Kategoriarkiv: politik

Nappa nu, fiskeministern!

Kulturorganet har flera gånger skrivit om det barbariska rovfiske på sill/strömming som pågår utmed våra kuster. Men ingenting händer. ”Alla” verkar förstå att läget är kritiskt, trots det gör ingen någonting. Det är snudd på brottsligt.

Nu kräver Karin Lexén och Konrad Stalka i SvD att trålgränsen på ostkusten flyttas ut från fyra till tolv sjömil. Det är vettigt men som med så mycket annat – det är alldeles för sent. Lekmogen sill har minskat med 80 procent från 1970-talet.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Skribenterna hoppas på att bland andra nye fiskeministern Ibrahim Baylan ska göra nåt. Men är inte han cementminister med betonghäck?

Märkt , , ,

Bara två av 349

Skönt att det fortfarande finns folk som vägrar att spela med i kungatramset vid riksdagens öppnande i dag. Det skrämmande är dock att inte flera riksdagsledamöter gör det, särskilt då åtminstone sossarna har som mål att avskaffa rojalismen.

Att bli statschef genom arv känns lika otidsenligt som att bränna häxor på bål. Om 50 år kommer historikerna att förundras över dagens rådande dubbelmoral och våra styrandes devota inställning till landets sannolikt största anakronism.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Ordbajset flödar

Kyrkoval. Då vaknar de politiska partierna till liv. Här finns tillfälle till maktutövning. Jag läser inlägg från ickepolitikerna, exempelvis grupperingen Frimodig kyrka. De vill ha Jesus i centrum och en kyrka helt fri från partipolitik. För mig som agnostiker känns det okej. Kyrkan självdör i sin nuvarande form, driven som kapitalistiskt investmentbolag med fokus på skogliga ägandefrågor och fastighetsaffärer med maximal avkastning. Hade Jesus sett Svenska kyrkan i dag hade han skrattat ihjäl sig och sluppit korset.

Detta lilla val som ytterst få bryr sig om visar på framtida faror. Så snart en politiker lägger sig i nånting ickepolitiskt är loppet kört. Alla skillnader upphör, alla frågor blir omedelbart onödiga, en eventuell kurs blir meningslös, eftersom vi leds in i den totala dimman av ouppnåeliga önskemål, guldkantade drömmar och fromma förhoppningar. Ordbajset rinner, vi serveras ohämmade punktlistor om hur livet borde vara, inte hur man vill ta itu med svåra framtidsfrågor, mänskliga motsättningar och akuta problem.

I dag skriver exempelvis Matilda Wärenfalk (S) i Barometern, ”För en kyrka som tar ställning och ansvar”. Rubriken gör mig orolig. Ska ordbajset nu börja rinna helt okontrollerat? Svar: Ja, det gör det. Det inte bara rinner, det forsar likt Tännforsen en varm majdag. Jag har inget emot Matilda Wärenfalk som person, men det hon skriver gör mig rädd. Hon vill nämligen att allt ska bli bra, att alla ska bli lyckliga, att paradiset uppenbarar sig redan i jordelivet. Hon vill allt. Hon vill alla. Hon önskar. Hon kämpar. Hon drömmer om ett liv som inte finns. Det är förfärlig läsning. Vilken tomte som helst kan skriva en önskelista som helt saknar anknytning till verkligheten. Men ytterst få vågar formulera det livet kräver, hur de vill gallra, förändra, prioritera, bygga upp, bekämpa, rasera eller lägga ned. För sånt är livet. Det är inte en enda stor mysig drömfabrik. Det är en kamp mellan viljor och tendenser, mellan människor och grupper, mellan religiösa fanatiker och vardagsreligiösa, mellan kristna och muslimer, mellan diktaturer och demokratier, mellan hat och kärlek, mellan vänster och höger. Livet kräver hårda nypor när beslut ska tas om avskedanden, nedläggningar och moraliska och mänskliga kriser. Men om detta skriver Matilda Wärenfalk inte ett ord. Hon radar i värsta PK-stil upp allt underbart hon vill ”kämpa” för. Och det är allt gott. Allt. För alla. Överallt. I alla frågor.

Som väljare skulle jag – exempelvis – vilja veta hur Wärenfalk ser på statens kontra kyrkans ansvar för de många historiskt viktiga byggnaderna i landet? Ska staten eller kyrkans få medlemmar betala nödvändiga restaureringar? Eller ska såna slopas? Hur många kyrkor ska helt få förfalla? Hur många kyrkor ska säljas? Ska kyrkor kunna byggas om till vandrarhem, bostäder, fabrikslager, ungdomsgårdar? Hur mycket vill Wärenfalk pynta för ”vård av kulturhistoriskt viktiga objekt”? En miljard om året? Tio miljarder? Eller inte ett öre, det är kyrkans bord. Varför nämner Wärenfalk som alla andra inom kyrkan att den är landets största medlemsorganisation när du vet att medlemmarna tidigare tvångsanslöts genom att födas? De blev medlemmar vare sig de ville eller inte – precis som i diktaturer. Vad vill du göra åt det dramatiska medlemstappet som efter kyrkans skilsmässa med staten sker med automatik? Vad händer i en församling då medlemstalet närmar sig noll? Läggs den ned, dödförklaras? Eller hålls den igång med konstlade medel? Ska kyrkan sluta vara religiös och i stället bli världslig som sossepartiet i stort? Varför ska politiker lägga sig i kyrkan? Vad vill du göra med präster som är emot kvinnliga präster? Ska kyrkan bli mer politisk? Är kyrkan i dag helt opolitisk, trots att ni politiker är där och styr? Eller är Svenska kyrkan i dag ett helt politiskt, kommersiellt och kapitalistiskt aktiebolag? Är kyrkan för kärnkraft eller ska bara sol- och vindkraft framhållas i energisammanhang? Kan en präst få mässa om de nya kärnkraftverkens stora potential? Ska kyrkan tolerera avvikande politiska åsikter, som ”Sverige i Nato” eller ”Sverige tillbaka till Afghanistan”? Ska kyrkan tycka och uttala sig om politiska frågor? Om ja, vilka? Och varför bara i dem? Hur ställer sig kyrkan till kungahuset, till rojalismen, till tankar på en republik? Ditt parti vill ju avveckla kungahuset… Hur ska pedofiler inom kyrkan bemötas? Vem ska sköta aktieplaceringarna inom kyrkan? Hur väljer kyrkan sina placeringar? Kan kyrkan placera kosing i bolag som utnyttjar barnarbetare? Kan du som sosse samarbete med SD inom kyrkan? Hur ser kyrkan på brott och straff, gängkriminaliteten? Hur ska kyrkan arbeta i de så kallade socialt utsatta områdena? Hur ska kyrkan utvecklas i Södra Möckleby, i Jokkmokk, i Fågelmara? Frågelistan skulle kunna bli hur lång som helst. Men inga svar gives om någonting. Drömmarna regerar.

*****

Bäste gud i himmelen… Låt oss slippa dessa politiker som skriver önskelistor om hur livet borde vara. Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra.

Om ett år hålls viktigare val. Inför det kommer samma slags ordbajs att fylla tidningarnas debattsidor. Vi kommer då att förstå att alla politiker vill precis samma sak: Att alla ska bli lyckligast, att allt ska bli bäst, att alla människor ska ses, att alla ska inkluderas, att allt är viktigast. Och viktigast är allt, allt, allt.

Det är förfärlig läsning.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Jimmie som överstepräst?

På söndag hålls kyrkoval. Sossarna, SD och C ställer upp. Vet någon varför? Vet du vad det handlar om? Det i grunden tragiska är att världsliga partier ska styra över en rörelse som kallar sig ”religiös”. Notabelt är att en överväldigande majoritet av kyrkans medlemmar inte är religiösa. De flesta är fortfarande födda in i den och orkar eller hinner inte gå ur. De är kvar av slentrian; ”det kan ändå inte skada”. Men den lilla religiösa kärntruppen ska nu få nya politiker att tycka, bestämma och byråkratisera stordriftsbolaget Svenska kyrkan Finans AB.

Verkligheten är underbarare än dikten. Bolaget måste få in massor av cash. Man har enorma utgifter för att hålla tomma kyrkor i trim, mängder av anställda måste ha lön. Det gäller att placera aktierna rätt; högsta avkastning är ett måste. Och de få medlemmarna måste leva så länge som möjligt och bidra med silverpenningar, om än bara några få. Gud hjälpe oss att få in degen!

– Vi kan inte bara restaurera kyrkor, vi ska ju syssla lite med gudstjänster och sånt också, som en kyrkans man sa i radio.

Det är allmänt känt att staten och kyrkan inte kommer ifrån varandra, hur mycket man än påstår att man har separerat. Enorma kostnader för ”kulturvård” kan inte på sikt bara skötas av Svenska kyrkan – med pengar från dess allt färre medlemmar. Även staten måste förr eller senare öppna en stinn plånbok för vård av den kyrkliga historien… Där har vi sannolikt orsaken till icketroende politikers intresse för makt inom kyrkan!

Hur religiöst intryck gör sossarna, SD och C? Stefan? Jimmie? Annie? Är det sunt att de ska härska även över oblaten?

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Inget är nytt under solen

Magdalena Andersson ser ut att bli socialdemokraternas nästa partiledare.

Utan att ifrågasätta hennes ekonomiska kunskaper känns det i mina ögon som om förbundskapten Janne Andersson skulle avvika från kursen som gav vinst mot Spanien och i stället för Alexander Isak satsa på Glenn Hysén.

Märkt , , ,

Tidigare tam Tham slår nu på tamtamtrumman

Nu börjar till och med en och annan gammal betongsosse vakna upp ur nirvanan. Tidigare folkpartisten, senare sossen och utbildningsministern Carl Tham slår på tamtamtrumman i Aftonbladet i ett väckningsförsök av sina S-märkta kamrater, en sannolikt döfödd manöver.

Vad gör S till ”det bästa för Sverige”, Löfven? Varför är en svag socialdemokratisk regering bra för landet? Vad vill socialdemokratin utom att just regera? skriver han och fortsätter:

Se klart vad som hänt i Sverige under de senaste 20 åren. Två av landets främsta experter på socialförsäkringar och välfärd, professor Joakim Palme och generaldirektör Daniel Barr konstaterade i en artikel för ett antal månader sedan: ”Sverige är inte längre ett välfärdssamhälle”. Det var en hårdhänt utmaning för socialdemokratin, kan man tycka. Men från partiet och dess ledande företrädare hördes inte ett ljud. Ingen reaktion. Det är tystnadens närmast totalitära debattmetod som partiet lagt sig till med. Säger man inget har man ingenting sagt.

Tham avslutar sin debattartikel med en direkt uppmaning: Låt inte Löfvens regeringsmanövrar och ”det bästa-retoriken” fördunkla blicken och den politiska viljan.

Kanske dags för Tham att ånyo byta parti?

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Samling vid köttkvarnen

Sossarnas hemlighetsmakeri om vem som ska efterträda Stefan Löfven är lika anakronistiskt som katolska kyrkans val av påve. När slingrar sig den vita röken upp från kaminen i Socialdemokraternas partihögkvarter vid Sveavägen 68?

Partiets val av ny ordförande måste bli öppnare, menar många. Men Anders Rönmark, Tidningen Ångermanland, tror inte på en förändring:

”Öppen process? Kom igen nu. Ingen mår bra av att veta hur korvar eller överenskommelser mellan partidistrikt görs.”

Märkt , ,

LEDARE: Duglig men chanslös

Politik är det möjligas konst. Men den är ofta omöjlig att förstå. Som nu då massor av ledarskribenter, sossar och diverse makthavare – med automatik! – skriker efter Magdalena Andersson som ny partiledare och statsminister när Stefan Löfven tackar för sig. Det är sannolikt inga större fel på hennes kunskaper eller ambitioner men hon saknar det i dag allra viktigaste för en politiker vars parti ska gå framåt och inte fortsätta med full fart bakåt: karisma.

Man kan inte som hon se förorättad ut och rodna av ilska eller blygsel i tevedebatter. Det går inte i dag, tycka vad man vill. Stefan Löfven kunde åtminstone se ut som han trodde på det han sa, även om det sällan stämde.

Tiderna förändras och vi med dem. Minns presidentvalet i USA 2008. Inför det sökte demokraterna efter den stjärna som ingen såg. Men så kom tipset om en viss Barack Obama, nästan okänd. Med stil, humor och trovärdighet banade han snabbt väg för sin egen framgång mot två presidentperioder 2009-2017. Barack hade och har den karisma som ett parti behöver för att nå det så kallade ”folket”. Den saknar Magdalena Andersson. Hon är helt enkelt trist.

Det är hårda papper. I dag måste man leta efter andra kvaliteter än för bara 20 år sedan. Och att bara välja en kvinna för att hon är kvinna kan bli dödsstöten för partiet. Minns Mona Sahlin och inse faran. Väljer partiet Magdalena Andersson som ledare blir partiet ett oppositionsparti för lång tid framöver.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Sorry, Stefan

Att Stefan skulle ta mina krav på honom så hårt att han inte längre pallar var sannerligen inte min mening. Jag utgick från att han har samma guts som jag. Men icke. Nu kastar han in handduken – och kanske följer partibok och partinål med när väl valet är undanstökat och betonggänget går i opposition.

Värre än en statsministeravgång är att Stefan genom sin debarkering sabbar ett av kapitlen i min sjunde självbiografi som släpps i morgon. Att kassera en miljon exemplar, skriva om och trycka upp på nytt har inte ens jag glöd eller deg till. Men det är smällar man får ta.

Stefan! En mening är för evigt knuten till ditt namn när nu historieböckerna åter skall fyllas på: Vi såg det inte komma.

Det var synd, ity alla andra såg det.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

Löfvens hittills största misstag

Försändelsen som skolungdomar i framtiden kommer att kunna läsa på Historiska museet med den förklarande texten: ”Det brev som blev inledningen till nationens totala förfall”.

Vår statsminister Stefan Löfven inser inte sitt och nationens bästa. Han har fattat ett katastrofalt beslut: Att tacka nej till mitt förslag om hur vi tillsammans skulle kasta kungahuset in i den skräpkammare där det hör hemma. Nu får vi ytterligare en tid leva med ett hov som endast vänder blad och visar upp sina lyxåk och avelsprodukter för Svensk Damtidning och andra organ för mänsklighetens utplånande.

Hur lång tid det kommer att ta innan mina – förhoppningsfullt – nya krafttag får effekt är svårt att uppskatta. Jag har hemliga kontakter med såväl vår högsta militära ledning som med EU och Nato. Om processen tenderar att gå i stå måste kanske ”hådare tag” anammas – även om vi i det längsta vill arbeta med förhandlingsmodellen, också benämnd ”Stefans väg mot landets undergång”, alltså den som ger alla lite rätt men mycket fel och som för länge sen fått ”den fräscha pastejen att gå i sten” (Jesaja 3:32).

I sitt svarsbrev vägrar Stefan att ta emot den ståtliga summa kosing som han och frugan skulle ha använt till inköp av naopleonbakelser i ett fåfängt försök att för en liten stund undkomma landets lugubra förnedring. Men nu är det sista hivet med länspumpen taget, nu tar oceanens makter över om inte mina ändliga krafter räcker för att räta upp det fartyg som länge sänt SOS-signaler och nu ligger med plimsollmärket långt under vattenytan.

Det iskalla bemötande jag bemöts med från statsministerns sida stärker min vilja att göra rätt. Tjabo sitter kvar ytterligare en tid, men jag är övertygad om att jag snart kan trycka på avfyringsknappen till slutsegerns euforifyrverkeri som kommer att kunna avnjutas på hela Öland. Mina rådgivare inom Nato och EU är överens med mig om att Tjabos tid trots denna temporära motgång är kortkort, nästan kortkortkort. Jag ber därför rikets befolkning om tålamod. Ni har lidit svårt, men sanningens minut närmar sig ”med det sanningsälskande ljusets gudomliga hastighet” (fjärde Mosebok 8:32).

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , , , ,

Fimpa ett kommunalråd, banta KF!

Minska antalet ledamöter i fullmäktige och plocka bort ett av de tre kommunalråden. Det föreslår Carl Dahlin och Pär Palmgren, Moderaterna. Interpellationen är sund. Förslagsställarna tror att effekten blir lägre kostnader och ”ett spänstigare forum”. Det skriver Barran i dag.

Visst skulle kostnaderna minska men att hoppas på spänst i detta sammanhang är överoptimistiskt, för att inte säga absurt. Vem som helst kan se på videorna från fullmäktige att runt hälften av ledamöterna inte ska sitta där. Debattlusten och förslagsivern är låg, och 49 politiker i lilla Mörbylånga kommun känns som ett fotbollslag med 23 spelare på planen.

Kulturorganet har inga synpunkter på politikernas löner, men vi instämmer i kraven på bantning. Radera de låg- och inaktiva! 25 ledamöter räcker gott i vår kommunen.

Du som eventuellt tror på möjligheterna till en sån här uppfriskande sållning bör ligga extremt lågt. Den blir aldrig verklighet. Man sågar inte av den gren man sitter på.

Allan von Kompost
redaktionschef

Fakta: Kommunalrådet tillika ordföranden i kommunstyrelsen har en lön på 754 920 kronor om året. Förste vice ordförande tillika kommunalråd får ihop 566 190 kronor om året.

Märkt ,

Enkätsvar ”mackdöden”

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) blev först att svara på kulturorganets enkätfrågor till 30 riksdagsledamöter.

Märkt ,

En (riktigt) lika stor smäll kan det nog inte bli i Kalmar!

En eventuell explosion i Kalmar hamn skulle pulvrisera exempelvis universitetet. Slottet skulle också bli ett minne blott. Men sitt bara lugnt i båten, diskussioner pågår fortfarande – sen mycket länge – om konstgödningens framtida hantering i hamnen.

För ett år sen omkom 200 människor i Beirut då lagret av konstgödning exploderade i hamnen. Libanon går i dag på knäna, invånarna är utblottade. Än i dag tränger glas ut ur skadades kroppar, människor säljer sina barns leksaker, sina kastruller, sina kläder för att överleva.

Svenska Dagbladet skriver att politikerna i Beirut kände till riskerna för en enorm explosion. Men ingen gjorde något, inget hände. Barran skriver att 2 750 ton konstgödning exploderade i Beirut och att det i Kalmar hamn tillåts lagring av 2 500 ton.

”Kalmar kommun, länsstyrelsen och Swedish Agro diskuterar fortfarande konstgödsellagret i Kalmar hamn. – Vi har en fortsatt dialog för en långsiktig lösning, säger Ulrick Hultman, vd på Kalmar kommunbolag”, skriver Barran.

Kalmarborna är förstås oroliga. Men makten har en befriande förståelse för denna fruktan.

– Det är en oro vi måste ha respekt för, sa för en tid sen Johan Persson (S).

Då så. Då kan vi känna oss trygga. Äntligen!

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,

Ännu inget svar

29 juli mejlade kulturorganet några frågor till 30 riksdagsledamöter om de små bensinmackarnas eventuella framtid. Hittills inget svar.

Lugn, säger vän av ordning. Riksdagen har sommarlov och har man semester ska man inte behöva arbeta. Så sant. Men ändå… Några av dessa 30 har säkert vidarebefordring av sina riksdagsmejl, och vissa är nog trots allt en aning intresserade av glesbygdsfrågor. Därför kunde kanske nån av dem svara redan nu? Bara för att visa lite intresse, menar jag. Det är ju snart val då vi ska rösta bort massor av dessa bänknötare. Massor!

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Inte heller statsminister Stefan Löfven har svarat, ännu. Där tror vi dock på en naturlig förklaring: Avsättningen av kungen drar ut på tiden, den rackarn är på Öland just nu och inviger bilträffar…

Märkt ,

Först kungadömet, nu mackarna!

Ingen rast, ingen ro. Sedan kulturorganet i samarbete med statsminister Stefan Löfven snart har avskaffat den ärvda kungamakten och ersatt den med valkungadöme, väntar nya politiska uppgifter, fajter, segrar.

Nu ska småmackarna på vischan räddas! Regeringens förslag om ombyggnad av dem till 1 juli nästa år då bensinen med det vackra namnet E10 blir standardsoppa, måste synas i sömmarna. Det är snart val och kulturorganets frågor, enkäter och attacker till och mot våra folkvalda kommer inom kort att ge dig en klar uppfattning om vilka partier som måste röstas bort. Redan nu vågar vi påstå att de är ”många”.

I dag mejlfrågar vi 30 slumpmässigt utvalda riksdagsledamöter hur småmackarna i glesbygd ska överleva. Svaren presenteras successivt.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. En ledamot svarade med vändande post. Hon skriver som nedan. Kulturorganet vill inte vara sämre. Därför önskar vi Angelica både God Jul och Ett Gott Nytt ÅR.

Märkt , , ,

Stefan Löfven snart kung av Sverige

Tre sidor högintressant läsning för blivande kungen Stefan Löfven. Statsministerns tacksamma svar publiceras naturligtvis så snart det inkommit till redaktionen.

Efter kulturorganets upprepade kritik av vår obsoleta monarki tipsade Karin i en kommentar om ”valkungadöme”. I ett sånt väljs kungen i stället för att han som nu ärver titeln.

Ett bra tips. Därför skriver nu Sune Flisa brev till statsminister Stefan Löfven. Sune vill få statsministern att först avsätta kung Tjabo, sedan låta kröna Sune till ”tillfällig konung” för att – när Stefan Löfven lärt sig att föra sig – överlåta kungatiteln till honom.

Men vi som känner Sune misstänker en fälla. En gång konung kommer Sune aldrig att abdikera. Men den som lever får se…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Död eller odödlig?

Tidigare kulturministern Bengt Göransson avled 16 juni i år. Sedan dess har jag läst otaliga eftermälen om honom, i tidning efter tidning, vecka efter vecka, senast på familjesidan i dagens SvD.

Ursäkta en yngling, men denna återupprepningsfrenesi har jag aldrig tidigare uppmärksammat. Ingår den i nåt slags ny politisk strategi? Får vi framöver se nekrologer om Tage Erlander eller kanske till och med Per Albin Hansson?

Kulturorganet har tidigare skrivit om de glorifierande nekrologer i vilka alla som dött beskrivs som världens salt. Även debattören Harry Schein reagerade mot dessa drapor. Sajten Fenix berättar att Schein tyckte hela genren var full av lögnaktigt material.

”Ingen vågade skriva sanningen, menade Schein. Att skriva om den avlidnes girighet och bitterhet eller om alla hans älskarinnor var inte att tänka på utan man fick bara skriva om det positiva, och hur vi alla skulle minnas honom länge, tack vare hans fina egenskaper. Därför fick han DN att gå med på ett avtal där de lovade att inte skriva någon minnesruna över honom.”

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,

Kampen hårdnar

När jag startade denna blogg var min enda ambition att den skulle vara opolitisk. Denna strävan har blivit allt svårare att stå fast vid. För många problem i Sverige förringas. För många maktmänniskor överdriver eller underskattar faror och fenomen. Medierna hjälper många gånger till att bevara obalanser genom att okritiskt bejaka populära trender. En god vän till mig skrev att ”det är kanske dags att bli revolutionär på gamla dar, bli lite som på 1960-talet igen”.

Så sant. Kulturorganet kommer därför inte längre att undvika det luddiga begreppet politik, men vi kommer i största möjliga utsträckning avstå från att bli partipolitiska. Kampen mot dumhet, det obsoleta hovet och religionernas tyranni måste föras med blanka vapen, stor envishet och muntra miner. Mer energi måste också läggas på fajten för landsbygdens framtid – den som då och då förefaller mörk, men som i det långa loppet kommer visa sin totala överlägsenhet gentemot storstädernas kapitalstyrda undergångsinfernon.

Två tydliga maktmissbruk som vi framöver ska bekämpa är ”de vidriga och odemokratiska försöken att få bort den kommunala vetorätten” och ”de nya hårdare miljökraven för småmackar på landsbygden”. Båda dessa vanskapta barn är avlade av Miljöpartiet, den minimala sekt som ödelägger människors liv och förstör landskap och framtid med gigantiska vindkraftverk – i tysthet framsläppta av ett betongparti som med handen för munnen och med rodnande kinder och svald förtret styr vraket mot det enda målet: Makten.

Bloggen kommer alltså inte bara att bli mer politisk. Då och då blir den till och med partipolitisk. Kampen mot enfald och cyklopiskt tänkande kräver det. Till viss del måste (ända)målen helga medlen.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , ,

Statsministern fattar noll

– Den röra som varit nu beror på en opposition som hade en enda gemensam nämnare, att avsätta regeringen. De var inte överens i sakfrågan och hade inget alternativ, sa statsminister Stefan Löfven i SVT:s Agenda.

Det tycks som om statsministern har missuppfattat oppositionens roll… Stefan, oppositionen är inte till för att hålla dig och ditt parti kvar vid makten. En opposition värd namnet strävar alltid efter att avsätta den regering den står i opposition till.

Svårt?

Märkt ,

Mot den fulländade farsen

I morgon fredag är kungen ordförande vid den så kallade konseljen på slottet då statsminister Stefan Löfven berättar för kungen vilka namn som ska ingå i regeringen. Talmannen Andreas Norlén är också med på ett hörn.

Kulturorganet har tagit kontakt med mediet Umbaro von Fliisa, avlägsen släkting till Sune Flisa, för att få en bild av hur mötet kommer att utfalla. Umbaro von Fliisa säger att han har en mycket klar bild av förloppet.

– Jag ser varenda detalj i detta skammens möte, säger han till kulturorganet. Så här blir det. Var så goda att anteckna!:

Kungen: – Tja… Ja… Tja, välkomna då alla ni partisaner… Slå er ner men känn er inte nerslagna, ha ha. Det här ska nog gå bra. Eller vad tror du… Staffan? Stefan, menar jag!

Löfven: (skrattar förläget). – Jo då. Det ska nog gå bra. Eller vad säger du, Andreas?

Andreas: – Ta en kaka till, kungen! Nej, vad säger jag? Ta en jordgubbe, menar jag!

Kungen: – Är det jordgubbar vi ska tala om? Jag fick för mig att det var nåt om politik. Men de e klart, jordgubbar är också politik. Allt är politik, som Fälldin sa. Eller vad säger ni partisaner?

Löfven och Andreas: (skrattar hysteriskt).

Kungen: – Tja, vad var det nu min adjutant sa…? Jo, berätta den där historien…, sa han. Den om Göran Persson. Han fick frågan om vem som är roligast i riksdagen. Då svarade Göran: – Det är en sällsynt tråkig församling, måste jag säga.
– Så jäkla kul sagt!

Löfven och Andreas: (skrattar hysteriskt).

Kungen: – By the way… Det är tur att det är jag som styr landet, statschef som jag är. Jag tänker ibland på mina förfäder, Karl XII, till exempel. Hur han satte ryssen på pottan, så att säga.

Andreas: – Men det var länge sen kungen kunde…

Kungen: – Så så. Men hur kul är detta? Ska vi inte ta oss en liten tår på tand i stället? Jag har nästan en hela bonnvodka gömd i en kudde i rummet här intill. Ja, jag måste gömma för Silvia, ni vet… tyska, Ordnung und Rednung, nyktert och skittråkigt…

Löfven: – Håller med. Jag tar mej gärna en jamare…

Andreas: – Ska vi ta varsin jordgubbe till supen?

Kungen: – Men skit i jordgubbarna nu. Det var ett jädrans tjat om dom… Från det ena till det andra… Var inte den där Göran Persson politiker av nåt slag? Jag tycker mej ha hört namnet…

Löfven: – Alldeles rätt, kungen. Han var statsminister.

Kungen: – Ja, nu minns jag. Och så var han kommunist, ett jäkla röskinn! Var han inte liberal och bankman och bonde också? Centerpartist, förmodligen! Fy fan, så dom stinker koskit.

Löfven: (skrattar generat) – Njae…

Kungen: (skriker högt) – Så ja, nu vänder vi blad. Henrik von Schspieschelkrantzs! kom hit!

(Henrik von Schspieschelkrantzs kommer blixtsnabbt in i rummet).

Kungen: – Jo, Henkan… Var vänlig å hämta den där pavan vi börja tulla på i går… Du vet var den ligger… I Silvias favoritkudde med porträtt av hennes föräldrar i guldsoffan i… Ja, vad fan heter den där salongen nu igen? Men ta inte fel. Det ligger whisky där också men den bjuder jag bara fint folk på. Se så, skynda på nu. Jag är törstig. Och det är även partisanerna här. Tja, kanske inte han med kakorna… Han med jordgubbarna, menar jag. Ha, ha. Tja, ni får ursäkta men jag måste gömma för Silvia. Ja, ni vet hur dom är, tyskarna. Ordnung und Rednung… Raka linjer, gravallvarligt. Hemskt!

Löfven och Andreas: (skrattar hysteriskt).

Längre än så ville mediet Umbaro von Fliisa inte berätta för oss.

– Jag vill inte svärta ner vår fina demokrati i onödan. Det som sen händer blir ingen glad över att veta. Därför säger jag stopp och belägg här. Jag vill inte dra ner mitt kära fosterland i smutsen. Jag ber er respektera det.

Sune Flisa respekterade Umbaro von Fliisas motivering och beordrade omedelbar publicering av det lilla vi trots allt fick höra.

– Med detta referat skriver vi mediahistoria, sa Sune, kastade sig i en taxi och gav den korta ordern:

– Slottet! Snabbt! Kungen och Stefan är i gasen och Andreas har kastat jordgubbar på statsministern och hotat att drämma klubban i pallet på Henkan! Och mitt i kaoset tittade Silvia in och skrek:

– Dass man immer so verflucht trinken sollte, sobald es um Politik geht.

– Det här blir en kioskvältare. Kör!

vid protokollet:
Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,

Nog!

Jag har tidigare sagt att regeringsförhandlingarna partierna emellan är lika med demokrati. Men det finns gränser för allt. Det vi skådad av köpslående och eftergifter de senaste dagarna är rent ut sagt perverst. Målet är ett enda: Makten! Och för att behålla makten är vissa beredda att sälja ut sin själ, sin övertygelse, sin politik, sin historia, sin morsa och gamla farbror.

Enda demokratiska fortsättningen på detta falska spel är ett extraval. Folket ska bestämma, inte maktkåta politiker.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

Valkungadöme

En läsare har tipsat om valkungadöme, som ett alternativ till vårt nuvarande system, arvsmonarki.

Vår högt älskade chefredaktör Sune Flisa tände direkt på förslaget och skriver just nu – trots hettan – ett långt brev till statsminister Stefan Löfven. I brevet ger Sune mycket klara direktiv. Stefan får veta exakt hur han ska byta ut nuvarande Tjabo mot nån som – med Stefan Löfvens egna ord – kan leda landet framåt.

– Det har gått snett bakåt alldeles för länge, säger Sune Flisa i en intervju i Shimla News.

Brevet (med svarsporto och ”uppmuntrande” tjuga) till statsminister Stefan Löfven publiceras över hela världen, men naturligtvis även här på kulturorganet.

Allan von Kompost
redaktionschef

Svenskarna allt mer försoffade

Vad är det för fel på våra grannar i väster – svenskarna? Orkar dom ingenting? Varför är dom så klena?

Medierna ojar sig och ifrågasätter om svenska folket orkar med två val på ett år? Medierna tjatar om ”risken för extraval”, ”hotet om extraval”. Vissa politiker får läget att framstå som ödesdigert, andra kallar andras agerande som oansvarigt, farligt och omoraliskt på grund av rådande pandemi och den rådande ekonomiska återhämtningen.

Vad menas? Ska svenskarna tvingas vänta in den dag då allt är perfekt för att orka genomföra ett sketet val får de vänta i eviga tider. Är det så demokratiskt betungande att två gånger på ett år gå till lokal för att lägga lapp i urna?

Om svaret är ja bör svenskarna byta politiskt system, kanske kasta en blick mot Nordkorea. Där slipper man detta jobbiga med att rösta.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , ,

Midsommar i Sverige

Kronprinsessan Victoria kommer inte att ta emot folkets gratulationer på Solliden den dag hon fyller 44 år, alltså 14 juli. Pandemin är orsaken.

– Detta glada besked kommer från slottet och texten finns att läsa i gårdagens Barometern, berättar Allan von Kompost, kulturorganets redaktionschef och tillägger:

– Varje dag kungahuset inte visar sej är en hoppets dag. Att skicka fram oskyldiga små barn med blombuketter till en tjej som fyller något så obetydligt som 44 tyder på att delar av svenska folket inte går i takt med vetenskapens, omvärldens och folkbildningens utveckling. Kungar i gyllne krona, prinsar på vita springare och prinsessor i långklänningar är lika obsoleta som riddarslag, häxbränning och offerriter.

– Det fanns en tid för länge sen då man hade tidningsplanscher med V-gurra och drottning Victoria på torrdassväggen. Dom framstegsvänliga stoppade senare porträttet i det hål det hörde hemma, berättar Allan von Kompost medan han slår numret till Republikanska föreningen.

*****

Vissa politiker, och särskilt en, får oss stackars väljare att tro att en katastrof står för dörren om inte han får leda landet. Alla partier kastar skit på varandra men trots det vill man jobba tillsammans, hitta lösningar, föra landet framåt. Men får inte han leda landet blir det katastrof. Då är slutet här. Tack och adjö. Politikerna vältrar sig i mardrömsscenarier. ”Nu när vi äntligen fått skutan på rak kurs ska andra komma och förstöra allt arbete vi har lagt ned.”

Vissa kallar det undergångshypoteser, andra pajkastning. Jag kallar det demokrati.

*****

Midsommar är lika med dunderfylla. Åtminstone i Sverige. Ingen vet varför men så är det. I morgon ångrar hundratusen stackars invånare vad de gjorde i dag men som de inte kommer ihåg. Därför har vi lagar mot annonsering för alkohol. Drycken får inte vara starkare än 15 procent och den får inte heller vara kopplad till person eller ett specifikt evenemang. Därför är varannan helsida i min rikstidning en annons för vin om 14,5 procent med vacker etikett och dubbelmoraltext om alkoholens förbannelse. Vinannonser blir gammelpressens räddning. Men har lagstiftarna tänkt logiskt? Jag frågar eftersom en polare till mig berättat det jag aldrig kom ihåg det alla andra minns än i dag: Att jag en gång blev sketfull på 3,5 procent – på folkets öl, finurligt döpt till folköl.

*****

I en betraktelse i dagens Barometern läser jag:

I Jesus Kristus blev Gud människa. Gud inte bara böjde sig ned till jorden, han utlämnade sig och lät sig födas som människa. Han klev ner och lämnade sin himmelska tillvaro, han underkastade sig det mänskliga livet och kom till oss, blev som vi- delade vårt liv… och vår dödlighet.

Vi lever i ett någorlunda fritt land och vi får skriva nästan vad vi vill. Men hur är det? Borde det finnas gränser även för skrivandet – precis som för annonsering av alkohol? Eller har vissa redan börjat tulla av brännvinet?

Det här med alkoholhalter kanske trots allt är viktigt. Kanske skulle den vara noll.

Trevlig midsommar, kära läsare!

Sune Flisa
chefredaktör
Märkt , , , ,

Fin asfalt i väster, vibrationsmassa i öster

Gammelmediet SVT Småland tar nu upp eländet med den nya beläggningen på 925:an. Bland annat har traktorers vindrutor krossats av stenskott.

Kulturorganet berättade om den skandalösa beläggningen redan 23 maj. Men bättre sent än aldrig; det är bra att SVT hänger på, även om det tog tid. Vi menar fortfarande att det Trafikverket gör bottnar i historiska fördomar, att öst är fattigt och väst är rikt, i väst bor så kallat fint folk, i öster bor bara bonnjävlar och annat löst folk. Därför läggs fin asfalt i väster – även på cykelleder – och knaggel och vibrationsmassa i öster – även på cykelleder.

Se vår film nedan.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Tjabos siffror skakar kungahuset

Kungen får bara 11 procent av rösterna på frågan: Vem har du störst förtroende för i svenska kungafamiljen? Victoria vinner med 54 procent. Många andra kungligheter får bara ensiffrigt röstantal. Madeleine får inte en enda röst. Det visar undersökning som Svensk Damtidning gjort.

Hovexperten Jenny Alexandersson säger i SvD att hon tror att prinsessan Madeleine kommer att försvinna allt mer från offentligheten.

Bäst vore förstås om hela det obsoleta rojalistiska systemet försvann.

Allan von Kompost
hovkommentator

Märkt , , ,

Floskler hindrar utvecklingen av demokratin

Demokratin är värd att kämpa för, skriver landshövding Peter Sandwall och Peter Örn, ordförande i kommittén Demokratin 100 år i lokala medier.

Det är bra. Demokrati är den enda politiska rörelse som får människan att stå ut. Utvecklingen i Ryssland, Belarus och Kina skrämmer. Att inte få säga vad man tycker gör livet meningslöst.

Sandwall och Örn radar upp mängder av viktiga beslut och rörelser för demokratins utveckling, bort från hot och våld. Man poängterar – som alltid i såna här sammanhang – människors lika värde. Det är just den frasen som visar att vi inte har den fulländade demokratin, och aldrig kommer att få. Orsaken är människans ”inbyggda värderingsfobi”. Man kan säga tusen gånger i rad att alla människor har lika värde, men mördas en statsminister och en a-lagare ser vi att polis och media följer statsministermordet i decennium efter decennium medan polisutredningen om a-lagaren läggs ned så snart man inte finner minsta spår.

Kolla in fotbollsproffsen. En stjärna skadas en måndag, opereras på tisdag och spelar igen två veckor senare. Där finns inga vårdköer, bara ”ett allmänt godkänt undantag från alla demokratiska grundbultar”. Denna ”tysta konsensus” gäller också mordet av statsministern och a-lagaren liksom många andra orättvisor som dagligen passerar revy framför våra ögon.

Tyvärr kan denna lista över odemokratiska ställningstaganden göras ofantligt lång. Därför har herrar Sandwall och Örn rätt. Demokratin är värd att kämpa för.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Stoppade vaccin kan – kanske – väljas

I danska Folketinget diskuterar man man nu ett system där det kommer att bli möjligt att välja Astra Zenecas och Johnson & Johnsons covidvaccin, trots att de inte används i landets vaccinationsprogram. Det rapporterar Ekstra Bladet.

Danskarna sätter människans fria val före rigida regler skapade av betonghäckar.

Märkt , ,

Alla talar i egen sak

Min JO-anmälan av Region Kalmar län valsar nu runt i Mediesverige. I går råkade jag höra Studio Ett i SR P1 med idel makthavare inom sjukvården. Vad dessa säger eller tycker är i princip lika ointressant som vad jag tycker. Det är också ointressant att höra vad Pelle eller Monica eller Karlsson tycker. Det intressanta är vad JO anser, vad lagen säger, vilka rättigheter jag eventuellt har – och eventuellt inte har. Det är kärnan. Allt annat är bara känslobaserat pladder, alltid styrt av den intervjuades maktposition, bakgrund, avsikt, önskemål.

I mina ögon bygger en demokrati på insikten att makten tar människors oro, önskningar och behov på allvar. När makten säger åt dig vad du ska tänka, hur du inte får tänka och vad du måste göra är demokratin falsk. Då lever du i en diktatur. Många som gjort det säger att utan frihet blir livet totalt meningslöst, något jag själv har upplevt i både Spanien och Polen på den tiden dessa länder styrdes med hot om nackskott.

Som stoiker hyllar jag principen att hjärnan ska styra över hjärtat; att beslut inte ska fattas ur tillfälliga känslostormar. Därför ser jag med stort lugn fram mot JO:s beslut. Lever vi i en demokrati eller i en diktatur?

Märkt , , ,

Och molnen drogs samman och det började regna…

Det var värst vad alla börjar snacka om cykelleden Fyr till Grönhögen! Efter tio års tid vaknar man upp och säger med en mun:
– Men jisses. Den är ju inte färdig än! Hjälp. Grabbar och tjejer, vad fan ska vi göra?

Från himmelen svarar gud:
– Det är för sent, mitt herrskap. För sent ska syndarn vakna.

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare darrar av skräck.
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja! Vår gud, giv oss cykelleden åter!

Från himmelen svarar gud:
– Ni har läst alvarsamt under alla år… Tio år! Trots det har ni inte lyft ett finger. Ni fattiga, arma syndare!

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar nu i allt som går att svara i – telefoner, gammelblaskor, webbgammelblaskor:
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja i stället. Hur gick den där gamla dängan nu igen? Fader vår som är i himmelen, giv oss bröd och cykelled…

Senare ber man vidare i Barran – för att visa sin goda vilja, sin enorma handlingskraft, sitt gudomliga vetande:
– Vi måste lobba stenhårt från alla håll, annars får vi skattebetalare i Mörbylånga stå för hela notan, varnar Henrik Yngvesson (M) i fullmäktige. Man berättar att kommunen kan torska på 20 mille, att du och jag ska pröjsa dem och ändå se glada ut för att vi ligger på plats 274 av 290 i Svenskt Näringslivs ranking av näringslivsklimatet. Med extraväxeln ilagd kan vi snart nå botten. Mot botten, gud! Är du aldrig nöjd!?

Från himmelen dundrar nu gud:
– Nu ska ni inte slingra er… Det var cykelleden vi talade om. Inte sant, mina små barn?

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar med en mun:
– Jo visst, du allsmäktige. Förlåt oss våra synder, ity våra själar är svaga, våra huvuden tomma. Förlåt oss?

Från himmelen svarar gud:
– Njae, jag vet inte det… Låt mig tänka. Ett krav är att ni slutar påstå att endast två bitar fattas av cykelleden i söder. Hör ni det?

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare skriker ut svaret – genom en mun:
– Förlåt oss, gud. Förlåt oss våra lögner. Men vad ska vi säga till våra kommuninvånare? Vi kan inte säga att det fattas fyra sträckor: Enetri – Kungsgården, Kungsgården – fyren, Bjärby – Dalsjö, Solberga – Skärlöv. Det är ju tre mil! Då räcker inga 20 mille. Helvete, Herre! Vad ska vi göra? Ska våra stackars skattebetalare pungslås igen!?

Från himmelen svarar gud:
– Så får det bli. Era synder ska betalas av de enfaldiga. Nu ska jag kontakta alvarsamt, för nån jävla ordning måste det vara i en kommun…

Så drogs molnen samman på himmelen, de blev först mörkblå sen svarta och vinden ven och det blev storm och det började regna i såna mängder att människorna inte såg handen framför ögonen och vattnet steg och steg och jorden riste och bände i sitt kretslopp och någon började bygga en ark…

Märkt ,