Tänk nytt! Förvilda! Rufsa till!

Allt fler inser att välstädade ständigt gräsklippta trädgårdar utarmar naturens mångfald. Dessutom är de tråkiga för ögat och själen.

– Låt det vara lite rufsigt!, säger Lotta Fabricius Kristiansen, forskningsassistent hos SLU Råd, i onsdagens SvD.

Hon tipsar om att dra ned på gräsklippningen och släppa in det vilda. Bäst är att jobba mot mångfald och blomning över lång tid, från tidig vår till sen höst.

Man kan lägga ut stubbar i trädgården för bina att bygga bon i. Man kan samla frön från lokala växter och låta dem gro i egna planteringar. Lokala växter stöttar nämligen lokala insekter och andra nyttodjur.

Vi vet att många inköpta växter inte alltid ger den lokala insektspopulationen en skjuts i rätt riktning. I det sammanhanget kan vi släppa en sensation: Den av många så oönskade maskrosen är kanske den bästa växten för insekterna. Den är dessutom livskraftig och vacker. Vad mer begära? Människan måste ställa om sitt egoperspektiv och inse att svikande mångfald skapar växande problem även för allt levande. Den krympande mångfalden kan på lång sikt till och med bli vår död.

Vår ”gräsrondell”, alltså det oklippta området i vår ökenliknande gräsmatta. I rondellen frodas mängder av blommor, gräs och mossor. De drar till sig insekter, fjärilar och fåglar. I de omgivande ständigt klippta gräsmattorna runt rondellen finns inget liv alls. Där kunde Mörbylånga Bostads AB lika gärna ha lagt grön asfalt. Då slapp de ett enormt antal arbetstimmar och bensin och klippmaskiner för miljoner. Vi skulle också slippa förpestande avgaser. För de pengarna kunde man sänka hyrorna.

Kulturorganet har i många inlägg agerat mot den förödande gräsklippningshysterin. Vi har i medborgarförslag till kommunen föreslagit en kraftig minskning av den kommunala gräsklippningen för att förbättra den biologiska mångfalden och minimera bensinförbrukningen/avgasutsläppen. Vi räknar inte med nån respons. Många kommuner är som spårvagnar. Man följer en utlagd räls; allt ska vara som det alltid har varit. Först när mänskligt feltänk slår mot plånboken brukar man agera.

I mina trädgårdsplaner ingår att röja undan en del stockrosor för att så in lokala vilda blommor. Redan nu i månadsskiftet juni-juli kan man plocka frön från tidiga arter. På bilden ser vi frön tagna utmed cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen. De får nu torka för att sås i vår för att sommaren 2023 överraska som otuktade vildar i rabatter och gräsmattor…

På liv och död

Stekeln fastnade i spindelns nät. Stekeln kämpade i tio minuter för att komma loss. Då och då närmade sig spindeln sitt offer, varvid stekeln såg ut att försöka attackera sin fiende med alla medel, ”sparkar”, ”kullerbyttor” och ”svingar”. Den utdragna kampen var plågsam att se och slutade med att…

Ja, det får du se inom kort i en film jag gör.

Är det nån som vet vilken slags spindel och stekel vi ser? Kamera: Canon 5D med Sigma 150/2.8 makroglugg. Blixt.

Stekeln satt ibland fast i ett ben, eller som här i stjärtpartiet.

Tecken i skyn

Jetmotorkonst ovanför Degerhamns stenbrott. Vissa forskare kulturorganet har kontaktat anser att den betyder ”Glad midsommar”.

Mot arontorpsrosen!

Ur mitt projekt ”Ett år i Albrunna lund” cyklar du här in i lunden under årets sista aprildag. Arontorpsrosen/våradonisen är målet…

Fågelbadet

I de lugnaste vatten… Ja, lugnare vatten än i denna film är svårt att tänka sig. Rollerna innehas av en hoper flygfän, en duva, en skata, några kajor, en pilfink och massor av fågelläten – allt serverat i ett behagfullt tillbakalutat sommartempo…

En svårbotad sjukdom

Svensken lider av gräsklippningsneuros, en kronisk sjuka. Så snart en gräsmatta vuxit en millimeter måste dödsbringaren fram. Här ska klippas! Gräsklipparen dränker miljön med avgaser och buller, dödar tusentals insekter och torkar ut jorden, gör den fattig. Den drabbade sätter gräsets höjd före all annan hänsyn! Varför dessa människor har gräsmatta kan förvåna. Det vore enklare med grön asfalt.

Mörbylånga Bostadsbolag har förstått problematiken. De sa genast ja när jag föreslog att lämna delar av vår gräsmatta oklippt. Det hedrar bolaget som sägs ha planer på att ytterligare utveckla idén om ”begränsad gräsklippning”.

Nedan ser du vår gräsmatta med oklippt cirkel i mitten. I den frodas mängder av växter som annars aldrig får en chans till ett blommande liv. I cirkeln finns dessutom massor av larver, skalbaggar, flugor, maskar, bin, fjärilar och humlor. Gräsmattan utanför cirkeln är halvdöd, svedd, kruttorr. Den kämpar för sitt liv. I cirkeln däremot frodas livet. I den växer och utvecklas allt.

Det bruna fatet i cirkelns ovansida är ett egendrejat fågelbad. Där dricker alla sorters småfåglar samt kajor och skator. Fåglar som brukar kombinera dryck med långvariga bad är duvor, koltrastar och starar.

För många år sen besökte vi paret som verkligen förstod farorna med den kroniska och extremt smittsamma gräsklippningsneurosen (Grassosus Neurosus Forte). Se deras trädgård här.

Ett annat exempel är denne tänkande gräsklippare i Grönhögen.

Växter i maj

Knäppupp! Relax! Koppla av! Tänk inte på nånting. Avskärma allt världsligt. Bara se!

Södra Öland 9 maj 2022

Foton tagna under cykeltur sträckan Södra Möckleby-Grönhögen-Gräsgård-Solberga-Södra Möckleby.

Våtmark

Dammen i Gräsgård är enligt skylt ingen bevattningsdamm, utan en av Länsstyrelsen anlagd våtmark.

Fiskeskam

Människan vaknar långsamt. Det tog veckor innan väst förstod att man måste skicka vapen till Ukraina – eller se den civiliserade världen gå under. Det har tagit svenska politiker decennier att förstå att den förlegade och ”automatiska” säkerhetspolitiken måste uppdateras. Det har tagit årtionden för svenska beslutsfattare att börja förstå att Östersjön inte är en modern Särimner som i evighet kommer att återuppstå trots utstuderad och systematisk misshandel. Flera inser att det industriella rovfisket måste stoppas! Det har kulturorganet krävt i många år och nu hoppar även Baltic Waters 2030 på tåget mot det totala utrotningskrig som sedan länge rasar i Östersjöns allt syrefattigare och dödare vatten.

Häromdagen skickade Baltic Waters 2030 speglar och ett åtgärdsprogram till hundra politiker och beslutsfattare. Aktionen följs nu upp i en helsidesannons i gårdagens Svenska Dagbladet där man frågar: ”Vågar dessa beslutsfattare se sig i spegeln?”

Baltic Waters 2030 skriver: ”I dag är Östersjön inte längre en källa till mat och näring för oss människor. Mer än 90 procent av av de 92 800 ton fisk som tas upp varje år blir till fiskmjöl och foder till bland annat minkfarmar. _ _ _ Varför pratar vi inte om fiskeskam? _ _ _ Det är dags för våra politiker att se sig i spegeln och ta sitt ansvar.”

Du kan själv bidra till att rädda Östersjön genom upprop på denna sajt.

PS. Kulturorganet ifrågasätter den upptagna fiskmängden 92 800 ton. Vi tror att den är mycket större. Vi ser att kvoterna för 2022 blir 491 674 ton. Hur som helst, rovfisket måste stoppas. NU!

Sune Flisa
chefredaktör

Tur o retur Norra ängen

Vi glider långsamt fram till Norra ängen i Albrunna lund – och tillbaka igen. Drygt fem minuter in i filmen stannar vi en stund för att njuta av fågelsången.

Allt liv älskar vatten

Om du duschar en bit av gräsmattan då och då får du ett rikare insektsliv. Fjärilar tycks ha ett sjätte sinne för att hitta vatten; de kommer nästan omedelbart. Och fåglarna dricker en hel del i dessa torrtider. Denna kaja står med öppen näbb och låter ”regnet” från vattenspridaren rinna in i torr strupe.

Nytt projekt

Kulturorganet inledde 14 april filmprojektet Albrunna lund under ett år. Tanken är att göra en film som hela tiden växer i längd och som inte är helt färdig förrän ett år har gått. Den ännu inte färdiga filmen kommer då och då att visas innan slutversionen publiceras 14 april 2023.

Nedan en statist i filmprojektet.

En blåsig dag på södra Öland

10 april: På jakt efter vägrensblommor

Finns vårblommor längs dikesrenarna? Kulturorganet tog Gubbmonarken och hojade från Grönhögen till Albrunna för att kolla.

Men icke. Det enda vi såg var skräp, skräp, skräp. Flaskor, förpackningar, ensilageplast, påsar, ölburkar, läskburkar, snusdosor, klädesplagg, skor, krossade snökäppar, hundbajspåsar…

Allt detta hinner inte bilförare se. Det är nackdelen med att cykla: Att tvingas se allt som lata människor förstör vår natur med. Snart slipper vi dock plågas av skiten när grödorna väver in eländet i en grön filt. Hur löd det gamla ordspråket? Det som göms i gräs kommer upp i…

Det orättvisa livet

Vi satt i värmestugan vid fyrplatsen och frös. Utanför låg dessa soldyrkare och njöt.

Att ge upp och dra – eventuell – lärdom av det

Jag fick ett infall och mejlade till Länsstyrelsen på Gotland. Jag frågade hur det gått med bekämpningen av almsjukan där. Svaret kom snabbt. Det har gått bra. Tack vare motstånd och EU-bidrag finns i dag fler än två miljoner(!) almar på Gotland. På södra Öland finns nog inte en enda . Alla har dött i almsjuka, eller är döende.

För några år sen skrev jag mycket om almsjukan på bloggen. Jag lämnade också in medborgarförslag om att följa Gotlands exempel och söka EU-pengar. Tvärnobb.

I dag ser stora delar av södra Öland ut som drabbat av pesten. Den likbleka allén mellan Södra Möckleby och Albrunna är kapad till fotknölarna och Trafikverket måste där lägga enorma resurser på avverkningar och väglotsar – till ingen som helst nytta. En av Sveriges vackraste alléer är förstörd för alltid.

Så här berättar Gotland för Öland:

Döda – och rädda

Det är ett märkligt land vi lever i. Politikerna tillåter ett fiske som tenderar att utrota fisken i våra hav, medan andra sliter för att rädda det som räddas kan.

I går släpptes två(!) akvarieuppfödda knaggrockor ut i havet utanför Lysekil. Bakom släppet står Havets hus i samarbete med Världsnaturfonden. Knaggrockan är utrotningshotad. I samma veva släpptes fem småfläckiga rödhajar, också de hotade.

– Tyvärr hotas många arter fortfarande av ohållbara fiskemetoder, överfiske och annan exploatering, säger Inger Näslund, senior havsexpert på WWF.

Den ena handen tar, den andra ger – och aldrig mötas de tu…

Oljud och avgaser sätts före miljötänk

Som tidigare bonde slår det mig att utvecklingen ibland går bakåt. Förr slog man gräs med lie. Jobbet går snabbt och är helt avgasfritt. Lietag för lietag lägger sig grödan snällt på backen. Orven svingar, lien skär ljudlöst. Rörelsen ger kroppen lagom motion – och själen frid. Som lieman är man ett med naturen.

I dag använder man trimmer, en motordriven vrålande maskin som piskar av gräset till flis. Den långa och otympliga maskinen bärs i sele. Missljudet hörs kilometervis, vibrationerna orsakar sannolikt framtida skador och avgaserna väller ut ur den lilla helvetesmaskinen. Som trimmerman har man avlägsnat sig så långt man kan från naturen.

Ser i Barran att gräset i handelsområdet Triangeln i Borgholm nu piskas ned av tjej med trimmer. Jobbet kan landa på 20 000 kronor. Mitt råd: Kasta trimmern och hämta lien! En duktig lieman/liekvinna sveper säkert av samma yta på halva tiden – till halva kostnaden.

En avslutad vänskap

Så här har hon legat dag ut och dag in. I stort sett varje dag har jag stannat nån minut och kacklat lite med henne, mest om vädret. I dag var redet tomt.

I dag var boet tomt. Den strandskata jag talat med hela sommaren låg inte längre och ruvade. Ägget var borta! Hoppas allt gick bra. Jag såg två strandskator inom 20 meters avstånd från boet. Någonstans där emellan fanns förhoppningsvis den nykläckta ungen. Har den en chans på hundra att överleva?

Det enda ägget. I dag var det borta.

En och annan fiskpinne finns kvar

De negativa nyheterna om Östersjön tär på min mentala hälsa. Därför kändes det skönt att se det jag såg häromdagen: Att man från KR28 hivade iland sex lådor fisk i Gräsgårds fiskehamn. Inte mycket men alltid något.

Är Öland som vackrast nu?

Jag vet inte vad jag ska svara. Vad tycker du?

Hjälper hela släkten till?

En annan svala än de i texten nedan.

Häromdagen satt jag nere vid fyren Långe Jan. Två meter ovanför mitt huvud pågick husbygge. Svalorna smetade samman gräs och lera till en funktionell etta med havsutsikt. Det märkliga var att flera än de två blivande hyresgästerna var involverade i bygget. Jag räknade till fyra eller fem och alla jobbade i ett högt uppdrivet tempo: Hämta-mura-hämta!

Jag vet ingenting om fåglar. Men du som vet kanske kan svara på min fråga: Är det vanligt i fågelvärlden att hela släkten hjälper till vid bobyggen?

500 fotbollsplaner sådda med blommor

Ibland tror jag på mänsklighetens framtid. Vad sägs om 600 kilometer fältkanter och 200 hektar trädor fyllda med blommor- bara i Skåne!? Ser du det framför dig? 500 fotbollsplaner med prunkande färgstarka skönheter!

Denna underbara tanke – som också förverkligats – benämnes Hela Skåne blommar. 250 lantbrukare deltar i satsningen på humlor och bin och många tusen andra småkryp, nödvändiga för ett fungerande kretslopp.

Upprymd av tanken på tänkande människor mejlar jag vårt bostadsbolag, Mörbylånga Bostad AB och frågar om vår stora välklippta park delvis kan skonas från de roterande skärbladen – för insekternas, blommornas och fåglarnas bästa.

Det positiva svaret kommer med vändande post: Det tycker jag låter som en strålande idé! Den kör vi på : ).
Två timmar senare är en av bolagets duktiga trädgårdsskötare på plats. Han är också entusiastisk inför idén. Vi skissar lite på vilka områden som inte ska slås.

– I höst kan det det oklippta få multna ned och bli näring åt nya växter, säger han.

Tankarna dansar medan jag dricker ytterligare en kopp kaffe ute i det – äntligen! – värmande solskenet. Tänk om alla ölänningar kunde göra likadant: Lämna delar av sina trädgårdar oklippta. Och tänk om öländska bönder kunde hoppa på den skånska trenden och få vårt enformiga odlingslandskap att blomma, surra, leva.

Jag börjar så smått tro att mänskligheten har en framtid.

Mitt skissförslag till Mörbylånga Bostad AB. Varför inte låta bli att klippa inom den gula linjen? Svaret kom snabbare än blixten: Så kör vi! All heder åt bolaget!

Fåglarna i Albrunna lund

Vattning i slow motion

De sitter runt de nyplanterade träden i Albrunna allé, ”trädsäckarna”. Peab fyller dem med vatten en gång i veckan, och tanken är att vattnet långsamt ska rinna ut genom små hål i säcken. Peab är underentreprenör till Trafikverket.

Vinbergssnäckan – blötdjurens husbil

Bruna vinbergssnäckor är yngre än vita. Precis som människan vitnar vinbergssnäckan med åren.

I Grönhögen finns så här års många husbilsägare – och ännu många fler vinbergssnäckor. De förra har ofta parat sig färdigt, de senare tror jag träffades i går för att byta spermier. Jag såg dem nämligen i tusental.

Vinbergssnäckan är hermafrodit och byter spermier med andra vinbergssnäckor. Hur det är med husbilsägarna vet jag inte. Nedanstående små husbilar plockade jag från bara två kvadratmeter mark vid gamla boulebanan.

Här fattas bara ett Trangiakök. Vinbergssnäckan är ätlig. Dessa återfick dock friheten för att återuppta sitt byte av spermier. Precis som husbilsägare dras till husbilsägare dras vinbergssnäckan till vinbergssnäckor.

Trädkjolar

I Näsby och mellan Albrunna och Södra Möckleby har nyplanterade träd fått nån typ av kjolar. Jag vet inte varför men jag misstänker att kjolarna ska göra livet surt för ogräs.

Enstammen

Seg, bångstyrig, livskraftig, okuvlig.

Valteori

En yrkesfiskare berättade en trolig haveriorsak för den stackars strandade valen i Mellby Ör:

För en tid sen flöt stora mängder sill iland på Gotland. En trål kan ha kapats eller gått sönder på grund av annan än önskad fångst, knölval.

Om så hände kan valen ha drunknat, sjunkit och först när förruttnelsen inletts flutit upp och iväg mot Öland…

Tro det den som vill. I mina öron är teorin den hittills troligaste.