Garage med stil
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: Södra Möckleby
Det gamla ålderdomshemmet
Det före detta ålderdomshemmet Olstorp i Södra Möckleby på södra Öland ligger helt isolerat, mer än en kilometer från landsvägen. Vägen dit känns evighetslång; man kan undra över valet av geografisk placering. Fruktade man att hundraåringar skulle kliva ut genom fönstren och försvinna?
I dag kan vi bara ana hur livet var här ute på platta alvaret när varken radio, teve eller datakommunikation gjorde vardagen intressantare och kontakterna flera. För länge sen fanns kanske inte ens telefon. Vad tänkte de gamla här där de satt utkastade och avskurna från det övriga samhällslivet? Vad gjorde de? Vad berättade man om? Hur fick man tiden att gå?
Efter att ha sett filmen om Olstorp hörde Charlotte Willsäter av sig till kulturorganet. Hon mejlade två foton av hemmet tagna 1913, alltså för 108 år sen! Du ser dem nedan till Charlottes egen text.
070-147 31 94
Lördagskväll i Södra Möckleby
Det är lördagskväll. När jag tog min kvällsrunda regnade det. Det var precis som för flera år sedan då vi spelade in Lördagskväll i Södra Möckleby. Ur filmkritiker Sune Flisas åtta sidor långa hyllningsrecension saxar vi: _ _ _ ”tack vare den överraskande intrigen och den trollbindande ljussättningen är den sannolikt den mest fulländade rullen i hela filmhistorien, garnerad med enastående skådespelarinsatser”.
Om detta med information
Att informera är svårt, bland det svåraste som finns. Jag har, exempelvis, aldrig fått en korrekt vägbeskrivning. Alltid klickar ”något”.
Under mina cykelturer sveper jag ofta förbi affären i Södra Möckleby. Där står då och då människor och försöker logga in mitt på blanka eftermiddagen. Jag har därför kollat texten vid inloggningen. Den går inte att förstå.
Det känns lite skämmigt när jag upplyser inloggarna att inloggning inte behövs just då. En har tackat, en har gett mig en svart blick. En tredje blev så glad: Tänk, jag klarar det!
Det är roligt med information. Och med desinformation.
då var det 4 augusti 2012
Denna dag för åtta år sedan firades hemvändardag i Södra Möckleby. En god idé som förhoppningsvis kan tas upp igen.
Nere vid Navet vid Södra bruket var aktiviteten hög. Man lastade och snackade, snackade och lastade. Längst till vänster ser vi tecknaren ”lehån”, alltså Lars-Erik Håkansson. Vithåret i mitten sitter på Walle Dickson. Till vänster om honom ser vi Christian Cederroth. Till höger om Walle framlidna Britt Bergman och längst till höger skådar vi Roland ”Rolle” Andersson.
I Konstens Geologiska Trädgård spelades teater och musik. I förgrunden donar Margaretha Magnusson i egenskriven pjäs, ”Ett brev betyder så mycket”. Vill du ha denna bild i stort format, för att bättre kunna urskilja personer i publiken, mejlar du till alvarsamt@yahoo.se Du får då bilden med vändande post.
Bitte Janninger och Lars Lundkvist spelade så det stod härliga till – på durspel, tror jag det kallas. Lars har ett förflutet som kameratekniker och som sådan upplevde han en innovation som förvandlades till en extremt rolig historia. Den måste jag – eller han – få berätta för er – nån gång…
Nina Lekander om öland, dikt & lögn och saknad
Alltid positiva och vänliga journalisten och författaren Nina Lekander går nu att lyssna på i gammelmediet Ölandsbladets poddserie Öländska sommarröster.
Nina pendlar mellan världsmetropolerna Berlin och Södra Möckleby. Hon är skriven och skattebetalande i Mörbylånga kommun, vilket färgar innehållet i podden.
Många minns de underhållande kulturfestivalerna Dikt & Lögn som hölls i Ninas trädgård. De uppskattades för spontanitet, lekfullhet och kärlek till det skrivna ordet.
Årgång 2014 av Dikt & Lögn kan du besöka här.
I Öländska sommarröster berättar Nina bland annat om det som alla märker allt tydligare ju äldre de blir: att man saknar en människa, som nu är död. Nina reder också ut bakgrunden till det iögonenfallande och fantasieggande tilltalsnamnet Torrknulla.
I öronenfallande är Ninas friska musikval. Det är allt annat än PK.
Bravo, Nina!
Grönhögen: En hackande motor
I morse var det fullt i Grönhögens hamn. Flera båtar fick förtöjas sida vid sida. Kulturorganets utsände räknade till 22 farkoster, varav bara två var motordrivna.
Uppe i centrum var det full rulle. Massor av kunder vid affären. Och folk på elsparkcyklar, hojar, motorcyklar – och i bil. Grönhögen kokar. Men hade kommunen gjort det man lovat i 50 år hade hela södra Öland blomstrat i dag. Nu går vi i stället mot sotdöden…
Degerhamn/Södra Möckleby hade kunnat få uppleva samma slags sommarutveckling som den i Grönhögen om Nejmyndigheten inte hade funnits. Det var den som förbjöd ställplatsen i Degerhamn, vilket i sin tur drev affären i kk.
Alla i denna hårt drabbade bygd minns detta skammens tilltag, som aldrig kommer att förlåtas. Dock finns hopp. Motståndsrörelserna poppar upp som kantareller efter ett höstlikt regn och gerillakrigare övar längs kust och på alvar, i luft och till sjöss…
invigning i uppehållsväder
Besökarna på invigningen av den nya affären i Södra Möckleby hade tur. En regnig morgon förbyttes strax före evenemanget av uppehållsväder och den riktigt stora optimisten kunde till och med känna närvaron av lite sol bakom molnen då och då.
Kom 150 personer? Eller 200? Du som saknar sysselsättning kan räkna dem i filmen.
Ridån går opp!
Nya butiken invigd…
Matilda Wärenfalk, kommunalråd i Mörbylånga kommun, invigde i förmiddags den nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby…
Lång version av hela evenemanget kommer inom kort…
Ny affär invigs i Södra Möckleby
I dag 11:00 invigs den nya affären i Södra Möckleby. Kulturorganet hoppas kunna visa film under eftermiddagen/kvällen.
Allan von Kompost
redaktionschef
snart två affärer på södra öland
I juli öppnar nya livsmedelsaffären i Södra Möckleby i samma lokaler som den tidigare. Vi får hoppas att kundunderlaget är tillräckligt för både den och konkurrenten i Grönhögen.
ideella krafter gör skillnad
I vår bygd finns många ideellt arbetande människor som lägger ned kraft och tid för att utveckla och bevara smått och stort. Södra Möckleby Hembygdsförening har i många år rustat och skött om Bergstigen. Den kan jag rekommendera för dig som kommer ny till bygden. Med sina historiska rötter speglar den ett samhälle – och en natur – i ständig förändring.
Här i Albrunna har man satt upp anslagstavla och vandringsledpilar. Och karta med kortfattad information om bygden.
Var är vi? Vart ska vi? Hur går vi?
Allt kostar pengar. Tid är pengar. Arbete är värt pengar.
Träden kapas i Södra Möckleby
Nu fällas åter träden i min lilla stad
två ganska svaga lyktor framför posthusets fasad
lyser över ströget, där går Kalle och Mari
och blinkar emot Vera på ett stängt konditori
och grabbarna i gänget står och pratar med fil.kand
om flickor och om fotboll och om livet med ibland
från hotellet hörs en trio i Tousellis serenad
det är kväll i min lilla stad
Fritt efter Per Martin Hambergs text
nu blommar det
Sedan ICA i Södra Möckleby gick i konkurs förra året har byns centrum varit nästan öde. Men Thomas Andersson som driver Lotties Blommor tror på framtiden. Han gasar i stället för att bromsa.
thomas gasar i svår tid
I tider då nästan all affärsverksamhet på kort tid har klappat ihop som en pangad papperspåse i Södra Möckleby gör Thomas Andersson på Lotties Blommor tvärt om och trycker gasen i botten. Här vilar inga ledsamheter! Snyggare, bättre och som tidigare med ett stort sortiment. Och de rimliga priserna behåller han:
– Dom har varit mitt signum. Det ska dom fortsätta att vara, säger han.
Ny, riktigt snygg skjutbar grind att dra för hela härligheten då den är stängd, nytt golv, ny stenläggning på gården, nytt utomhuslager för jordsäckar och handikappvänlig liten uppfart mot entrédörren. Det är några av alla förbättringar som Thomas och i viss mån pappa Bength har arbetat med den senaste tiden.
I nästa vecka berättar Thomas mer om sin satsning i en film här på kulturorganet. I väntan på den visar vi nedan något lite av vad som hänt – och bara några få av alla de underbara blommor som nu visar oss att våren är på väg…
Thomas i strandkålsgrön tröja utanför butiken Lotties Blommor i Södra Möckleby.
Bakom cypresserna (cypress = en vild chansning från kulturorganets sida) och träställningen skymtar den ”metallridå” som går att skjuta för butiken då den är stängd. – Det är väl inte så illa fixat av en som utbildade sej till elektriker, garvar Thomas.
De 1 500 stenplattorna är begagnade. De kommer från Giraffens köpcenter. – En rolig grej är alla tuggummin som ligger inpressade som fossiler och ortoceratiter i vissa plattor. Och femte stenen nerifrån i mittenraden är för synskadade. Jag antar att den gav nåt slags information åt synskadade utanför Giraffen i Kalmar, berättar Thomas.
Stenen för synskadade som omtalas i bildtexten ovan.
En av mina favoriter. Eftersom jag glömde att anteckna namnen på blommorna får jag ta till en nödlösning och döpa dem själv. Här ser vi en praktfull sverigelilja (Sverigus liljanis).
Bruna bönan (Brunensis bönasis) är här på gott vårhumör.
Ja, vad säger man inför denna praktfulla paradisrosalia (Paradisus rosalarium)? Jag har inget svar.
Silverlaven (Silverus laverus) ratas av renen men köps villigt av ölänningen.
Vanligt fiolblomster (Stradivarius blommatus) känner vi alla till.
En annan av mina personliga favoriter, champagnerosen (Champis roseus). Dess färg får mig att tänka på ljummet utspätt rosévin… Fråga mig inte varför.
Missa inte filmen om Thomas nästa vecka…
den enes död den andres…
Elen är nu dragen till västra delen av nya ställplatsen i Grönhögen.
Stållplatsen blir stor! Utrymmet bortom staketet är nästan lika stort som hitom det.
Du vet väl att även Degerhamn hade en blomstrande och mycket uppskattad ställplats för inte så länge sen!? Den blev till och med korad som bäst i Sverige. Men den tog Länsstyrelsen död på. Läs mer här om hur allt tycktes gå mot en lysande utveckling – tills Länsstyrelsen, statens förlängda arm, sabbade allt med ett dödande beslut….
Dödsstöten för ställplatsen blev också början till slutet för ICA-affären i Södra Möckleby. Grattis, Länsstyrelsen! Se Torbjörn Arvidsson berätta om sina 19 år i affären – tio minuter före definitiv stängning den 16 december 2019.
steg två tänt på trestegsraketen
Folkets husmöte 2 mars. Minst 120 personer kom. Det blev ont om luft. Eva Hansson Törngren och Johan Persson berättade om den nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby. Jag fick ganska snart intrycket att den redan är färdig. Det är bara att betala. Johan Persson berättade med den övertygades fulla charm. Allt kommer att gå så rosenrasande bra. – Jag har letat fel men inte hittat nåt. Auto_mat heter affärsmodellen som man vill sjösätta före juni. Modellen ska i Södra Möckleby vara både med betjäning och utan. Auto_Mat drivs av två unga män och enligt Johan Persson är det ingen hejd på vad dessa tu entreprenörer kunde åstadkomma. – Dom är helt geniala! Dom fixar allt! Tyvärr fick vi åter höra ”den ovetenskapliga sanningen” att en ny affär i Södra Möckleby även gynnar den i Grönhögen. Det är ibland ingen måtta på optimismen.
Kulturorganet ber om ursäkt för de oskarpa bilderna av det som visades på duken. Projektorn kunde inte ge skarp bild. Det stora felet med kvällens presentation var avsaknaden av kalkyler. Man visade resultatet av intresseenkäten, oläsbart på duken, tyvärr. Eva fick berätta om ett antal staplar som inte sa särskilt mycket. Om man frågar ”Är du intresserad av en ny affär? är det självklart att man får massor av ja-svar. Jag har startat flera företag och den absolut största arbetsbördan i inledningsskedet var ”dessa förbannade kalkyler”, som nästan aldrig blev som man önskade – och aldrig stämde med verkligheten. Därför gick också somligt jag startat åt skogen, och ”denna verklighetens hårda dom” drabbar alla företag som missar den ekonomiska sanningen. Utan noggranna kalkyler på inkomster, utgifter, oförutsedda händelser, potentiella kunder, konkurrens med mera blir bolaget ett lotteri. Utan stentuffa kalkyler köper man grisen i säcken.
Tror du på affären köper du aktier. Du måste köpa minst två för tillsammans en tusenlapp. Blanketter för bindande köp finns på biblioteket i Södra Möckleby där Eva Hansson Törngren bistår nu på torsdag.
Lite enkel aktieköpsinfo. Du kan alltså lämna din anmälan på biblioteket nu på torsdag…
Det är denna bild som fick få svar. Utgifter tenderar i verkligheten att bli flera än man vill tro. Och inkomster? Hur beräknar man ”kommande köptrohet” när den tidigare var så skral? Det är just om dessa frågor som jag hade önskat mig ”kvällens absolut livfullaste debatt”. Den uteblev tyvärr.
Stiftare av ”Nya butiken i Södra Möckleby AB” blir Eva Hansson Törngren, Johan Persson, Inga-Lill Karlsson och Diana Nilsson, här på bild med Eva. Diana är kirurg, inflyttad från Filippinerna! Välkommen, Diana! Kulturorganet önskar gruppen all lycka till! Den har lagt ned ett imponerande arbete och ska på alla sätt berömmas. Nu går vi mot nästa steg, aktieköpen…
sensation: urbaniseringen drabbar även städer!
Kulturorganet har en tid fokuserat på den eventuellt nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby och urbaniseringen i stort – här och ute i världen. Nu har den gått så långt att den drabbar till och med städer, exempelvis Kalmar!
Detta är bara ett exempel på skillnaden mellan vackra ord från politiker och den råa verkligheten mellan vad folket vill ha och vad folket får.
Men det är inte hela sanningen. Till stora delar måste utvecklingen också skyllas på folkets otrohet mot kvarteret, byn/staden och landet. Man köper hellre från Kina än från Kalmar, handlar hellre i Färjestaden än i Södra Möckleby.
Problemet är komplicerat. Ingenting är bara vitt, bara svart.
enkelt men paradoxalt
ICA i Grönhögen, Ölands enda livsmedelsbutik söder om Mörbylånga.
Att människor sviker livsmedelsaffären i den by de bor i är troligen den största orsaken till butiksdöden. På butiksdöden följer bydöden. Den urbaniseringsvåg som sveper över världen tilltar i styrka…
Författaren Gerda Antti träffar rätt när hon beskriver byfolkens otrohet i romanen Livet skriver kapitel från 2001:
”När jag tänker på hurdan affären var då den var igång, med Irma och Karlsson som man sa, de som hade den, ja, jag blir vemodig när jag tänker på hur annorlunda vi måste ha varit då, när vi var så nöjda med vår affär. Som att se på gamla småbarnsskor och tänka: tänk så små fötter vi hade en gång! Vi handlade där och tyckte väl att den hade det vi mest behövde, och Karlssons visste vad vi mest behövde och det tog de hem och annat gick det bra att beställa och så fick man det dagen därpå. Liten affär men den räckte, och ändå var vi fler i byn då än vi är nu på sommaren då sommarfolket kommer. Men när jag nu tänker på affären, då undrar jag, ja, då undrar jag om det var vi som blev för stora för affären och den som en följd av det blev för liten för oss. Var det egentligen vi själva som tog kål på den? Inte bara det att folk flyttade härifrån och inga nya kom hit, utan att det var vi, att vi alla fick större händer, mer krävande händer. Händerna blev större och affären räckte inte till. Större händer, och större ögon också, girigare. Vi ville ha mer. Men av det som inte var så vanligt, som inte direkt hörde till vardan. Och det fanns så mycket, av allt, överallt, men inte där. Trogna var vi inte heller eftersom vi köpte lite av det ena och det andra när vi ändå var i stan eller i Lunda där det fanns mer att titta på. Större ögon och större händer.”
* * *
Kan en ny affär i Södra Möckleby få så många kunder att den bär sig? Den frågan har på senare tid blivit allt svårare att hitta svaret på. Min fru och jag frågar alla vi möter om de tror på en ny butik. Ingen har hittills svarat ja. Men många av dem vi frågat såg jag på senaste mötet om affären i Folkets hus.
Rimlig slutsats: Att intresset utåt sett verkar stort bör inte tas till intäkt för större köptrohet till en ny affär.
sjunkande framtidstro inom dagligvaruhandeln
Dagligvaruhandeln har det svårt – något att beakta då man skissar på ny butik i Södra Möckleby.
Vad jag förstår gäller det att hitta några ”riktigt hållbara grepp” för just den affären. Men viktigast är att kalkylerna bygger på verklighetens kalla fakta – med beaktande av människans ”inbyggda dragning åt lättja och otrohet”. 😉
Snart får vi kanske besked om enkätens resultat?
Var finns kunderna?
Denna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?
ju flera desto bättre!
Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!
Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.
Per-Albin Hansson överraskande gäst på stormöte
Bilden ovan var den viktigaste under kvällens möte i Folkets hus Degerhamn dit 99 personer tagit sig för att höra Sockenföreningen berätta om planerna på en ny livsmedelsaffär i Södra Möckleby.
– Det har precis tillkommit några viktiga pusselbitar. Därför kan vi inte säga så mycket som vi planerade att säga. Vi måste få värdera dessa nyheter ytterligare lite tid , sa Eva Hansson Törngren – på ett ungefär.
Hon och Johan Persson gick sedan igenom i stort sett alla slags alternativ för allting: butikstyper, leverantörer, butiksinredningar, ekonomi, aktiebolagsbildningar och utvecklingsmöjligheter för en ny butik i den gamlas lokaler. De tu berättade också om enkäten som ska spegla intresset och om de studieresor man gjort på fastlandet i jakten på det bästa butiksalternativet för Södra Möckleby. Sockenföreningen har i sanning gjort ett imponerande arbete – helt ideellt.
Nu är det bara att hoppas på att de ”hundratals” lösa snilleblixtar som också redovisades får stå tillbaka en aning – åtminstone i processens inledning. Att kläcka idéer är lätt, att få företag att gå runt är svårt. Det viktigaste är nu att tillfredsställa den råa verklighetens krav på lönsamhet. Går inte affären med vinst blir allt bara pannkaka och det enda som då återstår att tro på får man söka i körka.
Livsmedelshandel på vischan är svårberäknelig. Till och med i storstäder är den hal som en ål. I veckan gick exempelvis företaget Fodi med fem Stockholmsbutiker i kk trots 80 miljoner i kapital – på grund av bristande köptrohet.
Kulturorganet har flera gånger skrivit om hur en by ”dör” över en natt då affären slår vantarna i bordet, något som alla i trakten nu har fått uppleva. Dessvärre hjälper det inte att sakna något som inte bar sig. Det enda som är viktigt för en eventuell ny butik är framtida köptrohet. Utan en nära nog hundraprocentig sådan tror vi på kulturorganet att en ny butik går en hopplös framtid till mötes. Det är lätt att låta läpparnas bekännelse dölja fortsatt otrohet. Varför dök det upp så många nya ansikten då den gamla butiken reade ut det sista som gick?
Vi tycker att bilden högst upp har punkter satta i fel ordning. Det går inte att driva en mötesplats. Det går inte heller att genom en butik få till ett levande bycentrum. Man kan inte heller starta en butik för att få till en levande landsbygd. Stryk alla önskningar. Stryk allt om ”tro”. Det enda som är viktigt är att det man startar går med svarta siffror. Först då kan man börja tro och önska och längta och utveckla och uppskatta och…
Eva Hansson Törngren var i praktslag under kvällens stormöte. Här kavlar hon upp ärmarna inför rond ett…
Ulf Kyrling, ordförande i Kraftsamling Sydöland, och Johan Persson, hamnkonsult och affärsutvecklare inom Sockenföreningen. Till höger statsminister Per-Albin Hansson (S), som var ovanligt tyst denna kväll.
Knappt halva publiken. Precis när utsände fotografen Allan von Kompost skulle plåta andra halvan tog filmen slut, varpå chefen Sune Flisa utfärdade lönestopp året ut. Sune Flisa tog även till maktmedel och kallade Allan von Kompost för ”sopa”, något publiken gud ske lov inte hörde.
Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost
kundenkät
Äntligen har den kommit, kundenkäten som ska tolka och tyda intresset för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Länken till att fylla i enkäten på nätet är tyvärr lång, 50 tecken. Är man för snabb på tangenterna kan det alltså ta tid att komma rätt. Men envis vinner. 😉
Sockenföreningen önskar svar senast 18 februari.
Torsdag 13 februari 18:00 hålls stormöte i Folkets hus. Då presenterar arbetsgruppen vad den åstadkommit.
Det hände på folkets hus
Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…
Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.
Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost
Ulla Herlitz i sin solodans ”Det magiska äpplet”. Skådeplats: Folkets hus i Södra Möckleby.
med tanke på vad som hänt affären…
… bör man nog titta sig omkring i landet för att förstå hur svårt det är att få en butik att gå runt. Även större butiker än den i Södra Möckleby kämpar på i motvind.
brandfackla
Livet måste levas framåt men kan bara förstås bakåt, skrev den danske filosofen Søren Kierkegaard.
I tisdags eftermiddag cyklade jag genom Södra Möckleby. Det jag såg var tragiskt. Inte en människa; det var mörkt och öde. Mot det kolsvarta stångades bara två lokaler, blomsteraffären och ironiskt nog den lilla boden där någon från Kraftsamling Sydöland satt ensam och funderade över södra öns eventuella framtid.
För en tid sen bloggade jag om utvecklingen, den obarmhärtiga. Du kan läsa inlägget här.
En blogg är ibland en bra historiebok att titta bakåt i, för att förstå. alvarsamt publicerade första inlägget 16 september 2011. Dess fortsättning alvarsamt2 läser du just nu.
Med tanke på det kassa läget för södra Öland i allmänhet och för Södra Möckleby i synnerhet kan det vara intressant att titta bakåt i en tid då många manas att se framåt i ett slags hurtfriskt ”allting-går-perspektiv”. Sanningen är förstås att allt inte går och att man bör skilja på vad man önskar och vad som är rimligt – och vad som är stört omöjligt.
För en tid sedan hölls panikmöte i Folkets hus Degerhamn sedan ICA i byn gått i konkurs. Utan livsmedelsaffär dör centrum och villapriserna sjunker. En butik mindre drabbar de som är kvar. Ringar på vattnet går inte att hindra. Det sociala livet går i ide. Tomter blir mindre attraktiva – ja, hela byns sammanlagda attraktionskraft dalar mot en okänd lägstanivå. Det är ingenting konstigt med det. Tillgång och efterfrågan styr det mesta. Hela denna process styrs som av en osynlig hand.
Senaste krismötet i Folkets hus Degerhamn, december 2019.
Då och då har byn samlats till möten för att brainstorma och ”fixa framtiden”. Ett sådant möte hölls i november 2015. Det sammanställdes då en så kallad swot, alltså en nulägesanalys som står för strengths, weaknesses, opportunities och threats. Den är läsvärd. Man ser där att ytterst få av byns listade styrkor har utnyttjats. Det är också troligt att i stort sett samma styrkor skulle listas i dag – till vilken nytta? Hur får man exempelvis ut något konkret av en styrka som körer (se listan längre ned)? Svaret är rått: Man får ingen att flytta hit för att här finns körer. Körer ger inte en spänn till dig eller mig. Att sjunga i kör kan nog vara oerhört roligt och givande men körer skapar inte inkomster på södra Öland. Det är inkomster vi bör få – genom nya företag.
Idésprutarmötet i november 2015. Här kan du lyssna på vad alvarsamts utsände hade att berätta om mötet.
Det var en ganska optimistisk ton på mötet 2015. Av naturliga skäl. Då fanns både Cementa i storformat och ICA Nära i Södra Möckleby.
Längst till höger sitter Susanne Bredesjö Budge, som då var näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. En intervju med henne hör du här.
Tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson var också på mötet. Kanske var han fortfarande kommunalråd 2015 – minnet sviker. Vad han gjorde tummen upp för har jag också glömt.
Frågan är då: Varför är inte flera goda idéer – baserade på styrkor – omsatta i ”nåt produktivt” efter fem år? Den frågan har många svar. Ett av dem är att en idé kräver ”någon som bär den ända fram mot fulländning”. Att lista goda idéer är enkelt. Att förverkliga dem är satans svårt. ”En by” kan sällan föra en affärsidé från A till Ö. Den besvärliga resan bör göras av en enda människa eller en sammansvetsad grupp, en människa eller grupp som är besjälad av uppdraget. Det vet alla med egna företag att man måste vara, besjälad.
Låt oss titta på listan med styrkor ur swoten från 2015:
Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”
Att göra en sån här lista är lätt. Den går säkert att göra dubbelt så lång – med det positiva för ögonen. Men det man önskar är sällan detsamma som det möjliga. Man måste vara hård. Man måste vara realist. Är man det blir inte många punkter kvar som styrkor. Nedan stryker jag hårt i samma lista som ovan. Det mesta som listas finns nämligen ”överallt i landet”.
Kvar blir sju punkter som verkligen kan tillföra jobb och därmed kraft och pengar för utveckling (satta i fetstil). Fem av dem anser jag näst intill omöjliga för oss bybor att påverka (satta i fetstil och med genomstrykning).
Två som ligger i bybornas makt att utveckla blir kvar: Ställplats för husbilar och tre hamnar (varav bara en ligger i byn).
Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”
Vi har nu alltså två idéer kvar: Ställplats och hamnarna. Hur ska vi nu se på dessa två möjligheter?
Ställplatserna i Degerhamn dödades av Länsstyrelsen. Hamnarna har varit föreslagna utvecklingsobjekt i flera decennier. Se filmen med Marianne Hedelin om hur man i 20 års tid velat utveckla hamnen i Grönhögen – men hur oerhört långsamt det har gått. I dag, ironiskt nog, har kommunen genom Kraftsamling Sydöland anställt en konsult som ska sätta sprutt på hamnarnas utveckling. Den som lever får se hur det går…
Mina förslag om ställplatserna: Finns någon som vill driva en sådan? Om ja, bör alla krafter sättas in mot att få Länsstyrelsen att tänka om. Att få Länsstyrelsen att tänka om gör man i cykelledsprojektet där Länsstyrelsen sagt nej till sträckan Skärlöv-Torngård. Ingen vet hur det går, men alla är införstådda med att det kommer att ta tid…
Hamnarna, ja… I Grönhögen händer det äntligen: Ny ställplats ska ge utrymme och utvecklingsmöjligheter för hamnen, och man har fått muddringstillstånd (beslut om var massorna ska läggas lär dock ännu inte vara taget).
Gräsgård? Där slammar hamnen igen och många jag talat med säger att vissa båtar inte ens kommer ut i vissa väder. Man har fått nej till muddring. På plussidan har man en av södra öns största attraktioner: Annys Fiske.
Degerhamn? Vissa mindre projekt finns. Hur de går vet jag inte. En stor hamn med intressant omgivning ligger i stort sett öde…
Nå, vart vill jag komma med detta långa resonemang? Jo, att vi bör jobba med få projekt, men desto hårdare och effektivare. Men hur göra det i en by där medelåldern stiger som en raket mot skyn? Vi kan väl inte tro eller hoppas på att pensionärer ska kavla upp ärmarna, starta företag och satsa på nya karriärer!? Vem ska då göra jobbet?
Den frågan är kanske svårast av alla. Har du nåt bra svar?
* * *
Jag har roat mig med att försöka hitta en enda bra fråga att ställa till eventuella inflyttare till Södra Möckleby. Man får naturligtvis olika svar från olika människor. En familj med två arbetande föräldrar med småbarn har säkert helt andra önskningar än en singellevande pensionerad fågelskådare. Men låt oss på skoj ställa frågan till barnfamiljen. Den lyder:
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _?
På skoj fyller jag i med vad jag tror blir det troliga svaret. Jag kör några punkter i listan med styrkor från swoten 2015.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns företagsamhet och stort företag i byn?
Svar: Ja kanske, om jag får jobb där.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns duktiga hantverkare?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns räddningstjänst/deltidskår i byn?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns bibliotek, skola, fritids och Hemtjänst?
Svar: Ja. Mycket viktigt.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att Syrenen och Frisam finns?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns turistmål som Ottenby och Eketorp?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns natur, fåglar, världsarv?
Svar: Ja, lite. Kanske.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns naturstig, som Bergstigen?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns cykelväg?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ställplats för husbilar?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ett fint hembygdsmuséum?
Svar: Nej.
Och så vidare, och så vidare…
* * *
Man kommer då fram till den beska ”sanningen” att familjen nog mest skulle värdesätta jobb, skola, livsmedelsbutik, bra sjukvård, fiber, sport- och fritidsaktiviteter. Resten har nog underordnad betydelse. Tror jag.
Därför tror jag inte på merparten av punkterna i så kallade styrkelistor. De får mig att tänka fel. Ingen by lockar inflyttare med en livskraftig kyrkoförsamling. Jag tror inte att nån flyttar till Södra Möckleby för att Frisam finns. Ingen flyttar till Södra Möckleby för att här finns två bioföreningar. Bioföreningar är intressanta i sig men de får inte en tysk eller örebroare att flytta till Södra Möckleby. Såna här styrkor ger mer en missvisande illusion av ”livskraft”.
Slutsats: Om jag vill flytta norrut i landet skulle jag inte flytta till Falun bara för att där finns två fina hoppbackar. Den tänkta familjen med planer på flytt till Södra Möckleby flyttar nog inte hit för att här finns Räddningstjänst, inte heller för att här finns nyinflyttade med nya idéer.
Åretruntboende på södra Öland blir nog få även i framtiden. Det stora problemet med en by som Södra Möckleby är i mina ögon detta: Det finns för få företag och hur mycket vi än ökar turismen till södra ön måste det finnas folk och företag som gynnas av ökningen, som lite cyniskt ”kan plocka kronorna från besökarna”. De som finns är för få. Vi vanliga dödliga, pensionärer som unga, tjänar inte en spänn på flera turister. Och med byns felvända ålderspyramid ser läget inte ljust ut. Vi kan inte begära att pensionärer ska starta företag.
Därför: Locka hit unga människor med billiga bostäder – och om möjligt jobb. Men viktigast är att lära de unga som finns kvar att starta och utveckla egna företag!
De så kallade vanliga jobben kommer att bli färre och färre. Egna initiativ blir framtidens melodi.
PS. När snöbollen börjat rulla… Nästa nedläggningsobjekt kan bli biblioteket. Minns då vad politikerna svarade i kulturorganets enkät i april 2018. Du läser den här.
vad lära av historien?
I dag har Kraftsamling Sydöland kontor där Ateljé Liz tidigare låg. Banken har flytt. Ställplatserna i Degerhamns hamn förbjöds. Britts Manufaktur finns inte längre, Cementa har minimerats och ICA har gått i konkan. Det är bistra tider i Södra Möckleby.
Men den som varit med en tid vet att ingenting består i evighet, att hjulet ständigt måste återuppfinnas, och att ytterst få av de makalösa framtidsprojekt som så kallade experter målar upp verkligen blir av. Idéer kan listas i tusental utan att en enda ser dagens ljus. Så fungerar den så kallade verkligheten. Bara den idé som någon människa verkligen brinner för kommer att förverkligas.
I december 2012 hölls julmarknad med tankesmedja i Södra Möckleby. Det blev en rolig tillställning som drog massor med folk. Du kan läsa blogginlägget här. Det innehåller också mängder av porträtt av folk i bygden. Under mötet fick folk lämna in skriftliga förslag på hur byn skulle kunna utvecklas. Läs och tänk. Vad lära av dem?
Walle Dickson var en av marknadsbesökarna.
Bernt Petersson var en annan. Kanske finns du själv bland de porträtterade? Kolla här.
