det hungriga havet

Kulturorganet har tidigare berättat om hur Öland krymper, hur havet äter sig in i öns västra sida. Häromdagen kunde vi se att ytterligare någon halvmeter kust nere vid Södra bruket har försvunnit ut i havet.

”Taket” över det gula partiet på bilden sträcker sig nu en meter ut över fast mark. Går man ut där kan man dråsa i backen med en duns.

Träd efter träd rasar ned på stranden för att småningom dras ut i havet…

Närbild av kampen mellan hav och land. Detta ”röda ras” känner jag inte igen. Det är nog ganska färskt.

För några år sedan gick en liten stig ned från terrassen till vänster. I dag är den borta och man får göra ett drygt meterhögt hopp för att komma ned till stranden.

På sina ställen bör man vara lite försiktig. Relativt stora stenar kan plötsligt rasa ned, om en sekund eller om en månad.

 

 

---

 

Annonser

sista sommardagen?

Cykla med alvarsamt2 från Parboäng söder om Grönhögen till Södra bruket i Degerhamn. Solen är på sitt allra bästa humör, det blåser friskt och luften är klar. Är det sista sommardagen 2018 vi får njuta av?

I nästa video cyklar vi på Bornholm – från rena landet in till en stad. Du kan då se skillnaderna mellan cykellederna där och här hemma på Öland.

 

 

---

 

ideellt arbete visar glömd stig

Två alerta tjejer, den ena pensionerad och den andra 78 år, har röjt befintliga delar av den gamla stigen mellan Södra bruket och stranden nedanför Albrunna. Man har jobbat av purt intresse och utan ersättning. Arbetet är värt en parafras på John F Kennedys berömda mening i sitt installationstal 1961: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land”. ”Fråga inte vad din bygd kan göra för dig, utan vad du kan göra för din bygd”.

Enkla och snygga informationspilar är också uppsatta. I bakgrunden ser vi cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.

 

 

---

 

bevattning med rötter i 1800-talet

Det har regnat några droppar. Men inte tillräckligt. Hela länets lantbruk lider under torkans ok. Konstbevattning är en del av lösningen.

Än i dag tas vatten till konstbevattning från den kanal som går från alvaret ned till Södra bruket och som kulturorganet tidigare berättat om i flera inlägg. Från källan till bruket går kanalerna och dikena flera kilometer nedför den svaga sluttningen mot Kalmarsund.

Tidigare inlägg om denna intressanta vattenväg:

Avsnitt I läser du här.
Avsnitt II läser du här.
Avsnitt III läser du här.

 

I förgrunden anar vi den stensatta kanalen som går under Kvarnvägen och sedan många hundra meter under jord innan den går i dagen igen nere vid väg 136. På grusvägen ned mot Alunvallen står en bevattningsmaskin.

Bevattningsmaskin kopplad till den gamla vattenleden ned till Södra bruket.

Bevattningsrampen rullas in mot bevattningsmaskinen med en ungefärlig hastighet av 1 centimeter per sekund. Hastigheten är naturligtvis ställbar.

Bevattningsmaskinerna kan vara datastyrda och de går att starta omedelbart eller – ofta – med timer. Vattenspridningen kan göras med flera olika slags spridare. Slangen till spridaren kan vara över 300 meter lång, och de vanligaste modellerna sprider ”tiotals kubikmeter” vatten per timme.

Här tar bevattningsmaskinen vatten från den gamla ledningen mellan alvaret och Södra bruket.

Överst i bild anar vi alvaret. Från det ser vi den stensatta kanalen ned mot Kvarnvägen och vidare ned mot Södra bruket.

 

 

 

---

 

kameran som historieberättare

Först när år läggs till år förstår man fotots styrka och dokumenterande kraft. Jag har på skoj dykt ned i mitt arkiv för att se vad jag plåtade i juni 2010 då vi bodde en vecka på Södra bruket. Bara åtta år har gått. Trots det ser vi ser vi stora förändringar.

Här på nocken bodde vi en junivecka 2010. ”Vårt” hus var ännu inte uppfräschat.

På den tiden fanns fortfarande ett muséum på bruket. Här en arbetarfamiljs interiör. På spiselhällen ligger flera biblar.

På den tiden kallade vi detta parti av stigen mellan Södra bruket och Albrunna för ”Amazonas”. Nu är stigen asfalterad som cykelled och många av träden är nedhuggna.

Även denna stig ovanför badstranden vid Södra bruket är i dag asfalterad cykelled – dessvärre försedd med ett fult blänkande metallstaket som för tankarna till ”kravallstaket”.

Samma stig som ovan men sedd från andra hållet.

Denna knappt en halvmeter breda ”träbro” slog sitt ynkliga spann över bäcken från Alvkälla. Att cykla över bron var spännande. Ungefär varannan gång gick man i drickat. I dag cyklar man på asfalterad cykelled över bäcken, man ser den knappast längre.

På stigen mellan Södra bruket och Albrunna. Här går i dag den asfalterade cykelleden som är tänkt att gå vidare ned till Ottenby.

”För länge sen” hette affären Trofast och det hände att folk var ute och gick med både hundar och hästar. I dag går man bara med hundar.

Längan längst åt norr i Södra bruket. På den stora öppna platsen är det i dag en lekpark.

Vi ser stigen upp från badbryggan i Albrunna. Halvvägs upp i sluttningen ligger i dag pumphus för vattnet till Grönhögens vattenverk. Där skylten står Z-böjer sig den asfalterade cykelleden på sin sträckning söderut.

 

 

---

 

lägg på, riv upp, lägg på, riv upp…

Först asfalterar man vägen. Sen gräver man av den för att lägga kabel till befintlig transformator – eller vad det nu är. Så går det till vid Södra bruket. På andra ställen lägger man – sannolikt – kabeln först och asfalterar sen…

Det gäller att alltid ha  jobb, att vårda sina ”hål”. Det kände redan Gus Holger till. Se honom här vid 44:00 i minnesvärda sketchen ”Hålet”.

 

 

---

 

flisa – men ej sune

Det finns gråsten och granit. Och det finns kalksten och sandsten och den här – som ligger blankpolerad och speglar sig i solen och molnen på Geologiska trädgården vid Södra bruket…

 

 

---

 

 

 

 

 

alunbruksgatan asfalteras!

På tisdag inleds (äntligen!) asfalteringen av Alunbruksgatan genom Södra bruket. Det berättar vanligtvis betrodda källor för alvarsamt2. En andra etapp inleds fredag samma vecka.

Våra cyklande reportrar tackar den som tackas bör – vem det nu är – ity vi tvingats göra inte mindre än 63 punkteringsreparationer, 21 däcksbyten och 13 gaffelreparationer (mest svetsningar) under den period då skötarna av Alunbruksgatan tävlat med brytarna i Cementas kalkbrott om att få fram de största flisorna till cyklisternas förtret och lidande.

 

Laurha Porthin von Weshenstråhle
tf redaktionschef

 

 

---

 

vatten nu och då

Nya vattenverket i Södra Möckleby börjar ta form.

Verket från söder. Lägg märke till de tre tankarna, antagligen för kemikalier.

Verket från norr.

Man jobbar sena kvällar på vardagarna. Något verkar ”bråttom”. Oro för tjäle är kanske orsaken? Det finns många blogginlägg om grävningarna för de nya ledningarna mellan Södra Möckleby och Grönhögen. Några av dem kan du läsa här. Och här. Och här. Och här.  Och här.  Och här.  Och här.  Och här. Vill du se verket från luften klickar du här.

Ett tidigare vattenförsörjningssystem från alvaret till Södra bruket finns fortfarande att titta på några hundra meter söder om det nya vattenverket. Alvaret överst i bild. Den stensatta kanalen tar hand om det vatten som strömmar ut ur en stensatt öppning inne i dungen. Den flera kilometer långa färden ned mot Södra bruket har börjat…

I dag gräver man denna sträcka med maskiner på några minuter. Förr tog det längre tid. Att stensätta dessa tio meter kunde nog ta flera dagar.

Här går vattnet in och ned för att sen gå under markytan ända ned till väg 136. Där går det i dagen igen för att fortsätta i nya partier stensatt kanal.

Där kanalen slutar går vattnet ned i underjorden. Slutmålet ligger nedanför skogen och bebyggelsen vid horisonten. Vill du läsa mer om det flera kilometer långa vattensystemet från alvaret ned till Södra bruket finns inlägg med länkar till ytterligare inlägg på föregångaren till denna blogg: alvarsamt. Klicka här.

stora jobb för vatten

Vi hojar här söderut utmed de stora grävjobben för nya vattenledningar och avloppsrör mellan Degerhamn och Grönhögen.

Cykelledens sista del ned mot Södra bruket har en kortare temporär slinga av grus som går utmärkt att cykla på. Den är väl packad och vältad.

Detta är bara delar av alla de rör som ska ned i backen. Fotot är taget vid Alunvallen.

Cementas garage sett från söder.

Det är enorma mängder jord och skiffer som ligger utmed cykelleden. I bakgrunden kyrkan i Södra Möckleby.

Samma sträcka som ovan men hoptryckt med ett kort tele.

En liten varning till dig som cyklar: Här ligger en hel del avslagna törnekvistar på leden. Med lite osis sätter sig en tagg i dina däck. Punka!

spurten

I lördags fattades bara några meters grävning fram till vattenverket i Södra bruket.

Vy från verket mot Södra bruket.

mot reningsverket!

Grävningarna i Södra bruket närmar sig reningsverket. Jobbet går smidigt med en grävskopa i vardera änden av det öppna diket. En gräver upp, den andra lägger igen – efter att vatten- och avloppsrören lagts ned. På så sätt hålls den öppna dikeslängden kort. Bilderna är från i går.

* * *

Till vänster i bild går den branta backen upp till väg 136.

Komprimerad vy av Alunbruksgatan. Vi ser söderut.

runt hundra meter grävt

Två grävskopor sätter nu sina käftar i Alunbruksgatan genom Södra bruket. Och man gräver djupt. Man går i mål borta vid det som i dag är reningsverk, men som snart degraderas till pumpstation för att få ned avloppsvatten från Södra Möckleby till Grönhögen.

Alunbruksgatan norrut. Till höger ängen in mot bruksruinen.

Samma gata söderut.

En grävskopa i vardera dikesänden. Man har gjort kväll. Solen börjar gå ned ute på Kalmarsund.

Vy åt norr. Tills i dag har man nog grävt närmare hundra meter.

spännande möten

”Världens smalaste landsväg” – cykelleden mellan Albrunna och Södra bruket – har nu försetts med inte mindre än fem mötesplatser. Här är den nordligaste. Orsaken är grävningar för dricks- och avloppsvatten mellan Södra Möckleby och Grönhögen.

diket äter sig norrut…

Ännu så länge behöver man inte använda cykelleden för att ta sig till Södra bruket med bil. Men snart?

grävning för nya rör – och vatten

Det grävs för dricksvatten. Det grävs för avloppsvatten. Det grävs från norr mot söder, från Södra Möckleby ned mot reningsverket i Grönhögen. Det nuvarande reningsverket i Degerhamn görs om till pumpstation. Och vattenverket i Södra Möckleby byggs större och effektivare.

För den fotointresserade:
Bilderna är tagna med Fujifilm X70, 400 ISO och nästan full öppning, därav de relativt korta skärpedjupen.

Hela Alunbruksgatan genom Södra bruket ska grävas upp. 

För att kunna ta sig till bruket med bil får man snart åka på cykelleden från Albrunna.

Uppförsbacken söderut från Södra bruket.

Samma backe som ovan. Den är avspärrad både upptill och nedtill.

Foto taget söderifrån genom staketet ned mot Södra bruket.

I Albrunna har man grävt en stor rund grop. Kanske en fiskdamm medan jobbet pågår?

Två slags rör från Albrunna mot Grönhögen.

Igenlagd grävning i Albrunna. Vi tittar norrut.

Skymningen sänker sig över lägderna väster om Albrunna.

Precis innan solen ska gå ned flyttar molnen på sig och landskapet bjuds en skopa färgvärme innan mörkret lägger sig.

Hur länge kommer de nya rören att hålla? Jag frågade en grävare. Han hade inget svar. Kanske 50 år? Men de kan lika gärna grävas av nästa vecka. 😉

20 knop – och mer

När sydvästan häromdagen drog in höststämning över södra Öland passade Kiteanders på att dra några snabba repor utanför Södra bruket.

världens smalaste landsväg?

Från 14 augusti stängs Alunbruksgatan genom Södra bruket av. Den ska grävas upp för att förbinda nya rör med redan nedgrävda rör under cykelvägen mellan bruket och Albrunna. Jobbet beräknas ta fyra veckor. Det berättar vanligtvis extremt tillförlitlig källa för Alvarsamt2.

Biltrafik till Södra bruket leds under den perioden till cykelleden från Albrunna. Denna blir då sannolikt världens smalaste landsväg för bilar, gående och cyklister med trafik i båda riktningarna.

Enligt samma källa ska kommunen fixa fyra temporära mötesplatser utmed cykelleden.

Hela Alunbruksgatan ska grävas upp från vattenverket fram till cykelleden. Jobbet beräknas ta fyra veckor.

Cykelleden mot Albrunna blir under perioden kanske världens smalaste landsväg. Vi cyklister får det alltså hett om öronen. Men var så säker, vi hojar på som om ingenting hänt!

då livet saknade kran

Dricksvatten ur kranen har länge varit en självklarhet. Men inte längre; stora delar av Sverige sinar. I decennier har vi vridit på kranen och har det nån enstaka gång inte varit sprutt på flödet har vi förbannat de ansvariga. För inte alls så länge sedan var det helt andra bullar i vissa bostadsområden. Ett exempel på nära håll: För mindre än hundra år sen fick de boende i Södra bruket fortfarande sitt dricksvatten i en grävd och långa sträckor stensatt kanal från en källa högt uppe på alvaret.

Här ser vi den vackert stenlagda väggen högst uppe på sluttningarna vid den åker som gränsar till alvaret. Under väggen strömmade vattnet ut från källan/källorna uppe på alvaret. Nu återstår nästan en kilometer för vattnet att färdas genom grävda, stensatta kanaler tills det är framme vid brukarna vid Södra bruket. I dag är det dålig fart på vattnet, men vid ihållande regn kan man återuppleva känslan av ”förr i världen”.

Något hundratal meter längre västerut i jämförelse med fotot ovan ser vi den stenlagda kanalen. Här sluttar det svagt ned mot Södra bruket som ligger ännu längre ned än skogskanten längst bort i bild. Längst till höger skymtar Degerhamns IF blå klubblokal.

I röret under den stensatta väggen går vattnet under hela den gröna åkern innan det kommer ut i nästa stensatta kanal.

Jag berättade om denna vattenled redan i bloggen alvarsamt. Du kan läsa inlägg I här. Inlägg II här. Inlägg III här och inlägg IV här.

ser ni det jag ser?

Visst anar man ett grönt skimmer i trädens kronor! Ett ord på tre bokstäver som börjar på v känns mer och mer aktuellt…

vinter – igen!?

Chockad läser jag väderprognoserna. Minusgrader! Vinter! Igen?! Och jag som skött täppan i shorts några dagar. Jag backar exakt fem år, hamnar på 3 februari 2012… Ja, jäklar. Det var vinter även då. Man glömmer snabbt. Nu gäller rattmuff på ytterligare några dagar. Men sen…

Bilderna nedan är tagna för exakt fem år sen. Vi vandrar utmed stigen mellan Södra bruket och Albrunna. Då var cykelleden ännu inte dragen.

 

häxhusen

De kallas häxhus. Vandrar eller cyklar du mellan Södra bruket och Albrunna ligger de mitt framför näsan om du tittar åt havet. Men inte alla ser dem, inte alla känner till dem.

Vandra med Alvarsamt2 och bekanta dig med dessa tragiska minnen från en galen tid.

vandra med alvarsamt2

I dag promenerar – eller snarare – klättrar vi till Gräbbnakärr. Sägnen säger att en liten flicka drunknade i den för många många år sedan. Om sägnen är sann vet ingen med säkerhet – som med så mycket annat här i livet.

Tag ett djupt andetag, slå på högtalarna och sparka igång videon!

snart…

… kan du tillsammans med Alvarsamt2 utforska skogen till rådjursstigen för att följa den mot det mytomspunna Gräbbnakärr där en liten flicka lär ha drunknat för många många år sen… Vi går först till höger i bild uppför slänter av rödfyr och viker sedan av norrut. Promenaden är ingenting för den som har svårt att gå i eländig terräng – men i en film klarar man ju allt!

nu porlar den igen…

Under cykelleden, alldeles efter raksträckan söder om Södra bruket, finns en liten hittills namnlös bäck. Vi har inte sett vatten i den på upp mot ett år, den har mest liknat ett torrt streck. Men nu porlar den vackert igen. Och eftersom vi såg ett troll där i går kallar vi den hädanefter för Trollbäcken. Eventuella protester skickas på blankett S-45-09 till Länsstyrelsens bäck- och forsavdelning.

vi cyklar igen

När värsta halkan nu är historia känns det befriande att kunna hoja igen. Framöver är tanken att videofilma en och annan cykeltur och lägga ut dem på Alvarsamt2. Denna film är tagen med min kasserade(!) fickkamera och kvaliteten är inte den bästa. Men snart blir den mycket bättre. Nästa tur går norrut…