Kategoriarkiv: politik

starkast lysande färgen: grått!

Det är svårt att få fart på debatter på Öland. Få säger vad de tycker i officiella sammanhang, och säger de nåt i medierna är det under signatur. Det tar på sikt död på demokratin.

Kulturorganets urgamla krav står fast: Förbjud signaturer och alias på insändar- och debattsidor och lär människor att kritiskt analysera och intellektuellt debattera redan tidigt i skolan.

Politiken på södra Öland är heller ingen upplyftande tombolasnurra fylld av roliga, intelligenta, skarpa förslag och åsikter. Det är så mainstream att grått kan karaktäriseras som ”en färgexplosion”.

Gud ske lov finns medier… Ölandsbladets chefredaktör tycker i alla fall nånting om en politik utan debatt

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

paradis eller helvete eller nåt mittemellan?

Beroende på vems lägesbeskrivning man läser får man ofta helt olika bilder av samma verklighet. För en tid sen kunde vi läsa en insändare skriven av den nya skattehöjande makteliten i Mörbylånga kommun, kommunalråden Matilda Wärenfalk (S) och Anna-Kajsa Arnesson (C). I texten fick vi kommunen beskriven som en kraftfull motor, som med det nya styret tycktes skena mot paradiset.

I dagens Barometern berättar en insändare något helt annat om den lilla kommunen på södra Öland. Enligt skribenten höjer kommunen en mängd avgifter för fattiga och sjuka kommuninvånare. Den har dessutom lyckats få upp antalet chefer till inte mindre än 60!


 

 

Märkt

p-systemet – ett dunderfiasko

– Vi inför P-systemet för att få bort skrotbilarna!

Ja, så sa ledningen för Mörbylånga Bostads AB när kulturorganet attackerade det helt omänskliga och hyreshöjande parkeringssystem som infördes vid bland annat Blomstervägen i den lilla idyllen Mörbylånga.

– Vi inför detta för att bli av med skrotbilarna!

Så försvarade även politikerna i Mörbylånga det omoraliska parkeringssystemet.

I dag bevisar den så kallade verkligheten bostadsbolagets feltänk, den politiska ledningens inkompetens och systemets juridiska tandlöshet, eftersom en skrotbil går mot ettårsjubileum på platsen. Trots evig lappning står den där som en skammens skulptur, som ett järtecken, som ett bevis på kommunal problemlösning då den är som sämst. Det nya P-systemet har satt Mörbylånga kommun i landets mest publikbesökta skamvrå – den mediala. Och där får man sitta så länge ingenting görs eller sägs för att backa, be om ursäkt och/eller tänka nytt.

Det märkliga i sammanhanget är att kommunen inte lärde sig något av en annan surdeg: Eliana, fiskeskutan som låg och spärrade slipen i Grönhögens hamn under flera år och som kostade skattebetalarna nästan en halv miljon kronor. Läs här. Du kommer då till inlägg med länkar till flera inlägg om detta helt makalösa marina fiasko.

Trots de boendes och kulturorganets många protester har man i stället försvarat P-systemet in absurdum. Många hyresgäster har genom P-systemet fått 150 eller 200 kronor högre månadshyra. Hundratalet skrikiga skyltar på 27 stolpar är uppsatta. Kontrollfordon med smygfotograferande P-nissar har förstört trivseln i bostadsområdet. Men detta tycks inte bekomma politikerna eller ledningen för Mörbylånga Bostad AB det minsta – trots att avbildade skrotbil är ett levande bevis på juridisk kortslutning, logistiskt feltänk och en total kunskapsavsaknad av den mediala världens förlöjligande kraft. P-systemet är sjösatt utan kommunikation med hyresgästerna. Det är infört med diktatorisk hand – som om Mörbylånga ligger i Kina, i Nordkorea eller i Ryssland.

Effekten av systemet har blivit en förfulad miljö, vantrivsel, höjda hyror – och skrotbilar som kan stå kvar i evighet, amen! Kärran nedtill kan lappas tills den tas för en pappersbal. Den står där den står – som ett fysiskt evighetsbevis på ett monumentalt feltänk.

skrotbil_orsaken_till_p-systemets_införande_FIASKODenna lappade skrotbil står där den står. Bostadsbolaget kan ingenting göra. P-systemet utnämns av kulturorganet till det hittills största fiaskot i Mörbylångas tvåhundraåriga historia. Vad värre är: Parkeringssystemet var tänkt att även införas i ett halvdussin andra orter där bostadsbolaget har lägenheter. Dessa planer skrotades dock i sista stund – sannolikt på grund av spirande protester. Foto taget 20 februari.

Kulturorganet har flera gånger skrivit om detta groteska P-system. Här är en artikel. Nedtill kan du se den 18 minuter långa filmen om P-systemet.

Filmen kan betraktas som en varnagel för andra kommuner att följa efter. Tänk först och kommunicera med era hyresgäster! är självklara råd som i Mörbylånga inte faller i god jord. I Mörbylånga vet man bäst. Där lyssnar man inte. Där gör man som man vill – som i en diktatur. Vad hyresgästerna tycker är ointressant. Må Hyresgästföreningen blir starkare och starkare!

Kulturorganet vill i sammanhanget varna för de politiker – framför allt inom MODERATERNA i Mörbylånga – vars företrädare varit tongivande i försvaret av detta inhumana och tandlösa parkeringssystem. Glöm inte det vid nästa kommunalval. Rösta på vilka partier som helst UTOM Moderaterna! 

P-bot– Vi inför parkeringssystemet för att komma tillrätta med skrotbilarna på området! sa ansvariga. Påståendet var en simpel råbluff. Man gjorde det av helt andra – hittills okända – skäl. Den här bilen kan lappas hur många gånger som helst, den står där den står.  Fiaskot Eliana till sjöss, denna skrotbil på torra land.

skrotbilen28februariFoto 28 februari. Kulturorganet ämnar fotografera denna skrotbil år ut och år in… Minns orsaken till införandet av det surrealistiska P-systemet: Att få bort skrotbilarna! Grattis till det största dunderfiaskot i byns 200-åriga historia.


 

Märkt , , , ,

gränsen är passerad

Alla gränser för omänskligt agerande är passerade. Den som försvarar beslutet att chockhöja hyran med 29 procent på ett äldreboende utan att informera den drabbade bör tänka över sitt handlande. Är hen offentlig bör hen också avgå.

Den kommunala skattehöjningen, smyghyreshöjningen genom parkeringssystemeländet i Mörbylånga och så detta. Nu söker jag mig aktivt bort från Mörbylånga kommun.

Ölandsbladet ska ha all heder av att följa upp fallet.

Märkt

skamlöst

Nu jävlar blir jag förbannad! Det är inte ofta jag blir det men nu stinker jag krut och dynamit. Är det sant som Ölandsbladet skriver måste politiskt ansvariga ställas till svars. Vad tusan menas! Har all skam lämnat huvudet hos vissa?

Jag kan tyvärr bara läsa ingressen. Men den räcker.

Läs och bli förbannad du också!


 

Märkt , ,

”ordning och reda” avgår snart…

Kulturorganet har sagt det tidigare och säger det igen: Aldrig tidigare har sossarna haft en blekare ordförande än Stefan Löfvén. Nu verkar andra tycka likadant, äntligen. Man har länge skyllt partiets kräftgång på partisekreteraren – som väl knappt nån vet vem det är. Men nu vaknar vettet.

Det enda Stefan Löfvén kan presentera i trängda lägen är den maniska upprepningen att nu måste det bli ”ordning och reda”. Medan han åker världen runt på alla typer av möten får lille Morgan Johansson stå i teve och spela vikarierande statsminister.

Löfvén saknar de kanske viktigaste egenskaperna en stor ledare måste ha: tålighet och humor. Han blir arg på frågvisa. Han blir förbannad av befogade frågor. Han utstrålar ständigt dåligt humör.

Löfvén ut!

Näste man till rakning!


 

Märkt ,

jag är rik!

Nu jävlar smällde det till på kontot! Jag har tidigare haft svårt att tro Magdalena Anderssons omtuggslöften om rejält höjda pensioner, som hon med belåten min sagt 11 234 gånger inför tevekamerorna.

Likadant har vår statsminister Stefan Vi Såg Det Inte Komma Löfvén gjort: Berömt sig själv och partiet för den rikedom som nu efter årsskiftet fullkomligt ska dränka pensionärerna i guldpengar.

Oh gud i himmelen så du stärkt modet på de styrande. I dag kollar jag den nya pensionen… 167 kronor mer i månaden! Tack gode gud. Tack alla sossar. Tack alla politiker som nu höjt min skatt med runt 1:40 per sketen hundralapp. Tack. Många tack. Jättejättejättemånga tack. Många många många tack. Jag känner mig trygg. Så trygg. Tryggare kan ingen vara!

Oh, gud…


 

lägre publiceringstakt…

Fram till nyår hålls kulturorganets publiceringstakt betydligt lägre än normalt. Orsaken är att arbetet med filmen om det ökända parkeringssystemet som införts i den lilla glesbygdsbyn Mörbylånga kräver all tid och kraft.

– Alla inblandade måste då och då få psykiatriskt stöd och chans till fullständig återhämtning. Denna filmiska resa i vansinnighetens gränsland har tärt hårt på de medverkandes tro på mänsklighetens framtid, säger producenten Philippe Van Der Kwast i ett pressmeddelande till europeiska medier.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , , ,

Byt en bokstav – och det blir rätt

Politiker talar ofta till lyssnarna som om det är de själva som satsar pengar i olika samhällsfunktioner.

– Vi satsar 50 miljoner på nya skolor! säger politiker A.

– Men vi satsar mycket mer, vi satsar 90 miljoner! säger politiker B.

Vad ingen av dem tänker på är att de borde använda ett annat personligt pronomen. De borde säga:

Ni som lyssnar satsar 50 miljoner på nya skolor! säger politiker A.

– Men ni som lyssnar satsar mycket mer, ni satsar 90 miljoner! säger politiker B.

På så sätt kommer överbudspolitiken i en aning löjlig dager.

Det politikerna satsar är nämligen skattepengar – inbetalda av oss. Alla pengar är skattepengar när det handlar om politik, alla. Även EU-slantar. De är skattepengar som har gått en vända till Bryssel först – för att eventuellt vända hemåt igen.


 

Märkt , , , ,

dubbelmoral

Dagens vassaste text i Barometern hittar jag på ledarsidan där Martin Tunström skriver om LO:s minst sagt passiva roll inför Östra Smålands intåg i de sälla jaktmarkerna.

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson är bördig från Kosta. Han bör alltså känna till tidningsvärlden i Kalmar. I en kommentar fällde han oceaner av krokodiltårar över Östrans nedläggning.

Det är intressant eftersom LO förvaltar en mediefond på drygt två miljarder kronor, till största delen inhåvade från försäljningen av aktier i Aftonbladet till norska Schibsted. I dag heter fonden inte längre LO Media utan mer intetsägande Bantorget förvaltning AB.

Tunström skriver:
LO kritiserar privata (borgerliga) ägare som täckt förlusten på över 100 miljoner kronor i Östran, LO kräver ytterligare satsningar av staten, men väljer samtidigt maximal avkastning på sina egna mediepengar genom att placera dem i allt annat än medier. _ _ _ Till bilden hör att LO lokalt också varit representerat i Östra Smålands intressenters styrelse.”

Är det sant att LO:s mediefond inte lagt en spänn på Östrans överlevnad kan luften inom den politiska världen betecknas som vanligt: Den känns svår att andas.


 

Märkt , , , ,

P-problem ger klirr i kassan

Först hakade Sveriges Radio på kulturorganets uppmärksammade skildringar av P-problematikens människofientliga utveckling. Nu hoppar även Barometern på tåget. Ett helt uppslag får i dag rubriken Parkeringskaos i bostadsområden – p-vakter sätts in.

Sveriges Radio Kalmar slog nyligen fast att Kalmar kommun nästan fördubblat intäkterna från parkeringsavgifter från 2014 till 2018. Om detta säger nu Kalmar kommuns trafikchef Robert Dahlström i dagens Barometern:

”Vi har ökat intäkterna, men vårt syfte med parkeringsövervakningen är inte att driva in pengar.”

Fråga: Hur dumma tror våra myndigheter att vi människor är?

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt ,

bevare mig väl!

Ser i Ölandsbladet att kyrkan har planer på att bygga ny kyrka i Färjestaden. I slutet av artikeln säger Per-Olof Johansson, ordförande i kommunens samhällsbyggnadsnämnd: ”Vi har säkert flera saker som vi skulle kunna samarbeta om, inte minst en större samlingslokal, som ju är ett behov i Färjestaden.”

På följdfrågan om det kan bli ett samarbete också med äldreboende av något slag? svarar Johansson: ”Man ska aldrig säga aldrig _ _ _.”

Hemska tanke: Ska kyrkan infiltrera de stackars oskyldiga äldre även i Färjestaden!? Men så har man alltid jobbat: Gått på barnen och de gamla, de försvarslösa, för att sprida sina obsoleta irrläror.


 

Märkt ,

nya toner från templet…

Det var en gång en kommun. Den låg långt bort från ära och redlighet. Få människor ville bo där. Därför bodde få människor där. Det var så på den tiden att där inte många ville bo så bodde heller inte så många. Den så kallade samhällsservicen var dålig, och ytterst få människor ville flytta till en kommun för att få sämre samhällsservice. Så var det på den tiden för länge sen.

Kommunikationer fanns nästan inte alls. Skulle man resa till närmaste stad måste man tälta eller övernatta på hotell innan man kunde fara hem igen. Där fanns nästan inga affärer. Många fick bila, gå, krypa eller cykla många mil för att inhandla en korvbit och en pilsner till middan. Det var många mil till läkare och ringde man dit svarade någon att inga tider fanns den närmaste månaden. Bäst var att hålla sig frisk. Bäst var att sluta äta. Bäst var att inte besöka sin gamla mor i staden. Bäst var att ligga lågt och spara på kraft och kalorier.

Ja, det var egentligen ännu värre än så, mina barn. Men som sagoberättare kan jag inte gå in på de allra värsta detaljerna. Jag måste tänka på läsarna, de sagoälskande småbarnen med sina tindrande ögon, stora som pizzor och de andra stackars läsarna som dygnet runt översköljs med vardagselände och pessimism på skärm, i tv och i tidning. Låt mig därför nöja mig med att säga att folk hade det mycket svårt och att det inte fanns mycket att hoppas på.

Eller fanns det det? Det hade ju nyss varit val och nu satt det nya krafter i kommunens tempel. Ja, nu satt nya krafter i kommunens tempel! Nya! Ja, nu ser vi genast en ljusare framtid, sa alla kommuninvånare och kände sig tio år yngre. Några kände sig tjugo år yngre, och många kände sig mycket vackrare och nästan alla kände sig stärkta i sin tro på den så kallade framtiden och kraften i templet. Man dansade och sjöng och var lycklig. Vissa drack sig till och med fulla och dansade nakna på de gropiga och smala gatorna. Hela kommunen såg livet i ljusare färger. Nytt folk i templet! De gamla gudarna hade fått kicken. Nu väntar vi på underverken. Underverk, visa er! Man sjöng i kyrkorna, spelade på orglarna så de tog eld, präster och biskopar kastade av sig sina hästtäcken, mitror och kräklor och hela kommunen blev en enda stor församlingsfamilj med framtidens löften som gud. Nya gudar! Nya gudar! Nya underverk!

Underverk, visa er!

Och underverken visade sig verkligen.

Templets nya krafter slog sig ihop med kommunens bostadsbolag och tänkte till. Vad göra? Hur göra livet bättre för att de människor vi bestämmer över och likt flöjtspelande råttfångare snärjer i våra klibbiga nät inför de så kallade valen? Man la pannorna i djupa veck…

Jo, vi höjer skatten! Bravo! skrek alla till varandra. Jättebravo! skrek alla till varandra. Höj ordentligt! Höj med råge! Bravo! Bravobravo! Jättebravobravo! Vad kan vi göra mera?

Jo, vi inför världens vidrigaste parkeringssystem i alla byar där bostadsbolaget har kåkar! Vi måste se och lära av Nordkorea! Eller DDR, sa någon. Vi är nya Nordkorea! skrek någon. Bravo, bravo, bravo, jättebravo skrek alla till varandra och var lyckliga, jag många var så lyckliga att de drack sig fulla och dansade nakna på kostigar och i nymålade parkeringsrutor garnerade med stolpar med så många P-skyltar att ingen i templet ens kunde räkna dem (de flesta kunde bara räkna till noll). Vad kan vi göra mera?

Jo, vi kan släcka ned lysena i så många byar som möjligt! Vi kan äntligen släppa fram mörkrets krafter efter våra företrädares hemska hundraåriga trams med att sätta upp stolpar med lampor för att lysa upp. Ja, så dumt! skrek alla i falsett. Så jättedumt! För att lysa upp! Man kan bli tokig för mindre! Bravo skrek alla till varandra. Hur bra är vi egentligen! Hur kan vi bara vara så här bra? Det är inte klokt vilka geniala beslut vi fattar. Bravo. Jättebravo. Åh, så bra vi är. Åh, så bra vi bestämmer! Men vad kan vi göra mera? Man tänkte länge…

Jo, vi kan se till att cykelledens fullbordan drar ut maximalt på tiden. Vi försöker på intet sätt hjälpa till med den! Bravo skrek alla till varandra. Jättebra idé att sätta alla tänkbara pinnar i cykelledhjulen. Vi låtsas inte om att den finns ens, den förbannande leden som aldrig blir färdig i vår kommun. Ja, död åt den förbannade leden! Bravo. Fan, så bra. Så bautasupersuperbra. Oj, så bra vi är! Men vad kan vi göra mera?

Tja, sa alla med en mun och tittade belåtet på varandra. Nu kan vi nog inte göra mera. Nu har vi gjort allt vi kan. Vi har varit duktiga. Vi har jobbat stenhårt och äntligen kommit dit vi ville.

– Allt är möjligt! sa någon.

Alla andra nickade instämmande.

H C Andersen
Märkt , ,

revolutionerande arbetsmetod utvecklas

cykelleden-sågas-upp_Albrunna_2__37

I morgon kan du se Sune Flisas film om Fyr till fyr-projektets nya arbetsmetod, Create and tear up, ungefär ”bygg och riv upp” på svenska.

Metoden är under utveckling men kan i korta drag sägas gå ut på att man bygger i ena änden och river sönder och avlägsnar det redan byggda i den andra. På så sätt kan man hålla kostnaderna extremt höga utan att nånsin komma framåt.

Både fack och arbetsgivare studerar nu det nya fenomenet, som kullkastar alla tidigare uppgörelsemodeller och kräver extremt höjda skatter för att stadigt kunna etablera sig på den instabila arbetsmarknaden.

cykelleden-sågas-upp_Albrunna_2__31


 

Märkt , , ,

Många tappade sugar i Grönhögen

Sedan Cementa minimerade sin produktion i Degerhamn pågår projektet Kraftsamling Sydöland. Ambitionen är att utveckla södra Öland.

Marianne Hedelin bodde nästan två decennier i Grönhögen på sydvästra Öland. Hon var länge ordförande i den lokala hembygdsföreningen.

Många är de utvecklingsmöten som hon och andra grönhögenbor har haft med Mörbylånga kommun. Idéerna har varit oräkneliga. Många hopp har tänts, men lika många har släckts.

När den politiska ledningen i kommunen nyligen besökte Kraftsamling Sydölands lokal i Södra Möckleby beslöt sig därför Marianne Hedelin för att passa på att informera om det ryckiga och disharmoniska samarbetet mellan byinvånarna och kommunledningen. Resultatet har blivit i stort sett lika med noll…


 

Märkt , , , ,

Många tappade sugar i Grönhögen

Grönhögen_hamnen

Hon tycker Kraftsamling Sydöland är det hittills trovärdigaste initiativet som tagits för Sydölands utveckling. Men hon är samtidigt skeptisk till politikernas löften.

– Dom har inte ens fått till en tumme för oss i Grönhögen, säger hon som bodde i byn i nästan två decennier.

Du möter henne snart i en film här på kulturorganet…


 

Märkt , , ,

säg mej vem som blekast i partiet är

Sossarna inser allt mer att loppet är kört. Därför ”låter” man olika namn föra fram mer eller mindre diffusa krav på partisekreterare Lena Rådström Baastads avgång.

I dagens Östran skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson, som pretentiöst presenterar sig som ”frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli och olika fackförbund”, respektive” omvärldsanalytiker” en 3/4-sida om partisekreterarens svagheter. Visst, hon är ett blekt kort. Men ännu blekare är Stefan Löfvén, som vad det än handlar om endast har en lösning: Ordning och reda. Visionslösare statsminister kan jag inte minnas.


 

Märkt ,

vem bär skulden till flera års stillestånd?

Vad ska boende på södra Öland egentligen tro om fortsättningen för cykelledprojektet Fyr till fyr? Inte en enda meter cykelled har anlagts på södra ön på flera år.

Ulf Kyrling är projektledare för ett annat projekt, Kraftsamling Sydöland. Han menar att samarbetet mellan dessa två projekt är gott, och att det inte är projektledningens fel att cykelprojektet har gått i stå på södra Öland.

I nästa intervju ser du Ann Willsund, kommundirektör i Mörbylånga och biträdande förbundschef i Ölands Kommunalförbund. Ännu lite senare ser du Henrik Yngvesson, oppositionsråd i Mörbylånga kommun och ledamot i Ölands Kommunalförbund.


 

Märkt , ,

kommunstyrelsens möten offentliga

Kommunalrådet i Mörbylånga Matilda Wärenfalk (S) säger i Ölandsbladet att kommunstyrelsens möten ska öppnas för allmänheten från och med årsskiftet.

Sunt, Matilda!


 

Märkt , , ,

inför morgondagens svenska långfilmspremiär…

Det kom ett mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa, vår chefredaktör. Han vill att vi publicerar det – som en varning inför morgondagens visning av en fem kvart lång cykelfilm med politiska och mediala undertoner. Vi lyder. Vi har inga val.

Allan von Kompost
redaktionschef

Högt ärade kamrater och lata underlydande.

Det blev en enastående tillställning här i Shimla i går. Intet öga var torrt. Det plaskade och skvalade. Och skrattsalvorna ekade som smattrande kastanjettvibraton genom den enorma biografen, Palladium Sune Flisa Art Film Cinema.

Kulturinrättningen hyste över 5 000 Ölandsintresserade åskådare. Förväntningarna var enorma. Sus på sus gled fram genom hetluften späckade med dofter av billiga deodoranter och heliga kor, i hast uppäten vitlökssallad och tre dagar gammal risvinsbakfylla. Då ridån äntligen vek undan och den första scenen visade den gamla nötta järnvägsbanken i Skärlöv förstärktes förtrollningens grepp ytterligare. Många stönade av Ölandsupphetsning och tallriksstora ögon fick glasögon och linser att hoppa iväg som kängurur eller krackelera likt glasvaser i slapstickfilmer. Spontana applåder fyllde detta konstens gyllene tempel, bärande mitt sköna namn och även vi som inte är religiöst befruktade kände guds en aning diffusa men oemotsägliga närvaro. ”Gudar dras till andra gudar”, är ett ordspråk här i Shimla som jag finner sant.

Fem kvart senare låg många ur publiken utslagna på golvet. Andra irrade omkring med dimmig blick och frågade var man kunde finna en läkare. Vissa bad om vägen till andra gudar, somliga bönade knästående om vägen till helvetet. Filmen om Fyr till-fyrprojektets lögner och de lokala gammelmediernas skönmålningar är i dag på allas läppar. Tidningarna är knökfulla med en blandning av fördömande åsikter och uppriktig förvåning. Hur kan befolkningen på den lilla ön öster om Sverige överleva? Hur står den ut med den trasiga världsbild som gammalmedierna målar upp med penslar lånade av maktens skenheliga solochvårare? Att Sverige är politiskt korrupt visste vi, men att även gammelmediernas viktigpettrar lånar sig till att bjuda upp makten till hopplöshetens tiggartango i hopp om ännu större presstöd till sina anemiska blaskor förvandlar den tidigare ljusa bilden av Sverige till en skräckmålning som får Munchs Skriet att framstå som en lustbetonad avbildning av lyckans gudinna Felicitas! Barometern kammade hem noll i år, men Östra Småland, den rackarn, håvade in över 13 miljoner skattekronor från sina fattiga läsare (Tilläggas skall att kulturorganet aldrig har fått ett öre).

Ja jisses, vad en enkel cykelfilm kan åstadkomma då den visas för en mogen och kunnig publik. Nu hoppas vi på ett liknande mottagande när den sent i morgon kväll går upp på kulturorganets moraliskt kritvita duk. Men ha för guds skull sjukvårdspersonal och psykosvana hjärnskrynklare i beredskap!

Låt mig sluta med vad den kände filmkritikern Mandar Banerjee skriver i dagens Shimla News:

”Invånarna på Öland lever i dag under värre förhållanden än vi gjorde under engelsmännens tyranni i början av 1900-talet. De förs ständigt bakom ljuset av suspekta band mellan kommuner, mellan kommuner och medieföretag, mellan mystiska klubbar med klärobskyra mål, mellan hemliga sekter i strängt hemliga konglomerat där alla samtal förs i nedsläckta rum med krypterad kod. Monarkin samarbetar med sina mörkerkrafter, kyrkorna med sina. I hundratals år har ölänningarna tryckts ned, hotats, piskats fram av en egenmäktig maktapparat – utan hopp om nåd, utan hopp om förändring eller framtid. Efter att ha sett denna storartade film kan jag bara konstatera att ölänningarna dessvärre har framtiden bakom sig.”

Ja, vad säger ni kollegor? Här kan dom verkligen tala klarspråk. Det är annat än i gamla genomsotiga Svedala. Undra på att jag mår så bra här. Jag blir tjugo år yngre bara jag landar på Shimla Airport och möter folkets glädje och uppskattning och får ta emot deras gåvor.

I sanning ska sägas att jag blir trettio år äldre då jag åter måste slå upp flygplansdörren på Kalmar Öland Airport – och ytterligare tio år äldre då jag sparkar upp dörren till redaktionen för att stirra in i era glåmiga ansikten och tvingas läsa era så kallade artiklar som verkar hoptotade av limberusade femåringar på dagis.

Nå ja, kamrater. Inte deppa nu. Sune skämtar lite bara.

Med Shimlas sol i mitt vackra ansikte hälsar jag eder alla välkomna till morgondagens omvälvande cineastiska upplevelse på kulturorganets välputsade storbildsskärm.

Eder högt älskade Sune Flisa
chefredaktör

att ljuga så man tror sig själv

Ölands Kommunalförbund ändrar inte skrivningen på sin hemsida om projektet Fyr till fyr. Trots omfattande kritik från kulturorganet och Nejmyndighetens nej för ledens sträckning mellan Skärlöv och Solberga påstår man att runt tre mil cykelled ska färdigställas under de cirka 60 dagar som återstår av året. Ilko Corkovic ringde mig och sa att texten skulle ändras. Men icke. Man ids inte. Man vill inte. Det får stå som det gör. Fel ska framstå som rätt. Makten visar här upp sin sämsta sida. Vem kan framgent tro på ett enda ord som står på Ölands Kommunalförbunds hemsida?

För att visa hur detta kommunalförbund förvränger verkligheten cyklade vi tidigare sträckan Ås-Grönhögen. Denna cykeltur går att se som film, Staffan tycker – del 1.

I går hojade vi tänkta leden Skärlöv-Ås. Denna rulle blir mycket lång. Du kan snart se den här på kulturorganet. Titeln är logisk: Staffan tycker – del 2. Men vi har tvingats lägga till en undertitel: Lögnens väg.

Alla gör vi fel ibland. Det viktiga är hur vi då beter oss. Antingen försöker vi förvandla fel till rätt. Eller så gör vi som Ölands Kommunalförbund: Låter felet stå kvar – för att allt ska se bättre ut än det i verkligheten är.

Ännu värre är att vissa människor tror att allt som är skrivet av ”maktens värld” är sant och riktigt. Det lärde oss en viss herr Trump.


 

demokratins svaga punkt

Hur mycket självberöm våra svenska politiker än öser över sitt arbete mot utsläppen av koldioxid kommer vi inte ifrån sanningen: Att de fortfarande ökar!

Jag har tidigare påstått att kampen för att hålla nere värmeökningen under 1,5 grad är förlorad. Det går inte att föra en så pass restriktiv, kostsam, hård och ”tråkig” politik så att nivåerna sjunker – i en demokrati! Så snart uppoffringarna blir för stora röstas ”hårda” partier bort. Alla grupper som drabbas av hårdare krav slår bakut. Varför ska just vi plågas av en massa restriktioner och förbud när X och Y släpper ut tusen gånger mer skit än vi!?

Ett exempel från en liten sluten del av världen: F1-cirkusen. I Östra Småland säger föraren Max Verstappen så här om sin avgasrykande och miljöförstörande sport:

– Jag vet att klimatet är väldigt viktigt. Men formel 1 har funnits länge och jag tycker inte att vi ska överreagera. Gå vidare bara. Gillar du det inte, titta inte.

Så lär även strutsen göra.


 

Märkt , , ,

om att tala om allt på en gång

Det hölls under aftonen diskussionsmöte i Mörbylånga Folkets hus. Ett halvdussin politiker och cirkus 30 kommuninvånare kom.

Som alltid i såna här sammanhang tog syret slut i halvlek och åsikterna och framför allt svaren blev alldeles för långa. Och klockan gick och plötsligt var det slut. Två och en halv timme rymde ut i den mörka kvällen…

Tyvärr sa en närvarande nej till filmning av evenemanget. Och tyvärr hade man uppmanat folk att skicka mejlfrågor redan före mötet. Dessa – alltför många – släckte glöden i diskussionen. De raka frågorna från folk på plats blev alldeles för få. Och som alltid när många samlas är det några få som tar tabbe på tiden och snacket. Vissa kan bubbla om tio idéer samtidigt – hur länge som helst. En tuffare diskussionsledare som höll på de fastlagda talartiderna skulle ha haft en uppiggande effekt på hela evenemanget. Dessutom var det en blunder att dela in församlingen i grupper som fick sitta åtskilda och packade alldeles för länge i så små rum att till och med blommorna dog och lamporna blinkade av den dåliga luften.

Det blev mycket snack om att få flera att flytta till Mörbylånga. Då är kanske inte skattehöjningar rätt väg att gå. Bostäder var viktiga, sa nån. Men ingen vill bygga här, sa en annan. Nä he.

Samhället fick en hel del estetisk kritik. Mycket hänger tydligen på sniskan och mycket skulle må gott av en storstädning. Det eviga snacket om kommunen kontra företagslivet togs förstås också upp. Och åtminstone jag fattade mycket lite av ickesvaren och ickefrågorna. Makt och företagsvärld går tydligen aldrig i takt.

En kvinna framförde kritik av kommunens sätt att behandla inkomna medborgarförslag. Hon var också kritisk till hur långsamt mejl besvarades. Och hon anförde – i mina öron – flera befogade skäl till att inte lägga ned SFI.

Två frågor genererade iögonenfallande svar. En moderat hävdade att det vansinniga parkeringssystemet i city var framtaget av Mörbylånga Bostads AB i samarbete med Hyresgästföreningen. För ett sånt påstående blev jag tidigare uppringd av just Hyresgästföreningen som hävdade att den var helt oskyldig till otyget.

En V-politiker sa ungefär detta: – Vi politiker måste ofta och alltid inse att vi jobbar för er kommuninvånare.

Det trodde jag att dom visste redan för tusen år sen. Man lär hela tiden.


 

Märkt , ,

Man tror inte sina ögon

Den lokala, kritiskt granskande journalistiken går mot sin snabba död i gammelmedierna. En tafatt ”jag-skriver-som-dom-berättar-artikel” i dagens Östra Småland slår de flesta rekord i tillrättalagd, förvirrad faktapresentation utan mål, utan orsak, utan mening. Varför publiceras denna anemiska och tillrättalagda text just i dag? Man kan bara gissa.

I ingressen läser jag:
Hur mycket som finns kvar till de sista sträckorna är oklart.

Och i ett stort rött praktfullt pratminus låter man moderaten Eddie Forsman summera: Sträckorna på norra Öland är klara med det är två på södra Öland som inte är klara.

Så rätt, Eddie Forsman. Så rätt, Östra Småland! Men det är flera sträckor som inte är klara efter åtta års jobb. Men det är väl inte så noga. Huvudsaken är väl att projektet ser bra ut i tidningen, att allt ger sken av att vara under kontroll.

Östra Småland och Eddie Forsman får läget att låta som om hela projektet Fyr till fyr i stort sett är klart. Det fattas bara två stumpar. Så här skriver gammelmediet:

Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.

Hallå, Östra Småland! Vakna! Använd ögonen, lyssna inte på all avsiktlig felinformation. Titta själv nån gång! Kolla in läget på södra Öland i stället för att bara lyssna på Eddie. Vad lärde ni er som unga journalister? Att skriva som makten säger?

Det Östra Småland skriver måste upprepas:
Projektet saknar nu två etapper innan det är klart.
– 
Det är sträckan vid Karl X Gustavs mur_ _ _ och så är det en sträcka till.
Den som säger detta är alltså Eddie Forsman, ordförande i projektets styrgrupp och en av initiativtagarna till projektet.

Vad säger den beskrivningen, Östra Småland? Jo, den säger noll. Var börjar denna sträcka? Var slutar den? Det får läsaren gissa sig till. Sanningen är att den börjar i Grönhögen och slutar i Ås, en sträcka på mellan 7 och 8 kilometer.

Er beskrivning och så är det en sträcka till skriver ni inte ett ord om. Fakta är att den sträckan är drygt 20 kilometer lång – fågelvägen! –  och går mellan Ås och Skärlöv. I praktiken blir den sannolikt 25 kilometer lång.

Tillsammans gör detta tre mil cykelled som bara finns i beställarnas/kommunernas fantasi. Det finns också två andra sträckor som inte är färdiga efter många års tafatta problemlösningsförsök. De nämner inte Östra Småland med ett ord. Man skriver bara det Eddie Forsman säger.

På ett informationsmöte vid Mörbylånga kommunfullmäktige i slutet av september berättade projektledaren att han köpt sig en elcykel och att kreatur stört cyklisterna på norra Öland. Han berättade även att pengarna sannolikt inte räcker till för ledens slutförande. Han om någon borde veta. Närvarande kommunalråd och kommunchef i beställaren Ölands Kommunalförbund passade dock inte på tillfället att ställa en enda fråga om läget eller ekonomin. Informationen slutade i ett skandalöst ”jaså”. Den totala kalopsen kan ses på nätet. Tio minuter in i skräckfilmen börjar det…

För att få texten ännu snurrigare, verkligheten ännu ljusblåare får Eddie Forsman helt oemotsagd säga: ”_ _ _ men det fattas inga pengar för att göra klart leden”.

Och på ett annat ställe i artikeln säger han:
– Det är några miljoner kvar och de ska räcka men jag vet inte hur många det är.

Tja, det är inte så noga. Det är några miljoner kvar… Och på Ölands Kommunalförbunds hemsida går fortfarande att läsa att alla dessa mil ska färdigställas under 2019, på bara drygt två månader – ett enastående rekord.

Så får makten ansikte i dagens gammelmedier. Man får projekt att framstå som ”i det närmaste klart” trots att fyra sträckor om tillsammans minst 30 kilometer och massor av olösta problem kvarstår.

Hur tre mil led ska byggas för ”några miljoner som finns kvar” får förbli en gåta fram till att nästa tillrättalagda artikel, dikterad av makten, publiceras i gammelmedier som Östra Småland.


 

 

Märkt , , ,

åren de går, ogjort består…

L-block-för-Albrunnajobb

Här bland ensilagebalar på en gård i Albrunna har de stått i snart eviga tider, de L-block i betong som ska ”hålla emot sluttningens krafter” ovanför den gamla kommunala vägen i Albrunna där cykelleden Fyr till fyr nu, enligt projektledningen, ska hackas fram efter fem års stillestånd.

Kulturorganet gissar att jobbet kan ta ytterligare fem år, men ledens beställare, Ölands Kommunalförbund, skriver på sin hemsida att detta lilla ingrepp ska vara genomfört innevarande år, liksom de mycket större  i Ventlinge, Grönhögen, Ottenby, liksom de två milen cykelled på öns östra sida.

Samtidigt berättar projektledaren för fullmäktige i Mörbylånga att han har köpt en elcykel och att arga tjurar stört cyklister på norra ön. I en bisats nämner han också att projektet skulle ha varit slutfört redan 2018 och att det nu saknas pengar för fortsättningen… (gå in vid 09:20, red anm.)

”Den långa sömnen i Albrunna och på andra ställen är inte mycket att yra om. Fem år är i stort sett ingenting. Jämför fem bast med det tusenåriga kriget så förstår du! säger Sune Flisa i dagens intervju i Shimla News.

”Nån byggstart i år är lika trolig som att nån palthjärna i den politiska ledningen drabbas av plötslig självinsikt och avgår”, avslutar Sune Flisa den fyra sidor långa intervjun, garnerad med flygfoton av Sune då han testcyklar tänkt dragning nere vid murskrället i Ottenby.

Härförare Flisas senaste artiklar och kritiska reportage om cykelleden Fyr till fyr har mötts av extremt stort intresse i Shimla i norra Indien. Där har man just byggt färdigt en 370 kilometer lång cykelled, Mountain to Mountain, på 418 dagar. Den asfalterade leden är tre meter bred, med jämna mellanrum prydd med inlagda, fluoriserande porträtt av Sune Flisa iklädd härförarhjälm med vikingahorn. När man cyklar över ett porträtt basuneras Sune Flisas kommando ut ur gigantiska megafoner på 20 meter höga stolpar:

– En garde!

Därpå blinkar tusen LED-lampor i regnbågens alla färger och ett dussin raketer brakar iväg mot skyn tillsammans med ett tjog brevduvor, alla vita.

– Dom har verkligen förstått min storhet där hemma i Shimla, säger Sune Flisa på en raspig telefonlinje från Bryssel, där han just nu oroar omvärlden med att informera de svenska delegaterna om det öländska cykelprojektets haveri in spe…


 

Märkt , , , ,

mycket går kulturorganets väg

En läsare uppmärksammar det faktum att kulturorganet får mycket att gå åt rätt håll i samhället. Hen skriver:

”Tack vare er försvann chikanen i Torslunda. Tack vare er lagades ”tvättbrädan i Södra Möckleby”. Tack vare er målades ordentlig kantmarkering på väg 136 söder om Albrunna. Och tack vare er fick vi landshövdingen avsatt.”

Det tycks också som om vi fått gammelmediet Östra Småland att sluta kalla tal för siffror, en insats för folkbildningens framåtskridande (redaktionens anmärkning).

Vi tackar för uppmärksamheten och koncentrerar oss på nya mål:
1. Kungens abdikering.
2. Nedläggning av Länsstyrelserna.
3. Byte av ledning i cykelledsprojektet Fyr till fyr.
4. Även vissa statliga verk ska läggas ned. Vilka återkommer vi till…

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt ,