Kategoriarkiv: Novellen

Kafka i Kalmar

Grindsystemet ser ut som sinnrik labyrint, det påminner om sorteringsstängel för boskap. Stålgrindar med varningstejp i rött och gult, vakt i mask med gul skyddsväst.

– Nästa!
En stålgrind öppnas. Vi tvingas vandra längs snitslad korridor. Gula streck på golvet. Avlägsna röster, mummel, då och då en signal, människor skymtar i vita kläder, i gula västar. Oroliga blickar. Alla bär munskydd och visir i genomskinlig plast. Vart för de oss, Kafka? Säg något! Ska vi avlivas här eller längre in i systemet?

Vi föses mot enorm lokal med små grupper av stolar kring bord med dator. Grupperna är numrerade.

– Du går till nummer sex! säger en vakt till min fru.
Jag lämnas.

Ny vakt dyker upp från ingenstans.
– Du går till nummer 14!
På vägen till nummer 14 ser jag sprutor liggande i bäckenliknande rostfria skålar. Aha, jag ska likvideras med gift. Nå, ja. Alla når vi förr eller senare slutet.

– Hej, säger jag till vakt i helvitt med protokoll på dator.

– Legitimation?
Jag lämnar över den.
Vakten spänner ögonen i mig.
– Tid?
– 16:46, svarar jag.

Jag får min legitimation. Är det nu det ska ske? En spruta rakt i magen…

Vakten frågar:
– Vill du ha ett äpple?
Aha, tänker jag. Sista måltiden, sen inleder bödeln sitt jobb.
– Nej tack, svarar jag. Jag tål inte äpplen. Vi struntar i äpplet, gör jobbet direkt är du snäll. Jag blundar…
– Högst en på miljonen dör av äpplen, säger vakten. Gå härifrån! Region Kalmar län skickar faktura på 200 och som straff sätts du sist i kön. Det kallas demokrati. Har du hört talas om den nån gång?
– Nej, sån har jag aldrig hört talas om. Är det sånt man har så mycket av i Ryssland? frågar jag.
– Gå nu! säger vakten och lägger ned sprutan. Gå raka vägen ut åt det hållet.
Hon pekar med hela handen.

Jag har överlevt. På baksidan hittar jag min fru, nyligen utsläppt genom glugg i väggen.

Vi tar bilen hem i tystnad.

– Tål inte du heller äpplen? frågar jag.
– Nej, svarar hon.
Vi kör några minuter till.

– Tycker du också om demokrati? frågar jag.
Min fru svarar inte.
Jag svarar på min egen fråga:
– Jag gillar den – om jag bara förstog mej på den. Det är väl sånt man har så mycket av i Ryssland?

Märkt , ,