Kategoriarkiv: natur

Stensjön torkar ut och försvinner…

StensjönFrånLuftenGillar du Stensjön ute på alvaret öster om Albrunna? Glöm den! Den finns snart inte…

”Vatten kommer att fortsätta pumpas till Stensjön under en övergångsperiod. När pumparna stängs av helt kommer Stensjön sannolikt att torka.”

Så står det i skriften Ekologisk efterbehandling och biologisk mångfald i Degerhamn, en analys av framtidsläget vid Cementas uttjänta kalkbrott i Albrunna, gjord av Enetjärn Natur AB – på uppdrag av Cementa.

Så var det med den sjön. Puts väck! Kulturorganet återkommer i frågan om vad som händer vid Cementas kalkbrott i Albrunna. Turerna är nämligen många. Pressuppgifter om att Cementa slipper återställa brottet är nämligen fel. Det säger i alla fall Peter Pallin, miljösakkunnig i Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Kalmar län, Miljöenheten, i ett mejl till kulturorganet nu på morgonkvisten:

Jag kan även kort kommentera beslutet eftersom de verkar cirkulera lite konstiga uppgifter i media: Cementa slipper inte efterbehandla området. Villkoret om efterbehandling (villkor 2) finns kvar. De villkor som har upphävts rör hur efterbehandlingen ska genomföras. Den nyligen framtagna efterbehandlingsplanen fokuserar på de naturvärden som är associerade med alvarets biotoper. De upphävda villkoren hade försvårat/omöjliggjort de åtgärder som förordas i efterbehandlingsplanen. Miljöprövningsdelegationen bedömde därmed att ansökan uppfyllde det som krävs enligt 24:13 miljöbalken och att villkoren kunde upphävas. Beslutet leder alltså till att naturvärdena på platsen ökar.

Kulturorganet utreder och återkommer…

Sune Flisa
natur- och kulturskribent
markanalyskonsult
härförare

 

Annonser
Taggad , , ,

normalt eller?

gulnande-oxel_Seby-läge-7-augustiMånga träd tog mycket stryk under värmeböljan förra sommaren. Jag misstänker att de inte hämtat sig ännu. På bilden ser vi gulnande poppel vid Seby läge. Är det normalt att de ska vara så här höstlika redan 7 augusti?

 


 

Taggad ,

ett fulare Öland

träddöden10

Tyvärr. Men därtill är jag nödd och tvungen. Jag har inlett ett större film- och fotoprojekt. Jag skriver tyvärr, eftersom det handlar om ”det allt fulare södra Öland” Orsaken är träddöden och vår oförmåga att ta ned och plantera nytt.

Jag insåg nämligen plötsligt – mitt i den färgsprakande juligrönskan – att man snabbt blir hemmablind och accepterar negativa förändringar utan att reflektera. Och jag såg mig omkring och blev förskräckt…

Många av de små skogarna och frodiga dungarna på ön är sig inte lika längre. De är fulare, ödsligare, dödare. De döda och döende träden är många fler än jag tidigare lagt märke till. I många tidigare helt friska områden lyser i dag också vita, grå och svarta träd mot gröna bakgrunder. Något bör göras.

träddöden

I David Attenboroughs teveprogram Klimatkrisen häromdagen framgick att jordens trädbestånd kommer att bli avgörande för vår planets framtid. Ett och annat dött träd fyller säkert många biologiska funktioner. Men finns skäl för att låta tusen och åter tusen döda träd stå kvar i stället för att ta ner och plantera nya, träd som när som helst kan blåsa omkull och slå ihjäl både folk och fä – och som ger associationer till pest och krig?

juliträd

Mitt projekt, som också inbegriper ett avslutande medborgarförslag, lägger inga biologiska aspekter på frågan, endast estetiska. Får förfulningen fortsätta – och dessutom expandera – kan den på sikt leda till minskande turism. Allt flera vita och svarta trädskelett gör ingen männ´ska glad. Vem vill resa hit för att beskåda ”en naturens kyrkogård”?

Det är alltså bara att beklaga, att film och foton av Ölands förfulning kommer småningom. Därtill är jag nödd och tvungen.

Tyvärr.

träddöden12

 


 

Taggad , ,

idealistisk miljövård

Häromdagen blev jag glatt förvånad. En gul kratta stod och vilade sig mot en skylt utmed Bergstigen nedanför Albrunna. Nu ska jag inte falla för frestelsen att förklara det som bilder redan visar med sån självklarhet. Bättre är att visa bilderna och fimpa snacket – här!

Men jag måste få tillägga: Jag älskar entusiaster som gör fina jobb utan den minsta tanke på lön eller annan belöning.

entusiaster_1

entusiaster_2

 


 

Taggad ,

Medborgarförslag

Kommunen väljer ut lämpliga kommunala gräsmattor att slå först i mitten av augusti.

Avsikten är att gräs och ängsblommor ska hinna gå i frö och självså sig. Senare kan man hjälpa dem på traven genom viss insådd.

En miljon växt- och djurarter riskerar utplåning. Vårt jord-, mark-, vatten- och skogsbruk bär stor skuld för detta. En procent av Sveriges yta är gräsmattor – som dessvärre klipps många gånger om året. Följderna av onödig, ogenomtänkt, traditionsbunden klippning med bensinavgasosande maskiner blir luftföroreningar och artutarmning.

Ängsblommor som inte hinner gå i frö gör livet svårare för humlor, bin och massor av andra insekter, vilket i sin tur påverkar fåglar och däggdjur. Utan insekter dör allt liv ut, även människan.

Åtgärden kan följas upp med en medialt inbjudande tävling med kulturhistoriskt intressant bakgrund: Liemannen där tävlande av båda könen bedöms av kunnig jury. Vackraste och effektivaste liesvingning tar hem förstapriset, en lie märkt Liemannen 2020, Mörbylånga kommun.

Det något makabra tävlingsnamnet motiveras av den allvarliga situationen för allt känsligt liv.

Staffan Lagerström
kommuninvånare

 

 


 

Taggad ,

rädda livet – skynda på brexit!

Människan är konstig. Och konstigast av alla är engelsmännen. Det var de som lärde oss klippa häck efter linjal och frissera naturliga träd till runda bollar. De har också fått oss att gå med på att stråna i gräsmattan aldrig får bli högre än 0,2 centimeter.

I dag är en miljon växter och djur utrotningshotade. Det är engelsmännens fel. De har tagit död på det naturliga och infört något som kallas trädgårdsarkitektur. Det rätta ordet är trädgårdsterror. I denna huliganskola lär man sig att tukta, få naturen att lyda sina mest perversa drifter. Enligt denna anglosaxiska militanta terrorsekt ska allt vara spikrakt, och ska det vara runt ska det jävlar anamma vara exakt runt, uppmätt med lasermätare och justerat på miljondels millimetern.

Nästan en procent av Sveriges yta är gräsmattor. Dessa klipps gång på gång på gång av män i hörselskydd skjutande på en oftast gul bullrande och osande dödsbringande maskin. Men det finns hopp. Min gräsmatta fick nyligen uppleva lyckan att vara utan engelsk påverkan under en hel vecka. Inte en gräsklippare så långt timotejen vajade. Men på tomterna runtomkring gick engelskindoktrinerade trädgårdsslavar och sköt sina dödsmaskiner framför sig ända tills man kommit ned på maxstipulerade 0,2 centimeter. Ponera att vi har en miljon tomter i landet och att alla dessa gräsklipps denna dag – och om en vecka och veckan därpå och veckan därpå hela sommaren ut. Hur mycket buller och avgaser och hur många negativa följder för växt- och djurliv skulle all denna terror orsaka? Svaret är enkelt: Alltför många.

Under denna dryga vecka utan gräsklippning skedde underverk. Jag tog lilla favvosmällan och la mig ned på alla fyra, ålade mig fram genom den decimeterlånga klorofyllen, alltmer bergtagen. Vilket liv. Vilken växtkraft som finns här nere som nästan ingen ser. En sanning gick upp för mig: engelsmän är blinda och känslokalla, sannolikt av för mycket te, bacon och plumpudding. Det är engelsmännens fel att så många insekter och smådjur står på randen till utrotning.

Jag ser fram mot en fullbordad brexit. Engelsmännen ut, det rika livet in!

Tänk dig in i den sjuka idén att klippa bort alla såna här små trädgårdssolar för att bara få trist gräs kvar. Varför?

En gräsklippare slår sönder dessa skönheter och ersätter dem med 0,2 centimeter högt gräs, lika trist som en uppochnedvänd grön rotborste.

Kanske vackrast av dem alla. Enkel, funktionell med en överlevnadskraft som få. Under andra världskriget användes maskrosen för att framställa konstgummi. I dag säger forskare att den snart kan ersätta det livssvaga gummiträdet som producent av rågummi. Men i gräsmattefanatikernas ögon är den ett monster som med alla medel måste bort. Jag frågar igen: Varför?

Titta här! Vi kikar in i en minidjungel med en nästan magisk frodighet. Här kryllar det av liv – ett liv som gräsmatteterroristerna vill förgöra. Klicka upp bilden i full storlek och låt dig berusas.

Det är knappt man kan tro det. Tio dagar innan jag tog denna bild vrålade här gräsklipparmonstret fram med sina roterande dödsbringande käftar. Allt var slätt och blomlöst och trist. Men de bländande vackra motståndsgrupperna är starka. 

Nere i gräsmattan känns det som om vi kliver in i en blomsteraffär. Ändå försöker gräsmatteterroristerna ta kål på dessa små skönheter varje vecka – hela sommaren igenom. Somliga klipper till och med var tredje dag!

Jag ryser av välbehag… Vilken gracil form, vilken rörelse. Guldgult i mix med olika valörer av grönt, en sanning som gräsmatteterroristerna vill slå sönder och ersätta med enbart tristgröna strån.

Fåglarna letar undantagslöst föda i den del av gräsmattan som fått växa till sig. Där mattan är lågvuxen – på grund av förra årets torka – söker fåglarna sällan föda. I detta område med högre växtlighet hålls fuktigheten kvar längre i jorden. När du klipper ökar avdunstningen, insekterna flyr, livsmöjligheterna stympas. Tänk om alla bara klippte delar av sina gräsmattor och lät övriga delar växa fritt. Så mycket bättre livet skulle bli för insekter, fjärilar, kryp och fåglar. De delar som får växa fritt kan du slå med lie i augusti och låta torka på backen. Detta väldoftande hö ger du sen till den hästägande grannen, som ger det till sin häst, som pruttar ut extra nyttig gödsel, som grannen ger dig som tack för höet. Du har skapat en nyttig rundgång. Du har dessutom lärt dig lieslåtter, en teknik som kan bli nödvändig om läget i världen skulle bli riktigt kritiskt. 

En lågvuxen, skir men ändå kraftfull växt som jag faktiskt inte sett förrän jag denna dag dök på näsan i gräsmattan.

Här en något högre växt som undkommit gräsklipparnas knivar, en gullviva. Men inom nån vecka är den troligen kapad och död.

En vacker solitär. Så stolt och rak i den friska vinden. På en yta av 200 kvadratmeter fanns bara en enda av denna skönhet. Vi stympar mångfalden med växtgifter, gräsmattsterror, golfbanor, för tidig slåtter av jordbruksfält och vägrenar.

Gång på gång blir jag överraskad. Jag tittar här ner i en gräsmatta som sköts av rotorklippsterrorister. Tänk om dessa lät delar av gräsmattorna växa helt fritt. Vilken artrikedom vi skulle få uppleva.

Denna vallmo(?) har på bara nån vecka hunnit bli 20 centimeter hög. Vilken livskraft, trots den kalla våren.

Jag skäms. Sanningen är förfärande. Jag kan inte namnet heller på denna växt vars knoppar liknar sädeskorn.

Denna vallmo står alldeles utanför gräsmattan, i gråzonen mellan ”det som ska klippas” och ”det som borde klippas, men som vi tyvärr inte kommer åt”.

Biologisk mångfald är lika med människans överlevnad. Den borde vara viktigare än den militanta tukten av våra gräsmattor. Eller? Nån som tycker annorlunda?

Gick man igenom denna kvadratdecimeter tuktad gräsmatta skulle man säkert hitta ett dussin växter och minst lika många arter insekter. Hur många vi skulle hitta om gräsmattan fått växa en längre tid kan vi bara spekulera i. Tio gånger fler, kanske!?

Dagen efter jag fotograferade livet i gräsmattan kom en man på ett fordon med en ljudvolym som kunde väcka döda och mejade ned hela klabbet. Blommor, gräs, insekter skars till små små bitar som flög iväg i vinden. Blev det vackert? Lever vi på rätt sätt för att behålla en livskraftig natur, en planet för människan och allt annat levande?

Intressanta länkar i ämnet:

Låt en bit av gräsmattan bli äng – och rädda bin och mångfald
Hoten mot den nära naturen
Vägrenarnas betydelse

 

 


 

Taggad , , ,

Dagens Hjältar

Varje veckoslut går Gunilla och Jonas Löf på stranden mellan Södra bruket och Albrunna för att plocka skräp. De hittar allt från fulla fodersäckar till nätrester, linor, plast, patroner, burkar och flaskor. Paret Löf bor i Albrunna sedan tre år tillbaka. Kulturorganet utnämner dem till Dagens Hjältar och ska kolla kassakistan för att eventuellt komplettera utnämningen med nån miljon eller två i prispengar…

 


 

Taggad , , , ,

håll sverige rent

Allsköns skräp hamnar till slut i havet och på våra stränder. Traktordäck, lastpallar, plast till förbannelse. Här har Håll Sverige Rent gjort en fin insats i Grönhögen. Men det är en skam för mänskligheten att frivilliga – exempelvis Håll Sverige Rent – ska behöva gå och städa efter andra, år ut och år in.

Det som kastas på land hamnar förr eller senare i havet. Tyvärr sjunker mycket till botten. Och vissa plaster upplöses till mikroplaster som dödar smådjur och fiskyngel. Större plastsjok dödar fisk och valar.

Den plast du slänger dödar liv”.

 

 


 

Taggad , , , ,

markgodis i stället för påskgodis

Eftersom jag är ateist och anser att religionerna står bakom mycket av världens elände (vilket brukar få många ”experter” att gå i taket) gör jag inga som helst religiösa kopplingar till påsken, utan säger bara Glad Påsk alla läsare!

 

 

 


 

Taggad , , ,

tips gav bättre filmsnutt

En bagatell, men ändå. En minutlång film kan ses som en kortnovell.

En läsare tyckte att de panorerande sekvenserna i en liten filmsnutt om en strand skulle bort. Jag höll med och tog bort två av tre panoreringar. Filmen blev bättre, även om den fortfarande bara är en bagatell. Lärorikt.

Tack, Torbjörn.

Du kan se den här.

Taggad ,

En bit strand

Som ung tillbringade jag en stor del av min tid i skogen. Livet i nån av mina många kojor var viktigt och härligt. Jag förde naturdagbok över djur och fåglar och följde naturens växlingar. Dessutom läste jag allt jag kom över av natur- och biologiböcker.

Just nu läser jag Mannen i skogen, Jens Liljestrands utsökta biografi över Vilhelm Moberg. Och som av en slump hittade jag en film på Youtube, också den om Mannen i skogen. Den är sevärd. Vi reagerar väl alla ibland mot det konstgjorda liv vi faktiskt lever under stress och ständig tidsnöd, trots alla bekvämligheter och finesser som skulle underlätta läggandet av det så kallade livspusslet. Urbaniseringen går som en farsot över världen, och många unga har i dag ingen känslomässig koppling till naturen, än mindre reell. På sikt måste denna brist bli ett gigantiskt hot mot hela mänskligheten. Det är jag säker på att även Vilhelm Moberg skulle tycka.

Därför blir tystnaden allt viktigare för mig, den lilla sällsynta skärva av tystnad som finns kvar. Det slår mig ofta när jag filmar att det aldrig är riktigt tyst. Brummar inte bilar så mullrar flygplan en mil upp. River inte en motorcykel sönder tystnaden så gör vinden eller en skrikande Jas Gripen det. Eller en radio på avstånd, ett vindkraftverk, en motorsåg, en sopmaskin, en traktor för plogen eller en skrikande unge eller skällande hund.

Denna korta film handlar om den lilla relativa tystnad som finns kvar.

 

 

 


 

Taggad , , ,

om detta med att kopulera

Var man kopulerar varierar stort. Sedan beror det nog en aning på vem man är. Vad sägs om att göra det på taket? Kanske till och med på gamla Ytongfabrikens tak i Grönhögen. Där gör truten det nu. Och snart täcks taket av mängder av i hast hoprafsade bon med två tre ägg i varje, i sällsynta fall fyra.

Att då närma sig plejset kan resultera i skränande anfallsdykningar förstärkta med kraftig avföringseld. Jag råkade en gång ut för denna. Två gånger prickade en bombfällare mig och min cykel med enastående precision.

 

 


 

Taggad , , , ,

blå ögongodis

Några tuvor blåsippor överlevde lyckligtvis dragningen av cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.

Den vita hagelskuren framhäver blommornas intensiva färg.

Förföriskt vackra i sin klara och anspråkslösa framtoning.

 

 


 

Taggad

Ledare: Mänskligheten borde skämmas

Vide. Hur hållbart vi håller klimatet och hur måna vi är om en ren natur kan ses som mätare på människans moraliska och intellektuella status. Tyvärr ökar nedskräpningen överallt, även på Öland. Plasten finns på land och i hav. Men läget kan bli mycket värre. Redan för 30 år sedan vandrade jag i den grekiska arkipelagen på öar som tycktes gjorda av plast. Dess stränder såg ut som på fotot här. Mänskligheten borde skämmas.

Staffan Lagerström

 


 

Taggad ,

lock them up!

Vad är det för fel på människan? Som cyklist ser man sanningen innan grönskan döljer hela skiten. Ja, jag säger skiten, för det finns inget bättre och sannare ord om vissa människors osunda utomhusbeteende. Utmed leder och vägar ligger enorma mängder glasflaskor, ölburkar, plastdunkar, plastflaskor, plastdetaljer, plastpåsar och annan dynga. Jag hittar stövlar, väskor, fiskedrag, linor, nät, rullar med metalltråd, mediciner och mängder av plastpåsar med hundskit. I betesmarker fladdrar stora plastsjok i buskarna och stränderna är nedlusade av grejor som folk tydligen bara hivar iväg rakt ut i guds fria natur – för att slutligen hamna i havet och på våra stränder. Vad lider dessa töntar av för åkomma?

Hemma igen hittar jag ett bra ord på webben: Plastbanta. Det låter sunt. Länken till åtminstone en liten förbättring klickar du på här.

Det börjar skymma. Jag smyger in mot fågelsjön i Degerhamn där jag sett skränande vita gäss landa. Men jag hittar inga vita gäss, bara vita påsar. Vita plastpåsar med plastflaskor och glasburkar utkastade i den oskyldiga naturen där barn och djur tassar fram. De som gör så här riskerar fängelse i upp till ett år. Men vad hjälper det när den sista idioten ännu inte är född.

 

 


 

Taggad , ,

Utsikt utan utsikt

Utsikten vid Utsikten i Degerhamn är inte längre så vidunderlig som den sannolikt har varit en gång i tiden. I dag skymmer trädtoppar det fjärran Kalmarsund. Men stället är trots det en liten oas med vackert bord, sittplatser och grill. Det är också nära till Fågelsjön och den gamla Kalkgatan med anor från tiden för alunbrytning.

Utsikten slutar med detta lodräta stup. Det gäller alltså att inte gå för långt i ivern att hitta bästa utsikt. Film om Utsikten kommer inom kort…

Samma foto, fastän vänt. Vilket som ger bäst känsla av ”höjd och fara” avgör bara du.

 

 


 

Taggad , ,

historisk djupdykning

En vandring på öländska stränder kan ge goda inblickar i jordens historia. På bilden ser vi fossiler av knutgräs, en typ av ängsröe som växte högt uppe i Anderna under den så kallade epifatiska eran, för ungefär 14 miljoner år sedan. Stenen har sedan förts till Öland genom olika eruptiva utbrott på jorden.

En biolog jag känner påstår att detta är ett vingfossil från en typ av strandskata, kallad Hybericon flatusis. Stenen har sannolikt först sjunkit till stora djup för att senare föras upp till stranden igen genom så kallad polymetrisk transparation, en process i vilken saltvatten ”suger med sig” material som omges av sötvatten. Stenen är omkring två miljarder år gammal. 

Kalksten med tydliga spår av vattenkvalstret föngrisslor. Dessa levde i enorma kolonier på grunda vatten och utgjorde basföda för plattfiskar, smolt och andra mindre yngel för ungefär en miljon år sedan.

Den kanske intressantaste stenen av dem alla, en borytisk kalksten (kalksten med insmält porfyr) med tydliga fossiler av kräftpärlor, sumpskalbaggar och en större stenkräfta. Den senare syns nedtill på stenen. Den lär vara det första vattenlevande djuret som kunde göra korta vandringar på land för att sätta i sig olika slags insekter och mindre groddjur. Stenkräftan kunde bli upp till 30 centimeter lång och hade en liten giftgadd inne i munnen. Den är på långt håll släkt med vår tids skorpioner. 

Kalksten med tydliga fossiler av Kvedum ficilitas, ett slags vass som växte i det grunda vattnet mellan Öland och Gotland under den hydromisiska perioden för 30 miljoner år sedan. Senare sjönk dessa bottnar flera tusen meter, innan de höjde sig igen för 12 miljoner år sedan och stabiliserades på de djup vi finner dem i dag. Det finns inget svenskt namn för Kvedum ficilitas, men den växer fortfarande i havsvikar i Egypten, där den i folkmun kallas ”rumpvass”.

Blåskiffer, en av den dolomitiska erans vanligaste skiffertyper. Den bildades genom att enorma mängder musslor som – vartefter de dog – packades i upp till 900 meter tjocka bottenlager. Dessa tunga lager tryckte samman molekylerna i den dominerande vitskiffern och successivt genomfördes transformeringen från vitskiffer till blåskiffer.  Processen kallas av geologerna för ”parentetisk dyplosi”.

En cirka fem miljoner år gammal sandsten. Sandstenslagren bildades där de polynesiska öarna ligger i dag. Genom stora rörelser i jordens så kallade plattor fördes enorma mängder sandsten upp till dagens norra Europa, Svalbard och delar av nordpolens bottnar. Spåren vi ser i stenen är orsakade av den ytterst lilla pikafonmusslans pulserande skalrörelser i jakt på föda, främst encelliga amöbor. Pikafonmusslan kunde äta upp till åtta gånger sin egen vikt per dygn. Inget annat djur, utdött eller nu levande, kan sätta i sig så mycket.

En kvartsitbit med tydliga spår av den lilla tubmasken (Tubifexus irrivana). Den cirka fem millimeter långa masken levde på små loppor, främst Siphonaptera filistere, som i sin tur levde på ett slags grönalg som kunde växa i mörkret på stora djup. Forskarna tror i dag att denna alg, Microspitas klorofyllum,  är den enda växt som kan leva, växa och fortplanta sig helt utan ljus. Tubmaskarnas fodersök orsakade under årmiljonerna de urgröpningar i stenen vi ser i dag.

 

 

Förklaring:

Stenarna ovan är verkliga. Men all text är ren fantasi. Kanske har du läst och fascinerats av det som berättats. I så fall är du lurad, du har gått på fake news. Sådana sprids av enskilda individer, politiska grupperingar och anställda ”nättroll” i statliga eller privata lögnfabriker över hela världen.

Falska nyheter och osanna fakta kan på sikt bli förödande för demokratiska länders trovärdighet och framtid. Var därför alltid skeptisk och ifrågasättande till uppgifter och nyheter på nätet. Ofta räcker det med några enkla sökningar för att avslöja ljuget. Hade jag stött på detta blogginlägg hade jag genast googlat på några av stenarna, djuren och växterna i texterna. Bluffen skulle då genast vara avslöjad. Några ytterligare tips för att avslöja falska nyheter och felaktiga fakta hittar du här.

 

 


 

 

Taggad , ,

växtkraft i februari

Det är bara början av februari, snön har precis emigrerat. Trots det ser strandvegetationen söder om Hammarby livskraftig och frodig ut. Det lovar gott…

 

 


 

Taggad ,

isande politik

I dag var all snö borta. Puts väck. Men på sötvattnen ligger fortfarande isarna. Och i dem ser man att världen inte längre är sig lik.

Sossar regerar på högerbudget, liberalerna sjunker som stenar och trots den ökande miljömedvetenheten backar Miljöpartiet. Upp och ned är världen! V. S. B.

 

 


 

Taggad ,
Annonser