Kategoriarkiv: miniledare

ge upp, kungen!

vilken-sida-av-murenPå vilken sida av murskrället i Ottenby ska cykelleden tillåtas gå? Den vänstra eller den högra? Och hur ska man komma från Grönhögen till den kalvande och rasande konstruktionen, beordrad av kung, uppförd av fattiga bönder? Hur många decennier av lönlösa diskussioner ska behöva föras med kungens rigida och obsoleta myndigheter för att komma till beslut? Nu får det förbanne mig räcka! menar dagens ledarskribent Sune Flisa och kräver kungens avgång, monarkins upphörande och en omedelbar nedstängning av våra skämmigaste statliga institutioner,  Statens Fastighetsverk och Riksantikvarieämbetet. När vi ändå rensar, kasta även Länsstyrelserna på den historiska gödselhögen! Dessa förvaltningar hör – liksom monarkin – juratiden till! skriver Sune Flisa i sitt internationellt uppmärksammade upprop.

Kulturorganet har redan tidigare krävt kungens omedelbara abdikering – för Sydölands bästa och eventuella framtid. Att statschefen ännu inte vågat ta sina småpåvar vid Statens Fastighetsverk och Riksantikvarien i hampan och piskat dem på bara stjärten med den förgyllda spiran är ingenting annat än skandal.

Kungens ickesvar på brev och ickeagerande i något som helst sammanhang som rör eventuell utveckling av cykelleden Fyr till fyr leder till att ledens fullbordan förs ända in i nästa årtusende – vad än Ölands Kommunalförbund låter påskina på sin hemsida. Och detta sker i självaste kungariket Ottenby, där dina kungakollegor har pinat befolkningen genom många sekel med pålagor och infantila murbyggen. Vad sägs om den sömntabletten, kungen? Kan du sussa gott på guldkudden med denna underlåtenhet i minnet och med detta historiska snapshot på den kungliga näthinnan?

Apropå sömntablett… Har du svårt att nanna nån gång kan du kasta ett öga på senaste fullmäktigemötet i Mörbylånga kommun. En titt där motsvarar effekten av tio Sobril eller en sjuttifemma renat rakt av på tom mage. Efter tio minuters filmning av ingenting börjar projektledaren berätta om sin karriär inom projektet, om arga tjurar på norra ön, om att han köpt en elcykel och att cykelbron i Degerhamn är Ölands längsta – och att man skulle vara färdig med hela projektet redan 2018 men att slantarna är slut. En enda(!) politiker frågar när projektet verkligen blir färdigt och får till svar att projektledaren ska göra det han kan. Inget av de två kommunalråd som sitter i beställarrollen av projektet är intresserad, ingen kommunchef som också ingår i skaran beställare har EN ENDA FRÅGA att ställa. Ingen frågar vad man har fått för pengarna. Ingen undrar vart pengarna tagit vägen. Ingen frågar om hur stora slantar eller andra förmåner som gått till markägare. Alla sitter mållösa. Tyst i klassen råder… Varför tog man dit projektledaren för information utan att ställa en enda adekvat fråga? Det vi får uppleva är som en bitter sagostund för vuxna där de stora barnen just fått lyssna till vår sagofarbror H C Andersens hemskaste alster om mental förtvining och moralisk kollaps i vuxensagan: När paltkoman kom till byn (utgiven 1987 i samlingsvolymen Dimridåer och Skumtimmar).

Vi kräva din avgång då vi icke kan acceptera cykelledens på stället marsch. I evinnerligt lång tid har det nu ältats, blötts och gaggats om vilken sida ledan ska ta från Kalmarsund upp längs med murskrället i Ottenby och vidare söderut. Så kan det inte få fortsätta. Nog är nog. Nu ska leden fram. Basta! Därför måste du avgå, Tjabo och ta dina myndigheter med dig. Du har ju redan förstått vartåt det barkar och minimerat hovet genom att slita en massa skrikiga och bortskämda barnbarn ur apanagets trygga famn – ett steg i rätt riktning. Nu får de små bortklemade klimparna gå i vanlig vanskött grundskola och lära sig monarkins mörka historia, gå på Komvux och ta jobb som lokalvårdare, kafferostare eller bussförare, pröjsa högre och högre skatt och gneta ihop till sin första egna lägenhet före 80-årsdagen.

Men kulturorganet har alltid en filantropisk inställning. Vi är inställda på spel utanför boxen – i alla kontexter, som det heter nu för tiden. Lämna tillbaka slotten till folket men behåll den hemska barren nere i Ottenby. Dina bilar och båtar övergår naturligtvis i folkets ägo. Som kompensation bjuder vi dig en bättre begagnad sparkcykel (el-hjälpmotor finns att köpa på Blocket för en hundring) och en relativt fräsch optimistjolle. Att segla är nödvändigt, du vet.

Stugan nere i Ottenby får duga, även om den inte gör Silvia glad, inlindad i 45 kilometer taggtråd och elstängsel som den är, dessutom omgiven av ett 20-tal SLB-boskap med endast två intressen här i livet: Att äta och skita.

Kungens-villa_Ottenby28

Där nere i Ottenby kan du och frugan bli som en av oss och kanske spela lite golf, se på Skavlan, hugga lite ved, grilla lite flintastek, mata fåglarna, spela dart, läsa G W Perssons förklaring om universums uppkomst, spela bort pensionen på Lotto, tatuera en fjäril inne i örat, klippa gräsmattan, sjunga Helan går i duschen, lägga patiens (Idioten gillar jag, du kanske föredrar Kungen) och kanske gå till kyrkan nån gång och bocka lite generat för prästen pyntad och utstyrd i hemsk mässhake, alba, halslin, cingulum, stola, röcklin och korkåpa, men lik förbaskat somna i bänken och skämma ut sig (igen!) – och glutta lite på folk som halkar på bananskal på Youtube till en pilsner eller ett glas vin, som det alltid heter på svenska. Aldrig två glas vin! Roligare än så har vi inte i Sverige i dag. Så är det slitiga, enahanda, tröstlösa och fattiga livet för de flesta av oss. Därför tyckte Strindberg synd om oss, du vet.

Nog förklarat. Nu går vi från ord till handling. Gör så här: I morgon klockan 12:00 slänger du ut riksregalierna genom slottsfönstret i Stockholm. Samtidigt viftar Silvia med vit flagg som ett tecken på att kungahuset med lydmyndigheter är villiga att inleda kapitulationsförhandlingarna. De för du och jag här nere i vindskydd av murskrället över en kräftstjärt eller en burk Oskar. Jag står för drickat, lite egentillverkat dunder av kunglig kvalitet.

handslag

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör
Annonser
Taggad , ,

hövdingar är obsoleta

”Flera län riskerar att stå utan landshövding”

Rubriken är hämtad i gammelmediet Östra Småland, där man nu tar chansen att få småsnyfta en aning efter landshövding Thomas Carlzons avgång, beordrad av kulturorganet.

Vår kommentar är glasklar: Ett liv utan landshövding är ingen risk. Det är en förmån.

Lägg ned Länsstyrelserna omedelbums.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Taggad ,

om detta med tajming…

Knappt har kulturorganet fått landshövding Thomas Carlzon sparkad förrän hårresande eftermälen och saxade pratminus ser dagens mjuka morgonljus.

Ett av dessa synnerligen vältajmade klipp står att läsa i dagens upplaga av gammelmediet Östra Småland där tidigare landshövdingen i en tidigare intervju tillåts göra en iögonenfallande självanalys:

”När man är visionär och innovativ och har den kompetens jag har vill jag hjälpa andra.”

Vi kan bara instämma i hyllningskören: Tack för hjälpen med länet, Thomas!

Ett ännu större uppslaget konstaterande i samma tidning berättar:

”Thomas Carlzons väg mot toppen började på Ikea – som han gjorde till `en synlig kraft i samhället´.”

Den medvetet styrda mediala fördumningen fortsätter att öka i intensitet. En landshövding som begår brott som just landshövding hyllas i gammelmedierna för sina tidigare insatser – i ett möbelbolag!

När han tack vare mig får sparken som landshövding får han dessutom plats som generaldirektör på regeringskansliet.

Kulturorganet måste ställa den bästa av frågor: Varför stannade inte Thomas på företaget bland soffgruppen Malin, bokhyllan Persson, träpallen Stefan, servetthållaren Ardalan och telefonbordet Carlsson?

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

 

 

 

Taggad , ,

Landshövdingen vill rädda förtroendet

Rubriken är saxad ur dagens Östra Småland. Logiken kring vår landshövdings osunda agerande haltar allt mer. I går och i förra veckan sas att regeringen har förtroende för Thomas Carlzon. Trots det sa regeringens statssekreterare Alejandro Firpo till P4 Kalmar att landshövdingen måste presentera en plan för hur han ska återupprätta eventuellt tappat förtroende. Och i dagens tidning säger han ”Regeringen har förtroende för alla sina myndighetschefer tills annat meddelas”.

Kulturorganet undrar när detta kommer att meddelas? I morgon? Om en vecka?

Många jobbar nu stenhårt för att ”Rädda maktens trixande företrädare”. Senaste nytt är ett extrainsatt möte med Länsstyrelsens insynsråd. Detta råd sattes in även när förre landshövdingen började slira och lär denna gång vara ett initiativ av riksdagsman Anders Åkesson (C). Till Östran säger han: ”Kommer det mer?”.

Den frågan brukar vara lätt att besvara. Det gör det lika säkert som amen i kyrkan.

Anders Åkesson säger också: ”Jag är evigt tacksam att jag lever i ett land med kritiskt granskande media”.

Så brukar makten säga när det inte längre går att mörka vad som hänt, när alla står där med brallorna nere.

I går diskuterade Länsstyrelsens ledningsgrupp ett förslag till handlingsplan för att återupprätta förtroendet för landshövdingen och Länsstyrelsen.

Ja, du läser rätt. Trots att alla – inklusive regeringen – har förtroende för Thomas Carlzon sätts stora resurser in för att rädda hans sargade skinn och förlorade förtroende. En idé är att alla policydokument ska läggas i en sökbar verksamhetshandbok med motiveringen att ”Det ska vara lätt att göra rätt”.

Man tager sig för pannan och känner att den är svettig på grund av hög feber. Är det verkligen så svårt att göra rätt? Vet inte en landshövding att man inte betalar svarta löner och anlitar gamla kompisar och anställer folk utan att lägga ut jobben så vem som helst kan söka dem? Vet han inte ens detta är det tvärkört.

Kulturorganets analys av läget är att vi nu lämnar stadiet ”Grönköping light” för att kliva in i det betydligt molnigare ”Grönköping Dark”.

– Steget därefter brukar likna hela havet stormar där alla skyller på varandra. Därpå avgår landshövdingen sörjd och saknad av alla, inklusive regeringen, säger kulturorganets chefredaktör Sune Flisa till den indiska tidningen Voice of Shimla.

Nu inväntar vi lugnt beskedet om när ny landshövding söks till Kalmar län.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Taggad , ,

svartavlöning åter laglig!

I tidernas begynnelse var svartavlöning laglig. Sen blev den olaglig. Nu är den åter laglig, tack vare vår landshövding Thomas Carlzon.

I veckan som gick var han först en stor skurk. Dagen därpå litade alla – inklusive regeringen – på honom igen och han blev bara en pytteliten skurk. I dag är han skurk igen – en medelstor skurk. Brottlistans längd och innehåll varierar med vädret.

I fredags berättade kulturorganet om överstechefens handlande på Nejmyndigheten.

I dag växer listan igen. P4 Kalmar berättar att Thomas förra året anställde en kock på residenset utan att annonsera ut tjänsten. Enligt gammelmediet Östra Småland engagerade han även en bekant som konsult för över 300 000 kronor. Dessutom berättade flera medier att han svartavlönat personal vid privata fester.

Enligt Östra Småland sa Thomas Carlzon på presskonferensen i förra veckan att ”han inte har gjort något olagligt_ _ _.”  Men han sa också _ _ _ ”att den senaste tidens händelser negativt påverkat förtroendet för länsstyrelsen, och för honom själv.” Detta är iögonenfallande eftersom regeringen genast ropade ut att man hyste just förtroende för Carlzon.

I klartext betyder regeringens attityd att det åter är tillåtet att strunta i policykrävda upphandlingar. Det betyder också att det åter är lagligt att svartavlöna personal, liksom att engagera vänkonsulter för stora belopp.

Kulturorganet inväntar nu regeringens besked om ytterligare gamla olagligheter som över en natt blivit lagliga. Det ryktas om att även sprängningar, skjutningar, stölder (åtminstone de grova) och personrån ska avföras brottlistan och införas på listan ”tillåtet och lagligt”.

”- Det är mycket man ska lära sig när man är myndighetschef”, sa Thomas Carlzon på förra veckans pressträff, enligt Östra Småland.

Kulturorganet står fast i sin hållning. En chef som måste lära sig att undvika lagvidriga handlingar ska inte vara chef. Därför kräver vi kungens avgång och en omedelbar nedläggning av Länsstyrelsen.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Med anledning av den senaste tidens händelser på Länsstyrelsen publicerar vi snart sagan Allas lika värde av vår egen sagoberättare Hugwald Claes Andersen, även kallad H C Andersen.


 

 

 

Taggad , , ,

sätt P för C!

Kulturorganet har länge krävt kungens – vår statschefs – avgång, eftersom hans underlydande myndigheter gör allt för att stoppa cykelleden Fyr till fyr på södra Öland.

Vi har sedan urminnes tider också krävt nedläggning av Nejmyndigheten, också kallad Länsstyrelsen. Till vår avgångskravlista måste vi nu föra även landshövding Thomas Carlzon, efter dennes fixande och trixande med svarta löner. Enligt gammelmediet Östra Småland har han även utan upphandling och vid sidan av den interna policyn engagerat en bekant som konsult för över 300 000 kronor.

Kulturorganet ser dystert på landshövdingstraditionen inom Kalmar län. Den tidigare Carlsson fick lämna skutan på grund av telefonsexnotor. Vad denne Carlzon ämnar lämna för avgångsbesked återstår att se.

Regeringen bör därför omedelbums lägga ned myndigheten. Gör man inte det, utan anställer ny hövding – trots kulturorganets varningar! – bör man åtminstone se till att nykomlingen inte heter Karlsson med begynnelsebokstaven C.

Kulturorganet kräver regeringens P för C!

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

 

Taggad ,

anfall kräver försvar

Länsstyrelsens-skylt_almlunden

Träddöd är inte lika med bara almdöd. Askdöden drar också åt snaran. Om tio år är 60 till 80 procent av asken borta, säger forskaren Pia Barklund på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Sannolikt är alla almar i södra Sverige då döda (min uppfattning grundad på vad Pia Backlund sade i sitt föredrag i hembygdsgården i Smedby 2017). Alla almar har exempelvis dött i södra Storbritannien. Alla!

Ekdöden har härjat hos oss de senaste 30 åren. Granbarkborren anfaller ständigt granen, extra hårt just i år då skadorna uppskattas till 1 000 000 000 kronor, en summa som snabbt kan femdubblas vid ytterligare en het sommar. I dagens snabba klimatförändringar vet ingen vad som kan komma härnäst. Tallpest, granpolio, björkfeber, ensömnsjuka, ekdiabetes, bokkramp, oxelrabies, aspmalaria?

Ursäkta den frejdiga tonen, men faktum är att vi nästan ingenting vet om framtida invasioner. I stort sett varje år blir vi överraskade av biologiska nykomlingar: japanska ostron, svartmunnad smörbult, blomsterlupin, parkslide, ullhandskrabba, mårdhund, rödörad vattensköldpadda med flera med flera…

Nu behövs både lokala och nationella program för hur olika trädsjukdomar bör behandlas – och vilka träd som ska användas i återplanteringar. Vi hjälper afrikanska länder med planteringar, Vi-skogen är ett bra exempel. Men vad gör vi här hemma? Vad gör vi på Öland? Vad gör vi på södra Öland?

Allan von Kompost
ledarskribent

 


 

Taggad , ,

grattis alla nollor – och kändisar

”Jag önskar att Sveriges Radio vågade ge mer plats åt de okända som inte är förstörda av medievana.” Så skriver Liselotte Erndin Dahlberg i sin krönika i dagens Östran.

Liselotte är trött på kändisfixeringen och tar programmet Sommar i P1 som exempel. Liselotte berättar att de intressantaste mötena hon gjorde som journalist var med okända, så kallade ”vanliga” människor.

Liselott har rätt. Kändisvurmen är mentalt klibbig och infantilt ologisk. Varför skriver samma tidning i dag att – exempelvis – Per Westerberg fyller 68 år? För en tid sen skrev man att Alexandra Pascalidou fyllde 49. Båda texterna lyses upp med porträttbild. Nästa födelsedagsbarn kan bli en engelsk C-skådis som fyller 27 eller en norsk schlagersångerska som blir 83.

Hur förklarar man denna slumpstyrda mediala djupdykningsutveckling, styrd av närmast ”rasbiologiska instinkter” om de och vi, kändisar och nollor?

Intressant är dock att jag Sune Flisa fyller år i dag. Jag når toppen av min lyckas himlabåge och blir nästan exakt 31,4 år klockan 17:43:22 (det fattas bara två dygn).

Grattis Sune!

SuneFlisa
Sune Flisa, härförare och
chefredaktör in spe.

 


 

Taggad , ,

– Vi lever väl för fan i en demokrati!

David Attenborough berättade sakligt om den mörka framtid som väntar oss. Han gjorde det i gårdagens teveprogram Klimatkrisen. Vi har tio år på oss, var andemeningen. Sen är det kört om inte… Men trots allt som görs ökar de farliga utsläppen – även i Sverige.

Tyvärr anser jag det omöjligt att vända klimatförändringarna åt det positiva hållet – i en demokrati! Så snart ett parti känner sig nödgat att ta i med hårdhandskarna kommer det att bli bortröstat. Ponera att läget i dag är så allvarligt att ett parti – med vetenskapens fakta i ryggen – föreslår att all privat bilkörning förbjuds. Hur många röster skulle detta parti få i nästa val?

Hur många röster skulle det parti få som förbjuder nöjesflygresor till Thailand? Hur många röster får det parti som skulle våga förbjuda weekendflygshoppingresor till Paris och Berlin? Hur många röster får det parti som kräver att all mat ska ätas upp i stället för att kastas, att alla överflödskläder och skor måste säljas och användas i stället för att skäras i bitar eller eldas upp av fabrikanterna?

Inte många. Alla intressekategorier skulle känna sig trampade på tårna. Vi lever ju för fan i en demokrati och måste få göra precis vad vi vill! Sätt gärna dit de stora miljöbovarna, men ge dig för fan inte på oss!

”Oss” i sammanhanget kan vara alla som flyger utomlands och i jobbet och för nöjes skull, alla som sysslar med svartröksutsläppande traktorpulling (se dagens Östran med bildrubben: ”Ibland fylldes himlen med svart rök när traktorerna körde.”), alla som sätter sprätt på tusen liter diesel under båtsemestern, alla som åker vattenskidor, vatten- och snöskoter. Det kan också vara de som fullständigt ignorerar det faktum att de jeans de vill ha förstör tusen eller tiotusen liter vatten. Det kan vara de som plundrar fågelbon på rara ägg och jagar utdöende djur till privata samlingar – trots att de vet att detta rubbar den ekologiska balansen – som är ett måste även för människans fortlevnad.

Vi lever väl för fan i en demokrati och får göra och köpa vad vi vill!

Får vi?

Allan von Kompost
ledarskribent

 


 

Taggad , ,

krypandet för makt och kung

De flesta känner till den svenska kungamaktens månghundraåriga illgärningar mot fattiga bönder på Öland. Trots det får ”makten” (läs: kungahus och staten genom sina myndigheter) bestämma vad som helst nere vid det förhatliga murskrället utan någon större folklig eller medial kritik. Den politiska kritiken är lika med noll. Att det ska krävas årslånga diskussioner för dragningen av en smal, svart cykelled på nån kilometerlång sträcka över värdelös jordbruksmark känns mänskligt ovärdigt.

Den devota inställningen till makten och kungahuset är skrämmande. Lokalpressen tillåter sig att blåsa upp Victoriadagarna till närmast groteska dimensioner, påhejade av rojalistiska sladderblaskor, SVT och kungakronorsfundamentalister som kan göra sig en stadig eventhacka på det upphaussade skådespelet.

Socialdemokratiska Östra Småland känns i dag dubbelt så tjock som vanligt. Orsaken är inbladad 28-sidig annonstidning om Victoriadagarna!

Fyra dagars partaj för att fira att en tjej fyller 42 bast säger det mesta om tidens prioriteringar.

Redan romarna insåg: Ge folket bröd och skådespel så håller det tyst och lyder.

Devisen håller än i dag.

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

lång paus

Kors i taket. Jag fick lyckligtvis fel. Det blir ny rättslig koll av Preems planerade raffinaderiutbyggnad i Lysekil. Utbyggnaden stoppas tillfälligt. Det är Mark- och miljööverdomstolen som ger fallet prövningstillstånd. Men det dröjer till nästa år innan målet prövas på nytt.

Under tiden växer förhoppningsvis kritiken mot utbyggnaden ytterligare.

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

Taggad , ,

Vitt är svart – och vice versa

Allt du en gång lärde dig är fel. Din lärare visade dig vad som var vitt, vad som var svart. Hen lärde dig också att tala sanning, att inte ljuga. I dag är allt detta historia. Vitt är egentligen svart. Kolsvart är kritvitt. Och det är fint – och karriärgynnande – att ljuga, gärna som en häst.

Du ser det framför dig: Alice Bah Kuhnke glädjedansar i teve under EU-valvakan. Euforin har inga gränser. Partiet har förlorat hälften av sina mandat i EU. Miljöpartiet strålar av lycka över regeringssamarbetet med sossarna. Miljöarbetet har blivit en enda stor framgångssaga: Utsläppen av farliga växthusgaser har äntligen ökat.

Regeringens vänsterhand kräver att folk ska flyga mindre. Samma regerings högerhand ger Arlanda 44 miljarder för att bygga ut och öka antalet passagerare från 26 till 40 miljoner per år. Alla måste flyga mindre. Åk tåg. Hoja elcykel!

Förra året lovade regeringen en sänkning av elnätsavgifterna med 60 miljarder kronor. Nu säger Kammarrätten att elbolagen kan strunta i detta  – och i stället öka nätavgifterna – med mer än vad dom själva en gång begärde. Prisökningen blir enorm och ska täcka gjorda och kommande investeringar, säger bolagen. Men inga såna har gjorts, säger Energimarknadsinspektionen. En svensk regerings löften är ingenting värda. Ingenting.

Regeringen säger gång på gång, överallt och med en papegojas reprisiver att alla utsläpp måste minska rejält. Nu! Omedelbart! Men 9 november i fjol fick Preem klart för utbyggnad av sitt raffinaderi i Lysekil. Detta ökar deras utsläpp av växthusgaser från 1,7 miljoner ton till 3,4 ton per år – en gigantisk ökning. Utsläppen måste minimeras för ett fortsatt liv på jorden!

I morgon måndag meddelar Mark- och miljööverdomstolen om den tar upp Preemfallet till prövning. Jag håller en tjuga på beslutet ”Bygg ut! Svensk lag tillåter inte ett nej”.

Genom en sån manöver blir Sveriges regering åter ansvarsbefriad och skulden – den tunga! – kan skyfflas över på nån annan – kanske på EU. Om detta är rätt och logiskt skulle ta evigheter att avgöra för en hel hord journalister.

Snart kallnar fallet och nästa ansvariga minister kan med emfas hävda att utsläppen måste minska. Och det rejält! Flyg mindre. Åk tåg. Hoja elcykel!

Som sagt, i dag är vitt svart. Eller är det svart som i dag är vitt?

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

Taggad

ett företag som alla andra

Förre ärkebiskopen Anders Wejryd har hållit en tvåtimmars föreläsning i Södra Möckleby. Enligt Ölandsbladet skulle han ”prata klimat”. Han inledde dock med att säga att vi ingenting vet om gud.

Det är ingen nyhet. Men det var ärligt sagt. För fritt tänkande människor blir det allt svårare att förstå hur religiösa formateringar kan bygga upp hela enklaver, ”världar i världen”, grundade på denne någon om vilken vi ingenting vet. Detta svenska samfund har byggt tusentals kyrkor, totat ihop ritualer och ceremonier, infört ämbeten, skapat yrkesroller, hållit miljoner predikningar om den man inte vet något om – och ur detta ickevetande skapat mångmiljardförmögenheter som man köpt mark och skog för, att förvalta enligt jordelivets allra effektivaste placeringskonst. Kyrkan har blivit ett företag vilket som helst, med anställda, kalkyleringar om framtiden, löner, ekonomisk planering. Man har blivit en vinstmaskin som måste få in kosing för att gå runt. Dock med en skillnad. I vanliga företag bör du – men måste inte – tro på något påtagligt som kan verifieras i ord. I Svenska kyrkan jobbar ni för att tro på nån som ni inte vet nåt om.

På sin hemsida skriver Svenska kyrkan att man har 5,9 miljoner medlemmar, en sanning med modifikation. Hur man blir medlem ska jag inte gå in på. Alla vet att ”ytterst få” har sökt sig dit på eget initiativ. Merparten finns där inbäddade i statistiken per automatik. Att Svenska kyrkan fortfarande sprider detta medlemsantal som ”sant” är beklämmande.

Att kyrkan – enligt samma sajt – har närmare 22 000 anställda stämmer dock säkert. Det är onekligen ett stort antal människor som uppbär lön för ett arbete som går ut på att sprida en lära, utgående från tron på ”denne någon”, som de inte vet ett vitten om.

Ännu svårare är det att förstå hur vårt lands statschef måste vara medlem i Svenska kyrkan. Kung Tjabo måste följaktligen tro på den gud ni inte vet något om. Det kräver successionsordningen nådens år 2019!

Vi har i sanning långt kvar i vår strävan mot kunskap, fria från sedan barnsben påtvingade ”sanningar och sagor”. Det krävs mod och kraft att befria sig från andliga konventioner mot ett brett, solidariskt, fritt, humant och spänstigt tänkande utan grumliga inslag om nån som vi inte vet något om.

Dock går utvecklingen åt rätt håll. Svenska kyrkan blir allt mindre religiös. Man jobbar allt mer ”jordiskt och pragmatiskt”. Man visar upp sig på regnbågsmässor, fixar mc-gudstjänster och går i prideparader. Man har sedan länge tagit itu med sina anställdas sextrakasserier och bufflighet mot varandra. Nu är det dags att jobba för miljön.

Bra jobbat, kyrkan!

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

Taggad

södra Öland har allt

Det påstås ofta att södra Öland har allt. Samhällsutvecklare säger det. Politiker säger det. Konsulter i Kraftsamling Sydöland säger det.

– Här på södra Öland finns allt!

Men vad menas med att södra Öland har allt? Har de som säger så torrt på fötterna? Finns här allt för det bästa av liv? Om det gör det, varför går då så mycket bakåt? Kan det bero på att de som säger att södra Öland har allt inte vet vad de säger? Att de talar i tungor?

Hur många möten har du – och jag – suttit på där vi ska lista alla goda idéer vi kan komma på för utveckling av bygden? Många, gissar jag. Själv har jag gjort ett tiotal listor med fantastiska idéer. Om bara nån fattade hur geniala de är skulle saken vara biff för södra Öland för länge sen. Så jäkla bra är de!

Lägger man samman dina och mina och alla andras listor med enastående idéer om hur vi ska utveckla södra Öland – som har allt – blir de nog ”många hundra”.

Men varför blir inte bygden som har allt så enormt mycket bättre genom alla dessa sagolika idéer? Kan det bero på att södra Öland inte har allt? Kan det bero på att det på södra Öland sitter många människor som gör långa listor med fantastiska idéer om vad som skulle kunna göras – men att det saknas kraft, tåga och folk för att förverkliga dem?

Ofta hör man:
– Här skulle man kunna göra en fantastisk äventyrspark.
– I det här stenbrottet skulle man kunna fixa ett öländskt Dalhalla.
– Jäklar, vilken ställplats man skulle kunna anlägga här!
– Södra Öland har allt. Varför lockar man då inte hit flera företag?

Men vem är ”man”?

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

Skandal

cykelled_Ölandsleden_mot_stopp_murNu väller cyklisterna in på Fyr till fyrleden. Som daglig hojare på leden undrar man hur  de så kallade ”professionella” turismföreträdarna/turismförespråkarna tänker. I Albrunna och Ventlinge står förvirrade gästcyklister med fladdrande kartor och panik i blick och frågar om ”den eventuella fortsättningen”.

Att förklara den på tyska, engelska, holländska, danska och finska kräver mycket av en outbildad cykelguide som undertecknad. Jag kommer dock att fakturera projektledningen till modest timpris.

Informationen om den cykelled som skulle bli Ölands stolthet är en turistisk katastrof.

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad

orsak och verkan

Ölandsbladet hakar nu på kulturorganets massiva kritik av det människofientliga parkeringssystem som Mörbylånga Bostads AB har infört i Mörbylånga. ”Gör om och gör rätt!” avslutar Peter Boström sin ledare.

Det handlar dock om mer än rätt och fel. Det handlar om orsak och verkan och synen på boendetrivsel kontra diktatoriska maktmedel. Den viktigaste frågan är hur detta hårt kritiserade P-system har kunnat ”uppstå ur intet”, utan hyresgästernas vetskap, utan synliga beslut i fullmäktige eller kommunstyrelse.

Kulturorganet tar för givet att Carina Adolfsson Elgestam, nya styrelseordföranden i Mörbylånga Bostads AB, vänder på alla stenar och gör vad som måste göras för att bolagets image inte ska skadas ännu mer. Hur kunde detta ske? Vem är ansvarig? Vem tjänar på vad? Hur påverkar systemet hyrorna? Fanns planer på att införa systemet i alla de orter som bolaget har längenheter i?

En kraftfull och totalt ärlig genomlysning av hela beslutsprocessen är enda möjligheten att visa sympati med de människor som fortfarande tror på allmännyttan, empatiskt tänkande och demokratiska metoder.

Läs vårt första inlägg om skandalen här.
Det andra läser du här.
Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad

jag vänder blad

Hej igen, kungen.

Denna gång skriver jag dig ett öppet brev på kulturorganets blogg. På så sätt når det ut över världen, till Amerikat, Indien, Kina, Västerås – och Portugal. Mina ord slipper traggla runt på öländska och småländska blaskor med bara några tusental läsare, proppfulla med annonser, sport och förprogrammerat gränslöst Ölandssvärmeri.

Nu är jag sur på dig. 67 års vänskap är slut. Vi möttes med våra barkbåtar vid Mölnaån på Lidingö 1952. Under 1990-talet jagade jag dig en hel dag under ett av dina Jämtlandsbesök. Du lovade flera gånger under dagen att jag som Sveriges Radios utsände skulle få intervjua dig. Men icke. Du svek och jag blev dagen efter förnedrad på hela Östersundspostens löpsedel. I genomblöta kläder står jag ensam i ösregnet under ett paraply och väntar på dig i solnedgången – förgäves. Det blev första spiken i vänskapskistan.

Spik nummer två är att du varken svarar på pappersbrev eller mejl. Då får det vara. Jag har bättre vänner som ställer upp då det verkligen gäller. Nu får du klara dig utan mig. Adios, Tjabo.

Vänskapen hade kunnat bestå om du bara lyft på lur´n och sagt att cykelleden kan dras var som helst nere vid murskrället i Ottenby. Men icke. Hovets beskyddande verk säger nej till både norr- och söderomdragning och pjollrar om meter hit eller dit. Så hade Gustav Vasa aldrig regerat. Han styrde verkligen landet. Snart kan du se film på bloggen om den väg som han och hans hårdingar galopperade fram på den 7 maj 1542 ner mot Kungsgården för att hämta smör, fläsk, öl, bröd och sill till sin Dackejagande armé i Småland. Och det kan jag lova dig: Hade det skamliga murskrället stått i vägen då hade han gett fullständigt fan i om han passerat söder eller norr om det. Det var action som gällde på den tiden. I dag går allt i ultrarapid, särskilt här nere på Sydöland.

Nu mister du en gammal barndomsvän på Öland. Du gör naturligtvis som du vill. Ditt liv är ditt. Och mitt är gud ske lov mitt. Nu skiljs våra vägar för att aldrig mer mötas… Jag vänder blad och ser framåt.

din tidigare barndomskompis

 

Staffan Lagerström

 

 


 

Taggad , ,

vad rätt du tänkt fast det var fel

Vilken väg väljer kommunen för sjön/badet/brottet/täkten/industriområdet i Grönhögen? Har man en glasklar idé eller totar man ihop en hopplös kompromiss?

 

Häromdagen. Jag träffar inföding. Han är född här i söder. Han har levt hela sitt liv på Sydöland.

Som alltid börjar samtalet om vädret. Snart glider det över till oron över den dystra utvecklingen i söder. Han för statistik. Minns jag rätt menar han att befolkningen här nere minskar med hälften vart femtonde år. Trots det gör kommunen aldrig nåt rejält för att bryta trenden. Många har gett upp.

Jag frågar om kommunpolitikernas största svaghet.

Infödingen svarar snabbt.

– Allt går så fruktansvärt långsamt. Man skjuter på beslut. Man utreder. Man avslår. Man vågar inte det man måste våga.

 

***

 

Jag lägger orden på minnet. Man vågar inte det man måste våga…

I dag är jag vid det gamla kalkbrottet i Grönhögen. Det är sen länge vattenfyllt. Brottet har blivit sjö. Sjön är en pärla. Det är vackert här. Spännande lodräta klippstup, smaragdgrönt rent vatten. Dessutom en vattentäkt. Och ett industriområde med två företag. Och kommunens vattenverk.

På senare år har stället blivit en allt populärare badsjö. Det ställer till det för de två företagen. Folk skräpar ned. Folk använder området som offentlig toa.

Kalkbrytningsföretagarna skriver till kommunen 15 augusti 2018. Man är orolig över utvecklingen. Badarna och bilarna stör arbetet. Säkerheten ifrågasätts. Och vad händer med vattnet när det inte finns toaletter?

Fem dagar senare motionerar två socialdemokratiska kommunpolitiker i ämnet. Duon vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Dagen efter remitteras motionen till kommunstyrelsen för beredning.

Vad som därefter händer har jag ingen aning om. Jag ringer kommunen. Får veta att man nu ska stängsla in området. Låsa grinden mot 136:an. Lägga hinder i vägen mot industrierna.

– Aha, stänga ner hela klabbet, då? frågar jag.

Nej då. Den som vill bada får bada. Vi tar dit soptunnor och toaletter. Fixar parkering söder om sjön. Men vi kallar inte stället kommunal badplats. Poängterar bara att man badar på egen risk. Det ligger järnskrot på botten.

Sen motionen las har det snart gått nio månader. Den blir varken hackad eller malen. På ren svenska blir den bara kattskit. Folk får bada i vattentäkten, som inte är ett bad. Bada på egen risk. Man vill inte ha badare här. Därför stängslar man in hela klabbet. Låser stora grinden, men gör ny parkering och öppnar i dag låst dörr ner mot livsfarlig trappa. Man hoppas och tror. Man är orolig för vad som kan hända med alla tusentals badare och hundratals bilar, varje varm och solig sommardag – och med vattnet! Man gör ett hopkok i förhoppning att alla blir glada och lyckliga.

Minns motionen: ”Utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Är det ett kommunalt bad redan nu? Eller halvkommunalt? Kvartskommunalt? Eller blir det ett bad när det är instängslat? Eller är det en vattentäkt? Eller ett industriområde? Eller är det alltihop på en gång?

Är det vi ser kommunens första etapp i arbetet att förverkliga den tidskrävande visionen om kalkbrottet som en unik badattraktion i kommunal regi? Eller är det som nu sker ett kommunalt feltänk med framtiden bakom sig?

Vad var det han sa, infödingen: Man vågar inte det man måste våga.

 

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


Bildreportage från badet/vattentäkten/industriområdet publiceras inom kort…

 

 


 

Taggad , , , ,

klockor, utrop, sirener, smatter, polskor, symfonier

Ponera att jag startar en kyrka där vi tror på tomtar och troll. Ponera också att min kyrka vill kalla till mötena med en fyra minuter lång sirensignal över byn. Eftersom kammarrätten i Göteborg tillåter fortsatta böneutrop från en moské i Växjö torde detta beslut bli prejudicerande – och följaktligen ge min kyrka rätt att använda sirenen.

Då även andra kyrkor måste ges samma rätt blir det följaktligen fritt fram för Stenkyrkan att spela upp sin fyra minuter långa Klapperstenspolska ut över lägdan, liksom grönt ljus för Pukkyrkan att dundra ut med sin fyra minuter långa puksymfoni över slott och koja. Även Ducatikyrkan (med medlemmar som tror på den vassa tvåtaktshojen) ska ha rätt att låta. Den får fyra minuters rätt att spela upp mästerverket Ducatismatter inspelat på El Circuito de Jerez motorcykelbana i Italien.

Den ljudliga nedskräpningen av luftrummet tilltar. Det är aldrig tyst. Därför: Tillåt inga kyrkliga signaler alls. Ingen ska ha självklar rätt att kontinuerligt väsnas för andra.

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 

 

Taggad , ,

malplacerat fyrverkeri

På fredag stänger Cementa i Degerhamn nästan helt. 133 års verksamhet är nästan över och 70 man får gå. Det ska ”firas” med fyrverkeri, skriver Barometern! Det är som att spela Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen, den ska skratta å va gla på en begravning.

Det är bara att hoppas att Heidelbergkoncernen har bättre fingertoppskänsla för cement än för mänskliga känslor.

 

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad , , , ,

Du får väl se opp, för fan!

Trafikinformation för cyklister på Bornholm. Vid detta vägarbete måste bilister stanna för rött ljus, medan cyklister har gräddfil rakt fram inom utstakad mittfåra. De behöver inte ens bry sig om trafikljuset. Cyklister behandlas värdigt i Danmark.

 

I Sverige är bilismen helig. Den ska omhuldas till vilket pris som helst. Cyklismen är ohelig. Den får klara sig själv.

När en bilväg ska åtgärdas informeras jobbet med en skog av varningsskyltar, ofta ackompanjerad av ett stort blinkeri placerat på baksidan av en lastbil. Där ligger stora däck i travar, det blinkar och prålar och pilas och tillfälliga körbanor målas in med gult. Pådraget är enormt. Man larmar till och med i tidningsannonser. Bilförare är fina människor som till varje pris ska skyddas från livets alla faror, även grus. Man sopar och gör fint, målar och pyntar.

När en cykelled åtgärdas och cyklisterna måste sick sacka ut och in på livsfarliga bilvägar varnas icke med en skylt eller ett endaste litet ord, informeras på intet sätt. Inte en pil, inte ett gult streck. Att gruset ligger i drivor här och var spelar ingen roll. Vi måste sopa för bilisterna! Ni är ju bara cyklister! Hoja försiktigt genom gruslagren i stället! Och se opp för fan, som alla vi andra måste göra!

En son racercyklade. Plötsligt var cykelleden slut i 50 knutar, utan info. Han hamnade ute på en stenig åker med fossingarna fastlåsta i pedalerna. Fyr till fyr-leden upphör ofta och gärna tvärt och plötsligt på södra Öland. Punkt. Slut. Men ingen info! Gissa var du är? Gissa vart du ska! Var fortsätter leden? När? Vart? Hur?

Vi säger inget. Du får väl se upp, för fan! Du är ju bara cyklist!

 

 

 

Staffan Lagerström
cyklist, bilist

 

Film i ämnet kommer…

 

 


 

Taggad , ,

gör om kommunalskatten!

Redan för många år sedan skrev Sune Flisa en ledare om problemet med kommunalskattens inkonsekventa konstruktion. Inga politiker nappade då på det nyskapande framåtseende som Sune förklarade med en särskolepedagogs tålamod och en visionärs karisma. Det är alltid svårt att vara före sin tid.

Nu har måhända tiden hunnit ifatt den iögonenfallande och djärva idén. Den är egentligen mycket enkel. I dag köps till och med glassiga villor upp i Mörbylånga kommun för att bli sommarhus – eller för uthyrning till stora slantar av människor som vill göra fastighetskarriär. Förr köpte man en liten röd stuga nånstans, i dag ska det vara vräkigt värre. En stuga räcker inte. Nej, det ska vara stort och flott om man så bara är här för att fira midsommar. Men man kan också vara här nästan hela året – utan att pröjsa ens en blej i kommunalskatt.

Tendensen oroar. Fler och fler åretruntvillor blir sommarstugor. Vi går mot en framtid med idel sommarkåksinvånare. Det påstås finnas lokala krafter som genom räkneexempel kommit fram till att det om 15 år inte finns några åretruntboende kvar på södra Öland. Då kommer det inte in ett enda öre till kommunen – mer än slantarna som staten pytsar ut som tröst i nåt som kallas det kommunala utjämningssystemet. Men i logikens namn skulle inte ens det systemet ge ett ruttet lingon, ity det kräver att ”åtminstone några” är skrivna i kommunen.

Till och med sossarna har nu insett att de svikit landsbygden. De är beredda att bättra sig – om man nu ska tro deras eftervalanalys. Lär av kulturorganet! Vi föreslår:

Gör om kommunalskattereglerna så att man betalar skatt i alla kommuner man har fastigheter i. Hur mycket man ska betala är en diskussionsfråga. Bor man i Stockholm och har fjällstuga i Åre och sommarstuga på Öland kan man – förslagsvis – betala 60 procent kommunalskatt i Stockholm, 20 i Åre och 20 i Mörbylånga.

Ska hela Sverige leva krävs grovjobb med grävmaskin och slagborr, inte puts och pynt med sysax och sandpapper.

 

Staffan Lagerström
Taggad , , , , , ,

Ledare: Mänskligheten borde skämmas

Vide. Hur hållbart vi håller klimatet och hur måna vi är om en ren natur kan ses som mätare på människans moraliska och intellektuella status. Tyvärr ökar nedskräpningen överallt, även på Öland. Plasten finns på land och i hav. Men läget kan bli mycket värre. Redan för 30 år sedan vandrade jag i den grekiska arkipelagen på öar som tycktes gjorda av plast. Dess stränder såg ut som på fotot här. Mänskligheten borde skämmas.

Staffan Lagerström

 


 

Taggad ,

lock them up!

Vad är det för fel på människan? Som cyklist ser man sanningen innan grönskan döljer hela skiten. Ja, jag säger skiten, för det finns inget bättre och sannare ord om vissa människors osunda utomhusbeteende. Utmed leder och vägar ligger enorma mängder glasflaskor, ölburkar, plastdunkar, plastflaskor, plastdetaljer, plastpåsar och annan dynga. Jag hittar stövlar, väskor, fiskedrag, linor, nät, rullar med metalltråd, mediciner och mängder av plastpåsar med hundskit. I betesmarker fladdrar stora plastsjok i buskarna och stränderna är nedlusade av grejor som folk tydligen bara hivar iväg rakt ut i guds fria natur – för att slutligen hamna i havet och på våra stränder. Vad lider dessa töntar av för åkomma?

Hemma igen hittar jag ett bra ord på webben: Plastbanta. Det låter sunt. Länken till åtminstone en liten förbättring klickar du på här.

Det börjar skymma. Jag smyger in mot fågelsjön i Degerhamn där jag sett skränande vita gäss landa. Men jag hittar inga vita gäss, bara vita påsar. Vita plastpåsar med plastflaskor och glasburkar utkastade i den oskyldiga naturen där barn och djur tassar fram. De som gör så här riskerar fängelse i upp till ett år. Men vad hjälper det när den sista idioten ännu inte är född.

 

 


 

Taggad , ,

det trygga livet i (b)ankdammen

En ledare behöver inte vara lång. Det lärde mig en gång min käre mentor Sune Flisa. Min senaste består bara av denna rad + en länk.

 

Läsning för tvättsugna.

 

 

 

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk

 

 


 

Tron på det eviga livet

Förra året försökte jag upprepade gånger få svar från IP-Only om när man skulle asfaltera de grävningar man hade gjort över ett år tidigare – tvärs över cykelleden i Södra Möckleby – en sträcka som än i dag lyss till namnet ”Tvättbrädan i Södra Möckleby” av hela Europas cyklistarmada.

Jag fick ingen vettig kontakt, bara god-dag-yxskaft-mejl som lovade stort men höll noll. I svarsmejlen från KUNDSERVICE(!) skrev IP-Only bland annat: ”Just nu arbetar vi med att bygga upp och utveckla vårt mailsvarssystem för att mer effektivt kunna besvara våra kunders frågor. Under denna utvecklingsfas kan svar via mail dröja något.”

Mailsvarssystem! Vad i hel… ?! En kundservice värd namnet ska väl kunna plita ned några bokstäver i ett svarsmejl utan ”mailsvarssystem”.

Företagets omvärldskontaktstrategi ser ut att hålla i sig. Tillväxtchefen Anders Magnusson på Borgholms kommun berättar i dagens Östran: ” Det är många som har hört av sig och som skrivit avtal med IP-Only men inte fått kontakt med företaget eller hört något från dem. Några av dem _ _ _ har väntat mellan 2 och 2,5 år.”

2,5 år?! Vad i hel… ?

Varför denna kraftlösa kommunala indignation? Varför inte sätta press på bolag som inte svarar på frågor om varför ingenting händer?!

I stället säger Anders Magnusson på Borgholms kommun: ” – Det är oerhört positivt att fiberinstallationen sätter fart igen.”

Igen?! Vad i hel… ?

Man får spader. Som inflyttad till Öland undrar jag varför mycket går så utstuderat långsamt här. Cykelleden Fyr till fyr tenderar att ta en mansålder att få färdig och fiberutbyggnaden tycks sätta sikte på evigheten. I Jämtland, nästan lika stort som Danmark, fick ”vi boende vid fjällets fot” fiber 2011 – för åtta år sen.

Vakna, Öland!

 


 

Intressant läsning finns på Vad händer hos IP-Only? Där får du folkets dom över bolaget. Den skulle naturligtvis helst läsas av ledningen på IP-Only. Men den hinner inte. Den har fullt sjå med ”att bygga upp och utveckla sitt mailsvarssystem”…

 

 


Sune Flisa, förste tillväxtchef, tillika
fiberansvarig för mathållningen
på kulturorganet.

 

 


 

Taggad , , , ,

skraltig bro och krackelerande läppstift

Som bekant förs en allt intensivare debatt om en ny Ölandsbro. Den nuvarande är omodern, för smal, utan gång- och cykelbanor och måste varje år lappas och lagas för enorma slantar. Mellan 1972 och 2017 har Ölandsbron underhållits och förbättrats för cirka 1,1 miljarder kronor enligt prisnivån 2010, berättar Wikipedia. Efter inte ens ett halvt sekel diskuteras inte om utan när bron ska skrotas eller ersättas.

Kåre Eriksson tar i en intressant insändare i dagens Östran upp ämnet ”byggkvalitét” och jämför Ölandsbron med den vackra bron Ponte Fabricio i Rom. Den byggdes för 2081 år sedan och används än i dag. Den har alltså fungerat 44 gånger längre än Ölandsbron. Kåre nämner även andra vackra byggnader i Rom som efter tusentals år fortfarande fungerar och lockar besökare från hela världen. En sådan är exempelvis Castel Sant Angelo, kejsar Hadrianus gravplats, invigd 139 e Kr.

Varför byggde man så mycket bättre förr, med mycket enklare teknik, utan datorer och maskiner? Frågan är ständigt aktuell. För exempelvis skrytbygget ”Läppstiftet” i Kalmar finns redan långt gångna rivningsplaner. Den krackelerande kåken har ynkliga 17 år på nacken.

Vad har gått fel?

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , , ,

För våra läsares kännedom:

Alvarsamt:s och alvarsamt2:s ledstjärna har alltid varit att våra läsare snarast bör informeras om allt av vikt som kommer till vår kännedom om livet på södra Öland. Då denna landsdel nu är till salu, se föregående inlägg, vill vi berätta att vi som första intressent har budat på den aktuella kulturorgien. Av konkurrens- och EU-skäl måste vi dock, tillsvidare, hålla budets storlek hemligt.

Senast i slutet av mars kan alltså alvarsamt2 vara handlingskraftig och storsint ägare till Ölands södra kommun. Då väntar, enligt redaktionens utvecklingschef Sune Flisa, ”stora satsningar och nödvändiga politiska tillrättalägganden”.

med en ljusnande framtid i sikte

 

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk,
ledarskribent

 

 


 

Taggad , ,

fimpa lumorna – och tänd dem igen!

Norran skrev i förra veckan om hur släckningen av gatlysen lett till motstånd i både insändare och sociala sociala medier.

Mörbylånga kommun har släckt ned många lampor. Men som alvarsamt2 tidigare har spått kommer kommunen att få tänka om – småningom. Ingen vill flytta till mörkret.

I Örnsköldsvik släckte man 1 500 lampor. Senare fick man tända dem igen. Snålheten bedrar visheten.

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk
ledarskribent

 

 

 


 

Taggad , ,

guds vilja

– Gud ville att Trump skulle bli president!

Jo, det är sant. En människa har sagt så. En vad jag förstår mentalt frisk människa har sagt så. Hon heter Sarah Sanders och är Vita husets pressekreterare i president Trumps kabinett.

Men ok, vi har religionsfrihet och var och en får tro på vad hen vill. Det finns tusentals gudar att upphöja till den enda. Man kan även tro på vitten, troll och stjärntecken, flisor, astrologi, järtecken – ja till och med på tomten.

Jag blir därför glad då jag läser Barometern i dag: Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar. Nybro pastorat har tappat över 2 000 medlemmar på sju år. Det är ett friskhetstecken, en åsikt som naturligtvis inte delas av kyrkan.

Kyrkoherde Lars Ström säger:

”_ _ _. Kyrkan vill ändå förmedla ett hopp för framtiden, vi har en berättelse som för oss genom livet och in i döden.”

Där ligger tragiken: Hoppet om ett nytt liv, sannolikt ett bättre, häftigare, skönare, inte så jobbigt som detta. Denna tro förminskar uppskattningen av det pågående livet. Om inte denna tro på något ”dunkelt kommande liv” fanns och ständigt, ständigt utlovades, skulle människan bli djupare förankrad i det liv hon nu lever. Hon skulle vårda det bättre och livsnjutningen skulle bli sannare.

I vårt land är staten lyckligtvis skild från kyrkan. Men religionens iskalla grepp ute i världen är på många ställen förödande. På ett av tusentals såna ställen kan man säga att ”Gud ville att Trump skulle bli president”.

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk
kulturorganets nya ledarskribent

 

 


 

Taggad , ,
Annonser