Kategoriarkiv: politik

Många tappade sugar i Grönhögen

Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.

Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.

Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.

När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…


 

Taggad , , , ,

Många tappade sugar i Grönhögen

Grönhögen_hamnen

Hon tycker Kraftsamling Sydöland är det hittills trovärdigaste initiativet som tagits för Sydölands utveckling. Men hon är samtidigt skeptisk till politikernas löften.

– Dom har inte ens fått till en tumme för oss i Grönhögen, säger hon som bodde i byn i nästan två decennier.

Du möter henne snart i en film här på kulturorganet…


 

Taggad , , ,

säg mej vem som blekast i partiet är

Sossarna inser allt mer att loppet är kört. Därför ”låter” man olika namn föra fram mer eller mindre diffusa krav på partisekreterare Lena Rådström Baastads avgång.

I dagens Östran skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson, som pretentiöst presenterar sig som ”frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli och olika fackförbund”, respektive” omvärldsanalytiker” en 3/4-sida om partisekreterarens svagheter. Visst, hon är ett blekt kort. Men ännu blekare är Stefan Löfvén, som vad det än handlar om endast har en lösning: Ordning och reda. Visionslösare statsminister kan jag inte minnas.


 

Taggad ,

vem bär skulden till flera års stillestånd?

Vad ska boende på södra Öland egentligen tro om fortsättningen för cykelledprojektet Fyr till fyr? Inte en enda meter cykelled har anlagts på södra ön på flera år.

Ulf Kyrling är projektledare för ett annat projekt, Kraftsamling Sydöland. Han menar att samarbetet mellan dessa två projekt är gott, och att det inte är projektledningens fel att cykelprojektet har gått i stå på södra Öland.

I nästa intervju ser du Ann Willsund, kommundirektör i Mörbylånga och biträdande förbundschef i Ölands Kommunalförbund. Ännu lite senare ser du Henrik Yngvesson, oppositionsråd i Mörbylånga kommun och ledamot i Ölands Kommunalförbund.


 

Taggad , ,

kommunstyrelsens möten offentliga

Kommunalrådet i Mörbylånga Matilda Wärenfalk (S) säger i Ölandsbladet att kommunstyrelsens möten ska öppnas för allmänheten från och med årsskiftet.

Sunt, Matilda!


 

Taggad , , ,

inför morgondagens svenska långfilmspremiär…

Det kom ett mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa, vår chefredaktör. Han vill att vi publicerar det – som en varning inför morgondagens visning av en fem kvart lång cykelfilm med politiska och mediala undertoner. Vi lyder. Vi har inga val.

Allan von Kompost
redaktionschef

Högt ärade kamrater och lata underlydande.

Det blev en enastående tillställning här i Shimla i går. Intet öga var torrt. Det plaskade och skvalade. Och skrattsalvorna ekade som smattrande kastanjettvibraton genom den enorma biografen, Palladium Sune Flisa Art Film Cinema.

Kulturinrättningen hyste över 5 000 Ölandsintresserade åskådare. Förväntningarna var enorma. Sus på sus gled fram genom hetluften späckade med dofter av billiga deodoranter och heliga kor, i hast uppäten vitlökssallad och tre dagar gammal risvinsbakfylla. Då ridån äntligen vek undan och den första scenen visade den gamla nötta järnvägsbanken i Skärlöv förstärktes förtrollningens grepp ytterligare. Många stönade av Ölandsupphetsning och tallriksstora ögon fick glasögon och linser att hoppa iväg som kängurur eller krackelera likt glasvaser i slapstickfilmer. Spontana applåder fyllde detta konstens gyllene tempel, bärande mitt sköna namn och även vi som inte är religiöst befruktade kände guds en aning diffusa men oemotsägliga närvaro. ”Gudar dras till andra gudar”, är ett ordspråk här i Shimla som jag finner sant.

Fem kvart senare låg många ur publiken utslagna på golvet. Andra irrade omkring med dimmig blick och frågade var man kunde finna en läkare. Vissa bad om vägen till andra gudar, somliga bönade knästående om vägen till helvetet. Filmen om Fyr till-fyrprojektets lögner och de lokala gammelmediernas skönmålningar är i dag på allas läppar. Tidningarna är knökfulla med en blandning av fördömande åsikter och uppriktig förvåning. Hur kan befolkningen på den lilla ön öster om Sverige överleva? Hur står den ut med den trasiga världsbild som gammalmedierna målar upp med penslar lånade av maktens skenheliga solochvårare? Att Sverige är politiskt korrupt visste vi, men att även gammelmediernas viktigpettrar lånar sig till att bjuda upp makten till hopplöshetens tiggartango i hopp om ännu större presstöd till sina anemiska blaskor förvandlar den tidigare ljusa bilden av Sverige till en skräckmålning som får Munchs Skriet att framstå som en lustbetonad avbildning av lyckans gudinna Felicitas! Barometern kammade hem noll i år, men Östra Småland, den rackarn, håvade in över 13 miljoner skattekronor från sina fattiga läsare (Tilläggas skall att kulturorganet aldrig har fått ett öre).

Ja jisses, vad en enkel cykelfilm kan åstadkomma då den visas för en mogen och kunnig publik. Nu hoppas vi på ett liknande mottagande när den sent i morgon kväll går upp på kulturorganets moraliskt kritvita duk. Men ha för guds skull sjukvårdspersonal och psykosvana hjärnskrynklare i beredskap!

Låt mig sluta med vad den kände filmkritikern Mandar Banerjee skriver i dagens Shimla News:

”Invånarna på Öland lever i dag under värre förhållanden än vi gjorde under engelsmännens tyranni i början av 1900-talet. De förs ständigt bakom ljuset av suspekta band mellan kommuner, mellan kommuner och medieföretag, mellan mystiska klubbar med klärobskyra mål, mellan hemliga sekter i strängt hemliga konglomerat där alla samtal förs i nedsläckta rum med krypterad kod. Monarkin samarbetar med sina mörkerkrafter, kyrkorna med sina. I hundratals år har ölänningarna tryckts ned, hotats, piskats fram av en egenmäktig maktapparat – utan hopp om nåd, utan hopp om förändring eller framtid. Efter att ha sett denna storartade film kan jag bara konstatera att ölänningarna dessvärre har framtiden bakom sig.”

Ja, vad säger ni kollegor? Här kan dom verkligen tala klarspråk. Det är annat än i gamla genomsotiga Svedala. Undra på att jag mår så bra här. Jag blir tjugo år yngre bara jag landar på Shimla Airport och möter folkets glädje och uppskattning och får ta emot deras gåvor.

I sanning ska sägas att jag blir trettio år äldre då jag åter måste slå upp flygplansdörren på Kalmar Öland Airport – och ytterligare tio år äldre då jag sparkar upp dörren till redaktionen för att stirra in i era glåmiga ansikten och tvingas läsa era så kallade artiklar som verkar hoptotade av limberusade femåringar på dagis.

Nå ja, kamrater. Inte deppa nu. Sune skämtar lite bara.

Med Shimlas sol i mitt vackra ansikte hälsar jag eder alla välkomna till morgondagens omvälvande cineastiska upplevelse på kulturorganets välputsade storbildsskärm.

Eder högt älskade Sune Flisa
chefredaktör

att ljuga så man tror sig själv

Ölands Kommunalförbund ändrar inte skrivningen på sin hemsida om projektet Fyr till fyr. Trots omfattande kritik från kulturorganet och Nejmyndighetens nej för ledens sträckning mellan Skärlöv och Solberga påstår man att runt tre mil cykelled ska färdigställas under de cirka 60 dagar som återstår av året. Ilko Corkovic ringde mig och sa att texten skulle ändras. Men icke. Man ids inte. Man vill inte. Det får stå som det gör. Fel ska framstå som rätt. Makten visar här upp sin sämsta sida. Vem kan framgent tro på ett enda ord som står på Ölands Kommunalförbunds hemsida?

För att visa hur detta kommunalförbund förvränger verkligheten cyklade vi tidigare sträckan Ås-Grönhögen. Denna cykeltur går att se som film, Staffan tycker – del 1.

I går hojade vi tänkta leden Skärlöv-Ås. Denna rulle blir mycket lång. Du kan snart se den här på kulturorganet. Titeln är logisk: Staffan tycker – del 2. Men vi har tvingats lägga till en undertitel: Lögnens väg.

Alla gör vi fel ibland. Det viktiga är hur vi då beter oss. Antingen försöker vi förvandla fel till rätt. Eller så gör vi som Ölands Kommunalförbund: Låter felet stå kvar – för att allt ska se bättre ut än det i verkligheten är.

Ännu värre är att vissa människor tror att allt som är skrivet av ”maktens värld” är sant och riktigt. Det lärde oss en viss herr Trump.


 

demokratins svaga punkt

Hur mycket självberöm våra svenska politiker än öser över sitt arbete mot utsläppen av koldioxid kommer vi inte ifrån sanningen: Att de fortfarande ökar!

Jag har tidigare påstått att kampen för att hålla nere värmeökningen under 1,5 grad är förlorad. Det går inte att föra en så pass restriktiv, kostsam, hård och ”tråkig” politik så att nivåerna sjunker – i en demokrati! Så snart uppoffringarna blir för stora röstas ”hårda” partier bort. Alla grupper som drabbas av hårdare krav slår bakut. Varför ska just vi plågas av en massa restriktioner och förbud när X och Y släpper ut tusen gånger mer skit än vi!?

Ett exempel från en liten sluten del av världen: F1-cirkusen. I Östra Småland säger föraren Max Verstappen så här om sin avgasrykande och miljöförstörande sport:

– Jag vet att klimatet är väldigt viktigt. Men formel 1 har funnits länge och jag tycker inte att vi ska överreagera. Gå vidare bara. Gillar du det inte, titta inte.

Så lär även strutsen göra.


 

Taggad , , ,

om att tala om allt på en gång

Det hölls under aftonen diskussionsmöte i Mörbylånga Folkets hus. Ett halvdussin politiker och cirkus 30 kommuninvånare kom.

Som alltid i såna här sammanhang tog syret slut i halvlek och åsikterna och framför allt svaren blev alldeles för långa. Och klockan gick och plötsligt var det slut. Två och en halv timme rymde ut i den mörka kvällen…

Tyvärr sa en närvarande nej till filmning av evenemanget. Och tyvärr hade man uppmanat folk att skicka mejlfrågor redan före mötet. Dessa – alltför många – släckte glöden i diskussionen. De raka frågorna från folk på plats blev alldeles för få. Och som alltid när många samlas är det några få som tar tabbe på tiden och snacket. Vissa kan bubbla om tio idéer samtidigt – hur länge som helst. En tuffare diskussionsledare som höll på de fastlagda talartiderna skulle ha haft en uppiggande effekt på hela evenemanget. Dessutom var det en blunder att dela in församlingen i grupper som fick sitta åtskilda och packade alldeles för länge i så små rum att till och med blommorna dog och lamporna blinkade av den dåliga luften.

Det blev mycket snack om att få flera att flytta till Mörbylånga. Då är kanske inte skattehöjningar rätt väg att gå. Bostäder var viktiga, sa nån. Men ingen vill bygga här, sa en annan. Nä he.

Samhället fick en hel del estetisk kritik. Mycket hänger tydligen på sniskan och mycket skulle må gott av en storstädning. Det eviga snacket om kommunen kontra företagslivet togs förstås också upp. Och åtminstone jag fattade mycket lite av ickesvaren och ickefrågorna. Makt och företagsvärld går tydligen aldrig i takt.

En kvinna framförde kritik av kommunens sätt att behandla inkomna medborgarförslag. Hon var också kritisk till hur långsamt mejl besvarades. Och hon anförde – i mina öron – flera befogade skäl till att inte lägga ned SFI.

Två frågor genererade iögonenfallande svar. En moderat hävdade att det vansinniga parkeringssystemet i city var framtaget av Mörbylånga Bostads AB i samarbete med Hyresgästföreningen. För ett sånt påstående blev jag tidigare uppringd av just Hyresgästföreningen som hävdade att den var helt oskyldig till otyget.

En V-politiker sa ungefär detta: – Vi politiker måste ofta och alltid inse att vi jobbar för er kommuninvånare.

Det trodde jag att dom visste redan för tusen år sen. Man lär hela tiden.


 

Taggad , ,

Man tror inte sina ögon

Den lokala, kritiskt granskande journalistiken går mot sin snabba död i gammelmedierna. En tafatt ”jag-skriver-som-dom-berättar-artikel” i dagens Östra Småland slår de flesta rekord i tillrättalagd, förvirrad faktapresentation utan mål, utan orsak, utan mening. Varför publiceras denna anemiska och tillrättalagda text just i dag? Man kan bara gissa.

I ingressen läser jag:
Hur mycket som finns kvar till de sista sträckorna är oklart.

Och i ett stort rött praktfullt pratminus låter man moderaten Eddie Forsman summera: Sträckorna på norra Öland är klara med det är två på södra Öland som inte är klara.

Så rätt, Eddie Forsman. Så rätt, Östra Småland! Men det är flera sträckor som inte är klara efter åtta års jobb. Men det är väl inte så noga. Huvudsaken är väl att projektet ser bra ut i tidningen, att allt ger sken av att vara under kontroll.

Östra Småland och Eddie Forsman får läget att låta som om hela projektet Fyr till fyr i stort sett är klart. Det fattas bara två stumpar. Så här skriver gammelmediet:

Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.

Hallå, Östra Småland! Vakna! Använd ögonen, lyssna inte på all avsiktlig felinformation. Titta själv nån gång! Kolla in läget på södra Öland i stället för att bara lyssna på Eddie. Vad lärde ni er som unga journalister? Att skriva som makten säger?

Det Östra Småland skriver måste upprepas:
Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– 
Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.
Den som säger detta är alltså Eddie Forsman, ordförande i projektets styrgrupp och en av initiativtagarna till projektet.

Vad säger den beskrivningen, Östra Småland? Jo, den säger noll. Var börjar denna sträcka? Var slutar den? Det får läsaren gissa sig till. Sanningen är att den börjar i Grönhögen och slutar i Ås, en sträcka på mellan 7 och 8 kilometer.

Er beskrivning och så är det en sträcka till skriver ni inte ett ord om. Fakta är att den sträckan är drygt 20 kilometer lång – fågelvägen! –  och går mellan Ås och Skärlöv. I praktiken blir den sannolikt 25 kilometer lång.

Tillsammans gör detta tre mil cykelled som bara finns i beställarnas/kommunernas fantasi. Det finns också två andra sträckor som inte är färdiga efter många års tafatta problemlösningsförsök. De nämner inte Östra Småland med ett ord. Man skriver bara det Eddie Forsman säger.

På ett informationsmöte vid Mörbylånga kommunfullmäktige i slutet av september berättade projektledaren att han köpt sig en elcykel och att kreatur stört cyklisterna på norra Öland. Han berättade även att pengarna sannolikt inte räcker till för ledens slutförande. Han om någon borde veta. Närvarande kommunalråd och kommunchef i beställaren Ölands Kommunalförbund passade dock inte på tillfället att ställa en enda fråga om läget eller ekonomin. Informationen slutade i ett skandalöst ”jaså”. Den totala kalopsen kan ses på nätet. Tio minuter in i skräckfilmen börjar det…

För att få texten ännu snurrigare, verkligheten ännu ljusblåare får Eddie Forsman helt oemotsagd säga: ”_ _ _ men det fattas inga pengar för att göra klart leden”.

Och på ett annat ställe i artikeln säger han:
– Det är några miljoner kvar och de ska räcka men jag vet inte hur många det är.

Tja, det är inte så noga. Det är några miljoner kvar… Och på Ölands Kommunalförbunds hemsida går fortfarande att läsa att alla dessa mil ska färdigställas under 2019, på bara drygt två månader – ett enastående rekord.

Så får makten ansikte i dagens gammelmedier. Man får projekt att framstå som ”i det närmaste klart” trots att fyra sträckor om tillsammans minst 30 kilometer och massor av olösta problem kvarstår.

Hur tre mil led ska byggas för ”några miljoner som finns kvar” får förbli en gåta fram till att nästa tillrättalagda artikel, dikterad av makten, publiceras i gammelmedier som Östra Småland.


 

 

Taggad , , ,

åren de går, ogjort består…

L-block-för-Albrunnajobb

Här bland ensilagebalar på en gård i Albrunna har de stått i snart eviga tider, de L-block i betong som ska ”hålla emot sluttningens krafter” ovanför den gamla kommunala vägen i Albrunna där cykelleden Fyr till fyr nu, enligt projektledningen, ska hackas fram efter fem års stillestånd.

Kulturorganet gissar att jobbet kan ta ytterligare fem år, men ledens beställare, Ölands Kommunalförbund, skriver på sin hemsida att detta lilla ingrepp ska vara genomfört innevarande år, liksom de mycket större  i Ventlinge, Grönhögen, Ottenby, liksom de två milen cykelled på öns östra sida.

Samtidigt berättar projektledaren för fullmäktige i Mörbylånga att han har köpt en elcykel och att arga tjurar stört cyklister på norra ön. I en bisats nämner han också att projektet skulle ha varit slutfört redan 2018 och att det nu saknas pengar för fortsättningen… (gå in vid 09:20, red anm.)

”Den långa sömnen i Albrunna och på andra ställen är inte mycket att yra om. Fem år är i stort sett ingenting. Jämför fem bast med det tusenåriga kriget så förstår du! säger Sune Flisa i dagens intervju i Shimla News.

”Nån byggstart i år är lika trolig som att nån palthjärna i den politiska ledningen drabbas av plötslig självinsikt och avgår”, avslutar Sune Flisa den fyra sidor långa intervjun, garnerad med flygfoton av Sune då han testcyklar tänkt dragning nere vid murskrället i Ottenby.

Härförare Flisas senaste artiklar och kritiska reportage om cykelleden Fyr till fyr har mötts av extremt stort intresse i Shimla i norra Indien. Där har man just byggt färdigt en 370 kilometer lång cykelled, Mountain to Mountain, på 418 dagar. Den asfalterade leden är tre meter bred, med jämna mellanrum prydd med inlagda, fluoriserande porträtt av Sune Flisa iklädd härförarhjälm med vikingahorn. När man cyklar över ett porträtt basuneras Sune Flisas kommando ut ur gigantiska megafoner på 20 meter höga stolpar:

– En garde!

Därpå blinkar tusen LED-lampor i regnbågens alla färger och ett dussin raketer brakar iväg mot skyn tillsammans med ett tjog brevduvor, alla vita.

– Dom har verkligen förstått min storhet där hemma i Shimla, säger Sune Flisa på en raspig telefonlinje från Bryssel, där han just nu oroar omvärlden med att informera de svenska delegaterna om det öländska cykelprojektets haveri in spe…


 

Taggad , , , ,

mycket går kulturorganets väg

En läsare uppmärksammar det faktum att kulturorganet får mycket att gå åt rätt håll i samhället. Hen skriver:

”Tack vare er försvann chikanen i Torslunda. Tack vare er lagades ”tvättbrädan i Södra Möckleby”. Tack vare er målades ordentlig kantmarkering på väg 136 söder om Albrunna. Och tack vare er fick vi landshövdingen avsatt.”

Det tycks också som om vi fått gammelmediet Östra Småland att sluta kalla tal för siffror, en insats för folkbildningens framåtskridande (redaktionens anmärkning).

Vi tackar för uppmärksamheten och koncentrerar oss på nya mål:
1. Kungens abdikering.
2. Nedläggning av Länsstyrelserna.
3. Byte av ledning i cykelledsprojektet Fyr till fyr.
4. Även vissa statliga verk ska läggas ned. Vilka återkommer vi till…

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Taggad ,

Hugwald Claes Andersen: – Endast i sagan får sanningen plats

Med anledning av skandalen inom Länsstyrelsen Kalmar län och käbblet vid murskrället i Ottenby har kulturorganet tillskansat sig en avslappnad pratstund med redaktionens kanske viktigaste medarbetare, Hugwald Claes Andersen, även kallad H C Andersen. Han kan inte nog betona nödvändigheten av sagans närvaro i dagens splittrade och bildningsbefriade samhälle där icke välunderbyggda rörelser och åsiktsskolor kommer och går som moln på himlen – och där makten kontinuerligt missbrukar sin existens, sitt handlande, sina privilegier.

– Vi har precis fått se en landshövding göra bort sej, begå brott. Vanligt folk som gör så får böta eller gå i cell. Landshövdingen fick i stället hjälp med att planera en samhällsstödd charmoffensiv mot kommunerna. Han och länsrådet skulle ut på elvapunktsturné och berätta hur viktiga de var.

– När så kulturorganet med rätta krävde landshövdingens avgång och han omedelbart lydde, ryckte den folkfientliga regeringen in med en hjälpande hand. Kom till oss! Kom till oss och bli generaldirektör på regeringskansliet! Hela denna onda saga slutade – som den alltid gör i maktens stinkande korridorer – med en spark snett uppåt i stället för böter och kurra.

– Sagan är vår tids enda sanningsserum, menar H C Andersen och drar ett bloss på sin kritpipa. Se bara på H C Andersen! Han hade inte kunnat skriva det han skrev i annan form än sagans. Bara i sagan stog läsaren ut med att skåda den förfärliga sanningen i vitögat.

H C Andersen menar att vi måste förstå sagans väsen, att den kan vara mycket mer samhällskritisk och kontroversiellare än alla de tusen barnasagor om kattor och hundar och bebisar och blommor och äventyr som trycks varje år och som månglas ut precis som toapapper, margarin, kondomer, bensin eller ketchup på bokmässor och i köpcentrum.

Begreppet saga kommer av det germanska verbet motsvarande svenskans säga, ”något sagt”. En saga handlar ofta om moral och har en slående sensmoral. Kungar, drottningar, prinsar och prinsessor är vanliga, men även fattiga bondpojkar och flickor förekommer. I sagan får de en chans att bevisa sin duglighet för de kungliga i ett samhälle med medeltida drag.

– Ungefär så står det i ett av våra vanligaste uppslagsverk, och det stämmer bra, säger vår högt älskade sagofarbror Hugwald Claes Andersen. Inom kort publicerar kulturorganet en av mina sannsagor om den kusliga dubbelmoral som omsveper våra kungligheter och andra av maktens marionetter. Den florerar helt öppet på alla plan i alla samhällsskikt i dagens så kallade ”moderna” samhälle.

H C Andersen sitter tyst en stund. Så stoppar han åter sin kritpipa, drar låga på elddonet, får fyr på tobaken och fortsätter:

– Tyvärr har försvaret av denna medeltida maktstruktur sina starkaste anhängare bland de massor som förlorat mest på det rojalistiska barbariet, alltså de som tror på i stort sett allt som andra säjer att dom ska tro på, säger Hugwald Claes Andersen.

Sagan Allas lika värde skrev H C Andersen vid ett kafébord i Köpenhamn en vacker vårdag 1965. Redan då insåg han och många andra att det måste bli ett slut på det tusenåriga rojalistiska tramset, som utvecklades, göddes och slogs mynt av i slask-, dyng-, kvälls- och latrinpressen, påhejat av den tidens söta små Brylcreemöverklasspojkar i segelbåtar, på lustjakter, i bar och salong, på nattklubb, på bordell och i stia.

– Men den 19 juli 1976 drog sotsvarta moln in över dom klart tänkande i landet. Tjabo gifte sej och i många decennier framöver slogs alla dom rekord i medial dumhet som går att slå, fortsätter H C Andersen. Denna tid var kanske den mörkaste av alla i folkbildningens, kulturens och humanismens historia, säger Andersen och drar ett djupt bloss på kritpipan medan han tyst mumlar för sig själv… ”Det var en gång en Tjabo… Tja, kanske inledningen på en ny saga…”

I morgon publicerar vi H C Andersens saga Allas lika värde, en studie i sällan skådad samhällskritik, glasklar men skrämmande i sin skenbart idylliska framtoning – en krävande läsning för dem som fortfarande tror och vill att våra liv ska styras av gudar, tomtar, troll, landshövdingar, oknytt, kommunalråd, väsen, kungligheter, rån, länsråd och alver.


 

Taggad , , , , , ,

Kulturorganets nya devis

Apropå turbulensen kring landshövding Thomas Carlzon sa regeringens statssekreterare Alejandro Firpo i ett tidigare inlägg:

”Regeringen har förtroende för alla sina myndighetschefer tills annat meddelas”.

Detta ställningstagande – fast i något omskriven form – blir framdeles kulturorganets devis för mänsklig utveckling. Den lyder:

Kulturorganet har inget förtroende för någon i regeringen tills annat meddelas.


 

Taggad , ,

slutlekt!

Landshövding Thomas Carlzon ska resa runt i länet och berätta om vilken fin och pålitlig statlig representant han är. Han gör det tillsammans med länsrådet Malin Almqvist.

Di tu ska i en upprättad handlingsplan i elva punkter ”komma tillrätta med de felaktigheter det rapporterats om”. Ja, så uttrycker sig gammelmediet Östra Småland om de uppenbara lagbrott som landshövdingen har begått och som kulturorganet tidigare berättat om.

Men så är det – fortfarande(!) – i detta land. När en knegare svartbetalar och ”jobbar utanför boxen” är hen brottsling som döms och får sitt straff. När en landshövding gör det kallas det ”de felaktigheter som det rapporterats om.”

Kulturorganet kräver landshövdingens avgång. Stäng lekstugan och börja jobba!


 

Taggad , ,

fattig trots skattehöjning

Den ekonomiska krisen i Mörbylånga kommun är svår. Många menar att inte ens den proklamerade skattehöjningen om 80 öre kommer att lysa upp kommunens lugubra framtid.

Det spekuleras därför ofta i om nästa steg i Mörbylångas utarmning blir att försöka sälja kommunens bostadsbolag Mörbylånga Bostads AB? Men går det att sälja ett bolag som infört ett helt omänskligt och i hela landet uppmärksammat parkeringssystem i Mörbylånga City? Kulturorganet tvivlar.

Detta parkeringssystem vill kommunens företrädare inte gärna prata om. Det – om något – förstår vi.

En film om detta öststatsinspirerade P-elände är under produktion…

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Taggad ,

svartavlöning åter laglig!

I tidernas begynnelse var svartavlöning laglig. Sen blev den olaglig. Nu är den åter laglig, tack vare vår landshövding Thomas Carlzon.

I veckan som gick var han först en stor skurk. Dagen därpå litade alla – inklusive regeringen – på honom igen och han blev bara en pytteliten skurk. I dag är han skurk igen – en medelstor skurk. Brottlistans längd och innehåll varierar med vädret.

I fredags berättade kulturorganet om överstechefens handlande på Nejmyndigheten.

I dag växer listan igen. P4 Kalmar berättar att Thomas förra året anställde en kock på residenset utan att annonsera ut tjänsten. Enligt gammelmediet Östra Småland engagerade han även en bekant som konsult för över 300 000 kronor. Dessutom berättade flera medier att han svartavlönat personal vid privata fester.

Enligt Östra Småland sa Thomas Carlzon på presskonferensen i förra veckan att ”han inte har gjort något olagligt_ _ _.”  Men han sa också _ _ _ ”att den senaste tidens händelser negativt påverkat förtroendet för länsstyrelsen, och för honom själv.” Detta är iögonenfallande eftersom regeringen genast ropade ut att man hyste just förtroende för Carlzon.

I klartext betyder regeringens attityd att det åter är tillåtet att strunta i policykrävda upphandlingar. Det betyder också att det åter är lagligt att svartavlöna personal, liksom att engagera vänkonsulter för stora belopp.

Kulturorganet inväntar nu regeringens besked om ytterligare gamla olagligheter som över en natt blivit lagliga. Det ryktas om att även sprängningar, skjutningar, stölder (åtminstone de grova) och personrån ska avföras brottlistan och införas på listan ”tillåtet och lagligt”.

”- Det är mycket man ska lära sig när man är myndighetschef”, sa Thomas Carlzon på förra veckans pressträff, enligt Östra Småland.

Kulturorganet står fast i sin hållning. En chef som måste lära sig att undvika lagvidriga handlingar ska inte vara chef. Därför kräver vi kungens avgång och en omedelbar nedläggning av Länsstyrelsen.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Med anledning av den senaste tidens händelser på Länsstyrelsen publicerar vi snart sagan Allas lika värde av vår egen sagoberättare Hugwald Claes Andersen, även kallad H C Andersen.


 

 

 

Taggad , , ,

Så presenteras politiska nyheter

Mörbylånga kommun höjer skatten med 80 öre! Ingen rolig nyhet för alla fattiga. Därför slås den i sossetrogna Östra Småland bara upp som en frimärksstor notis på förstasidan. På uppslaget med Ölandsnyheter finns den inte alls. Viktigare är Ja till en mast i Torslunda och Gyllene pumpan till lantbruk.

I stället får de tre politikerna Matilda Wärenfalk (S), Anna-Kajsa Arnesson(C) och Elisabeth Cima Kvarneke (V) en dryg halvsida på sig för att i en insändare – till regnet av stora krokodiltårar – förklara det beslut som kommer att utmynna i en paradisisk framtid redan i jordelivet.

Gammalmedierna är lika förutsägbara som almanackan.


 

Taggad ,

dementi

Kulturorganet dementerar med kraft allt innehåll i föregående inlägg med rubriken Dubbel lön efter pinsamma avslöjanden!

Inlägget var ett dåligt underbyggt hyss av vår från Kina inköpta textrobot 事实永远是中国人. Vi ber våra kära läsare om ursäkt för fadäsen.

Textroboten har fått pisk och ska nu säljas till något framstegsvänligt gammalmedia.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Dubbel lön efter pinsamma avslöjanden!

På förekommen anledning vill kulturorganet med emfas hävda att dagens presskonferens 13:00 på Hotell Glömskan i Mörbylånga inte har några som helst kopplingar till vår landshövding Thomas Carlzons ännu icke straffbelagda lag- och policyöverträdelser.

Meningen med den trevliga sammankomsten är att vår högt älskade chefredaktör där ska framföra sitt stora förtroende för medarbetaren Lina ”Luggo” Casparin, som efter många års medverkan i kulturorganet påkommits med svartlöner till städare från Nigeria samt svartblå anställning av vän/konsult för över 300 000 kronor.

– Jag känner mej ordentligt trygg i det jag gjort. Konsultens uppgift har absolut inte varit att vilseleda någon, säger Lina ”Luggo” Casparin till kulturorganets utsände. Hen skulle bara mörka det som sker på ett diskret sätt.

Vid dagens presskonferens väntas Sune Flisa meddela att han dubblar lönen till Lina ”Luggo” Casparin. ”Som betydande samhällsfaktor måste kulturorganet hänga med i utvecklingen. Personliga initiativ måste belönas inte bara med ord utan även med penningar”, skriver han i ett PM.

– För att reinvestera i eventuellt förlorat förtroende kommer vi att inleda förtroliga samtal med regeringskansliet, berättade Sune Flisas bisittare Gunnar Schabroll för den nu på morgonkvisten församlade latrinpressen utanför redaktionens lokaler.


 

Fortsatt förtroende måste repareras

”Regeringskansliet uppger till P4 att de har fortsatt förtroende för Thomas Carlzon.” Det läser vi i Östra Småland.

Gårdagens stort uppslagna texter om svart kosing och vän som blivit konsult genom felaktigt förfarande har redan förpassats in i historiens förlåtande mörker.

Logiken i hela storyn haltar betänkligt. Samtidigt som förtroendet är orubbat skriver nämligen tidningen:

”Han måste presentera en plan för hur han ska återupprätta eventuellt tappat förtroende, säger statssekreteraren Alejandro Firpo, som i veckan haft ett möte med Thomas Carlzon _ _ _.”

Kulturorganets åsikt i frågan fladdrar emellertid inte hit och dit. Den står fast: Kungen måste abdikera och regeringen måste omedelbart lägga ned Nejmyndigheten.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Rasar mot ny p-avgift

P-skylt

Det är rubriken på en stort uppslagen artikel i Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyras senaste nummer. Artikeln handlar om det parkeringselände som Mörbylånga Bostäder AB har skapat i lilla Mörbylånga, och som vi berättat om i ett flertal inlägg.

Artikeln slutar med ett konstaterande av Jenny Cedergren, kundservicechef på Mörbylånga Bostads AB:

– Vi ser just nu över hur vi kan finjustera alltsammans. Men att ta bort avgifterna kommer inte att bli aktuellt.

Kulturorganet kommer framgent att på flera sätt återuppta rapporteringen om detta iögonenfallande p-elände, i dag uppmärksammat i hela landet.

 


 

Taggad ,

rädda livet – skynda på brexit!

Människan är konstig. Och konstigast av alla är engelsmännen. Det var de som lärde oss klippa häck efter linjal och frissera naturliga träd till runda bollar. De har också fått oss att gå med på att stråna i gräsmattan aldrig får bli högre än 0,2 centimeter.

I dag är en miljon växter och djur utrotningshotade. Det är engelsmännens fel. De har tagit död på det naturliga och infört något som kallas trädgårdsarkitektur. Det rätta ordet är trädgårdsterror. I denna huliganskola lär man sig att tukta, få naturen att lyda sina mest perversa drifter. Enligt denna anglosaxiska militanta terrorsekt ska allt vara spikrakt, och ska det vara runt ska det jävlar anamma vara exakt runt, uppmätt med lasermätare och justerat på miljondels millimetern.

Nästan en procent av Sveriges yta är gräsmattor. Dessa klipps gång på gång på gång av män i hörselskydd skjutande på en oftast gul bullrande och osande dödsbringande maskin. Men det finns hopp. Min gräsmatta fick nyligen uppleva lyckan att vara utan engelsk påverkan under en hel vecka. Inte en gräsklippare så långt timotejen vajade. Men på tomterna runtomkring gick engelskindoktrinerade trädgårdsslavar och sköt sina dödsmaskiner framför sig ända tills man kommit ned på maxstipulerade 0,2 centimeter. Ponera att vi har en miljon tomter i landet och att alla dessa gräsklipps denna dag – och om en vecka och veckan därpå och veckan därpå hela sommaren ut. Hur mycket buller och avgaser och hur många negativa följder för växt- och djurliv skulle all denna terror orsaka? Svaret är enkelt: Alltför många.

Under denna dryga vecka utan gräsklippning skedde underverk. Jag tog lilla favvosmällan och la mig ned på alla fyra, ålade mig fram genom den decimeterlånga klorofyllen, alltmer bergtagen. Vilket liv. Vilken växtkraft som finns här nere som nästan ingen ser. En sanning gick upp för mig: engelsmän är blinda och känslokalla, sannolikt av för mycket te, bacon och plumpudding. Det är engelsmännens fel att så många insekter och smådjur står på randen till utrotning.

Jag ser fram mot en fullbordad brexit. Engelsmännen ut, det rika livet in!

Tänk dig in i den sjuka idén att klippa bort alla såna här små trädgårdssolar för att bara få trist gräs kvar. Varför?

En gräsklippare slår sönder dessa skönheter och ersätter dem med 0,2 centimeter högt gräs, lika trist som en uppochnedvänd grön rotborste.

Kanske vackrast av dem alla. Enkel, funktionell med en överlevnadskraft som få. Under andra världskriget användes maskrosen för att framställa konstgummi. I dag säger forskare att den snart kan ersätta det livssvaga gummiträdet som producent av rågummi. Men i gräsmattefanatikernas ögon är den ett monster som med alla medel måste bort. Jag frågar igen: Varför?

Titta här! Vi kikar in i en minidjungel med en nästan magisk frodighet. Här kryllar det av liv – ett liv som gräsmatteterroristerna vill förgöra. Klicka upp bilden i full storlek och låt dig berusas.

Det är knappt man kan tro det. Tio dagar innan jag tog denna bild vrålade här gräsklipparmonstret fram med sina roterande dödsbringande käftar. Allt var slätt och blomlöst och trist. Men de bländande vackra motståndsgrupperna är starka. 

Nere i gräsmattan känns det som om vi kliver in i en blomsteraffär. Ändå försöker gräsmatteterroristerna ta kål på dessa små skönheter varje vecka – hela sommaren igenom. Somliga klipper till och med var tredje dag!

Jag ryser av välbehag… Vilken gracil form, vilken rörelse. Guldgult i mix med olika valörer av grönt, en sanning som gräsmatteterroristerna vill slå sönder och ersätta med enbart tristgröna strån.

Fåglarna letar undantagslöst föda i den del av gräsmattan som fått växa till sig. Där mattan är lågvuxen – på grund av förra årets torka – söker fåglarna sällan föda. I detta område med högre växtlighet hålls fuktigheten kvar längre i jorden. När du klipper ökar avdunstningen, insekterna flyr, livsmöjligheterna stympas. Tänk om alla bara klippte delar av sina gräsmattor och lät övriga delar växa fritt. Så mycket bättre livet skulle bli för insekter, fjärilar, kryp och fåglar. De delar som får växa fritt kan du slå med lie i augusti och låta torka på backen. Detta väldoftande hö ger du sen till den hästägande grannen, som ger det till sin häst, som pruttar ut extra nyttig gödsel, som grannen ger dig som tack för höet. Du har skapat en nyttig rundgång. Du har dessutom lärt dig lieslåtter, en teknik som kan bli nödvändig om läget i världen skulle bli riktigt kritiskt. 

En lågvuxen, skir men ändå kraftfull växt som jag faktiskt inte sett förrän jag denna dag dök på näsan i gräsmattan.

Här en något högre växt som undkommit gräsklipparnas knivar, en gullviva. Men inom nån vecka är den troligen kapad och död.

En vacker solitär. Så stolt och rak i den friska vinden. På en yta av 200 kvadratmeter fanns bara en enda av denna skönhet. Vi stympar mångfalden med växtgifter, gräsmattsterror, golfbanor, för tidig slåtter av jordbruksfält och vägrenar.

Gång på gång blir jag överraskad. Jag tittar här ner i en gräsmatta som sköts av rotorklippsterrorister. Tänk om dessa lät delar av gräsmattorna växa helt fritt. Vilken artrikedom vi skulle få uppleva.

Denna vallmo(?) har på bara nån vecka hunnit bli 20 centimeter hög. Vilken livskraft, trots den kalla våren.

Jag skäms. Sanningen är förfärande. Jag kan inte namnet heller på denna växt vars knoppar liknar sädeskorn.

Denna vallmo står alldeles utanför gräsmattan, i gråzonen mellan ”det som ska klippas” och ”det som borde klippas, men som vi tyvärr inte kommer åt”.

Biologisk mångfald är lika med människans överlevnad. Den borde vara viktigare än den militanta tukten av våra gräsmattor. Eller? Nån som tycker annorlunda?

Gick man igenom denna kvadratdecimeter tuktad gräsmatta skulle man säkert hitta ett dussin växter och minst lika många arter insekter. Hur många vi skulle hitta om gräsmattan fått växa en längre tid kan vi bara spekulera i. Tio gånger fler, kanske!?

Dagen efter jag fotograferade livet i gräsmattan kom en man på ett fordon med en ljudvolym som kunde väcka döda och mejade ned hela klabbet. Blommor, gräs, insekter skars till små små bitar som flög iväg i vinden. Blev det vackert? Lever vi på rätt sätt för att behålla en livskraftig natur, en planet för människan och allt annat levande?

Intressanta länkar i ämnet:

Låt en bit av gräsmattan bli äng – och rädda bin och mångfald
Hoten mot den nära naturen
Vägrenarnas betydelse

 

 


 

Taggad , , ,

ska du rösta 26 maj?

Du fyller väl i kulturorganets enkät om EU-valet? Du gör det på tio sekunder, och du gör det här.

 

 


 

Taggad ,

den ljusnande framtid är vår

Södra Öland har gått kräftgång i flera decennier. Få invånare har blivit ännu färre, affärer har stängt, industrier har gett upp. I höstas varslade Cementa 75 anställda. Det blev droppen, tyckte kommunen och drog igång Kraftsamling Sydöland för att om möjligt vända trenden.

Du kan träffa gruppen i lokalen mitt emot ICA i Södra Möckleby måndagar 16 till 18 och tisdagar 11 till 13. Kulturorganet tittade in för att fråga hur det går.

Ulf Kyrling är projektledare.

 

Den bomässa som nämns i filmen hålls på lördag 11 maj i Medborgarhuset, Grönhögen. Bomässan öppnar 10:00.
Inlägg om Kraftsamling Ölands tidigare möte i Folket hus Degerhamn läser du här.

 

Taggad ,

Om att sätta på kartan

I en insändare i Östran reagerar Leif Lundqvist på hur kommunalråd med anhang i Oskarshamn åker till hockeymatch i Timrå för skattebetalarnas pengar. Än värre är den ofattbara hysteri som inramar lagets uppgång i den högsta divisionen. ”Spelarna har hyllats som hjältar, och att man råkade vinna betecknas som en bragd”, skriver Leif. Segern _ _ _”har orsakat en ofattbar hysteri bland en del politiker, företrädare för näringslivet, kommuntjänstemän och inte minst lokalpressen.”

Politikerna hävdar i sitt försvar ”att hockeylagets avancemang är av stor vikt och att kommunen blir känd i hela landet och att segern gynnar tillväxten och att företagsamheten och turismen gynnas.”

Ja, så naiva är många politiker. Hur många gånger har man inte hört politiker frossa i det andefattiga argumentet ”dags att sätta vår kommun på kartan”. Men man tänker inte på att pendeln slår. Ett ishockeylag kan åka ur serien redan nästa år. Sjunker då tillväxten i kommunen, minskar lönsamheten, urholkas turismen, försämras vården och skolan?

Runt om i landet står massor av kommunala skrytbyggen och kostar enorma belopp, ofta motiverade med orden ”dags att sätta oss på kartan”. Den utnötta frasen användes säkert många gånger inför bygget av exempelvis Guldfågeln arena i Kalmar. Hur stor effekt har den i dag på tillväxt, turism, äldrevård och skola – Sveriges fulaste byggnad med ett namn som omedelbart associerar till ”gravt djurplågeri”?

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Taggad ,