Kategoriarkiv: Öland

Livet på södra Öland – september 2021

Du läser nu det första inlägget av den nya typen som framdeles publiceras den första i varje månad. Inlägget blir en video fylld med ord, foton och ljud av månaden som gått på södra Öland.

Men vissa längre texter som ledare och kåserier läggs ut under videon för att de lättare ska kunna läsas.

Eventuella kioskvältare publiceras så snart vi får nys om dem, exempelvis avloppsdebaclet i Albrunna som vi trots tröghet från kommunen blev först med.

Klicka på pilen i fotot nedan och se videon. Därefter kan du i lugn och ro läsa de i videon nämnda dokumenten.

Nästa inlägg publiceras 1 november, inte 1 oktober som påstås i videon.

Staffan

*****

Om den livsfarliga allén i Albrunna

”Säkerhet för trafikanter och övriga som rör sig längs vägen går före andra aspekter”
Eva Ditlevsen
Trafikverket

Ovan läser du Trafikverkets svar på mina frågor om den livsfarliga allén i Albrunna.

Länsstyrelsen vidarebefordrade mitt mejl till Trafikverket.

Mörbylånga kommun har inte svarat, bara meddelat att mitt mejl är vidarebefordrat till ”gator och mark för besvarande”. Vi har för avsikt att gå på kommunen tills den svarar, ity vi anser att den inte helt kan undgå ansvar.

*****

Mitt svar till JO angående Region Kalmar läns synpunkter

Här läser du bakgrunden i SVT Smålands version.

Mitt brev till JO, ett svar på Region Kalmar läns skrivelse till JO.

*****

Om risken för att bensinmackarna på landsbygden riskerar nedläggning på grund av strängare miljökrav. Vi tog upp problemet redan i april. Senare mejlade vi några enkla frågor till 30 slumpvis valda riksdagsledamöter – endast en svarade

Mejlet med frågor om landsbygdsmackarnas hotade framtid kan du läsa här.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) var den enda av 30 riksdagsledamöter som besvarade mitt mejl med frågor om landsbygdsmackarnas eventuella framtid. Tyvärr har Elisabeth skrivit in sina svar i mina frågor. Jag har därför rödmarkerat frågorna.

För att komma till min Youtubekanal klickar du här.

För att komma till min blogg Cykla på Öland klickar du här.

Bloggen fyller tio år

Den 16 september 2011 skrev jag första inlägget på bloggen alvarsamt. Vi bodde då i Alsen, Jämtland, och hade bestämt oss för att flytta. Vi kuskade land och flera riken runt för att hitta ”rätt flyttmål”. Slutligen bestämde vi oss för Öland.

För exakt tio år sedan tog jag bilden nedan. Det började bli höst i Jämtland och dimman dansade då och då över Alsensjön där jag dragit så många gäddor och kryssat med mina segelkanoter. Men sjön tog också min bäste vän då vår motorbåt sjönk i ett haveri en kall septembernatt 1998.

I dag firar bloggen alltså tioårsjubiléum. 3 650 dagar har jag fyllt med tiotusentals foton, en del videor och 5 016 texter i vitt skilda ämnen. Bagateller har blandats med viktigt, trams och skoj med seriöst och känsligt. Men nu är det dags att dra ned på bloggandet; så mycket annat kräver min tid. Men bloggen fortsätter trots allt – på ett för mig mindre tidskrävande sätt:

Den första varje månad publiceras ett omfångsrikt inlägg om månaden som gått. Hur inlägget är ”konstruerat” får bli en överraskning. Det är inte likt nån annan typ av inlägg. Min ambition är att även kommande inlägg ska bli en rolig och viktig dokumentation av livet på södra Öland – men nu på ett helt annat sätt än tidigare. Många ämnen kommer att uppmärksammas och jag kommer som tidigare att tycka, recensera, analysera, kritisera och berömma händelser och olika typer av politiska och mänskliga beslut. Naturligtvis visar jag också massor av nya, aktuella foton.

Jag fortsätter att göra långa cykelfilmer, men de visas bara på min blogg Cykla på Öland. Kortare cykelfilmer kan däremot hoja upp på bloggen även i fortsättningen.

Premiär för första nya inlägget blir alltså 1 oktober, då ett kortare inlägg av den nya typen publiceras . Från och med 1 november blir inläggen fylligare.

Stanna därför kvar som prenumerant eller bli det nu. Gå längst ned i bloggen och fyll i din e-postadress. Då får du alvarsamt2 även i fortsättningen – i samma sekund ett inlägg publiceras.

Jag säger följaktligen inte ”tack och adjö”. Till alla trogna och kära läsare på Öland, i Sverige, Finland och i några andra länder säger jag i stället ”på återseende”.

Staffan

*****

På webben har jag mer att titta på och läsa. Klicka på länkarna så kommer du dit:

alvarsamt
alvarsamt2
min Youtubekanal
Ölandskanalen (öländska företagare)
Cykla på Öland
100 meter upp (foton tagna från drake)
I mina vatten (avslutad blogg om akvarism)

Alsensjön i Jämtland.
Kalmarsund sett från Öland.
Märkt , ,

Peter Bennett, vasstakläggare

Byggnaden i Näsby på södra Öland får ett delvis nytt vasstak. Det läggs av englandsbördige Peter Bennett, boende i Köpingsvik. Den högra mörkare delen av taket la han för åtta år sen. Nu lägger han resten. Materialet är vass från Estland. Där odlar man vass och skördar den varje år. På så sätt får man fram raka vasstrån, en förutsättning för att lägga ett tätt tak. – Ett rätt lagt vasstak håller i 60 år, säger Peter och ser ut att mena det.
– Det kommer att gå åt 800 buntar vass för jobbet, berättar Peter. En kvadratmeter färdigt tak väger 50 kilo. Vass är Sveriges äldsta taktäckningsmaterial. Det är lika isolerande som 20 centimeter tjock gullfiber. Med vasstak får du en bra värmereglering i huset. Det håller kylan ute på vintern och dämpar den intensiva sommarvärmen. Jag har vasstak på min kåk i Köpingsvik så jag vet vad jag talar om.
Uppe på takåsen lägger Peter en så kallad ”moning”, som i Skåne och Danmark benämns ”riggning”. På ”moningen” monteras slutligen ”honget”, de träribbor som toppar den äldre högra delen av taket i bilden nedan. Som synes jobbar Peter utan säkerhetsutrustning. – Man får tänka sej för, är hans raka förklaring.
Den släta ytan på taket åstadkoms med ett klappträ. Med det slår Peter mot vassens ändytor i en viss vinkel tills stråna ligger i exakt rätt position. Det gäller att få fram ungefär samma ”överhäng” som på ett tegeltak. – Skarvarna mellan dom olika lagren ska inte synas. Förr struntade man i utseendet. Bara taket var tätt var man nöjd. Men i dag ska det också vara vackert, berättar Peter Bennett. Under vår utsändes tid vid arbetsplatsen hör vi flera uppskattande tillrop från vägen, från vandrare och cyklister. – En tidning skickade hit en reporter. Men hen ställde inte ens hälften så många frågor som du och var inte ett dugg intresserad. Hen ville mest snacka engelsk fotboll, berättar Peter.
Till höger om portalen står käpparna till ”honget”. I portalen står vassbuntana från Estland med vipporna uppåt. På frågan om vi i Sverige skulle kunna odla vass skrattar Peter: – Jag tror inte den svensk finns som kan tänka sig att stå och rensa vass i en kall lada i februari. Nej, till och med balterna har börjat skicka vassen i contrainar till Kina för rensning. Den blir faktiskt inte dyrare för det.
Här ser vi hur mycket isolerande luft ett vasstrå innehåller. Stråna är som rör. Märkligt nog vaknade Peter Bennetts intresse för vasstak när han jobbade som timmerman i norska Telemark. Senare hamnade han på Himmelsberga. Där fick han nys om en kurs i läggning av vasstak. – På den lärde jag mej hur man inte ska lägga dom, garvar Peter och fortsätter: – Sen började jag jobba med flera olika täkläggare och lärde mej lite här och lite där. Jag har så att säga gått den långa vägen. Men nu är jag pensionär och vill trappa ned – hur nu det ska gå till.
Bladvass i buntar/kärvar. Kul detalj: Ett vasstrå kallas, i synnerhet i litterära sammanhang, för ”rö”. Ett exempel år uttrycket ”som ett rö för vinden”. Vass är användbar till mycket, förr i tiden till utfodring av boskap och även som ett effektivt bränsle. Dessutom kunde den malda rotstocken användas till mjöl vid brödbak. Vass är också slitstark. Det tak Peter Bennett nu lägger ska alltså hålla i 60 år. Kulturorganet har redan planerat ett uppföljningsreportage den 16 september 2081 klockan 10:00.

Märkt , ,

Att pinka är nödvändigt, att tänka är det inte

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Det insåg jag under dagens första pinkepaus på cykelleden strax söder om Gräsgård. Jag anade också att vi alla är hotade, alltid och av något. Är det inte ryssens Zapad 2021 så är det covid-19, är det inte glaciärernas kalvningar och havens utbredning så är det klimatförändringen som kräver nya metoder för att få till det viktigaste för allt liv: regn.

I öster grävs damm för enorma mängder vatten, i väster tronar återuppbyggd borg. Originalet byggdes för 1 700 år sedan, som skydd mot fiender, lycksökare och rövare.

Om 1 700 år, alltså år 3 721, grävs kanske en märklig bevattningsdamm fram ur den öländska myllan, då bevuxen med regnskog befolkad av boaormar, jättetukaner, jaguarer och en svart befolkning. Ett muséum byggs vid platsen och i det kan man lära:

”Här bodde på den tiden en enkel vit form av Homo sapiens, vars dagar gick ut på att samla vatten för att få fram skördarna av korn, vall och raps, i dag utdöda grödor med ytterst låg avkastning. Människorna här kallades kristna, de förflyttade sig med så kallade bilar, tåg och flygplan och hade aldrig varit utanför vårt solsystem. Deras intelligens bedöms som måttlig. Politiskt var de analfabeter och de tros ha utplånat varandra med de mest barbariska metoder.”

Märkt , ,

Opolitisk framtidssatsning

Apropå mitt kåseri om ”Vad rätt du tänkt, fast det var fel”…

Sommaren 2020 kom jag i slang med en svensk cyklist, Per Edliden, som med sin fru driver hotell i Österrike. Han var förvånad över hur lite vi ”tog ut” av turisterna. Senare skickade han utförlig beskrivning på hur en så kallad turistskatt fungerar i Österrike. Du läser inlägget här.

Själv har jag länge lekt med tanken på nåt liknande, men mer opolitiskt. Ungefär så här: En engångsturistskatt på låt säga 200 kronor. Den gäller ett år. Tas ut vid första besök på hotell, vandrarhem, ställplats, sjukhus, hamn eller liknande. Pengarna går inte till kommunerna, utan till en stiftelse som sköts av politiskt oberoende, kunniga personer med känsla för långsiktighet och kulturfrågor. En miljon besökare per år ger 200 000 000 kronor om året. På tio år blir det 2 000 000 000, två miljarder. Med sund placering skulle summan om tio år säkert bli tjugo miljarder – en närmast ofattbart stor summa för lilla Öland. Efter tio år skulle vem som helst får söka pengar till vad som helst ”för Ölands bästa”. Även kommunerna skulle få söka, men bara ”sunda öländska projekt” skulle ge nåt.

Många skrattar säkert åt mina tankar, men jag är övertygad om att nånting i den här stilen måste till på sikt för att styra utvecklingen rätt. Ett exempel på politikernas cyklopiska tänkande är frågan som engagerar (vissa) politiker och medier nu: Hur få bort flaskhalsen på väg 136 norr om Färjestaden. Varför? Jo, för att ännu flera ska kunna köra till Borgholm utan trafikstopp. Att flera husbilar ska rymmas i Borgholm, att flera turister ska kunna checkas in, att flera, flera, flera… Är det en hållbar vision för Ölands bästa?

Märkt ,

Infrastrukturministern enda räddningen

Eftersom Trafikverket inte svarar på kulturorganets mejl är det dags att vända sig till nästa instans: infrastrukturminister Tomas Eneroth. Mejlat kan summeras: Piska liv i dönickarna på Trafikverket!

Tomas Eneroths svar publiceras naturligtvis omgående…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Minnet är kort

FN:s undergångsrapport om klimatet är redan glömd. Ska något göras får andra fixa det – eller politikerna, eller nån i USA eller Asien. Här ska vi leva precis som förr!

Just nu nöjeskör yrkesförare 19 tunga lastbilar från hela landet i en cruising på Öland med stopp i Borgholm och Ottenby.

Det skriver Ölandsbladet utan att ställa en enda fråga om eventuell klimatpåverkan.

Märkt , ,

Faran över!

I förrgår stannade världen. Vi går mot katastrof, sa FN. Alla måste göra allt för att rädda jorden. I dag är allt som vanligt igen. Den klimatmedvetne Tjabo, kung av Sverige, leder Svenska kungsrallyt 21 augusti. Drygt 115 fordon hjälps åt att spy ut undergångsgas under det öländska nöjesåkandet. Det är ju så roligt att köra bil!

Gud ske lov att FN:s undergångsteorier bara var falskt alarm!

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Kriget kommer – inte!

Sjöfartsverkets information på platsen. Tyvärr kunde vår reporter Ingvar Charm Knubbendorph inte läsa den. Enligt egna uppgifter var ”ögonen helt sammanklistrade efter timmar av kikarspaning efter ryska örlogsfartyg på det stormiga havet”.

– Ryktena om en eskalerande krigssituation i Gräsgårds fiskehamn måste omedelbart dödas! Det sa chefredaktör Sune Flisa vid ett extrainsatt redaktionsmöte klockan 01:55 i natt. Bakgrunden till det raka beslutet är cirkulerande uppgifter om ÖB:s och svenska flottans inblandning i fallet med ”spion- eller sabotageutrustning i hamnen”.

På grund av Ingvar Charm-Knubbendorphs reportage i kulturorganet sägs att ÖB sänt örlogsfartyg (regalskeppet Vasa) till hamnen. Flera vittnens instämmande i teorin att ”ryssen kommer” lär ha skapat masshysteri i den annars så lugnt sovande byn.

Sune Flisa, med erfarenheter av sjöstrider i Japanska sjön, hade under mötet det stora modet att beordra en obeväpnad Sigwahld Restorin till hamnen för att kontrollera värdegrunden i rykten och mediauppgifter (semesterledige Sigwahld Restorin hyr denna sommar en stuga i Seby).

Sigwahld Restorin embarkerade den hårt trimmade redaktionsflakmopeden i bara pyjamasen och i 140 kilometer i timmen bar det av mot Gräsgårds hamn! Här är hans rapport:

Den märkliga apparatur som uppmärksammats på södra piränden i Gräsgårds hamn är en mätutrustning etablerad av Sjöfartsverket. Den som vill veta mer kan ringa 010-478 57 00. Alla rykten om pågående spioneri- eller sabotageinsatser dementeras härmed. /Sigwahld Restorin

Sune Flisa har under morgonen, efter samråd med facket, sänkt Ingvar Charm-Knubbendorphs lön till ”i stort sett noll”. Ingvar har också tvingats skriva ”Jag är den största idioten på Öland” hundra gånger på redaktionens havsgröna griffeltavla. Därmed anses ärendet avslutat.

Allan von Kompost
redaktionschef

Det lugna livet är åter vardag i den lilla fiskehamnen. I förgrunden Sjöfartsverkets helt ofarliga mätutrustning.
Märkt , , ,

Spioneri i Gräsgårds hamn?

Vi har tidigare skrivit om en suspekt utrustning på södra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn… I dagarna skickade vi dit vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph. Han tog denna närbild av den högteknologiska datorstyrda utrustningen på piren. Ingvar skriver: ”Sannolikt har vi här handfasta bevis på ryssens oblyga närvaro i vårt land och i våra vatten. Minns U 137! Den svarta bomben till vänster är sannolikt trotyl med tändhatt, förbunden med en stubin till den elektriska kraftkällan till höger. Antennen tar emot signalen från Ryssland: Взорвать (detonera)! Jag ligger nu nedgrävd i skyttevärn bakom Annys Fiske och rapporterar så snart något händer…”

Ge mig frisk luft!

Vissa kyrkor på södra Öland hålls öppna i dagarna. Det är bra, men förr i värla var de alltid öppna – om jag minns rätt.

Jag gick in i Ås kyrka och blev genast på sämre humör. Den religiösa maktfullkomligheten från min ungdom slog emot mig som en våt örfil. Interiören skrämmer mig. Vad vill man visa? Hur kan tusentals människor arbeta i detta obsoleta storföretag i branschen ”tro på oss – men inte på nån annan”?

När jag sen såg den lilla textremsan på några av bänkraderna insåg jag att jag måste ut i friska luften igen. Och det snabbt!

Märkt , ,

Hur ska lilla Öland orka?

Parkeringen vid Kalkbrottsbadet, Grönhögen.

Vi tuffade omkring lite på Öland. Knökfullt överallt, i Kårehamn, Köpingsvik, Färjestaden. På norra Öland får jag nästan klaustrofobi, men även i söder är det packat med folk, exempelvis vid Fyrplatsen. Jag har aldrig sett så många turister som denna sommar. Rekord?

För att parkera utanför ICA Grönhögen krävs ibland flera försök…
Bilar från 136 ned till gamla Ytongfabriken i Grönhögen.
Full kaj i Grönhögens hamn. Enligt hamnkaptenen kommer mest svenskar, polacker och tyskar, men även balter och en och annan dansk och holländare.
Full kaj i Grönhögens hamn. Betyget för hamnens muddring och ny vågbrytarpir är dessvärre bara ”lite bättre, kanske”.
Full kaj i Grönhögens hamn. Ett allt påtagligare problem i hamnen är de fem minkarna. De uppträder allt oräddare, springer helt nära människor och båtar och äter allt som rör sig, som fågelungar, fågelägg, fisk. – Även vuxna svalor tar de hur lätt som helst, berättar vikarierande hamnkapten, som jag hoppas kunna intervjua inom kort.

Amsaga eller sannsaga?

Oändlig surf. Oändlig underhållning. Så lyder helsidesannons från en så kallad teleoperatör. Sannolikt har man rätt. Livet i dag kräver oändlig underhållning. Stimulans utifrån är ett måste. Det märker jag när jag cyklar. Enbart naturens ljud duger inte. Få gångare, löpare, cylister hör mitt ”hej, hej”, fullproppade med örongodis som de är.

Oändlig underhållning. Den romerska diktaren Juvenalis varnade redan kort efter Kristi födelse för det bröd och skådespel som den romerska aristokratin bjöd dom lägre klasserna på – för att undvika fokus på dom stora samhällsproblem som några hundra år senare skulle få riket att rämna. När jag läser dagens Barometern får jag för mig att sådana mörknings- och fördumingsprocesser används än i dag.

Oändlig underhållning. En kvinna fyller 44 år och tidningen slår på full effekt på nästan tre sidor ohämmad rojalism: ”Vi tycker om kungafamiljen, dom är så fina allihop”.

Oändlig underhållning. Vi får veta att Victoria med familj anlände till Borgholms slottsruin med häst och vagn. På omslagsbild kommer familjen glidande ur parkens klärobskyra atmosfär. Vi ser dem leende skrida fram från vänster till höger i välplanerad prins-går-sist-formation. Här saknas bara den stygga häxan, den vita springaren, blåvita dimslöjor, den kväkande grodan, den eldsprutande draken, Bockarna Bruse, V Gurra, Karl XII, Pippi Långstrump och den nakne kejsaren för att skriva sannsagan Oändlig underhållning.

Sune Fisa
chefredaktör
fotograferad av Snövit
under sagofestivalen hemma hos Hans och Greta 1981.

Märkt , , , ,

Ölandskanalen – om Villa Sol och Villa Ekebo – vandrarhem i Borgholm

Ylva Olofsson driver två vandrarhem i Borgholm, Villa Sol och Villa Ekebo. De ligger mitt för varandra längs Slottsgatan. Denna film på Ölandskanalen handlar om dessa charmiga kåkar, varav en har en trädgård som kan liknas vid en mindre botanisk trädgård.

Se filmen genom att klicka här eller i pilen i fotot nedan.

Tidigare film har handlat om Ölands Cykeluthyrning. Den kan du se här, alternativt klicka på pilen i fotot nedan.

Du kan prenumerera på Ölandskanalen genom att gå dit och klicka på PRENUMERERA. Då får du mejl så snart en ny film läggs ut. Min förhoppning är att Ölandskanalen på sikt kan bli ett ”marknadsföringsmässigt filmkartotek över öländska företag och dess företagare”. Ölandskanalens målsättning är enkel: Att producera bra filmer om öländska företag till rekordlåga priser.

Nästa film handlar om konstnären Erling Fredriksson i Slagerstad, där han driver Ateljé Slagerstad.

Märkt , , , , ,

P-plats med toalett

Parkeringsplatsen vid vägen till Cementas stenbrott i Degerhamn är nu färdig. Toaletten skymtar bakom raden av bilar.
Märkt , ,

En årlig skandal

Det drar ihop sig till det förfärliga spektaklet Victoriadagarna. Sune Flisa krävde för ett år sen att de kungalydiga gammelmedierna och de kungasvassande kommunpolitikerna skulle ställas inför rätta och dömas till lagens strängaste straff. Du läser hans dunder här.

– Jag har ännu inte helt lyckats förtränga det turistchefen då sa om denna dubbelmoralens årliga högtidsstund. Det slår nämligen alla världsrekord i inställsamhet, säger Sune Flisa medan har drar ett djupt bloss på havannan. Läs här på egen risk.

– Men även i år laddar jag för en total tillintetgörelse av detta devota pekuniära trams utan annan drivkraft än stålar, fortsätter Sune Flisa från stridsledningscentralannexet i Degerhamn. Med kungahusens vidrigheter mot Ölands befolkning i minne är det obegripligt att det finns ölänningar som ställer upp på detta skämmiga jippo.

Victoriadagarna garneras med mängder av ”godis” för att ”dölja och förlåta” den rent groteska sanningen: Att allt detta görs för att fira att en tjej fyller 44.

I går fick Stefan Löfven bita i gräset. Hans och partiets dubbelmoral är lika frånstötande som skrattretande: Man vill avskaffa kungahuset, men lyfter inte ett finger för att göra verklighet av denna enda fräscha idé partiet numera besitter.

-Störta monarkin! Befria oss från dumhetens kvävande ok! avslutar Sune Flisa och återgår till arbetet på kommande anfall mot en helnollad kung, en lismande drottning och de i Svensk Damtidning evigt leende små sessorna.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Moteld i Ölandsbladet

Kulturorganet besvarar nu Eddie Forsmans skönmålande insändare i Ölandsbladet om cykelleden ”Fyr till fyr”. Du läser den längst ned i inlägget – och förhoppningsvis snart även i Ölandsbladet.

Men… Under dagen har läsare hört av sig och berättat om cykelledens brister även i norr, om vilka jag inte vet nånting. En läsare säger exempelvis att det inte finns cykelled från Långe Erik. Stämmer detta, vilket vi snart ska kolla, kan leden inte ens kallas ”Fyr till Grönhögen”. Ordet fyr måste då uteslutas helt, eftersom cykelled även saknas till fyren i söder.

Även mellan Färjestaden och Borgholm lär det enligt läsare saknas cykelled, en sträcka om drygt två mil. Flera andra sträckor lär också vara utan cykelled. Om om om detta stämmer är det förfärligt, eftersom Eddie Forsman påstår att leden går runt hela Öland. Då är cykelledsfiaskot mycket värre än kulturorganet nånsin har kunnat inse. Stämmer detta blir Eddies insändare en svårslagen skönmålning med nästan religiösa förtecken. Politiker och upplösta styrgrupper – liksom projektledare som gick hem – vill tro att cykelleden är färdig från fyr till fyr, man önskar det, man hoppas det, man drömmer om det, man hoppas, man ber och hoppas igen – om och om igen… Och då blir det så. Hokus pokus, cykelleden ÄR fulländad!

Ett gott exempel på trons effekter kan du se prov på i videon nedan från 2019. I den säger sig bossen för Kraftsamling Sydöland ha god pejl på läget för cykelleden; samarbetet med projektledningen tycks funka perfekt. Sanningen är dock som så ofta förfärlig. Han har inte en susning om nånting om cykelleden, Ulf Kyrling. Men han hoppas och tror, precis som i körka.

Fader vår som är i himmelen, låt oss slippa mera Eddie Forsmandravel i stil med ”norra Europas exklusivaste cykelled”.

———————————————————————-

”Fyr till fyr” blev ”Fyr till Grönhögen”

Cykelleden ”Fyr till fyr” var en underbar idé – som cyklade i diket. I en drapa i Ölandsbladet berättar Eddie Forsman (M) om hur han och andra lyckats skapa norra Europas exklusivaste cykelled. Han skriver också att leden sträcker sig runt hela Öland – en politikerlögn av grövsta storleken. Sanningen är att leden på södra Öland för flera år sen gjorde stopp och belägg i Grönhögen. Sant är även att ledens norra slinga för länge sen är invigd medan det i söder fattas flera mil cykelled. Efter 17 års fumlande lär Mörbylånga kommun jaga de 20 miljoner kronor som krävs för en fullbordan av sträckorna Grönhögen-Enetri och Solberga-Skärlöv.

Men även om dessa sträckor i en avlägsen framtid kommer att bli cykelled bör alla sanningssökande cyklister veta att merparten av leden här i söder är knagglig traktorväg. Sanningsmedvetna vet redan att Ölandsledenbenämnda sträckan Bjärby-Dalsjö, en mil, går på landsväg. Jag cyklar minst fem mil om dan, ofta på cykelledssträckor som Eddie Forsman menar finns, men som jag efter tio års intensivt letande ännu icke funnit.

Staffan Lagerström
daglig cyklist på cykelleden
”Fyr till Grönhögen”

Märkt ,

Eddie vid färgsprutan

Här i Grönhögen tar cykelleden ”Fyr till Grönhögen” obönhörligen slut. Men Eddie Forsman (M) cyklar vidare mot fyren på cykelled som bara han känner till.

*****

En skönmålning av sällan skådad intensitet och längd går nu att läsa i gammelmediet Ölandsbladet. I denna drapa målar Eddie Forsman (M) inte med stora penslar utan med gigantisk färgspruta, sannolikt jetdriven. Det är ingen hejd på hur duktig han och andra i projektet Fyr till Grönhögen har varit genom de enormt många år projektet har sniglat sig fram för att göra stopp och belägg i Grönhögen, försmädliga mil från tänkta men icke uppnådda slutmålet.

Forsman inte bara ser sånt som andra inte ser, han råljuger när han säger att leden sträcker sig runt hela Öland. Han nämner inte med ett kommatecken att ledens norra slinga är invigd för två år sedan medan den södra lär dröja årtionden innan man kan avsluta enligt plan och fira med tårta, ryggdunk, gubbjunk och färd på tandemcykel inför gammelmediernas lättköpta fotografer och reportrar.

Hur är det i Grönhögen, Eddie? Hur länge ska ni stå där och stampa? Några år till? 20? 50? Ingen vet, inte ens Eddie som i sin egen lilla värld redan har nått Långe Jan på idel ädel cykelled.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Rädda sillen – och Östersjön!

”Utfiskningen av sill/strömming kan få mycket allvarliga konsekvenser för kustekosystemen. Regeringen och ansvarig myndighet kan inte längre ducka för problemet.”

Så inleder en radda experter och forskare en debattsida i Svd 10 maj. Man skriver också att Havs- och vattenmyndigheten måste sluta ge dispenser för storskaligt fiske innanför trålgränsen, ibland så nära som 500 meter.

I samma tidning skriver Moderaterna 13 juni: Rädda sillen i Östersjön genom att se över trålgränserna, sluta ge dispens för större fartyg och värna det småskaliga fisket.

Enligt många är orsaken till sillens frånvaro det högeffektiva trålfisket nära kusten. Man tar urskiljningslöst upp all slags fisk, mal den till kyckling- och laxfoder. Detta rovfiske sker åtta månader om året, även utanför Öland. Regeringen gör ingenting. Landsbygdesminister Jennie Nilsson (S) menar att det saknas vetenskapliga grunder för att exempelvis flytta ut trålgränsen. Man undrar ibland om alla politiker är både döva och blinda.

Kulturorganet har talat med lokala fiskare och budskapet är detsamma: Det finns snart ingen sill på grund av rovfisket. En av dem berättar att de allt för många sälarna nu ”vittjar yrkesfiskarnas nät” i aldrig tidigare skådad omfattning. De jagar nu även plattfisk, vilket de inte tidigare gjort.

Jag ringde ansvarig vid Havs- och vattenmyndigheten om detta rovfiske. Jag har sällan talat med mer uppgiven människa. – Det är för jäkligt, men jag kan ingenting göra.

Svenskar och ölänningar – kräv omedelbart stopp på rovfisket!

Sune Flisa
tidigare storfiskare
nuvarande chefredaktör

Märkt , , , ,

Objekt, maskin, mojäng eller skulptur?

I Näsby står denna vackra skördetröska och väntar på… Ja, på vad? Knappast på att bli använd igen. Tröskan för mina tankar till den egensinnige skulptören P O Ultvedt.

Märkt ,

Gula stör mindre än vita?

Mitt svar är ja. Vad säger du?

Märkt ,

Fin asfalt i väster, vibrationsmassa i öster

Gammelmediet SVT Småland tar nu upp eländet med den nya beläggningen på 925:an. Bland annat har traktorers vindrutor krossats av stenskott.

Kulturorganet berättade om den skandalösa beläggningen redan 23 maj. Men bättre sent än aldrig; det är bra att SVT hänger på, även om det tog tid. Vi menar fortfarande att det Trafikverket gör bottnar i historiska fördomar, att öst är fattigt och väst är rikt, i väst bor så kallat fint folk, i öster bor bara bonnjävlar och annat löst folk. Därför läggs fin asfalt i väster – även på cykelleder – och knaggel och vibrationsmassa i öster – även på cykelleder.

Se vår film nedan.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Broar utan skyddsräcken behandlas av polisen

Polisen har ringt mig. Man ville ha alla fakta om min syn på de cykelbroar mellan Enetri och Solberga som saknar skyddsräcken sedan projektledningen ”gått hem”, som Ölands kommunalförbund uttryckte saken. Min polisanmälan går inte att negligera, då flera andra, mindre farliga dikesöverfarter har skyddsräcken i hundratusenkronorsklassen. Att försvara sig med tesen att det räcker med räcken på varannan dikesöverfart är dömd att falla i ofruktbar jord. Se exemplet nedan.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Bruna bönor – att äta, alltså

Solen skiner, många solar sig. Resultat: Bruna bönor. Enligt vissa sajter odlas numera bruna bönor endast på Öland. Enligt andra odlas de även på andra ställen. Här går bruna bönorna i backen strax norr om Ventlinge på sydvästra Öland.

Märkt ,

Är Öland som vackrast nu?

Jag vet inte vad jag ska svara. Vad tycker du?

Märkt ,

Fototipset: Att skapa bilddjup

Ett foto är tvådimensionellt. Men våra sinnen upplever världen tredimensionell. Ett foto gör därför ofta ett platt intryck. Men hjärnan går att påverka, ja till och med bluffa. Att skapa djup i bilden/målningen/etsningen/teckningen har alltid fängslat fotografer och bildkonstnärer.

Ett sätt är att ta vara på bildens diagonaler. För att få in såna i bilden måste du söka dem aktivt när du fotograferar. Det är sällan svårt; diagonaler finns nästan överallt, i de flesta motiv.

Nedan ett alldagligt foto av en cykel. Lägg märke till diagonalen som skär från bildens nedre vänstra till övre högra hörn. Ögat följer diagonalen, vare sig du vill eller inte. Ett konstgjort djup är skapat.

Märkt , ,

Sånt händer bara på Öland

Tänk dig:

Man bygger Ölandsbron. Från fastlandet ut mot högdelen räcker pengarna till sidoräcken. Men där tar kosingen och kraften slut. Det blir inga skyddsräcken på brons högsta och farligaste del. De som kör av bron och slår ihjäl sig får skylla sig själva. Jävla klantskallar!

Skulle nåt sånt kunna hända i Sverige? Nej. Men sånt händer på cykelleden på Öland. Såna här skyddsräcken runt broar hade man råd med en tid. Sen tog degen slut och man sket i alltihop. Man gick hem. Två broar står fortfarande utan skyddsräcken. Kör man av dem har man cyklat färdigt…

Och snart kommer cykelturisterna…

Hur broarna utan skyddsräcken ter sig ser du i tidigare blogginlägg.

Märkt ,

Dagens Ölandsbild

Denna gamla skönhet står fortfarande pall i Segerstad. Men naturen vill ta över. Om tusen år finns bara delar av plåttaket kvar att titta på för den tidens bofasta och turister. Dessa kommer att berätta för varandra om hur deras släktingar långt tillbaka i tiden fick stå ut med enorma umbäranden, bland annat vägar belagda med oljegrus. Under en trivselkväll i sockenstugan kommer någon att berätta om en släkting som för 330 generationer sen körde ihjäl sig på en så kallad ”cykelled” mellan Enetri och Solberga. – Han cyklade, fångades av en vindby och körde av en bro utan räcken och slog ihjäl sej på fläcken i ett stenigt dike. Trafikverket och kommunen fick betala så enorma skadestånd att kommunen fick tvångsförvaltas under flera århundraden. Därpå dricker man kaffe och tar en kaka till samt fyller i nya listor om bygdens styrkor och svagheter medan kommunens företrädare tjatar som en papegoja om att ”allting går”. Foto från 2018.
Märkt