Alla gränser för omänskligt agerande är passerade. Den som försvarar beslutet att chockhöja hyran med 29 procent på ett äldreboende utan att informera den drabbade bör tänka över sitt handlande. Är hen offentlig bör hen också avgå.
Den kommunala skattehöjningen, smyghyreshöjningen genom parkeringssystemeländet i Mörbylånga och så detta. Nu söker jag mig aktivt bort från Mörbylånga kommun.
Nu jävlar blir jag förbannad! Det är inte ofta jag blir det men nu stinker jag krut och dynamit. Är det sant som Ölandsbladet skriver måste politiskt ansvariga ställas till svars. Vad tusan menas! Har all skam lämnat huvudet hos vissa?
Jag kan tyvärr bara läsa ingressen. Men den räcker.
Läs och bli förbannad du också!
Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…
Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.
Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
Ulla Herlitz i sin solodans ”Det magiska äpplet”. Skådeplats: Folkets hus i Södra Möckleby.
I dag finns en enda livsmedelsbutik på södra Öland, ICA i Grönhögen. Låt oss trygga den genom att handla där och säga nej till ny butik i Södra Möckleby.
Jag har talat med många människor i både Södra Möckleby och andra orter och inte en enda(!) tror på en ny i Södra Möckleby. Många vittnar i stället om egen och andras köpotrohet, andra säger att de kommer att fortsätta handla i Grönhögen – eller där de handlar i dag, alltså ”norrut”.
Att dra igång en affär är naturligtvis möjligt. Men att få den att gå med svarta siffror är en helt annan femma. Vem som helst kan starta vilket slags företag som helst, men få kan få dem lönsamma. Sen kan man önska sig blå. Man kan önska sig träffpunkt för sociala kontakter. Man kan önska sig liv och rörelse. Men det hjälps inte. Handlar inte i stort sett alla där blir det ny konkurs. Och då är Södra Möckleby stämplat för lång tid framöver. Ingen kommer att vilja satsa ett vitten där – på nånting.
Kulturorganet rekommenderar alltså att jobba med huvudet, inte med hjärtat.
Efter folkstorm mot alltför nitiskt parkeringsvaktbolag har Hultsfreds kommun tänkt till och ändrat parkeringsreglerna. Det skriver Barometern och ger flera iögonenfallande exempel på lapptyranni. Bilister har lappats på ödetomter, i skogen, när däck stått på kantstenen, vid fem minuters parkering för att bära in varor och så vidare…
– Möjligheten att ge parkeringsböter kom till för att lösa trafikproblem, inte för att reta upp kommuninvånarna i onödan, säger kommunalrådet Lars Rosander (C).
Både kommunalrådet Lars Rosander och oppositionsrådet Tomas Söreling (S) anser att jakten på felparkerare har passerat förnuftets gräns, vilket för tankarna till Mörbylånga kommun.
Men Mörbylånga kommun har tyvärr inga kommunalråd med lika gott förnuft och visad handlingskraft.
Kulturorganet kan nu avslöja att polisen underkänner de parkeringsvakter som i maj förra året lappade en bil i Mörbylånga.
Polisen skriver 2020-01-17:
Under Polismyndighetens utredning framkommer det att utfärdande parkeringsvakter har saknat korrekt förordnande från kommunen som ger rätt att utfärda parkeringsanmärkning. Anmärkningen har inte utfärdats enligt de krav som ställts i lagstiftningen och betalningsansvaret undanröjs därmed. Inbetald avgift kommer inom kort att återbetalas från Transportstyrelsen.
Kulturorganet forskar vidare. Vilka i lilla Mörbylånga kommun kan tänkas ha rätt att lappa bilar – förutom polisen? Den som lever får se…
* * *
Förklaringen är enligt Per Gustafsson, gatu o servicechef på Mörbylånga kommun, att polisen godkände kommunens vakter, medan Sveriges kommuner och landsting, SKL, inte gjorde det. Nu är dock saken historia. Ölands Bevakningstjänsts fyra fem vakter kan nu lappa med lagen i ryggen.
– Men juridik är svårt, tillägger Per Gustafsson. Jag ska ta ett snack med vår kommunjurist och återkomma till dej!
På måndag inleds nionde arbetsveckan för ”bonusvarvet i Albrunna”, en sträcka på 80 meter i det cirka 300 000 meter långa cykelledsprojektet Fyr till fyr. Med mina dåliga mattekunskaper får jag det till knappt 0,03 procent av totalsträckan. Rätta mig gärna.
Känslan för proportioner mellan vettiga satsningar och sanslöst slöseri har nu helt brustit. Hur kan två kommunledningar sitta tysta och titta på den flammande sedelbrasan utan att lyfta ett finger!?
Ännu värre: Hur kan gammelmedierna låta bli att spegla Ölands just nu sannolikt största kapitalförstöringsprocess?!
Som gammal journalist skäms jag.
Mitt senaste inlägg i frågan kan du läsa här.
Fram till nyår hålls kulturorganets publiceringstakt betydligt lägre än normalt. Orsaken är att arbetet med filmen om det ökända parkeringssystemet som införts i den lilla glesbygdsbyn Mörbylånga kräver all tid och kraft.
– Alla inblandade måste då och då få psykiatriskt stöd och chans till fullständig återhämtning. Denna filmiska resa i vansinnighetens gränsland har tärt hårt på de medverkandes tro på mänsklighetens framtid, säger producenten Philippe Van Der Kwast i ett pressmeddelande till europeiska medier.
Kostnaderna för uppvärmning, el, vatten och sophantering i Mörbylånga kommun är högst i länet. Det visar den årliga Nils Holgerssonrapporten. Lägsta kostnaderna hittar vi i Kalmar.
Det är lätt att förstå att det inte är lätt att locka folk att flytta till Mörbylånga. Höjd skatt, ett DDR-inspirerat P-system och nu länets högsta att-leva-taxor…
Får dessutom Hussam Salman tingsrättens välsignelse när han nu stämmer kommunen på dubbelt så mycket som tidigare, 300 miljoner, för avtalsbrott om byggen i hamnen är det väl bara att ta sin Mats ur skolan och kolla in nya jaktmarker…
Uppgifterna finns i dagens Barometern.
För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.
Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”. Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!
Man skäms.
Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?
Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!
Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!
Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.
Betongstöd i olika modeller.
Dessa L ska skilja tomter från cykelled.
Vy åt söder.
Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.
Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.
Nära tomtgräns I.
Nära tomtgräns II.
Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!
Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…
Skopor, skopor, skopor.
Mindre grävare.
Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.
Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.
Vägen mot havet är nu oframkomlig.Mörbylånga kommun ska vid nyår brassa av ett tio minuter långt fyrverkeri, skriver Barometern. Det rimmar illa med kommunens påstådda miljömedvetenhet. Fyrverkeripjäser innehåller som bekant en hel del kemi, exempelvis tungmetaller.
Framsynta kommuner har lagt de pyrotekniska barnsligheterna på hyllan för att kanske minimera antal händer och ögon som varje år går upp i rök.
Och vad kostar det pyrotekniska kalaset? Kulturorganet återkommer med svaret…
Enligt Barometern ska Mörbylånga kommun nu punga ut med 150 000 kronor i böter för att utan bygglov ha anlagt tre vattenfördämningar i Tveta år 2016.
Lätt fixat! Det är bara att höja skatten!
Mörbylånga kommun ger ut en egen julkalender. 24 luckor på kommunens hemsida väntar på nyfikna öppnare.
I Barometern berättar Linn Bergsten Ahrens, hållbarhetsstrateg på kommunen, att man i en lucka visar hur man i Mörbylånga kommun arbetar för att utrota fattigdom.
Det framgår dock inte hur.
Kulturorganets tips: Genom skattehöjningar.
Uppmärksamma läsare har sannolikt noterat att Sveriges Radio har tagit häng av kulturorganets långa kamp mot vedervärdiga parkeringssystem…
Det omänskliga parkeringssystem som Mörbylånga Bostads AB i samarbete med Q-Park har infört i den lilla byidyllen Mörbylånga gör invånarna bedrövade. Några vill flytta – om de orkade och kunde. Vissa har fått sitt sociala liv förstört. Barn och vänner vågar inte besöka dem; risken för saftiga p-böter avskräcker.
Vad hyresgästerna tycker spelar ingen roll. Bostadsbolaget och politikerna står vid förfrågan fast vid vansinnet, försvarar det in i minsta molekyl. Utan frågor råder tystnaden – som i Nordkorea, Kina, Kuba. Dessbättre kraschar det glastunna argument som beställarna framförde som det viktigaste för P-pestens införande: Att bli av med skrotbilarna!
Men vad står nu i den tidigare idyllen om inte en liten fin skrotbil? Eller vad kallar vd och styrelseordförande ovanstående lilla charmiga plåthög som stått där ”i månader”?
* * *
Bäst vore om politikerna och bostadsbolaget gjorde gemensam sak och på japanskt manér bjöd in alla hyresgäster till kollektiv och offentlig förlåt-oss-ceremoni där man bugande och nigande bad alla sina lönebetalare – läs hyresgäster – om ursäkt, gång på gång under minst en timmes tid.
Kulturorganet har en längre tid haft det sjuka P-systemet under lupp och snart visas en otäck skräckfilm som kommer att få många i publiken att få en ny syn på Mörbylånga kommun i allmänhet och dess bostadsbolag i synnerhet.
Inför filminspelningen frågade vi experter om vad de tycker om den struktur som får folk att vilja fly. De flesta menar att systemet sannolikt har plockat beståndsdelar från flera av världens värsta diktaturer.
– Skogarna med varnande skyltar på stolpar – som får förstagångsbesökaren att tro att hen har kört in på gården till en sluten anstalt – har troligen skapats av influenser från Nordkorera eller gamla DDR. Men övervakningssystemet med smygande bilburna vakter som fotograferar däckpositioner samt bötfäller personliga assistenters bilar har sannolikt anammats från Kina eller möjligen Jemen, säger parkeringsanalytiker Pelle Park vid Svenska Parkeringsinstitutet, en av de många experter kulturorganet har anlitat inför filminspelningen.
– Kravet att hyresgäst ska ringa in besökares bilnummer för att undgå piska och avrättning är däremot en tidstypisk idé från tidig sovjetepok, säger Plim Plogberg, omvärldsanalytiker och fritidsparkerare.
Nedan kan du se några sekunders smakprov ur filmen.
Det var en gång en kommun. Den låg långt bort från ära och redlighet. Få människor ville bo där. Därför bodde få människor där. Det var så på den tiden att där inte många ville bo så bodde heller inte så många. Den så kallade samhällsservicen var dålig, och ytterst få människor ville flytta till en kommun för att få sämre samhällsservice. Så var det på den tiden för länge sen.
Kommunikationer fanns nästan inte alls. Skulle man resa till närmaste stad måste man tälta eller övernatta på hotell innan man kunde fara hem igen. Där fanns nästan inga affärer. Många fick bila, gå, krypa eller cykla många mil för att inhandla en korvbit och en pilsner till middan. Det var många mil till läkare och ringde man dit svarade någon att inga tider fanns den närmaste månaden. Bäst var att hålla sig frisk. Bäst var att sluta äta. Bäst var att inte besöka sin gamla mor i staden. Bäst var att ligga lågt och spara på kraft och kalorier.
Ja, det var egentligen ännu värre än så, mina barn. Men som sagoberättare kan jag inte gå in på de allra värsta detaljerna. Jag måste tänka på läsarna, de sagoälskande småbarnen med sina tindrande ögon, stora som pizzor och de andra stackars läsarna som dygnet runt översköljs med vardagselände och pessimism på skärm, i tv och i tidning. Låt mig därför nöja mig med att säga att folk hade det mycket svårt och att det inte fanns mycket att hoppas på.
Eller fanns det det? Det hade ju nyss varit val och nu satt det nya krafter i kommunens tempel. Ja, nu satt nya krafter i kommunens tempel! Nya! Ja, nu ser vi genast en ljusare framtid, sa alla kommuninvånare och kände sig tio år yngre. Några kände sig tjugo år yngre, och många kände sig mycket vackrare och nästan alla kände sig stärkta i sin tro på den så kallade framtiden och kraften i templet. Man dansade och sjöng och var lycklig. Vissa drack sig till och med fulla och dansade nakna på de gropiga och smala gatorna. Hela kommunen såg livet i ljusare färger. Nytt folk i templet! De gamla gudarna hade fått kicken. Nu väntar vi på underverken. Underverk, visa er! Man sjöng i kyrkorna, spelade på orglarna så de tog eld, präster och biskopar kastade av sig sina hästtäcken, mitror och kräklor och hela kommunen blev en enda stor församlingsfamilj med framtidens löften som gud. Nya gudar! Nya gudar! Nya underverk!
Underverk, visa er!
Och underverken visade sig verkligen.
Templets nya krafter slog sig ihop med kommunens bostadsbolag och tänkte till. Vad göra? Hur göra livet bättre för att de människor vi bestämmer över och likt flöjtspelande råttfångare snärjer i våra klibbiga nät inför de så kallade valen? Man la pannorna i djupa veck…
Jo, vi höjer skatten! Bravo! skrek alla till varandra. Jättebravo! skrek alla till varandra. Höj ordentligt! Höj med råge! Bravo! Bravobravo! Jättebravobravo! Vad kan vi göra mera?
Jo, vi inför världens vidrigaste parkeringssystem i alla byar där bostadsbolaget har kåkar! Vi måste se och lära av Nordkorea! Eller DDR, sa någon. Vi är nya Nordkorea! skrek någon. Bravo, bravo, bravo, jättebravo skrek alla till varandra och var lyckliga, jag många var så lyckliga att de drack sig fulla och dansade nakna på kostigar och i nymålade parkeringsrutor garnerade med stolpar med så många P-skyltar att ingen i templet ens kunde räkna dem (de flesta kunde bara räkna till noll). Vad kan vi göra mera?
Jo, vi kan släcka ned lysena i så många byar som möjligt! Vi kan äntligen släppa fram mörkrets krafter efter våra företrädares hemska hundraåriga trams med att sätta upp stolpar med lampor för att lysa upp. Ja, så dumt! skrek alla i falsett. Så jättedumt! För att lysa upp! Man kan bli tokig för mindre! Bravo skrek alla till varandra. Hur bra är vi egentligen! Hur kan vi bara vara så här bra? Det är inte klokt vilka geniala beslut vi fattar. Bravo. Jättebravo. Åh, så bra vi är. Åh, så bra vi bestämmer! Men vad kan vi göra mera? Man tänkte länge…
Jo, vi kan se till att cykelledens fullbordan drar ut maximalt på tiden. Vi försöker på intet sätt hjälpa till med den! Bravo skrek alla till varandra. Jättebra idé att sätta alla tänkbara pinnar i cykelledhjulen. Vi låtsas inte om att den finns ens, den förbannande leden som aldrig blir färdig i vår kommun. Ja, död åt den förbannade leden! Bravo. Fan, så bra. Så bautasupersuperbra. Oj, så bra vi är! Men vad kan vi göra mera?
Tja, sa alla med en mun och tittade belåtet på varandra. Nu kan vi nog inte göra mera. Nu har vi gjort allt vi kan. Vi har varit duktiga. Vi har jobbat stenhårt och äntligen kommit dit vi ville.
– Allt är möjligt! sa någon.
Alla andra nickade instämmande.
Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.
Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.
Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.
När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…
Vad ska boende på södra Öland egentligen tro om fortsättningen för cykelledprojektet Fyr till fyr? Inte en enda meter cykelled har anlagts på södra ön på flera år.
Ulf Kyrling är projektledare för ett annat projekt, Kraftsamling Sydöland. Han menar att samarbetet mellan dessa två projekt är gott, och att det inte är projektledningens fel att cykelprojektet har gått i stå på södra Öland.
I nästa intervju ser du Ann Willsund, kommundirektör i Mörbylånga och biträdande förbundschef i Ölands Kommunalförbund. Ännu lite senare ser du Henrik Yngvesson, oppositionsråd i Mörbylånga kommun och ledamot i Ölands Kommunalförbund.
Kommunalrådet i Mörbylånga Matilda Wärenfalk (S) säger i Ölandsbladet att kommunstyrelsens möten ska öppnas för allmänheten från och med årsskiftet.
Sunt, Matilda!
Ölands Kommunalförbund är beställare av cykelledprojektet Fyr till fyr. Dess förbundschef heter Jens Odevall, dess biträdande förbundschef heter Ann Willsund.
Båda har svarat på ett första mejl från mig, men inte på mina befogade följdfrågor om användningen och nyttan av över 100 miljoner svenska skattekronor.
Jag mejlade Jens 11 oktober och lovades svar efter hans semester. Det har inte kommit.
Jag mejlade Ann 14 oktober. Inget svar.
Nedan mina obesvarade mejlfrågor.
I dag kom de, fyra politiker och kommundirektören, till Kraftsamling Ölands lilla kontor i Södra Möckleby City.
Intressanta samtal fördes mellan fem besökare och maktens representanter. Ämnen som diskuterades blev äldreboendet vid Alungården, ”tappade sugar” i Grönhögen, ockerhöga kommunala avgifter för ansökning av strandskyddsdispens, KLT:s snåla turlista, omvårdnaden av Bergstigen, eventuell kommunal IT-hjälp och parkeringssvårigheter vid busspendling mellan Färjestaden och Kalmar.
Kommunalrådet Matilda Wärenfalk lät försiktigt pysa ut en nyhet om just parkeringsproblemen genom att nästan ljudlöst yppa ”det kommer en lösning där man kan parkera säkert”. Men Matilda sa bara A och ingen lyckades få ur henne B.
Kulturorganet gjorde tre intervjuer. Svaranden är kommundirektör Ann Willsund, oppositionsrådet Henrik Yngvesson och projektledare Ulf Kyrling i Kraftsamling Sydöland. Ämnet var cykelleden Fyr till fyr. Du ser intervjuerna här på kulturorganet om några dagar. Men vi rekommenderar att först se kvällens filmpremiär om en cykeltur utmed två av de sex ofullbordade sträckorna på södra Öland. Först då förstår du hur långa sträckor som ännu bara är önskedrömmar, speciellt som pengar lär saknas.
Det är viktigt att slå fast att det söder om Kastlösa endast har anlagts en mil cykelled – och den lades för tre eller fyra år sen. Vad än politiker och folk i projektet säger saknas i dag sex delsträckor av leden på södra Öland. De är tillsammans drygt tre mil. De sex är: Albrunna, Ventlinge, Grönhögen – Karl X mur, Karl X mur – Ås Camping, Ås Camping – Solberga och Solberga – Skärlöv.
Det hölls under aftonen diskussionsmöte i Mörbylånga Folkets hus. Ett halvdussin politiker och cirkus 30 kommuninvånare kom.
Som alltid i såna här sammanhang tog syret slut i halvlek och åsikterna och framför allt svaren blev alldeles för långa. Och klockan gick och plötsligt var det slut. Två och en halv timme rymde ut i den mörka kvällen…
Tyvärr sa en närvarande nej till filmning av evenemanget. Och tyvärr hade man uppmanat folk att skicka mejlfrågor redan före mötet. Dessa – alltför många – släckte glöden i diskussionen. De raka frågorna från folk på plats blev alldeles för få. Och som alltid när många samlas är det några få som tar tabbe på tiden och snacket. Vissa kan bubbla om tio idéer samtidigt – hur länge som helst. En tuffare diskussionsledare som höll på de fastlagda talartiderna skulle ha haft en uppiggande effekt på hela evenemanget. Dessutom var det en blunder att dela in församlingen i grupper som fick sitta åtskilda och packade alldeles för länge i så små rum att till och med blommorna dog och lamporna blinkade av den dåliga luften.
Det blev mycket snack om att få flera att flytta till Mörbylånga. Då är kanske inte skattehöjningar rätt väg att gå. Bostäder var viktiga, sa nån. Men ingen vill bygga här, sa en annan. Nä he.
Samhället fick en hel del estetisk kritik. Mycket hänger tydligen på sniskan och mycket skulle må gott av en storstädning. Det eviga snacket om kommunen kontra företagslivet togs förstås också upp. Och åtminstone jag fattade mycket lite av ickesvaren och ickefrågorna. Makt och företagsvärld går tydligen aldrig i takt.
En kvinna framförde kritik av kommunens sätt att behandla inkomna medborgarförslag. Hon var också kritisk till hur långsamt mejl besvarades. Och hon anförde – i mina öron – flera befogade skäl till att inte lägga ned SFI.
Två frågor genererade iögonenfallande svar. En moderat hävdade att det vansinniga parkeringssystemet i city var framtaget av Mörbylånga Bostads AB i samarbete med Hyresgästföreningen. För ett sånt påstående blev jag tidigare uppringd av just Hyresgästföreningen som hävdade att den var helt oskyldig till otyget.
En V-politiker sa ungefär detta: – Vi politiker måste ofta och alltid inse att vi jobbar för er kommuninvånare.
Det trodde jag att dom visste redan för tusen år sen. Man lär hela tiden.
Trots löften om att återkomma med svar efter några dagars semester har sådant inte kommit från Jens Odevall, kommunchef i Borgholms kommun. Några enkla frågor om projektet Fyr till fyr blev tydligen för hårda att bita i.
Inte heller kommunchefen i Mörbylånga kommun, Ann Willsund, har svarat på de följdfrågor vi ställde om samma projekt – och detta trots att kommunen har en mycket klar e-postpolicy. Men den gäller tydligen inte alla.
Kulturorganet kan bara tyda de uteblivna svaren som att ingen har någon som helst koll på slantar och läge i det havererande projektet. Därför måste vi öka våra ansträngningar och tränga längre in i fakta. Medborgarna i de båda kommunerna lär tillsammans ha pyntat 18 000 000 kronor, en enorm summa som kanske borde ha använts till annat.
Tilläggas kan att Ölands Kommunalförbund fortfarande skriver att tre mil cykelled återstår att färdigställa före årsskiftet. Och det gör man trots att man efter kulturorganets påstötningar har insett och erkänt att detta inte stämmer med verkligheten.
Det tar 30 sekunder att gå in och ändra ett litet stycke felaktig text på en hemsida. Men icke. Lögnen får stå kvar. Projektets trovärdighet närmar sig snabbt noll…
Den lokala, kritiskt granskande journalistiken går mot sin snabba död i gammelmedierna. En tafatt ”jag-skriver-som-dom-berättar-artikel” i dagens Östra Småland slår de flesta rekord i tillrättalagd, förvirrad faktapresentation utan mål, utan orsak, utan mening. Varför publiceras denna anemiska och tillrättalagda text just i dag? Man kan bara gissa.
I ingressen läser jag:
Hur mycket som finns kvar till de sista sträckorna är oklart.
Och i ett stort rött praktfullt pratminus låter man moderaten Eddie Forsman summera: Sträckorna på norra Öland är klara med det är två på södra Öland som inte är klara.
Så rätt, Eddie Forsman. Så rätt, Östra Småland! Men det är flera sträckor som inte är klara efter åtta års jobb. Men det är väl inte så noga. Huvudsaken är väl att projektet ser bra ut i tidningen, att allt ger sken av att vara under kontroll.
Östra Småland och Eddie Forsman får läget att låta som om hela projektet Fyr till fyr i stort sett är klart. Det fattas bara två stumpar. Så här skriver gammelmediet:
Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.
Det Östra Småland skriver måste upprepas:
Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.
Den som säger detta är alltså Eddie Forsman, ordförande i projektets styrgrupp och en av initiativtagarna till projektet.
Vad säger den beskrivningen, Östra Småland? Jo, den säger noll. Var börjar denna sträcka? Var slutar den? Det får läsaren gissa sig till. Sanningen är att den börjar i Grönhögen och slutar i Ås, en sträcka på mellan 7 och 8 kilometer.
Er beskrivning och så är det en sträcka till skriver ni inte ett ord om. Fakta är att den sträckan är drygt 20 kilometer lång – fågelvägen! – och går mellan Ås och Skärlöv. I praktiken blir den sannolikt 25 kilometer lång.
Tillsammans gör detta tre mil cykelled som bara finns i beställarnas/kommunernas fantasi. Det finns också två andra sträckor som inte är färdiga efter många års tafatta problemlösningsförsök. De nämner inte Östra Småland med ett ord. Man skriver bara det Eddie Forsman säger.
På ett informationsmöte vid Mörbylånga kommunfullmäktige i slutet av september berättade projektledaren att han köpt sig en elcykel och att kreatur stört cyklisterna på norra Öland. Han berättade även att pengarna sannolikt inte räcker till för ledens slutförande. Han om någon borde veta. Närvarande kommunalråd och kommunchef i beställaren Ölands Kommunalförbund passade dock inte på tillfället att ställa en enda fråga om läget eller ekonomin. Informationen slutade i ett skandalöst ”jaså”. Den totala kalopsen kan ses på nätet. Tio minuter in i skräckfilmen börjar det…
För att få texten ännu snurrigare, verkligheten ännu ljusblåare får Eddie Forsman helt oemotsagd säga: ”_ _ _ men det fattas inga pengar för att göra klart leden”.
Och på ett annat ställe i artikeln säger han:
– Det är några miljoner kvar och de ska räcka men jag vet inte hur många det är.
Tja, det är inte så noga. Det är några miljoner kvar… Och på Ölands Kommunalförbunds hemsida går fortfarande att läsa att alla dessa mil ska färdigställas under 2019, på bara drygt två månader – ett enastående rekord.
Så får makten ansikte i dagens gammelmedier. Man får projekt att framstå som ”i det närmaste klart” trots att fyra sträckor om tillsammans minst 30 kilometer och massor av olösta problem kvarstår.
Hur tre mil led ska byggas för ”några miljoner som finns kvar” får förbli en gåta fram till att nästa tillrättalagda artikel, dikterad av makten, publiceras i gammelmedier som Östra Småland.
Jag tackar för svaret ovan. Frågorna jag ställde ser vi nedtill. Jag har några följdfrågor som jag återkommer till under eftermiddagen…
Kulturorganets kommentar och frågar:
Tack, Ann.
Ditt svar föder fem följdfrågor.
Det förvånar mig hur kan ni som beställare av projektet nöja er med projektledarens svar under hans information till fullmäktige 23 september, där han säger att ”pengarna förmodligen inte räcker”. Han/ni vet alltså inte om kosingen räcker eller inte räcker. Efter denna – i mina ögon förfärligt bristfälliga – information ställde ni i beställargruppen inte en enda fråga till projektledaren om projektets minst sagt skraltiga fortsättning/framtid. Jag menar att ni som beställare borde ha tagit tillfället i akt för att för en gångs skull ställa krav på korrekt information från projektgruppen så att alla i fullmäktige skulle kunna greppa det instabila läget. I stället slutade hela envägskommunikationen i pinsam förvirring och fortsatt okunskap. Alla i fullmäktige kan ju anses vara beställare av projektet, även om Ölands Kommunalförbund är det rent formellt.
Fråga:
Vilka är de beräknade kostnaderna för sträckorna ”bonusvarvet i Albrunna”, ”Ventlingegluggen”- Grönhögen – muren – Ås – Torngård – Skärlöv? Eller om vi vänder på frågan: Hur många kronor saknas för dessa arbeten?
Ni måste väl ha en något så när realistisk tidsplan för sträckorna ovan. Du skriver att arbetet kommer att fortsätta under 2020. Det är en sak att de fortsätter, men en fortsättning kan som bekant bli hur lång som helst…
Fråga:
När uppskattar beställaren att de tre milen led på södra Öland vi talar om är HELT färdiga?
När man hör projektledaren lägesinformera ditt fullmäktige får man uppfattningen att de återstående problem i dag är ”muren” och ”myndigheters långsamma agerande i fallet sträckorna i öster”. Det känns märkligt. För att komma till muren måste man ta sig från Grönhögen, där leden i dag slutar vid Golfvägen – en sträcka på mellan två och tre kilometer.
Fråga:
Finns i dag dokumenterad överenskommelse med berörda markägare för denna sträcka, oavsett var leden kommer att gå – från Golfvägen, ned mot hamnen, längs med kusten i Parboäng eller som de gula skyltarna visar i dag: från Golfvägen på eller längs med väg 136?
Vid det av kulturorganet benämnda ”bonusvarvet i Albrunna” händer absolut ingenting sedan många år tillbaka. Då och då utlovar projektledaren nya datum för nystart, alltid följda av noll aktivitet, noll hopp, noll trovärdighet. Att projektledningen gjorde misstaget att ta för givet att berörda markägare här genast skulle gå med på projektledningens krav blev en hårdsmält läxa för er som beställare. Men äger man mark bestämmer man själv över den, vad än andra vill och tycker. Senaste uppgift i gammelmedier är att jobbet i Albrunna skulle ha återupptagits i september. Nu skriver vi snart november.
Fråga:
Varför inleds inte jobbet i Albrunna som sagts? Vilka är problemen? När kommer jobben igång – på riktigt?
Svårigheterna med ledens dragning på södra ön är kända sen mycket lång tid, många år. Ändå skriver ni på Ölands Kommunalförbunds hemsida att ALLA återstående sträckor mellan Grönhögen i väster och Skärlöv i öster ska vara avslutade före årsskiftet. Hur kan ni som seriös beställare påstå nåt så oerhört osannolikt? Om man läser ditt svar är ju det påståendet en ren och – medveten(!) – lögn.
Fråga:
Varför ändrade ni inte den texten för länge sen? Och varför ändrar ni den inte nu? Hur länge till ska Ölands Kommunalförbund fortsätta att informera ”avsiktligt fel”?
med hopp om hårda fakta och med vänlig hälsning
Staffan Lagerström
Här bland ensilagebalar på en gård i Albrunna har de stått i snart eviga tider, de L-block i betong som ska ”hålla emot sluttningens krafter” ovanför den gamla kommunala vägen i Albrunna där cykelleden Fyr till fyr nu, enligt projektledningen, ska hackas fram efter fem års stillestånd.
Kulturorganet gissar att jobbet kan ta ytterligare fem år, men ledens beställare, Ölands Kommunalförbund, skriver på sin hemsida att detta lilla ingrepp ska vara genomfört innevarande år, liksom de mycket större i Ventlinge, Grönhögen, Ottenby, liksom de två milen cykelled på öns östra sida.
”Den långa sömnen i Albrunna och på andra ställen är inte mycket att yra om. Fem år är i stort sett ingenting. Jämför fem bast med det tusenåriga kriget så förstår du! säger Sune Flisa i dagens intervju i Shimla News.
”Nån byggstart i år är lika trolig som att nån palthjärna i den politiska ledningen drabbas av plötslig självinsikt och avgår”, avslutar Sune Flisa den fyra sidor långa intervjun, garnerad med flygfoton av Sune då han testcyklar tänkt dragning nere vid murskrället i Ottenby.
Härförare Flisas senaste artiklar och kritiska reportage om cykelleden Fyr till fyr har mötts av extremt stort intresse i Shimla i norra Indien. Där har man just byggt färdigt en 370 kilometer lång cykelled, Mountain to Mountain, på 418 dagar. Den asfalterade leden är tre meter bred, med jämna mellanrum prydd med inlagda, fluoriserande porträtt av Sune Flisa iklädd härförarhjälm med vikingahorn. När man cyklar över ett porträtt basuneras Sune Flisas kommando ut ur gigantiska megafoner på 20 meter höga stolpar:
– En garde!
Därpå blinkar tusen LED-lampor i regnbågens alla färger och ett dussin raketer brakar iväg mot skyn tillsammans med ett tjog brevduvor, alla vita.
– Dom har verkligen förstått min storhet där hemma i Shimla, säger Sune Flisa på en raspig telefonlinje från Bryssel, där han just nu oroar omvärlden med att informera de svenska delegaterna om det öländska cykelprojektets haveri in spe…
Efter att ha sett den fasansfulla filmen från ert senaste fullmäktigemöte vill jag säga att jag skäms. Jag skäms för er. Ni tog dit projektledaren för Fyr till fyr för information om projektets minst sagt instabila läge.
Men bara två ledamöter ställde någon som helst fråga efter den ytterst bristfälliga lägesbeskrivningen. Den ena frågan var totalt tandlös och ointressant, den andra besvarad med ett god dag, Yxskaft.
Maken till ointresse för skattebetalarnas pengar och ett underbart projekts utveckling slår alla tänkbara rekord.
Jag skäms för er.
