I flera månader har jag tänkt ont om kyrkfolket i Ås. De två sittmöblerna försvann redan i våras och jag tänkte att ”nu har dom redan tagit in dom för vinterförvaring – dom tål ju i stort sett ingenting”. I stället för att sitta skönt vid bord har jag fått sitta i soffa utan bord vid minneslunden.
Men tankarna har gnagt, tvivlet har då och då ansatt mig. Har de verkligen slängt in stålmöbler för vinterförvaring redan i maj? Har dom blivit så tokiga? Eller är möblerna stulna?
Hur som helst, jag har letat, frågat mig fram… Inget napp. Förrän i dag! Där stod dom plötsligt rakt framför näsan på mej – vid Gräsgårds kyrka!
Jag sa högt:
– Fader vår som är i himmelen, äntligen har du gjort nåt bra för mej! Låt dom stå här nån månad till men flytta sen tillbaka dom till kyrkan i Ås. Uppfattat?
Jag fick inget svar. Men det gör mindre. Jag har fått mina sittmöbler åter.
Sittgrupperna återfunna! Det gäller att ha tumme med gud.
Sen en tid tillbaka är sittgrupperna i stål och tryckimpregnerat trä vid Ås kyrka liksom i Grönhögens hamn utplacerade igen efter långtidsinomhusförvaring i omhändertagande miljö. De tål nämligen inte den arktiska kyla som höst och vinter håller Öland i ett järngrepp. På bilden ser du också min nya cykel, som mycket snart recenseras här på kulturorganet. Det ska genast sägas att den tål både kyla och hårda vindar, liksom den cyklist som rattar den. Di tu har till och med planer på vintercykling…
Ibland blir kulturorganets önskningar alltför väl uppfyllda. På rastplatsen Blåsut har någon lagt ned en ohygglig energi på att få upp en minst 150 kilo tung sittmöbel på en större. Dessvärre är den mindre nu knäckt och den större vinglar betänkligt.
Förr sa man att svenskt stål biter. I dag får vi ta detta påstående med ett lastfartyg salt. Utflyttningen av sittmöbler i Grönhögens hamn visar nämligen att stålet inte tål temperaturer under + 13 grader.
I dag, då det blev just + 13 grader, står nämligen sittmöblerna där igen efter den långa höst-vinter-vår-förvaringen i varmbonat lager för att möblerna inte ska bli kalla om fossingarna och därför bli förkylda.
Kulturorganets ständiga krav på sittmöbler och tron på dess turistlockande effekter besannades mitt framför vår utsände fotografs ögon: En tysk seglare anlade genast så nära sittgruppen han bara kunde, debarkerade skutan och utbrast på tyska med förståendeförsvårande dialektmix:
– Oh, was für ein wunderbarer Sitzbereich. Hier wollen wir alle unsere Tage bleiben …
Därpå slog den tyska flaggan ut i den hårda nordliga vinden och någon i kajutan tog ton… Den tyska nationalsången steg som myggsprej mot himlapällen…
Den tyska flaggan har just slagit ut… Utanför bild står den tyske kaptenen och strålar av lycka inför synen av den praktfulla sittmöbeln.Nu vet vi att svenskt stål biter i ned till + 13 grader. Under denna magiska gräns insjuknar bordsben som dessa i de hemskaste sjukdomar.
Den engelskspråkiga versionen (daglig upplaga 32 654 900 ex) av Shimla News uppmärksammar i dag det osannolika som hänt i Grönhögens hamn. Man gör det i ett ledarstick och en förstasidesartikel. Reaktionerna i Shimla är allmänt positiva. Vanligt folk är glada för kommunens uppvaknande, även om de flesta ännu inte känner sig helt övertygade.
– Det är möjligt att detta bara är en engångsföreteelse, säger exempelvis Misad Miorron, skorstensfejarmästare i Shimla.
Och Rosimoor Vinoori, stripteasedansös, tillägger: – Jag tror det är en billig fint, bara.
Nedan publicerar vi förstasidan av Shimla News. Under den kan du läsa Lamatott Echomooros ödesmättade text översatt till svenska.
Notera även att vår chefredaktör gör en viktig kommentar under den svenska översättningen av publikationen. Håll till godo!
Styret i sömngångarkommunen Mörbylånga på Öland i Sverige har enligt vår glasklara källa Sune Flisa, chefredaktör för det politiskt oberoende kulturorganet alvarsamt2, vaknat upp ur en längre tids törnrosasömn. Efter decennier av andlig slummer har man yrvaket slagit upp sina vi-hoppas-ögon och insett att loppet är kört och att framtiden ligger överkörd – om inte något görs!
Och det har man nu gjort efter hundratals påringningar, pikar, påstötningar och skriverier i bland annat kulturorganet. Håll i er kära shimlabor, för nu presenterar vi kioskvältaren: Kommunen har låtit tillverka en fullödig sittmöbel och placerat den i den lika sömniga lilla byn Grönhögen på sydvästra Öland. Och den är inte vilken sittmöbel som helst; den består av inte mindre än tre soffor och ett bord – med grill!
Som indier blir vi inte överraskade av själva satsningen, såna har vi gjort sedan flera decennier tillbaka. Nej, det förvånande är att just denna kommun äntligen har vaknat. Mörbylånga kommun har nämligen varit under isen under lång tid. Södra Öland har kallats ”ödestäpp”, ”avfallsförvaring”, ”gravplats” och befolkningen har sinat kraftigt ända sedan 1950-talet. Fiskare har tagit båten ut i Kalmarsund för att dränka sig, bönder har hängt sig i Ölands fåtaliga träd och så kallade politiker har insett sina okunskaper och satt sig ett skott eller två för pannan. Slutligen utlystes katastroflarm av självaste kommunledningen och man startade projekt för att rädda det som eventuellt räddas kunde. Men icke. Inget gick att rädda. Det fanns helt enkelt ingenting att rädda. Ingenting! Botta! Ett projekt namngavs Kraftsamling Sydöland som på möten lovade ”att allt är möjligt”. Men inte ens såna fula rålögner kunde rädda skivan; projektet kvaddade, saknat av ingen, glömt av alla.
Det vi shimlabor kan glädja oss åt är att även u-länder numera kan göra rätt. Som högutvecklad nation har vi inte rätt att göra narr av dessa stackars eftersläntare – vi måste hjälpa dem på de sätt vi finner relevanta. Därför förs nu diskussioner i Shimlas parlament om nödhjälp till Mörbylånga kommun. Det den stackars kommunen främst behöver är ett kunskapslyft. Men även psykologisk hjälp är av nöden påkallad. Kommunens största projekt, en cykelledsplan, har slagit alldeles fel och dragit ned de få kvarvarande invånarna i en hopplös och till synes obotlig letargi. Men med adekvat psykologisk hjälp, pengar och antidepressiva mediciner kan kanske de negativa trenderna vändas…
Hur som helst, i den lilla byn Grönhögen i Mörbylånga kommun på Öland står numera en komplett sittmöbel. Den till synes sotsvarta framtiden har blivit ljusare, ja rent av mörkgrå.
Text: Lamatott Echomooro Foto: Echomooro Lamatott
* * * * *
Chefredaktörens tillägg till denna text: Shimlaborna ser måhända klarare på verkligheten än vi ölandsbor, men med all respekt för reporterns arbete vill jag ändå inflika att den negativa tendensen är aningen överdriven. Verkligheten är om möjligt ännu värre.
Under gårdagens cykeltur upptäckte jag det förfärliga: Mellan Torngård och Norra Kvinneby finns inte en enda toalett och bara en sittmöbel, den i Triberga. Här på muren runt kyrkogården i Hulterstad fick jag slå provisoriskt fikaläger.
Strax väster om Södra bruket står detta bord med stolar och med södra Ölands magnifikaste havsutsikt. Den ovane bör tänka på de oerhört branta sluttningarna ned mot havet. På sina ställen är de direkt livsfarliga. Och stigen går nära kanten; ett felsteg och du är död.
Ett mycket fint bord med nedfällbara sitsar vid sagolik utsikt över Kalmarsund. Du hittar det väster om gamla reningsverket ett stenkast norr om Södra bruket. Ett gratistips till kommunen är att köpa in hundra såna här bord att ställa på strategiska ställen, kanske med en rolig/intressant information inplastad i bordsytan. Kulturorganet har tusen ytterligare tips, men du vet hur det gamla talesättet varnar: ”Varför kasta pärlor för kommuner?”
– Ska man sitta här och bara glo på varandra? undrar Sune Flisa. Var placera tallriken, harsteken, whiskyflaskan, ölkruset, fågelkikaren, ”Klockan klämtar för dig”, bibeln och kaffetermosen?Samma här. Sitta här och starrbliga mot fjärran utan bord!? Svenska kyrkan är ett genomkapitalistiskt bolag som har råd med några bord, menar Sune Flisa och tipsar om Kupan och Blocket.
Kyrkogården i Smedby får underkänt i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland.
– Endast sittmöbler räcker inte. Var ska du placera rådjurssteken? Ska du sitta dubbelvikt för att nå ner till tallriken på gräsmattan och inte kunna andas? Svara mej! skriver Sune i en artikel i tidningen Shimla News, som avsatt fem reportrar att följa den turistiska kräftgången på södra Öland. Kvintetten menar att Mörbylånga kommun har nått the tipping point, att slaget är förlorat.
”Utan sittgrupper, papperskorgar, soptunnor och cykelled krälar sig kommunen tillbaka in i forntiden”, skriver en av dem i samma tidning.
Här vid fotbollsplanen på Alunvallen finns verkligen sittplatser för trötta ben. Dock lär det dröja innan det finns spel att titta på. Tyvärr finns inga bord till dessa bänkar. – Hade dom funnits hade denna sittverktygsradda fått högsta betyg i min kommande bok ”Var så god och sitt – på Öland”, säger Sune Flisa i en uppföljningsartikel i tidningen Shimla News.
Vi hyllade tidigare möjligheten att sitta ned vid Automat i Södra Möckleby. Affären var ett sittmöbelföredöme. Tyvärr måste vi sänka betyget ända ned i botten. Alla möbler är nu borta! Synd att både affären och orten nu stryks i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland. Framtiden för både affären och byn torde nu vara antracitsvart.
Men alla tänker inte fel. Sittgrupperna utanför ICA Supermarket Almérs i Färjestaden har tagits in varje vinter. Men i år får de stå kvar! Kulturorganet applåderar. Det finns folk som vill föra mänskligheten vidare mot nya äventyr…
Tre fina sittgrupper utanför Almérs i Färjestaden. Vi har redan fikat en gång här och snart gör vi det igen. Efter det handlar vi… Sånt kallas ”marknadsföringseffekt”.
Som ni kanske vet är Sune Flisa en flitig kyrkogårdsbesökare. På detta foto visar han en av två soffor för trötta ben på kyrkogården i Segerstad. Dock saknas bord, vilket kommer att få konsekvenser i Sune Flisas kommande praktverk ”Var så god och sitt – på Öland”… Som synes får kaffetermos och kopp placeras på en aning udda ställen.
Då och då dimper det ner partiella korrektur från Sune Flisas bokförlag. Korren emanerar förstås ur hans kommande kartbok om sittmöjligheterna på Öland, vilka han i dagsläget betraktar som katastrofalt dåliga, närmast obefintliga. Sunes definition på en komplett sittmöbel är kort och koncis: Soffa med bord.
”Bara en gorilla eller barbar placerar middagstallriken eller kaffekoppen på den stol eller bänk hen sitter på. Vi som lämnat grottstadiet bakom oss använder bord.” skriver Sune Flisa i förordet till kartboken Var så god och sitt – på Öland.
Gode Sune inför också en ny finess i boken: Platser/kyrkogårdar med endast bänkar skrivs ut i mycket svag svärta, så svag att den hamnar precis i gränslandet mellan läslig och oläslig. Som vi tidigare berättat betecknas platser utan både sittmöbler och bord som ”avskrädeshögar, tillträde förbjudet”.
”Stora delar av turistlivet på södra Öland kommer att få packa ihop och gå hem när min bok erövrar marknaden – och förståndet”, skriver Sune Flisa i ett ovanligt lättsamt mejl till redaktionen.
Han avslutar det på sitt sedvanligt ödmjuka sätt: ”Jobba på nu era lata jävlar! När jag kommer tillbaka ska ni alla få smaka på befogade lönesänkningar.”
Sköna dubbla sittmöbler med plats för 16 personer vid rastplatsen utmed Torngårdsvägen. På kulturorganets sittmöbelredaktion märker vi allt tydligare att byar utan sittmöbler har framtiden bakom sig. De nämns inte längre i tidningar och böcker, turistbroschyrer och reseskildringar och så kallat vanligt folk minns dem allt sämre. Det är en sund utveckling som stimulerar byar av det rätta virket att möta en allt svårare framtid.
Så visionärt skriver Claes Elinder i sin bok ”Rädda Sydöland!” som publicerades i somras. Och planerna för Grönhögens hamn har varit många under de senaste 20 åren. Men vad händer i den så kallade verkligheten? Muddringen är äntligen inledd, men man gör inte mycket för besökare från landsidan. Det finns inte ens en sittmöbel med bord. De togs bort redan i oktober nu när vi inte längre har några vintrar, när folk vandrar och cyklar året om. Bort med borden! Låt dom jävlarna stå! Nu får eventuella besökare alltså stå och äta sin stekta rådjurssadel. Om det nu kommer någon. Vi tvivlar. Kan man inte ens sitta och fika nånstans ska man nog inte hoppas på nån turistinvasion från landsidan… Och du vet väl att alla orter utan sittplats med bord stryks i Sune Flisas kommande mästerverk: Kartboken ”Var så god och sitt – på Öland!”.Men hamnar du av nån anledning i Grönhögen finns mycket sittvänligt kaffedrickningsbord vid nya vattenreningsverket, fotot ovan. Här kan sex personer sitta bekvämt – och det luktar faktiskt inte skit här. Andra sittplatser med bord finns i Ottenby, Seby läge, Degerhamns hamn, Norrgården, Automat i Södra Möckleby, Trafikplats Albrunna och utmed vattnet vid cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. Även vid rastplatsen vid Torngårdsvägen finns stort(!) bord. Minns Sune Flisas ord från Sittnedkonferensen i Madrid 2018: ”Att få sitta och äta är den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter. Att skapa denna rättighet är den civiliserade mänsklighetens viktigaste uppgift.”
Det bör i detta sammanhang påpekas att det inte finns nån sittmöbel med bord i Grönhögens hamn, den by som kulturorganet förra året utnämnde till MÖJLIGHETERNAS BY på södra Öland. Tänk så in i helskotta fel man kan spå. Hela redaktionen skäms.
På Norrgården i Ventlinge har man sen länge förstått det här med sittmöbler. Framför entrén finns två sittgrupper, en för vuxna, en för barn. Även inne i butiken finns gästvänliga stolar och bord att slå sig ned i – och vid. Du kan titta in bakom väggarna i denna film.
Var så god och sitt! Vid Auomat i Södra Möckleby kan du vila, dricka kaffe, konversera, läsa eller bara betrakta omvärlden en stund. Tre bord, en soffa och fem stolar är här lediga. Att sitta är en primär mänsklig rättighet som många ställen och byar på Öland ännu inte har förstått.
Årets första foto är taget i Seby läge, sittmöblernas Mecka. Tre möbler står till besökarnas förfogande. På detta enkla, naturliga ställe finns toaletter och omklädningsrum. Anslagstavla berättar hur du kan bli medlem i föreningen, vars namn jag just nu glömt. Ska jag chansa på Seby läges vänner? Kostar en femtiolapp om året. Tror jag. Rätta mig om jag har fel.
”Jag har jobbat hårdare än Strindberg den senaste tiden. Kartboken är snart klar, bifogar delar av korrekturet. Ståupparna på Öland ska få vad dom tål. Titeln blir: Var så god och sitt – på Öland. Visst är den genial. Skicka 100 000 i förskott! /Sune”
Detta korta brev anlände just med brevduva ”Oscar Claes 33” från Sune Flisa i Shimla. Kanske bör berättas att Sune kände sig nödgad att avbryta jul-och-nyårsfesten för att, citat: ”Världen måste förstå allvaret, ingen annan än jag kan rädda den!”
Vi andra har just satt oss vid bordet för en enklare meny: stekt rådjurssadel med champagnekokt Chopinpotatis i brynt rensmör med grönmurklor, svart tryffel och vit saffran – allt insvept i förvälld siamesisk ostronost, doppad i crême noisette bleu med lamellstekt whiskytillsats. Till detta dricker vi Ingvars 80-procentiga Julmys och skumpa 2009 Cuvée Sir Winston Churchill för sketna 1 750 kronor pavan.
Åter till ämnet. Sune bifogar två foton (ska sanningen fram förstår vi inte hur han hinner med allt). Sune kräver att vi publicerar dem, liksom hans bildtexter. Vi gör så men måste med eftertryck poängtera att vi frånsäger oss allt ansvar, så väl mänskligt och juridiskt som litterärt.
Flera korrektur på boken Var så god och sitt – på Öland lär vara på väg från Shimla…
***
Bristen på sittmöbler på södra Öland har nu tvingat så kallat vanligt folk att agera, att stå upp mot tillvarons hemskheter, att ta lagen i egna händer. Det jäser och pyser, ordet revolution nämns allt oftare. Här ser vi senaste exemplet på ”folklig vrede”, en sittmöbel fastskruvad i bryggan i Grönhögens hamn. Kulturorganet hoppas skruvarna är extremt långa så inte ”ståuppmaffian” rycker bort stolen för vintersömn så snart mörkret faller. Den som lever får se… Mer om ”ståuppmaffian” kan du snart läsa i boken ”Var så god och sitt – på Öland!”Multimiljardföretaget Svenska kyrkan AB visar ingen större människokärlek på den nästan hektarstora kyrkogården i Gräsgård. En enda enkel palliknande bänk erbjuds dom många gånger gamla, sjuka och trötta kyrkogårdsbesökarna. Sitt för fan inte här och fika och trivs! lyder herrens budskap. Pallen rymmer två personer, men så här i coronatider bara en. Att sittmöbeln ännu inte är intagen för vinterförvaring beror sannolikt på de jordfasta benen. Dock är sitsen löstagbar. Därför tas den troligen in för övervintring vilken sekund som helst. Herrens vägar är som bekant outgrundliga.
Det ramlar nu in glädjande nyheter till kulturorganet – om sköna sittmöbler. Senast i dag berättar trovärdig källa om sådana vid Albrunna lund, en vacker plats med rikt fågelliv. Signaturen ”Lasse” och jag själv har avnjutit sittandets konst vid bra bord utanför Eketorps borg, som vi snart ska besöka i en film. Även i Ottenby – se fotot – är man mån om besökarna. Här står sittmöblerna kvar utomhus under ”vintern”, liksom i Degerhamns hamn. Här rastar jag gärna, sitter skönt och kan äta och dricka och lyssna på radio – och trivas. Värre är det i exempelvis Grönhögen och Mörbylånga. Där vill man inte ha besökare. Där ska ingen få sitta och fika eller äta. Man visar kalla handen. Fy fan för besökare. Åk nån annanstans! Och det gör de tidigare besökarna. Även jag väljer nu andra mål än Grönhögen och Mörbylånga. Måste jag stå och fika får det vara. Tacka vet jag här vid vägen mot fyren. Här står inte mindre än fem sittgrupper. Man känner sig välkommen… Till våren planerar kulturorganet en kartbok över södra Öland. Endast byar med sittgrupper under vintern finns utmärkta. De andra är raderade. Puts väck. Vår ambition är att sälja den över hela världen. Byar utan sittgrupper kan börja skriva sina minnesböcker, ”Det var en gång en by som hette…” Jo, det var så sant. Även kyrkor med sittmöjligheter kommer att vara med på kartan. Men de som stallat in möblerna för ”vintern” stryks. Kyrkan i Ås finns exempelvis inte… Den och Grönhögen och Mörbylånga benämns som ”miljöfarligt avfall – tillträde förbjudet”.
Där cykeln står fanns fram till mitten av oktober en stor bekväm sittgrupp med plats för sex till åtta personer. Illasinnade krafter i Grönhögen gör sedan dess allt för att få stopp på hamnbesöken. Denna möbelslakt är ett led i försöken få ned befolkningsantalet i byn, gärna till noll. Men man har det inte helt lätt. Tidigare krafter i byn jobbade tvärt om. Man insåg att hamnen drog till sig folk. Därför satsade man på just hamnen med just sittgrupper. Men tiderna förändras. Nu vill man inte se en käft i hamnen och kommer det lik förbannat nån ska hen stå! Till i maj. Samma fientliga inställning till sina medmänniskor breder nu också ut sig över hela Ölands västkust. Alla flyttbara sittgrupper i Mörbylånga är också kidnappade. De grupper som sitter fast i marken står fortfarande kvar, men vanligtvis pålitlig källa berättar att destruktiva krafter jobbar för att få bort även dem, med dynamit. Deras devis lär vara ”Låt oss aldrig mer behöva se en turist eller besökare i vår by. Den vill vi ha för oss själva!”Men en gång i tiden, under Marianne Hedelins tid som ordförande i hembygdsföreningen, tänkte man helt annorlunda i Grönhögen. Se videon nedtill.
Glädjande undantag är denna klokt placerade möbel i Degerhamns hamn med plats för fyra till sex sittande besökare. Här sitter man både skönt och i lä och har utsikt över hamnen och Kalmarsund. I Degerhamn är inte målet att skrämma bort turister och besökare, tvärt om. Här jobbar man för att få hit dem, få dem att trivas, kanske stanna här för gott. Kulturorganet jagar – hittills utan framgång – sanningen bakom de motsatta målen i byar som ligger bara nån mil från varandra. Forskare nämner tänkbara faktorer till den nya inställningen som ”skadad arvsmassa” eller ”uppmuntrad främlingsskräck (xenofobi)”.
Allan von Kompost redaktionschef
PS. Vi har just mottagit korrekturet av Sune Flisas Stoppa varenda jävel, en 456 sidor lång handbok i konsten att hålla besökare och turister borta från orter som vill vara sig själva nog. Omslaget pryds av en helt renrakad hamn, omringad med taggtråd av den modernare typen med ”rakblad”. I förgrunden ser vi snubbeltrådar till de nedgrävda minorna och över alltihop vakar en kalashnikovutrustad vakt i ett tio meter högt vakttorn, även försett med gigantiska strålkastare. Under tornet finns inhägnad med hundar och lager för handgranater och eldkastare.
I kapitlet Även kommunen kan hjälpa till med hålla rent från besökare läser vi några typiska råd:
Mörbylånga kommun har visat vägen genom att släcka ned vägbelysningar. Fortsätt så. Det finns nästan ingenting som upprör turister och annat löst folk lika mycket som ”evigt mörker”.
Tag bort alla informations- och vägskyltar på vägar och cykelleder. Ett alternativ är att använda de skyltar som redan finns. Man byter då plats på allt som går att byta, exempelvis pekar man skylt åt Färjestaden medan vägen leder till Långe Jan. På smala vägar, exempelvis ned till Långe Jan, kan hastigheten ökas till 110 och varning för skarp vänsterkurva kan i verkligheten följas av skarp högerkurva. Genom detta förfarande uppnås snart goda håll-er-borta-resultat.
Alla sittmöbler ute såväl som i varhus, affärer och på torg tas in i september för att sättas ut i maj. Ännu bättre är att ta in dem för att aldrig mer placera ut dem. Mörbylånga kommun arbetar åt det hållet och uppvisar lovande trend: Turismen minskar, besöksnäringen tappar kunder. Ett lovvärt grepp.
Skylta aldrig utmed cykelled. Ju flera som cyklar åt skogen, desto bättre. Vi som bor här vet var vi är och har ingen som helst anledning att hjälpa turister och annat löst folk. Håll all kunskap för dig själv. En ölänning tiger.
Boken är enligt våra recensenter mycket läsvärd. Den toppar redan försäljningslistan i norra Indien (हर कमीने को रोको) och väntas komma ut på svenska under våren…
Det känns som vår. Temperatur: 8 grader. Måttliga vindar, grönt gräs, betande kreatur. Ett idealiskt väder för längre utflykter. En dag som denna hinner man många mil även på en enkel cykel.
Men i Mörbylånga och Grönhögens hamnar har man sen länge tagit bort alla möbelgrupper. Det hedervärda undantaget är Degerhamns hamn. Meningen är att alla besökare – som på grund av sittgruppsfrånvaron nu kommer att kraftigt minska i antal – ska stå fram till maj då möblerna åter får göra det de är tillverkade för: Få människor att sitta ned för att trivas, kanske dricka kaffe eller till och med peta i sig en enkel lunch. Men icke.
Nu jobbar man i stället hårt för att få bort besökare och turister. Sitt nån annanstans, kom för fan inte till vår hamn för att ha det mysigt och sitta och söla och slaska vid våra bord!
Trots denna inställning hittade jag i dag en sittplats med bord, inte i Grönhögens hamn, men dock ganska nära – vid gamla boulebanan. Möbeln har bara ett fel. Man bör helst inte vara längre än en meter eller så. Jag kunde dock ställa en termos på bordet för att fika stående. Vackert så!
Här kan du slå dig ned för att dricka kaffe och trivas. Bara du inte är över en meter lång.
Kulturorganet gick i spetsen mot eländet. Nu tornar även folkets vrede upp sig mot fasonerna att redan i oktober plocka bort offentliga sittmöbler inför vintern.
Olle Carlsudd-Dagbrott, som vill vara anonym, har skickat oss en liten film som belyser de diktatoriska manér som i by efter by utvecklas på södra Öland.
– Så här kan det inte få fortsätta, säger den anonyme filmaren och kulturorganet håller med:
– Detta är tortyr och jag har nu anmält tolv sydöländska byar till den Internationella domstolen i Haag, berättar Sune Flisa, chefredaktör. I gårdagens telefonsamtal med översteåklagare Riims van der Klockspiel fick jag veta att han redan i dag måndag kommer att sätta till alla klutar för att få de usla brottslingarna fällda och inburade – men först sen de burit ut möblerna igen.
Noteras bör att endast en by på södra Ölands västsida – förutom Albrunna – kommer att undgå åtal, nämligen Degerhamn. Där i hamnen står en fin sittmöbel ute året om, bakom Båtladan.
