Kategoriarkiv: miniledare

krypandet för makt och kung

De flesta känner till den svenska kungamaktens månghundraåriga illgärningar mot fattiga bönder på Öland. Trots det får ”makten” (läs: kungahus och staten genom sina myndigheter) bestämma vad som helst nere vid det förhatliga murskrället utan någon större folklig eller medial kritik. Den politiska kritiken är lika med noll. Att det ska krävas årslånga diskussioner för dragningen av en smal, svart cykelled på nån kilometerlång sträcka över värdelös jordbruksmark känns mänskligt ovärdigt.

Den devota inställningen till makten och kungahuset är skrämmande. Lokalpressen tillåter sig att blåsa upp Victoriadagarna till närmast groteska dimensioner, påhejade av rojalistiska sladderblaskor, SVT och kungakronorsfundamentalister som kan göra sig en stadig eventhacka på det upphaussade skådespelet.

Socialdemokratiska Östra Småland känns i dag dubbelt så tjock som vanligt. Orsaken är inbladad 28-sidig annonstidning om Victoriadagarna!

Fyra dagars partaj för att fira att en tjej fyller 42 bast säger det mesta om tidens prioriteringar.

Redan romarna insåg: Ge folket bröd och skådespel så håller det tyst och lyder.

Devisen håller än i dag.

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

Annonser

lång paus

Kors i taket. Jag fick lyckligtvis fel. Det blir ny rättslig koll av Preems planerade raffinaderiutbyggnad i Lysekil. Utbyggnaden stoppas tillfälligt. Det är Mark- och miljööverdomstolen som ger fallet prövningstillstånd. Men det dröjer till nästa år innan målet prövas på nytt.

Under tiden växer förhoppningsvis kritiken mot utbyggnaden ytterligare.

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

Taggad , ,

Vitt är svart – och vice versa

Allt du en gång lärde dig är fel. Din lärare visade dig vad som var vitt, vad som var svart. Hen lärde dig också att tala sanning, att inte ljuga. I dag är allt detta historia. Vitt är egentligen svart. Kolsvart är kritvitt. Och det är fint – och karriärgynnande – att ljuga, gärna som en häst.

Du ser det framför dig: Alice Bah Kuhnke glädjedansar i teve under EU-valvakan. Euforin har inga gränser. Partiet har förlorat hälften av sina mandat i EU. Miljöpartiet strålar av lycka över regeringssamarbetet med sossarna. Miljöarbetet har blivit en enda stor framgångssaga: Utsläppen av farliga växthusgaser har äntligen ökat.

Regeringens vänsterhand kräver att folk ska flyga mindre. Samma regerings högerhand ger Arlanda 44 miljarder för att bygga ut och öka antalet passagerare från 26 till 40 miljoner per år. Alla måste flyga mindre. Åk tåg. Hoja elcykel!

Förra året lovade regeringen en sänkning av elnätsavgifterna med 60 miljarder kronor. Nu säger Kammarrätten att elbolagen kan strunta i detta  – och i stället öka nätavgifterna – med mer än vad dom själva en gång begärde. Prisökningen blir enorm och ska täcka gjorda och kommande investeringar, säger bolagen. Men inga såna har gjorts, säger Energimarknadsinspektionen. En svensk regerings löften är ingenting värda. Ingenting.

Regeringen säger gång på gång, överallt och med en papegojas reprisiver att alla utsläpp måste minska rejält. Nu! Omedelbart! Men 9 november i fjol fick Preem klart för utbyggnad av sitt raffinaderi i Lysekil. Detta ökar deras utsläpp av växthusgaser från 1,7 miljoner ton till 3,4 ton per år – en gigantisk ökning. Utsläppen måste minimeras för ett fortsatt liv på jorden!

I morgon måndag meddelar Mark- och miljööverdomstolen om den tar upp Preemfallet till prövning. Jag håller en tjuga på beslutet ”Bygg ut! Svensk lag tillåter inte ett nej”.

Genom en sån manöver blir Sveriges regering åter ansvarsbefriad och skulden – den tunga! – kan skyfflas över på nån annan – kanske på EU. Om detta är rätt och logiskt skulle ta evigheter att avgöra för en hel hord journalister.

Snart kallnar fallet och nästa ansvariga minister kan med emfas hävda att utsläppen måste minska. Och det rejält! Flyg mindre. Åk tåg. Hoja elcykel!

Som sagt, i dag är vitt svart. Eller är det svart som i dag är vitt?

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

Taggad

ett företag som alla andra

Förre ärkebiskopen Anders Wejryd har hållit en tvåtimmars föreläsning i Södra Möckleby. Enligt Ölandsbladet skulle han ”prata klimat”. Han inledde dock med att säga att vi ingenting vet om gud.

Det är ingen nyhet. Men det var ärligt sagt. För fritt tänkande människor blir det allt svårare att förstå hur religiösa formateringar kan bygga upp hela enklaver, ”världar i världen”, grundade på denne någon om vilken vi ingenting vet. Detta svenska samfund har byggt tusentals kyrkor, totat ihop ritualer och ceremonier, infört ämbeten, skapat yrkesroller, hållit miljoner predikningar om den man inte vet något om – och ur detta ickevetande skapat mångmiljardförmögenheter som man köpt mark och skog för, att förvalta enligt jordelivets allra effektivaste placeringskonst. Kyrkan har blivit ett företag vilket som helst, med anställda, kalkyleringar om framtiden, löner, ekonomisk planering. Man har blivit en vinstmaskin som måste få in kosing för att gå runt. Dock med en skillnad. I vanliga företag bör du – men måste inte – tro på något påtagligt som kan verifieras i ord. I Svenska kyrkan jobbar ni för att tro på nån som ni inte vet nåt om.

På sin hemsida skriver Svenska kyrkan att man har 5,9 miljoner medlemmar, en sanning med modifikation. Hur man blir medlem ska jag inte gå in på. Alla vet att ”ytterst få” har sökt sig dit på eget initiativ. Merparten finns där inbäddade i statistiken per automatik. Att Svenska kyrkan fortfarande sprider detta medlemsantal som ”sant” är beklämmande.

Att kyrkan – enligt samma sajt – har närmare 22 000 anställda stämmer dock säkert. Det är onekligen ett stort antal människor som uppbär lön för ett arbete som går ut på att sprida en lära, utgående från tron på ”denne någon”, som de inte vet ett vitten om.

Ännu svårare är det att förstå hur vårt lands statschef måste vara medlem i Svenska kyrkan. Kung Tjabo måste följaktligen tro på den gud ni inte vet något om. Det kräver successionsordningen nådens år 2019!

Vi har i sanning långt kvar i vår strävan mot kunskap, fria från sedan barnsben påtvingade ”sanningar och sagor”. Det krävs mod och kraft att befria sig från andliga konventioner mot ett brett, solidariskt, fritt, humant och spänstigt tänkande utan grumliga inslag om nån som vi inte vet något om.

Dock går utvecklingen åt rätt håll. Svenska kyrkan blir allt mindre religiös. Man jobbar allt mer ”jordiskt och pragmatiskt”. Man visar upp sig på regnbågsmässor, fixar mc-gudstjänster och går i prideparader. Man har sedan länge tagit itu med sina anställdas sextrakasserier och bufflighet mot varandra. Nu är det dags att jobba för miljön.

Bra jobbat, kyrkan!

Staffan Lagerström
ledarskribent

 


 

Taggad

södra Öland har allt

Det påstås ofta att södra Öland har allt. Samhällsutvecklare säger det. Politiker säger det. Konsulter i Kraftsamling Sydöland säger det.

– Här på södra Öland finns allt!

Men vad menas med att södra Öland har allt? Har de som säger så torrt på fötterna? Finns här allt för det bästa av liv? Om det gör det, varför går då så mycket bakåt? Kan det bero på att de som säger att södra Öland har allt inte vet vad de säger? Att de talar i tungor?

Hur många möten har du – och jag – suttit på där vi ska lista alla goda idéer vi kan komma på för utveckling av bygden? Många, gissar jag. Själv har jag gjort ett tiotal listor med fantastiska idéer. Om bara nån fattade hur geniala de är skulle saken vara biff för södra Öland för länge sen. Så jäkla bra är de!

Lägger man samman dina och mina och alla andras listor med enastående idéer om hur vi ska utveckla södra Öland – som har allt – blir de nog ”många hundra”.

Men varför blir inte bygden som har allt så enormt mycket bättre genom alla dessa sagolika idéer? Kan det bero på att södra Öland inte har allt? Kan det bero på att det på södra Öland sitter många människor som gör långa listor med fantastiska idéer om vad som skulle kunna göras – men att det saknas kraft, tåga och folk för att förverkliga dem?

Ofta hör man:
– Här skulle man kunna göra en fantastisk äventyrspark.
– I det här stenbrottet skulle man kunna fixa ett öländskt Dalhalla.
– Jäklar, vilken ställplats man skulle kunna anlägga här!
– Södra Öland har allt. Varför lockar man då inte hit flera företag?

Men vem är ”man”?

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

Skandal

cykelled_Ölandsleden_mot_stopp_murNu väller cyklisterna in på Fyr till fyrleden. Som daglig hojare på leden undrar man hur  de så kallade ”professionella” turismföreträdarna/turismförespråkarna tänker. I Albrunna och Ventlinge står förvirrade gästcyklister med fladdrande kartor och panik i blick och frågar om ”den eventuella fortsättningen”.

Att förklara den på tyska, engelska, holländska, danska och finska kräver mycket av en outbildad cykelguide som undertecknad. Jag kommer dock att fakturera projektledningen till modest timpris.

Informationen om den cykelled som skulle bli Ölands stolthet är en turistisk katastrof.

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad

orsak och verkan

Ölandsbladet hakar nu på kulturorganets massiva kritik av det människofientliga parkeringssystem som Mörbylånga Bostads AB har infört i Mörbylånga. ”Gör om och gör rätt!” avslutar Peter Boström sin ledare.

Det handlar dock om mer än rätt och fel. Det handlar om orsak och verkan och synen på boendetrivsel kontra diktatoriska maktmedel. Den viktigaste frågan är hur detta hårt kritiserade P-system har kunnat ”uppstå ur intet”, utan hyresgästernas vetskap, utan synliga beslut i fullmäktige eller kommunstyrelse.

Kulturorganet tar för givet att Carina Adolfsson Elgestam, nya styrelseordföranden i Mörbylånga Bostads AB, vänder på alla stenar och gör vad som måste göras för att bolagets image inte ska skadas ännu mer. Hur kunde detta ske? Vem är ansvarig? Vem tjänar på vad? Hur påverkar systemet hyrorna? Fanns planer på att införa systemet i alla de orter som bolaget har längenheter i?

En kraftfull och totalt ärlig genomlysning av hela beslutsprocessen är enda möjligheten att visa sympati med de människor som fortfarande tror på allmännyttan, empatiskt tänkande och demokratiska metoder.

Läs vårt första inlägg om skandalen här.
Det andra läser du här.
Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad

jag vänder blad

Hej igen, kungen.

Denna gång skriver jag dig ett öppet brev på kulturorganets blogg. På så sätt når det ut över världen, till Amerikat, Indien, Kina, Västerås – och Portugal. Mina ord slipper traggla runt på öländska och småländska blaskor med bara några tusental läsare, proppfulla med annonser, sport och förprogrammerat gränslöst Ölandssvärmeri.

Nu är jag sur på dig. 67 års vänskap är slut. Vi möttes med våra barkbåtar vid Mölnaån på Lidingö 1952. Under 1990-talet jagade jag dig en hel dag under ett av dina Jämtlandsbesök. Du lovade flera gånger under dagen att jag som Sveriges Radios utsände skulle få intervjua dig. Men icke. Du svek och jag blev dagen efter förnedrad på hela Östersundspostens löpsedel. I genomblöta kläder står jag ensam i ösregnet under ett paraply och väntar på dig i solnedgången – förgäves. Det blev första spiken i vänskapskistan.

Spik nummer två är att du varken svarar på pappersbrev eller mejl. Då får det vara. Jag har bättre vänner som ställer upp då det verkligen gäller. Nu får du klara dig utan mig. Adios, Tjabo.

Vänskapen hade kunnat bestå om du bara lyft på lur´n och sagt att cykelleden kan dras var som helst nere vid murskrället i Ottenby. Men icke. Hovets beskyddande verk säger nej till både norr- och söderomdragning och pjollrar om meter hit eller dit. Så hade Gustav Vasa aldrig regerat. Han styrde verkligen landet. Snart kan du se film på bloggen om den väg som han och hans hårdingar galopperade fram på den 7 maj 1542 ner mot Kungsgården för att hämta smör, fläsk, öl, bröd och sill till sin Dackejagande armé i Småland. Och det kan jag lova dig: Hade det skamliga murskrället stått i vägen då hade han gett fullständigt fan i om han passerat söder eller norr om det. Det var action som gällde på den tiden. I dag går allt i ultrarapid, särskilt här nere på Sydöland.

Nu mister du en gammal barndomsvän på Öland. Du gör naturligtvis som du vill. Ditt liv är ditt. Och mitt är gud ske lov mitt. Nu skiljs våra vägar för att aldrig mer mötas… Jag vänder blad och ser framåt.

din tidigare barndomskompis

 

Staffan Lagerström

 

 


 

Taggad , ,

vad rätt du tänkt fast det var fel

Vilken väg väljer kommunen för sjön/badet/brottet/täkten/industriområdet i Grönhögen? Har man en glasklar idé eller totar man ihop en hopplös kompromiss?

 

Häromdagen. Jag träffar inföding. Han är född här i söder. Han har levt hela sitt liv på Sydöland.

Som alltid börjar samtalet om vädret. Snart glider det över till oron över den dystra utvecklingen i söder. Han för statistik. Minns jag rätt menar han att befolkningen här nere minskar med hälften vart femtonde år. Trots det gör kommunen aldrig nåt rejält för att bryta trenden. Många har gett upp.

Jag frågar om kommunpolitikernas största svaghet.

Infödingen svarar snabbt.

– Allt går så fruktansvärt långsamt. Man skjuter på beslut. Man utreder. Man avslår. Man vågar inte det man måste våga.

 

***

 

Jag lägger orden på minnet. Man vågar inte det man måste våga…

I dag är jag vid det gamla kalkbrottet i Grönhögen. Det är sen länge vattenfyllt. Brottet har blivit sjö. Sjön är en pärla. Det är vackert här. Spännande lodräta klippstup, smaragdgrönt rent vatten. Dessutom en vattentäkt. Och ett industriområde med två företag. Och kommunens vattenverk.

På senare år har stället blivit en allt populärare badsjö. Det ställer till det för de två företagen. Folk skräpar ned. Folk använder området som offentlig toa.

Kalkbrytningsföretagarna skriver till kommunen 15 augusti 2018. Man är orolig över utvecklingen. Badarna och bilarna stör arbetet. Säkerheten ifrågasätts. Och vad händer med vattnet när det inte finns toaletter?

Fem dagar senare motionerar två socialdemokratiska kommunpolitiker i ämnet. Duon vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Dagen efter remitteras motionen till kommunstyrelsen för beredning.

Vad som därefter händer har jag ingen aning om. Jag ringer kommunen. Får veta att man nu ska stängsla in området. Låsa grinden mot 136:an. Lägga hinder i vägen mot industrierna.

– Aha, stänga ner hela klabbet, då? frågar jag.

Nej då. Den som vill bada får bada. Vi tar dit soptunnor och toaletter. Fixar parkering söder om sjön. Men vi kallar inte stället kommunal badplats. Poängterar bara att man badar på egen risk. Det ligger järnskrot på botten.

Sen motionen las har det snart gått nio månader. Den blir varken hackad eller malen. På ren svenska blir den bara kattskit. Folk får bada i vattentäkten, som inte är ett bad. Bada på egen risk. Man vill inte ha badare här. Därför stängslar man in hela klabbet. Låser stora grinden, men gör ny parkering och öppnar i dag låst dörr ner mot livsfarlig trappa. Man hoppas och tror. Man är orolig för vad som kan hända med alla tusentals badare och hundratals bilar, varje varm och solig sommardag – och med vattnet! Man gör ett hopkok i förhoppning att alla blir glada och lyckliga.

Minns motionen: ”Utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Är det ett kommunalt bad redan nu? Eller halvkommunalt? Kvartskommunalt? Eller blir det ett bad när det är instängslat? Eller är det en vattentäkt? Eller ett industriområde? Eller är det alltihop på en gång?

Är det vi ser kommunens första etapp i arbetet att förverkliga den tidskrävande visionen om kalkbrottet som en unik badattraktion i kommunal regi? Eller är det som nu sker ett kommunalt feltänk med framtiden bakom sig?

Vad var det han sa, infödingen: Man vågar inte det man måste våga.

 

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


Bildreportage från badet/vattentäkten/industriområdet publiceras inom kort…

 

 


 

Taggad , , , ,

klockor, utrop, sirener, smatter, polskor, symfonier

Ponera att jag startar en kyrka där vi tror på tomtar och troll. Ponera också att min kyrka vill kalla till mötena med en fyra minuter lång sirensignal över byn. Eftersom kammarrätten i Göteborg tillåter fortsatta böneutrop från en moské i Växjö torde detta beslut bli prejudicerande – och följaktligen ge min kyrka rätt att använda sirenen.

Då även andra kyrkor måste ges samma rätt blir det följaktligen fritt fram för Stenkyrkan att spela upp sin fyra minuter långa Klapperstenspolska ut över lägdan, liksom grönt ljus för Pukkyrkan att dundra ut med sin fyra minuter långa puksymfoni över slott och koja. Även Ducatikyrkan (med medlemmar som tror på den vassa tvåtaktshojen) ska ha rätt att låta. Den får fyra minuters rätt att spela upp mästerverket Ducatismatter inspelat på El Circuito de Jerez motorcykelbana i Italien.

Den ljudliga nedskräpningen av luftrummet tilltar. Det är aldrig tyst. Därför: Tillåt inga kyrkliga signaler alls. Ingen ska ha självklar rätt att kontinuerligt väsnas för andra.

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 

 

Taggad , ,

malplacerat fyrverkeri

På fredag stänger Cementa i Degerhamn nästan helt. 133 års verksamhet är nästan över och 70 man får gå. Det ska ”firas” med fyrverkeri, skriver Barometern! Det är som att spela Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen, den ska skratta å va gla på en begravning.

Det är bara att hoppas att Heidelbergkoncernen har bättre fingertoppskänsla för cement än för mänskliga känslor.

 

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad , , , ,

Du får väl se opp, för fan!

Trafikinformation för cyklister på Bornholm. Vid detta vägarbete måste bilister stanna för rött ljus, medan cyklister har gräddfil rakt fram inom utstakad mittfåra. De behöver inte ens bry sig om trafikljuset. Cyklister behandlas värdigt i Danmark.

 

I Sverige är bilismen helig. Den ska omhuldas till vilket pris som helst. Cyklismen är ohelig. Den får klara sig själv.

När en bilväg ska åtgärdas informeras jobbet med en skog av varningsskyltar, ofta ackompanjerad av ett stort blinkeri placerat på baksidan av en lastbil. Där ligger stora däck i travar, det blinkar och prålar och pilas och tillfälliga körbanor målas in med gult. Pådraget är enormt. Man larmar till och med i tidningsannonser. Bilförare är fina människor som till varje pris ska skyddas från livets alla faror, även grus. Man sopar och gör fint, målar och pyntar.

När en cykelled åtgärdas och cyklisterna måste sick sacka ut och in på livsfarliga bilvägar varnas icke med en skylt eller ett endaste litet ord, informeras på intet sätt. Inte en pil, inte ett gult streck. Att gruset ligger i drivor här och var spelar ingen roll. Vi måste sopa för bilisterna! Ni är ju bara cyklister! Hoja försiktigt genom gruslagren i stället! Och se opp för fan, som alla vi andra måste göra!

En son racercyklade. Plötsligt var cykelleden slut i 50 knutar, utan info. Han hamnade ute på en stenig åker med fossingarna fastlåsta i pedalerna. Fyr till fyr-leden upphör ofta och gärna tvärt och plötsligt på södra Öland. Punkt. Slut. Men ingen info! Gissa var du är? Gissa vart du ska! Var fortsätter leden? När? Vart? Hur?

Vi säger inget. Du får väl se upp, för fan! Du är ju bara cyklist!

 

 

 

Staffan Lagerström
cyklist, bilist

 

Film i ämnet kommer…

 

 


 

Taggad , ,

gör om kommunalskatten!

Redan för många år sedan skrev Sune Flisa en ledare om problemet med kommunalskattens inkonsekventa konstruktion. Inga politiker nappade då på det nyskapande framåtseende som Sune förklarade med en särskolepedagogs tålamod och en visionärs karisma. Det är alltid svårt att vara före sin tid.

Nu har måhända tiden hunnit ifatt den iögonenfallande och djärva idén. Den är egentligen mycket enkel. I dag köps till och med glassiga villor upp i Mörbylånga kommun för att bli sommarhus – eller för uthyrning till stora slantar av människor som vill göra fastighetskarriär. Förr köpte man en liten röd stuga nånstans, i dag ska det vara vräkigt värre. En stuga räcker inte. Nej, det ska vara stort och flott om man så bara är här för att fira midsommar. Men man kan också vara här nästan hela året – utan att pröjsa ens en blej i kommunalskatt.

Tendensen oroar. Fler och fler åretruntvillor blir sommarstugor. Vi går mot en framtid med idel sommarkåksinvånare. Det påstås finnas lokala krafter som genom räkneexempel kommit fram till att det om 15 år inte finns några åretruntboende kvar på södra Öland. Då kommer det inte in ett enda öre till kommunen – mer än slantarna som staten pytsar ut som tröst i nåt som kallas det kommunala utjämningssystemet. Men i logikens namn skulle inte ens det systemet ge ett ruttet lingon, ity det kräver att ”åtminstone några” är skrivna i kommunen.

Till och med sossarna har nu insett att de svikit landsbygden. De är beredda att bättra sig – om man nu ska tro deras eftervalanalys. Lär av kulturorganet! Vi föreslår:

Gör om kommunalskattereglerna så att man betalar skatt i alla kommuner man har fastigheter i. Hur mycket man ska betala är en diskussionsfråga. Bor man i Stockholm och har fjällstuga i Åre och sommarstuga på Öland kan man – förslagsvis – betala 60 procent kommunalskatt i Stockholm, 20 i Åre och 20 i Mörbylånga.

Ska hela Sverige leva krävs grovjobb med grävmaskin och slagborr, inte puts och pynt med sysax och sandpapper.

 

Staffan Lagerström
Taggad , , , , , ,

Ledare: Mänskligheten borde skämmas

Vide. Hur hållbart vi håller klimatet och hur måna vi är om en ren natur kan ses som mätare på människans moraliska och intellektuella status. Tyvärr ökar nedskräpningen överallt, även på Öland. Plasten finns på land och i hav. Men läget kan bli mycket värre. Redan för 30 år sedan vandrade jag i den grekiska arkipelagen på öar som tycktes gjorda av plast. Dess stränder såg ut som på fotot här. Mänskligheten borde skämmas.

Staffan Lagerström

 


 

Taggad ,

lock them up!

Vad är det för fel på människan? Som cyklist ser man sanningen innan grönskan döljer hela skiten. Ja, jag säger skiten, för det finns inget bättre och sannare ord om vissa människors osunda utomhusbeteende. Utmed leder och vägar ligger enorma mängder glasflaskor, ölburkar, plastdunkar, plastflaskor, plastdetaljer, plastpåsar och annan dynga. Jag hittar stövlar, väskor, fiskedrag, linor, nät, rullar med metalltråd, mediciner och mängder av plastpåsar med hundskit. I betesmarker fladdrar stora plastsjok i buskarna och stränderna är nedlusade av grejor som folk tydligen bara hivar iväg rakt ut i guds fria natur – för att slutligen hamna i havet och på våra stränder. Vad lider dessa töntar av för åkomma?

Hemma igen hittar jag ett bra ord på webben: Plastbanta. Det låter sunt. Länken till åtminstone en liten förbättring klickar du på här.

Det börjar skymma. Jag smyger in mot fågelsjön i Degerhamn där jag sett skränande vita gäss landa. Men jag hittar inga vita gäss, bara vita påsar. Vita plastpåsar med plastflaskor och glasburkar utkastade i den oskyldiga naturen där barn och djur tassar fram. De som gör så här riskerar fängelse i upp till ett år. Men vad hjälper det när den sista idioten ännu inte är född.

 

 


 

Taggad , ,

det trygga livet i (b)ankdammen

En ledare behöver inte vara lång. Det lärde mig en gång min käre mentor Sune Flisa. Min senaste består bara av denna rad + en länk.

 

Läsning för tvättsugna.

 

 

 

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk

 

 


 

Tron på det eviga livet

Förra året försökte jag upprepade gånger få svar från IP-Only om när man skulle asfaltera de grävningar man hade gjort över ett år tidigare – tvärs över cykelleden i Södra Möckleby – en sträcka som än i dag lyss till namnet ”Tvättbrädan i Södra Möckleby” av hela Europas cyklistarmada.

Jag fick ingen vettig kontakt, bara god-dag-yxskaft-mejl som lovade stort men höll noll. I svarsmejlen från KUNDSERVICE(!) skrev IP-Only bland annat: ”Just nu arbetar vi med att bygga upp och utveckla vårt mailsvarssystem för att mer effektivt kunna besvara våra kunders frågor. Under denna utvecklingsfas kan svar via mail dröja något.”

Mailsvarssystem! Vad i hel… ?! En kundservice värd namnet ska väl kunna plita ned några bokstäver i ett svarsmejl utan ”mailsvarssystem”.

Företagets omvärldskontaktstrategi ser ut att hålla i sig. Tillväxtchefen Anders Magnusson på Borgholms kommun berättar i dagens Östran: ” Det är många som har hört av sig och som skrivit avtal med IP-Only men inte fått kontakt med företaget eller hört något från dem. Några av dem _ _ _ har väntat mellan 2 och 2,5 år.”

2,5 år?! Vad i hel… ?

Varför denna kraftlösa kommunala indignation? Varför inte sätta press på bolag som inte svarar på frågor om varför ingenting händer?!

I stället säger Anders Magnusson på Borgholms kommun: ” – Det är oerhört positivt att fiberinstallationen sätter fart igen.”

Igen?! Vad i hel… ?

Man får spader. Som inflyttad till Öland undrar jag varför mycket går så utstuderat långsamt här. Cykelleden Fyr till fyr tenderar att ta en mansålder att få färdig och fiberutbyggnaden tycks sätta sikte på evigheten. I Jämtland, nästan lika stort som Danmark, fick ”vi boende vid fjällets fot” fiber 2011 – för åtta år sen.

Vakna, Öland!

 


 

Intressant läsning finns på Vad händer hos IP-Only? Där får du folkets dom över bolaget. Den skulle naturligtvis helst läsas av ledningen på IP-Only. Men den hinner inte. Den har fullt sjå med ”att bygga upp och utveckla sitt mailsvarssystem”…

 

 


Sune Flisa, förste tillväxtchef, tillika
fiberansvarig för mathållningen
på kulturorganet.

 

 


 

Taggad , , , ,

skraltig bro och krackelerande läppstift

Som bekant förs en allt intensivare debatt om en ny Ölandsbro. Den nuvarande är omodern, för smal, utan gång- och cykelbanor och måste varje år lappas och lagas för enorma slantar. Mellan 1972 och 2017 har Ölandsbron underhållits och förbättrats för cirka 1,1 miljarder kronor enligt prisnivån 2010, berättar Wikipedia. Efter inte ens ett halvt sekel diskuteras inte om utan när bron ska skrotas eller ersättas.

Kåre Eriksson tar i en intressant insändare i dagens Östran upp ämnet ”byggkvalitét” och jämför Ölandsbron med den vackra bron Ponte Fabricio i Rom. Den byggdes för 2081 år sedan och används än i dag. Den har alltså fungerat 44 gånger längre än Ölandsbron. Kåre nämner även andra vackra byggnader i Rom som efter tusentals år fortfarande fungerar och lockar besökare från hela världen. En sådan är exempelvis Castel Sant Angelo, kejsar Hadrianus gravplats, invigd 139 e Kr.

Varför byggde man så mycket bättre förr, med mycket enklare teknik, utan datorer och maskiner? Frågan är ständigt aktuell. För exempelvis skrytbygget ”Läppstiftet” i Kalmar finns redan långt gångna rivningsplaner. Den krackelerande kåken har ynkliga 17 år på nacken.

Vad har gått fel?

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , , ,

För våra läsares kännedom:

Alvarsamt:s och alvarsamt2:s ledstjärna har alltid varit att våra läsare snarast bör informeras om allt av vikt som kommer till vår kännedom om livet på södra Öland. Då denna landsdel nu är till salu, se föregående inlägg, vill vi berätta att vi som första intressent har budat på den aktuella kulturorgien. Av konkurrens- och EU-skäl måste vi dock, tillsvidare, hålla budets storlek hemligt.

Senast i slutet av mars kan alltså alvarsamt2 vara handlingskraftig och storsint ägare till Ölands södra kommun. Då väntar, enligt redaktionens utvecklingschef Sune Flisa, ”stora satsningar och nödvändiga politiska tillrättalägganden”.

med en ljusnande framtid i sikte

 

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk,
ledarskribent

 

 


 

Taggad , ,

fimpa lumorna – och tänd dem igen!

Norran skrev i förra veckan om hur släckningen av gatlysen lett till motstånd i både insändare och sociala sociala medier.

Mörbylånga kommun har släckt ned många lampor. Men som alvarsamt2 tidigare har spått kommer kommunen att få tänka om – småningom. Ingen vill flytta till mörkret.

I Örnsköldsvik släckte man 1 500 lampor. Senare fick man tända dem igen. Snålheten bedrar visheten.

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk
ledarskribent

 

 

 


 

Taggad , ,

guds vilja

– Gud ville att Trump skulle bli president!

Jo, det är sant. En människa har sagt så. En vad jag förstår mentalt frisk människa har sagt så. Hon heter Sarah Sanders och är Vita husets pressekreterare i president Trumps kabinett.

Men ok, vi har religionsfrihet och var och en får tro på vad hen vill. Det finns tusentals gudar att upphöja till den enda. Man kan även tro på vitten, troll och stjärntecken, flisor, astrologi, järtecken – ja till och med på tomten.

Jag blir därför glad då jag läser Barometern i dag: Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar. Nybro pastorat har tappat över 2 000 medlemmar på sju år. Det är ett friskhetstecken, en åsikt som naturligtvis inte delas av kyrkan.

Kyrkoherde Lars Ström säger:

”_ _ _. Kyrkan vill ändå förmedla ett hopp för framtiden, vi har en berättelse som för oss genom livet och in i döden.”

Där ligger tragiken: Hoppet om ett nytt liv, sannolikt ett bättre, häftigare, skönare, inte så jobbigt som detta. Denna tro förminskar uppskattningen av det pågående livet. Om inte denna tro på något ”dunkelt kommande liv” fanns och ständigt, ständigt utlovades, skulle människan bli djupare förankrad i det liv hon nu lever. Hon skulle vårda det bättre och livsnjutningen skulle bli sannare.

I vårt land är staten lyckligtvis skild från kyrkan. Men religionens iskalla grepp ute i världen är på många ställen förödande. På ett av tusentals såna ställen kan man säga att ”Gud ville att Trump skulle bli president”.

 


Leni Jönsson Wackander-Kviqk
kulturorganets nya ledarskribent

 

 


 

Taggad , ,

oerhört många otroliga klyschor

Det luddigt skrivna/sagda är det luddigt tänkta. Detta misstag gör vi alla, mer eller mindre ofta. Det är mänskligt.

Men det är oftare regel än undantag i samhällssektorer som exempelvis turism och näringslivsutveckling. I dagens Barometern läser jag en stort uppslagen artikel med rubriken Kraftsamling pågår för fullt på Sydöland. Jag har nu läst artikeln två gånger och förstår ingenting. Den innehåller bara paradklyschor och ord staplade på ord, trots att avsikten är behjärtansvärd: Att få Sydöland att överleva även sedan Cementa förminskat sig till nästan ingenting.

Korta fakta: Cementa lägger ned 30 april. Kraftsamling Sydöland bildades i november förra året. I projektets arbetsgrupp ingår enligt artikeln fyra personer. En styrgrupp finns också.

Några snabba klipp ur artikeln, mina kommentarer inom parentes:

  • ”Det går aldrig att upprätthålla någon skola eller omsorg om det inte bor några människor här.” (Självklart. Varför skulle vi satsa på en skola och omsorg om det inte bor några människor här?!)
  • ”Vår ambition är att antalet arbetstillfällen som finns på södra Öland inte ska minska utan finnas kvar och helst utökas.” (Vacker tanke, men bara vackra ord. Vänligen ge handfasta exempel på hur det ska gå till!)
  • ”Ett exempel på en åtgärd är att tillsammans med de redan etablerade företagen som finns på öns södra del ta fram behov och hitta lösningar.” (Behov? Lösningar på vad?)
  • ”Det finns tomma lokaler här som skulle kunna nyttjas eller om man vill bygga något nytt. Det finns otroliga förutsättningar här.” (Tomma lokaler finns nästan överallt på vischan. Varför då bygga nytt? OTROLIGA förutsättningar? Nämn någon, då! En av Södra Möcklebys bästa affärslokaler har stått tom i många år)
  • ”Budskapet behöver även spridas till dem som kan vara intresserade.” (Självklart. Man sprider väl inte budskapet till dem som inte är intresserade. Har ni förresten bjudit in boende till dialog? Jag har inte hört eller sett något om detta.)
  • ”Den styrgrupp som nu har bildats med de parter som finns där har en oerhörd styrka.” (OERHÖRD styrka! Ok, hur då? Vari består denna OERHÖRDA styrka?)
  • ”Vad som kommer att krävas är kraftsamling och att kommun, region och föreningar står på tå.” (Ja, jisses så många ord om ”ingenting”)
  • ”Företagsetablering är ytterligare en betydelsefull faktor.” (Oj oj oj, jag tyar snart inte längre…)

Jag önskar projektet all framgång. Men ett tips är att minimera de ”närmast automatiska klyschorna” och inte strössla med meningslösa fraser som ”otroliga förutsättningar” och ”oerhörd styrka”. Det finns förvisso vissa utvecklingsmöjligheter för södra Öland. Men som läget är i dag är dessa sannolikt varken otroliga eller oerhörda. Med en sansad uppfattning av framtida möjligheter kan resultatet sannolikt bli ganska bra. Men haussas förväntningarna till himlen blir nog alla parter småningom besvikna.

Om en vecka lägger gruppen fram en så kallad projektplan för 2019.

Mitt hopp står till att jag har fel i min modesta uppfattning om utvecklingsmöjligheterna för Sydöland. Gärna OERHÖRT OTROLIGT mycket fel.


Sune Flisa
Kulturorganets
kultur- och
arbetslivsutvecklare

 

 


 

Taggad , ,

slantar för ökat öppethållande minskar öppethållandet?

”Vi måste naturligtvis se över våra öppettider”, säger Elisabeth Ingelf, nytillträdd bibliotekschef i Mörbylånga kommun. Hon säger det i Ölandsbladet 24 januari. Elisabeth Ingelf säger detta efter att beslut tagits om att kommunens bibliotek måste minska sina kostnader med 1,6 miljoner kronor. Det kan knappast tolkas på annat sätt än att man är beredd att minska öppethållandet, eftersom hela artikeln andas ”sparande”. Den slutar: ”Elisabeth kommer i samarbete med kultur- och fritidschef Eleonor Rosenqvist ta fram ytterligare besparingsmöjligheter _ _ _.”

Men hur går minskade öppettider ihop med de 320 000 kronor från Kulturrådet som kommunen fått för att använda till ökat öppethållande på biblioteken?

Alvarsamt2 har tidigare frågat bibliotekschefen men bara fått konstaterande, icke det minsta förklarande svar. Läs det här.

 


Sune Flisa,
kulturchef
på kulturorganet

 

PS. Jag har nu skaffat lånekort på huvudbiblioteket i Kalmar. Det har öppet varje dag, även lördagar och söndagar. Det mycket välskötta biblioteket i Degerhamn har – ännu så länge – öppet måndag 14-19, torsdag 10-16.
Taggad , ,

vid osynlighetens gräns

För nästan två år sedan, den 1 juni 2017 blev Thomas Carlzon landshövding i vårt län? Är det nån som sett till honom sen dess?

 

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad ,

tankar vid en urinoar i Grönhögen

Hälften av mänskligheten vet att man tänker lite udda då man begagnar en så kallad urinoar. Den andra hälften vet knappt vad det är – av naturliga/biologiska skäl. I dag dök spontant tre frågor upp då jag använde en sådan teknikalitet i Grönhögens hamn.

Varför finns två offentliga toaletter och en offentlig urinoar i lilla Grönhögens hamn där det dessutom finns toaletter som hör till ”hamnkontoret”? Jag menar blott… Lilla Grönhögen… Ibland ser man inte en käft där på veckor… Nästa urinoar söderut ligger väl vid Naturum vid fyrplatsen och norrut får man väl åka många mil ända till Färjestaden för att kunna lätta på trycket i lugn och ro. Österut finns väl inget annat än havsutsikter?

En för världen viktig fråga: Varför spolar urinoaren INNAN man börjar pinka? Det gör den i Grönhögen och det gör även den vid Köpcentret i Färjestaden (där – by the way – utströmningsrörets placering gör att du kan få det våta i dojorna om du står för nära mitten). Om jag fick råda borde spolningen komma EFTER pinkeriet. Men jag kanske är gammaldags.

Tredje frågan kan få jorden att stanna om den inte hanteras varsamt: Varför skriver alla tidningar ”VISSTE du att det finns skurkvarnar på Öland?” ”VISSTE du att gult + blått blir grönt”? Vad då visste? Visste när då? I går eller 15 februari 1989? Vore det inte direktare att fråga ”VET du att det finns skurkvarnar på Öland?” ”VET du att gult + blått blir grönt”? Jag har påpekat denna språkliga abnormitet för ett antal tidningar. Endast en hörde av sig och sa ”Naturligtvis har du rätt. Märkligt att ingen har tänkt på det tidigare. Vi ska ändra på studs. Tack för tipset.” Den tidningen prenumererar jag på i dag. Klokskap ska löna sig.

Ja, så gick tankarna på en urinoar i Grönhögens hamn i dag. Kommer jorden fortsätta snurra eller har jag ställt till det nu igen?

 

 


 

Taggad ,

nej till folkomröstning!

Det blir folkomröstning om vi ska ha en eller två kommuner på Öland. Det bestämde de båda kommunerna i går. Men kulturorganet protesterar. Att folkomrösta i denna fråga i samband med EU-valet i maj är att kasta både storyxan och lillpengapåsen i sjön. Vår läsekrets har redan sagt sin mening – och så blir det! Se bilden ovan.

Använd i stället de få kulor som finns till bokinköp på biblioteken, tända släckta gatlysen och fixa vettigare fartbegränsningar inom tätorterna.

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

 

Taggad , , , , ,

Ja till ställplatser i Grönhögen

Nu är det – kanske – snart grönt ljus för att fixa 38 ställplatser på tomten Ventlinge 42:5 söder om gamla Ytongfabriken i Grönhögen. Mark och miljödomstolen i Växjö har avslagit grannarnas överklagan. Det berättar Ölandsbladet i dag 13 december. Domen går att överklaga och det skulle inte förvåna kulturorganets redaktion om nån Nejmyndighet på hugget ser chansen till ytterligare ett ”stopp i lagens namn mot utveckling av södra Öland!” Den som lever får se…

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , , ,

nej till två Ölandskommuner

  • Sandby borg
  • Stenbrottet i Grönhögen
  • Ironmansponsring men inte Himmelsberga
  • Nedsläckning av byar

Det är några punkter Rolf Nilsson, Borgholm, tar upp i sin synnerligen Mörbylångakritiska insändare i Ölandsbladet. Det värsta är att jag instämmer i allt. Det finns till och med mer att beklaga och ifrågasätta, bland annat nejmyndigheternas agerande mot vår kommun som nu är på väg att ramla in i det totala mörkret.

Läs och begrunda.

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

 

 

Taggad , , ,

det eviga livet

Cykeluthyraren Gunnar Kvarnbäck skriver i en insändare i Barometern 30 november att cykelleden Fyr till fyr tar för lång tid att fullborda. Arbetet med den 20 mil långa leden nu har pågått i 7,5 år och Gunnar ger några jämförande exempel.

Kattegattleden: 37 mil. Började byggas 2010, klar 2014. Tio kommuner och två regioner inblandade.

Sydostleden: 28 mil. Byggstart 2012, färdig 2016.

Tänkvärda fakta. Men när man hör att diskussionerna om ledens passage vid muren i Ottenby har pågått ”i flera år” blir man inte förvånad. No panic! Snacka på bara. Livet är ju – enligt vissa – evigt.

 

Sune Flisa
cyklist och
härförare

 

 


 

Taggad ,

Måttet är rågat

Myndighetssverige vill driva södra Öland tillbaka in i medeltiden. Södra Öland ska stängas, plundras, berövas alla sina visserligen små men ändock möjligheter till utveckling mot en hållbar framtid för den bofasta befolkningen. Nej, nej, nej är standardsvaret på alla förslag och idéer som pekar mot en dräglig framtid. Nej, nej, nej! Nej, nej, nej! Nej och åter nej!

Senast i raden av nejskandaler kommer från Statens Fastighetsverk i maskopi med Riksantikvarien då de med en mun säger nej, nej, nej till cykelled söder om Karl X Gustavs  mur i Ottenby. I Ölandsbladet i dag kunde vi läsa följande chocktext som fick blodet att isa sig, förståndet att ta hissen ned till fötterna:

”Orsaken till myndigheternas nej är att leden skulle komma att störa muren och den antikvariska miljön.”

Nu gott folk har djävulen nedstigit på södra Öland. ”Störa muren”! Har jag rätt glasögon? Har jag blivit tokig? Har nån annan blivit tokig? Svaret på de två första frågorna är ja, respektive nej. Den tredje frågan ska besvaras med ett rungande ja. Två myndigheter går här samman för att påstå att en cykelled kommer att ”störa muren”.

HELP! Hur stör man en mur? Visa mig! Snälla myndigheter, berätta! Har jag missat nåt i skolan? Vad vet ni mycket bättre än jag? För vad är stenmuren känslig? Är det kung Tjabo som inte vill se en annan Monark på leden? Är muren blyg? Har den en svag självkänsla? Kommer den från dåliga hemförhållanden? Tål den inte vinddrag från cyklister, bara från bilar som kör i 120 knutar?

Nedan visar jag foton från min expedition till murens östra ände i maj 2012. Med 14 sherpas, 12 klövjehästar och mycken möda tog jag mig ända ut till murens bittra undergång. Här har muren verkligen blivit störd. Den har blivit så störd att den på dussintals ställen har kalvat. Den har till och med blivit så störd att den på slutet inte finns. De sista hundra meterna ned till österhavet är en studie i skam, en studie i monarkins undergång och upplösning i atomer. Hur det är med den ”antikvariska miljön” vågar jag inte yttra mig om.

Notabelt är att jag varken före, under eller efter den strapatsrika expeditionen har sett någon människa i dessa tassemarker, endast befolkade av en och annan kossa. Här torde det i stället vara väder och vind som stört muren så pass intensivt att den kalvat för att aldrig mer resa sig. Jag tror mig våga lova att ingen cyklist är orsaken till denna mursträckas totala förfall. Här har Statens Fastighetsverk verkligen något att bita i. Och varför inte jobba tillsammans med den andra nejsägarmyndigheten, Riksantikvarien. Lika barn leka som bekant bäst. Men jobba lugnt. Stör inte muren!

Här har muren blivit så störd att den kalvat. Men här går ingen cykelled. Myndigheterna kan alltså inte beskylla cyklisterna – hur gärna de än vill.

Se opp! Hela murhelvetet är på väg att falla omkull – norrut. Notera att bilden är tagen för sex år sedan. I dag ligger kanske hela klabbet som en hög legobitar i god ”antikvarisk miljö”.

Både Riksantikvarien och Statens Fastighetsverk menar att muren inte tål att bli störd – av en cykelled. Men blir muren inte störd av hus, båtar och stängsel? Berätta, snälla nejmyndigheter! Berätta, snälla nejsägare! Berätta, snälla södraölanddödare!

Här är muren verkligen störd. Den är så störd att den inte finns. Hur är det… Är Statens Fastighetsverk murens beskyddare? Är Statens Fastighetsverk tillsammans med Riksantikvarien ansvariga för murens skick och skötsel? Jag vet inte, men de agerar som om de vore det. Men nu sätter jag punkt. Nu ska jag inte störa muren mer.

 

Andra texter om nejsägarmyndigheterna:

Kungligt praktverk gör sorti
Nej nej nej från Nejmyndigheten
Förbjud hela Öland!

 


Sune Flisa i försvarets fält-
jägar
uniform ZoP37_99.
Foto: Okänd, 2008.

 

Taggad , , , , ,

landsbygdens fiende nummer ett

Sveriges mest misspinkade myndighet, Trafikverket, ansåg Mörbylånga kommuns välkomstskylt som farlig. Man ville att kommunen tog bort skylten vid väg 943. Nu visar det sig att det finns tillstånd för skylten, utfärdat redan 2007!

Ridå.

– Det här ärendet ska läggas ned, säger handläggaren William Erlandson på Trafikverket i dagens Östra Småland.

Ridå igen.

Det är kanske inte bara detta ärende som bör läggas ned. Kanske hela myndigheten borde sättas under lupp och hårdbeskäras som en rosenbuske eller fällas vid roten som en förvuxen tall. Myndigheten silar mygg och sväljer kameler. Man åker runt och river ned småskyltar på landet med texter som ”honung säljes” eller ”Loppis”. Men man säger inte flasklock, vad vi vet, om högupplysta jätteskärmar med rörlig reklam till höger om vägen strax efter Ölandsbrons fäste på Sverigesidan och på sjösidan av Ängöleden.

Trafikverket är – om någon – landsbygdsfolkets mäktigaste fiende, badande i statliga slantar, simmande i mörka vatten…

Läs även mina tidigare segerrika anfall mot ämnets komplexa vansinne:
Dagsedel
Ingångsvärden-utgångsvärden
Krigsförklaring
The Oland Disaster

 


Sune Flisa, ledarskribent och härförare.
Foto: Olle ”Tutto” von Werke, Berlin 1999.

 


 

Taggad , ,

cementas dunkla budskap

Cementas besked att KANSKE lägga ned fabriken i Degerhamn förbryllar. Varför talar man inte klarspråk? Varför lägga ned i två steg – eller inte alls?

Att bistå med ett halmstrå och säga att det definitiva beslutet kommer senare skapar bara dubbel vånda för de anställda och deras familjer.

Ligger här en säck cement begraven?

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , ,
Annonser