Rubriken i dagens Barometern lyder: Minskad smitta i äldreomsorgen
I brödtexten får vi veta att ”sex personer smittats med covid-19 i hemtjänsten och en person på ett av kommunens äldreboenden. Av dem har fem personer avlidit i sjukdomen_ _ _.”
All denna tragik har utspelats i Mörbylånga kommun.
I midsommarveckan når grönhögenboende Claes Elinders bok Rädda Sydöland! alla boende på södra Öland samt myndigheter och politiker. De får den gratis. Boken är en klarögd och satirisk skildring av en avfolkningsbygd, styrd utan visioner och mod.
En presskonferens i Medborgarhuset i Grönhögen är planerad inför bokens publicering.
Kulturorganet planerar att i flera filmer låta Claes Elinder berätta om ett par av de idéer och förbättringar han anser nödvändiga för södra Ölands eventuella framtid. Dessa filmer görs – om möjligt – på de platser som figurerar i boken.
Boken ska senare också gå att läsa som gratis pdf-fil, beställd hos författaren…
Marianne Hedelin är en av många som saknat Mörbylånga kommuns stöd för att utveckla södra Öland, speciellt Grönhögen. Du ser filmen om henne ovan.
Redan i oktober förra året berättade kulturorganet genom hamnvärden Peter Hansson att kommunen nu vill bättra sig och börja investera i hamnen.
Och kommunen håller det man lovat. Nu har inte mindre än tre sittmöbler placerats i hamnen. En ny ljus era för hela södra Öland är inledd!
En av de tre exklusiva sittgrupperna i Grönhögens hamn, betalad av kommunen, läs skattebetalarna. I bakgrunden husbilar på den nya ställplatsen, förverkligad av privata krafter efter flera år av ”byråkratisk MMA”.På grund av coronaeländet vägrar allt flera kommuner att ge hemtjänst åt sommarboende. Kommunerna bryter då mot svensk lag.
Denna kriminella handling stöds helhjärtat av kulturorganet som länge stridit för att sommarboende ska betala delar av sin kommunalskatt i sin sommarkommun.
Det är orimligt att en danderydsbo inte ska betala en krona till Mörbylånga kommun fastän hen bor på Öland stora delar av året, kanske största delen av året – eller hela året om.
Eller som min farfar Ingbert så klokt uttryckte saken: Ingen skål – ingen sup. Ingen skatt – ingen hemtjänst!
Läs här min ledare i ämnet från 2012
Ledare av betydligt tamare skribent läser du här
Den av många efterlängtade invigningen av den i döden ingådda camouflagetättingen som var planerad att hållas utanför kommunhuset i dag klockan 12:15 är inställd.
Orsaken är lika enkel som tragisk: camouflagetättingen stals under transporten från uppstoppningen i Uppsala till den förväntansfulla mottagningskommittén i Kalmar.
– Vi är alla förtvivlade, säger Fred Stenberg, ordförande i Ölands Fågelvänners Förening. Ett alternativ för att rädda invigningen skulle kunna vara att köpa en kyckling hos Guldfågeln, men vi skulle inte under några omständigheter hinna stoppa upp den på bara några timmar.
– Det tänkta fundamentet till monumentet – den drygt två meter resliga högstubben av alm – får alltså pryda kommunhuset i Mörbylånga utan camouflagetätting, berättar en källa på kommunen (som vill vara anonym) för kulturorganets utsända Lina ”Luggo” Casparin.
Kulturorganet har utan framgång sökt kommunalråden Matilda Wärenfalk och Anna-Kajsa Arnesson för en kommentar.
I dag fälldes den kärnfriska alm som ska bära upp minnesmonumentet över den nu döda camouflagetättingen som kulturorganet tidigare berättat om. Stammen som ska resas utanför kommunhuset i Mörbylånga blir 2,65 meter hög, berättar skogshuggare Nils Dodén-Andersson. Invigningsceremonin är planerad till fredag klockan 12:15. Även ickefågelskådare är varmt välkomna.Att Mörbylånga kommun är en välkänd fågellokal tar sig nu nya uttryck. Den camouflagetätting som i söndags filmades i Grönhögen och i måndags hittades död i Näsby ska nu bli kommunalt minnesmonument!
– Fågeln är på uppstoppning i Uppsala och på fredag ska vi sätta upp den på en 2,5 meter hög almstam utanför kommunkontoret i Mörbylånga, säger Fred Stenberg, ordförande i Ölands Fågelvänners Förening, ÖFF.
Fred Stenberg söker nu en intresserad, engagerad och populär talare till fredagens invigning.
– Det bör naturligtvis vara nån med lite pippi, säger Fred med ett snett leende. Kanske kan nåt av kommunalråden hoppa in. Dom har ju ändå så lite att göra.
Kulturorganet har under förmiddagen fångat några röster i Mörbylånga och alla är positiva till det nya minnnesmonumentet.
– Äntligen kommer Mörbylånga kommun att synas på kartan. Det här blir nåt att vara stolt över, säger Lillemor Dacke på promenad i vårsolen med sonen Ludvig.
– Det låter som det bästa som hänt i kommunen på många år, menar Holger Säll, pensionerad skutskeppare från Degerhamn, nu på inköpstur till apoteket.
– Tänk så fint! utbrister Ulla Andersson, gynekolog. Bäst vore om man kunde ljudsätta den också. Den har ju sånt fantastiskt läte – som en nötknäppare! Men det har kanske inte kommunen råd med… Men kanske kan Kraftsamling Sydöland bidra med ett handtag. Vem vet?
Kulturorganet återkommer givetvis med reportage från fredagens uppsättning och invigning av monumentet.
Om du cyklar söderut från Kastlösa ned till Ottenby och upp östra sidan till Alby inser du snabbt att södra ön inte mer än marginellt kan vända av- eller utvecklingen av södra Öland. Vi bor i nästan öde land!
Frågor: Ska man försöka vända trenden? Om ja, varför?
De allt färre åretruntboende blir också allt äldre. Om ingenting händer blir hela södra Öland inom kort ett enda stort ålderdomshem. Och mycket lite kommer att hända. Orsaken är enkel: Det finns inga arbeten som lockar ungdomen. Därför finns ingen ungdom och därför finns ingen ”acceleration”. Och det finns inte pengar till att göra något omvälvande.
Mörbylånga kommun är fattig och Kraftsamling Sydöland tillsammans med mindre pekuniära stöd ger inte möjligheter till annat än ”kosmetiska förbättringar”. Det kan bli en busskur där, ett utegym där, ytterligare en busstur i veckan, nån liten förbättring i periferin som inte spelar någon som helst roll i en eventuell omvälvande utveckling till det bättre – eller ska jag säga ”till nåt annat”? För vad betyder egentligen ”till det bättre”?
Tanken på en omvälvande utveckling av södra Öland är sannolikt otidsenlig, omöjlig, bortkastad och rent av fånig? När jag läser Mörbylånga kommuns Strategi för utveckling av södra Öland blir jag kallsvettig. Så många intetsägande vackra ord staplade på varandra på 21 A 4-sidor. Skriften är från 2016 och jag ska inte trötta dig med citat eller klipp, bara exponera en enda uppgift: Mellan 1980 och 2015 minskade Sydölands befolkning från drygt 1 800 till färre än 1 000. Hur många vi är nu törs jag inte ens tänka på. Står sig trenden, vilket allt talar för, är vi ”bara några hundra” inom nåt decennium eller två …
Vi står inför valet att låta trenden fortsätta – eller försöka vända den. Klokast vore kanske att låta det gå som det går mot färre och äldre åretruntboende. Man kan då lägga allt krut på att försöka få turisterna att stanna lite längre med enkla, billiga insatser. Södra Öland förblir då en livskraftig bygd under sommarhalvåret och ett ide för de få kvarvarande Ölandsbjörnarna under vinterhalvåret. Och det är inget fel i det. Det är kanske till och med det mest realistiska målet.
Ska man däremot på ett omvälvande sätt försöka vända trenden måste enorma insatser till. Det första steget måste bli att locka hit ungdom. Men vad ska den arbeta med när i stort sett all industri är historia? Och den lilla som finns intresserar inte många yngre. Dessutom kommer den säkert att förr eller senare flytta norrut. Jag kan bara tänka mig att internetbaserade arbeten är möjliga, allt från kultur (medie- och musikproduktion, konst, tidnings- och bokutgivning, kläd- och möbeldesign, arkitektur, reklam, video, text) till högteknologi (vind- och solkraft, data och webb, energi och miljö, spelutveckling).
Ett steg i den riktningen vore att skapa ett centrum för södra ön där de internetbaserade möjligheterna – ett öländskt Silicon Valley i miniformat – går att utveckla. Grönhögen är nog lämpligast. Men för att bilda ett sånt centrum krävs många tiotals miljoner kronor. Det är orealistiskt att staten/Länsstyrelsen skulle se nån mening i en sån satsning. Staten och de politiska partierna har mer och mer blivit förvaltare, allt mindre nytänkare/motorer. Urbaniseringen har gått så långt att den blivit självgående.
Det troliga är väl att det lunkar på som det gör. Avfolkningen fortsätter, ännu flera jobb vandrar norrut och södra Öland blir en öde vinterbygd och en sjudande sommarbygd. Det ska vi som bor här kanske vara nöjda med och i mån av ork, tid och pengar utveckla vissa mindre möjligheter, exempelvis att:
Ja, det var min lilla fundering över södra Ölands framtid. Den är enkel. Det finns bara två alternativ: Att tugga på som i dag eller satsa skjortan. Men eftersom ingen vill betala skjortan blir bara ett kvar. Och det får kanske duga. Det är kanske till och med rent genialt?
Nyhetsmediernas uppgift är att objektivt berätta om vad som hänt. Dessvärre ser jag en oroande utveckling mot att göra saker och ting bättre, större, gulligare än de egentligen är – och att medierna blir megafoner åt makthavare.
Ett exempel från dagens nyhetsflöde är Mörbylånga kommuns beslut att öppna två medborgarkontor. SVT håller en låg och saklig profil och ger i en notis nödvändiga fakta.
Barometern väljer en helt annan väg och gör ett mindre reportage i den ”gulliga” stilen med bandklippande småbarn och maktrepresentanter som oemotsagda får häva ur sig tröttsamma floskler. En kommunikationschef får spä på ”det fantastiska” genom att två gånger få säga samma sak:
– Det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna, säger kommunens kommunikationschef Kim Ahlqvist.
_ _ _ – Ett av våra uppdrag i kommunen är att ge service, så det känns superroligt och viktigt att vi kommer närmare medborgarna.
Det räcker tydligen inte med roligt och viktigt. Det måste vara superroligt och viktigt. Och det måste sägas två gånger. Handen på hjärtat, är det verkligen superroligt att inviga ett sketet medborgarkontor?
Kommunchefen Ann Willsund får sen berätta om ”sina duktiga medarbetare” och att de två nya medborgarkontoren inte kostar ett öre tack vare en ”ny teknik” – fråga mig inte vilken. Min erfarenhet är att allt kostar.
Inte en enda fråga ställs i reportaget. Makten talar – Barometern skriver det makten säger.
Det är svårt att få fart på debatter på Öland. Få säger vad de tycker i officiella sammanhang, och säger de nåt i medierna är det under signatur. Det tar på sikt död på demokratin.
Kulturorganets urgamla krav står fast: Förbjud signaturer och alias på insändar- och debattsidor och lär människor att kritiskt analysera och intellektuellt debattera redan tidigt i skolan.
Politiken på södra Öland är heller ingen upplyftande tombolasnurra fylld av roliga, intelligenta, skarpa förslag och åsikter. Det är så mainstream att grått kan karaktäriseras som ”en färgexplosion”.
Gud ske lov finns medier… Ölandsbladets chefredaktör tycker i alla fall nånting om en politik utan debatt…
Beroende på vems lägesbeskrivning man läser får man ofta helt olika bilder av samma verklighet. För en tid sen kunde vi läsa en insändare skriven av den nya skattehöjande makteliten i Mörbylånga kommun, kommunalråden Matilda Wärenfalk (S) och Anna-Kajsa Arnesson (C). I texten fick vi kommunen beskriven som en kraftfull motor, som med det nya styret tycktes skena mot paradiset.
I dagens Barometern berättar en insändare något helt annat om den lilla kommunen på södra Öland. Enligt skribenten höjer kommunen en mängd avgifter för fattiga och sjuka kommuninvånare. Den har dessutom lyckats få upp antalet chefer till inte mindre än 60!
– Vi inför P-systemet för att få bort skrotbilarna!
Ja, så sa ledningen för Mörbylånga Bostads AB när kulturorganet attackerade det helt omänskliga och hyreshöjande parkeringssystem som infördes vid bland annat Blomstervägen i den lilla idyllen Mörbylånga.
– Vi inför detta för att bli av med skrotbilarna!
Så försvarade även politikerna i Mörbylånga det omoraliska parkeringssystemet.
I dag bevisar den så kallade verkligheten bostadsbolagets feltänk, den politiska ledningens inkompetens och systemets juridiska tandlöshet, eftersom en skrotbil går mot ettårsjubileum på platsen. Trots evig lappning står den där som en skammens skulptur, som ett järtecken, som ett bevis på kommunal problemlösning då den är som sämst. Det nya P-systemet har satt Mörbylånga kommun i landets mest publikbesökta skamvrå – den mediala. Och där får man sitta så länge ingenting görs eller sägs för att backa, be om ursäkt och/eller tänka nytt.
Det märkliga i sammanhanget är att kommunen inte lärde sig något av en annan surdeg: Eliana, fiskeskutan som låg och spärrade slipen i Grönhögens hamn under flera år och som kostade skattebetalarna nästan en halv miljon kronor. Läs här. Du kommer då till inlägg med länkar till flera inlägg om detta helt makalösa marina fiasko.
Trots de boendes och kulturorganets många protester har man i stället försvarat P-systemet in absurdum. Många hyresgäster har genom P-systemet fått 150 eller 200 kronor högre månadshyra. Hundratalet skrikiga skyltar på 27 stolpar är uppsatta. Kontrollfordon med smygfotograferande P-nissar har förstört trivseln i bostadsområdet. Men detta tycks inte bekomma politikerna eller ledningen för Mörbylånga Bostad AB det minsta – trots att avbildade skrotbil är ett levande bevis på juridisk kortslutning, logistiskt feltänk och en total kunskapsavsaknad av den mediala världens förlöjligande kraft. P-systemet är sjösatt utan kommunikation med hyresgästerna. Det är infört med diktatorisk hand – som om Mörbylånga ligger i Kina, i Nordkorea eller i Ryssland.
Effekten av systemet har blivit en förfulad miljö, vantrivsel, höjda hyror – och skrotbilar som kan stå kvar i evighet, amen! Kärran nedtill kan lappas tills den tas för en pappersbal. Den står där den står – som ett fysiskt evighetsbevis på ett monumentalt feltänk.
Denna lappade skrotbil står där den står. Bostadsbolaget kan ingenting göra. P-systemet utnämns av kulturorganet till det hittills största fiaskot i Mörbylångas tvåhundraåriga historia. Vad värre är: Parkeringssystemet var tänkt att även införas i ett halvdussin andra orter där bostadsbolaget har lägenheter. Dessa planer skrotades dock i sista stund – sannolikt på grund av spirande protester. Foto taget 20 februari.Kulturorganet har flera gånger skrivit om detta groteska P-system. Här är en artikel. Nedtill kan du se den 18 minuter långa filmen om P-systemet.
Filmen kan betraktas som en varnagel för andra kommuner att följa efter. Tänk först och kommunicera med era hyresgäster! är självklara råd som i Mörbylånga inte faller i god jord. I Mörbylånga vet man bäst. Där lyssnar man inte. Där gör man som man vill – som i en diktatur. Vad hyresgästerna tycker är ointressant. Må Hyresgästföreningen blir starkare och starkare!
Kulturorganet vill i sammanhanget varna för de politiker – framför allt inom MODERATERNA i Mörbylånga – vars företrädare varit tongivande i försvaret av detta inhumana och tandlösa parkeringssystem. Glöm inte det vid nästa kommunalval. Rösta på vilka partier som helst UTOM Moderaterna!
– Vi inför parkeringssystemet för att komma tillrätta med skrotbilarna på området! sa ansvariga. Påståendet var en simpel råbluff. Man gjorde det av helt andra – hittills okända – skäl. Den här bilen kan lappas hur många gånger som helst, den står där den står. Fiaskot Eliana till sjöss, denna skrotbil på torra land.
Foto 28 februari. Kulturorganet ämnar fotografera denna skrotbil år ut och år in… Minns orsaken till införandet av det surrealistiska P-systemet: Att få bort skrotbilarna! Grattis till det största dunderfiaskot i byns 200-åriga historia.
Alla gränser för omänskligt agerande är passerade. Den som försvarar beslutet att chockhöja hyran med 29 procent på ett äldreboende utan att informera den drabbade bör tänka över sitt handlande. Är hen offentlig bör hen också avgå.
Den kommunala skattehöjningen, smyghyreshöjningen genom parkeringssystemeländet i Mörbylånga och så detta. Nu söker jag mig aktivt bort från Mörbylånga kommun.
Nu jävlar blir jag förbannad! Det är inte ofta jag blir det men nu stinker jag krut och dynamit. Är det sant som Ölandsbladet skriver måste politiskt ansvariga ställas till svars. Vad tusan menas! Har all skam lämnat huvudet hos vissa?
Jag kan tyvärr bara läsa ingressen. Men den räcker.
Läs och bli förbannad du också!
Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…
Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.
Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
Ulla Herlitz i sin solodans ”Det magiska äpplet”. Skådeplats: Folkets hus i Södra Möckleby.
I dag finns en enda livsmedelsbutik på södra Öland, ICA i Grönhögen. Låt oss trygga den genom att handla där och säga nej till ny butik i Södra Möckleby.
Jag har talat med många människor i både Södra Möckleby och andra orter och inte en enda(!) tror på en ny i Södra Möckleby. Många vittnar i stället om egen och andras köpotrohet, andra säger att de kommer att fortsätta handla i Grönhögen – eller där de handlar i dag, alltså ”norrut”.
Att dra igång en affär är naturligtvis möjligt. Men att få den att gå med svarta siffror är en helt annan femma. Vem som helst kan starta vilket slags företag som helst, men få kan få dem lönsamma. Sen kan man önska sig blå. Man kan önska sig träffpunkt för sociala kontakter. Man kan önska sig liv och rörelse. Men det hjälps inte. Handlar inte i stort sett alla där blir det ny konkurs. Och då är Södra Möckleby stämplat för lång tid framöver. Ingen kommer att vilja satsa ett vitten där – på nånting.
Kulturorganet rekommenderar alltså att jobba med huvudet, inte med hjärtat.
Efter folkstorm mot alltför nitiskt parkeringsvaktbolag har Hultsfreds kommun tänkt till och ändrat parkeringsreglerna. Det skriver Barometern och ger flera iögonenfallande exempel på lapptyranni. Bilister har lappats på ödetomter, i skogen, när däck stått på kantstenen, vid fem minuters parkering för att bära in varor och så vidare…
– Möjligheten att ge parkeringsböter kom till för att lösa trafikproblem, inte för att reta upp kommuninvånarna i onödan, säger kommunalrådet Lars Rosander (C).
Både kommunalrådet Lars Rosander och oppositionsrådet Tomas Söreling (S) anser att jakten på felparkerare har passerat förnuftets gräns, vilket för tankarna till Mörbylånga kommun.
Men Mörbylånga kommun har tyvärr inga kommunalråd med lika gott förnuft och visad handlingskraft.
Kulturorganet kan nu avslöja att polisen underkänner de parkeringsvakter som i maj förra året lappade en bil i Mörbylånga.
Polisen skriver 2020-01-17:
Under Polismyndighetens utredning framkommer det att utfärdande parkeringsvakter har saknat korrekt förordnande från kommunen som ger rätt att utfärda parkeringsanmärkning. Anmärkningen har inte utfärdats enligt de krav som ställts i lagstiftningen och betalningsansvaret undanröjs därmed. Inbetald avgift kommer inom kort att återbetalas från Transportstyrelsen.
Kulturorganet forskar vidare. Vilka i lilla Mörbylånga kommun kan tänkas ha rätt att lappa bilar – förutom polisen? Den som lever får se…
* * *
Förklaringen är enligt Per Gustafsson, gatu o servicechef på Mörbylånga kommun, att polisen godkände kommunens vakter, medan Sveriges kommuner och landsting, SKL, inte gjorde det. Nu är dock saken historia. Ölands Bevakningstjänsts fyra fem vakter kan nu lappa med lagen i ryggen.
– Men juridik är svårt, tillägger Per Gustafsson. Jag ska ta ett snack med vår kommunjurist och återkomma till dej!
På måndag inleds nionde arbetsveckan för ”bonusvarvet i Albrunna”, en sträcka på 80 meter i det cirka 300 000 meter långa cykelledsprojektet Fyr till fyr. Med mina dåliga mattekunskaper får jag det till knappt 0,03 procent av totalsträckan. Rätta mig gärna.
Känslan för proportioner mellan vettiga satsningar och sanslöst slöseri har nu helt brustit. Hur kan två kommunledningar sitta tysta och titta på den flammande sedelbrasan utan att lyfta ett finger!?
Ännu värre: Hur kan gammelmedierna låta bli att spegla Ölands just nu sannolikt största kapitalförstöringsprocess?!
Som gammal journalist skäms jag.
Mitt senaste inlägg i frågan kan du läsa här.
Fram till nyår hålls kulturorganets publiceringstakt betydligt lägre än normalt. Orsaken är att arbetet med filmen om det ökända parkeringssystemet som införts i den lilla glesbygdsbyn Mörbylånga kräver all tid och kraft.
– Alla inblandade måste då och då få psykiatriskt stöd och chans till fullständig återhämtning. Denna filmiska resa i vansinnighetens gränsland har tärt hårt på de medverkandes tro på mänsklighetens framtid, säger producenten Philippe Van Der Kwast i ett pressmeddelande till europeiska medier.
Kostnaderna för uppvärmning, el, vatten och sophantering i Mörbylånga kommun är högst i länet. Det visar den årliga Nils Holgerssonrapporten. Lägsta kostnaderna hittar vi i Kalmar.
Det är lätt att förstå att det inte är lätt att locka folk att flytta till Mörbylånga. Höjd skatt, ett DDR-inspirerat P-system och nu länets högsta att-leva-taxor…
Får dessutom Hussam Salman tingsrättens välsignelse när han nu stämmer kommunen på dubbelt så mycket som tidigare, 300 miljoner, för avtalsbrott om byggen i hamnen är det väl bara att ta sin Mats ur skolan och kolla in nya jaktmarker…
Uppgifterna finns i dagens Barometern.
För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.
Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”. Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!
Man skäms.
Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?
Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!
Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!
Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.
Betongstöd i olika modeller.
Dessa L ska skilja tomter från cykelled.
Vy åt söder.
Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.
Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.
Nära tomtgräns I.
Nära tomtgräns II.
Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!
Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…
Skopor, skopor, skopor.
Mindre grävare.
Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.
Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.
Vägen mot havet är nu oframkomlig.Mörbylånga kommun ska vid nyår brassa av ett tio minuter långt fyrverkeri, skriver Barometern. Det rimmar illa med kommunens påstådda miljömedvetenhet. Fyrverkeripjäser innehåller som bekant en hel del kemi, exempelvis tungmetaller.
Framsynta kommuner har lagt de pyrotekniska barnsligheterna på hyllan för att kanske minimera antal händer och ögon som varje år går upp i rök.
Och vad kostar det pyrotekniska kalaset? Kulturorganet återkommer med svaret…
Enligt Barometern ska Mörbylånga kommun nu punga ut med 150 000 kronor i böter för att utan bygglov ha anlagt tre vattenfördämningar i Tveta år 2016.
Lätt fixat! Det är bara att höja skatten!
Mörbylånga kommun ger ut en egen julkalender. 24 luckor på kommunens hemsida väntar på nyfikna öppnare.
I Barometern berättar Linn Bergsten Ahrens, hållbarhetsstrateg på kommunen, att man i en lucka visar hur man i Mörbylånga kommun arbetar för att utrota fattigdom.
Det framgår dock inte hur.
Kulturorganets tips: Genom skattehöjningar.
Uppmärksamma läsare har sannolikt noterat att Sveriges Radio har tagit häng av kulturorganets långa kamp mot vedervärdiga parkeringssystem…
Det omänskliga parkeringssystem som Mörbylånga Bostads AB i samarbete med Q-Park har infört i den lilla byidyllen Mörbylånga gör invånarna bedrövade. Några vill flytta – om de orkade och kunde. Vissa har fått sitt sociala liv förstört. Barn och vänner vågar inte besöka dem; risken för saftiga p-böter avskräcker.
Vad hyresgästerna tycker spelar ingen roll. Bostadsbolaget och politikerna står vid förfrågan fast vid vansinnet, försvarar det in i minsta molekyl. Utan frågor råder tystnaden – som i Nordkorea, Kina, Kuba. Dessbättre kraschar det glastunna argument som beställarna framförde som det viktigaste för P-pestens införande: Att bli av med skrotbilarna!
Men vad står nu i den tidigare idyllen om inte en liten fin skrotbil? Eller vad kallar vd och styrelseordförande ovanstående lilla charmiga plåthög som stått där ”i månader”?
* * *
Bäst vore om politikerna och bostadsbolaget gjorde gemensam sak och på japanskt manér bjöd in alla hyresgäster till kollektiv och offentlig förlåt-oss-ceremoni där man bugande och nigande bad alla sina lönebetalare – läs hyresgäster – om ursäkt, gång på gång under minst en timmes tid.
Kulturorganet har en längre tid haft det sjuka P-systemet under lupp och snart visas en otäck skräckfilm som kommer att få många i publiken att få en ny syn på Mörbylånga kommun i allmänhet och dess bostadsbolag i synnerhet.
Inför filminspelningen frågade vi experter om vad de tycker om den struktur som får folk att vilja fly. De flesta menar att systemet sannolikt har plockat beståndsdelar från flera av världens värsta diktaturer.
– Skogarna med varnande skyltar på stolpar – som får förstagångsbesökaren att tro att hen har kört in på gården till en sluten anstalt – har troligen skapats av influenser från Nordkorera eller gamla DDR. Men övervakningssystemet med smygande bilburna vakter som fotograferar däckpositioner samt bötfäller personliga assistenters bilar har sannolikt anammats från Kina eller möjligen Jemen, säger parkeringsanalytiker Pelle Park vid Svenska Parkeringsinstitutet, en av de många experter kulturorganet har anlitat inför filminspelningen.
– Kravet att hyresgäst ska ringa in besökares bilnummer för att undgå piska och avrättning är däremot en tidstypisk idé från tidig sovjetepok, säger Plim Plogberg, omvärldsanalytiker och fritidsparkerare.
Nedan kan du se några sekunders smakprov ur filmen.
Det var en gång en kommun. Den låg långt bort från ära och redlighet. Få människor ville bo där. Därför bodde få människor där. Det var så på den tiden att där inte många ville bo så bodde heller inte så många. Den så kallade samhällsservicen var dålig, och ytterst få människor ville flytta till en kommun för att få sämre samhällsservice. Så var det på den tiden för länge sen.
Kommunikationer fanns nästan inte alls. Skulle man resa till närmaste stad måste man tälta eller övernatta på hotell innan man kunde fara hem igen. Där fanns nästan inga affärer. Många fick bila, gå, krypa eller cykla många mil för att inhandla en korvbit och en pilsner till middan. Det var många mil till läkare och ringde man dit svarade någon att inga tider fanns den närmaste månaden. Bäst var att hålla sig frisk. Bäst var att sluta äta. Bäst var att inte besöka sin gamla mor i staden. Bäst var att ligga lågt och spara på kraft och kalorier.
Ja, det var egentligen ännu värre än så, mina barn. Men som sagoberättare kan jag inte gå in på de allra värsta detaljerna. Jag måste tänka på läsarna, de sagoälskande småbarnen med sina tindrande ögon, stora som pizzor och de andra stackars läsarna som dygnet runt översköljs med vardagselände och pessimism på skärm, i tv och i tidning. Låt mig därför nöja mig med att säga att folk hade det mycket svårt och att det inte fanns mycket att hoppas på.
Eller fanns det det? Det hade ju nyss varit val och nu satt det nya krafter i kommunens tempel. Ja, nu satt nya krafter i kommunens tempel! Nya! Ja, nu ser vi genast en ljusare framtid, sa alla kommuninvånare och kände sig tio år yngre. Några kände sig tjugo år yngre, och många kände sig mycket vackrare och nästan alla kände sig stärkta i sin tro på den så kallade framtiden och kraften i templet. Man dansade och sjöng och var lycklig. Vissa drack sig till och med fulla och dansade nakna på de gropiga och smala gatorna. Hela kommunen såg livet i ljusare färger. Nytt folk i templet! De gamla gudarna hade fått kicken. Nu väntar vi på underverken. Underverk, visa er! Man sjöng i kyrkorna, spelade på orglarna så de tog eld, präster och biskopar kastade av sig sina hästtäcken, mitror och kräklor och hela kommunen blev en enda stor församlingsfamilj med framtidens löften som gud. Nya gudar! Nya gudar! Nya underverk!
Underverk, visa er!
Och underverken visade sig verkligen.
Templets nya krafter slog sig ihop med kommunens bostadsbolag och tänkte till. Vad göra? Hur göra livet bättre för att de människor vi bestämmer över och likt flöjtspelande råttfångare snärjer i våra klibbiga nät inför de så kallade valen? Man la pannorna i djupa veck…
Jo, vi höjer skatten! Bravo! skrek alla till varandra. Jättebravo! skrek alla till varandra. Höj ordentligt! Höj med råge! Bravo! Bravobravo! Jättebravobravo! Vad kan vi göra mera?
Jo, vi inför världens vidrigaste parkeringssystem i alla byar där bostadsbolaget har kåkar! Vi måste se och lära av Nordkorea! Eller DDR, sa någon. Vi är nya Nordkorea! skrek någon. Bravo, bravo, bravo, jättebravo skrek alla till varandra och var lyckliga, jag många var så lyckliga att de drack sig fulla och dansade nakna på kostigar och i nymålade parkeringsrutor garnerade med stolpar med så många P-skyltar att ingen i templet ens kunde räkna dem (de flesta kunde bara räkna till noll). Vad kan vi göra mera?
Jo, vi kan släcka ned lysena i så många byar som möjligt! Vi kan äntligen släppa fram mörkrets krafter efter våra företrädares hemska hundraåriga trams med att sätta upp stolpar med lampor för att lysa upp. Ja, så dumt! skrek alla i falsett. Så jättedumt! För att lysa upp! Man kan bli tokig för mindre! Bravo skrek alla till varandra. Hur bra är vi egentligen! Hur kan vi bara vara så här bra? Det är inte klokt vilka geniala beslut vi fattar. Bravo. Jättebravo. Åh, så bra vi är. Åh, så bra vi bestämmer! Men vad kan vi göra mera? Man tänkte länge…
Jo, vi kan se till att cykelledens fullbordan drar ut maximalt på tiden. Vi försöker på intet sätt hjälpa till med den! Bravo skrek alla till varandra. Jättebra idé att sätta alla tänkbara pinnar i cykelledhjulen. Vi låtsas inte om att den finns ens, den förbannande leden som aldrig blir färdig i vår kommun. Ja, död åt den förbannade leden! Bravo. Fan, så bra. Så bautasupersuperbra. Oj, så bra vi är! Men vad kan vi göra mera?
Tja, sa alla med en mun och tittade belåtet på varandra. Nu kan vi nog inte göra mera. Nu har vi gjort allt vi kan. Vi har varit duktiga. Vi har jobbat stenhårt och äntligen kommit dit vi ville.
– Allt är möjligt! sa någon.
Alla andra nickade instämmande.
Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.
Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.
Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.
När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…
Vad ska boende på södra Öland egentligen tro om fortsättningen för cykelledprojektet Fyr till fyr? Inte en enda meter cykelled har anlagts på södra ön på flera år.
Ulf Kyrling är projektledare för ett annat projekt, Kraftsamling Sydöland. Han menar att samarbetet mellan dessa två projekt är gott, och att det inte är projektledningens fel att cykelprojektet har gått i stå på södra Öland.
I nästa intervju ser du Ann Willsund, kommundirektör i Mörbylånga och biträdande förbundschef i Ölands Kommunalförbund. Ännu lite senare ser du Henrik Yngvesson, oppositionsråd i Mörbylånga kommun och ledamot i Ölands Kommunalförbund.
Kommunalrådet i Mörbylånga Matilda Wärenfalk (S) säger i Ölandsbladet att kommunstyrelsens möten ska öppnas för allmänheten från och med årsskiftet.
Sunt, Matilda!
