”Mörbylånga kommun ligger i botten av Svenskt Näringslivs rankning av Sveriges kommuners företagsklimat. En anledning till det dåliga näringslivsklimatet är att beslutade åtgärder inte genomförs.”
Det skriver moderaterna i Mörbylånga i en debattartikel i dagens Barometern.
”_ _ _ beslutade åtgärder inte genomförs.”
Ursäkta en yngling, läser jag rätt? Finns risken att Mörbylånga kommun fungerar så inom flera områden: beslut genomförs inte. Vi klubbar detta men skiter i att göra det!
Äntligen förstår jag! Denna inställning har varit motorn bakom det havererade cykelledsprojektet ”Fyr till Grönhögen”.
Nu har fullmäktige beslutat att överlämna ditt medborgarförslag till kultur- och tillväxtnämnden för beredning. Inom sex månader kommer ärendet till fullmäktige igen för beslut och du kommer då få en inbjudan att delta i överläggningen av ärendet.
Inom sex månader, alltså före jul! ska jag göra mig beredd. Varför detta hisnande tempo?
Oj, i går kom svar från Staffan Åsén, miljöchef i Mörbylånga kommun.
Han skriver:
Mitt tredje svar till dig om kostnader dvs. att dessa inte hamnar på Mbla kn, låg tyvärr kvar i min Outbox och blev därför inte skickat till dig. _ _ _ I går fick jag besked om att Naturvårdsverket inte Kammarkollegiet tar kostnaden. Slutsumman har jag inga exakta uppgifter om eftersom sammanställning pågår. _ _ _ Kommunen debiterar Polismyndigheten för kostnader som gäller bärgning och lastning.
Mejlet innehåller även information om varför nedbrytningen av valen skulle gå snabbare i Västerhavet än i Östersjön. Den kan säkert vara korrekt men kräver efterforskning.
På fråga om vilket företag som bränner valen i vilken stad får jag mejladress till en dansk polis.
Kulturorganet fick alltså rätt igen – tyvärr. Mörbylånga kommuns attityd mot medier liknar allt mer den i Ryssland. Man väljer ut vilka medier man informerar – och håller andra utanför. Man servar de lydiga, de som stryker medhårs och skriver snällt och tillrättalagt; det makten vill få ut till medborgarna. De ifrågasättande medierna får inga svar. De tjänstemän som vägrar lämna ut information om viktiga kommunala frågor försvaras till och med av den högsta politiska ledningen.
Mörbylångas politiker är pinsamt ”duktiga” på att måla upp förskönande bilder av sig själva och kommunen, men de ser inte farorna med sitt beteende. Man pratar gärna om demokratiska rättigheter men i praktiken agerar man diktatoriskt. Läget är oroväckande. Vi går mot en rysk modell av den öländska journalistiken.
I förra blogginlägget ser du vårt mejl till miljöchefen Staffan Åsén, avsänt 6 maj. Det innehåller några busenkla frågor om årets största händelse i kommunen – den i Mellby strandade knölvalen. Vi har inte fått annat svar än att han ska höra av sig så snart han kan. Nu har det gått två veckor.
I förrgår mejlade vi kommunalråden Matilda Wärenfalk (S) och Anna-Kajsa Arnesson (C) samt oppositionsrådet Henrik Yngvesson (M) i ämnet.
Endast Matilda Wärenfalk tyckte det var lönt att svara, se nedan:
Det Matilda Wärenfalk skriver visar att hon inte förstår allvaret. Hon försvarar sin utarbetade tjänstemans slöa beteende mot en intresserad mörbylångabo, samtidigt som hon hyllar och högaktar de demokratiska principerna. En hopplös ekvation, Matilda.
Kulturorganet har inte fått svar på 14 dagar, men I dag uttalar sig miljöchefen Staffan Åsén i gammelmediet Barometern. I den tidningen uttalar sig gärna kommunen, eftersom den blaskan alltid skriver snällt och tillrättalagt, som makten vill:
Det har aldrig varit aktuellt att Mörbylånga kommun skulle stå för notan. Kommunen fick i ansvar att hitta företag som kunde få upp valen och lasta den, berättar miljöchef Staffan Åsén. _ _ _ Kustbevakningen, som först blev kontaktade för att undersöka om det gick att bogsera ut valen och sänka den till havs, kom fram till att Östersjöns ekosystem inte är anpassat för att ”bryta ner ett kadaver av den här storleken.
– Enligt valexperter tar det längre tid att bryta ner en valkropp i Östersjön än i Västerhavet. Det fanns risk att delar skulle flyta upp igen, säger miljöchefen.
*****
Eftersom kulturorganet – av pur nyfikenhet – även har frågat miljöchefen varifrån han fått teorin om att valkroppen skulle ta längre tid att bryta ned i Östersjön än i Västerhavet, blir vi nu förvånade då han tiger mot oss men i andra medier berättar att dessa fakta kommer från ”valexperter och Kustbevakningen”. Vi kände faktiskt inte till att Kustbevakningen är specialister på just ”biologisk nedbrytning i havsmiljö”.
Då jag som akvarist har noterat att döda djur snabbare bryts ned i söt- än i saltvatten (en kul aspekt är exempelvis att vi lägger in sill för att den ska hålla sig – i salt!) vill jag gärna få kontakt med de experter som påstår motsatsen. Icke heller på den frågan svarar miljöchefen Staffan Åsén. Och givetvis ifrågasätts den inte i Barometern. Man skriver det makten säger – som i Ryssland.
Kulturorganet har nu begärt ut kommunens e-postloggar för april och maj för att om möjligt hitta de svar kommunen förvägrar oss.
Som vi tidigare berättat kan det vara svårt att få svar från vissa på Mörbylånga kommun. Från dess miljöchef, Staffan Åsén till exempel.
Nedanstående frågor ställde vi 6 maj. Vi har ännu inte fått svar. Det ska bli ytterst intressant att se om andra medier har fått svar på liknande frågor, Barometern och Ölandsbladet till exempel.
”Det är viktigt ur demokratisynpunkt att medborgare får snabb återkoppling från kommunen. Det är vår målsättning, från såväl förtroendevalda som från förvaltningen, att vi ska svara på e-post så snart det är möjligt.”
Vi kan alltså konstatera att vackra ord inte betyder någonting. Inte ett smack. Man skriver en e-postpolicy. Man marknadsför den på kommunens hemsida. Men den består bara av tomma ord – som så mycket annat här i vär´la.
Kronprinsessparet har varit på digitalt besök i Mörbylånga kommun. Och Barometern skriver förstås det kommunalrådet Matilda Wärenfalk och kommunchefen Ann Willsund säger att den ska skriva: Positivt! Medhårs! Utan några kritiska frågor!
Kommundirektör Ann Willsund berättar glatt att man pratade om det nya vattenverket i Mörbylånga som Kronprinsessan Victoria var med och invigde för snart två år sedan.
Den kungliga glansen falnar. Inte ens Svinto hjälper numera det rojalistiska pinsamma spektaklet i symbios med devota gammalmedier! Vi gratulerar Barran till ytterligare ett journalistiskt bottennapp.
Hotet är ännu inte avvärjt. Salman Investments krav på denna nätta summa kvarstår. Kalmar tingsrätt säger nämligen nej till Mörbylånga kommuns yrkande att målet mot Salman ska läggas ned. Det skriver Barran i dag.
Salman Investments stämde kommunen 2019 för avtalsbrott, gällande framtida fastighetsbyggen i Mörbylånga hamn.
Torskar kommunen stiger kanske kommunalskatten som en raket mot nya djärva mål…
Snart följer vi bland annat upp spektaklet kring knölvalen i Mellby – i Shimla News även kallat slakten av södra Ölands största publikdragare. Vi har ställt relevanta frågor till miljöchefen i Mörbylånga kommun. Dessvärre har han ännu inte svarat, trots kommunens detaljerade och vackert formulerade e-postpolicy, läsbar på kommunens hemsida.
I ett mejl frågar vi naturligtvis om kostnader för kommunen, förlåt skattebetalarna, destinationsort för valkalven och mottagarfirma i Danmark, transportkostnader och mycket mer. Mejlet är inte besvarat.
Arbetet med filmen om valbärgningen kommer att ta lite tid på grund av polisens mystiska agerande mot vår utsände reporter. Man var exempelvis ovillig att på plats uppge insatsstyrkans överdrivna storlek, vilket lägger ett löjets skimmer över hela det mediokra gammelmedieskådespelet, där aktörerna uppträdde som gravallvarliga militärer inför en avgörande vapeninsats mot den från havet anfallande ryssen.. Ska vi ta till Tjocka Bertha eller Patriotrobotar?
Trots att filmen är långt ifrån färdig är den redan såld på option till flertalet diktaturer. Vad vi förstår är syftet att sprida exempel på ”lokal totalitär maktberusning när den är som störst, bäst och vackrast”.
I vanlig ordning följer vi naturligtvis uppkomsten av friskt så väl som halvpissigt och helsjukt i vår lilla vrå av världen…
För helvete, tag bort valen. Den kan explodera och den drar tusen och åter tusen besökare till vår kommun! Mörbylånga kommuns största publikdragare i modern tid ligger här klar för transport till bränning i Danmark.
*****
Som våra läsare säkert märkt har kulturorganet från början varit motståndare till att dra upp knölvalen i Mellby för att bränna den – i Danmark! Vi menar att naturen ska sköta naturen. Helt naturliga händelser – exempelvis att djur dör – ska inte skötas av kommunen och myndigheter i tramsigt samarbete, skildrat av omdömeslösa gammelmedier i symbios med varandra. Nu skriver Barometern att även andra fördömer aktionen. Många är upprörda; skelettet kunde ha blivit en magnifik attraktion!
Kulturorganet menar att Mörbylånga kommun eldade upp sin största potentiella turistattraktion i modern tid, till och med överlägsen Långe Jan. Vad denna enorma ”bärgning under stor explosionsrisk” har kostat ska bli intressant att senare få veta. Antalet poliser dagen för valbärgning var så stort att man kunde misstänka ”samordnat uppdrag mot akut terrorhot”. Vår utsände intervjuade polis som på frågan ”Hur många poliser är ni här?” svarade:
– Det får du vända dej till polisens presstjänst för att få svar på.
Hemligt så det förslår när samhällets resurser plötsligt synes oändliga: Polisen, räddningstjänsten, kommunföreträdare, Länsstyrelsen slog sina krafter ihop i en skrattretande antiexplosionsinsats av sällan skådat format. Ta bort valen, för fan! Den lockar ju tusen och åter tusen besökare till vår bortglömda glesbygdskommun utan attraktioner!
Kulturorganet såg en kvarts direktsändning i SVT. Under hela denna klistersega kvart drogs valen upp på land, decimeter för decimeter. Det var slowtelevision i kubik. När så nyhetsankaret i Stockholm ville få extra sprutt i sändningen lämnade hon över till SVT:s lokala förmåga som uppfylld av stundens allvar berättade:
– Ja, senaste nytt är att valen nu är uppe på land!
*****
Vår tes ”om Mörbylånga kommun kan hitta en onödig utgift så slår man till” stämmer ofta. Dessutom försöker man underbygga tokerierna med ”insamlande av fakta för att maximalt fördyra sina insatser”. I den pinsamt amatörmässiga SVT-direktsändningen av valbärgningen sa exempelvis kommunens miljöchef Staffan Åsén (enligt mejl till kulturredaktionen) att ”De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning.”
Eftersom kulturorganet inte tror på dessa uppgifter har vi i flera mejl bett miljöchefen om namn på denna expertis. I mejl svarar nu Staffan Åsén: Jag ska söka den informationen och återkommer till dig så snart jag kan, just nu lite upptagen med många frågor i efterarbetet med detta uppdrag..
Miljöchefen vet alltså inte varifrån han har fått den iögonenfallande informationen, den som passade så fint in i ansträngningarna med att försvara en bärgning och en bränning. Vi vill bränna upp valskrället; inga andra alternativ är tänkbara!
Tolkar vi miljöchefens mejl rätt är det gigantiska uppdraget uppenbarligen långt ifrån slutfört. Nu inleder kulturorganet efterforskningarna om slutnotan. En föga djärv gissning är att den som vanligt kommer att skickas till oss skattebetalare.
Sedan gammelmedierna fått ljuga ihop sina explosionsteorier är faran plötsligt över. Här går så kallat vanligt folk bara meter från kalven utan skyddsutrustning. Kalven var bara timmar tidigare beskriven som ”explosionsrisk” i gammelmediernas följa Johnlekstuga.Precis som gammelmedier överdriver och småljuger kan man göra även med kameran. Här ser den lilla kalven kolossal ut tack vare att den är nära kameran med en person långt bakom. Hade vi ställt mannen framför valkalven skulle den se ynkligt liten ut. Allt går att fixa – med kameran och i gammelmedier.
Fasansfulla scener utspelade sig i dag i Mellby. Hela området mellan byn och stranden var avspärrat. Det vimlade av poliser i och på alla slags fordon. Och över hela konkrarongen hängde hotet om utplåning genom valexplosion. Alla bar hjälm och skyddsutrustning. Stämningen kunde jämföras med ”ryssen kommer…”
Mer än så vill vår utsände reporter Ingvar Charm-Knubbendorph ännu inte säga från sitt gömsle i den polis- och gammelmedieockuperade lilla byn på sydöstra Öland. Han utlovar dock intervju med hemlighetsfull polis…
Genom skickliga agenter har kulturorganet fått information att det på kommunens skyltar nu inte står explosionsrisk, utan olycksrisk. Vari olycksrisken består i framgår dock inte av texten. Den lilla söta valen ligger nu på land. Att denna väna varelse fått gammelmedier att varna för en farlig detonation är märkligt och tyder på att gammelmedierna borde sitta ned och tänka igenom sitt språk. Gammelmedierna har i Mellby som så ofta bjudit på en gigantisk västgötaklimax.
Film kommer. Den bör inte ses av känsliga personer.
Mellbyexplosionen var den kraftigaste i krigshistorien, sms:ar Ingvar Charm-Knubbendorph från krigsskådeplatsen. Jag såg åtminstone fyra människor försvinna bakom molnen för att aldrig mer återkomma, liksom minst tre traktorer med skitspridare, cyklar, bilar, segelbåtar, kaniner, kattor, hundar och sportfiskare. Det var en fruktansvärd upplevelse!
Vi skickade vår fantasifullaste reporter Ingvar Charm-Knubbendorph – svårt skadat MMA-vrak – till Mellby under eftermiddagen. Han hade verkligen otur. Eller hade han tur? Precis som han iklätt sig skottsäker väst, stridshjälm, knäskydd av specialstål och suspensoar av spunnen diamantfibertråd small det!
”Det var som en atombomb”, skrev Ingvar i ett sms. ”Traktorer, kreatur, segelbåtar, bilar och valspäck for tusentals meter upp i luften för att landa i Baltikum, på Gotland och i Polen. Min klocka stannade på 13:23. Minns det ögonblicket! Det var nämligen första gången en atombomb detonerade i Europa. Kameran smalt ihop i mina händer; det blir alltså inget foto, men min i hast nedkluddade teckning ger en bra bild av den fruktansvärda bombexplosionen. Over and out.”
Hur gode Ingvars vision kommer att överensstämma med den så kallade verligheten får vi se i morgon, måndag, klockan 13:23. Vi bör kanske tillägga att Ingvar innan han fick bidragsanställning på kulturorganet jobbade många decennier inom flera av gammelpressens kvarlevor. Hans devis är därefter: Skit i sanningen, prioritera antalet klick!
Allan von Kompost redaktionschef
PS. Gammelmediernas uppfattning att valen i Mellby kan explodera grundar sig sannolikt på tolkningssvårigheter. Man har sökt med ”whale explosion” på Youtube och fått se filmer där människan spränger strandade valar med dynamit. Men se det är liksom en annan femma.
Folkvandring i modern tid. De kommer i hundratal, i tusental… Nu måste lockelsen gripas av polis och eldas upp mitt framför ögonen på dem som jobbar med att utveckla Sydöland…Människor kommer i hundratal på hundratal och kommer så att göra – om valen får ligga kvar…
*****
Vilken sjukdom lider Mörbylånga kommunledning av? Nu har södra Öland fått decenniets största turistattraktion serverad på silverfat för noll kostnad. Folk kommer från hela Sverige för att titta, fota, filma. Det är lämmeltåg ned till stranden trots att det är långt. Gamla går med käpp, vissa med kryckor men ned till valen ska de om de så ska dö på kuppen.
Vad gör då Mörbylånga kommun? Jo, man fixar så dragplåstret ska bort. Polisen ska dra upp knölvalen. Sen ska den eldas upp. Så jobbar kommunen. Man eldar upp sina möjligheter mitt framför näsan på tusentals besökare och bofasta. Detta slår alla dumsnutsrekord i modern tid. Jag känner att jag snart måste flytta; det här går inte längre…
Djur har i alla tider dött i den miljö de lever. Sniglar, myror, elefanter, krokodiler, bävrar, blåvalar, knölvalar dör av olika skäl, liksom träd, buskar, blommor, bakterier. När dessa dör behöver de inte polisens hjälp för att eldas upp. Det sköter naturen på ett underfundigt och oefterhärmligt sätt.
Låt valen ligga och bli mat till trutar, fiskar och mikroliv. Sluta tramsa om explosioner. Sluta springa omkring i hjälm och spela modig. Låt polisen jobba med att fånga skurkar i stället för att släpa upp valspäck. Låt valen vara, låt naturen sköta naturen och räkna in tusen och åter tusen besökare till den kommun som ständigt biter sig själv i svansen.
Sune Flisa chefredaktör
Film om ”den öländska folkvandringen” kommer inom kort…
För att en socialchef smiter före i vaccinationskön jobbar tre utredare i 98 timmar med fallet. 98 timmar! Drygt 12 arbetsdagar! Nu ser vi fakturan. Den kunde lika gärna ha skickats till oss skattebetalare. Den är på 210 500 kronor.
Varför ska endast medier berätta om kommunens tavlor och tabbar? När och var berättar kommunen själv om sina klavertramp, fumligheter och eventuella brott? På hemsidan så full av idyll och positivt tänkande?
Och vad händer med socialchefen? Stjärna i kanten? Löneförhöjning?
Nån sanning ska vi väl ändå få för det höga pris vi betalar!?
Det var värst vad alla börjar snacka om cykelleden Fyr till Grönhögen! Efter tio års tid vaknar man upp och säger med en mun: – Men jisses. Den är ju inte färdig än! Hjälp. Grabbar och tjejer, vad fan ska vi göra?
Från himmelen svarar gud: – Det är för sent, mitt herrskap. För sent ska syndarn vakna.
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare darrar av skräck. – Nä, säg inte så. Låtom oss bedja! Vår gud, giv oss cykelleden åter!
Från himmelen svarar gud: – Ni har läst alvarsamt under alla år… Tio år! Trots det har ni inte lyft ett finger. Ni fattiga, arma syndare!
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar nu i allt som går att svara i – telefoner, gammelblaskor, webbgammelblaskor: – Nä, säg inte så. Låtom oss bedja i stället. Hur gick den där gamla dängan nu igen? Fader vår som är i himmelen, giv oss bröd och cykelled…
Senare ber man vidare i Barran – för att visa sin goda vilja, sin enorma handlingskraft, sitt gudomliga vetande: – Vi måste lobba stenhårt från alla håll, annars får vi skattebetalare i Mörbylånga stå för hela notan, varnar Henrik Yngvesson (M) i fullmäktige. Man berättar att kommunen kan torska på 20 mille, att du och jag ska pröjsa dem och ändå se glada ut för att vi ligger på plats 274 av 290 i Svenskt Näringslivs ranking av näringslivsklimatet. Med extraväxeln ilagd kan vi snart nå botten. Mot botten, gud! Är du aldrig nöjd!?
Från himmelen dundrar nu gud: – Nu ska ni inte slingra er… Det var cykelleden vi talade om. Inte sant, mina små barn?
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar med en mun: – Jo visst, du allsmäktige. Förlåt oss våra synder, ity våra själar är svaga, våra huvuden tomma. Förlåt oss?
Från himmelen svarar gud: – Njae, jag vet inte det… Låt mig tänka. Ett krav är att ni slutar påstå att endast två bitar fattas av cykelleden i söder. Hör ni det?
Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare skriker ut svaret – genom en mun: – Förlåt oss, gud. Förlåt oss våra lögner. Men vad ska vi säga till våra kommuninvånare? Vi kan inte säga att det fattas fyra sträckor: Enetri – Kungsgården, Kungsgården – fyren, Bjärby – Dalsjö, Solberga – Skärlöv. Det är ju tre mil! Då räcker inga 20 mille. Helvete, Herre! Vad ska vi göra? Ska våra stackars skattebetalare pungslås igen!?
Från himmelen svarar gud: – Så får det bli. Era synder ska betalas av de enfaldiga. Nu ska jag kontakta alvarsamt, för nån jävla ordning måste det vara i en kommun…
Så drogs molnen samman på himmelen, de blev först mörkblå sen svarta och vinden ven och det blev storm och det började regna i såna mängder att människorna inte såg handen framför ögonen och vattnet steg och steg och jorden riste och bände i sitt kretslopp och någon började bygga en ark…
Mörbylånga kommun låg på 107 plats bland landets 290 kommuner i Lärarförbundets rankinglista 2019. Bland styrkorna nämndes antalet godkända elever och lärarnas utbildningsnivå plus andelen som fullföljer gymnasiet.
2020 är resultatet inte smickrande: 177:e plats och kommunen visar negativ riktning, avståndet till botten minskar oroväckande snabbt. Andelen godkända elever och lärarnas behörighet är relativa styrkor, medan sjukfrånvaron och resurstilldelningen drar ned betyget.
En intressant fråga är om en kommun ska styras av lärare. Mörbylånga kommuns makttrojka är alla lärare eller tidigare lärare: kommunalrådet Matilda Wärenfalk, kommundirektören Ann Willsund, Interna chefen/tidigare skolchefen David Idermark.
Vi lever i en paradoxal värld. Kollar man kommunens hemsida ser vi att vi redan lever i paradiset. Allt är kuckifaffens. Verkligheten talar dock inte alltid samma språk. För några år sen flyttade Handelsbanken från Mörbylånga till snabbväxande Färjestaden. Första juli i år byter man kommun och flyttar till Borgholm.
Gammelblaskan Ölandsbladet har blivit talarstol för en avgående kommunikatör på Mörbylånga kommun. Där tillåts han kommunikatören – på nyhetsplats – att lufta sina åsikter om dumma politiker – och duktiga politiker. Kommunikatören Kim Ahlqvist får på betald arbetstid betygsätta politiker inom det kommunhus han fortfarande arbetar i – alltmedan han bygger upp padelhallar i Nybro. För dessa ges han gratis annonsutrymme på Ölandsbladets nyhetssidor.
Berömmet smetar som klibbig kola; det är ingen hejd på superlativerna. Chefredaktör Peter Boström stryker både kommundirektör Ann Willsund och kommunikatör Kim Ahlqvist medhårs i gränslös beundran. Man anar samma slags hänförelse som vi ser bland folket i Nordkorea: Åh, Kim! Vår store ledare.
”Kim Ahlqvist hade aldrig fått jobbet som kommunikationschef i Mörbylånga kommun om det inte hade varit för kommundirektör Ann Willsunds modighet. I Ahlqvist såg hon en driftig och framåt person, mycket kunnig i digital kommunikation.”
Peter Boströms dyrkan av den självuppsagde men fortfarande anställde kommunikatören tycks monumental. Han vill till och med göra Kim till mångmiljonär:
”Säg att din padel-arena har fyra banor, med ett hyrespris om 400 kronor i timmen, där snittet lågt räknat är tio uthyrda timmar per dygn. På en vecka är hyresintäkterna 112 000 kronor, på 30 dagar 480 000 kronor, på ett år 5 760 000 kronor. I 15 städer under ett år är det sammanlagt 86 400 000 kronor in i hyresintäkter.”
86 mille på ett enda år! Ja du, Boström. Inte så illa pinkat. Det innebär att Kim Ahlqvist skulle kunna köpa hela Ölandsbladet och bygga om det till padelimperium!
Peter Boström avslutar med att klassa Kim som ”listig”. I det kan vi hålla med, ity han fått chefredaktören själv att skriva en Mörbylångadrapa av sällan skådat slag. Så visst är Kim listig. Mycket listigare än Ölandsbladets redaktionella ledning.
Samhällsbyggnadsnämnden i Mörbylånga kommun har kanontorskat mot den ideella föreningen Grönhögens Båtklubb. Även Nejmyndigheten har åkt på en fetsmäll i fajten mot Grönhögens Båtklubb.
Bakgrund: Samhällsbyggnadsnämnden ville ha 4 795 Gurra av båtklubben för handläggning av miljötillsyn.
– Nä, nä, sa båtklubben och överklagade nämndens beslut till Nejmyndigheten (av reaktionära även kallad Länsstyrelsen).
Nejmyndigheten, de dumma jävlarna, avslog överklagandet.
Båtklubben överklagade då Nejmyndighetens korkade beslut till mark- och miljödomstolen. Den ger nu båtklubben rätt och upphäver både Nejmyndighetens och Samhällsbyggnadsnämndens extremt IQ-befriade beslut.
En knockoutseger som nu firas hela sommaren i Grönhögen.
I går skrev Barran åter om Kim Ahlqvist, chefskommunikatören på Mörbylånga kommun som tidigare berättat för en andäktigt lyssnande värld att han såg större uppgifter i livet än att häcka på Mörbylånga kommun – något undertecknad i och för sig kan förstå. Ingen hund vill ständigt gå kopplad.
I artikeln får Kim gott om utrymme att åter lägga ut texten om läget i den skandalomsusade kommunen. Han berättar att han före jul ”öppet gick ut på sociala kanaler med att han sökte nytt jobb.” Men han sa inte upp sig, mitt tillägg. Han fick alltså söka nytt knog i gratisutrymme på gammelpressens nyhetsplats. Hur många gånger ska vi få höra Kims hela lidandes historia? Snyftet handlar om kommunen där politikerna var så elaka, så dumma att han i samarbete med sex andra kommunslavar skrev under ett mastigt fy-fy-mejl från dåvarande skolchefen till bland andra de moderata politikerna (politikerna i Mörbylånga kommun har som ni vet inget att säga till om). I mejlet framstod skolchefens chef Ann Willsund som kommunens enda räddande kraft. Skolchefen fick tack vare detta devota mejl jobbet som vice kommundirektör. Men bråket i huset tilltog i styrka och snart tvingades utredare, läkare och psykologer in i ringen. Blodet skvalade, kombattanterna raglade än hit, än dit efter högerkrokar, fintar och pungsparkar. Det gick helt enkelt inte att kröna skolchefen till vicekommundirektörsjobbet, det amoraliska utrymmet var märkligt nog för tillfället för litet. Han fick i stället posten Intern chef – vari ingår att vandra bredvid den riktiga kommundirektören och säga ja och amen till allt hon säger. Men ingen hund vill ständigt gå kopplad. Därför stacks den Interna chefen även till några små bisysslor att pyssla med då klaustrofobin lägger sin våta snara om internchefshalsen. Även kommunala diktatorer kan stundom uppvisa mänskliga drag. Matchen slutade i teknisk dubbelknockout, utan vinnare, men med en på förhand given förlorare: Kommuninvånarna – som nu tvingas hosta upp 150 000 skattekronor för en riktigt dålig match.
Tillbaka till artikeln i gårdagens Barran. Den handlar bland annat om alla dessa kommunikatörer som håvats in från pseudojournalistiska plattformen 24Sverige, konkad och för evigt glömd, saknad av ingen med krav på god journalistik. Noteras bör att även näringslivschefen drogs upp från detta journalistiska vrak. I sin ansökan till jobbet skrev han: ”2014 startade vi även upp 24Sverige med 15 lokala nyhetssajter i södra och mellersta Sverige. Min roll även där har varit att bygga upp försäljningen.” Kneget gick alltså ut på att kränga, nativeannonser exempelvis, alltså annonser förklädda till nyhetstexter som Mörbylånga kommun köpte in för 60 000 spänn. Läs mer om dessa vidriga journalistiska falsarier här.
Enligt Barran ”byts större delen av styrkan ut. Tre kommunikatörer, inklusive Kim Ahlqvist, slutar på kort tid. De två övriga ska ersättas av en kommunikatör och en kommunikationsstrateg_ _ _. Men någon ny kommunikationschef blir det inte, enligt kommundirektör Ann Willsund. Kommunikatörerna hamnar i stället under annan chef, vilken är inte förhandlat ännu.”
Hänger ni med? Förstår ni nu att denna kommun har framtiden bakom sig. Och det där om vem som blir chef över alla kommunikatörer och kommunikationsstrateger är klart som korvspad. Hon heter Ann Willsund. Lita på Sune. Jag fick rätt om vice kommundirektörsjobbet och får snart rätt igen.
Ser till min förtvivlan att många söker de kommunala jobben. Barran skriver: ”47 personer har sökt tjänsten som kommunikatör och 19 ansökningar kom in till jobbet som kommunikationsstrateg.”
Jag får revidera mitt påstående och säga att ”många hundar vill ständigt gå kopplade”.
Vi har tvingats se en riktig skitmatch. Nu ser vi fram mot nästa!
Något märkligt pågår i den lokala gammelpressen – och i Mörbylånga kommun. En kommunikatör på kommunen slutar till sommaren sin anställning efter att i gammelmedia ha fått berätta att han är mogen att ta sig an andra och större uppgifter. Hur ofta får en yngling på en blygsam chefspost i nån liten bonnkommun sväva ut i pompösa framtidsdrömmar i gammelmedier? Ölandsbladets Peter Boström skrev i går en devot ledare där kommunikatören strösslas med superlativer och slutstämplas som ”listig”. Under tiden startar kommunikatören bolag och bygger padelbanor. Inget fel i det, men kan han då samtidigt sköta sitt jobb på kommunen?
En fiaskobetonad och senare konkad journalistisk tummelplats för amatörer, 24Sverige, utgjorde för några år sen basen för kommunens fiske efter både kommunikatörer och näringslivschef. Man kan undra varför. Kommunikatören håvades in från denna låtsasjournalistiska plattform och kröntes med prefixet chef. Även näringslivschefen hade starka kopplingar till detta journalistiska skämt, 24Sverige. Senare fiskade kommunikatören själv där – och fick napp! Tidigare kollegor till kommunikatören håvades in till den lilla bonnkommunen, styrd av tjänstemän, icke politiker.
Kulturorganet ser allt större skäl till att granska rekryteringsutvecklingen inom kommunen. Är de kärleksfulla – helt öppna – relationerna mellan lokala småpåvar och gammelpressen på väg att utvecklas till ett förödande kamaraderi? Såna tendenser ligger tyvärr inbyggda i människans dna. Kliar du mig så kliar jag dig.
Vi lever i en upp-och-nedvänd värld. Det som förr var dåligt är bra i dag. Ett exempel är Mörbylånga kommuns nya dysfunktionella vattenverk. Enligt Barometern har eländet ”vunnit flera priser för en unik kombination att producera dricksvatten både från bräckt Östersjövatten och från renat processvatten från kycklingslakteriet” – och detta trots att det inte fungerar! I logikens namn lär det inte dröja länge förrän Mörbylånga kommun själv delar ut priser och diplom till dem som misslyckats med – exempelvis – vattenverket och den imploderade cykelleden Fyr till Grönhögen?
Det hjälpte inte att verket invigdes av en liten leende prinsessa med prins från Luxenburg, bevakade av devota gammelmedier utan stake. I två år har man byggt till skitsumman av 150 000 000 skattekronor. Men verket funkar inte – lyckligtvis!
Som minnesgoda läsare vet har kulturorganet varit motståndare till verket ända från början. Att förvandla processvatten från Guldfågeln till dricksvatten borde varna den som tänker. Vem som helst med erfarenhet av Murphys lag inser att hela klabbet är dömt att gå åt skogen. Mycket plötsligt kommer vi att bli dödssjuka då ett litet filter ånyo pajar, då nån liten ledning brister och kycklingblod och inälvsmask av misstag rinner in i nåt rör det inte ska rinna in i, något som i dessa pandemitider borde skrivas i eldskrift på alla politikers pannor.
Nu pyntar kommunen med ytterligare en halv miljon skattekronor till det ickefungerande verket för att vi äntligen ska kunna dricka porlande processvatten från Guldfågeln. Skål!
Bakom dessa dörrar arbetar snart även en intern chef.
Det synes snurra en påskröra av sällan skådat mått i Mörbylånga kommun. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Vi fick tidigare intrycket att ”Mejlaren”, alltså skolchefen David Idermark, redan var utsedd till ”Lill-Ann”, alltså vice kommundirektör under kommundirektör Ann Willsund.
Men nu skriver Barran om andra bud. Mitt i det hela-havet-stormar-kaos som utvecklats efter läckor till medier och misstankar om härskarteknik inom kommunledningen utses en ställföreträdande skolchef. Hon heter Mirja Westerlund. ”Mejlaren” lämnar skolchefsjobbet och blir bara ställföreträdande ”Lill-Ann” under resten av året.
Men man maskar utnämningen genom att ge honom titeln intern chef. Det är en nyinrättad tillfällig post på kommunkontoret med ansvar för central administration, HR, ekonomi och att införa ny värdegrund och ny styrmodell – tillsammans med kommundirektören. Han, den interna chefen, blir alltså ”Lill-Ann” – i praktiken. Har ni sett eller hört på maken så det kan gå!
Nu blir det ännu svårare. Medan ”Mejlaren”/interna chefen knegar på som ”Lill-Ann” året ut pågår rekryteringen av en ”Lill-Ann”. Den rekrytering som vid slutet av förra året avbröts har alltså dragits igång på nytt. Då den avbröts återstod tre kandidater till den åtråvärda posten att få slava under kommundirektör Ann Willsund. Undrar ni som vi vilka de tre var – och kanske är? Undrar ni också om nån annan än ”Mejlaren” kan bli ”Lill-Ann”, då han redan nu, i praktiken, jobbar som ”Lill-Ann”/Intern chef?
Läget är alltså komplicerat. ”Mejlaren” är alltså inte riktigt ”Lill-Ann” – ännu! Men han blir säkert – som kulturorganet sen lång tid tillbaka har skådat i redaktionens kristallklara spåkula. Troligen pyser kommunen ut denna internchefsdimridå efter kulturorganets starka kritik av hela rekryteringsprocessen, en process som blev än intressantare efter ”Mejlarens” mejl den 30 november förra året till de politiska topparna inom kommunen, bland andra Kent Ingvarsson (M). Läs och lyssna på honom i ett inlägg från 2 december 2020.
Hela häxprocessen kan du få en liten aning om, kanske, genom att klicka här.
Detalj i ett ”Charge and four off”-verk. Detta finns i Bamberg, Tyskland. Skärskivorna med brickor av magnetiskt strontiumkarbonat strimlar uppriven cykelled och med tillsats av ättika, selen och pentamylhoxidin får man det minerala innehållet att avskiljas från ledmassorna. Oljemineralerna, främst tvåmolekylärt petroleum och tjärdioxid, sjunker undan och förs till cistern medan den kvarvarande massan, ”kvarken”, pressas till majskornstora pellets att säljas för eldning i villapannor. Kvarken kan också pressas till balar om 60 kilo, lämpliga för eldning i kraftvärmeverk. Källa: Europaunionen. Foto: Helmuth Friedrich.
*****
Sent i går kväll anlände en skarpt formulerad not från europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Sveriges regering samt Borgholms och Mörbylånga kommundirektörer. Kulturorganet har fått ta del av innehållet genom vänlig insats av ölandsbördige kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam med sommarhus i Norra Möckleby.
– Detta blir cykelsportens död på Öland, skrockar Anders Flanking, landshövding på Gotland
Ursula von der Leyen skriver: ”Eftersom EU har satsat 20 miljoner svenska kronor (1 824 770 EUR) i projektet Ölandsleden och detta inte har avslutats inom stipulerade tio år ser vi oss nödsakade att riva upp cykelleden och genom två återvinningsverk regenerera de produkter ur redan lagd led som kan försäljas på den öppna europeiska asfaltmarknaden och ge unionen pengarna tillbaka. Genom min stabschef Gertrude Müller-Steinhausen har jag även informerat svensk riksdag, de svenska partiledarna samt Sveriges konung Carl XVI Gustaf med gemål om unionens beslut.”
Noten åtföljs av en åtgärdslista som på sikt kan ge även positiva resultat för Mörbylånga kommun. I punkt 12 kan exempelvis läsas: ”EU har redan för en vecka sedan utsett en preses med fullmakt att ensam bestämma hur återvinningsarbetet i Mörbylånga kommun ska utföras. Denne preses, Ernst Blum-Snickeldorph, har i samförstånd med mig primärt placerat ett av återvinningsverken i Spinkhorvan, Färjestaden. Det andra ska förläggas strax öster om Mörbylånga hamn längs Skansgatan. Verken, av typ ”charge and four off”, torde under minst ett halvdussin år ge arbete åt ett 40-tal ingenjörer, tekniker, kemister och chaufförer. Då verken släpper ut toxiner förses de med 95 meter höga skorstenar med blink- och ljudsignaler. Verkens uppförande betalas med regenererade försäljningsvaror, men då samtliga EU:s kostnader är ersatta överförs verket i Mörbylånga kommuns ägo. Vår bedömning är att verken då kan generera vinster i ytterligare ett par decennier, varför den totala förlusten för kommunen synes bli försumbar, eller högst 80 miljoner SVK.”
Kulturorganet söker hittills utan framgång statsminister Sefan Löfven, EU-minister Hans Dahlgren samt kommunalråden Matilda Wärenfalk och Anna-Kajsa Arnesson.
Kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam fotograferad utanför sin sommarbostad i Bröttorpören, Norra Möckleby i september 2019. Foto: Irma Bjelvenstam-Ljunge .
Kabinettsekreterare Bo Agge Bjelvenstam berättar för kulturorganet att beslutet kom som en blixt från klar himmelskupa och att en chockad statsminister Stefan Löfven i hast har skrivit brev till kungahuset, i vilket han djupt beklagar EU:s beslut att riva upp Ölandsleden:
”Det botar dock föga att gråta över spilld asfalt. Som gammal svetsare vet jag att alla brännare kan råka i bakslag och slagga igen. Då är det viktigt att putsa partiemblemet och hoppas och tro på en nytändning, måhända efter ett munstycksbyte.”, skriver han bland annat. I brevets slutmening vänder han sig direkt till drottning Silvia i ett försök att rädda partiets låga anseende och lätta upp den politiskt kvava stämningen:
”Som du nog minns (själv har jag många minnesluckor) hade vi jäkligt kul på krogsvängen efter senaste öppnandet av världens tråkigaste riksdag (där de där förbannade miljönissarna förstör allt vettigt arbete). Den krogronden tycker jag vi gör om – helst utan Tjabo även denna gång (han är ju – om möjligt? – tråkigare än Per Bolund). Jag slår dig en pling i veckan.”
Ärendet uppdateras kontinuerligt… Kulturorganet följer utvecklingen. Bland annat uppmärksammar vi statsminister Stefan Lövens tal till nationen i SVT 2 klockan 15:40 i eftermiddag. Det ryktas på Helgeandsholmen att han i talet kommer att rikta sanktioner mot vissa EU-toppar. Bland annat väntas han förbjuda alla tyska livsmedelsbutiker att sälja toalett- och hushållspapper till Ursula von der Lyen och samtliga medlemmer i hennes familj. Dock går detta förbud inte att ålägga lågprisbutikskedjan Lidl, då den är tysk och inte har undertecknat EU:s toalettpapperstraktat Handel mit Toilettenpapier und ähnlichen Produkten från maj 2012.
Personal från tre olika vårdboenden i Mörbylånga kommun är nu starkt kritiska till skyddet från repressalier och hot för visselblåsare.
Enligt ett öppet brev blir de ifrågasatta, uthängda och utskällda av chefer.
Efter att ha fått resterande delar av insändaren i Ölandsbladet från en kompis kan vi läsa detta:
Vet skattebetalarna om att vårdpersonalen i kommunen blir tillsagda att inte gå ut i media eller att prata med anhöriga för att tala om hur omsorgen bedrivs? Det är en av flera frågor som personal från tre olika vårdboenden i Mörbylånga kommun nu formulerar i ett öppet brev till politiker och chefer.
De tar fasta på innehållet i senaste avsnittet av SVT:s uppdrag granskning angående vårpersonal som ”sparkar bakut och slår larm” – visselblåsare blir syndabockar som bestraffas istället för lyssnas på: ”Vi upplever att detta även är vanligt förekommande i Mörbylånga kommun.”
De skriver också:
”Är detta något som gäller även i Mörbylånga kommun där visselblåsare blir inkallade till kommunchefen för att ifrågasättas och vikarier ska skällas ut av chefer inför en hel arbetsgrupp?
Är detta sant är det förfärligt. Kulturorganet kommer att agera…
Då kulturorganet nu ställer en mängd frågor om ekonomi och rekrytering till kommunen får vi det märkliga svaret att fakturan från Öhrlings PWC ännu inte har anlänt till kommunen. Vi avvaktar med spänning slutsumman. Blir den sketna lilla vaccindosen ännu dyrare än knappt 200 000 skattekronor?
Kulturorganet kan dock med säkerhet berätta att Previas utredning om härskarteknik i kommunhuset – för säkerhets skull plitar vi dit det lilla ordet hittills – slutar på blygsamma 120 000 kronor, men ”utbildning” för 30 000 kronor ska läggas till.
Vaknade med några larmande frågor i pallet: Är Mejlaren nu både skolchef och ställföreträdande kommundirektör? Hur går rekryteringarna till inom Mörbylånga kommun? Hur många poster kan skötas av en person? Två? Fem? Tolv? Fyrahundranittotre?
Kollade med vanligtvis totalsäker källa. Svar: Jo då, Mejlaren är både skolchef och ställföreträdande kommundirektör.
Sen somnade jag om, mardrömmen fortsatte…
Sune Flisa chefredaktör
PS. Kulturorganet har under mycket lång tid förutspått tillsättningen av vice kommundirektör, en ”Lill-Ann”. Från början pekade vi ut Mejlaren som blivande Lill-Ann. Ett mejl betyder så mycket. Vi fick naturligtvis rätt. Tyvärr.
Avsomnade Östran skrev om planerna på att använda processvatten från Guldfågeln till dricksvatten för de stackars mörbylångaborna. Företaget Norconsult gjorde en utredning om vattenkvaliteterna från dels Guldfågeln, dels bräckt vatten från Kalmarsund som också är tänkt att användas. Vi läser del ur rapporten i Östran:
”I vattnet som går från Guldfågeln till industrireningsverket är den fekala påverkan på råvattnet mycket stor. Halten E-colibakterier ligger i medeltal på 2 500 bakterier per 100 milliliter. I vattnet finns också risk för campylobakter och salmonella. Vattnet från Kalmarsund har höga kloridhalter, och det kan även finnas virus eller parasiter i råvattnet.”
Mörbylångabor, res er och kräv kapning av rören mellan Guldfågeln och våra dricksvattenkranar!
Som Shimla News redan har berättat har alltså Mörbylånga kommun placerat ut en sprillans ny sittmöbel vid gamla boulebanan i Grönhögen. Kommunen och byn är att gratulera. Nu återstår att se om möbeln får stå ute året runt – en förutsättning för god besöksfrekvens.
Möbeln har till och med grill. Här fattas bara en entrecôte och ett glas rödtjut.Gruppen är intelligent placerad. Här är ofta nästan vindstilla trots ständig pålandsvind. Ju flera löv som slår ut, desto lugnare blir det.Den tidigare sittmöbeln i förgrunden. Den var så liten att om en vuxen människa lyckades åla sig in på sätet kom hen aldrig upp igen.
Den engelskspråkiga versionen (daglig upplaga 32 654 900 ex) av Shimla News uppmärksammar i dag det osannolika som hänt i Grönhögens hamn. Man gör det i ett ledarstick och en förstasidesartikel. Reaktionerna i Shimla är allmänt positiva. Vanligt folk är glada för kommunens uppvaknande, även om de flesta ännu inte känner sig helt övertygade.
– Det är möjligt att detta bara är en engångsföreteelse, säger exempelvis Misad Miorron, skorstensfejarmästare i Shimla.
Och Rosimoor Vinoori, stripteasedansös, tillägger: – Jag tror det är en billig fint, bara.
Nedan publicerar vi förstasidan av Shimla News. Under den kan du läsa Lamatott Echomooros ödesmättade text översatt till svenska.
Notera även att vår chefredaktör gör en viktig kommentar under den svenska översättningen av publikationen. Håll till godo!
Styret i sömngångarkommunen Mörbylånga på Öland i Sverige har enligt vår glasklara källa Sune Flisa, chefredaktör för det politiskt oberoende kulturorganet alvarsamt2, vaknat upp ur en längre tids törnrosasömn. Efter decennier av andlig slummer har man yrvaket slagit upp sina vi-hoppas-ögon och insett att loppet är kört och att framtiden ligger överkörd – om inte något görs!
Och det har man nu gjort efter hundratals påringningar, pikar, påstötningar och skriverier i bland annat kulturorganet. Håll i er kära shimlabor, för nu presenterar vi kioskvältaren: Kommunen har låtit tillverka en fullödig sittmöbel och placerat den i den lika sömniga lilla byn Grönhögen på sydvästra Öland. Och den är inte vilken sittmöbel som helst; den består av inte mindre än tre soffor och ett bord – med grill!
Som indier blir vi inte överraskade av själva satsningen, såna har vi gjort sedan flera decennier tillbaka. Nej, det förvånande är att just denna kommun äntligen har vaknat. Mörbylånga kommun har nämligen varit under isen under lång tid. Södra Öland har kallats ”ödestäpp”, ”avfallsförvaring”, ”gravplats” och befolkningen har sinat kraftigt ända sedan 1950-talet. Fiskare har tagit båten ut i Kalmarsund för att dränka sig, bönder har hängt sig i Ölands fåtaliga träd och så kallade politiker har insett sina okunskaper och satt sig ett skott eller två för pannan. Slutligen utlystes katastroflarm av självaste kommunledningen och man startade projekt för att rädda det som eventuellt räddas kunde. Men icke. Inget gick att rädda. Det fanns helt enkelt ingenting att rädda. Ingenting! Botta! Ett projekt namngavs Kraftsamling Sydöland som på möten lovade ”att allt är möjligt”. Men inte ens såna fula rålögner kunde rädda skivan; projektet kvaddade, saknat av ingen, glömt av alla.
Det vi shimlabor kan glädja oss åt är att även u-länder numera kan göra rätt. Som högutvecklad nation har vi inte rätt att göra narr av dessa stackars eftersläntare – vi måste hjälpa dem på de sätt vi finner relevanta. Därför förs nu diskussioner i Shimlas parlament om nödhjälp till Mörbylånga kommun. Det den stackars kommunen främst behöver är ett kunskapslyft. Men även psykologisk hjälp är av nöden påkallad. Kommunens största projekt, en cykelledsplan, har slagit alldeles fel och dragit ned de få kvarvarande invånarna i en hopplös och till synes obotlig letargi. Men med adekvat psykologisk hjälp, pengar och antidepressiva mediciner kan kanske de negativa trenderna vändas…
Hur som helst, i den lilla byn Grönhögen i Mörbylånga kommun på Öland står numera en komplett sittmöbel. Den till synes sotsvarta framtiden har blivit ljusare, ja rent av mörkgrå.
Text: Lamatott Echomooro Foto: Echomooro Lamatott
* * * * *
Chefredaktörens tillägg till denna text: Shimlaborna ser måhända klarare på verkligheten än vi ölandsbor, men med all respekt för reporterns arbete vill jag ändå inflika att den negativa tendensen är aningen överdriven. Verkligheten är om möjligt ännu värre.
Bygga mer där medan ni släcker ned i söder! Va, ännu mera fokus på Färjestaden! Va, ni skrotar Kraftsamling Sydöland och satsar som vanligt i Färjestaden!
