Kategoriarkiv: politik

Tokigare får det inte bli

Kulturorganet har både en och två gånger kritiserat regeringens ”elektriska socialbidrag” som gynnar elslarvarna och håller de fattiga och sparsamma kvar i armod.

Enklare och rättvisare vore förstås att sänka elskatterna (som också är momsbelagda), som ökat år för år, decennium för decennium. Staten håvar in många fler elskattekronor än man nu serverar svenska folket som prima nystekt valfläsk: elprisstödet.

Det rent löjliga ersättningssystemet blir nu också pinsamt. SvD har nämligen räknat ut att det blir ännu orättvisare än vi befarade: Nu kan villaägare i Norrland få betalt för att använda el. De får så kallade ”negativa elpriser”.

Socialdemokratisk politik framstår som mer och mer sinnesförvirrad och osolidarisk. Man stöttar elslösare, håller fattiga och återhållsamma utanför ersättningssystemet och bjuder norrländska villaägare gratis el. Ja, de får till och med så mycket statliga röstköpspengar att elförbrukningen går med vinst.

Hela Sverige ska inte leva.

Märkt , ,

Ledare: Stendött kommunskryt i så kallat Show room

Korridoren där du och jag och alla andra går ser du skymta till höger i bild.

Jag går från ICA i Ölands köpstad till systemet för att köpa stärkande brännvin efter en revolutionär grundskolning i Paris. I korridoren tittar jag höger och ser nåt hänga från taket i stendöd lokal. Jag kikar in men förstår ingenting. Jag går till entrén och ser in mot ”det hängande”. ”Det hängande” är skrytsamma vepor som berättar om Mörbylånga kommuns paradisiska sidor. Jag tar en bild. Jag slår mig ned på soffan i korridoren och funderar. Om man nu ska visa vepor bör de väl hänga med framsidan mot dem som går i korridoren. Som de hänger nu ser de bara ut som streck.

Vad vill kommunen med detta stendöda folktomma tysta rum? Tror kommunen att folk ska stanna i hundratal utanför glasen och hurra av lycka och förstå att de ska flytta till den kommun de redan bor i? Tror kommunen att stumma vepor i kommunens lilla centrum lockar företagare, advokater och plåtslagare från Vilhelmina, Lissabon och Tyresö? Är inte risken med detta stendöda rum att det visar upp en lika fantasidöd kommun? Vepor på stan kan locka till ett och annat pizzaköp, men får ingen att flytta.

Varför hänger dessa vepor här? Vem hyr lokalen, till vilket ändamål? Och till vilka pengar? Är det kanske till och med så att kommunen ”stödhyr” en lokal i ett affärskomplex som haltar? Jag vet inte. Tanken slår mig: Sluta fundera. Gå och köp ditt brännvin! Brännvin är viktigare än en massa hängande bullshit i en stendöd lokal som ingen bryr sig om.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Nu på morgonen 24 januari får vi meddelande från kommunens fastighetssamordnare Dan Halme:
Vi betalar ingen hyra för den lokalen som nyttjas som show room. Vi har den tillsvidare och när dom får in en ny hyresgäst flyttar vi ut.

Märkt , ,

(S)olidaritet

Finansminister Mikael Damberg utstrålar den givmildes sanna lycka. Nu kan han ge vart tredje hushåll en trösteslant för de höga elpriserna. Två tredjedelar av elförbrukarna i landet får dock inte ett öre. Endast storförbrukarna får njuta av det enorma överskottskapital farbror staten drar in på ökad moms, kopplad till elpriset. Det kallas ”solidaritet”.

Nu väntar vi på mera valfläsk. Ett självklart är att sossarna lägger Vänsterpartiets förslag om bensinpriskompensation till sitt bröst och kallar det sitt eget. Kulturorganet har redan föreslagit vilka som ska få belöningen: De med bilar som kostat över en halv miljon.

Hela Sverige ska inte leva.

Siri Sirlig
nyhetsdesken

Märkt , ,

Politikerna gör verklighet av kulturorganets farhågor

Kulturorganet hann bara befara det förrän det blev verklighet. Vänsterpartiet vill nu, enligt SvD, införa ett riktat bidrag som ska kompensera glesbygdsbor för högre bensinpriser. Under vecka 52 utgjorde bensinskatten 57 procent av bensinpriset.

Maktens strategi är glasklar. Höjda el- och drivmedelspriser är underbara. De ger momsklirr i statskassan. För mindre del av dessa överskottspengar kan makten sen köpa röster genom olika slags riktade bidrag, som ska utbetalas så nära valet i september som möjligt.

Apropå ingenting… Vi får just telegram från vår högt älskade chefredaktör Sune Flisa, på informationsinhämtningsresa i Frankrike, där han främst studerar den franska revolutionen 1789:

”Då slog man till mot Bastiljen. Vårt mål framträder allt skarpare… Var beredda. Var vid gott mot. Räds ingen! Jag är räddningen.”

Ingvar Charm Knubbendorph
nyhetsdesken

Märkt , ,

Forna tiders radskrivare har blivit dagens ordbajsare

Förr var många skribenter radskrivare. De hade ingen anställning utan fick betalt per skriven rad. Konsekvenserna är lätta att förstå. För att uttrycka sig modest vågar jag påstå att få radskrivare vinnlade sig om att uttrycka sig kort och koncist.

Radskrivarna är historia, men de har fått muntliga efterträdare i ordbajsarna. Dessa förekommer främst inom politiken, men ibland även inom affärsvärlden.

I gårdagens 30 minuter med Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi fick vi möta en av de verkligt tunga professionella ordbajsarna inom svensk politik. Programledaren Anders Holmberg fick tre gånger ställa den enkla frågan: Med tanke på det som händer i Ukraina… Är du orolig för ett nytt krig i Europa?

Märta Stenevi svarade i sammanlagt 98 sekunder, alltså 1 minut och 38 sekunder när hennes enkla svar kunde sammanfattas till det föga uppseendeväckande: – Va?

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,

Nu går det snart inte att bo på södra Öland

Bränslepriserna går i taket. Skatterna är boven. Elen blir dyrare. Skatter och fundamentalistpolitiker är bovarna. Staten kompenserar elstorförbrukarna. Vilket blir nästa steg? Ska alla med bilar värda över 500 000 få kompensationsbidrag för diesel och soppa?

Sune Flisa har börjat skissa på revolutionens första steg. I morgon reser han till Paris för att med historikers hjälp hitta de rätta verktygen från 1789.

– Glöm landet! säger han i en ”inför-Paris-resan-intervju” i Shimla News. Glöm glesbygden! Glöm att bo på södra Öland. Storstaden eller Färjestaden gäller. Hela Sverige ska inte leva!

Allan von Kompost
redaktionschef

Var är statsministern?

Under Stefan Löfvens statsministertid fick justitieminister ”Mogge” Johansson i nio fall av tio hoppa in i tevemedierna för att förklara det nationella läget. Löfven var under långa tider spårlöst försvunnen.

Sen en tid är även nya statsministern bortsprungen. I stället för statsministerframträdanden i vår tids svåraste säkerhetspolitiska läge bjuds vi tokroliga Peter-Hultqvist-shower i dumburken. Var Magdalena Andersson är vet ingen. Sannolikt är hon ute och vänder stenar.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Ett förslag i precis rättan tid – grattis MP!

MP föreslår en mängd åtgärder för att förbättra vår hela-havet-stormar-elmarknad. Just när det militära läget i Europa är det sämsta sen Sovjetunionens upplösning 1989 och Östersjön besöks av örlogsfartyg från både Ryssland och Nato och Gotland plötsligt dräller av tanks och soldater vill MP förlama även vårt försvar. Partiet skriver i ett 6-punktsprogram i DN: ”Försvarsmaktens veto har länge tillåtits utgöra en våt filt över ny vindproduktion, inte minst till havs.”

Vi gratulerar MP till den fina tajmingen!

Kulturorganet gissar att partiet inom kort kommer med flera skogstokiga förslag. Nästa blir sannolikt att operera bort den kommunala vetorätten.

Kulturorganet mobiliserar…

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , ,

Även människor i utsatta områden måste få del av elbidragen

– Det blir alltid en diskussion om hur man ska fördela det men jag tror folk förstår att det är några som får enormt höga elräkningar. Det sa finansminister Mikael Damberg i SVT:s Aktuellt sedan vi förstått att bara en tredjedel av de svenska hushållen kommer att kompenseras för skyhöga elräkningar.

Arbetarpartiet Socialdemokraterna förblir alltså småfolkets parti. Man väljer att ersätta dem med riktigt saftiga elräkningar.

Barn-, äldre- och jämställdhets­minister Leni Vallengren höll i går kväll ett bejublat föredrag i Folkets hus i Sverike. Hon förklarade vilka som kommer att få de livsuppehållande bidragen på 6 000 kronor.

– Givetvis måste ministrar och regeringsbyråkrater med elslukande takvåningslägenheter på Söder kompenseras, liksom samma sossekategorier som med stort mod och brinnande klasskampsiver framlever sina liv i dragiga och kalla kulturminnesvärda lägenheter i Gamla stan. Socialdemokrater som i alla tider varit försiktiga med att uppge hemadress Östermalm får också bidragen, eftersom de trots felaktigt adressval är lojala med partiet, något som är extra viktigt ett valår. Flera diplomater, gäng- och industriledare med krösusvillor i Djursholm, Nacka, Lidingö och Täby kan också andas ut. Tack vare bidragen slipper de gå från sina pörten, berättade Barn-, äldre- och jämställdhets­minister Leni Vallengren.

Under sitt föredrag betonade ministern att fokus ligger på att ersätta storförbrukarna, alltså dom med jättelika hus och lägenheter och som aldrig ansträngt sig att energispara.

– Dessa kategorier måste också få känna sej trygga i vårt land. Vi har nog med parallellsamhällen och utanförskap! avslutade Barn-, äldre- och jämställdhets­minister Leni Vallengren.

vid protokollet
Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Staten tjänar mycket mer på de höga elpriserna än vad kostnaden blir för elbidragen till sossar, gäng- och industriledare i rikemans- och andra utanförskapsområden, konstaterar Sune Flisa i en ekonomisk analys.

Energiministern förstår snart allt

Upp till 2 000 kronor i månaden under tre vintermånader i rad ska hårt drabbade elkunder kunna ersättas med. Det föreslår den sosseregering som åtminstone förr i världen såg sig som de mindre bemedlades parti.

Så är det inte i dag. ”Stödet är tänkt att fungera som en trappa där den som konsumerar mer får högre kompensation”, skriver SVT Nyheter. Elersättningen ska bara ges till hushåll som sätter sprutt på minst 2 000 kilowattimmar i månaden. De allra fattigaste, de som sparat på lyse och värme för att överhuvudtaget överleva, ska banne mig inte få ett öre!

Heja energiminister Khashayar Farmanbar. Han ger åter uttryck för sin stora solidaritet med småfolket: – Jag förstår att människor känner oro för sin ekonomi, säger han.

Så rart sagt.

Sune Flisa
härförare

Märkt ,

Medborgarförslag

Maximalt två mandatperioder i fullmäktige

Bakgrund: Efter åtta år finns risk för handlingströtthet och repetitiva beteenden. Efter åtta år har många ledamöter tömt sitt eventuella visions- och idépaket, efter åtta år i samma församling kan känslor av deja vu bli till men för kommuninvånarna. I det sammanhanget kan inte nog påpekas att ledamoten sitter där för kommuninvånarnas, inte för sitt eget bästa.

Vi vet alla att makt korrumperar – åtminstone ofta. Det är bara att titta sig runt om i världen för att finna belägg för talesättet. Man kan också titta bakåt i historien. Den som då inte blir övertygad om talesättets berättigande får aldrig väljas till maktposition. Ingen vill erkänna att hen kan korrumperas, men makt ger alltid små eller stora fördelar som kan utnyttjas.

Makthavare som sitter länge tenderar ofta att sjangsera, även om motsatser finns. Många moderna företag har därför anammat trenden att inte låta ledningen sitta för länge. Det gäller allt från idrottsklubbar till hightechföretag. Som människor har vi alla en tendens till att slå oss till ro, känna en viss mättnad, ibland till och med leda. Mitt revolutionerade medborgarförslag kommer att – när det genomförs – få Mörbylånga kommun att undkomma dessa faror. Förslaget bygger inte på åldersdiskriminering, eftersom jag i mitt mångfasetterade yrkesliv har sett att även mycket gamla människor kan var kraftfulla ledare. Mitt förslag begränsar bara den tid den valda makten har rätt att sitta. Liknande regler finns på många platser i världen, exempelvis Kalifornien och USA där guvernör, respektive president får sitta högst två mandatperioder, åtta år. Denna regel knådar liv i demokratin.

Förslaget bör kunna sjösättas redan vid nästa val, september 2022. Ingen som då väljs in i fullmäktige sitter då kvar där 2030.

Staffan Lagerström
kommuninvånare

Märkt ,

Till havs!

Nu drar den på för fulla segel, vindkraftbranschen. Man släpper alla hämningar och hissar både ballong och genua. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt, innan fler inser vindkraftens terrorisering av det svenska landskapet och den svenska naturen. Förförda kommuner i Norrland med stort elöverskott har vaknat upp ur nirvanan och säger stopp. Det räcker nu! Protestgrupper bildas, det pyr över hela riket.

Därför går nu den Jussi Björlinginspirerade vindkraftlobbyn till havs. Politikernas skämmiga misslyckanden med elbalansen i landet får paniken att sprida sig i regering och EU. Ska en skåning betala tio gånger mer än en norrlänning för kilowattimmen? Revolution hotar.
– Dom ryska gaspriserna är orsaken till elprismaximeringen i Sverige, förklarar energiministern Farmanbar i TV4.

Fler snurror måste snabbt som fanken upp i söder. Men där vill ingen resa dem. I stället ska Sveriges kuster garneras med rotorer som ska ge gott om kräm – till Europa. Regeringen tiger. Men Farmanbar ritar och berättar. Han förstår de lidandes besvär. Han är en förstående natur. Han förstår det mesta. Ja, han kanske till och med förstår allt.

En viss odör efter MP ligger kvar som en minnenas backup av en förfärlig tid av vindkraftsfundamentalism. Den är inte helt utvädrad. I dagens Barometern målar sex personer ur vindkraftslobbyn upp vår elektriska framtid: ”Vindkraft till havs ett måste för att möta det växande elbehovet”.

Hela havet stormar. Alla är vilse i pannkakan. Danske Bank prognostiserar sämre tillväxt i Sverige på grund av de höga elpriserna. Farmanbar säger i TV4 att han har stor förståelse för dem i Skåne som fått skambetala för den svindyra krämen. Stor förståelse!

Man tackar. Farmanbar förstår nog allt.

Hela Sverige ska inte leva.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Tröst

En liter diesel kostar nu 20:42. Priset svider för den som bor i genuin glesbygd, som södra Öland. Men energiminister Khasayar Farmanbar tröstar i TT-artikel:
– Högt dieselpris viktig signal.

Man tackar. Vi är åter trygga i vår övertygelse: Hela Sverige ska inte leva.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

Miljoner hit och miljoner dit

Kulturorganet har länge kritiserat det nya prins- och prinsessinvigda vattenverket i Mörbylånga. Det fick till och med vårt Stora Dumpris 2021 – en av de finaste utmärkelser ett misslyckande kan få.

Vi trodde dock att verket varit i gång sen en längre tid. Nu berättar SVT Småland att så inte är fallet:

”Det har gått två och ett halvt år sedan invigningen av vattenverket i Mörbylånga, men först nu har man kunnat öppna det för rening av processvatten från industrin. Dock blev notan betydligt dyrare än beräknat – 14 miljoner extra har det kostat skattebetalarna.”

Vi summerar den senaste tidens ekonomiska kommunala bravader:

  • vattenverket = 14 000 000 extra
  • hamnfiaskot i Mörbylånga = 7 000 000
  • vite för muddermassorna i Grönhögen = 100 000

Det gör drygt 21 000 000 skinande skattekronor.

Vi frågar rakt på sak: När ska någon ställas till svar för hamnfiaskot? Någon måtte har klantat sig, någon måtte ha haft för dåliga kunskaper för att sköta ett så pass stort projekt. Vem/vilka? Och vem beordrade håltagningen i Grönhögen? Varför får vi inte svar, trots polisanmälan?

Kommunen kan inte i alla misslyckanden svara att ”vi lär oss av misstagen”? Så funkar det inte för oss dödliga. Gör vi en tabbe får vi stå för den själva, försvara oss i rätten, pynta böter ur egen pluska eller krypa i kurran.

Korten på bordet! Vem har ställt till dessa eländen? Och vilka blir konsekvenserna för dem?

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Om mina medborgarförslag

Mörbylånga kommun har nu överlämnat mitt senaste medborgarförslag till kultur- och tillväxtnämnden för beslut. Det ska fattas inom sex månader.

Förslaget handlar om att omvandla grön öken till livgivande ängsmark – för djurens, växternas och människans bästa. Idén torde också bespara miljön – och kommunen – många tusen liter svindyr gräsklippningsbensin.

Åtta år får räcka
Mitt nästa medborgarförslag handlar om att begränsa politikers tid i fullmäktige till två mandatperioder. Varför? Jo, för att makt korrumperar, speciellt på Öland där ”alla” känner alla och där ”alla” är släkt. Makt tröttar också ut. Åtta år räcker. Sen måste nytt blod tillföras.

Många demokratier har liknande regler, i exempelvis USA kan presidenten bara sitta två perioder. Det gäller även guvernören i Kalifornien. Det är oftast i osunda diktaturer makten kan sitta tills döden avlöser… I Mörbylånga kommun sitter för många gamla stötar som tror att de är oumbärliga. Det är tragiskt att se. Lämna alltid när du står på topp – inte när du söker plats på äldreboende.

Märkt

Konsensussagor för vem?

Kulturorganet har på senare år reagerat allt mer mot den växande mängden politisk bullshit. Det ser vi som en nödvändig kursändring, ity denna moderna avart breder ut sig allt mer och skapar en allt starkare känsla av ”att kejsaren är naken”.

Låt oss exempelvis titta på lilla Mörbylånga kommuns alla styrdokument. Du ser den skrämmande listan av ”Öriga styrdokument” här. Man häpnar. Vad är detta för byråkratiskt dravel, hopsnickrat i falsk konsensus av folk som mot god ersättning totar ihop rena önskesagor med lyckligt slut – för vems bästa?

Jag väljer ett av dessa 86 långa och välmenande men naiva styrdokument: Strategi för utveckling av södra Öland. Det är ingen rolig läsning. Man häpnar över alla självklarheter snickrade av rader med vackra ord utan nån som helst kontakt med krav och metoder för verklig utveckling. Det är ren och skär ordbajs på dagisnivå. Jag går så långt i min kritik att jag måste ifrågasätta författarnas självbilder. Vilka tror de att de är? Tror de på fullt allvar att listan nedan med rent dravel för kommunen framåt!? Tror de verkligen det!? Nej, det kan inte vara möjligt. Men om så verkligen är fallet finns ingen räddning.

Läs det makalösa dravlet nedan:

  • Vi ska erbjuda en god kommunal service i hela kommunen.
  • Utveckla samarbetet med andra aktörer i samhället.
  • Vi ska arbeta för att den kommunala servicen utvecklas i relation till befolkningsförändringar, befolkningssammansättning och geografiska skillnader.
  • Arbeta för en trygg och inspirerande uppväxtmiljö för ungdomar och ett tryggt samhälle och god service för alla.
  • Erbjuda ett differentierat boende.
  • Undanröja hinder för utveckling av boende i hela kommunen, beakta särskilt utbyggnad av VA-nätet, på ett säkert och miljömässigt sätt.
  • Stimulera möjligheter till boende utanför kommunens tätorter.
  • Bejaka strukturomvandlingen inom näringslivet.
  • Uppmuntra utvecklingen av jordbruket och dess synergieffekter, till ett ”Nordens Provence”.
  • Utveckla besöksnäringen – attrahera nya besöksgrupper.
  • Stimulera framväxten av kreativa näringar.
  • Utveckla våra skolor till att vara landets bästa skolkommun.
  • Se landskapet, och särskilt kustområdena, som en resurs vid utveckling av södra Öland.
  • Uppmuntra olika aktörer till samverkan.
  • Utveckla möjligheter för deltagarkultur.
  • Erbjuda kreativa mötesplatser för förnyelse.
  • Kollektivtrafiken ska tillgodose behovet för alla grupper.
  • Utveckla den digitala infrastrukturen
Märkt , ,

Gränser och gränsdragningar

Jag tillhör inte skaran som menar att politiker måste vara perfekta människor. Såna finns inte. Men det finns gränser.

Annika Strandhäll har redan passerat två av dem: Gissningen i teve att vi har två fungerande kärnkraftverk och två nedlagda skulle naturligtvis ha lett till omedelbar avgång som klimat- och miljöminister med ansvar för slutförvaret av utbränt kärnbränsle. Efter en sån vurpa kan förtroendet för henne aldrig återuppstå.

Denna kalamitet är likvärdig med att finansminister Damberg skulle påstå att den svenska rubeln är stark, eller att utrikesminister Linde säger i direktsändning att ”det som händer i Belarus huvudstad Moskva är förfärligt”.

Det andra strandhällska övertrampet rapporterar TV4 Nyheterna om. Hon har haft nio kronofogdeskulder sedan 2018. Nio. Är inte det sex sju för många under så kort tid?

Siri Sirlig
tf nyhetschef

Märkt , ,

Makten dikterar – Barran skriver

Hamnfiaskot i Mörbylånga har kostat kommunen 11,8 miljoner kronor, skriver tidningen. Förutom de sju miljonerna i förlikningsprocessen har kommunen dragit på sig ”juridiska kostnader” på 910 000 kronor.

Men inte nog med det. Barran berättar också om kostnader på 3,9 miljoner för planprogram, detaljplan och rivning av byggnad i hamnen.

Och så avslutar gammelmediet med några tröstande ord riktade mot skinnade skattebetalare: ”Det är kostnader som Matilda Wärenfalk menar att kommunen skulle ha haft oavsett en juridisk process eller ej.”

En journalistik på hugget skulle naturligtvis kolla upp fakta. Vem har blivit betald för vad i den korta summeringen ”juridiska kostnader”? Och stämmer det som kommunalrådet säger om utgifter ”_ _ _ oavsett juridisk process eller ej”?

Journalistikens uppgift är att granska makten, inte ge röst åt den.

Sune Flisa
chefredaktör

LEDARE: Tryggare kan ingen vara

Vi lever i en föränderlig värld. Människor förändras, klär sig i senaste åsiktskläderna, smyger undan, byter igen, gör ny entré. Här är jag och jag vet allt.

De människotyper jag bara för några decennier sen betraktade som relativt pålitliga har blivit skönmålare, halv- och hellögnare. Läser i SvD om Khashayar Farmanbar, vår nye energiminister. På stort foto lutar han sig in mot läsaren med korslagda armar. På en annan bild sneglar han snett upp mot gud, också här med korslagda armar. Han utstrålar trygghet, förnöjsamhet.

– Det är vår målsättning att vi ska ha stabila låga elpriser, säger han till oss som betalat 7 kronor per kilowattimme.

Khashayar bor i Nacka, har nästan två miljoner i förmögenhet, har drivit it-företaget Agency9 med 10 anställda och 15 miljoner i årsomsättning. Gift med statssekreteraren Tora Hansjons. Han har alltså sitt på det torra, som man brukar säga. En tvättäkta sosse av den nya typen: Manschettsossen.

Trots det förstår han vanligt folk, påstår han. I artikeln exemplifieras rådande elpriskaos med en villa. För den betalade ägaren förra årets decemberräkning med 1 722 kronor. Årets decemberfaktura stannar på 7 250 kronor.

Men Khashayar Farmanbar tar allt med lugn.

– Jag känner mig väldigt trygg med den här frågan, säger han. _ _ _ vi går mot en ”brave new future”, lägger han till.

Brave new future! Åh, så skönt att höra. Nu känner även jag mig trygg.

Och som vanlig människa med visst sömnbehov blir man imponerad av hans kapacitet. Khashayar Farmanbar påstår:

– Vi har för höga elpriser i dag och jag kan säga att jag jobbar dygnet runt just nu för att hitta sätt att pressa tillbaka elpriset och minska volatiliteten.

Khashayar Farmanbar måtte vara gjord av stål. Tänk att orka jobba dygnet runt, månad efter månad.
Nu blev jag ännu tryggare.

Har du själv drabbats av de höga elpriserna? frågar reportern och får svaret:

– Jag bor i radhus med elvärme och har dessutom rörligt elpris så jag påverkas ganska hårt.

Stackas energiministern, han som påverkas så hårt. Dessutom måste han som dygnetruntjobbare ha tänt dygnet runt.

Under mina första 70 år i livet har det inte funnits några konstigheter med elen. Den har funkat, dessutom till just låga stabila priser. Långsiktigt tänkande människor och politiker byggde upp en imponerande kraftproduktion baserad på vatten- och kärnkraft. Sverige gick framåt, blev en urstark industrination. När man nu läser om energiminister Khashayar Farmanbar får man intryck av Hela havet stormar. Makten lider av byxångest, hjärnsläpp och handlingsförlamning. EU bestämmer. Vi står med byxorna nere. Man tror och hoppas och tror igen. Makten tar till alla medel för att försköna:

– En paradox är att södra Sverige kan drabbas av tyska elpriser trots att det är Sverige som exporterar el till kontinenten och inte tvärt om, säger Khashayar Farmanbar.

Så är det. Det är elbrist i södra Sverige, men vi exporterar el till Tyskland. Svart är vitt, vitt är svart. En katastrof är en succé.

Åh, så skönt att höra. Nu känner jag mig trygg igen.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Sune – visionären

För några månader sen skissade vår högt älskade chefredaktör på ett paradis redan i jordelivet. Tanken var enkel: Gräv av södra Öland från resten av ön, låt den avskurna landsdelen driva nån mil söderut, ankra upp där och skapa en ny fräsch fri modig nation utan kopplingar till mellanmjölkstänkande, gråzoonskapitalism, jäv, ljusskygga sällskap, väl dolda intresseföreningar samt politisk och religiös fundamentalism.

Idén stannade dock på skissbordet. Orsak: Det fanns alldeles för få grävmaskiner för jobbet.

Men visst var tanken vacker?!

Märkt , ,

Nappa nu, fiskeministern!

Kulturorganet har flera gånger skrivit om det barbariska rovfiske på sill/strömming som pågår utmed våra kuster. Men ingenting händer. ”Alla” verkar förstå att läget är kritiskt, trots det gör ingen någonting. Det är snudd på brottsligt.

Nu kräver Karin Lexén och Konrad Stalka i SvD att trålgränsen på ostkusten flyttas ut från fyra till tolv sjömil. Det är vettigt men som med så mycket annat – det är alldeles för sent. Lekmogen sill har minskat med 80 procent från 1970-talet.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Skribenterna hoppas på att bland andra nye fiskeministern Ibrahim Baylan ska göra nåt. Men är inte han cementminister med betonghäck?

Märkt , , ,

Bara två av 349

Skönt att det fortfarande finns folk som vägrar att spela med i kungatramset vid riksdagens öppnande i dag. Det skrämmande är dock att inte flera riksdagsledamöter gör det, särskilt då åtminstone sossarna har som mål att avskaffa rojalismen.

Att bli statschef genom arv känns lika otidsenligt som att bränna häxor på bål. Om 50 år kommer historikerna att förundras över dagens rådande dubbelmoral och våra styrandes devota inställning till landets sannolikt största anakronism.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Ordbajset flödar

Kyrkoval. Då vaknar de politiska partierna till liv. Här finns tillfälle till maktutövning. Jag läser inlägg från ickepolitikerna, exempelvis grupperingen Frimodig kyrka. De vill ha Jesus i centrum och en kyrka helt fri från partipolitik. För mig som agnostiker känns det okej. Kyrkan självdör i sin nuvarande form, driven som kapitalistiskt investmentbolag med fokus på skogliga ägandefrågor och fastighetsaffärer med maximal avkastning. Hade Jesus sett Svenska kyrkan i dag hade han skrattat ihjäl sig och sluppit korset.

Detta lilla val som ytterst få bryr sig om visar på framtida faror. Så snart en politiker lägger sig i nånting ickepolitiskt är loppet kört. Alla skillnader upphör, alla frågor blir omedelbart onödiga, en eventuell kurs blir meningslös, eftersom vi leds in i den totala dimman av ouppnåeliga önskemål, guldkantade drömmar och fromma förhoppningar. Ordbajset rinner, vi serveras ohämmade punktlistor om hur livet borde vara, inte hur man vill ta itu med svåra framtidsfrågor, mänskliga motsättningar och akuta problem.

I dag skriver exempelvis Matilda Wärenfalk (S) i Barometern, ”För en kyrka som tar ställning och ansvar”. Rubriken gör mig orolig. Ska ordbajset nu börja rinna helt okontrollerat? Svar: Ja, det gör det. Det inte bara rinner, det forsar likt Tännforsen en varm majdag. Jag har inget emot Matilda Wärenfalk som person, men det hon skriver gör mig rädd. Hon vill nämligen att allt ska bli bra, att alla ska bli lyckliga, att paradiset uppenbarar sig redan i jordelivet. Hon vill allt. Hon vill alla. Hon önskar. Hon kämpar. Hon drömmer om ett liv som inte finns. Det är förfärlig läsning. Vilken tomte som helst kan skriva en önskelista som helt saknar anknytning till verkligheten. Men ytterst få vågar formulera det livet kräver, hur de vill gallra, förändra, prioritera, bygga upp, bekämpa, rasera eller lägga ned. För sånt är livet. Det är inte en enda stor mysig drömfabrik. Det är en kamp mellan viljor och tendenser, mellan människor och grupper, mellan religiösa fanatiker och vardagsreligiösa, mellan kristna och muslimer, mellan diktaturer och demokratier, mellan hat och kärlek, mellan vänster och höger. Livet kräver hårda nypor när beslut ska tas om avskedanden, nedläggningar och moraliska och mänskliga kriser. Men om detta skriver Matilda Wärenfalk inte ett ord. Hon radar i värsta PK-stil upp allt underbart hon vill ”kämpa” för. Och det är allt gott. Allt. För alla. Överallt. I alla frågor.

Som väljare skulle jag – exempelvis – vilja veta hur Wärenfalk ser på statens kontra kyrkans ansvar för de många historiskt viktiga byggnaderna i landet? Ska staten eller kyrkans få medlemmar betala nödvändiga restaureringar? Eller ska såna slopas? Hur många kyrkor ska helt få förfalla? Hur många kyrkor ska säljas? Ska kyrkor kunna byggas om till vandrarhem, bostäder, fabrikslager, ungdomsgårdar? Hur mycket vill Wärenfalk pynta för ”vård av kulturhistoriskt viktiga objekt”? En miljard om året? Tio miljarder? Eller inte ett öre, det är kyrkans bord. Varför nämner Wärenfalk som alla andra inom kyrkan att den är landets största medlemsorganisation när du vet att medlemmarna tidigare tvångsanslöts genom att födas? De blev medlemmar vare sig de ville eller inte – precis som i diktaturer. Vad vill du göra åt det dramatiska medlemstappet som efter kyrkans skilsmässa med staten sker med automatik? Vad händer i en församling då medlemstalet närmar sig noll? Läggs den ned, dödförklaras? Eller hålls den igång med konstlade medel? Ska kyrkan sluta vara religiös och i stället bli världslig som sossepartiet i stort? Varför ska politiker lägga sig i kyrkan? Vad vill du göra med präster som är emot kvinnliga präster? Ska kyrkan bli mer politisk? Är kyrkan i dag helt opolitisk, trots att ni politiker är där och styr? Eller är Svenska kyrkan i dag ett helt politiskt, kommersiellt och kapitalistiskt aktiebolag? Är kyrkan för kärnkraft eller ska bara sol- och vindkraft framhållas i energisammanhang? Kan en präst få mässa om de nya kärnkraftverkens stora potential? Ska kyrkan tolerera avvikande politiska åsikter, som ”Sverige i Nato” eller ”Sverige tillbaka till Afghanistan”? Ska kyrkan tycka och uttala sig om politiska frågor? Om ja, vilka? Och varför bara i dem? Hur ställer sig kyrkan till kungahuset, till rojalismen, till tankar på en republik? Ditt parti vill ju avveckla kungahuset… Hur ska pedofiler inom kyrkan bemötas? Vem ska sköta aktieplaceringarna inom kyrkan? Hur väljer kyrkan sina placeringar? Kan kyrkan placera kosing i bolag som utnyttjar barnarbetare? Kan du som sosse samarbete med SD inom kyrkan? Hur ser kyrkan på brott och straff, gängkriminaliteten? Hur ska kyrkan arbeta i de så kallade socialt utsatta områdena? Hur ska kyrkan utvecklas i Södra Möckleby, i Jokkmokk, i Fågelmara? Frågelistan skulle kunna bli hur lång som helst. Men inga svar gives om någonting. Drömmarna regerar.

*****

Bäste gud i himmelen… Låt oss slippa dessa politiker som skriver önskelistor om hur livet borde vara. Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra.

Om ett år hålls viktigare val. Inför det kommer samma slags ordbajs att fylla tidningarnas debattsidor. Vi kommer då att förstå att alla politiker vill precis samma sak: Att alla ska bli lyckligast, att allt ska bli bäst, att alla människor ska ses, att alla ska inkluderas, att allt är viktigast. Och viktigast är allt, allt, allt.

Det är förfärlig läsning.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Jimmie som överstepräst?

På söndag hålls kyrkoval. Sossarna, SD och C ställer upp. Vet någon varför? Vet du vad det handlar om? Det i grunden tragiska är att världsliga partier ska styra över en rörelse som kallar sig ”religiös”. Notabelt är att en överväldigande majoritet av kyrkans medlemmar inte är religiösa. De flesta är fortfarande födda in i den och orkar eller hinner inte gå ur. De är kvar av slentrian; ”det kan ändå inte skada”. Men den lilla religiösa kärntruppen ska nu få nya politiker att tycka, bestämma och byråkratisera stordriftsbolaget Svenska kyrkan Finans AB.

Verkligheten är underbarare än dikten. Bolaget måste få in massor av cash. Man har enorma utgifter för att hålla tomma kyrkor i trim, mängder av anställda måste ha lön. Det gäller att placera aktierna rätt; högsta avkastning är ett måste. Och de få medlemmarna måste leva så länge som möjligt och bidra med silverpenningar, om än bara några få. Gud hjälpe oss att få in degen!

– Vi kan inte bara restaurera kyrkor, vi ska ju syssla lite med gudstjänster och sånt också, som en kyrkans man sa i radio.

Det är allmänt känt att staten och kyrkan inte kommer ifrån varandra, hur mycket man än påstår att man har separerat. Enorma kostnader för ”kulturvård” kan inte på sikt bara skötas av Svenska kyrkan – med pengar från dess allt färre medlemmar. Även staten måste förr eller senare öppna en stinn plånbok för vård av den kyrkliga historien… Där har vi sannolikt orsaken till icketroende politikers intresse för makt inom kyrkan!

Hur religiöst intryck gör sossarna, SD och C? Stefan? Jimmie? Annie? Är det sunt att de ska härska även över oblaten?

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Inget är nytt under solen

Magdalena Andersson ser ut att bli socialdemokraternas nästa partiledare.

Utan att ifrågasätta hennes ekonomiska kunskaper känns det i mina ögon som om förbundskapten Janne Andersson skulle avvika från kursen som gav vinst mot Spanien och i stället för Alexander Isak satsa på Glenn Hysén.

Märkt , , ,

Tidigare tam Tham slår nu på tamtamtrumman

Nu börjar till och med en och annan gammal betongsosse vakna upp ur nirvanan. Tidigare folkpartisten, senare sossen och utbildningsministern Carl Tham slår på tamtamtrumman i Aftonbladet i ett väckningsförsök av sina S-märkta kamrater, en sannolikt döfödd manöver.

Vad gör S till ”det bästa för Sverige”, Löfven? Varför är en svag socialdemokratisk regering bra för landet? Vad vill socialdemokratin utom att just regera? skriver han och fortsätter:

Se klart vad som hänt i Sverige under de senaste 20 åren. Två av landets främsta experter på socialförsäkringar och välfärd, professor Joakim Palme och generaldirektör Daniel Barr konstaterade i en artikel för ett antal månader sedan: ”Sverige är inte längre ett välfärdssamhälle”. Det var en hårdhänt utmaning för socialdemokratin, kan man tycka. Men från partiet och dess ledande företrädare hördes inte ett ljud. Ingen reaktion. Det är tystnadens närmast totalitära debattmetod som partiet lagt sig till med. Säger man inget har man ingenting sagt.

Tham avslutar sin debattartikel med en direkt uppmaning: Låt inte Löfvens regeringsmanövrar och ”det bästa-retoriken” fördunkla blicken och den politiska viljan.

Kanske dags för Tham att ånyo byta parti?

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Samling vid köttkvarnen

Sossarnas hemlighetsmakeri om vem som ska efterträda Stefan Löfven är lika anakronistiskt som katolska kyrkans val av påve. När slingrar sig den vita röken upp från kaminen i Socialdemokraternas partihögkvarter vid Sveavägen 68?

Partiets val av ny ordförande måste bli öppnare, menar många. Men Anders Rönmark, Tidningen Ångermanland, tror inte på en förändring:

”Öppen process? Kom igen nu. Ingen mår bra av att veta hur korvar eller överenskommelser mellan partidistrikt görs.”

Märkt , ,

LEDARE: Duglig men chanslös

Politik är det möjligas konst. Men den är ofta omöjlig att förstå. Som nu då massor av ledarskribenter, sossar och diverse makthavare – med automatik! – skriker efter Magdalena Andersson som ny partiledare och statsminister när Stefan Löfven tackar för sig. Det är sannolikt inga större fel på hennes kunskaper eller ambitioner men hon saknar det i dag allra viktigaste för en politiker vars parti ska gå framåt och inte fortsätta med full fart bakåt: karisma.

Man kan inte som hon se förorättad ut och rodna av ilska eller blygsel i tevedebatter. Det går inte i dag, tycka vad man vill. Stefan Löfven kunde åtminstone se ut som han trodde på det han sa, även om det sällan stämde.

Tiderna förändras och vi med dem. Minns presidentvalet i USA 2008. Inför det sökte demokraterna efter den stjärna som ingen såg. Men så kom tipset om en viss Barack Obama, nästan okänd. Med stil, humor och trovärdighet banade han snabbt väg för sin egen framgång mot två presidentperioder 2009-2017. Barack hade och har den karisma som ett parti behöver för att nå det så kallade ”folket”. Den saknar Magdalena Andersson. Hon är helt enkelt trist.

Det är hårda papper. I dag måste man leta efter andra kvaliteter än för bara 20 år sedan. Och att bara välja en kvinna för att hon är kvinna kan bli dödsstöten för partiet. Minns Mona Sahlin och inse faran. Väljer partiet Magdalena Andersson som ledare blir partiet ett oppositionsparti för lång tid framöver.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Sorry, Stefan

Att Stefan skulle ta mina krav på honom så hårt att han inte längre pallar var sannerligen inte min mening. Jag utgick från att han har samma guts som jag. Men icke. Nu kastar han in handduken – och kanske följer partibok och partinål med när väl valet är undanstökat och betonggänget går i opposition.

Värre än en statsministeravgång är att Stefan genom sin debarkering sabbar ett av kapitlen i min sjunde självbiografi som släpps i morgon. Att kassera en miljon exemplar, skriva om och trycka upp på nytt har inte ens jag glöd eller deg till. Men det är smällar man får ta.

Stefan! En mening är för evigt knuten till ditt namn när nu historieböckerna åter skall fyllas på: Vi såg det inte komma.

Det var synd, ity alla andra såg det.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,