att vi lika plötsligt har ”hamnat mitt i bortaklacken på en fotbollsmatch.”

I samma veva sätter han fingret på dagens gammelmediers svaga punkt: ”Samtidigt finns mycket att känna igen. Lokalredaktörerna och ortssidorna är de samma. Sporten likaså. Nästan hälften av tidningarnas innehåll hade vi gemensamt.” skriver Anders.

Det är just det som är så farligt, att tidningarna blir allt mer lika, med mera ”samma samma”. Det vi behöver är större skillnader, inte flera likheter. Hela livet får inte bli mainstream, mänskligheten får inte klona sig själv, då kan vi lika gärna upplösa riksdagen, lägga ned partierna och införa vd-styrning av landet/världen.

Anders Enström ser framtiden lika svår som jag: ”I det digitala medielandskapet har inga tidningar monopol. Den stora striden står i dag mellan den lokala journalistiken och globala it-jättarna.”

Så är det. David står alltså öga mot öga med Goliat… Mitt i svärtan finns trots allt ett hopp. Är tidningsbranschen David ser framtiden onekligen ljus ut…

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

skammens 25 dagar

Efter 91 år slutar pressarna dunka för Östra Småland. Varken A-Pressen, sossepartiet eller Gota Media har lyckats hålla varaktigt liv i tidningen. Sista numret kommer ut i dag, 27 november 2019.

Det är ynkligt av ägaren Gota Media som på detta sätt visar att man endast tänker i kronor och ören. Man har varit huvudägare till tidningen sen 2011, alltså i åtta år. Trots detta visar man sin mediala stormakt genom att lägga ned tidningen ynka 25 utgivningsdagar före årets slut – och för dem erbjuda oss helårsprenumeranter den bleka systerblaskan Barometern med sin intill döden trista ledarsida.

25 dagar blev det skamliga slutet på nästan 3 000 dagars ägande.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt ,

och gammelmedierna tiger

Östra Småland skriver i dag inte ett ord om det fatala bakslaget för cykelleden Fyr till fyr på södra Öland: Att Nejstyrelsen säger nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej till ledens dragning på banvallen mellan Skärlöv och Solberga intresserar inte sosseblaskan i lilltån. I stället skriver man om en liten snutt i norr som kulturorganet nämnde i förbifarten i ett inlägg 15 oktober.

– Ointresset förvånar mej inte, säger Allan von Kompost, redaktionschef på kulturorganet. Sossetidningar har alltid strukit makten medhårs. Man har månat om de styrande i hela landet genom Nejstyrelserna, och sossemediernas främsta uppgift har alltid varit att befästa inställningen till partiets självklara rätt att styra och pungslå folket. Därför har alla blaskor som sossarna skött gått åt pipan, från Stockholmstidningen och framåt.

Att riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) numera pläderar för att sossarna ska våga äga egna medieföretag visar bara hur naivt partiet är. Låt sossarna ta över en blaska, pumpa in några tiotals miljoner extra i presstöd – och en kort tid senare är hela klabbet i konkarongen, säger Allan von Kompost.

– Gud ske lov går det inte längre att som gammelmedierna ständigt och okritiskt hylla makten, fortsätter Allan von Kompost. Se bara på Östra Småland i dag där den nya landshövdingen porträtteras som en från skyn (läs: Gotland) nedstigen världsräddare för andra gången på mycket kort tid. För andra gången, trots att hon inte gjort mer än att säga ja till kneget! Sosseblaskorna skiljer stenhårt mellan maktens folk och folket. Maktens folk tillhör dom gudomliga, folket utgör den beskattningsbara massan.

– Som en pendang till Östra Smålands och andra sossetidningars ständiga maktförsköningar publicerar vi senare i dag ett reportage om städaren Robert Robban Larsson och hans nya jobb som lokalvårdare på Lantbrukarnas Vetemjöl Fabriks AB i Slaskamåla på södra Öland. Där börjar Robert sitt betydelsefulla arbete på måndag och hela fabrikspersonalen om 199 anställda väntar med spänning på sin nye lokalvårdare. Hur ska han trivas? Vilka är hans mål? Hur ska han vårda våra kära lokaler? Kommer han att sopa från vänster till höger, eller från höger till vänster. Sopar eller svabbar han marmorgolv? Använder han våt eller blöt trasa på träpanel? Ja, frågorna är många och kulturorganet skildrar allt in i minsta detalj. Ett reportage att se fram mot! avslutar Allan von Kompost.


 

Märkt , , ,

en gudinna har landat i kalmar

Vi var nära katastrofen. Då damp hon ned och räddade oss. Från Gotland!

Trots att hon ännu inte börjat jobba får hon i dagens Östra Småland mer än halva förstasidan, 1/3 ledarsida och nästan ett helt uppslag på nyhetsplats. Hon heter Schelin Seidegård och är vår nya landshövding.

Smickret rinner som sirap över sidorna. Hennes krafter är snudd på överjordiska. Duktig, erfaren, driven, säger en rubrik.

– Det känns skönt. Det här är en väldigt bra dag, säger en strålande glad Malin Almqvist, länsråd. Vi har pratats vid på telefonen i dag. Det är en duktig, kunnig, erfaren kvinna. Hon är driven.

I en bildtext framhålls att Schelin Seidegård är ordförande för beridna högvakten.

Då så. Då kan vi känna oss trygga. Framtiden är ljus. Å andra sidan skrevs säkert samma slags lismande drapor inför Carlssons & Carlzons landning i länsresidenset där man förra året bjöd in till pepparkakshustittning med chans att träffa Thomas Carlzon över en lussekatt.

Vill du denna jul träffa förre landshövdingen Carlzon måste du bege dig till regeringskansliets elefantkyrkogård. Dock veta vi icke om där serveras lussekattor. Tiderna sägs vara svåra. Därför får han bara 130 000 i månadslön.

Stackars Carlzon.

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

 

 

 

Märkt , , , ,

ge upp, kungen!

vilken-sida-av-murenPå vilken sida av murskrället i Ottenby ska cykelleden tillåtas gå? Den vänstra eller den högra? Och hur ska man komma från Grönhögen till den kalvande och rasande konstruktionen, beordrad av kung, uppförd av fattiga bönder? Hur många decennier av lönlösa diskussioner ska behöva föras med kungens rigida och obsoleta myndigheter för att komma till beslut? Nu får det förbanne mig räcka! menar dagens ledarskribent Sune Flisa och kräver kungens avgång, monarkins upphörande och en omedelbar nedstängning av våra skämmigaste statliga institutioner,  Statens Fastighetsverk och Riksantikvarieämbetet. När vi ändå rensar, kasta även Länsstyrelserna på den historiska gödselhögen! Dessa förvaltningar hör – liksom monarkin – juratiden till! skriver Sune Flisa i sitt internationellt uppmärksammade upprop.

Kulturorganet har redan tidigare krävt kungens omedelbara abdikering – för Sydölands bästa och eventuella framtid. Att statschefen ännu inte vågat ta sina småpåvar vid Statens Fastighetsverk och Riksantikvarien i hampan och piskat dem på bara stjärten med den förgyllda spiran är ingenting annat än skandal.

Kungens ickesvar på brev och ickeagerande i något som helst sammanhang som rör eventuell utveckling av cykelleden Fyr till fyr leder till att ledens fullbordan förs ända in i nästa årtusende – vad än Ölands Kommunalförbund låter påskina på sin hemsida. Och detta sker i självaste kungariket Ottenby, där dina kungakollegor har pinat befolkningen genom många sekel med pålagor och infantila murbyggen. Vad sägs om den sömntabletten, kungen? Kan du sussa gott på guldkudden med denna underlåtenhet i minnet och med detta historiska snapshot på den kungliga näthinnan?

Apropå sömntablett… Har du svårt att nanna nån gång kan du kasta ett öga på senaste fullmäktigemötet i Mörbylånga kommun. En titt där motsvarar effekten av tio Sobril eller en sjuttifemma renat rakt av på tom mage. Efter tio minuters filmning av ingenting börjar projektledaren berätta om sin karriär inom projektet, om arga tjurar på norra ön, om att han köpt en elcykel och att cykelbron i Degerhamn är Ölands längsta – och att man skulle vara färdig med hela projektet redan 2018 men att slantarna är slut. En enda(!) politiker frågar när projektet verkligen blir färdigt och får till svar att projektledaren ska göra det han kan. Inget av de två kommunalråd som sitter i beställarrollen av projektet är intresserad, ingen kommunchef som också ingår i skaran beställare har EN ENDA FRÅGA att ställa. Ingen frågar vad man har fått för pengarna. Ingen undrar vart pengarna tagit vägen. Ingen frågar om hur stora slantar eller andra förmåner som gått till markägare. Alla sitter mållösa. Tyst i klassen råder… Varför tog man dit projektledaren för information utan att ställa en enda adekvat fråga? Det vi får uppleva är som en bitter sagostund för vuxna där de stora barnen just fått lyssna till vår sagofarbror H C Andersens hemskaste alster om mental förtvining och moralisk kollaps i vuxensagan: När paltkoman kom till byn (utgiven 1987 i samlingsvolymen Dimridåer och Skumtimmar).

Vi kräva din avgång då vi icke kan acceptera cykelledens på stället marsch. I evinnerligt lång tid har det nu ältats, blötts och gaggats om vilken sida ledan ska ta från Kalmarsund upp längs med murskrället i Ottenby och vidare söderut. Så kan det inte få fortsätta. Nog är nog. Nu ska leden fram. Basta! Därför måste du avgå, Tjabo och ta dina myndigheter med dig. Du har ju redan förstått vartåt det barkar och minimerat hovet genom att slita en massa skrikiga och bortskämda barnbarn ur apanagets trygga famn – ett steg i rätt riktning. Nu får de små bortklemade klimparna gå i vanlig vanskött grundskola och lära sig monarkins mörka historia, gå på Komvux och ta jobb som lokalvårdare, kafferostare eller bussförare, pröjsa högre och högre skatt och gneta ihop till sin första egna lägenhet före 80-årsdagen.

Men kulturorganet har alltid en filantropisk inställning. Vi är inställda på spel utanför boxen – i alla kontexter, som det heter nu för tiden. Lämna tillbaka slotten till folket men behåll den hemska barren nere i Ottenby. Dina bilar och båtar övergår naturligtvis i folkets ägo. Som kompensation bjuder vi dig en bättre begagnad sparkcykel (el-hjälpmotor finns att köpa på Blocket för en hundring) och en relativt fräsch optimistjolle. Att segla är nödvändigt, du vet.

Stugan nere i Ottenby får duga, även om den inte gör Silvia glad, inlindad i 45 kilometer taggtråd och elstängsel som den är, dessutom omgiven av ett 20-tal SLB-boskap med endast två intressen här i livet: Att äta och skita.

Kungens-villa_Ottenby28

Där nere i Ottenby kan du och frugan bli som en av oss och kanske spela lite golf, se på Skavlan, hugga lite ved, grilla lite flintastek, mata fåglarna, spela dart, läsa G W Perssons förklaring om universums uppkomst, spela bort pensionen på Lotto, tatuera en fjäril inne i örat, klippa gräsmattan, sjunga Helan går i duschen, lägga patiens (Idioten gillar jag, du kanske föredrar Kungen) och kanske gå till kyrkan nån gång och bocka lite generat för prästen pyntad och utstyrd i hemsk mässhake, alba, halslin, cingulum, stola, röcklin och korkåpa, men lik förbaskat somna i bänken och skämma ut sig (igen!) – och glutta lite på folk som halkar på bananskal på Youtube till en pilsner eller ett glas vin, som det alltid heter på svenska. Aldrig två glas vin! Roligare än så har vi inte i Sverige i dag. Så är det slitiga, enahanda, tröstlösa och fattiga livet för de flesta av oss. Därför tyckte Strindberg synd om oss, du vet.

Nog förklarat. Nu går vi från ord till handling. Gör så här: I morgon klockan 12:00 slänger du ut riksregalierna genom slottsfönstret i Stockholm. Samtidigt viftar Silvia med vit flagg som ett tecken på att kungahuset med lydmyndigheter är villiga att inleda kapitulationsförhandlingarna. De för du och jag här nere i vindskydd av murskrället över en kräftstjärt eller en burk Oskar. Jag står för drickat, lite egentillverkat dunder av kunglig kvalitet.

handslag

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör
Märkt , ,

hövdingar är obsoleta

”Flera län riskerar att stå utan landshövding”

Rubriken är hämtad i gammelmediet Östra Småland, där man nu tar chansen att få småsnyfta en aning efter landshövding Thomas Carlzons avgång, beordrad av kulturorganet.

Vår kommentar är glasklar: Ett liv utan landshövding är ingen risk. Det är en förmån.

Lägg ned Länsstyrelserna omedelbums.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt ,

om detta med tajming…

Knappt har kulturorganet fått landshövding Thomas Carlzon sparkad förrän hårresande eftermälen och saxade pratminus ser dagens mjuka morgonljus.

Ett av dessa synnerligen vältajmade klipp står att läsa i dagens upplaga av gammelmediet Östra Småland där tidigare landshövdingen i en tidigare intervju tillåts göra en iögonenfallande självanalys:

”När man är visionär och innovativ och har den kompetens jag har vill jag hjälpa andra.”

Vi kan bara instämma i hyllningskören: Tack för hjälpen med länet, Thomas!

Ett ännu större uppslaget konstaterande i samma tidning berättar:

”Thomas Carlzons väg mot toppen började på Ikea – som han gjorde till `en synlig kraft i samhället´.”

Den medvetet styrda mediala fördumningen fortsätter att öka i intensitet. En landshövding som begår brott som just landshövding hyllas i gammelmedierna för sina tidigare insatser – i ett möbelbolag!

När han tack vare mig får sparken som landshövding får han dessutom plats som generaldirektör på regeringskansliet.

Kulturorganet måste ställa den bästa av frågor: Varför stannade inte Thomas på företaget bland soffgruppen Malin, bokhyllan Persson, träpallen Stefan, servetthållaren Ardalan och telefonbordet Carlsson?

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

 

 

 

Märkt , ,

Landshövdingen vill rädda förtroendet

Rubriken är saxad ur dagens Östra Småland. Logiken kring vår landshövdings osunda agerande haltar allt mer. I går och i förra veckan sas att regeringen har förtroende för Thomas Carlzon. Trots det sa regeringens statssekreterare Alejandro Firpo till P4 Kalmar att landshövdingen måste presentera en plan för hur han ska återupprätta eventuellt tappat förtroende. Och i dagens tidning säger han ”Regeringen har förtroende för alla sina myndighetschefer tills annat meddelas”.

Kulturorganet undrar när detta kommer att meddelas? I morgon? Om en vecka?

Många jobbar nu stenhårt för att ”Rädda maktens trixande företrädare”. Senaste nytt är ett extrainsatt möte med Länsstyrelsens insynsråd. Detta råd sattes in även när förre landshövdingen började slira och lär denna gång vara ett initiativ av riksdagsman Anders Åkesson (C). Till Östran säger han: ”Kommer det mer?”.

Den frågan brukar vara lätt att besvara. Det gör det lika säkert som amen i kyrkan.

Anders Åkesson säger också: ”Jag är evigt tacksam att jag lever i ett land med kritiskt granskande media”.

Så brukar makten säga när det inte längre går att mörka vad som hänt, när alla står där med brallorna nere.

I går diskuterade Länsstyrelsens ledningsgrupp ett förslag till handlingsplan för att återupprätta förtroendet för landshövdingen och Länsstyrelsen.

Ja, du läser rätt. Trots att alla – inklusive regeringen – har förtroende för Thomas Carlzon sätts stora resurser in för att rädda hans sargade skinn och förlorade förtroende. En idé är att alla policydokument ska läggas i en sökbar verksamhetshandbok med motiveringen att ”Det ska vara lätt att göra rätt”.

Man tager sig för pannan och känner att den är svettig på grund av hög feber. Är det verkligen så svårt att göra rätt? Vet inte en landshövding att man inte betalar svarta löner och anlitar gamla kompisar och anställer folk utan att lägga ut jobben så vem som helst kan söka dem? Vet han inte ens detta är det tvärkört.

Kulturorganets analys av läget är att vi nu lämnar stadiet ”Grönköping light” för att kliva in i det betydligt molnigare ”Grönköping Dark”.

– Steget därefter brukar likna hela havet stormar där alla skyller på varandra. Därpå avgår landshövdingen sörjd och saknad av alla, inklusive regeringen, säger kulturorganets chefredaktör Sune Flisa till den indiska tidningen Voice of Shimla.

Nu inväntar vi lugnt beskedet om när ny landshövding söks till Kalmar län.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , ,

svartavlöning åter laglig!

I tidernas begynnelse var svartavlöning laglig. Sen blev den olaglig. Nu är den åter laglig, tack vare vår landshövding Thomas Carlzon.

I veckan som gick var han först en stor skurk. Dagen därpå litade alla – inklusive regeringen – på honom igen och han blev bara en pytteliten skurk. I dag är han skurk igen – en medelstor skurk. Brottlistans längd och innehåll varierar med vädret.

I fredags berättade kulturorganet om överstechefens handlande på Nejmyndigheten.

I dag växer listan igen. P4 Kalmar berättar att Thomas förra året anställde en kock på residenset utan att annonsera ut tjänsten. Enligt gammelmediet Östra Småland engagerade han även en bekant som konsult för över 300 000 kronor. Dessutom berättade flera medier att han svartavlönat personal vid privata fester.

Enligt Östra Småland sa Thomas Carlzon på presskonferensen i förra veckan att ”han inte har gjort något olagligt_ _ _.”  Men han sa också _ _ _ ”att den senaste tidens händelser negativt påverkat förtroendet för länsstyrelsen, och för honom själv.” Detta är iögonenfallande eftersom regeringen genast ropade ut att man hyste just förtroende för Carlzon.

I klartext betyder regeringens attityd att det åter är tillåtet att strunta i policykrävda upphandlingar. Det betyder också att det åter är lagligt att svartavlöna personal, liksom att engagera vänkonsulter för stora belopp.

Kulturorganet inväntar nu regeringens besked om ytterligare gamla olagligheter som över en natt blivit lagliga. Det ryktas om att även sprängningar, skjutningar, stölder (åtminstone de grova) och personrån ska avföras brottlistan och införas på listan ”tillåtet och lagligt”.

”- Det är mycket man ska lära sig när man är myndighetschef”, sa Thomas Carlzon på förra veckans pressträff, enligt Östra Småland.

Kulturorganet står fast i sin hållning. En chef som måste lära sig att undvika lagvidriga handlingar ska inte vara chef. Därför kräver vi kungens avgång och en omedelbar nedläggning av Länsstyrelsen.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Med anledning av den senaste tidens händelser på Länsstyrelsen publicerar vi snart sagan Allas lika värde av vår egen sagoberättare Hugwald Claes Andersen, även kallad H C Andersen.


 

 

 

Märkt , , ,