Gammelblaskan Ölandsbladet har blivit talarstol för en avgående kommunikatör på Mörbylånga kommun. Där tillåts han kommunikatören – på nyhetsplats – lufta sina åsikter om dumma politiker – och duktiga politiker. Kommunikatören Kim Ahlqvist får på betald arbetstid betygsätta politiker inom det kommunhus han fortfarande arbetar i – alltmedan han bygger upp padelhallar i Nybro. För dessa ges han gratis annonsutrymme på Ölandsbladets nyhetssidor.
Berömmet smetar som klibbig kola; det är ingen hejd på superlativerna. Chefredaktör Peter Boström stryker både kommundirektör Ann Willsund och kommunikatör Kim Ahlqvist medhårs i gränslös beundran. Man anar samma slags hänförelse som vi ser bland folket i Nordkorea: Åh, Kim! Vår store ledare.
”Kim Ahlqvist hade aldrig fått jobbet som kommunikationschef i Mörbylånga kommun om det inte hade varit för kommundirektör Ann Willsunds modighet. I Ahlqvist såg hon en driftig och framåt person, mycket kunnig i digital kommunikation.”
Peter Boströms dyrkan av den självuppsagde men fortfarande anställde kommunikatören tycks monumental. Han vill till och med göra Kim till mångmiljonär:
”Säg att din padel-arena har fyra banor, med ett hyrespris om 400 kronor i timmen, där snittet lågt räknat är tio uthyrda timmar per dygn. På en vecka är hyresintäkterna 112 000 kronor, på 30 dagar 480 000 kronor, på ett år 5 760 000 kronor. I 15 städer under ett år är det sammanlagt 86 400 000 kronor in i hyresintäkter.”
86 mille på ett enda år! Ja du, Boström. Inte så illa pinkat. Det innebär att Kim Ahlqvist skulle kunna köpa hela Ölandsbladet och bygga om det till padelimperium!
Peter Boström avslutar med att klassa Kim som ”listig”. I det kan vi hålla med, ity han fått chefredaktören själv att skriva en Mörbylångadrapa av sällan skådat slag. Så visst är Kim listig. Mycket listigare än Ölandsbladets redaktionella ledning.
Samhällsbyggnadsnämnden i Mörbylånga kommun har kanontorskat mot den ideella föreningen Grönhögens Båtklubb. Även Nejmyndigheten har åkt på en fetsmäll i fajten mot Grönhögens Båtklubb.
Bakgrund: Samhällsbyggnadsnämnden ville ha 4 795 Gurra av båtklubben för handläggning av miljötillsyn.
– Nä, nä, sa båtklubben och överklagade nämndens beslut till Nejmyndigheten (av reaktionära även kallad Länsstyrelsen).
Nejmyndigheten, de dumma jävlarna, avslog överklagandet.
Båtklubben överklagade då Nejmyndighetens korkade beslut till mark- och miljödomstolen. Den ger nu båtklubben rätt och upphäver både Nejmyndighetens och Samhällsbyggnadsnämndens extremt IQ-befriade beslut.
En knockoutseger som nu firas hela sommaren i Grönhögen.
I går skrev Barran åter om Kim Ahlqvist, chefskommunikatören på Mörbylånga kommun som tidigare berättat för en andäktigt lyssnande värld att han såg större uppgifter i livet än att häcka på Mörbylånga kommun – något undertecknad i och för sig kan förstå. Ingen hund vill ständigt gå kopplad.
I artikeln får Kim gott om utrymme att åter lägga ut texten om läget i den skandalomsusade kommunen. Han berättar att han före jul ”öppet gick ut på sociala kanaler med att han sökte nytt jobb.” Men han sa inte upp sig, mitt tillägg. Han fick alltså söka nytt knog i gratisutrymme på gammelpressens nyhetsplats. Hur många gånger ska vi få höra Kims hela lidandes historia? Snyftet handlar om kommunen där politikerna var så elaka, så dumma att han i samarbete med sex andra kommunslavar skrev under ett mastigt fy-fy-mejl från dåvarande skolchefen till bland andra de moderata politikerna (politikerna i Mörbylånga kommun har som ni vet inget att säga till om). I mejlet framstod skolchefens chef Ann Willsund som kommunens enda räddande kraft. Skolchefen fick tack vare detta devota mejl jobbet som vice kommundirektör. Men bråket i huset tilltog i styrka och snart tvingades utredare, läkare och psykologer in i ringen. Blodet skvalade, kombattanterna raglade än hit, än dit efter högerkrokar, fintar och pungsparkar. Det gick helt enkelt inte att kröna skolchefen till vicekommundirektörsjobbet, det amoraliska utrymmet var märkligt nog för tillfället för litet. Han fick i stället posten Intern chef – vari ingår att vandra bredvid den riktiga kommundirektören och säga ja och amen till allt hon säger. Men ingen hund vill ständigt gå kopplad. Därför stacks den Interna chefen även till några små bisysslor att pyssla med då klaustrofobin lägger sin våta snara om internchefshalsen. Även kommunala diktatorer kan stundom uppvisa mänskliga drag. Matchen slutade i teknisk dubbelknockout, utan vinnare, men med en på förhand given förlorare: Kommuninvånarna – som nu tvingas hosta upp 150 000 skattekronor för en riktigt dålig match.
Tillbaka till artikeln i gårdagens Barran. Den handlar bland annat om alla dessa kommunikatörer som håvats in från pseudojournalistiska plattformen 24Sverige, konkad och för evigt glömd, saknad av ingen med krav på god journalistik. Noteras bör att även näringslivschefen drogs upp från detta journalistiska vrak. I sin ansökan till jobbet skrev han: ”2014 startade vi även upp 24Sverige med 15 lokala nyhetssajter i södra och mellersta Sverige. Min roll även där har varit att bygga upp försäljningen.” Kneget gick alltså ut på att kränga, nativeannonser exempelvis, alltså annonser förklädda till nyhetstexter som Mörbylånga kommun köpte in för 60 000 spänn. Läs mer om dessa vidriga journalistiska falsarier här.
Enligt Barran ”byts större delen av styrkan ut. Tre kommunikatörer, inklusive Kim Ahlqvist, slutar på kort tid. De två övriga ska ersättas av en kommunikatör och en kommunikationsstrateg_ _ _. Men någon ny kommunikationschef blir det inte, enligt kommundirektör Ann Willsund. Kommunikatörerna hamnar i stället under annan chef, vilken är inte förhandlat ännu.”
Hänger ni med? Förstår ni nu att denna kommun har framtiden bakom sig. Och det där om vem som blir chef över alla kommunikatörer och kommunikationsstrateger är klart som korvspad. Hon heter Ann Willsund. Lita på Sune. Jag fick rätt om vice kommundirektörsjobbet och får snart rätt igen.
Ser till min förtvivlan att många söker de kommunala jobben. Barran skriver: ”47 personer har sökt tjänsten som kommunikatör och 19 ansökningar kom in till jobbet som kommunikationsstrateg.”
Jag får revidera mitt påstående och säga att ”många hundar vill ständigt gå kopplade”.
Vi har tvingats se en riktig skitmatch. Nu ser vi fram mot nästa!
Något märkligt pågår i den lokala gammelpressen – och i Mörbylånga kommun. En kommunikatör på kommunen slutar till sommaren sin anställning efter att i gammelmedia ha fått berätta att han är mogen att ta sig an andra och större uppgifter. Hur ofta får en yngling på en blygsam chefspost i nån liten bonnkommun sväva ut i pompösa framtidsdrömmar i gammelmedier? Ölandsbladets Peter Boström skrev i går en devot ledare där kommunikatören strösslas med superlativer och slutstämplas som ”listig”. Under tiden startar kommunikatören bolag och bygger padelbanor. Inget fel i det, men kan han då samtidigt sköta sitt jobb på kommunen?
En fiaskobetonad och senare konkad journalistisk tummelplats för amatörer, 24Sverige, utgjorde för några år sen basen för kommunens fiske efter både kommunikatörer och näringslivschef. Man kan undra varför. Kommunikatören håvades in från denna låtsasjournalistiska plattform och kröntes med prefixet chef. Även näringslivschefen hade starka kopplingar till detta journalistiska skämt, 24Sverige. Senare fiskade kommunikatören själv där – och fick napp! Tidigare kollegor till kommunikatören håvades in till den lilla bonnkommunen, styrd av tjänstemän, icke politiker.
Kulturorganet ser allt större skäl till att granska rekryteringsutvecklingen inom kommunen. Är de kärleksfulla – helt öppna – relationerna mellan lokala småpåvar och gammelpressen på väg att utvecklas till ett förödande kamaraderi? Såna tendenser ligger tyvärr inbyggda i människans dna. Kliar du mig så kliar jag dig.
Vi lever i en upp-och-nedvänd värld. Det som förr var dåligt är bra i dag. Ett exempel är Mörbylånga kommuns nya dysfunktionella vattenverk. Enligt Barometern har eländet ”vunnit flera priser för en unik kombination att producera dricksvatten både från bräckt Östersjövatten och från renat processvatten från kycklingslakteriet” – och detta trots att det inte fungerar! I logikens namn lär det inte dröja länge förrän Mörbylånga kommun själv delar ut priser och diplom till dem som misslyckats med – exempelvis – vattenverket och den imploderade cykelleden Fyr till Grönhögen?
Det hjälpte inte att verket invigdes av en liten leende prinsessa med prins från Luxenburg, bevakade av devota gammelmedier utan stake. I två år har man byggt till skitsumman av 150 000 000 skattekronor. Men verket funkar inte – lyckligtvis!
Som minnesgoda läsare vet har kulturorganet varit motståndare till verket ända från början. Att förvandla processvatten från Guldfågeln till dricksvatten borde varna den som tänker. Vem som helst med erfarenhet av Murphys lag inser att hela klabbet är dömt att gå åt skogen. Mycket plötsligt kommer vi att bli dödssjuka då ett litet filter ånyo pajar, då nån liten ledning brister och kycklingblod och inälvsmask av misstag rinner in i nåt rör det inte ska rinna in i, något som i dessa pandemitider borde skrivas i eldskrift på alla politikers pannor.
Nu pyntar kommunen med ytterligare en halv miljon skattekronor till det ickefungerande verket för att vi äntligen ska kunna dricka porlande processvatten från Guldfågeln. Skål!
Bakom dessa dörrar arbetar snart även en intern chef.
Det synes snurra en påskröra av sällan skådat mått i Mörbylånga kommun. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Vi fick tidigare intrycket att ”Mejlaren”, alltså skolchefen David Idermark, redan var utsedd till ”Lill-Ann”, alltså vice kommundirektör under kommundirektör Ann Willsund.
Men nu skriver Barran om andra bud. Mitt i det hela-havet-stormar-kaos som utvecklats efter läckor till medier och misstankar om härskarteknik inom kommunledningen utses en ställföreträdande skolchef. Hon heter Mirja Westerlund. ”Mejlaren” lämnar skolchefsjobbet och blir bara ställföreträdande ”Lill-Ann” under resten av året.
Men man maskar utnämningen genom att ge honom titeln intern chef. Det är en nyinrättad tillfällig post på kommunkontoret med ansvar för central administration, HR, ekonomi och att införa ny värdegrund och ny styrmodell – tillsammans med kommundirektören. Han, den interna chefen, blir alltså ”Lill-Ann” – i praktiken. Har ni sett eller hört på maken så det kan gå!
Nu blir det ännu svårare. Medan ”Mejlaren”/interna chefen knegar på som ”Lill-Ann” året ut pågår rekryteringen av en ”Lill-Ann”. Den rekrytering som vid slutet av förra året avbröts har alltså dragits igång på nytt. Då den avbröts återstod tre kandidater till den åtråvärda posten att få slava under kommundirektör Ann Willsund. Undrar ni som vi vilka de tre var – och kanske är? Undrar ni också om nån annan än ”Mejlaren” kan bli ”Lill-Ann”, då han redan nu, i praktiken, jobbar som ”Lill-Ann”/Intern chef?
Läget är alltså komplicerat. ”Mejlaren” är alltså inte riktigt ”Lill-Ann” – ännu! Men han blir säkert – som kulturorganet sen lång tid tillbaka har skådat i redaktionens kristallklara spåkula. Troligen pyser kommunen ut denna internchefsdimridå efter kulturorganets starka kritik av hela rekryteringsprocessen, en process som blev än intressantare efter ”Mejlarens” mejl den 30 november förra året till de politiska topparna inom kommunen, bland andra Kent Ingvarsson (M). Läs och lyssna på honom i ett inlägg från 2 december 2020.
Hela häxprocessen kan du få en liten aning om, kanske, genom att klicka här.
Detalj i ett ”Charge and four off”-verk. Detta finns i Bamberg, Tyskland. Skärskivorna med brickor av magnetiskt strontiumkarbonat strimlar uppriven cykelled och med tillsats av ättika, selen och pentamylhoxidin får man det minerala innehållet att avskiljas från ledmassorna. Oljemineralerna, främst tvåmolekylärt petroleum och tjärdioxid, sjunker undan och förs till cistern medan den kvarvarande massan, ”kvarken”, pressas till majskornstora pellets att säljas för eldning i villapannor. Kvarken kan också pressas till balar om 60 kilo, lämpliga för eldning i kraftvärmeverk. Källa: Europaunionen. Foto: Helmuth Friedrich.
*****
Sent i går kväll anlände en skarpt formulerad not från europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Sveriges regering samt Borgholms och Mörbylånga kommundirektörer. Kulturorganet har fått ta del av innehållet genom vänlig insats av ölandsbördige kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam med sommarhus i Norra Möckleby.
– Detta blir cykelsportens död på Öland, skrockar Anders Flanking, landshövding på Gotland
Ursula von der Leyen skriver: ”Eftersom EU har satsat 20 miljoner svenska kronor (1 824 770 EUR) i projektet Ölandsleden och detta inte har avslutats inom stipulerade tio år ser vi oss nödsakade att riva upp cykelleden och genom två återvinningsverk regenerera de produkter ur redan lagd led som kan försäljas på den öppna europeiska asfaltmarknaden och ge unionen pengarna tillbaka. Genom min stabschef Gertrude Müller-Steinhausen har jag även informerat svensk riksdag, de svenska partiledarna samt Sveriges konung Carl XVI Gustaf med gemål om unionens beslut.”
Noten åtföljs av en åtgärdslista som på sikt kan ge även positiva resultat för Mörbylånga kommun. I punkt 12 kan exempelvis läsas: ”EU har redan för en vecka sedan utsett en preses med fullmakt att ensam bestämma hur återvinningsarbetet i Mörbylånga kommun ska utföras. Denne preses, Ernst Blum-Snickeldorph, har i samförstånd med mig primärt placerat ett av återvinningsverken i Spinkhorvan, Färjestaden. Det andra ska förläggas strax öster om Mörbylånga hamn längs Skansgatan. Verken, av typ ”charge and four off”, torde under minst ett halvdussin år ge arbete åt ett 40-tal ingenjörer, tekniker, kemister och chaufförer. Då verken släpper ut toxiner förses de med 95 meter höga skorstenar med blink- och ljudsignaler. Verkens uppförande betalas med regenererade försäljningsvaror, men då samtliga EU:s kostnader är ersatta överförs verket i Mörbylånga kommuns ägo. Vår bedömning är att verken då kan generera vinster i ytterligare ett par decennier, varför den totala förlusten för kommunen synes bli försumbar, eller högst 80 miljoner SVK.”
Kulturorganet söker hittills utan framgång statsminister Sefan Löfven, EU-minister Hans Dahlgren samt kommunalråden Matilda Wärenfalk och Anna-Kajsa Arnesson.
Kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam fotograferad utanför sin sommarbostad i Bröttorpören, Norra Möckleby i september 2019. Foto: Irma Bjelvenstam-Ljunge .
Kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam berättar för kulturorganet att beslutet kom som en blixt från klar himmelskupa och att en chockad statsminister Stefan Löfven i hast har skrivit brev till kungahuset, i vilket han djupt beklagar EU:s beslut att riva upp Ölandsleden:
”Det botar dock föga att gråta över spilld asfalt. Som gammal svetsare vet jag att alla brännare kan råka i bakslag och slagga igen. Då är det viktigt att putsa partiemblemet och hoppas och tro på en nytändning, måhända efter ett munstycksbyte.”, skriver han bland annat. I brevets slutmening vänder han sig direkt till drottning Silvia i ett försök att rädda partiets låga anseende och lätta upp den politiskt kvava stämningen:
”Som du nog minns (själv har jag många minnesluckor) hade vi jäkligt kul på krogsvängen efter senaste öppnandet av världens tråkigaste riksdag (där de där förbannade miljönissarna förstör allt vettigt arbete). Den krogronden tycker jag vi gör om – helst utan Tjabo även denna gång (han är ju – om möjligt? – tråkigare än Per Bolund). Jag slår dig en pling i veckan.”
Ärendet uppdateras kontinuerligt… Kulturorganet följer utvecklingen. Bland annat uppmärksammar vi statsminister Stefan Lövens tal till nationen i SVT 2 klockan 15:40 i eftermiddag. Det ryktas på Helgeandsholmen att han i talet kommer att rikta sanktioner mot vissa EU-toppar. Bland annat väntas han förbjuda alla tyska livsmedelsbutiker att sälja toalett- och hushållspapper till Ursula von der Lyen och samtliga medlemmer i hennes familj. Dock går detta förbud inte att ålägga lågprisbutikskedjan Lidl, då den är tysk och inte har undertecknat EU:s toalettpapperstraktat Handel mit Toilettenpapier und ähnlichen Produkten från maj 2012.
Personal från tre olika vårdboenden i Mörbylånga kommun är nu starkt kritiska till skyddet från repressalier och hot för visselblåsare.
Enligt ett öppet brev blir de ifrågasatta, uthängda och utskällda av chefer.
Efter att ha fått resterande delar av insändaren i Ölandsbladet från en kompis kan vi läsa detta:
Vet skattebetalarna om att vårdpersonalen i kommunen blir tillsagda att inte gå ut i media eller att prata med anhöriga för att tala om hur omsorgen bedrivs? Det är en av flera frågor som personal från tre olika vårdboenden i Mörbylånga kommun nu formulerar i ett öppet brev till politiker och chefer.
De tar fasta på innehållet i senaste avsnittet av SVT:s uppdrag granskning angående vårpersonal som ”sparkar bakut och slår larm” – visselblåsare blir syndabockar som bestraffas istället för lyssnas på: ”Vi upplever att detta även är vanligt förekommande i Mörbylånga kommun.”
De skriver också:
”Är detta något som gäller även i Mörbylånga kommun där visselblåsare blir inkallade till kommunchefen för att ifrågasättas och vikarier ska skällas ut av chefer inför en hel arbetsgrupp?
Är detta sant är det förfärligt. Kulturorganet kommer att agera…
Då kulturorganet nu ställer en mängd frågor om ekonomi och rekrytering till kommunen får vi det märkliga svaret att fakturan från Öhrlings PWC ännu inte har anlänt till kommunen. Vi avvaktar med spänning slutsumman. Blir den sketna lilla vaccindosen ännu dyrare än knappt 200 000 skattekronor?
Kulturorganet kan dock med säkerhet berätta att Previas utredning om härskarteknik i kommunhuset – för säkerhets skull plitar vi dit det lilla ordet hittills – slutar på blygsamma 120 000 kronor, men ”utbildning” för 30 000 kronor ska läggas till.
Vaknade med några larmande frågor i pallet: Är Mejlaren nu både skolchef och ställföreträdande kommundirektör? Hur går rekryteringarna till inom Mörbylånga kommun? Hur många poster kan skötas av en person? Två? Fem? Tolv? Fyrahundranittotre?
Kollade med vanligtvis totalsäker källa. Svar: Jo då, Mejlaren är både skolchef och ställföreträdande kommundirektör.
Sen somnade jag om, mardrömmen fortsatte…
Sune Flisa chefredaktör
PS. Kulturorganet har under mycket lång tid förutspått tillsättningen av vice kommundirektör, en ”Lill-Ann”. Från början pekade vi ut Mejlaren som blivande Lill-Ann. Ett mejl betyder så mycket. Vi fick naturligtvis rätt. Tyvärr.
Avsomnade Östran skrev om planerna på att använda processvatten från Guldfågeln till dricksvatten för de stackars mörbylångaborna. Företaget Norconsult gjorde en utredning om vattenkvaliteterna från dels Guldfågeln, dels bräckt vatten från Kalmarsund som också är tänkt att användas. Vi läser del ur rapporten i Östran:
”I vattnet som går från Guldfågeln till industrireningsverket är den fekala påverkan på råvattnet mycket stor. Halten E-colibakterier ligger i medeltal på 2 500 bakterier per 100 milliliter. I vattnet finns också risk för campylobakter och salmonella. Vattnet från Kalmarsund har höga kloridhalter, och det kan även finnas virus eller parasiter i råvattnet.”
Mörbylångabor, res er och kräv kapning av rören mellan Guldfågeln och våra dricksvattenkranar!
Som Shimla News redan har berättat har alltså Mörbylånga kommun placerat ut en sprillans ny sittmöbel vid gamla boulebanan i Grönhögen. Kommunen och byn är att gratulera. Nu återstår att se om möbeln får stå ute året runt – en förutsättning för god besöksfrekvens.
Möbeln har till och med grill. Här fattas bara en entrecôte och ett glas rödtjut.Gruppen är intelligent placerad. Här är ofta nästan vindstilla trots ständig pålandsvind. Ju flera löv som slår ut, desto lugnare blir det.Den tidigare sittmöbeln i förgrunden. Den var så liten att om en vuxen människa lyckades åla sig in på sätet kom hen aldrig upp igen.
Den engelskspråkiga versionen (daglig upplaga 32 654 900 ex) av Shimla News uppmärksammar i dag det osannolika som hänt i Grönhögens hamn. Man gör det i ett ledarstick och en förstasidesartikel. Reaktionerna i Shimla är allmänt positiva. Vanligt folk är glada för kommunens uppvaknande, även om de flesta ännu inte känner sig helt övertygade.
– Det är möjligt att detta bara är en engångsföreteelse, säger exempelvis Misad Miorron, skorstensfejarmästare i Shimla.
Och Rosimoor Vinoori, stripteasedansös, tillägger: – Jag tror det är en billig fint, bara.
Nedan publicerar vi förstasidan av Shimla News. Under den kan du läsa Lamatott Echomooros ödesmättade text översatt till svenska.
Notera även att vår chefredaktör gör en viktig kommentar under den svenska översättningen av publikationen. Håll till godo!
Styret i sömngångarkommunen Mörbylånga på Öland i Sverige har enligt vår glasklara källa Sune Flisa, chefredaktör för det politiskt oberoende kulturorganet alvarsamt2, vaknat upp ur en längre tids törnrosasömn. Efter decennier av andlig slummer har man yrvaket slagit upp sina vi-hoppas-ögon och insett att loppet är kört och att framtiden ligger överkörd – om inte något görs!
Och det har man nu gjort efter hundratals påringningar, pikar, påstötningar och skriverier i bland annat kulturorganet. Håll i er kära shimlabor, för nu presenterar vi kioskvältaren: Kommunen har låtit tillverka en fullödig sittmöbel och placerat den i den lika sömniga lilla byn Grönhögen på sydvästra Öland. Och den är inte vilken sittmöbel som helst; den består av inte mindre än tre soffor och ett bord – med grill!
Som indier blir vi inte överraskade av själva satsningen, såna har vi gjort sedan flera decennier tillbaka. Nej, det förvånande är att just denna kommun äntligen har vaknat. Mörbylånga kommun har nämligen varit under isen under lång tid. Södra Öland har kallats ”ödestäpp”, ”avfallsförvaring”, ”gravplats” och befolkningen har sinat kraftigt ända sedan 1950-talet. Fiskare har tagit båten ut i Kalmarsund för att dränka sig, bönder har hängt sig i Ölands fåtaliga träd och så kallade politiker har insett sina okunskaper och satt sig ett skott eller två för pannan. Slutligen utlystes katastroflarm av självaste kommunledningen och man startade projekt för att rädda det som eventuellt räddas kunde. Men icke. Inget gick att rädda. Det fanns helt enkelt ingenting att rädda. Ingenting! Botta! Ett projekt namngavs Kraftsamling Sydöland som på möten lovade ”att allt är möjligt”. Men inte ens såna fula rålögner kunde rädda skivan; projektet kvaddade, saknat av ingen, glömt av alla.
Det vi shimlabor kan glädja oss åt är att även u-länder numera kan göra rätt. Som högutvecklad nation har vi inte rätt att göra narr av dessa stackars eftersläntare – vi måste hjälpa dem på de sätt vi finner relevanta. Därför förs nu diskussioner i Shimlas parlament om nödhjälp till Mörbylånga kommun. Det den stackars kommunen främst behöver är ett kunskapslyft. Men även psykologisk hjälp är av nöden påkallad. Kommunens största projekt, en cykelledsplan, har slagit alldeles fel och dragit ned de få kvarvarande invånarna i en hopplös och till synes obotlig letargi. Men med adekvat psykologisk hjälp, pengar och antidepressiva mediciner kan kanske de negativa trenderna vändas…
Hur som helst, i den lilla byn Grönhögen i Mörbylånga kommun på Öland står numera en komplett sittmöbel. Den till synes sotsvarta framtiden har blivit ljusare, ja rent av mörkgrå.
Text: Lamatott Echomooro Foto: Echomooro Lamatott
* * * * *
Chefredaktörens tillägg till denna text: Shimlaborna ser måhända klarare på verkligheten än vi ölandsbor, men med all respekt för reporterns arbete vill jag ändå inflika att den negativa tendensen är aningen överdriven. Verkligheten är om möjligt ännu värre.
Bygga mer där medan ni släcker ned i söder! Va, ännu mera fokus på Färjestaden! Va, ni skrotar Kraftsamling Sydöland och satsar som vanligt i Färjestaden!
Ölands Turist betalade förra året bloggaren Helena Elm 179 139 kronor. För dessa slantar fick Öland elva blogginlägg 2020. Hur mycket turistorganet betalar för kommande inlägg framgår inte. Ett ser du här.
Turistchefen Johan Göransson säger att man bara har avtal med en influencer, alltså Helena. I dagens Barran säger han att han märkt ett ökat intresse för Öland via bloggen (motsatsen skulle onekligen förvåna [kulturorganets kommentar]).
Sune Flisa fick i går en förfrågan om kulturorganet kan tänka sig att göra en liknande insats för Ölands bästa. Svaret blev mycket kort:
Att Fågelvägen går nånstans där uppe i himlen känns helt okej. Men även cykelleden Fyr till Grönhögen!? Ja, går den inte på backen får den gärna gå där uppe.
Under prisceremonin deltog kommunfullmäktiges ordförande, Kjell Magnusson (C), kommunfullmäktiges förste vice ordförande, Margaretha Lööf-Johanson (S), kommunfullmäktiges andre vice ordförande, Kent Ingvarsson (M) – och pristagarna! – Carl-Gustaf Nilsson och Jonas Börjesson.
Kulturorganet gratulerar och hoppas att de hyllade förutom det taskigt inramade diplomet med Maggans autograf fått åtminstone några tiotusentals Gurra för sveda och värk. ”Kommunala, politiskt kolorerade prisutdelningar av sovjetisk modell på södra Öland” kan som bekant få den starkaste att tappa det sista hoppet om en eventuell framtid.
* * * * *
Ett liknande pris har i dag förärats vår egen Sune Flisa. Han har av presidiet i Shimlas nationalförsamling tilldelats Den Gyllene Snöskyffeln för sina insatser att hålla cykelleden Fjäll till fjäll ren från snö, laviner, jordskred och förolyckade bergsbestigare/cyklister. Den 197 mil långa cykelleden Fjäll till fjäll anlades 2016-2019 och vid årsskiftet 2019/2020 greppade vår vän Sune den snöskovel som under det gångna året undanröjt uppskattningsvis 55 miljoner kubikmeter snö och is från den världsberömda cykelleden mellan de i bergbestigarvärlden så fruktade topparna Leo Pargial II North Peak, 6 791 meter över havet – Reo Purgyil, 6 816 m/öh, Chaanshal Peak, 4 520 m/öv, Choordhar 3 647 m/öh och Hatu Peak, 3 400 meter över havet. Cykelledens höjdskillnad är 8 893 meter, beroende på att vissa sträckor löper långt under havsnivån och därför måste skottas i grodmansdräkt.
Motiveringen lyder: Sune Flisa har på ett självuppoffrande sätt hållit vår stolthet cykelleden Fjäll till fjäll i ett fantastiskt gott skick. Han har gjort det med kärlek, ödmjukhet och enastående envishet. Vi är många som sett honom arbeta på sitt karaktäristiska sätt ”att med fjärlilslätta skyffeltag smeka undan snön för att blotta vår kära cykelleds innersta väsen i symbios med vår gyllene historia, våra tusenåriga traditioner och våra ledares bergfasta mål: Shimla first!”
Borgmästarejobbet är för närvarande vakant i Shimla. Därför utdelades priset om 875 000 dollar av förste presidiegeneralen av fjortonde storleken Kentbad Inkvarkssbad. Första presidiemajorskan av andra storleken Maggi-Löffle-Snojhonsson överräckte därpå Den Gyllene Snöskyffeln i 24 karats guld, vägandes 22,3 kilo, till en strålande glad Sune Flisa.
I sitt fyra timmar långa tacktal framhöll Sune Flisa den imponerande tekniska, moraliska och mänskliga utvecklingen i Shimla. Han såg med förtröstan fram mot nästa skottår och jämförde cykelleden Fjäll till fjäll med sin mycket mindre kusin på Öland, Fyr till Grönhögen.
– På södra Öland anlägger man bara några kilometer här och där om året, ofta på fel ställen och man får därför göra om och göra fel igen, berättade Sune Flisa för den tusenfaldiga publiken på torget utanför slottet Gorton Castle i Shimla.
Talet följdes av timslånga applåder och 44 inropningar.
Sune Flisa i skottartagen högst upp på Leo Pargial II North Peak, 6 791 meter över havet. Lägg märke till att Sune skottar utan syrgastuber. Utanför bild ser vi de långtradare som för den skottade snön ned mot snötippen i Shimla där den bland annat används som kylmedel i processen att tillverka den av turisterna så högt älskade strutglassen ”Mount Sune”, som tillverkas i päron-, citron- och snösmak.
Kulturorganet tackar dessa två ansvariga för svaren. Vi inser att Matildas svar har krävt en hel del kontakter och efterforskningar, vilket hedrar henne. I sammanhanget vill vi dock uttrycka vår stora oro för hur demokratin vårdas inom kommunens politiska sfär, då de tre andra politiskt ansvariga för projektet inte har svarat med ett enda ord, trots kommunens mycket lättförståeliga e-postpolicy. De tre ickesvararna är:
Henrik Yngvesson (M) Mattias Nilsson (S) Bo Sjölin (KD)
* * *
Frågorna:
1) Varför anlade man en i mångas ögon så överdimensionerad cykelbro? Den tål 12 ton.
2) Hur stor blev totalkostnaden för cykelbron i Södra Möckleby, alltså inköpspris för bron + markberednings-, förberedelse- och monteringskostnader för hela klabbet.
3) Det går rör under cykelbron. Vilken funktion har det? Har det att göra med rördragningen till reningsverket i Grönhögen som gjordes samtidigt som cykelbron anlades?
4) Har cykelbron också annan funktion än att vara just cykelbro?
5) Är den kommunala rördragningen betald med endast kommunala pengar, eller har även pengar från cykelledprojektet använts? Frågan är befogad, eftersom det blev väldigt bråttom att anlägga ledsträckan mellan Degerhamn och Albrunna. Sen den var klar stod det mesta stilla i flera år…
6) Slutligen, den viktigaste frågan: Hur mycket pengar gick åt för allt arbete nedanför Albrunna?
Eftersom WordPress envisas med att visa stora bilder som små kan det vara svårt att läsa ovanstående bilder av Matildas svar. Därför visar vi svaret även som ren text nedtill:
Hej igen Staffan.
Christer Petersson är återigen i tjänst för att slutföra ansökan om att bli nationell cykelled. Han har hjälpt mig med svar på ditt mejl och dina frågor:
Enskilda markägare
För att få anlägga cykelleden på mark tillhörande enskilda markägare krävs dessas tillstånd. Många gånger har markägare avstått mark för cykelleden eftersom de bedömer cykelleden som en positiv turistutveckling som gynnar enskilda företag inom turistnäringen och därmed hela kommunen och Öland. Att någon enskild markägare varit av en annan åsikt måste accepteras och därmed har projektet fått i uppdrag att försöka hitta alternativa sträckor för att få en sammanhängande turistcykelled.
Projektets historia
Under 2006-2008 tilldelades kommunerna arbetsmarknadsstöd till personal som hade till uppgift att skapa en cykelled på befintliga vägar samt att sammanställa ansökan och förslag till en framtida cykelled som skulle ligga till grund för en ansökan om bidrag till utbyggnad av vad som hade projektnamnet ”Ölandsleden Fyr till fyr ( Norra- och södra slingan)”. Detta arbete resulterade i en ansökan 2011 om utbyggnad av Ölandsleden – Fyr till fyr. För utförande, etapp 1, beviljades från kommunerna 2,5 mkr vardera, Nationella planen 5 mkr, Regionala planen 5 mkr, Regionförbundet 1,5 mkr samt EU-medel 11 mkr. Enligt beslutet skulle arbetet utföras 2012-2015. Cykelleder utfördes under perioden inom ramen för beviljad finansiering.
Därefter beviljades Ölands kommunalförbund ytterligare ett bidrag från Trafikverket som även det krävde medfinansiering från kommunerna. Projektet tillfördes ytterligare 63 mkr genom denna överenskommelse. Totalt har projektet tilldelats en budget på 90,5 mkr. Denna kostnad var baserad på vid ansökningstillfället gällande kostnadsläge. Följer man därefter index för konsultuppdrag gällande upprättande av erforderliga dispensansökningar, anbudsunderlag som skall leda till anbudsförfrågning och efter utvärdering av lämnade anbud för utförandeentreprenader så konstateras det att kostnadsutvecklingen har ökat väsentligt jämfört med den beräknade kostnaden vid ansökningstillfället 2010.
Utförda delsträckor söder om Mörbylånga
Fram till sommaren 2020 hade följande delsträckor färdigställts inom Mörbylånga kommun:
Risinge-Bjärby
Kastlösa-Penåsa
Degerhamn-Albrunna
Albrunna-Grönhögen
Solberga-Enetri
Återstående sträckor söder om Mörbylånga
Skärlöv-Torngård
Grönhögen-Ås
Fråga 1
Dimensionering av bron har utförts av tillverkaren och grundar sig på längden av bron och fristående spann utan upplag. Bron är enbart till för cykeltrafik.
Fråga 2
Kostnaden för bron och erforderliga kompletterande arbeten ingår i entreprenadens totalsumma för hela delsträckan och kan därför inte specificeras.
Fråga 3
Ledningar under bron är en del av Va-projekt som utförs av Mörbylånga kommun. Kostnader för dessa ledningar finansieras till fullo av VA-projektet.
Fråga 4
Det är enbart en cykelbro. Efter dialog med Trafikverket ansågs det inte trafiksäkert att blanda cyklister och fordonstrafik över den befintliga vägbron när projektets målsättning var att skapa en säker cykelled för cyklister.
Fråga 5
Projektering och upphandling av entreprenaden på denna delsträcka utfördes av Mörbylånga kommun som huvudman och inte cykelprojektet eftersom det i huvudsak var ett VA-projekt med högre prioritet än cykelprojektet. Däremot sågs det som en ekonomisk fördel att projekten samverkade på denna delsträcka för att få bästa möjliga anbudspris för båda parterna. Kostnadsfördelning mellan VA-ledningar och cykelled var klart angivet i upphandlingen. Att cykelleden inte slutfördes i denna delsträcka berodde på att VA-projektet hade möjlighet genom ledningsrätt, beslutad av Lantmäterimyndigheten, få tillgång till mark tillhörande enskilda fastighetsägare för VA-arbetet. Motsvarande rättighet till att anlägga cykelled finns inte, utan det måste upprättas överenskommelse med varje enskild fastighetsägare om fastighetsintrång. Att cykelprojektet blev ”stillastående” i Albrunna berodde på att enskild fastighetsägare inte beviljade cykelprojektet tillgång till mark.
Fråga 6
Delsträckan väster om Albrunna by har försenats på grund av att projektet inte i ett tidigt skede kommunicerade med den berörda fastighetsägaren om att få anlägga cykelleden i samma sträckning som VA-projektet. Att projektet inte lyckades nå en överenskommelse med fastighetsägaren innebar en försening på drygt ett år samt en väsentlig kostnadsfördyring. Detta misstag från projektets sida innebar att det inte gick att slutföra sträckan fram till Grönhögen. Förhandlingar fick i och med detta ske med andra fastighetsägare för att anlägga alternativ sträckning av cykelleden. Den tillfälliga sträckningen för att få en sammanhängande led innebar en extra kostnad på 1,92 mkr. I denna kostnad ingår även den alternativa sträckan vid ”tryffelodlingen” utmed väg 136 söder om Albrunna by.
Hälsningar
Matilda Wärenfalk Kommunstyrelsens ordförande Tfn direkt: 0485-473 28 E-post: matilda.warenfalk@morbylanga.se
Mörbylånga kommun 386 80 Mörbylånga Tfn växel: 0485-470 00 www.morbylanga.se
* * *
Kulturorganet noterar:
att vi i Matilda Wärenfalks svar äntligen får bekräftat att vår misstro mot den tidigare angivna totalkostnaden för leden nedanför Albrunna blev 337 000 kronor. Hon skriver: ”Den tillfälliga sträckningen för att få en sammanhängande led innebar en extra kostnad på 1,92 mkr.”
att det är klädsamt att kommunen genom Matilda Wärenfalk erkänner att projektet begick misstag i Albrunna och inte skyller på markägare. Matilda Wärenfalk skriver: ”Att projektet inte lyckades nå en överenskommelse med fastighetsägaren innebar en försening på drygt ett år samt en väsentlig kostnadsfördyring. Detta misstag från projektets sida innebar att det inte gick att slutföra sträckan fram till Grönhögen.”
Denna skrivning föder naturliga följdfrågor:
* Vad menas med ”den tillfälliga sträckningen”? Är den inte slutgiltig; ska sträckningen ändras igen?
* Matilda Wärenfalk svarade tidigare att hela Albrunnavarvet gick på 337 000 kronor något vi hela tiden har funnit helt osannolikt. Nu höjer Matilda Wärenfalk summan till 1 920 000 kronor, alltså i det närmaste sex gånger mer. Hon skriver: _ _ _ ”en extra kostnad på 1,92 mkr.”… En extra kostnad!? Vad blev då den totala kostnaden för denna lilla stump om några hundra meter? Det är den totala summan vi i alla våra frågor velat ha svar på.
Vi finner också en del andra märkligheter i Matilda Wärenfalks svar:
Återstående sträckor sägs vara: Skärlöv-Torngård och Grönhögen-Ås. Det är korrekt, men kulturorganet vill trots det påpeka att även andra sträckor återstår om man i cyklisters ögon ska kunna påstå att Ölandsleden går från fyr till fyr: Kungsgården – Långe Jan. Ås-Enetri. Bjärby – Degerhamn – en nästan en mil lång allmän landsväg som helt fräckt kallas cykelled!
Om cykelbron i Södra Möckleby skriver Matilda Wärenfalk: ”Det är enbart en cykelbro. Efter dialog med Trafikverket ansågs det inte trafiksäkert att blanda cyklister och fordonstrafik över den befintliga vägbron när projektets målsättning var att skapa en säker cykelled för cyklister.”
Kulturorganet finner Trafikverkets omsorg om cyklisterna djupt rörande. Men omtanken tycks bara gälla denna 27 meter långa sträcka. Broarna utan skyddsräcken på sträckan Solberga – Enetri ingår uppenbarligen inte i trafiksäkerhetskontrollen, liksom övriga sträckor på vanlig allmän, sommartid hårdtrafikerad, väg. Trafikverkets logik är lika med noll, särskilt som man uppmanar kommunerna att ansöka om att få kalla leden Nationell cykelled – trots att den inte uppfyller ställda krav.
Senast måndag anser vi att de politiskt ansvariga inom Mörbylånga kommun borde ha svarat på våra sex frågor om cykelleden Fyr till Grönhögen. Då har det gått drygt tre veckor sen vi skickade vårt öppna mejl.
Och vem vet, kanske ytterligare någon av de ansvariga kvicknar till och känner sig manade att plita ihop ett litet mejlsvar, speciellt med tanke på att man skrivit en så glasklar och vackert formulerad kommunal e-postpolicy om att snarast svara på inkommande mejl. Dessutom lackar det mot val då man kan välja bort sådana politiker som man tycker missköter sina löften och uppgifter…
Stridsledningscentralen i Mörbylånga. Sitter här kanske ytterligare tre ansvariga för cykelleden ”Fyr till Grönhögen” och skriver på sina svar till kulturorganet? Svaret får vi på måndag…
Cykelleden ”Fyr till Grönhögen” börjar lyckligtvis bli ett begrepp världen över. Alla mår vi bra av att kalla A för A och inte för K. Mörbylånga kommuns skönmålningar av verkligheten faller ihop, blir till grus och boss. Bilden ovan visar inledningen i min redan visade film – ett generalangrepp mot den förljugna kommunala makten – och fega myndigheter. På bilden ser du en cykelled på södra Öland. En cykelled! Endast i Mörbylånga kommun kan en nästan milslång landsväg med tung trafik kallas cykelled. Men så är det. Landsvägen mellan Bjärby och Degerhamn kallas cykelled! Det är sant. Se filmen igen och du kommer att inse att mycket om cykelleder bara är råa lögner och tomma förhoppningar i Mörbylånga kommun. Politikerna i fullmäktige bryr sig inte heller ett skvatt om kommunens uppfordrande och glasklart formulerade e-postpolicy. Man sätter sig utan att skämmas över de regler man själv har skapat. Och man tiger som muren om det storslagna fiasko i vilket projektledaren enligt Ölands Kommunalförbund ”har gått hem” och ingen levande människa vet när eller ens om han kommer tillbaka. Mer än 100 miljoner kronor, varav 18 000 000 kommunalskattekronor och 20 000 000 från EU har gått åt till den led där det bara på södra ön fattas minst tre mil cykelled och där sträckan mellan Kungsgården och målet(!) fyren inte ens är projekterad. Tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson minns att han var med och klubbade beslutet om att bygga leden. Men det är så länge sen att han inte minns om det var 2006 eller 2008. Projektet är alltså antingen 15 eller 13 år gammalt. På de åren har södra ön berikats med 15 kilometer cykelled, varav den större delen kom till när man lade ned rör till nya reningsverket i Grönhögen. Det gör 1 kilometer om året, alternativt 1,2 kilometer.I Albrunna jobbade man i perioder under flera års tid, man drog led, man drog om led, man drog ny led, man skar bort led och forslade bort led, man jobbade månad efter månad och skapade en konstgjord ”fasad” mot havet för att inte en swimmingpool skulle dråsa i havet, man körde med minst tre grävmaskiner, lastbilar och dumprar och gjorde en bevattningsdamm av två. Och kommunalrådet i Mörbylånga kommun påstår att detta jobb gått på endast 337 000 kronor! Inom kort kräver kulturorganet alla papper på bordet om den led som invigdes i norr hösten 2019 men som i söder har imploderat till ett magnifikt politiskt fiasko utan motsvarighet i svensk cykelledhistoria.
”Utan personligt ansvar. UPA. När jag var aktiv i SSU på 90-talet ägde vårt SSU-distrikt en kursgård som hette Rösjön. Kursgården låg nära Mörby och ägdes formellt av en ekonomisk förening med den där märkliga förkortningen på slutet. Jag frågade vad det betydde. En ombudsman förklarade att det var så för att ingen skulle bli personligt ansvarig om något gick fel. Sedan dess har det där orden klingat i mina öron när jag stött på situationer där ingen vill ta personligt ansvar.”
”När jag såg IVO:s presskonferens tänkte jag: Någon måste avgå. Men debatten bara puttrade på lite lagom. _ _ _ I konungariket Sverige är det lugnt. Ingen avgår. Alla sitter kvar. _ _ _ Det enda vi vet är att om något går lika fel som nästan allt gått under denna pandemi, så är det någon annans fel.”
Daniel Suhonens förvåning delas av kulturorganets redaktion. Om vi byter ut Suhonens exempel pandemin mot cykelleden Fyr till Grönhögen ser vi exakt samma mönster. Hur många som än gör fel, gör av med för många miljoner, försvinner i tjänstebil till Sydeuropa, har nollkoll på läget, upplöser styrgruppen eller helt enkelt går hem så händer ingenting. Ingen ansvarig politiker reagerar, ingen säger flasklock. Ingen avgår.Allt är bara kuckimaffens.
Och för att travestera Daniel Suhonen: ”Det enda vi vet är att om något går lika fel som nästan allt gått under detta cykelledprojekt, så är det någon annans fel.”
När du klickar på en text blir den kanske först inte fullstor. Stäng den då och klicka på den igen. Den visar sig då i fullstort format. Det är inte jag som hittat på denna dumhet, det har WordPress gjort.
Först ut att besvara kulturorganets tolv frågor om cykelledsfiaskot Fyr till Grönhögen blir Hans Sabelström (C). Det publiceras under måndagen 7 december.
Kommundirektör Ann Willsund ska ta timeout resten av december och hela januari. Det är kontentan i ett förslag som de politiska partierna i Mörbylånga nu ska ta ställning till.
Kommundirektör Ann Willsund.
Den interna utredningen om arbetsförhållandena i kommunhuset ska göras av Företagshälsovården. Vilket företag som genomför den nämns inte i den braskande rapporten från kulturorganets säkra källa.
I en kommentar i den indiska tidningen Shimla News skriver vår chefredaktör Sune Flisa:
Utvecklingen följer ett typiskt svenskt mönster. Först håller man käft om eländena i några år med knuten näve i byxfickan. Sen förklarar man krig genom att föra in utomstående hjälptrupper. Resultatet blir en ohämmad slakt där alla slåss mot alla.
Mina fälttåg har jag alltid genomfört själv, utan utifrånhjälp, med blicken fäst mot målet och med aldrig sviktande mod. Dessa strider har därför blivit korta, med små blodförluster men alltid med stora vinster vad gäller ära, kapital och högaktning.
Som vi tidigare berättat betraktar kulturorganet valet av knähund till kommundirektör Ann Willsund som ”redan avgjort”. Detta sedan en aspirant formulerat ett ”vinnande beundrarmejl och i det fått med sig samtliga devota förvaltningschefers namnunderskrifter”. Mejlet sitter nu i guldram på väggen i kommundirektörens arbetsrum. Bredvid mejlet hänger tom guldram. Enligt säkra källor ska den snart omfamna ett vackert idolporträtt av ”Mejlaren”. Porträttet lär vara målat i hast av någon på den politiska elefantkyrkogården. Vi återkommer med namn när vi fått våra hemska misstankar bekräftade.
Valet av ”Lill-Ann” får nu inte bara mänskliga förnedringskonsekvenser utan också tekniska. Den digitala skärm som monterats i kommunhuset för att visa oddsen på de sökande till posten ”Lill-Ann” tog i går vid 23:30-tiden eld och brann upp inför ögonen på ett 80-tal skärrade svartspelare. Det berättar hostande en av kommunhusets fem vicekommunikatörer.
Skärmen undersöks nu av Statens Haverikommission. I ett första uttalande säger förste vicereservinspektionsinspektör Sören Flodin-Mandarin att ”de elektroniska komponenterna har utsatts för alltför stor påfrestning när spel på andra än den så kallade `Mejlaren´ raderades på grund av virtuell inaktivitet.”
Ny skärm är beställd och installerad för skattebetalarnas slantar.
– Spelet på de tre aspiranterna har ökat enormt i omfattning sen ”Mejlaren” mejlade, berättar anonym vicekommunvaktmästare. Insatserna växer för varje timme och det verkar som om spelfebern har gett dom anställda arbetsglädjen tillbaka. Dock ger spel på ”Mejlaren” inte ens ett öre tillbaka på en hundring. Killen blir ”Lill-Ann”! Lita på mej! Dom andra bör kasta in handduken.
– Själv vann jag 700 000 på en högoddsare i går, precis innan skärmen brann upp och allt spel avstannade. Men det är ett lömskt spel. Några av de politiska topparna har helt spelat bort sej och fått gå från herrgård och Porsche. Det är förfärligt hur okunskap leder människor i fördärvet, säger den anonyme vicekommunvaktmästaren/vicecroupieren och placerar en halvmeterhög trave marker på det digitala spelbordet under skärmen…
