Att sitta är en mänsklig rättighet. En turist som inte kan slå sig ned på baken är en förlorad turist. En turist som inte kan sitta nånstans tänker snart ”vart ska jag åka för att kunna sitta?” Och så åker/går/cyklar turisten vidare i jakt på en sittmöbel. Mängder av öländska byar och orter går på så sätt miste om turisters längre besök. Byar utan sittmöbler blir bara genomfartsbyar, ointressanta delmål i jakten på en stol eller bänk.
Ingen människa står gärna nån längre tid. Men man kan sitta i timmar. Att sitta innebär att man tänker. Man kan planera. Man kan dröna. Man kan drömma. Man kan till och med halvsova – eller sova. Men försök att sova stående. Förr eller senare blir man hungrig. Man frågar sig om det finns nån affär i närheten. Nåt kafé? Ett muséum? Kanske ett hotell för övernattning? Man är fast i byn. Och orsaken är så enkel som en sittmöbel.
Det har man insett i Degerhamn. I hamnen där finns 11 sittmöbler, de flesta av dem av tvåbänksmodell med bord. Till dem kommer åtta bänkar i det nybyggda vindskyddet. I Degerhamns hamn finns alltså 19 sittmöbler, eller kanske till och med ännu flera – jag kan ha missat nån. Med denna satsning på sittning har Degerhamns hamn blivit Sittmöblernas Mekka. Det är bara att gratulera.
alvarsamt2 