Jag tackar för svaret ovan. Frågorna jag ställde ser vi nedtill. Jag har några följdfrågor som jag återkommer till under eftermiddagen…
Annonser
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: Mörbylånga kommun
Ann Villsund svarar på mejlfråga
Kulturorganets kommentar och frågar:
Tack, Ann.
Ditt svar föder fem följdfrågor.
Det förvånar mig hur kan ni som beställare av projektet nöja er med projektledarens svar under hans information till fullmäktige 23 september, där han säger att ”pengarna förmodligen inte räcker”. Han/ni vet alltså inte om kosingen räcker eller inte räcker. Efter denna – i mina ögon förfärligt bristfälliga – information ställde ni i beställargruppen inte en enda fråga till projektledaren om projektets minst sagt skraltiga fortsättning/framtid. Jag menar att ni som beställare borde ha tagit tillfället i akt för att för en gångs skull ställa krav på korrekt information från projektgruppen så att alla i fullmäktige skulle kunna greppa det instabila läget. I stället slutade hela envägskommunikationen i pinsam förvirring och fortsatt okunskap. Alla i fullmäktige kan ju anses vara beställare av projektet, även om Ölands Kommunalförbund är det rent formellt.
Fråga:
Vilka är de beräknade kostnaderna för sträckorna ”bonusvarvet i Albrunna”, ”Ventlingegluggen”- Grönhögen – muren – Ås – Torngård – Skärlöv? Eller om vi vänder på frågan: Hur många kronor saknas för dessa arbeten?
Ni måste väl ha en något så när realistisk tidsplan för sträckorna ovan. Du skriver att arbetet kommer att fortsätta under 2020. Det är en sak att de fortsätter, men en fortsättning kan som bekant bli hur lång som helst…
Fråga:
När uppskattar beställaren att de tre milen led på södra Öland vi talar om är HELT färdiga?
När man hör projektledaren lägesinformera ditt fullmäktige får man uppfattningen att de återstående problem i dag är ”muren” och ”myndigheters långsamma agerande i fallet sträckorna i öster”. Det känns märkligt. För att komma till muren måste man ta sig från Grönhögen, där leden i dag slutar vid Golfvägen – en sträcka på mellan två och tre kilometer.
Fråga:
Finns i dag dokumenterad överenskommelse med berörda markägare för denna sträcka, oavsett var leden kommer att gå – från Golfvägen, ned mot hamnen, längs med kusten i Parboäng eller som de gula skyltarna visar i dag: från Golfvägen på eller längs med väg 136?
Vid det av kulturorganet benämnda ”bonusvarvet i Albrunna” händer absolut ingenting sedan många år tillbaka. Då och då utlovar projektledaren nya datum för nystart, alltid följda av noll aktivitet, noll hopp, noll trovärdighet. Att projektledningen gjorde misstaget att ta för givet att berörda markägare här genast skulle gå med på projektledningens krav blev en hårdsmält läxa för er som beställare. Men äger man mark bestämmer man själv över den, vad än andra vill och tycker. Senaste uppgift i gammelmedier är att jobbet i Albrunna skulle ha återupptagits i september. Nu skriver vi snart november.
Fråga:
Varför inleds inte jobbet i Albrunna som sagts? Vilka är problemen? När kommer jobben igång – på riktigt?
Svårigheterna med ledens dragning på södra ön är kända sen mycket lång tid, många år. Ändå skriver ni på Ölands Kommunalförbunds hemsida att ALLA återstående sträckor mellan Grönhögen i väster och Skärlöv i öster ska vara avslutade före årsskiftet. Hur kan ni som seriös beställare påstå nåt så oerhört osannolikt? Om man läser ditt svar är ju det påståendet en ren och – medveten(!) – lögn.
Fråga:
Varför ändrade ni inte den texten för länge sen? Och varför ändrar ni den inte nu? Hur länge till ska Ölands Kommunalförbund fortsätta att informera ”avsiktligt fel”?
med hopp om hårda fakta och med vänlig hälsning
Staffan Lagerström
åren de går, ogjort består…
Här bland ensilagebalar på en gård i Albrunna har de stått i snart eviga tider, de L-block i betong som ska ”hålla emot sluttningens krafter” ovanför den gamla kommunala vägen i Albrunna där cykelleden Fyr till fyr nu, enligt projektledningen, ska hackas fram efter fem års stillestånd.
Kulturorganet gissar att jobbet kan ta ytterligare fem år, men ledens beställare, Ölands Kommunalförbund, skriver på sin hemsida att detta lilla ingrepp ska vara genomfört innevarande år, liksom de mycket större i Ventlinge, Grönhögen, Ottenby, liksom de två milen cykelled på öns östra sida.
”Den långa sömnen i Albrunna och på andra ställen är inte mycket att yra om. Fem år är i stort sett ingenting. Jämför fem bast med det tusenåriga kriget så förstår du! säger Sune Flisa i dagens intervju i Shimla News.
”Nån byggstart i år är lika trolig som att nån palthjärna i den politiska ledningen drabbas av plötslig självinsikt och avgår”, avslutar Sune Flisa den fyra sidor långa intervjun, garnerad med flygfoton av Sune då han testcyklar tänkt dragning nere vid murskrället i Ottenby.
Härförare Flisas senaste artiklar och kritiska reportage om cykelleden Fyr till fyr har mötts av extremt stort intresse i Shimla i norra Indien. Där har man just byggt färdigt en 370 kilometer lång cykelled, Mountain to Mountain, på 418 dagar. Den asfalterade leden är tre meter bred, med jämna mellanrum prydd med inlagda, fluoriserande porträtt av Sune Flisa iklädd härförarhjälm med vikingahorn. När man cyklar över ett porträtt basuneras Sune Flisas kommando ut ur gigantiska megafoner på 20 meter höga stolpar:
– En garde!
Därpå blinkar tusen LED-lampor i regnbågens alla färger och ett dussin raketer brakar iväg mot skyn tillsammans med ett tjog brevduvor, alla vita.
– Dom har verkligen förstått min storhet där hemma i Shimla, säger Sune Flisa på en raspig telefonlinje från Bryssel, där han just nu oroar omvärlden med att informera de svenska delegaterna om det öländska cykelprojektets haveri in spe…
öppet brev till politikerna i Mörbylånga
Efter att ha sett den fasansfulla filmen från ert senaste fullmäktigemöte vill jag säga att jag skäms. Jag skäms för er. Ni tog dit projektledaren för Fyr till fyr för information om projektets minst sagt instabila läge.
Men bara två ledamöter ställde någon som helst fråga efter den ytterst bristfälliga lägesbeskrivningen. Den ena frågan var totalt tandlös och ointressant, den andra besvarad med ett god dag, Yxskaft.
Maken till ointresse för skattebetalarnas pengar och ett underbart projekts utveckling slår alla tänkbara rekord.
Jag skäms för er.
Staffan Lagerström
kommunbo
fattig trots skattehöjning
Den ekonomiska krisen i Mörbylånga kommun är svår. Många menar att inte ens den proklamerade skattehöjningen om 80 öre kommer att lysa upp kommunens lugubra framtid.
Det spekuleras därför ofta i om nästa steg i Mörbylångas utarmning blir att försöka sälja kommunens bostadsbolag Mörbylånga Bostads AB? Men går det att sälja ett bolag som infört ett helt omänskligt och i hela landet uppmärksammat parkeringssystem i Mörbylånga City? Kulturorganet tvivlar.
Detta parkeringssystem vill kommunens företrädare inte gärna prata om. Det – om något – förstår vi.
En film om detta öststatsinspirerade P-elände är under produktion…
Allan von Kompost
redaktionschef
Årets ölandsby
Mörbylånga blev Årets Ölandsby. Orsakerna lär enligt Östra Småland vara ”vårt lands bördigaste jordbruksområde, en välmående bygd, stolt konsttradition och rikt föreningsliv”.
Det är märkligt vad man kan måla med vackra ord. Byn har länge gått kräftgång, berövats Systembolag, alla banker har flytt, liksom Konsum.
Dessutom har byns bostadsbolag infört ett parkeringssystem så vansinnigt att det uppmärksammats i hela landet. Om detta säger inte kommunen pip, och ingen kan förklara hur det blivit till. Nu gör alvarsamt2 en film om det spektakulära eländet… Ambitionen/målet är ”Filmfestivalen i Cannes”!
Sanningen måste fram…
låt oss åter uppfinna hjulet!
”Kraftsamling Sydöland är mycket stolta över att kunna presentera att det i måndags startades en förstudie som har som mål att få fram en lägesbeskrivning och inventering av hamnarna i Mörbylånga kommun. Syftet är att öka attraktionskraften för både boende och besökare samt att utveckla hamnarnas potential.”
Så skriver Mörbylånga kommun på sin hemsida. Med den hamn närmast mig (Degerhamn) i åtanke blir satsningen en smula skrattretande. Här fanns många duktiga och engagerade människor som utvecklade en blomstrande ställplatsverksamhet med servering, båthus, servicehus med kök. Ställplatsen blev till och med vald till Årets Ställplats. Har fanns då som nu också ett fint gammalt Brukshotell och ett synnerligen intressant litet lokalt muséum.
Nu är ställplatserna och serveringen sedan flera år historia. Kommunen gav dispens från strandskyddet, men Länsstyrelsen upphävde det – och ställplatserna stängdes för tid och evighet. Så kan det gå.
I dag ligger hamnen öde. Länsstyrelsen menade att ställplatserna ”hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett strandskyddat område.”
Min fru och jag sitter ofta i hamnen och kan konstatera att den mark Länsstyrelsen ”ville rädda åt allmänheten” aldrig används. Nån enstaka person rastar sin hund där nån gång… Det är allt.
Jag hoppas att vi framgent slipper få se Länsstyrelsen utstyrd i nya kläder, ivrig att få ”nåt stort och spännande att hända i Degerhamns hamn”. Men fan vet. Dubbelmoralen kan ta sig överraskande uttryck…
Vill du läsa mer om Nejmyndigheten och andra negativa krafter på södra Öland kan du klicka här.
Andra blogginlägg om ämnet ”ställplatser i Degerhamn” hittar du nedan:
Inlägg 1
Inlägg 2
Inlägg 3
Inlägg 4
Inlägg 5
kommunal insektsinsikt
Mörbylånga kommun sa ja till mitt medborgarförslag.
Däremot omnämns inte det roligaste i förslaget, lietävlingen Liemannen för att hålla agrart kunnande vid liv vid de bistrare tider som kanske komma skall…
Rasar mot ny p-avgift
Det är rubriken på en stort uppslagen artikel i Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyras senaste nummer. Artikeln handlar om det parkeringselände som Mörbylånga Bostäder AB har skapat i lilla Mörbylånga, och som vi berättat om i ett flertal inlägg.
Artikeln slutar med ett konstaterande av Jenny Cedergren, kundservicechef på Mörbylånga Bostads AB:
– Vi ser just nu över hur vi kan finjustera alltsammans. Men att ta bort avgifterna kommer inte att bli aktuellt.
Kulturorganet kommer framgent att på flera sätt återuppta rapporteringen om detta iögonenfallande p-elände, i dag uppmärksammat i hela landet.
om ruckade avtal och offentlig tystnad
Det enorma kalkstensbrottet i Albrunna. Du bör veta att bilden är tagen med ett kort teleobjektiv. På plats skulle du alltså uppfatta brottet som ännu mycket större. Brottet är i runda slängar 800 x 700 meter.
Cementa behöver inte återställa kalkbrott.
Så lyder rubriken i en artikel i Östra Småland, fredagen 9 augusti 2019. Kroken i storyn är att Mörbylånga kommun inte har överklagat Cementas ändrade miljötillstånd. Företaget slipper nu lägga enorma slantar på att fylla igen det numera övergivna och öde brottet.
Upprinnelsen till artikeln är att en privatperson frågar varför kommunen inte överklagar miljödelegationens (Länsstyrelsen) beslut den 24 juni. Och det kan man givetvis fråga sig. Om kommunen haft bara ett uns affärssinne kanske man skulle ha kunnat håva in storkovan mot löfte att Cementa ska slippa det man tidigare kommit överens om att göra, att skyffla igen brottet. Men ingenting i artikeln berättar om några som helst ersättningar.
Jag är inte stenskyfflare och inte ekonom, men så mycket kan nog sägas att det jobb som Cementa ursprungligen tog på sig att göra men nu slipper skulle kosta bolaget ”tiotals miljoner kronor”.
Det är tur att någon frågar hur maktens utövare går till väga när känsliga frågor ska avgöras. Detta är en sådan och alvarsamt2 kommer att följa upp ämnet ända in i kaklet (som det heter i Svenska Kakelläggares Riksförbunds årsbok). Det intressantaste kommer nämligen märkligt nog sist i artikeln. Läs och döm själv!
”Miljödelegationens beslut kunde överklagas inom tre veckor men enligt länsstyrelsen ska ingen överklagan ha kommit in. I beslutet står också att då ärendet inte bedömdes ha miljörättsliga eller andra konsekvenser för närboende fattades beslutet utan kungörelser.”
Länsstyrelsen säger alltså ungefär så här på begriplig svenska – om jag tolkar tidningen rätt:
Cementa slipper nu plötsligt fylla igen sitt tidigare gigantiskt stora brott, med de ungefärliga längd- och breddmåtten 800 x 700 x 10 meters höjd, vilket blir lika med runt 5 600 000 kubikmeter flisa. Enligt ursprungligt avtal ska Cementa fylla igen gropen, men det slipper dom nu, och ingen djävel i närområdet ska lägga sig i detta! Om brottet hålls i dagens skick eller vattenfylls ska närboende skita i. Därför säger vi inte pip och totar absolut inte ihop några kungörelser förrän överklaganstiden har gått ut. När den är körd kan ingen ändra på nåt och då kan vi berätta vad som helst. Vi är flexibla i vårt arbetssätt.
Detta ärende luktar mysko.
- Varför gör kommunen som den gör?
- Varför var det tidigare så viktigt att Cementa skulle fylla igen brottet?
- Varför är det inte längre viktigt? Vad är det som så hastigt – och eventuellt lustigt – har förändrats?
- Varför har inte Mörbylånga kommun kramat ut ekonomisk ersättning av Cementa när bolaget nu så geschwint kommer undan detta sisyfosjobb?
- Och viktigast av allt, varför har grannar till brottet och boende på södra Öland inte med saken att göra om brottet förblir brott – eller förvandlas till sjö?
Sigwahld Restorin
reporter
något har hänt
Undertecknad har just läst en artikel i Östra Småland som framkallat ymnig svettning och svår huvudvärk. Den handlar om Cementa som nu – efter maktens abrovinker – slipper återställa det 800 x 700 meter stora stenbrottet i Albrunna…
Men det är inte just detta som är intressant, utan en till synes obetydlig detalj i spektaklet. Jag återkommer till den – sen jag tagit mig en stadig whisky och sitter ned…
Sigwahld Restorin
reporter
ett fulare Öland
Tyvärr. Men därtill är jag nödd och tvungen. Jag har inlett ett större film- och fotoprojekt. Jag skriver tyvärr, eftersom det handlar om ”det allt fulare södra Öland” Orsaken är träddöden och vår oförmåga att ta ned och plantera nytt.
Jag insåg nämligen plötsligt – mitt i den färgsprakande juligrönskan – att man snabbt blir hemmablind och accepterar negativa förändringar utan att reflektera. Och jag såg mig omkring och blev förskräckt…
Många av de små skogarna och frodiga dungarna på ön är sig inte lika längre. De är fulare, ödsligare, dödare. De döda och döende träden är många fler än jag tidigare lagt märke till. I många tidigare helt friska områden lyser i dag också vita, grå och svarta träd mot gröna bakgrunder. Något bör göras.
I David Attenboroughs teveprogram Klimatkrisen häromdagen framgick att jordens trädbestånd kommer att bli avgörande för vår planets framtid. Ett och annat dött träd fyller säkert många biologiska funktioner. Men finns skäl för att låta tusen och åter tusen döda träd stå kvar i stället för att ta ner och plantera nya, träd som när som helst kan blåsa omkull och slå ihjäl både folk och fä – och som ger associationer till pest och krig?
Mitt projekt, som också inbegriper ett avslutande medborgarförslag, lägger inga biologiska aspekter på frågan, endast estetiska. Får förfulningen fortsätta – och dessutom expandera – kan den på sikt leda till minskande turism. Allt flera vita och svarta trädskelett gör ingen männ´ska glad. Vem vill resa hit för att beskåda ”en naturens kyrkogård”?
Det är alltså bara att beklaga, att film och foton av Ölands förfulning kommer småningom. Därtill är jag nödd och tvungen.
Tyvärr.
Flisafilm ska rädda Öland
Kulturorganet kallar nu hem filmskaparen och härföraren Sune Flisa från Shimla, Indien. Ordern lyder: Skapa skyndsamt en film som räddar Mörbylånga kommun undan förståndstapp och undergång!
Jag är väl införstådd med P-tokproblematiken och instämmer till fullo i prognosen att Mörbylångas sammanbrott står alldeles utanför dörren, skriver Sune Flisa i ett mejl från den Airbus han just nu befinner sig i under inflygning mot Arlanda.
Och Sune fortsätter:
I Mörbylånga skjuter man mygg med raketgevär. I det lugnaste av bostadsområden har Mörbylånga Bostads AB satt in en P-bevakning av nästan militär kaliber, uppbackad av tre inblandade bevakningsföretag. Detta gör man i en by som banker och affärer sedan länge flyr från halsöverhuvud för att rädda det som räddas kan. Att detta P-system kunnat införas utan analys, debatt och politiskt motstånd är både förbryllande och skrämmande.
I stället tiger det alltmer monolitiska sällskapet som så gärna visar upp sig med spade och sax vid invigningar, på jippon och i små stugor i valtider. Det tycks inte förstå att detta övervakningssystem riskerar att piska det eventuella förståndet ur Mörbylångas redan svårt sargade själ, vilket skulle påskynda utvecklingen mot röda siffror, befolkningstapp samt ekonomisk och moralisk bankrutt.
Läget är mycket kritiskt. Jag är inte säker på att Öland går att rädda. Det kan vara för sent. Därför åtar jag mig uppdraget med en stor portion ödmjukhet och med en redan betald returbiljett till Shimla.
Arbetsnamnet på filmen är ännu så länge Sätt dit varenda jävel.
Titeln är en parafras på framlidne Sven Lindqvists roman ”Utrota varenda jävel”. Det blir en rå film. Jag har länge sökt stoff för skildringen av en gigantisk pastoral katastrof med förödande konsekvenser”- och här är den, mitt framför mina känsliga ögon, avslutar Sune Flisa sitt i hast skrivna mejl.
Enligt Filmbolaget Flisa Film AB har Sune Flisa redan skrivit råmanus. Castingen för de 459 rollerna genomförs på Kulturhuset i Wramsby nu på tisdag klockan 08. Sätt dit varenda jävel får premiär under sommaren. Filmen är hittills premiärbokad för visning på 43 olika landsbygdsutvecklingsmässor i Europa. Den ska även visas och bilda diskussionsunderlag på 257 politiska möten av liknande karaktär som ”Kraftsamling Sydöland” ute i övriga världen.
Nedan kan du läsa två insändare om parkeringsmardrömmen i Mörbylånga. De är saxade ur dagens Ölandsbladet.
Medborgarförslag
Kommunen väljer ut lämpliga kommunala gräsmattor att slå först i mitten av augusti.
Avsikten är att gräs och ängsblommor ska hinna gå i frö och självså sig. Senare kan man hjälpa dem på traven genom viss insådd.
En miljon växt- och djurarter riskerar utplåning. Vårt jord-, mark-, vatten- och skogsbruk bär stor skuld för detta. En procent av Sveriges yta är gräsmattor – som dessvärre klipps många gånger om året. Följderna av onödig, ogenomtänkt, traditionsbunden klippning med bensinavgasosande maskiner blir luftföroreningar och artutarmning.
Ängsblommor som inte hinner gå i frö gör livet svårare för humlor, bin och massor av andra insekter, vilket i sin tur påverkar fåglar och däggdjur. Utan insekter dör allt liv ut, även människan.
Åtgärden kan följas upp med en medialt inbjudande tävling med kulturhistoriskt intressant bakgrund: Liemannen där tävlande av båda könen bedöms av kunnig jury. Vackraste och effektivaste liesvingning tar hem förstapriset, en lie märkt Liemannen 2020, Mörbylånga kommun.
Det något makabra tävlingsnamnet motiveras av den allvarliga situationen för allt känsligt liv.
Staffan Lagerström
kommuninvånare
välkommen till badet – nu låser vi!
Grindarna till kalkbrottet/friluftsbadet i Grönhögen/Grönköping förses av Mörbylånga kommun med kodlås under juni, juli, augusti. Det berättar dagens Ölandsbladet.
Åtgärden ska enligt tidningen ”minska risken för påverkan mot dricksvattentäkten.” Att många tiotusentals människor badat där vareviga sommar under flera års tid och att socialdemokrater vill göra badet till ett unikt äventyrsbad gör det allt svårare att förstå den kommunala logiken. Sannolikt har kommunledningen åter tagit sig vatten över huvudet med en åtgärd som inte kan betecknas som annat än halvhjärtat desperat.
Hur denna kommunala halvnelson framdeles ska harmoniera med kommunens inställning att man badar på egen risk och att man skyndsamt ska ordna nya parkeringsplatser för badgäster förtäljer icke historien.
Kulturorganet föreslår badsugna utan kod att löga sig i det extremt varma vattnet under maj, september, oktober.
Det nuvarande kodlåset. Du öppnar det med 4, 6, 9, 1 eller skriker högt ”Sesam öppna dig!”
Tidigare inlägg om brottet/badet läser du här.
Ännu tidigare inlägg finns att läsa här.
orsak och verkan
Ölandsbladet hakar nu på kulturorganets massiva kritik av det människofientliga parkeringssystem som Mörbylånga Bostads AB har infört i Mörbylånga. ”Gör om och gör rätt!” avslutar Peter Boström sin ledare.
Det handlar dock om mer än rätt och fel. Det handlar om orsak och verkan och synen på boendetrivsel kontra diktatoriska maktmedel. Den viktigaste frågan är hur detta hårt kritiserade P-system har kunnat ”uppstå ur intet”, utan hyresgästernas vetskap, utan synliga beslut i fullmäktige eller kommunstyrelse.
Kulturorganet tar för givet att Carina Adolfsson Elgestam, nya styrelseordföranden i Mörbylånga Bostads AB, vänder på alla stenar och gör vad som måste göras för att bolagets image inte ska skadas ännu mer. Hur kunde detta ske? Vem är ansvarig? Vem tjänar på vad? Hur påverkar systemet hyrorna? Fanns planer på att införa systemet i alla de orter som bolaget har längenheter i?
En kraftfull och totalt ärlig genomlysning av hela beslutsprocessen är enda möjligheten att visa sympati med de människor som fortfarande tror på allmännyttan, empatiskt tänkande och demokratiska metoder.
Läs vårt första inlägg om skandalen här.
Det andra läser du här.
Staffan Lagerström
ledarskribent
om detta med marknadsföring
På lördag är det Bomässa i Medborgarhuset i Grönhögen. Men det syns ingenting på huset, ingenting på den stora gårdsplanen. Där finns inte ett endaste lockrop vid den väg där nu bilar rullar fram i karavaner på väg ned mot fyrplatsen. Nere vid Långe Jan var det i dag flera hundra besökare.
Pizzabagaren i Södra Möckleby har fattat galoppen. På vägen utanför finns förvarningsskyltar, blinkskyltar, öppetinfo, flaggor och banderoller.
Marknadsföring är svårt och dyrt om man måste gå över tidningsannonser, utskick och medier. Marknadsföring är lätt och billigt om man förstår att en skylt utanför dörren/vägen är viktigast.
Tomt och öde. Här kan väl ingenting hända? Hur alert är egentligen Mörbylånga kommun på marknadsföring?
Medborgarhuset i Grönhögen. Här öppnar kommunens bomässa på lördag. Men ingenting skvallrar om det. Inte på det här avståndet i alla fall, 40 meter.
Porten. I fönstret bredvid hänger två A 4:or. Eftersom jag är född nyfiken måste jag gå fram och kika…
Aha, bomässa på lördag! Låter intressant. Går kanske dit. Börjar 10:00… Men infon hänger 60 meter från vägen. Inte ens en hök kan läsa texten på det avståndet.
cliffjumpar kommunen från sitt ansvar?
Är badet i Grönhögen kommunalt? Eller halvkommunalt? Eller kvartskommunalt? Eller blir det snart kommunalt? Hur ska lagen om ansvar för badande tolkas? Industrierna vid sjön vill inte ha badgäster. Men vad vill kommunen? Vill de bara ha lagom många badgäster? Eller inga alls? Några kommunpolitiker vill tvärt om. De vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”.
Nu ska kommunen låsa den stora grinden, öppna annan port, stängsla in, ställa ut toaletter och soptunnor och göra ny parkering. Hur ska dessa arbeten tolkas? Som ”inbjudningar” eller som ”varningar”? Kan kommunen trots dessa trivselökande åtgärder frita sig själv från ansvar för vad som händer innanför stängslet?
Kulturorganet har frågat två jurister – och fått motsägande svar. Den intressanta frågan blir naturligtvis hur kommunens lagtolkare värderar ansvarsfrågan.
Fortsättning lär följa…
Entrén till det ”nya” badet ligger åt söder.
Stängselgrinden är i dag låst med kedjor. Snart ska den öppnas. Strax innanför denna grind leder en extremt brant trappa ned mot sjön.
Inom området finns äldre stängsling med taggtråd.
Det är dessa klippor som lockar cliff jumpers. Denna film spelades in redan för sju år sedan.
Stängslet vid de lodräta bergsidorna åt söder.
Räcke söder om sjön. Det är bara att böja sig och gå under.
Vi står här söder om sjön och tittar österut. Är det här de nya parkeringsplatserna ska placeras?
Eller ska de anläggas här – åt väster? Strax till höger om bildmitten sticker kvarnen i Grönhögen upp sina vingar vid horisonten
Kommunen ska placera ut toaletter och soptunnor i månadsskiftet maj-juni. Man ska också hinna stängsla in… Hur går det ihop med verkligheten? Tiden hastar. När som helst kommer sommarvärmen. Som synes har badet redan besökare.
Tidigare inlägg om badet/vattentäkten/industriområdet hittar du här. Och här.
vad rätt du tänkt fast det var fel
Vilken väg väljer kommunen för sjön/badet/brottet/täkten/industriområdet i Grönhögen? Har man en glasklar idé eller totar man ihop en hopplös kompromiss?
Häromdagen. Jag träffar inföding. Han är född här i söder. Han har levt hela sitt liv på Sydöland.
Som alltid börjar samtalet om vädret. Snart glider det över till oron över den dystra utvecklingen i söder. Han för statistik. Minns jag rätt menar han att befolkningen här nere minskar med hälften vart femtonde år. Trots det gör kommunen aldrig nåt rejält för att bryta trenden. Många har gett upp.
Jag frågar om kommunpolitikernas största svaghet.
Infödingen svarar snabbt.
– Allt går så fruktansvärt långsamt. Man skjuter på beslut. Man utreder. Man avslår. Man vågar inte det man måste våga.
***
Jag lägger orden på minnet. Man vågar inte det man måste våga…
I dag är jag vid det gamla kalkbrottet i Grönhögen. Det är sen länge vattenfyllt. Brottet har blivit sjö. Sjön är en pärla. Det är vackert här. Spännande lodräta klippstup, smaragdgrönt rent vatten. Dessutom en vattentäkt. Och ett industriområde med två företag. Och kommunens vattenverk.
På senare år har stället blivit en allt populärare badsjö. Det ställer till det för de två företagen. Folk skräpar ned. Folk använder området som offentlig toa.
Kalkbrytningsföretagarna skriver till kommunen 15 augusti 2018. Man är orolig över utvecklingen. Badarna och bilarna stör arbetet. Säkerheten ifrågasätts. Och vad händer med vattnet när det inte finns toaletter?
Fem dagar senare motionerar två socialdemokratiska kommunpolitiker i ämnet. Duon vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Dagen efter remitteras motionen till kommunstyrelsen för beredning.
Vad som därefter händer har jag ingen aning om. Jag ringer kommunen. Får veta att man nu ska stängsla in området. Låsa grinden mot 136:an. Lägga hinder i vägen mot industrierna.
– Aha, stänga ner hela klabbet, då? frågar jag.
Nej då. Den som vill bada får bada. Vi tar dit soptunnor och toaletter. Fixar parkering söder om sjön. Men vi kallar inte stället kommunal badplats. Poängterar bara att man badar på egen risk. Det ligger järnskrot på botten.
Sen motionen las har det snart gått nio månader. Den blir varken hackad eller malen. På ren svenska blir den bara kattskit. Folk får bada i vattentäkten, som inte är ett bad. Bada på egen risk. Man vill inte ha badare här. Därför stängslar man in hela klabbet. Låser stora grinden, men gör ny parkering och öppnar i dag låst dörr ner mot livsfarlig trappa. Man hoppas och tror. Man är orolig för vad som kan hända med alla tusentals badare och hundratals bilar, varje varm och solig sommardag – och med vattnet! Man gör ett hopkok i förhoppning att alla blir glada och lyckliga.
Minns motionen: ”Utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Är det ett kommunalt bad redan nu? Eller halvkommunalt? Kvartskommunalt? Eller blir det ett bad när det är instängslat? Eller är det en vattentäkt? Eller ett industriområde? Eller är det alltihop på en gång?
Är det vi ser kommunens första etapp i arbetet att förverkliga den tidskrävande visionen om kalkbrottet som en unik badattraktion i kommunal regi? Eller är det som nu sker ett kommunalt feltänk med framtiden bakom sig?
Vad var det han sa, infödingen: Man vågar inte det man måste våga.
Staffan Lagerström
ledarskribent
Bildreportage från badet/vattentäkten/industriområdet publiceras inom kort…
nya tag vid badet i grönhögen
Kommunen sätter in åtgärder vid badet i kalkbrottet, Grönhögen. P-platser flyttas, området stängslas in. Badet ska inte kallas badplats. Man badar där på egen risk. Kulturorganets utsände ställer sig frågande till ansvarsfrågorna…
Se också filmen i samma ämne: Ett kommunalt dilemma från september 2018
P-system trasar sönder socialt liv
Det fälldes många hårda ord. 80-åriga damer svor. ”Skit”, sa några. ”Det är helt sjukt”, sa andra.
– Mitt umgänge har nästan upphört, berättade X.
– Ingen vågar längre besöka mej på grund av rädslan för att bli blåst på 500, sa Y.
– Förr rekommenderade jag vänner och bekanta att bosätta sej här. Det har jag slutat med nu, förmälde Z.
– Tidigare var det trevligt att gå ned till kontoret och snacka lite, sa Å. I dag bemöts man på ett helt annat sätt. Det är förskräckligt.
Nya styrelseordföranden i Mörbylånga Bostad AB, Carina Adolfsson Elgestam, möttes av skurar med kritik mot Mörbylånga Bostad AB:s införda parkeringssystem då 18 hyresgäster i går kväll samlades för att informera henne om det nya livet i kvarteren runt Blomstervägen. Det nya – sämre – livet började med P-systemets införande.
En boende berättade om hur hen på grund av ryggbesvär måste köra bil till tvättstugan. Medan hen bar in tvätten lappades hens bil. 500 kronor! Andra, ännu värre exempel, fladdrade förbi i klagoströmmen. Personliga assistenter har råkat illa ut. 500 kronor! Folk har parkerat och lappats på olagliga p-platser. Som åhörare fick jag ett pinsamt intryck av ”hela havet stormar” eller ”vad rätt du tänkt fast det var fel”.
Marianne Aourell och Richard Wikar bor i området. De har tröttnat på parkeringseländet och leder nu motståndet. Mötet i går var det andra i ordningen. Richard presenterade resultatet av den enkät man har delat ut till de boende. Utan att gå in på detaljer kan sägas att alla svar ger P-systemets största tänkbara underbetyg. En förkrossande majoritet, ofta 32-2, tyckte lika om i stort sett alla frågor. Inställningen till parkeringssystemet kan sammanfattas i ordet hat.
Detta P-monster möts inte bara av hyresgästernas burop och visslingar i Mörbylånga. Det pyser och jäser även i Färjestaden och har gjort så länge.
– Sen jag blev styrelseordförande blir jag påhoppad nästan varje dag ute på byn av folk med kritiska synpunkter, berättade Carina Adolfsson Elgestam.
Richard Wikar, Carina Adolfsson Elgestam och Marianne Aourell. Marianne konstaterade att något gott trots allt fötts ur allt det negativa: – Vi hyresgäster har kommit närmare varandra och tillsammans kan vi bli starkare. Framöver kan vi kanske ses några gånger om året för att tänka och tycka om såna här frågor. Alla såg ut att hålla med.
Det framkom med all önskvärd tydlighet att även andra orter där bolaget har lägenheter ingick i planerna för parkeringssystemets expansionsplaner. Algutsrum och Södra Möckleby var två av dem. En icke alltför djärv gissning är att alla MBAB-orter till slut skulle ingå. Sannolikt har aktionsgruppens motstånd fått dessa planer på skam – åtminstone tills vidare.
Ingen i den samlade gruppen tycktes förstå P-systemets upprinnelse, uppbyggnad eller eventuella mening. De frågor som snarast måste få ett svar kändes en bit in i mötet självklara:
- Vem ville från början införa detta P-system?
- Vem bär det politiska och moraliska ansvaret?
- Varför togs inte frågan upp i vare sig kommunstyrelse eller fullmäktige?
- Varför bjöds inte hyresgästerna in till information och dialog innan systemet sjösattes?
- Varför gjordes ingen konsekvensanalys före beslut? Att döma av kritikstormen torde detta i dag kunna stämplas som ett katastrofalt misstag.
- Vem fakturerar vem? Vem tjänar pengarna? Vad kostar systemet hyresgästerna i dag – och på sikt?
- Hur har planerna dokumenterats för de fyra ingående bolagen? Här krävs total transparens.
Kulturorganets utsände såg i spiralblock en och annan tankeväckande anteckning – utan att förvånas :
”Här i detta synnerligen lugna område bor bara äldre.” ”Bolagets anställda och vd får lön av dessa människor.” ”Bolagets främsta uppgift måtte vara att göra livet behagligare för sina hyresgäster, inte att pungslå dem och förstöra deras vardag.” ”Inte konstigt att folk är förbannade när inte ens hälften av de markerade p-platserna används, eftersom man kan stå gratis på gatan.” ”Efter mötet: Hyresgäst berättade att någon flyttat bilen från gatan för att underlätta snöröjningen. Tacken blev gul lapp: 500 spänn!” ”Vad säger inblandade bolag om det nu allt mindre jaktområdet när andra orter inte längre ingår i den stora P-visionen?” ”Varför måste man dra ur info från ledningen med tång?” ”Varför förnekar ledningen att projektet skulle spridas till andra orter?” ”En ny ledning synes ofrånkomlig.” ”Så här kan man bara bete sig i kommun som saknar professionell medial bevakning.”
Nya styrelseordföranden Carina Adolfsson Elgestam lyssnade och antecknade. Hon tyckte mycket lät märkligt. Nu ska hon kolla upp allt, läsa dokument och återkomma till planer på informationsmöte med hyresgästerna i både Mörbylånga och Färjestaden. Det finns hopp om bättring. Men det är inte stort. I sanningens namn är det mikroskopiskt. Mörbylånga Bostad AB har fjättrat sig med både lim, ringar och krampor vid nya förälskelsen Q-Park under tre år. Det ser ut att kunna bli ett stormigt äktenskap. En eventuell skilsmässa kan bli både uppslitande, medialt pinsam – och framför allt kostsam. Missnöjet med ledningen i Mörbylånga Bostad AB tycktes hos mötesdeltagarna vara kompakt. Någonting har hänt. Något har gått fel. Snart, mycket snart, får vi veta varför…
Mötet varade i drygt en och en halv timme. Under den tiden syntes inte en enda bil på vägarna runt möteslokalen. Ingen parkerade rätt. Ingen parkerade fel. 24 stolpar med 80 skyltar stod i stram givakt och skrek ut sina hotelser mot kvällshimlen i det lilla fridfulla bostadsområdet där tiden tycks ha stannat och där idel ädel äldre förbannade hyresgäster kräver räfst och rättarting.
PS. Öns lokala Sport och annonstidning var inbjuden. Den kom ej.
PS 2. Nu på morgonen ringde Sport och annonstidningen och ville göra ett reportage. Man är på hugget.
PS 3. Gammelmedierna undrar ofta varför de går kräftgång. Jag är inte förvånad. Förr hade man stil. I dag låter man bli att publicera vissa insändare, snor ämnet och skriver om det själv. Utan credd till någon, förstås…
PS 4. Sport och annonstidningen gjorde nån form av reportage om P-eländet i dag! Kanske kommer det i morgon? Men bergis utan min insändare…
PS 5. I dag 18 april publicerar Sport och annonstidningen min insändare om P-karusellen i Mörbylånga.
PS 6. I dag lördag skriver Sport och annonstidningen om P-eländet.
veteran drar sig ur
Kommunpolitikern Gerd Åstrand i Mörbylånga lämnar Centerpartiet. Läs mer i Ölandsbladet. Gerd bor i Mörbylilla på södra Öland.
Södra Öland till salu
Ja, nu säljs hela klabbet söder om Mörbylånga – till högstbjudande. Prisidé: En krona. Beslutet var för de initierade väntat; decennier av ickesatsningar har nått vägs ände. I försäljningen ingår bland annat landets mest unika och utvecklingsbara landsbygds- och kulturmiljö, minst en halv miljon sommarturister, fågelsträcklokalen Ottenby, fornborgar, golfbana, cykelvägar och äventyrsbad.
Kom och köp!
I säljarens text står bland annat detta att läsa: _ _ _”Rätt köpare förväntas förstå att de skattebetalande bofasta är kommunens kunder, tillika de kommunanställdas försörjare. _ _ _”
I samma text lämnas också en brasklapp: ”_ _ _Säljaren friskriver sig helt från ansvar för kommunalt eftersatt underhåll under snart 50 år. _ _ _
Är du intresserad köpare ska du veta detta, vilket framgår i försäljningstexten: ”_ _ _ Skriftligt svar med tunga referenser senast mars månad 2019 till:
Södra Ölands Begravningsbyrå
ref/`en rödlistad bofast optimist´”
Du kan läsa hela försäljningstexten på Östra Smålands insändarsida i dag.
Det bör tilläggas att kulturorganet inte är upphovsman till insändaren. Vi delar bara författarens åsikter. Det kan vara bra att veta att kulturorganet – eller någon av dess anställda – ALDRIG skriver något under signatur. Vi har länge hävdat att andra medier bör ta bort möjligheten till signaturunderskrifter, ity dessa reducerar språkets kraft och innehållets pålitlighet. De göder dessutom gissningar om källan, vilket kan leda till onödiga trubbel.
fimpa lumorna – och tänd dem igen!
Norran skrev i förra veckan om hur släckningen av gatlysen lett till motstånd i både insändare och sociala sociala medier.
Mörbylånga kommun har släckt ned många lampor. Men som alvarsamt2 tidigare har spått kommer kommunen att få tänka om – småningom. Ingen vill flytta till mörkret.
I Örnsköldsvik släckte man 1 500 lampor. Senare fick man tända dem igen. Snålheten bedrar visheten.
Leni Jönsson Wackander-Kviqk
ledarskribent
fjärrlånet är tillbaka
Enligt Ölandsbladet är det nu åter möjligt med fjärrlån på biblioteken i Mörbylånga kommun. En demokratisk rättighet är alltså åter i spel. Bravo! säger kulturorganet till den som fixat biffen – vem det nu är.
Fjärrlån är lån från andra bibliotek i landet – om den bok du söker inte finns på kommunens bibliotek.
slantar för ökat öppethållande minskar öppethållandet?
”Vi måste naturligtvis se över våra öppettider”, säger Elisabeth Ingelf, nytillträdd bibliotekschef i Mörbylånga kommun. Hon säger det i Ölandsbladet 24 januari. Elisabeth Ingelf säger detta efter att beslut tagits om att kommunens bibliotek måste minska sina kostnader med 1,6 miljoner kronor. Det kan knappast tolkas på annat sätt än att man är beredd att minska öppethållandet, eftersom hela artikeln andas ”sparande”. Den slutar: ”Elisabeth kommer i samarbete med kultur- och fritidschef Eleonor Rosenqvist ta fram ytterligare besparingsmöjligheter _ _ _.”
Men hur går minskade öppettider ihop med de 320 000 kronor från Kulturrådet som kommunen fått för att använda till ökat öppethållande på biblioteken?
Alvarsamt2 har tidigare frågat bibliotekschefen men bara fått konstaterande, icke det minsta förklarande svar. Läs det här.
Sune Flisa,
kulturchef
på kulturorganet
PS. Jag har nu skaffat lånekort på huvudbiblioteket i Kalmar. Det har öppet varje dag, även lördagar och söndagar. Det mycket välskötta biblioteket i Degerhamn har – ännu så länge – öppet måndag 14-19, torsdag 10-16.
skamligt!
Trots att Mörbylånga kommun fått 320 000 statliga kronor för ökat öppethållande drar nu kommunen ned på biblioteken. I dagens Barometern framgår inte helt vad som kommer att hända, bara att vissa lånetyper och filmtjänster tas bort. Det som skulle bli ökade öppettider blir nu snävare sådana.
– Vi vet att vi inte kan ha vikarier i fortsättningen. Vi måste också begränsa öppettiderna, säger Christin Bergman i dagens Barometern.
Jag vet inte vilka partier som har drivit biblioteken mot stupstocken. Men nu kan konstateras att sossarnas gamla paradgren – biblioteken – karvas skiva för skiva in i historieböckerna. Det ska bli intressant – och troligen tragiskt – att se hur den nya sossestyrningen i kommunen kommer att skära och ursäkta, skära och bortförklara.
För någon vecka sedan mejlade jag nya bibliotekschefen i kommunen. Du ser min fråga överst och hennes svar underst. Som synes kan politikerna göra precis vad de vill – även med öronmärkta pengar. Dessa öronmärkta 320 000 kronor ska – enligt självaste bibliotekschefen – gå till ÖKAT öppethållande, men går nu till MINDRE öppethållande.
Vad är det för samhälle som håller på att växa fram?
hur var 2018 i vår kommun?
Det börjar bli dags att summera året som gått – på olika sätt. Dagens enkät frågar hur du tycker att livet i stort har varit i Mörbylånga kommun under 2018. Tänk efter… Hur har politikerna och myndigheterna skött sig? Har vi en handlingskraftig landshövding som verkligen gör nåt för Mörbylånga? Har staten/Länsstyrelsen gjort kommunen bättre, rikare, trevligare? Blomstrar kulturlivet? Sköts sporten bra? Byggs det tillräckligt med bostäder? Fungerar kommunikationerna som de ska? Finns framtidshopp? Känns det som om Mörbylånga kommun blir bättre och bättre att bo i? Ungefär så vill vi att du tänker innan du avger ditt svar. Bortse alltså helt från personliga framgångar eller tillkortakommanden.
En summering av svaren publiceras om ungefär en vecka.
