Kategoriarkiv: natur

farliga fallande träd

I fredags föll en av högstubbarna i Enetri över en passerande lastbil. Föraren klarade sig oskadd men förarhyttens tak trycktes in och vindrutan krossades. Bilen kommer att behöva flera veckor på verkstad. Det skriver Barometern i dag.

Kulturorganet har länge ifrågasatt högstubbarna, och en enkät bland läsarna visade att ytterst få människor uppskattar dem, se separat inlägg. Trots det står massor av kapade lik i våra alléer. Nu senast kapade man almsjuka träd vid Kyrkgatan i Södra Möckleby, men lät fyra helt döda träd stå kvar. Ett ”glömt” träd lär också stå kvar mitt emot ICA i samma by. Film om jobbet kan du se här.

Inlägget nedan publicerades 2016 under rubriken Adjö till allé. Det tål att visas igen.

Allén i Enetri i april 2016.

Nu dör en av de vackraste alléerna på södra Öland, den i Strömmeln. Almsjukan! Dessvärre låter man delar av träden står kvar, vilket Pia Barklund vid Sveriges Lantbruksuniversitet var emot när hon berättade om sjukan i Smedby för några år sedan. Pia menade att man inte ska hamla sjuka träd och inte låta delar av dem stå kvar.

Alvarsamt har under många år uppmärksammat faran med almsjukan, och till och med lämnat ett medborgarförslag till kommunen. Innebörden var att kommunen skulle ansöka om EU-bidrag för att bekämpa almsjukan på samma sätt som man gjort på Gotland, där man gjort framgångar. Kommunen sa först ja, sedan nej.

Allén i Enetri är död sedan flera år och nu dör allén i Strömmeln. Den långa allén mellan Albrunna och Södra Möckleby har kanske ytterligare några år kvar i livet, men sen är det kört även för den…

De tragiska bilderna får tala för sig själva.

 

 


 

Taggad , , ,

varför inte alla?

trädfällning_almsjuka_Södra-Möckleby_04Man har sågat ned sjuka almar längs Kyrkvägen i Södra Möckleby. Men varför får dessa tre lik stå kvar – och ett fjärde i bakgrunden? Enligt rykten betraktas de inte som döda av Länsstyrelsen, som har fattat beslutet. 

trädfällning_almsjuka_Södra-Möckleby_07Men den avbarkade kraken framför kyrkan kan väl ingen tro ska återuppstå från de döda – inte ens Länsstyrelsen. Eller har kyrkan lagt sig i…

En film om avverkningen kan du se här.

 

Taggad , ,

ljusbrist dödar ölands granskogar

julgranar_Södra-Möckleby_12Det molniga vädret i kombination med mycket regn och hårda vindar får allt svårare konsekvenser på södra Öland där jordlagret ligger extremt tunt på kalkstensplattan. Här ser vi en av öns få granskogar helt fälld av ljusbristen. – Den öländska granen klarar högst tre veckor utan sol. Sen kolar den tvärt och ramlar ihop som ett barrigt korthus, säger dendrolog Picea Tall till kulturorganet. – Men, fortsätter Picea, även mänskliga traditioner kan döda granen. Känner gran på rot doft av glögg med russin i dör den oftast på fläcken. Däremot tål den bouqueten av både kaffekask, rom och whisky. Picea berättar att denna typ av skogsskador var kända redan under fyllejularna på 1500-talet. De finns exempelvis omskrivna i boken ”Julafellena – der grandtet lidter ock döudar”, av Gustaff Linneus, utgiven 1543. Gustaff Linneus var anfader till Carl von Linné. Picea Tall är den enda kvinnliga läraren på distanskursen ”Internationellt skogsbruk och skogsägande” vid Linnéuniversitetet i Kalmar.


 

Taggad , ,

där stumma stenar talar

Det är grått. Det blir allt mörkare. Låt oss backa en aning i tid, åtminstone till mitten av oktober…

 

 

Taggad , ,

hoppets allé

Allén mellan Södra Möckleby och Albrunna har under senare år vissnat och dött. Inom kort är alla träden stendöda. Orsaken är almsplintborrens härjningar.

Men nya träd av annan sort planteras mellan de gamla liken. Personligen har jag svårt för att förstå varför högstubbarna ska stå kvar – fulla med smittämnen.

Häng med på en kort cykeltur för att se Hoppets allés nya invånare…


 

Taggad , , , ,

en miljon kvadratmeter ödslighet

kalkbrottet_Cementa_19

Novemberkyla och bitande vind. Jag cyklar runt i Cementas öde kalkstensbrott i Degerhamn.  Här finns inget liv; jag cyklar som på Månen, som på Mars. Min cykeltur i skitväder är ingenting att slå upp i glassiga turistbroschyrer.

Men det är den kanske om 20 år då brottet är en sjö där öringen hoppar i azurblått kristallklart vatten, och där palmer frodas längs stränderna. I lufthavet svärmar Thyrsania agrippina, världens största fjäril med 30 centimeter mellan vingspetsarna. Ännu högre där uppe i det blå seglar enorma kondorer på stilla vingar och spejar efter dvärgantiloper till middag. Från Gräsgård hörs elefanterna trumpeta medan lejonen ryter från albrunnahållet. Det har plötsligt blivit 30 grader varmt och jag funderar på att ta mig en simtur. Men strändernas krokodiler får mig att avstå. Jag cyklar hem.

Ingen kan påstå sig veta hur klimatförändringarna kommer att förändra våra liv. Den som lever får se…

kalkbrottet_Cementa_10-kopieraI alla kilometer grått finns faktiskt mängder av andra färger och nyanser – om man bara tittar efter. Gult är kanske tecken på svavel?

kalkbrottet_Cementa_08Brottet är ganska exakt 1 000 x 1 000 meter. Om vi räknar med att brytningen gjorts till i genomsnitt sju meters djup blir ”den från Öland bortfraktade volymen” 7 000 000 kubikmeter. Om en lastbil tar 50 kubikmeter blir det 140 000 lastade fordon. Är lastbilarna tio meter långa blir raden av lastbilar 1 400 000 meter lång. Det är lika med 1 400 mil, eller som från Skåne till Kap Horn på Sydamerikas sydspets.


 

Taggad , , , , , ,

insekt orsakar sisyfosjobb

trädgallring_trädfällning_södra_bruket_06Här och var på Öland pågår nu det enorma arbetet att städa upp efter den lilla almsplintborrens härjningar i öns almbestånd. Jobbet torde röra sig om många tiotusentals träd. Expert menar att alla almar är döda inom en snar framtid… Bilden är knäppt vid Södra bruket, där den gamla skorstensruinen fortfarande pekar mot himlen.

trädgallring_trädfällning_södra_bruket_14Förhoppningsvis går allt nedhugget som bränsle till värmeverk. Smittrisken är stor. Allt som varit i beröring med smittade träd ska tvättas i sprit eller ännu hellre brännas med gasol. En film om arbetet med röjningen i Södra Möckleby kommer inom kort…


 

Taggad ,

den som gräver gropar åt andra…

nyplantering_Albrunna_alle_09Denna nästan kvadratiska grop ger underbara vibbar. Nä, här ska ingen död hund eller överkört rådjur sluta sina dagar. Här ska ett nytt ungt träd planteras. Det tar åtminstone kulturorganet för givet…

nyplantering_Albrunna_alle_04Mellan varje par högstubbar grävs en eller ibland två gropar. Allén går mellan Södra Möckleby och Albrunna. Här tittar vi söderut. 

nyplantering_Albrunna_alle_13Högstubbarna är almar, dödade av almsplintborrens härjningar. Träden bakom grävaren är också dödsdömda. Kulturorganet tar för givet att även dessa kapas småningom – och får nya grannar i nya grävda gropar. Sannolikt finns inte en enda levande alm på Öland inom några år. Men om 100 år kan vi förhoppningsvis åter njuta av en av landets vackraste alléer. Kulturorganet återkommer då för nya bilder…


 

Taggad , , ,

isande dramatik kring ölands sydspets

isberg_Grönhögen

Det stora isberg som bröt sig loss från Nordaustlandet på östra Svalbard den 14 augusti siktades i går vid Ölands södra udde. Isberget, av glaciärforskare döpt till Uno-14-08-19, drev i går eftermiddag långsamt in från Bornholm där berget 21 oktober slog i kusten vid Dueodde och rev med sig ett antal fiskkuttrar, bryggor och det polska bulkfartyget Imrod ut i havet. Imrod om 17 560 ton sjönk senare strax utanför Svaneke, Bornholm på 90 meters djup. Ingen besättning fanns vid tillfället ombord och ingen människa skadades på land eller till sjöss.

isberg_Grönhögen_detaljIsbergets mått är gigantiska. Det är 5,4 kilometer långt och 2,3 kilometer brett. Dess höjd uppskattas till 190 meter, men bara runt 40 syns ovanför vattenytan. Vikten är kalkylerad till ofattbara 670 000 000 000 ton.

På sin väg norrut seglade Uno-14-08-19 cirka en distansminut från Ölands södra udde åt nordost i en fart av 0,4 knop. Isberget bevakades av enheter ur den svenska örlogsflottan.

– Hade Uno kommit närmare Öland än en halv distansminut hade vi öppnat verkanseld mot honom, berättade kapten Ivan Holmgren för kulturorganet på en knastrig telefon från HMS Norrköping.

isberg_AlbrunnaÄven från stranden nedanför Albrunna iakttogs isberget. Detta foto togs av fiskaren och fågelskådaren Ilko Juster klockan 15:57. Isberget har här börjat driva bort från Ölands södra udde. – Då kunde jag äntligen andas ut, berättar Ilko.

Uno-14-08-19 är nu på drift mot södra Gotland dit det beräknas anlända sent söndag kväll. Gotländska hemvärnet minerar just nu farvattnen väster om sträckan Rivet i söder och Hoburgen i norr.

Kulturorganet följer förstås dramat från både sjön och luften. Planer finns på att fotografera isberget från drake, så kallat Kite Aerial Photography, KAP.


 

Taggad ,

den godaste svampen

stolt_fjällskivling_04Plötsligt stod de där, de stolta fjällskivlingarna. Ett tiotal i två grupper, stora men kanske aningen för gamla för stekpannan. Denna art har mörka fjäll på ljus botten. Förväxlingsbara flugsvampar har ljusa fjäll på mörk botten. Det finns också en rodnande fjällskivling. Plocka inte den.

stolt_fjällskivlingVisst är den vacker i sin fulländade symmetri. Den stolta fjällskivlingen gillar kalkrika marker, och torde därför tycka om Öland. Jag har ätit de flesta ätbara svampar som finns i våra svenska marker, och den stolta fjällskivlingen håller jag som ”den absolut godaste”, även om blandsvamp brukar bli ännu godare.

stolt_fjällskivling_03Här är ett recept för största tänkbara njutning. En kamrat och jag körde en gång vilse på sjön och hamnade på ö i havsbandet utan mat. Vi hittade en(!) sån här. Den stekte vi i vårt trangiakök och åt under ödesmättad tystnad. Den mättade bra och blev en smaksensation. Vi gav den 6 poäng av 5 möjliga.

stolt_fjällskivling_01En märklig skapelse med små bergkedjor på hatten. I mitten på hatten ser vi tendenser till den typiska kupning denna svamp brukar ha.


 

Taggad ,

Träden faller vid Södra bruket

trädfällning-Södra-bruketDe ruttna träden runt den gamla ruinen blir nu inte äldre. Det ser motorsågarna till.

stammarSom synes kan träden inte längre klassas som prima virke.

träddöden8Flera träd får snart ställa ut skorna, som man kan uttrycka sig på Söder i Eken (Stockholm). Bilden är från i somras.


 

Taggad , ,

ett år går så rasande snabbt

I mitt digitala fotoalbum ser jag att vi för ett år sedan redan hade haft markfrost. Denna sommar – vilket det fortfarande är enligt meteorologiska begrepp – tror jag inte kvicksilvret krupit under + 5 grader.

Nedan några förföriskt vackra nypon, fotograferade 29 september 2018. I mitt minne känns det som ”för bara några månader sen”…

nypon3

nypon2

nypon


 

Taggad

fiske i fisktomma vatten

skrakar_OttenbySkarven finns i många tusental i Ottenby, Grönhögen, Albrunna och vidare norrut. I Degerhamns hamn har de lagt rabarber på den avspärrade delen av norra pirarmen. Bilden visar reven väster om fyrplatsen vid södra udden. 

Fiskare jag frågar är förbannade på fiskeförbud och fiskebegränsningar. Dom vill fiska! I samma andetag säger somliga av dem att bottnarna är döda och att det inte finns nån fisk. Skarven och sälen har ätit upp den.

Skarven ökar lavinartat. Förra året var de 70 000 i vårt län, i år är de säkert många fler. Varje skarv äter 0,5 kg fisk per dag. Det gör 35 ton per dag (en fullastad långtradare med släp).

Jag tänker… Hur kan skarven sätta i sig 35 ton firre om det inte finns nån fisk? Handlar de på ICA? Och hur kan fiskare vilja fiska i fisktomma vatten?

En av flera möjliga förklaringar är sorglig. Du kan läsa den här.

 


 

Taggad , , ,

Seby läge lockar allt fler

Det är lätt att förstå varför…

 


 

Stensjön torkar ut och försvinner…

StensjönFrånLuftenGillar du Stensjön ute på alvaret öster om Albrunna? Glöm den! Den finns snart inte…

”Vatten kommer att fortsätta pumpas till Stensjön under en övergångsperiod. När pumparna stängs av helt kommer Stensjön sannolikt att torka.”

Så står det i skriften Ekologisk efterbehandling och biologisk mångfald i Degerhamn, en analys av framtidsläget vid Cementas uttjänta kalkbrott i Albrunna, gjord av Enetjärn Natur AB – på uppdrag av Cementa.

Så var det med den sjön. Puts väck! Kulturorganet återkommer i frågan om vad som händer vid Cementas kalkbrott i Albrunna. Turerna är nämligen många. Pressuppgifter om att Cementa slipper återställa brottet är nämligen fel. Det säger i alla fall Peter Pallin, miljösakkunnig i Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Kalmar län, Miljöenheten, i ett mejl till kulturorganet nu på morgonkvisten:

Jag kan även kort kommentera beslutet eftersom de verkar cirkulera lite konstiga uppgifter i media: Cementa slipper inte efterbehandla området. Villkoret om efterbehandling (villkor 2) finns kvar. De villkor som har upphävts rör hur efterbehandlingen ska genomföras. Den nyligen framtagna efterbehandlingsplanen fokuserar på de naturvärden som är associerade med alvarets biotoper. De upphävda villkoren hade försvårat/omöjliggjort de åtgärder som förordas i efterbehandlingsplanen. Miljöprövningsdelegationen bedömde därmed att ansökan uppfyllde det som krävs enligt 24:13 miljöbalken och att villkoren kunde upphävas. Beslutet leder alltså till att naturvärdena på platsen ökar.

Kulturorganet utreder och återkommer…

Sune Flisa
natur- och kulturskribent
markanalyskonsult
härförare

 

Taggad , , ,

normalt eller?

gulnande-oxel_Seby-läge-7-augustiMånga träd tog mycket stryk under värmeböljan förra sommaren. Jag misstänker att de inte hämtat sig ännu. På bilden ser vi gulnande poppel vid Seby läge. Är det normalt att de ska vara så här höstlika redan 7 augusti?

 


 

Taggad ,

ett fulare Öland

träddöden10

Tyvärr. Men därtill är jag nödd och tvungen. Jag har inlett ett större film- och fotoprojekt. Jag skriver tyvärr, eftersom det handlar om ”det allt fulare södra Öland” Orsaken är träddöden och vår oförmåga att ta ned och plantera nytt.

Jag insåg nämligen plötsligt – mitt i den färgsprakande juligrönskan – att man snabbt blir hemmablind och accepterar negativa förändringar utan att reflektera. Och jag såg mig omkring och blev förskräckt…

Många av de små skogarna och frodiga dungarna på ön är sig inte lika längre. De är fulare, ödsligare, dödare. De döda och döende träden är många fler än jag tidigare lagt märke till. I många tidigare helt friska områden lyser i dag också vita, grå och svarta träd mot gröna bakgrunder. Något bör göras.

träddöden

I David Attenboroughs teveprogram Klimatkrisen häromdagen framgick att jordens trädbestånd kommer att bli avgörande för vår planets framtid. Ett och annat dött träd fyller säkert många biologiska funktioner. Men finns skäl för att låta tusen och åter tusen döda träd stå kvar i stället för att ta ner och plantera nya, träd som när som helst kan blåsa omkull och slå ihjäl både folk och fä – och som ger associationer till pest och krig?

juliträd

Mitt projekt, som också inbegriper ett avslutande medborgarförslag, lägger inga biologiska aspekter på frågan, endast estetiska. Får förfulningen fortsätta – och dessutom expandera – kan den på sikt leda till minskande turism. Allt flera vita och svarta trädskelett gör ingen männ´ska glad. Vem vill resa hit för att beskåda ”en naturens kyrkogård”?

Det är alltså bara att beklaga, att film och foton av Ölands förfulning kommer småningom. Därtill är jag nödd och tvungen.

Tyvärr.

träddöden12

 


 

Taggad , ,

idealistisk miljövård

Häromdagen blev jag glatt förvånad. En gul kratta stod och vilade sig mot en skylt utmed Bergstigen nedanför Albrunna. Nu ska jag inte falla för frestelsen att förklara det som bilder redan visar med sån självklarhet. Bättre är att visa bilderna och fimpa snacket – här!

Men jag måste få tillägga: Jag älskar entusiaster som gör fina jobb utan den minsta tanke på lön eller annan belöning.

entusiaster_1

entusiaster_2

 


 

Taggad ,

Medborgarförslag

Kommunen väljer ut lämpliga kommunala gräsmattor att slå först i mitten av augusti.

Avsikten är att gräs och ängsblommor ska hinna gå i frö och självså sig. Senare kan man hjälpa dem på traven genom viss insådd.

En miljon växt- och djurarter riskerar utplåning. Vårt jord-, mark-, vatten- och skogsbruk bär stor skuld för detta. En procent av Sveriges yta är gräsmattor – som dessvärre klipps många gånger om året. Följderna av onödig, ogenomtänkt, traditionsbunden klippning med bensinavgasosande maskiner blir luftföroreningar och artutarmning.

Ängsblommor som inte hinner gå i frö gör livet svårare för humlor, bin och massor av andra insekter, vilket i sin tur påverkar fåglar och däggdjur. Utan insekter dör allt liv ut, även människan.

Åtgärden kan följas upp med en medialt inbjudande tävling med kulturhistoriskt intressant bakgrund: Liemannen där tävlande av båda könen bedöms av kunnig jury. Vackraste och effektivaste liesvingning tar hem förstapriset, en lie märkt Liemannen 2020, Mörbylånga kommun.

Det något makabra tävlingsnamnet motiveras av den allvarliga situationen för allt känsligt liv.

Staffan Lagerström
kommuninvånare

 

 


 

Taggad ,

rädda livet – skynda på brexit!

Människan är konstig. Och konstigast av alla är engelsmännen. Det var de som lärde oss klippa häck efter linjal och frissera naturliga träd till runda bollar. De har också fått oss att gå med på att stråna i gräsmattan aldrig får bli högre än 0,2 centimeter.

I dag är en miljon växter och djur utrotningshotade. Det är engelsmännens fel. De har tagit död på det naturliga och infört något som kallas trädgårdsarkitektur. Det rätta ordet är trädgårdsterror. I denna huliganskola lär man sig att tukta, få naturen att lyda sina mest perversa drifter. Enligt denna anglosaxiska militanta terrorsekt ska allt vara spikrakt, och ska det vara runt ska det jävlar anamma vara exakt runt, uppmätt med lasermätare och justerat på miljondels millimetern.

Nästan en procent av Sveriges yta är gräsmattor. Dessa klipps gång på gång på gång av män i hörselskydd skjutande på en oftast gul bullrande och osande dödsbringande maskin. Men det finns hopp. Min gräsmatta fick nyligen uppleva lyckan att vara utan engelsk påverkan under en hel vecka. Inte en gräsklippare så långt timotejen vajade. Men på tomterna runtomkring gick engelskindoktrinerade trädgårdsslavar och sköt sina dödsmaskiner framför sig ända tills man kommit ned på maxstipulerade 0,2 centimeter. Ponera att vi har en miljon tomter i landet och att alla dessa gräsklipps denna dag – och om en vecka och veckan därpå och veckan därpå hela sommaren ut. Hur mycket buller och avgaser och hur många negativa följder för växt- och djurliv skulle all denna terror orsaka? Svaret är enkelt: Alltför många.

Under denna dryga vecka utan gräsklippning skedde underverk. Jag tog lilla favvosmällan och la mig ned på alla fyra, ålade mig fram genom den decimeterlånga klorofyllen, alltmer bergtagen. Vilket liv. Vilken växtkraft som finns här nere som nästan ingen ser. En sanning gick upp för mig: engelsmän är blinda och känslokalla, sannolikt av för mycket te, bacon och plumpudding. Det är engelsmännens fel att så många insekter och smådjur står på randen till utrotning.

Jag ser fram mot en fullbordad brexit. Engelsmännen ut, det rika livet in!

Tänk dig in i den sjuka idén att klippa bort alla såna här små trädgårdssolar för att bara få trist gräs kvar. Varför?

En gräsklippare slår sönder dessa skönheter och ersätter dem med 0,2 centimeter högt gräs, lika trist som en uppochnedvänd grön rotborste.

Kanske vackrast av dem alla. Enkel, funktionell med en överlevnadskraft som få. Under andra världskriget användes maskrosen för att framställa konstgummi. I dag säger forskare att den snart kan ersätta det livssvaga gummiträdet som producent av rågummi. Men i gräsmattefanatikernas ögon är den ett monster som med alla medel måste bort. Jag frågar igen: Varför?

Titta här! Vi kikar in i en minidjungel med en nästan magisk frodighet. Här kryllar det av liv – ett liv som gräsmatteterroristerna vill förgöra. Klicka upp bilden i full storlek och låt dig berusas.

Det är knappt man kan tro det. Tio dagar innan jag tog denna bild vrålade här gräsklipparmonstret fram med sina roterande dödsbringande käftar. Allt var slätt och blomlöst och trist. Men de bländande vackra motståndsgrupperna är starka. 

Nere i gräsmattan känns det som om vi kliver in i en blomsteraffär. Ändå försöker gräsmatteterroristerna ta kål på dessa små skönheter varje vecka – hela sommaren igenom. Somliga klipper till och med var tredje dag!

Jag ryser av välbehag… Vilken gracil form, vilken rörelse. Guldgult i mix med olika valörer av grönt, en sanning som gräsmatteterroristerna vill slå sönder och ersätta med enbart tristgröna strån.

Fåglarna letar undantagslöst föda i den del av gräsmattan som fått växa till sig. Där mattan är lågvuxen – på grund av förra årets torka – söker fåglarna sällan föda. I detta område med högre växtlighet hålls fuktigheten kvar längre i jorden. När du klipper ökar avdunstningen, insekterna flyr, livsmöjligheterna stympas. Tänk om alla bara klippte delar av sina gräsmattor och lät övriga delar växa fritt. Så mycket bättre livet skulle bli för insekter, fjärilar, kryp och fåglar. De delar som får växa fritt kan du slå med lie i augusti och låta torka på backen. Detta väldoftande hö ger du sen till den hästägande grannen, som ger det till sin häst, som pruttar ut extra nyttig gödsel, som grannen ger dig som tack för höet. Du har skapat en nyttig rundgång. Du har dessutom lärt dig lieslåtter, en teknik som kan bli nödvändig om läget i världen skulle bli riktigt kritiskt. 

En lågvuxen, skir men ändå kraftfull växt som jag faktiskt inte sett förrän jag denna dag dök på näsan i gräsmattan.

Här en något högre växt som undkommit gräsklipparnas knivar, en gullviva. Men inom nån vecka är den troligen kapad och död.

En vacker solitär. Så stolt och rak i den friska vinden. På en yta av 200 kvadratmeter fanns bara en enda av denna skönhet. Vi stympar mångfalden med växtgifter, gräsmattsterror, golfbanor, för tidig slåtter av jordbruksfält och vägrenar.

Gång på gång blir jag överraskad. Jag tittar här ner i en gräsmatta som sköts av rotorklippsterrorister. Tänk om dessa lät delar av gräsmattorna växa helt fritt. Vilken artrikedom vi skulle få uppleva.

Denna vallmo(?) har på bara nån vecka hunnit bli 20 centimeter hög. Vilken livskraft, trots den kalla våren.

Jag skäms. Sanningen är förfärande. Jag kan inte namnet heller på denna växt vars knoppar liknar sädeskorn.

Denna vallmo står alldeles utanför gräsmattan, i gråzonen mellan ”det som ska klippas” och ”det som borde klippas, men som vi tyvärr inte kommer åt”.

Biologisk mångfald är lika med människans överlevnad. Den borde vara viktigare än den militanta tukten av våra gräsmattor. Eller? Nån som tycker annorlunda?

Gick man igenom denna kvadratdecimeter tuktad gräsmatta skulle man säkert hitta ett dussin växter och minst lika många arter insekter. Hur många vi skulle hitta om gräsmattan fått växa en längre tid kan vi bara spekulera i. Tio gånger fler, kanske!?

Dagen efter jag fotograferade livet i gräsmattan kom en man på ett fordon med en ljudvolym som kunde väcka döda och mejade ned hela klabbet. Blommor, gräs, insekter skars till små små bitar som flög iväg i vinden. Blev det vackert? Lever vi på rätt sätt för att behålla en livskraftig natur, en planet för människan och allt annat levande?

Intressanta länkar i ämnet:

Låt en bit av gräsmattan bli äng – och rädda bin och mångfald
Hoten mot den nära naturen
Vägrenarnas betydelse

 

 


 

Taggad , , ,

Dagens Hjältar

Varje veckoslut går Gunilla och Jonas Löf på stranden mellan Södra bruket och Albrunna för att plocka skräp. De hittar allt från fulla fodersäckar till nätrester, linor, plast, patroner, burkar och flaskor. Paret Löf bor i Albrunna sedan tre år tillbaka. Kulturorganet utnämner dem till Dagens Hjältar och ska kolla kassakistan för att eventuellt komplettera utnämningen med nån miljon eller två i prispengar…

 


 

Taggad , , , ,

håll sverige rent

Allsköns skräp hamnar till slut i havet och på våra stränder. Traktordäck, lastpallar, plast till förbannelse. Här har Håll Sverige Rent gjort en fin insats i Grönhögen. Men det är en skam för mänskligheten att frivilliga – exempelvis Håll Sverige Rent – ska behöva gå och städa efter andra, år ut och år in.

Det som kastas på land hamnar förr eller senare i havet. Tyvärr sjunker mycket till botten. Och vissa plaster upplöses till mikroplaster som dödar smådjur och fiskyngel. Större plastsjok dödar fisk och valar.

Den plast du slänger dödar liv”.

 

 


 

Taggad , , , ,

markgodis i stället för påskgodis

Eftersom jag är ateist och anser att religionerna står bakom mycket av världens elände (vilket brukar få många ”experter” att gå i taket) gör jag inga som helst religiösa kopplingar till påsken, utan säger bara Glad Påsk alla läsare!

 

 

 


 

Taggad , , ,

tips gav bättre filmsnutt

En bagatell, men ändå. En minutlång film kan ses som en kortnovell.

En läsare tyckte att de panorerande sekvenserna i en liten filmsnutt om en strand skulle bort. Jag höll med och tog bort två av tre panoreringar. Filmen blev bättre, även om den fortfarande bara är en bagatell. Lärorikt.

Tack, Torbjörn.

Du kan se den här.

Taggad ,

En bit strand

Som ung tillbringade jag en stor del av min tid i skogen. Livet i nån av mina många kojor var viktigt och härligt. Jag förde naturdagbok över djur och fåglar och följde naturens växlingar. Dessutom läste jag allt jag kom över av natur- och biologiböcker.

Just nu läser jag Mannen i skogen, Jens Liljestrands utsökta biografi över Vilhelm Moberg. Och som av en slump hittade jag en film på Youtube, också den om Mannen i skogen. Den är sevärd. Vi reagerar väl alla ibland mot det konstgjorda liv vi faktiskt lever under stress och ständig tidsnöd, trots alla bekvämligheter och finesser som skulle underlätta läggandet av det så kallade livspusslet. Urbaniseringen går som en farsot över världen, och många unga har i dag ingen känslomässig koppling till naturen, än mindre reell. På sikt måste denna brist bli ett gigantiskt hot mot hela mänskligheten. Det är jag säker på att även Vilhelm Moberg skulle tycka.

Därför blir tystnaden allt viktigare för mig, den lilla sällsynta skärva av tystnad som finns kvar. Det slår mig ofta när jag filmar att det aldrig är riktigt tyst. Brummar inte bilar så mullrar flygplan en mil upp. River inte en motorcykel sönder tystnaden så gör vinden eller en skrikande Jas Gripen det. Eller en radio på avstånd, ett vindkraftverk, en motorsåg, en sopmaskin, en traktor för plogen eller en skrikande unge eller skällande hund.

Denna korta film handlar om den lilla relativa tystnad som finns kvar.

 

 

 


 

Taggad , , ,

om detta med att kopulera

Var man kopulerar varierar stort. Sedan beror det nog en aning på vem man är. Vad sägs om att göra det på taket? Kanske till och med på gamla Ytongfabrikens tak i Grönhögen. Där gör truten det nu. Och snart täcks taket av mängder av i hast hoprafsade bon med två tre ägg i varje, i sällsynta fall fyra.

Att då närma sig plejset kan resultera i skränande anfallsdykningar förstärkta med kraftig avföringseld. Jag råkade en gång ut för denna. Två gånger prickade en bombfällare mig och min cykel med enastående precision.

 

 


 

Taggad , , , ,

blå ögongodis

Några tuvor blåsippor överlevde lyckligtvis dragningen av cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.

Den vita hagelskuren framhäver blommornas intensiva färg.

Förföriskt vackra i sin klara och anspråkslösa framtoning.

 

 


 

Taggad

Ledare: Mänskligheten borde skämmas

Vide. Hur hållbart vi håller klimatet och hur måna vi är om en ren natur kan ses som mätare på människans moraliska och intellektuella status. Tyvärr ökar nedskräpningen överallt, även på Öland. Plasten finns på land och i hav. Men läget kan bli mycket värre. Redan för 30 år sedan vandrade jag i den grekiska arkipelagen på öar som tycktes gjorda av plast. Dess stränder såg ut som på fotot här. Mänskligheten borde skämmas.

Staffan Lagerström

 


 

Taggad ,

lock them up!

Vad är det för fel på människan? Som cyklist ser man sanningen innan grönskan döljer hela skiten. Ja, jag säger skiten, för det finns inget bättre och sannare ord om vissa människors osunda utomhusbeteende. Utmed leder och vägar ligger enorma mängder glasflaskor, ölburkar, plastdunkar, plastflaskor, plastdetaljer, plastpåsar och annan dynga. Jag hittar stövlar, väskor, fiskedrag, linor, nät, rullar med metalltråd, mediciner och mängder av plastpåsar med hundskit. I betesmarker fladdrar stora plastsjok i buskarna och stränderna är nedlusade av grejor som folk tydligen bara hivar iväg rakt ut i guds fria natur – för att slutligen hamna i havet och på våra stränder. Vad lider dessa töntar av för åkomma?

Hemma igen hittar jag ett bra ord på webben: Plastbanta. Det låter sunt. Länken till åtminstone en liten förbättring klickar du på här.

Det börjar skymma. Jag smyger in mot fågelsjön i Degerhamn där jag sett skränande vita gäss landa. Men jag hittar inga vita gäss, bara vita påsar. Vita plastpåsar med plastflaskor och glasburkar utkastade i den oskyldiga naturen där barn och djur tassar fram. De som gör så här riskerar fängelse i upp till ett år. Men vad hjälper det när den sista idioten ännu inte är född.

 

 


 

Taggad , ,