Vill du hitta den totala friden på södra Öland föreslår jag en långpromenad ned till Sandreveln utanför Schäferiet. Ställ dig där i vinden och blicka ut över havet. Du känner då att du är ingenting – och allt. Fotona nedan är från sista dagarna i mars 2016.
Observera att 31 mars är sista dagen man får vandra på Schäferiet. Även fåglarna ska få känna på den totala friden under häckningen…
Trots att det är söndag med färgstarkt vårväder är jag helt solo på Schäferiängarna. Jag vandrar från gamla fågeltornet upp mot Sandrevelns norra spets. Mitt enda sällskap är två hjortflockar och tusentals fåglar. Och vinden, förstås. Den friskar i för var timme som går. Det är blött; stövlar är ett måste. Nere vid strandkanten är det bedövande blått. Vid horisonten sniglar sig tramparna fram som trädda på ett snöre, och gåsplogarna tjattrar sig fram över strandkanten. Och högst där uppe lyser de snövita avgasstråken efter kärrorna till Ryssland och Kina. Det känns som jag är hundra mil från närmaste människa…
I går var det helt vindstilla och 7 grader i råskuggan, säkert 20 i solen. Uppe i fågeltornet vid Södra Lundsjön i Ottenby var tystnaden underbar, men inte total. Den stördes ständigt av avlägsen biltrafik och av trafikflyget med kärror över södra Öland på väg mot Kina och Ryssland. Dygnet runt vrålar motorerna en mil där uppe i det blå, en miljö- och stressfaktor som sällan omnämns. I dag lär det bara finnas sju platser på jorden där det är naturligt helt mörkt om natten. Jag misstänker att det snart är lika sällsynt med total tystnad.
Den här gången går vi från västra sidan Sydöland till den östra – till Schäferiängarna. Och sen går vi tillbaka…