Det upphör aldrig att fascinera, så mycket det finns som man inte har en aning om – tills man stöter på det, ofta av en slump.
En astronomisk förening i lilla Grönhögen! Det är nästan för unikt för att vara sant. Men det är det.
Adressen är: https://www.facebook.com/gafweb/
En sällan klippt gräsmatta är rena drivbänken för insekter. Lite vatten på den då och då verkar ge allt liv en putt framåt.Forskning visar att insekterna kan vara utrotade från jorden inom ett hundratal år. Paradoxalt nog anses insekter bli de enda överlevande djuren efter exempelvis ett fullskaligt nukleärt världskrig.
Människans aktiviteter dödar ofattbara mängder insekter. Ett försök i Nederländerna visade att bilar dödar 1 600 miljarder insekter om året – bara i lilla Nederländerna.
Jag gör det lilla jag kan för att få alla slags kryp att trivas. En metod är att vattna en bit av gräsmattan mitt på dagen. När det är gjort kommer ofta fjärilar och andra flygare för att dricka – antar jag. Det märks också att vissa insekter lockas upp till ytan, något fåglarna gillar. Lite vatten och jag får både insekter och fåglar.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Jag avskyr solnedgångsbilder. De är banala och förutsägbara. Med denna bild försöker jag undkomma min egen dom: Här är det nämligen lång tid kvar till solnedgång, nästan en hel timme. Men det hjälper inte; fotot är ändå banalt. Men även det banala kan ibland visas upp, kanske för att varna andra – för att bli just banala. En filmare jag känner kallar den här typen av ljus för Jesusljus. Oh, herre gud så banalt!
Har svensken tråkigt? Lider svenska folket av den smittsamma gräsklippningsfebern? Så snart det stackars gräset vuxit en halv centimeter kommer klipparen fram, ofta av åkmodell till och med på pyttesmå tomter.
Borgholms kommun gör nu en insats för den biologiska mångfalden och inför randklippning. Man klipper då bara ytterkanterna av gräsytorna, resten får stå orört. Det ger nya överlevnadsmöjligheter för alla slags insekter.
Ett klokt beslut, som kommunen ska ha beröm för.
Källa: Barometern.
Även Mörbylånga kommun randklippte 2018 och 2019. Jag hoppas den fortsätter så.
Till min stora glädje kan jag konstatera – och berätta – att det tycks vara ovanligt många bin i farten denna vår, trots ”kylan”. Kring vissa buskar i vår lilla täppa flyger ett dussintal biliknande insekter varv efter varv, timme efter timme.
Det har också varit tämligen gott om humledrottningar. Nu väntar vi på ”arbetarna och tjänstemännen”.
Dagens kioskvältare: Tornseglarna har kommit!
Orsaken till att vissa döda träd sparas som högstubbar förstår jag ofta inte. Är denna högstubbe vacker, eller är den en symbol för det sviktande kyrkliga intresset? En enkät som kulturorganet genomförde förra året visar tydligt vad folk tycker om högstubbar. Läs den här.
Nu fällas åter träden i min lilla stad
två ganska svaga lyktor framför posthusets fasad
lyser över ströget, där går Kalle och Mari
och blinkar emot Vera på ett stängt konditori
och grabbarna i gänget står och pratar med fil.kand
om flickor och om fotboll och om livet med ibland
från hotellet hörs en trio i Tousellis serenad
det är kväll i min lilla stad
Den senaste tidens regn har lockat fram djur som vi inte ser i torka, exempelvis vinbergssnäckan.
Dessa två sågs skyndande över cykelleden i Albrunna häromdagen. Den 2,5 meter breda leden avverkades på världsrekordtiden 29 minuter och 56 sekunder – en makalös prestation. Vilken löpare klarar av det med sitt eget hus på ryggen?
Mitt på leden stannade dom för vila och snack – på behörigt coronaavstånd. Men kulturorganets utsände säger i lokala medier att ”ingen vet vilket slags umpabumpa dom haft för sej innan jag dök upp.”
Kulturorganets redaktion instämmer i detta diplomatiska konstaterande.
För den fotografiskt intresserade kan berättas att bilderna är tagna med den lilla fickkameran Fuji X70. Den har något så ovanligt som objektiv med fast brännvidd. Objektivet kan kallas pannkaksobjektiv; det är mycket platt, vilket gör kameran lätt och bekväm att ha med sig. Bildvinkeln motsvarar ett 28 millimetersobjektiv för småbildskameror.
Förstakameran till nybörjarfotografer kan med fördel ha ett fast objektiv. Med ett sånt lär man sig snabbt att det viktigaste vid all fotografering är att gå nära motivet. Och att zoomen sitter i fötterna! Ett fast objektiv ger också generellt sett bättre optisk prestanda än ett zoomobjektiv. Ofta är det också billigare.
Sedan man slutat pumpa bort vattnet ur Cementas gamla stenbrott i Degerhamn stiger nivån. För några månader sen kitecykelsurfade jag här och hade jag då haft bättre kläder hade jag inte dragit mig för att cykla över sjön. Men nu vet i 17…
Det var grått väder denna dag. Därför lyste inte vattnet i turkos som det ofta gör i solljus.
Det känns märkligt att tänka sig att det om 15-20 år är en insjö här, djup nog att dölja cykeln och mer därtill. Om jag vänder mig om 180 grader tittar jag in i stenväggen nedtill…
Jag har ingen aning om hur högt vattenytan kommer att tillåtas ta sig. Vid en viss nivå sker naturligtvis avrinning – nånstans. Men var? Och på vilken höjd över stenbrottets botten? Nån som vet?
Från den instängslade utkiksplatsen ser man ingen större förändring. Inte ännu.
Något till vänster om bildmitten fanns tidigare en Cementafastighet. Nu vajar där bara en ensam flagga i vinden… Tiderna förändras och vi med dem.Jag vet inte om det beror på mitt inlägg Dagens Sune 04 eller på coronaeländet, men faktum är att gräsklippningsmaffian verkar ha taggat ned sig några snäpp. Det bullrar mindre i trädgårdar och parker. Somliga tycks ha insett att en gräsmatta kan avnjutas till annat än klippning så snart den blivit en halv centimeter hög.
Varifrån kommer denna perversa tuktan av allt som växer? Är det engelsmännens trädgårdsdiktatur som spridit sig över världen och gjort åkgräsklipparen till den nya statusleksaken för förvuxna pojkar?
Vårt bostadsbolag, Mörbylånga Bostads AB, ska ha en eloge för att låta de gröna mattorna växa. Och som de växer! Fastän det är torrt som i Sahara är gräsmattorna som botaniska museer. Vilken artrikedom! Vilken skönhet!
Bilderna nedan visar växtkraften i en ordinär öländsk gräsmatta som fått chansen att växa några veckor utan ”ideligen halshuggning”. Vilken underbar kick denna gräsmatta blir för allt levande.
När man vandrar i Albrunna lund får man handfasta bevis på att det har varit en blåsig ”vinter”. Jag har aldrig sett så många fallna stammar här som i vår. Det fina i kråksången är att allt får ligga kvar; man röjer bara den plockepinn som fallit över stigarna. Därför trivs insekter och fåglar här. Och människor!
Bilderna får tala för sig själva. Det du ser är den kanske naturligaste skog vi kan se på Öland i dag.
Häng med kulturorganet ut på Schäferiängarna nästan längst ned på södra Öland. Här råder nu tillträdesförbud fram till 1 september på grund av alla häckande fåglar.
Vi ska snart till Albrunna lund. Där ska vi inte bara titta på nedfallna träd. Vi njuter också av blommorna. De visar upp sig i både foton och filmer. I filmerna ackompanjeras de av fåglar på mycket gott sånghumör…
En vacker strand. Lugnt vatten. Men skenet bedrar. Vi är i Parboäng och det blåser 21 meter per sekund i byarna. Det är svårt att stå stadigt, ännu svårare att hålla kameran stilla.
Samma vatten men från en annan vinkel. Här blåser så hårt att sanden då och då blev besvärande för ögonen.
Vatten kan se ut som smält tenn när vinden gör ytan knottrig.
Vi tittar åt norr. Vi ser hamnkontoret i Grönhögen vid horisonten.
Vid den lilla bäcken där gäddorna går upp för att leka. Till vänster vid horisonten skymtar Karl X Gustavs mur.
Provfiske i gäddlekvattnet.
Det finns många ställen att dö på. Den här stackar´n har avslutat sitt liv uppe på en kunglig mur.
Söder om muren finns ett område med mjuka kullar, tidigare observerade från min kamera hängande under drake, se bilden under denna. Allt växande är lutar åt vänster i bild, format av den förhärskande sydvästvinden.
Precis bakom muränden ser vi de mjuka kullarna. Vad döljer sig i dem? Detta foto togs från drake för några år sedan.
Lata jägare är en skam för kåren. Tänk att bli så jävla lat och bekväm att man inte ens orkar plocka upp sina avlossade hagelpatroner! Så här ser det ut på många ställen utmed Ölands kust.
Albrunna lund är på sina ställen som ett stort plockepinn efter alla stormar denna blåsiga ”vinter”. I lunden hittar vi dramatiskt vindfällda trädbjässar sida vid sida med vackra små sippor. Inom kort kan du följa med kulturorganet till lunden…
Med all rätt är Robinson Crusoe en av världens mest lästa och uppskattade äventyrsromaner. Jag är barnsligt förälskad i den och läser om den med jämna mellanrum. Märkligt nog blir den bättre för var gång. En scen som får blodet att isas är när Robinson efter massor av års ensamhet på ön får syn på ett fotavtryck på stranden… Detta mänskliga avtryck är fotograferat i ett blåsigt Parboäng, dit vi tar oss i ett bildreportage på söndag morgon…
Delar av dagens obehagliga fångst.Jag samlade in skräp på en 150 meter lång strand i dag. I Albrunna. Jag fick ihop 15 kilo plast, glas, plasthagelpatroner, glas, färgburkar, godisplast, läskburkar, frigolit, delar av tvättkorgar, ölburkar, batterier – och lysrör! Det gör ett hekto per meter. Vad värre är att denna strand brukar rensas av ett naturvårdande par. Sträckan kan dessutom nyligen vara städad i kommunens kampanj i början av mars.
Sverige har 4 800 mil kust. Det gör 48 miljoner meter. Om det ligger lika mycket skräp längs hela den sträckan som i Albrunna gör det 48 000 ton. 48 tusen ton!
48 tusen ton i lilla Sverige. Tänk dig då hur mycket skit som förpestar och förstör i hela världen.
Människan är planetens största hot. En film om eländet kommer…
PS. Jägare brukar ofta ömma för naturens bästa. Men att plocka upp plastpatroner från stranden är tydligen alldeles för avancerat.
Schäferieängarna från fågeltornet vid Södra lundsjön. Här ute får man vandra mars månad ut. Sen blir det förbjudet till sista augusti. Orsak: Häckande fågel. Det står skockar med hjortar och betar långt bort, men de är omöjliga att se på denna bild tagen med actionkameran GoPro Hero Black 7.
Åt andra hållet ser vi Södra lundsjöns lugna vattenspegel trots hård vind.
För exakt sju år sen vällde de fram i stora arméer, eldlössen. Men de gör ingen skada så det är bara att njuta av färg och form. Men en varning är på sin plats: Är du som läser detta en eldlus bör du se upp. Eldlusen är nämligen kannibal!Park i Färjestaden. Mack och gym vid liten damm. Man tankar vid macken, tvättar bilen, dammsuger den, månar om den som ett litet barn. På gymmet sköter man kroppen. Hälsa, sundhet och välmående prioriteras.
Omgivningen talar ett helt annat språk. Den visar människans sämsta sidor, naturmarodörens, egoistens.
En blank vattenspegel, spirande gräs. På avstånd ser den rätt idyllisk ut, parken. Men bara på avstånd!
Sänker man blicken ser man nämligen ned i en kloak med servetter, plastflaskor, cigarettpaket, frigolit, dryckesförpackningar, oljedunkar, godispapper, plastsjok…
Till och med två stora presenningar får ligga och växa fast i vegetationen.
Kanske värst: En av flera oljedunkar – utan kapsyl. Uppe till höger nåt slags plast på frigolitskiva.
Plasten och skräpet har legat här så länge att det har börjat växa fast bland gräs och buskar. Är det så här vi vill ha naturen i framtiden: garnerad och pepprad med plaster, plastmuggar, pappersmuggar, glas, flaskor, dunkar, kolapapper, kapsyler, presenningar, ensilageplaster, skyddsplaster, cigarettpaket, snusdosor, papplådor, cigarettändare, matvaruplaster, plastpåsar, oljeflaskor, dryckeskärl?
Bildtext onödig.
Stormen Laura har fått Svenska Cykelförbundet att införa en ny tävlingsgren, 3000 meter hindercykling.
Vid Alvkällas utlopp i Kalmarsund fällde Laura en hel del träd. Hon till och med kapade detta träd till lämpliga sittstubbar. Förunderliga äro naturens vägar.Detta tittade jag på medan jag åt en korv med bröd på parkeringen vid en mack i Färjestaden…
Om det jag tänkte går inte att skriva.
Sjunger fåglarna på Öland så vackert redan i januari? Vi på kulturorganet har ingen aning. Vi får se filmen först för att kunna svara…
