alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: natur
chockerande
Delar av dagens obehagliga fångst.
Jag samlade in skräp på en 150 meter lång strand i dag. I Albrunna. Jag fick ihop 15 kilo plast, glas, plasthagelpatroner, glas, färgburkar, godisplast, läskburkar, frigolit, delar av tvättkorgar, ölburkar, batterier – och lysrör! Det gör ett hekto per meter. Vad värre är att denna strand brukar rensas av ett naturvårdande par. Sträckan kan dessutom nyligen vara städad i kommunens kampanj i början av mars.
Sverige har 4 800 mil kust. Det gör 48 miljoner meter. Om det ligger lika mycket skräp längs hela den sträckan som i Albrunna gör det 48 000 ton. 48 tusen ton!
48 tusen ton i lilla Sverige. Tänk dig då hur mycket skit som förpestar och förstör i hela världen.
Människan är planetens största hot. En film om eländet kommer…
PS. Jägare brukar ofta ömma för naturens bästa. Men att plocka upp plastpatroner från stranden är tydligen alldeles för avancerat.
inom kort förbjudet område
Schäferieängarna från fågeltornet vid Södra lundsjön. Här ute får man vandra mars månad ut. Sen blir det förbjudet till sista augusti. Orsak: Häckande fågel. Det står skockar med hjortar och betar långt bort, men de är omöjliga att se på denna bild tagen med actionkameran GoPro Hero Black 7.
Åt andra hållet ser vi Södra lundsjöns lugna vattenspegel trots hård vind.
den stora invasionen 19 mars 2012
För exakt sju år sen vällde de fram i stora arméer, eldlössen. Men de gör ingen skada så det är bara att njuta av färg och form. Men en varning är på sin plats: Är du som läser detta en eldlus bör du se upp. Eldlusen är nämligen kannibal!
att sköta och missköta
Park i Färjestaden. Mack och gym vid liten damm. Man tankar vid macken, tvättar bilen, dammsuger den, månar om den som ett litet barn. På gymmet sköter man kroppen. Hälsa, sundhet och välmående prioriteras.
Omgivningen talar ett helt annat språk. Den visar människans sämsta sidor, naturmarodörens, egoistens.
En blank vattenspegel, spirande gräs. På avstånd ser den rätt idyllisk ut, parken. Men bara på avstånd!
Sänker man blicken ser man nämligen ned i en kloak med servetter, plastflaskor, cigarettpaket, frigolit, dryckesförpackningar, oljedunkar, godispapper, plastsjok…
Till och med två stora presenningar får ligga och växa fast i vegetationen.
Kanske värst: En av flera oljedunkar – utan kapsyl. Uppe till höger nåt slags plast på frigolitskiva.
Plasten och skräpet har legat här så länge att det har börjat växa fast bland gräs och buskar. Är det så här vi vill ha naturen i framtiden: garnerad och pepprad med plaster, plastmuggar, pappersmuggar, glas, flaskor, dunkar, kolapapper, kapsyler, presenningar, ensilageplaster, skyddsplaster, cigarettpaket, snusdosor, papplådor, cigarettändare, matvaruplaster, plastpåsar, oljeflaskor, dryckeskärl?
Bildtext onödig.
laura fäller och kapar
Stormen Laura har fått Svenska Cykelförbundet att införa en ny tävlingsgren, 3000 meter hindercykling.
Vid Alvkällas utlopp i Kalmarsund fällde Laura en hel del träd. Hon till och med kapade detta träd till lämpliga sittstubbar. Förunderliga äro naturens vägar.
Antropocen
Detta tittade jag på medan jag åt en korv med bröd på parkeringen vid en mack i Färjestaden…
Om det jag tänkte går inte att skriva.
svårskrämda
Ett 70-tal sångsvanar kalasar sen en tid på klorofyllen i Ventlinge. Markägaren försöker skrämma bort dem med nåt slags ”raketammunition” som avfyras med hagelbössa. Vid skott lyfter flocken men kommer snart tillbaka. En sångsvan lurar man inte så lätt.
fågelsång i januari
Sjunger fåglarna på Öland så vackert redan i januari? Vi på kulturorganet har ingen aning. Vi får se filmen först för att kunna svara…
växer i juletid
Grönhögen i dag. + 7 grader. Höstsådden utmed cykelleden målar fälten gröna. Gräs och grödor växer. Grön jul.
Jag vet inte vad det är för en växt. Men så grön och stark den ser ut. jernis tipsar senare om jordreva. Och visst stämmer det. Kulturorganets trogna läsekrets tillhör kunskapseliten i landet.
Olika gräs ser ut att trivas bra i december. De lär växa när det är över + 6. I dag var det + 7 i Grönhögen.
Helikopterperspektiv kallas det ibland. Långt där nere ser vi djungeln!
farliga fallande träd
I fredags föll en av högstubbarna i Enetri över en passerande lastbil. Föraren klarade sig oskadd men förarhyttens tak trycktes in och vindrutan krossades. Bilen kommer att behöva flera veckor på verkstad. Det skriver Barometern i dag.
Kulturorganet har länge ifrågasatt högstubbarna, och en enkät bland läsarna visade att ytterst få människor uppskattar dem, se separat inlägg. Trots det står massor av kapade lik i våra alléer. Nu senast kapade man almsjuka träd vid Kyrkgatan i Södra Möckleby, men lät fyra helt döda träd stå kvar. Ett ”glömt” träd lär också stå kvar mitt emot ICA i samma by. Film om jobbet kan du se här.
Inlägget nedan publicerades 2016 under rubriken Adjö till allé. Det tål att visas igen.
Allén i Enetri i april 2016.
Nu dör en av de vackraste alléerna på södra Öland, den i Strömmeln. Almsjukan! Dessvärre låter man delar av träden står kvar, vilket Pia Barklund vid Sveriges Lantbruksuniversitet var emot när hon berättade om sjukan i Smedby för några år sedan. Pia menade att man inte ska hamla sjuka träd och inte låta delar av dem stå kvar.
Alvarsamt har under många år uppmärksammat faran med almsjukan, och till och med lämnat ett medborgarförslag till kommunen. Innebörden var att kommunen skulle ansöka om EU-bidrag för att bekämpa almsjukan på samma sätt som man gjort på Gotland, där man gjort framgångar. Kommunen sa först ja, sedan nej.
Allén i Enetri är död sedan flera år och nu dör allén i Strömmeln. Den långa allén mellan Albrunna och Södra Möckleby har kanske ytterligare några år kvar i livet, men sen är det kört även för den…
De tragiska bilderna får tala för sig själva.
varför inte alla?
Man har sågat ned sjuka almar längs Kyrkvägen i Södra Möckleby. Men varför får dessa tre lik stå kvar – och ett fjärde i bakgrunden? Enligt rykten betraktas de inte som döda av Länsstyrelsen, som har fattat beslutet.
Men den avbarkade kraken framför kyrkan kan väl ingen tro ska återuppstå från de döda – inte ens Länsstyrelsen. Eller har kyrkan lagt sig i…
En film om avverkningen kan du se här.
ljusbrist dödar ölands granskogar
Det molniga vädret i kombination med mycket regn och hårda vindar får allt svårare konsekvenser på södra Öland där jordlagret ligger extremt tunt på kalkstensplattan. Här ser vi en av öns få granskogar helt fälld av ljusbristen. – Den öländska granen klarar högst tre veckor utan sol. Sen kolar den tvärt och ramlar ihop som ett barrigt korthus, säger dendrolog Picea Tall till kulturorganet. – Men, fortsätter Picea, även mänskliga traditioner kan döda granen. Känner gran på rot doft av glögg med russin i dör den oftast på fläcken. Däremot tål den bouqueten av både kaffekask, rom och whisky. Picea berättar att denna typ av skogsskador var kända redan under fyllejularna på 1500-talet. De finns exempelvis omskrivna i boken ”Julafellena – der grandtet lidter ock döudar”, av Gustaff Linneus, utgiven 1543. Gustaff Linneus var anfader till Carl von Linné. Picea Tall är den enda kvinnliga läraren på distanskursen ”Internationellt skogsbruk och skogsägande” vid Linnéuniversitetet i Kalmar.
där stumma stenar talar
Det är grått. Det blir allt mörkare. Låt oss backa en aning i tid, åtminstone till mitten av oktober…
hoppets allé
Allén mellan Södra Möckleby och Albrunna har under senare år vissnat och dött. Inom kort är alla träden stendöda. Orsaken är almsplintborrens härjningar.
Men nya träd av annan sort planteras mellan de gamla liken. Personligen har jag svårt för att förstå varför högstubbarna ska stå kvar – fulla med smittämnen.
Häng med på en kort cykeltur för att se Hoppets allés nya invånare…
en miljon kvadratmeter ödslighet
Novemberkyla och bitande vind. Jag cyklar runt i Cementas öde kalkstensbrott i Degerhamn. Här finns inget liv; jag cyklar som på Månen, som på Mars. Min cykeltur i skitväder är ingenting att slå upp i glassiga turistbroschyrer.
Men det är den kanske om 20 år då brottet är en sjö där öringen hoppar i azurblått kristallklart vatten, och där palmer frodas längs stränderna. I lufthavet svärmar Thyrsania agrippina, världens största fjäril med 30 centimeter mellan vingspetsarna. Ännu högre där uppe i det blå seglar enorma kondorer på stilla vingar och spejar efter dvärgantiloper till middag. Från Gräsgård hörs elefanterna trumpeta medan lejonen ryter från albrunnahållet. Det har plötsligt blivit 30 grader varmt och jag funderar på att ta mig en simtur. Men strändernas krokodiler får mig att avstå. Jag cyklar hem.
Ingen kan påstå sig veta hur klimatförändringarna kommer att förändra våra liv. Den som lever får se…
I alla kilometer grått finns faktiskt mängder av andra färger och nyanser – om man bara tittar efter. Gult är kanske tecken på svavel?
Brottet är ganska exakt 1 000 x 1 000 meter. Om vi räknar med att brytningen gjorts till i genomsnitt sju meters djup blir ”den från Öland bortfraktade volymen” 7 000 000 kubikmeter. Om en lastbil tar 50 kubikmeter blir det 140 000 lastade fordon. Är lastbilarna tio meter långa blir raden av lastbilar 1 400 000 meter lång. Det är lika med 1 400 mil, eller som från Skåne till Kap Horn på Sydamerikas sydspets.
insekt orsakar sisyfosjobb
Här och var på Öland pågår nu det enorma arbetet att städa upp efter den lilla almsplintborrens härjningar i öns almbestånd. Jobbet torde röra sig om många tiotusentals träd. Expert menar att alla almar är döda inom en snar framtid… Bilden är knäppt vid Södra bruket, där den gamla skorstensruinen fortfarande pekar mot himlen.
Förhoppningsvis går allt nedhugget som bränsle till värmeverk. Smittrisken är stor. Allt som varit i beröring med smittade träd ska tvättas i sprit eller ännu hellre brännas med gasol. En film om arbetet med röjningen i Södra Möckleby kommer inom kort…
den som gräver gropar åt andra…
Denna nästan kvadratiska grop ger underbara vibbar. Nä, här ska ingen död hund eller överkört rådjur sluta sina dagar. Här ska ett nytt ungt träd planteras. Det tar åtminstone kulturorganet för givet…
Mellan varje par högstubbar grävs en eller ibland två gropar. Allén går mellan Södra Möckleby och Albrunna. Här tittar vi söderut.
Högstubbarna är almar, dödade av almsplintborrens härjningar. Träden bakom grävaren är också dödsdömda. Kulturorganet tar för givet att även dessa kapas småningom – och får nya grannar i nya grävda gropar. Sannolikt finns inte en enda levande alm på Öland inom några år. Men om 100 år kan vi förhoppningsvis åter njuta av en av landets vackraste alléer. Kulturorganet återkommer då för nya bilder…
isande dramatik kring ölands sydspets
Det stora isberg som bröt sig loss från Nordaustlandet på östra Svalbard den 14 augusti siktades i går vid Ölands södra udde. Isberget, av glaciärforskare döpt till Uno-14-08-19, drev i går eftermiddag långsamt in från Bornholm där berget 21 oktober slog i kusten vid Dueodde och rev med sig ett antal fiskkuttrar, bryggor och det polska bulkfartyget Imrod ut i havet. Imrod om 17 560 ton sjönk senare strax utanför Svaneke, Bornholm på 90 meters djup. Ingen besättning fanns vid tillfället ombord och ingen människa skadades på land eller till sjöss.
Isbergets mått är gigantiska. Det är 5,4 kilometer långt och 2,3 kilometer brett. Dess höjd uppskattas till 190 meter, men bara runt 40 syns ovanför vattenytan. Vikten är kalkylerad till ofattbara 670 000 000 000 ton.
På sin väg norrut seglade Uno-14-08-19 cirka en distansminut från Ölands södra udde åt nordost i en fart av 0,4 knop. Isberget bevakades av enheter ur den svenska örlogsflottan.
– Hade Uno kommit närmare Öland än en halv distansminut hade vi öppnat verkanseld mot honom, berättade kapten Ivan Holmgren för kulturorganet på en knastrig telefon från HMS Norrköping.
Även från stranden nedanför Albrunna iakttogs isberget. Detta foto togs av fiskaren och fågelskådaren Ilko Juster klockan 15:57. Isberget har här börjat driva bort från Ölands södra udde. – Då kunde jag äntligen andas ut, berättar Ilko.
Uno-14-08-19 är nu på drift mot södra Gotland dit det beräknas anlända sent söndag kväll. Gotländska hemvärnet minerar just nu farvattnen väster om sträckan Rivet i söder och Hoburgen i norr.
Kulturorganet följer förstås dramat från både sjön och luften. Planer finns på att fotografera isberget från drake, så kallat Kite Aerial Photography, KAP.
den godaste svampen
Plötsligt stod de där, de stolta fjällskivlingarna. Ett tiotal i två grupper, stora men kanske aningen för gamla för stekpannan. Denna art har mörka fjäll på ljus botten. Förväxlingsbara flugsvampar har ljusa fjäll på mörk botten. Det finns också en rodnande fjällskivling. Plocka inte den.
Visst är den vacker i sin fulländade symmetri. Den stolta fjällskivlingen gillar kalkrika marker, och torde därför tycka om Öland. Jag har ätit de flesta ätbara svampar som finns i våra svenska marker, och den stolta fjällskivlingen håller jag som ”den absolut godaste”, även om blandsvamp brukar bli ännu godare.
Här är ett recept för största tänkbara njutning. En kamrat och jag körde en gång vilse på sjön och hamnade på ö i havsbandet utan mat. Vi hittade en(!) sån här. Den stekte vi i vårt trangiakök och åt under ödesmättad tystnad. Den mättade bra och blev en smaksensation. Vi gav den 6 poäng av 5 möjliga.
En märklig skapelse med små bergkedjor på hatten. I mitten på hatten ser vi tendenser till den typiska kupning denna svamp brukar ha.
Träden faller vid Södra bruket
De ruttna träden runt den gamla ruinen blir nu inte äldre. Det ser motorsågarna till.
Som synes kan träden inte längre klassas som prima virke.
Flera träd får snart ställa ut skorna, som man kan uttrycka sig på Söder i Eken (Stockholm). Bilden är från i somras.
ett år går så rasande snabbt
I mitt digitala fotoalbum ser jag att vi för ett år sedan redan hade haft markfrost. Denna sommar – vilket det fortfarande är enligt meteorologiska begrepp – tror jag inte kvicksilvret krupit under + 5 grader.
Nedan några förföriskt vackra nypon, fotograferade 29 september 2018. I mitt minne känns det som ”för bara några månader sen”…
fiske i fisktomma vatten
Skarven finns i många tusental i Ottenby, Grönhögen, Albrunna och vidare norrut. I Degerhamns hamn har de lagt rabarber på den avspärrade delen av norra pirarmen. Bilden visar reven väster om fyrplatsen vid södra udden.
Fiskare jag frågar är förbannade på fiskeförbud och fiskebegränsningar. Dom vill fiska! I samma andetag säger somliga av dem att bottnarna är döda och att det inte finns nån fisk. Skarven och sälen har ätit upp den.
Skarven ökar lavinartat. Förra året var de 70 000 i vårt län, i år är de säkert många fler. Varje skarv äter 0,5 kg fisk per dag. Det gör 35 ton per dag (en fullastad långtradare med släp).
Jag tänker… Hur kan skarven sätta i sig 35 ton firre om det inte finns nån fisk? Handlar de på ICA? Och hur kan fiskare vilja fiska i fisktomma vatten?
En av flera möjliga förklaringar är sorglig. Du kan läsa den här.
Seby läge lockar allt fler
Det är lätt att förstå varför…
Stensjön torkar ut och försvinner…
Gillar du Stensjön ute på alvaret öster om Albrunna? Glöm den! Den finns snart inte…
”Vatten kommer att fortsätta pumpas till Stensjön under en övergångsperiod. När pumparna stängs av helt kommer Stensjön sannolikt att torka.”
Så står det i skriften Ekologisk efterbehandling och biologisk mångfald i Degerhamn, en analys av framtidsläget vid Cementas uttjänta kalkbrott i Albrunna, gjord av Enetjärn Natur AB – på uppdrag av Cementa.
Så var det med den sjön. Puts väck! Kulturorganet återkommer i frågan om vad som händer vid Cementas kalkbrott i Albrunna. Turerna är nämligen många. Pressuppgifter om att Cementa slipper återställa brottet är nämligen fel. Det säger i alla fall Peter Pallin, miljösakkunnig i Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Kalmar län, Miljöenheten, i ett mejl till kulturorganet nu på morgonkvisten:
Jag kan även kort kommentera beslutet eftersom de verkar cirkulera lite konstiga uppgifter i media: Cementa slipper inte efterbehandla området. Villkoret om efterbehandling (villkor 2) finns kvar. De villkor som har upphävts rör hur efterbehandlingen ska genomföras. Den nyligen framtagna efterbehandlingsplanen fokuserar på de naturvärden som är associerade med alvarets biotoper. De upphävda villkoren hade försvårat/omöjliggjort de åtgärder som förordas i efterbehandlingsplanen. Miljöprövningsdelegationen bedömde därmed att ansökan uppfyllde det som krävs enligt 24:13 miljöbalken och att villkoren kunde upphävas. Beslutet leder alltså till att naturvärdena på platsen ökar.
Kulturorganet utreder och återkommer…
Sune Flisa
natur- och kulturskribent
markanalyskonsult
härförare
normalt eller?
Många träd tog mycket stryk under värmeböljan förra sommaren. Jag misstänker att de inte hämtat sig ännu. På bilden ser vi gulnande poppel vid Seby läge. Är det normalt att de ska vara så här höstlika redan 7 augusti?
