Kategoriarkiv: Öland

ett paralyserat Öland

”Människans ansvar att bekämpa sjukan”. Så lyder rubriken på ett helt uppslag om almsjukan i dagens Östra Småland. I flera artiklar konstateras att man lyckats bra med bekämpningen på Gotland, medan ansvariga på Öland tycks mer eller mindre handlingsförlamade.

Alvarsamt och alvarsamt2 har i mängder av artiklar under flera års tid tagit upp ämnet almsjukan, utan någon som helst respons från kommun eller Länsstyrelse. Tvärt om, medborgarförslag har kastats i papperskorgen och inställningen ”allt går över” har styrt det politiska tänkandet. Då går det som det går. Öland strösslas med avbarkade, vita, döda träd – monument över maktlösa och fega politiker. Det kallas turismutveckling.

Ett enda betyg kan delas ut: Underkänt.

 

Laurha Porthin von Weshenstråhle
tf redaktionschef

 

 


 

Annonser
Taggad , ,

varning för maximala skönhetsupplevelser

När man hojar på vissa delar av norra Öland ökar riskerna för ”maximala skönhetsupplevelser”. Dessa kan i sin tur kan leda till att man kör rakt ut i ”den gula härligheten” och slår ihjäl sig mot klipporna långt där under. Vid horisonten skymtar Blå jungfrun.

Vid åsynen av denna jättelika friluftsskulptur fick jag associationer till den kinesiska terracottaarmén. Filmer om cykelturer i dessa trakter kommer småningom…

 

 


 

Taggad

mot havet

Det finns förhållandevis få bra vägar ned till havet på Öland, speciellt på den östra sidan. Däremot finns många traktorvägar och kostigar som lämpar sig väl för cykeln. Det är spännande att likt en spårhund sniffa sig fram till Österhavet eller Kalmarsund. Häromdagen fick jag vittring när jag hojade norrut i trakterna av Gärdslösa. Jag vädrade hav och vände. Först gick det åt skogen, men sen gick det mot havet.

Följ med ned till Norra viken!

 

 


 

Taggad , , ,

flisa – men ej sune

Det finns gråsten och granit. Och det finns kalksten och sandsten och den här – som ligger blankpolerad och speglar sig i solen och molnen på Geologiska trädgården vid Södra bruket…

 

 


 

 

 

 

 

Taggad

på turné

Ni minns kanske Ulf Peder Olrogs parodi på Frans G Bengtssons dikt Balladen om franske kungens spelmän.

Refrängen lyder:

Vi har varit på turné
och har kommit lätt på sne’,
finns det ingen som kan säga var vi e’?

Denna stump sjöng jag för mig själv då jag hojade runt i trakterna kring Löt utan vare sig karta, gps, smartphone eller kompass. Det är roligare att slumphoja än att målhoja. För vart man än pinnar på kommer man alltid fram till något.

Kyrkorna förföljde mig. Jag cyklade från kyrkan i Löt och hamnade vid kyrkan i Alböke. Jag tog ny sats och cyklade 136 söderut för att komma till Löt igen. Men icke. Skylt efter skylt berättade om andra byar: Unneberg, Lundegård, Hagslätten. Men dit ville jag inte. En vandrare rådde mig att vända. Jag lydde och kom till Löt igen.

Från Löt drog jag – på chans – höger, vänster vid skylt Valsnäs och sen rakt fram tills vägen tog slut. Då var jag på Boudden.

Som jag sa: Man kommer alltid fram till något.

 

 


 

Taggad , , , ,

paradis utan namn

Åt söder. Längst bort på udden ligger två hus alldeles nära havet. Jag undrar om de är bebodda?

Havet drog. Men jag fann ingen väg dit. Frågade vänlig tant som gav mig råd. Det var ingen autobahn men den kallas för väg. Jag hojade på. Det var ingen väg, mer än kostig som vartefter blev stig som senare blev ingenting. Men jag kom till havet och kände mig fri. Här hörde jag den kraftigaste tystnad jag nånsin upplevt på Öland. Jag kände mig som Robinson Crusoe. Inte en människa, bara en skock kreatur som brölande på avstånd – och några måsar.

Platsen? Ingen aning. Men en film om turen dit kommer småningom…

Norrut – mot evigheten. För den fotointresserade kan jag berätta att bilderna är tagna med aktionkameran GoPro Hero 6 Black.

Tydligen har några människor hittat hit före mig. För vid slutsationen låg denna välbyggda ”sitta-och-njuta-möbel”.

 

 


 

Taggad ,

att se

En känd chefredaktör på en drake testade dem som ville bli reportrar på tidningen.
– Gå Storgatan fram och tillbaka och kom hem med minst tre användbara nyheter!

Jag brukar hetsa mig själv på ungefär samma sätt när jag tar kameran med mig. Det kan hjälpa när knäpparlusten är låg och nya motiv känns avlägsna. Häromveckan cyklade vi Torngårdsvägen fram och tillbaka och jag sa till mig själv att komma hem med minst tre användbara motiv. Du ser dem nedan.

En maskin med stort tandhjul i aktern skar djup skåra i det öländska kalkflaket för säker kabelläggning.

Sankt Pers nycklar, orkidén du vet, är ingen rar blomma. Den växer i tusental vid sidorna av Torngårdsvägen.

Getväppling. En underbar liten blomma som man får lägga sig ned på alla fyra för att bäst kunna avnjuta.

På avstånd gör inte Sankt Pers nycklar något större intryck på mig, men på nära håll blir jag förundrad… Klicka upp bilden i stort format och se själv.

Jag tror att jag inte tidigare sett skylten vid Ölands Järnvägs spårområde nere i Torngård. Den är nog ny. Har jag fel kan jag åtminstone berätta att föreningen har en ny hemsida.

Denna lilla blomma, som ser ut att vara bakad av marsipan, kräver också att man går ned på alla fyra för att fullt ut kunna njuta av det man ser. Tyvärr vet jag inte vad den heter. Men det vet en av våra läsare, Kerstin: Majviva, Primula farinosa.

 

 


 

Taggad

adjö till allé

Allén i Enetri i april 2016.

Nu dör en av de vackraste alléerna på södra Öland, den i Strömmeln. Almsjukan! Dessvärre låter man delar av träden står kvar, vilket Pia Barklund vid Sveriges Lantbruksuniversitet var emot när hon berättade om sjukan i Smedby för några år sedan. Pia menade att man inte ska hamla sjuka träd och inte låta delar av dem stå kvar.

Alvarsamt har under många år uppmärksammat faran med almsjukan, och till och med lämnat ett medborgarförslag till kommunen. Innebörden var att kommunen skulle ansöka om EU-bidrag för att bekämpa almsjukan på samma sätt som man gjort på Gotland, där man gjort framgångar. Kommunen sa först ja, sedan nej.

Allén i Enetri är död sedan flera år och nu dör allén i Strömmeln. Den långa allén mellan Albrunna och Södra Möckleby har kanske ytterligare några år kvar i livet, men sen är det kört även för den…

De tragiska bilderna får tala för sig själva.

 

 


 

Taggad , ,

fyr till fyr, del III

Sista etappen. Målet är Långe Erik, fyren i norr. Utgångspunkten var Långe Jan, fyren i söder. Jag for utmed östra Ölandssidan mot norr, halkade över på västra och fortsatte målmedveten mot målet. En tanke slog mig: Öland är längre än jag föreställt mig.

Dramatisk, trasmattisk korsning bland bodarna i Byxelkrok.

Från hamnen i Byxelkrok ser Blå Jungfrun ut som en soldathjälm, modell brittisk under WW2. Ön har en gång ägts av Torsten Kreuger, bror till tändstickskungen Ivar Kreuger. Sedan 1926 är den nationalpark.

Dessa sjömärken låg i en hög på ett bord i Byxelkrok. Men de är inte fullstora, bara miniatyrer, typ leksaksmodeller.

Blå Jungfrun uppe i högra hörnet tycks sväva på nåt slags moln en bit över vattenytan. Fotot är taget från hamnen i Byxelkrok.

Bilder som denna tycker jag om att ta. Den är ”treskiktad”: En bakgrund, några hus, en förgrundshändelse. Jag tänkte ta bilder av bara husen, men hörde att några människor närmade sig. Blixtsnabbt fick jag igång kameran och knäppte mer eller mindre från höften. Förgrundsfigurerna var borta inom några få sekunder.

Det är svårt att tänka sig att det finns nåt så smalspårigt som denna järnväg. Spårvidden är bara 600 millimeter. Den trafikeras sommartid. Klicka här på Böda Skogsjärnväg så får du veta mera. Fotografiskt är det för mig självklart att spåret går diagonalt från ett hörn. Hade det gått rakt mitt i bild skulle resultatet bli ”dött”.

I närheten av Böda hamn. Alldeles utanför bild till höger höll man på att skapa en majbrasa av gigantiska mått. Om den gick att tända i ovädret sista april vet jag inte. Jag gjorde min Ölandsodyssé 28 april…

Fulsnygg pråm i Böda hamn. Rent fotografiskt lockar den mig med sin kladdiga lera, buckliga bordläggning, läskiga färg och märkliga mekanik på däck. Och som så ofta försöker jag bygga mina foton av diagonaler.

Det här är inte Trollskogen. Men jag är nära den. Här fanns skyltar som berättade att dessa tallar hade svaga rötter och att man riskerade att få stammarna i huvudet. Jag skyndade vidare norrut…

I vattenbrynet på Neptuni åkrar. Åkrarna är inget annat än klapperstensfält. På dem växer nästan ingenting annat än blåeld. Det är Carl von Linné som satt namn på detta märkliga kustlandskap.

Neptuni åkrar liknar ingenting annat jag sett. På Länsstyrelsens sajt om åkrarna kan man läsa: ”På sommaren övergår de grå fälten till ett färgsprakande hav av blommande blåeld. Denna växt är dock inte ursprunglig på Öland utan har införts med människans hjälp. 1934 landades en båtlast med grus från Ven i Byxelkrok. Gruset innehöll blåeldsfrön som spred sig och idag växer blåeld på flera ställen på Öland.”

Från Neptuni åkrar ser Blå Jungfrun ut att sväva ännu högre upp i luften än från Byxelkrok. Här liknar hon ett flygande tefat högt över vattenytan.

Det är stora åkerlappar vi talar om. Ser du de tre fiskarna vid horisonten? Jag skulle tro att de fiskar havsöring. Denna bilds idé bygger helt på diagonalen från nedre vänstra hörnet till det övre högra. Ögat läser automatiskt av bilden utmed den linjen.

Jag närmar mig slutmålet Långe Erik som jag här ser på andra sidan Grankullaviken. Avståndet till fyren är här 3,8 kilometer. Här finns ingen diagonal att hänga upp bilden på. Den blir därför ”tamare”. Men vad gör man? Man kan ju inte trolla!

Bara ett stenkast kvar till målsnöret. Vägen ut till fyren går på en enkel bro, knappt hundra meter lång.

Nästan kritvita stenar ligger utspridda som vita sockerpiller utmed bron ut till Långe Erik.

Fyren och den sedan länge stängda fyrmästarbostaden. Fyren är byggd 1845 och är 32 meter hög. Mer om fyren läser du här.

Ljuset var här denna dag pastellaktigt, alldeles jämnt utan skuggor eller dagrar. Det bidrog till att ge stället en lugn och harmonisk framtoning. Till höger om fyren skymtar SMHI:s inhägnade väderstation.

Stora drivor av små musslor på stranden nära fyren. Jag kan ingenting om musslor, men nog måste det vara blåmusslor?

Bukten söder om fyren, en del av Grankullaviken. Ön – eller halvön – som fyren ligger på är nästan exakt 500 meter lång från nordväst till sydost.

Dramatiskt växta träd i skarp kontrast till fyrens arkitektoniska stramhet. Sommartid kan du gå upp i fyren. Efter 138 trappsteg når du balkongen på 28 meters höjd.

Så där, ja. Uppdraget är slutfört. Jag har rest från fyr till fyr, från Ölands absoluta sydspets till dess absoluta nordspets, 137 kilometer fågelvägen. Två koppar kaffe och sen tillbaka! 

Del I av resan läser du här.
Del II av resan läser du här.

 

 


 

Taggad , ,

fyr till fyr, del II

På min rutt från fyr till fyr, från Långe Jan till Långe Erik, irrar jag nu omkring lite hit och dit på mellersta Öland. Det är avkopplande att inte ha gps eller karta med sig – utan bara styra dit hjulen pekar eller lusten drar – eller vinden vill. Och den vill mycket på Öland!

Del I av resan kan du läsa här.

Vatten vid Hulterstad. Olika vatten har uppstått snabbt och oväntat denna vår. Man känner ofta inte riktigt igen sig, vilket är spännande.

Nu hoppar vi till västra sidan, till Stora Rör. Där tänkte jag plåta nåt helt annat när dessa svanar dök upp. Okey, då. Ni får väl vara med.

Snart dags att masta på i Stora Rör. Förr seglade jag både jollar och kölbåtar men nu för tiden seglar jag hellre i fantasin. Kanske kan man kalla det ”torrsegling”?

Idyll i Gillsättra. Dit kom jag av en ren slump. Där var fridfullt så jag tog några fler bilder där av ”Törnrosakaraktär”…

En bild som denna skulle kunna tas på ”miljoner” ställen på Öland. Men den är knäppt i Gillsättra och ingen annanstans!

Motljus är alltid spännande att fotografera i – och svårare än i medljus. Ett bra alternativ för dig som inte är så van fotograf är att ställa in kameran på gaffelexponering. Kameran tar då oftast tre bilder snabbt efter varandra, ibland fem, med olika exponeringar. En av dem blir bäst. Men så är det vid all fotografering, även utan gaffelexponering: Om du så tar tusen bilder av samma motiv blir alltid bara en bäst. Här är vi kvar i Gillsättra.

Den som byggt den här ladan måtte ha varit estet ut i ögonfransarna. Vilka proportioner, vilket sinne för spelet mellan det osymmetriska och det symmetriska. Och jag ger mig 17 på att den byggdes utan ritningar. Den ligger i Gillsättra.

Klockargården ligger vid kyrkan i Löt. I Klockargården lär hållas dagverksamhet för demenshandikappade.

Kyrkogården i Löt har ett lite Japaninfluerat stuk, se bara på porten och dess tak. Jag driver ofta omkring på kyrkogårdar. Memento mori! Oh, ja. Jag minns!

Det är med viss bävan jag gläntar på porten till en kyrka. De religiösa uttrycken och ceremonierna är för mig motbjudande och tillgjorda. Men kyrkogårdens invånare har mycket att berätta – om man ger sig tid att lyssna…

Nämndemannen Pehr Pehrsens sten till höger berättar att han levde mellan 1856 och 1928. Pehr föddes alltså samma år som Krimkriget avslutades. Han dog det år Per-Albin Hansson lanserade begreppet ”folkhemmet” i ett riksdagstal, och de första regelbundna TV-sändningarna inleddes i New York, en halvtimme om dagen tre dagar i veckan. I år fyller alltså den reguljära teven 90 år. Tänk vad man lär sig under en kyrkogårdspromenad i Löt på Öland!

Fiskar är vackra djur. Jag gick in i Kårehamns Fisk & Havskök och frågade om jag fick fotografera fisken i diskarna. Det fick jag. Men det kostade: Jag blev hungrig! Lösningen var enkel: Det var bara att gå några steg mot havet…

… och kliva in på deras fina krog. Underbar Fish and Chips för 145 Gurra. Hett, perfekt stekt, god sås, spröd fisk med gyllene yta, chips som smakar riktig potatis. Dessutom pigg och kul personal. Denna lilla krog får 6 stjärnor av 5 möjliga.

I Kårehamn sitter husbilsfolket i sina vilstolar och tittar ut över… Tja, jag vet inte, men nåt är det i alla fall. Och så är det överallt i världen: Man köper sig en husbil för en miljon. Och två vilstolar á 199 kronor. Det gör 1 00 0398 kronor. Man sitter upp i miljoninvesteringen, han kör, hon sitter bredvid. Så åker man nånstans, stannar, sätter omedelbart ut vilstolarna och sätter sig och tittar ut över nånting… Det blir dyra vilstolar. Under nästa Ölandsodyssé ska jag förbaske mig hitta svaret på vad man tittar ut över…

Såna här affärskombinationer hittar man bara på vischan. Kläder och foto! Och så ett litet annex med engelsk text: BLUE CORNER, COUTNTRY STORE, KLÄDER, INREDNING, WESTERN, PRESENTER. Stället hittar du i Strandtorp/Löttorp.

Ett självporträtt i ett skyltfönster i Löt. Såna här ”selfies” tog jag ofta i speglar och skyltfönster redan under 1960-talet. Minns att folk tyckte jag betedde mig konstigt och egotrippat. I dag tar man selfies i parti och minut. Det finns till och med kameror och smartphones gjorda speciellt för selfiebilder, med displayer både fram och bak. Hur är det nu? Går utvecklingen bakåt eller framåt? Eller står den helt stilla? Ja, med den frågan i skallen rattade jag vidare norrut – mot Långe Erik. Du läser inlägg nummer tre inom några dagar…

 

 


 

Taggad , ,

dagens ölandsbild 1 maj 2018

Utsikt över Kalmarsund från Geologiska trädgården, Södra bruket, Degerhamn.

 

 


 

Taggad

är murphys lag glömd?

Guldfågeln-vatten ska inte vara farligt

Så lyder rubriken i Östra Småland 30 april. Vi som småningom ska tvätta oss i det och kanske till och med dricka det tackar. Men att dricka renat processvatten från Guldfågeln låter inte direkt lockande, och att det inte ska vara farligt känns som ett i all välmening lugnande men icke övertygande besked. I Östrans text framgår inte klart och tydligt om vattnet verkligen ska användas som dricksvatten, vilket förvånar. Det kan man dock läsa i Lantbrukets Affärstidning, ATL, 17 maj 2017:

”Nu finns en annan lösning i sikte. Industrivatten från Guldfågeln ska bli en del av Mörbylångas dricksvatten. Det rör sig om 900-1000 kubikmeter per dygn som går ut från produktionen.”

Norconsult har gjort en utredning om vattenkvaliteterna från dels Guldfågeln, dels bräckt vatten från Kalmarsund som också är tänkt att användas. Enligt Östra Småland skriver Norconsult:

”I vattnet som går från Guldfågeln till industrireningsverket är den fekala påverkan på råvattnet mycket stor. Halten E-colibakterier ligger i medeltal på 2 500 bakterier per 100 milliliter. I vattnet finns också risk för campylobakter och salmonella. Vattnet från Kalmarsund har höga kloridhalter, och det kan även finnas virus eller parasiter i råvattnet.”

Vad som – också! – oroar mig är att risken för de allt kraftigare algblomningarna i Östersjön inte nämns i artikeln. Kanske analyseras de inte heller i utredningen. Jag minns Bo Landins film om det vissa forskare blir mer och mer övertygade om, nämligen att cyanobakterier (felaktigt kallade blågröna alger) kan orsaka den dödliga nervsjukdomen ALS. Vi som sysslar med akvaristik vet hur vidrigt ett akvarium blir om det smittas med cyanobakterier. Klåda och huvudvärk blir ofelbart några av mina symptom på förgiftning om jag sticker ned händerna i ett cyano-smittat akvarium. Om tre fyra månader växer enorma områden av cyanobakterier till mellan Öland och Gotland

”Norconsult skriver att det finns en infektionsrisk, men enbart då smittämnen är kraftigt förhöjda och både RO och UV-anläggningen inte fungerar tillfredsställande”, fortsätter Östran.

Slutklämmen borde ramas in och sparas för eftervärlden: ”Detta är en extremhändelse och bedöms som mycket osannolikt.”

Så sade man även om riskerna för olyckor vid kärnkraftverken i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima. Murphys lag har tyvärr alltid rätt: Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det.

 

 


 

Taggad , , , , ,

fyr till fyr, del I

Finns det ett mer logiskt sätt att försöka se så mycket som möjligt av Öland på en dag än att bila från fyr till fyr? Jag vet inte, men så gjorde jag i går den 28 april. I tre inlägg visar jag det som intresserade mig mest ”att göra foto av”.

Häng med! Vi börjar i söder och irrar oss lite hit och dit mot norr, från fyr till fyr.

Morgon vid Långe Jan. Dessa ”gluttare” stod och blängde i sina teleskop mot ett visst motiv långt ute till havs. På frågan vad som var så intressant fick jag svaret: – Ingenting. Vi ser bara det gamla vanliga. Men lite mer än ”bara det gamla vanliga” var att en hel del ugglor nu har invandrat till Öland. 

Får får ingen trafikundervisning? Dessa nyutsläppta trippade så elegant utmed vägens båda sidor. Men en och annan fårskalle var lite osäker på om det råder höger- eller vänstertrafik och vinglade därför från höger till vänster och vice versa.

Märkligt nog kom tackor och lamm från båda hållen, på väg mot både söder och norr. Jag var dock helt glasklar över min kurs: Mot norr!

Jag tog östra sidan norrut, väg 925 tror jag den heter hos stackars Trafikverket. Tänk att sitta där och sätta in vägnummer i pärmar. Ja, det är såna tankar man kan få när man bilar på Öland… Den här buketten såg jag i Össby.

Vi är kvar i Össby. Vad den här kåken är till för har jag tänkt mycket på – men inte funnit nåt svar på. Nästan inga väggar, bara ett tak…

– Var i helvite är fisken!? Jag har provat allt, men inte ett hugg! Nä, det är inte lätt att vara fiskare i dag. Fråga yrkesfiskarna får du höra. Svaret blir alltid: – Det finns ingen fisk! Märkligt att det då finns fiskare…  Ja, det är mycket man tänker på och inte förstår när man bilar norr ut på Ölands östra sida. Fotot är taget nära Sandby borg.

Runstens kyrka. Här var alldeles tyst, alldeles vindstilla. På vänstra  skölden står det ”NORRA MOTET”, på den högra ”SÖDRA MOTET”. Min teori är att de visar väderstrecken; ”mot” betyder bland annat ”åt”. Och norr ligger åt vänster i bild.

”Trött i Lerkaka”. Det är inte ofta man ser en häst ligga, men den här märren sov både djupt och länge. Trots att jag stod alldeles bredvid och pratade och fotade snusade hon på som en klubbad oxe. Varför vi ibland kallar både människor och hästar för ”klubbade oxar” är sånt man tänker på vid ratten när man pilar norrut på Ölands ostsida. Eller ska vi kalla den östsida? Vilket är rättast? Kan man säga så? Nä, det får bli ”mest rätt” den här gången. Det är också sånt man tänker på ibland när man kör norrut på…

Men vad är det med kusarna i Lerkaka? De bara sover och sover. Å andra sidan kanske man måste vila om man smällt i sig 20 kilo gräs och druckit tre fyra hinkar vådis. Och så blir man ju så trött på alla dönickar som ska stanna och fotografera! Har ni aldrig sett en skönhet förut!?

Det här är föregående hästs bästa kompis. Hon är bara ”halvklubbad”. När jag for vidare från Lerkaka tänkte jag mycket på just denna hage. Om jag minns rätt fanns där fem hästar – och tre eller fyra av dem låg och sov, helt utslagna – som ”klubbade oxar”. Är det månne nåt med luften i Lerkaka?

Här i Lerkaka möts 1000-talet och 1800-talet. Typen är ”stubbkvarn”. Omkring 1860 kom den holländska typen till ön. Den kallades ”holländare”. Under 1800-talet fanns runt 2 000 väderkvarnar på Öland.

Här i Lerkaka möts flera tusental. Modern vindkraft började utvecklas runt 1970, men vindsnurror för vattenpumpning fanns redan för 2 000 år sedan i Kina och för 1 500 år sedan i Persien. Ingenting är nytt under solen. Som alla kan se står det så här på stenen: ”Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn, sin fader. Geirvi lät efter sin make här (göra) denna minnesvård. För Rike-Unn hämnades Olof vid ”miomu”. Unn ägde här halva byn.”

Den första av de tre etapperna på väg mot Långe Erik avslutar vi vid vackra och intressanta Gärdslösa prästgård. Du kan läsa mycket mer om den här.

 

 


 

Taggad , ,

utrustningen börjar ta form…

I mina senaste cykelfilmer har jag återgått till tre mikrofoner. Samtliga är hårt ”nivåskurna”. Zoom H6-maskinen sitter i en liten ryggsäck. Upptill ser du den ”håriga” huvudmikrofonen. Håret är en så kallad dead cat, som ska hjälpa mot vindgenomslag. Huvudmikrofonen är av stereomodell. Till ljudupptagaren är ytterligare två mikrofoner kopplade. De hänger som ”små svarta bollar” i ryggsäckens underkant.

Vid ljudbehandlingen har jag märkt att det sammanlagda ljudet blir bäst om jag inte använder ”normalisera” på stereoupptagningen men på de två spåren för ”hängmickarna”. Alla försök till brusreducering har givit negativa resultat.

Snart visar jag min hittills längsta slow cycling-rulle, nästan 2,5 timmar lång. I den har jag hård motvind hem på Ölands östsida. Jag la då märke till att jag inte hörde någonting annat än vindbrus. Ingenting annat! För att ett cykelljud i en video ska vara trovärdig ska följaktligen ljudet i hård vind faktiskt ”slås sönder av vinden” – precis som i öronen. Med dessa tre mikrofoner kan jag styra nivåerna som jag vill – nästan.

Den läsare som eventuellt vill börja med videofilmning ska veta att alla de kameror jag hittills testat är helt värdelösa på ljudupptagning – om det blåser. Slutsats på Öland: Ska man få till bra ljud krävs ”extern upptagning, tålamod och en massa finter och fiffigheter”.

Ryggsäcken med Zoom H6 till vänster. Cykelhjälmen med kameran till höger. Under ryggsäcken ser du de två extra mikrofonerna i sina svarta deadcats. Nivårattarna på ljudupptagaren går så lätt att de måste tejpas fast, något konstruktörerna borde ha upptäckt – om de provkört sitt underverk i den så kallade verkligheten. Dessa rattar skulle naturligtvis vara mycket tröga – i ”hacklägen” – för att stå kvar där man ställer dem. Innan jag tejpade rattarna hände det att jag efter flera timmars cykling kom hem med helt oanvändbart ljud på grund av att nivåerna hade ändrats av vind, rörelser, väggupp. Men nu börjar det likna nåt…

 

 


 

Taggad , , , ,

hur grön är den sydöländska våren?

Det börjar likna nåt. Jag tänker på vädret. Jag tänker på våren. Blommor har slagit ut, gräset växer inte så det knakar, men väl så det syns. Men är det redan en skön grön vår? För att ta reda på det tog jag min Fuji X70 och ställde in den med filter så att den endast återger grön färg – och alla andra färger i svart-vitt.

Många säger att man kan lita på det kameran ser, även om jag själv hävdar motsatsen. Hur som helst, här är resultatet:

Jag såg en hel del grönt i detta motiv. Men det gör inte kameran. Jag misstänker att orsaken är att många gröna nyanser drar åt det gula hållet – och alltså ratas av detta filter.

Endast fläckar av grönt. Jag tyckte allt var mycket grönare än så här. Men kameran ljuger inte, säger många.

För mina ögon innehöll detta motiv ”en hel del grönt”. Men det tycker inte kameran som endast grönmålar en aning i förgrunden.

Detta motiv ser kameran och jag tämligen lika, även om jag tyckte gräset var mer eller mindre grönt överallt.

Här ser kameran betydligt mindre grönt än jag. Kanske kan det bero på att gröna motivdelar inte ”orkar igenom” filtret på stora avstånd?

Blomstergruppen har verkligen gröna blad. Blommorna är blå, som du kan se på nästa bild.

För att visa blommorna har jag här använt det filter som bara registrerar blå färg.

Endast några gröna grässtrån i förgrunden. Men jag såg mycket mera grönt!

För att kontrollera om det finns gröna nyanser som drar åt gult använder jag här ett filter som bara släpper igenom gul färg. Men jag ser ingenting som är gulgrönt, bara ett gult hotell och en gul busskylt.

Gröna blad på andra blå blommor än de ovan.

Med filter för grönt blir gräsmattan grön. Vi ser också att den i verkligheten gula takmossan drar svagt åt grönt. 

Filter för att visa gul färg. Men här ser vi inte ett uns gult i gräsmattorna, trots att dessa rimligen borde ha även gula nyanser. Tycker man. Det här med färg är inte lätt!

 

 


 

Taggad , , ,

kraftiga explosioner

När jag stod på södra spetsen av Öland i går vid 13-tiden small det ”utav bara helvete” långt ut på österhavet – flera gånger. Man kände marken skaka. Nån halvtimme senare hördes motordunk från ett eller kanske två fartyg på väg norrut utmed östra sidan av ön. Med min enkla fickkamera i max teleläge tog jag bilden nedan. Nån som vet vad som smällde – och varför?

Visst är det en u-båt vid horisonten långt upp till vänster i bild?

Denna kraftiga delförstoring visar tydligt silhuetten av en u-båt. Det är i och för sig inget konstigt. Men varför small det så enormt? Leker man med sjunkbomber förstår jag att fisken tar slut…

En annan bild. På den syns ett andra fartyg söder om u-båten. Dess silhuett kan kanske tydas som Carlkronas. Man ser ett solblänk i dess torn. Jag kan tycka att fartyget ligger med stäven åt sydväst.

Min position som fotograf klockan 13:18, i måndags. Fel! Kameran går inte rätt. Lägg till 57 minuter och vi får rätt tid: 14:15.

 


 

Taggad , ,

dagens ölandsbild 4 april 2018: seby läge

Eftersom det för närvarande inte går att köra bil ned till Seby läge kunde jag gå ensam här och filma och fotografera i timmar. Känslan av att vara ”enda människan på Öland” är svår att sätta ord på, men den är ”stor”.

 

 


 

Taggad

alvarsamt2 cyklar vidare med ”slow television” i tankarna…

Minns ni de slow television program (långteveprogram) som gjordes i Norge för några år sedan – och kanske görs ännu? De handlade om bland annat Hurtigruten och järnvägsresor och blev mycket populära. Ett av dem kan du se här – en 7 timmar och 14 minuter lång tågresa mellan Bergen och Oslo. Låter det tråkigt? Inte alls, resan har setts av över 20 procent av det norska folket.

Programmet om sjöresan med Hurtigruten blev hela 134 timmar långt. Det sågs av varannan norrman. För folk med myror i baken finns en synnerligen nedbantad version på bara fem minuter. Du kan också se en bra video om denna långa och oförglömliga resa här.

Alvarsamt2 har redan släppt en och annan längre rulle om cykling på Öland, och vi fortsätter den inslagna vägen. Vi tror nämligen att pendeln slår; att många är trötta på ständig ”action” i blixtsnabba klipp, gjorda i den enda ambitionen att ge ”omedelbara kickar”. Många i dag orkar inte läsa mer än några få rader, se några sekunder film utan att ”nåt dramatiskt” händer. Alvarsamt2 ser det som en farlig utveckling som på sikt kan skapa psykiska besvär, eftersom ”livets resa” inte är en kedja av kickar och action utan en utdragen historia utan logik, utan egentlig mening, utan mål…

Vill du cykla i normal hastighet på elcykel, väljer du den översta turen nedan. I den cyklar vi Södra Möckleby – Hammarby – Smedby – Södra Möckleby på knappt 40 minuter. Vi möter gäss och rådjur och en och annan människa.

Vill du göra samma tur på knappt 10 minuter klickar du på den undre videon.

Ha en god tur! som norrmännen säger.

 

 


 

Taggad , , ,

vart är vi på väg 3 poäng

Svara med kommentar och endast med namnet på den by du tror att vi är på väg till. Du får bara svara en enda gång under de tre tävlingsdagarna söndag, måndag, tisdag. Nu åker vi.

Vart är vi på väg?

3 poäng

Frånbyn innehåller ett slags fett, en sjösida, en fågeltyp, en gud, en byggnadstyp, ett tillägg i brev, ålder på engelska, en inhägnad, en synonym till verbet överlämna.

Tillbyns namn avslutas med prov.

 

 


 

Taggad
Annonser