Dagligvaruhandeln har det svårt – något att beakta då man skissar på ny butik i Södra Möckleby.
Vad jag förstår gäller det att hitta några ”riktigt hållbara grepp” för just den affären. Men viktigast är att kalkylerna bygger på verklighetens kalla fakta – med beaktande av människans ”inbyggda dragning åt lättja och otrohet”. 😉
Snart får vi kanske besked om enkätens resultat?
Denna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!
Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.
Bilden ovan var den viktigaste under kvällens möte i Folkets hus Degerhamn dit 99 personer tagit sig för att höra Sockenföreningen berätta om planerna på en ny livsmedelsaffär i Södra Möckleby.
– Det har precis tillkommit några viktiga pusselbitar. Därför kan vi inte säga så mycket som vi planerade att säga. Vi måste få värdera dessa nyheter ytterligare lite tid , sa Eva Hansson Törngren – på ett ungefär.
Hon och Johan Persson gick sedan igenom i stort sett alla slags alternativ för allting: butikstyper, leverantörer, butiksinredningar, ekonomi, aktiebolagsbildningar och utvecklingsmöjligheter för en ny butik i den gamlas lokaler. De tu berättade också om enkäten som ska spegla intresset och om de studieresor man gjort på fastlandet i jakten på det bästa butiksalternativet för Södra Möckleby. Sockenföreningen har i sanning gjort ett imponerande arbete – helt ideellt.
Nu är det bara att hoppas på att de ”hundratals” lösa snilleblixtar som också redovisades får stå tillbaka en aning – åtminstone i processens inledning. Att kläcka idéer är lätt, att få företag att gå runt är svårt. Det viktigaste är nu att tillfredsställa den råa verklighetens krav på lönsamhet. Går inte affären med vinst blir allt bara pannkaka och det enda som då återstår att tro på får man söka i körka.
Livsmedelshandel på vischan är svårberäknelig. Till och med i storstäder är den hal som en ål. I veckan gick exempelvis företaget Fodi med fem Stockholmsbutiker i kk trots 80 miljoner i kapital – på grund av bristande köptrohet.
Kulturorganet har flera gånger skrivit om hur en by ”dör” över en natt då affären slår vantarna i bordet, något som alla i trakten nu har fått uppleva. Dessvärre hjälper det inte att sakna något som inte bar sig. Det enda som är viktigt för en eventuell ny butik är framtida köptrohet. Utan en nära nog hundraprocentig sådan tror vi på kulturorganet att en ny butik går en hopplös framtid till mötes. Det är lätt att låta läpparnas bekännelse dölja fortsatt otrohet. Varför dök det upp så många nya ansikten då den gamla butiken reade ut det sista som gick?
Vi tycker att bilden högst upp har punkter satta i fel ordning. Det går inte att driva en mötesplats. Det går inte heller att genom en butik få till ett levande bycentrum. Man kan inte heller starta en butik för att få till en levande landsbygd. Stryk alla önskningar. Stryk allt om ”tro”. Det enda som är viktigt är att det man startar går med svarta siffror. Först då kan man börja tro och önska och längta och utveckla och uppskatta och…
Eva Hansson Törngren var i praktslag under kvällens stormöte. Här kavlar hon upp ärmarna inför rond ett…
Ulf Kyrling, ordförande i Kraftsamling Sydöland, och Johan Persson, hamnkonsult och affärsutvecklare inom Sockenföreningen. Till höger statsminister Per-Albin Hansson (S), som var ovanligt tyst denna kväll.
Knappt halva publiken. Precis när utsände fotografen Allan von Kompost skulle plåta andra halvan tog filmen slut, varpå chefen Sune Flisa utfärdade lönestopp året ut. Sune Flisa tog även till maktmedel och kallade Allan von Kompost för ”sopa”, något publiken gud ske lov inte hörde.
Äntligen har den kommit, kundenkäten som ska tolka och tyda intresset för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Länken till att fylla i enkäten på nätet är tyvärr lång, 50 tecken. Är man för snabb på tangenterna kan det alltså ta tid att komma rätt. Men envis vinner. 😉
Sockenföreningen önskar svar senast 18 februari.
Torsdag 13 februari 18:00 hålls stormöte i Folkets hus. Då presenterar arbetsgruppen vad den åstadkommit.
Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…
Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.
Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
Ulla Herlitz i sin solodans ”Det magiska äpplet”. Skådeplats: Folkets hus i Södra Möckleby.
… bör man nog titta sig omkring i landet för att förstå hur svårt det är att få en butik att gå runt. Även större butiker än den i Södra Möckleby kämpar på i motvind.
Livet måste levas framåt men kan bara förstås bakåt, skrev den danske filosofen Søren Kierkegaard.
I tisdags eftermiddag cyklade jag genom Södra Möckleby. Det jag såg var tragiskt. Inte en människa; det var mörkt och öde. Mot det kolsvarta stångades bara två lokaler, blomsteraffären och ironiskt nog den lilla boden där någon från Kraftsamling Sydöland satt ensam och funderade över södra öns eventuella framtid.
För en tid sen bloggade jag om utvecklingen, den obarmhärtiga. Du kan läsa inlägget här.
En blogg är ibland en bra historiebok att titta bakåt i, för att förstå. alvarsamt publicerade första inlägget 16 september 2011. Dess fortsättning alvarsamt2 läser du just nu.
Med tanke på det kassa läget för södra Öland i allmänhet och för Södra Möckleby i synnerhet kan det vara intressant att titta bakåt i en tid då många manas att se framåt i ett slags hurtfriskt ”allting-går-perspektiv”. Sanningen är förstås att allt inte går och att man bör skilja på vad man önskar och vad som är rimligt – och vad som är stört omöjligt.
För en tid sedan hölls panikmöte i Folkets hus Degerhamn sedan ICA i byn gått i konkurs. Utan livsmedelsaffär dör centrum och villapriserna sjunker. En butik mindre drabbar de som är kvar. Ringar på vattnet går inte att hindra. Det sociala livet går i ide. Tomter blir mindre attraktiva – ja, hela byns sammanlagda attraktionskraft dalar mot en okänd lägstanivå. Det är ingenting konstigt med det. Tillgång och efterfrågan styr det mesta. Hela denna process styrs som av en osynlig hand.
Senaste krismötet i Folkets hus Degerhamn, december 2019.Då och då har byn samlats till möten för att brainstorma och ”fixa framtiden”. Ett sådant möte hölls i november 2015. Det sammanställdes då en så kallad swot, alltså en nulägesanalys som står för strengths, weaknesses, opportunities och threats. Den är läsvärd. Man ser där att ytterst få av byns listade styrkor har utnyttjats. Det är också troligt att i stort sett samma styrkor skulle listas i dag – till vilken nytta? Hur får man exempelvis ut något konkret av en styrka som körer (se listan längre ned)? Svaret är rått: Man får ingen att flytta hit för att här finns körer. Körer ger inte en spänn till dig eller mig. Att sjunga i kör kan nog vara oerhört roligt och givande men körer skapar inte inkomster på södra Öland. Det är inkomster vi bör få – genom nya företag.
Idésprutarmötet i november 2015. Här kan du lyssna på vad alvarsamts utsände hade att berätta om mötet.
Det var en ganska optimistisk ton på mötet 2015. Av naturliga skäl. Då fanns både Cementa i storformat och ICA Nära i Södra Möckleby. 
Längst till höger sitter Susanne Bredesjö Budge, som då var näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. En intervju med henne hör du här.
Tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson var också på mötet. Kanske var han fortfarande kommunalråd 2015 – minnet sviker. Vad han gjorde tummen upp för har jag också glömt.Frågan är då: Varför är inte flera goda idéer – baserade på styrkor – omsatta i ”nåt produktivt” efter fem år? Den frågan har många svar. Ett av dem är att en idé kräver ”någon som bär den ända fram mot fulländning”. Att lista goda idéer är enkelt. Att förverkliga dem är satans svårt. ”En by” kan sällan föra en affärsidé från A till Ö. Den besvärliga resan bör göras av en enda människa eller en sammansvetsad grupp, en människa eller grupp som är besjälad av uppdraget. Det vet alla med egna företag att man måste vara, besjälad.
Låt oss titta på listan med styrkor ur swoten från 2015:
Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”
Att göra en sån här lista är lätt. Den går säkert att göra dubbelt så lång – med det positiva för ögonen. Men det man önskar är sällan detsamma som det möjliga. Man måste vara hård. Man måste vara realist. Är man det blir inte många punkter kvar som styrkor. Nedan stryker jag hårt i samma lista som ovan. Det mesta som listas finns nämligen ”överallt i landet”.
Kvar blir sju punkter som verkligen kan tillföra jobb och därmed kraft och pengar för utveckling (satta i fetstil). Fem av dem anser jag näst intill omöjliga för oss bybor att påverka (satta i fetstil och med genomstrykning).
Två som ligger i bybornas makt att utveckla blir kvar: Ställplats för husbilar och tre hamnar (varav bara en ligger i byn).
Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”
Vi har nu alltså två idéer kvar: Ställplats och hamnarna. Hur ska vi nu se på dessa två möjligheter?
Ställplatserna i Degerhamn dödades av Länsstyrelsen. Hamnarna har varit föreslagna utvecklingsobjekt i flera decennier. Se filmen med Marianne Hedelin om hur man i 20 års tid velat utveckla hamnen i Grönhögen – men hur oerhört långsamt det har gått. I dag, ironiskt nog, har kommunen genom Kraftsamling Sydöland anställt en konsult som ska sätta sprutt på hamnarnas utveckling. Den som lever får se hur det går…
Mina förslag om ställplatserna: Finns någon som vill driva en sådan? Om ja, bör alla krafter sättas in mot att få Länsstyrelsen att tänka om. Att få Länsstyrelsen att tänka om gör man i cykelledsprojektet där Länsstyrelsen sagt nej till sträckan Skärlöv-Torngård. Ingen vet hur det går, men alla är införstådda med att det kommer att ta tid…
Hamnarna, ja… I Grönhögen händer det äntligen: Ny ställplats ska ge utrymme och utvecklingsmöjligheter för hamnen, och man har fått muddringstillstånd (beslut om var massorna ska läggas lär dock ännu inte vara taget).
Gräsgård? Där slammar hamnen igen och många jag talat med säger att vissa båtar inte ens kommer ut i vissa väder. Man har fått nej till muddring. På plussidan har man en av södra öns största attraktioner: Annys Fiske.
Degerhamn? Vissa mindre projekt finns. Hur de går vet jag inte. En stor hamn med intressant omgivning ligger i stort sett öde…
Nå, vart vill jag komma med detta långa resonemang? Jo, att vi bör jobba med få projekt, men desto hårdare och effektivare. Men hur göra det i en by där medelåldern stiger som en raket mot skyn? Vi kan väl inte tro eller hoppas på att pensionärer ska kavla upp ärmarna, starta företag och satsa på nya karriärer!? Vem ska då göra jobbet?
Den frågan är kanske svårast av alla. Har du nåt bra svar?
* * *
Jag har roat mig med att försöka hitta en enda bra fråga att ställa till eventuella inflyttare till Södra Möckleby. Man får naturligtvis olika svar från olika människor. En familj med två arbetande föräldrar med småbarn har säkert helt andra önskningar än en singellevande pensionerad fågelskådare. Men låt oss på skoj ställa frågan till barnfamiljen. Den lyder:
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _?
På skoj fyller jag i med vad jag tror blir det troliga svaret. Jag kör några punkter i listan med styrkor från swoten 2015.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns företagsamhet och stort företag i byn?
Svar: Ja kanske, om jag får jobb där.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns duktiga hantverkare?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns räddningstjänst/deltidskår i byn?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns bibliotek, skola, fritids och Hemtjänst?
Svar: Ja. Mycket viktigt.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att Syrenen och Frisam finns?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns turistmål som Ottenby och Eketorp?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns natur, fåglar, världsarv?
Svar: Ja, lite. Kanske.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns naturstig, som Bergstigen?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns cykelväg?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ställplats för husbilar?
Svar: Nej.
Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ett fint hembygdsmuséum?
Svar: Nej.
Och så vidare, och så vidare…
* * *
Man kommer då fram till den beska ”sanningen” att familjen nog mest skulle värdesätta jobb, skola, livsmedelsbutik, bra sjukvård, fiber, sport- och fritidsaktiviteter. Resten har nog underordnad betydelse. Tror jag.
Därför tror jag inte på merparten av punkterna i så kallade styrkelistor. De får mig att tänka fel. Ingen by lockar inflyttare med en livskraftig kyrkoförsamling. Jag tror inte att nån flyttar till Södra Möckleby för att Frisam finns. Ingen flyttar till Södra Möckleby för att här finns två bioföreningar. Bioföreningar är intressanta i sig men de får inte en tysk eller örebroare att flytta till Södra Möckleby. Såna här styrkor ger mer en missvisande illusion av ”livskraft”.
Slutsats: Om jag vill flytta norrut i landet skulle jag inte flytta till Falun bara för att där finns två fina hoppbackar. Den tänkta familjen med planer på flytt till Södra Möckleby flyttar nog inte hit för att här finns Räddningstjänst, inte heller för att här finns nyinflyttade med nya idéer.
Åretruntboende på södra Öland blir nog få även i framtiden. Det stora problemet med en by som Södra Möckleby är i mina ögon detta: Det finns för få företag och hur mycket vi än ökar turismen till södra ön måste det finnas folk och företag som gynnas av ökningen, som lite cyniskt ”kan plocka kronorna från besökarna”. De som finns är för få. Vi vanliga dödliga, pensionärer som unga, tjänar inte en spänn på flera turister. Och med byns felvända ålderspyramid ser läget inte ljust ut. Vi kan inte begära att pensionärer ska starta företag.
Därför: Locka hit unga människor med billiga bostäder – och om möjligt jobb. Men viktigast är att lära de unga som finns kvar att starta och utveckla egna företag!
De så kallade vanliga jobben kommer att bli färre och färre. Egna initiativ blir framtidens melodi.
PS. När snöbollen börjat rulla… Nästa nedläggningsobjekt kan bli biblioteket. Minns då vad politikerna svarade i kulturorganets enkät i april 2018. Du läser den här.
I dag har Kraftsamling Sydöland kontor där Ateljé Liz tidigare låg. Banken har flytt. Ställplatserna i Degerhamns hamn förbjöds. Britts Manufaktur finns inte längre, Cementa har minimerats och ICA har gått i konkan. Det är bistra tider i Södra Möckleby.
Men den som varit med en tid vet att ingenting består i evighet, att hjulet ständigt måste återuppfinnas, och att ytterst få av de makalösa framtidsprojekt som så kallade experter målar upp verkligen blir av. Idéer kan listas i tusental utan att en enda ser dagens ljus. Så fungerar den så kallade verkligheten. Bara den idé som någon människa verkligen brinner för kommer att förverkligas.
I december 2012 hölls julmarknad med tankesmedja i Södra Möckleby. Det blev en rolig tillställning som drog massor med folk. Du kan läsa blogginlägget här. Det innehåller också mängder av porträtt av folk i bygden. Under mötet fick folk lämna in skriftliga förslag på hur byn skulle kunna utvecklas. Läs och tänk. Vad lära av dem?
Walle Dickson var en av marknadsbesökarna.
Bernt Petersson var en annan. Kanske finns du själv bland de porträtterade? Kolla här.
Ett 70-tal personer kom till mötet häromdagen på Folkets hus för att snacka eventuell framtida ny livsmedelsbutik. Efter att ha pratat med många personer och gjort egna analyser om köptrohet har jag kommit fram till några beska men nödvändiga frågeställningar:
Vilka faktorer gör att en eventuellt ny butik kommer att gå bättre än den som gått i konkurs?
70 personer kom till mötet… Det är uppskattningsvis 40 hushåll. Ska ny butik överleva måste den nog användas av 250 hushåll. Finns den köptroheten? Tillåt mig tvivla.
Är boende i Södra Möckleby intresserade av en obemannad butik som kräver inloggning på smartphone och rätt många datoriska handgrepp i helt ny miljö. Tillåt mig tvivla. Och på vilket sätt bidrar en sån butikstyp till ”ett större socialt umgänge”? Ålderspyramiden i byn talar mot idén.
Är det kanske bättre att överge tanken att göra Södra Möckleby till nåt slags centrum på södra Öland och satsa på Grönhögen i stället?
Jag har lutat åt Grönhögen sen en tid. Där är mer drag och där finns redan en till synes stabil livsmedelsbutik. Tendensen i Södra Möckleby är ytterst negativ. Först flyttade banken. Ingen tog över Britts Manufaktur. Därpå stängde Ateljé Liz. Nejmyndigheten krossade ställplatsen i Degerhamn. Och så krympte Cementa från 70 till 7. Och nu stängde ICA. Jag befarar att byn redan är ute på det sluttande planet…
Det viktiga nu är att göra hållbara analyser och enkäter. Allt för många tror att allt går att göra bara man vill. Glöm det. Allt är inte möjligt, bara somt. Vad vill boende i Södra Möckleby och Degerhamn? Vill en stor majoritet ha en ny livsmedelsbutik eller spelar frågan ingen roll? Går det lika bra att handla i Grönhögen, Färjestaden eller Kalmar?
Och om en stor majoritet verkligen vill ha en ny butik… Kommer man att handla i den?
Södra Möckleby City 18 december 14:31. Om ICA fortfarande fanns skulle här stå tio bilar och fem sex personer skulle vandra på trottoarerna. Nu väntar ödsligare tider…
ICA i Södra Möckleby stängde för gott klockan 18:00 måndagen 16 december 2019. Då hade Torbjörn ”Tobbe” Arvidsson drivit den i nästan 20 år.
Kulturorganet var med den sista halvtimmen i butikens historia…
Runt 70 helt förtvivlade operaälskande södra möcklebybor mötte upp till kvällens konsert i Folkets hus Degerhamn. Repertoaren gick i moll och många tårar blänkte som silver på det bonade golvet när föreställningen var slut. På bilden ser vi dirigenten Ulf Kyrling mana fram de innerliga ångestkänslor som mötet krävde, medan sopranen Eva Hansson Törngren drömmer sig bort i en adagietto-fas av operan ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Att allt detta bara är ordlekar för att sprida åtminstone en gnutta hopp i den nu butikslösa byn torde alla som var där förstå. Senare i kväll – eller i morgon bitti – publiceras en mer realistisk version om mötet som i korthet kan sägas ha handlat om ”den oväntade konkursen för byns ICA-butik”. Något slags fortsättning följer alltså – så som det alltid gör i det så kallade livet…
Nej, man gick inte man ur huse för att njuta av ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Man gick till Folkets hus för att höra om den för många helt oväntade konkursen för byns ICA-butik. Helt plötsligt låg affären i Grönhögen – eller i Mörbylånga. Vad har egentligen hänt? Och viktigare: Vad göra? Kvällens möte var tänkt att se framåt, hitta lösningar… Och runt 70 själar kom, lyssnade och ställde frågor. Så många svar serverades inte – av naturliga skäl.
Om ansikten kunde tala… Tänk om man kunde se tankar! Kan djup koncentration överföra tankar? Ingen vet.
Kraftsamling Sydöland var där, representerat av Eva Engström och Ulf Kyrling. Eva Hansson Törngren var där som jag vet inte vad, kanske som byinvånare, kanske som ordförande i Södra Möckleby Sockenförening. Inga titlar eller speciella särintressen tycktes spela nån roll en kväll som denna. Nu gällde frågan en enda sak: den affär som fanns i går men som inte finns i dag.
Ann Willsund från kommunen var också där. Och folk från både Smedby och Degerhamn. Nå, vad kom man fram till? Vilken är lösningen? Svaret är att det finns många möjliga lösningar, och många som senare kommer att visa sig omöjliga. En möjlighet är att Tobbe fortsätter, en annan att en ny handlare tar över. En tredje är kooperativ, en fjärde är ”köp-en-hel-liten-färdig-affär-med-varor-och-allt-som-kommer-med-lastbil-och-som-det-bara-är-att-ställa-på-backen-och-genast-öppna”. En femte möjlighet är en obemannad butik, en sjätte är en butik som tidvis är bemannad, tidvis obemannad med självservering. En sjunde är att Uno Magnusson tar över, något han sa nej till. En åttonde är att Jonas Hansson slutar hamra på sitt hus och istället blir butiksförman. Även han slog – med eftertryck – ifrån sig denna chans, se tre bilder ned. 
Eva Engström från Kraftsamling Sydöland tänkte på olika alternativ – och talade om dem. Emellanåt tänkte hon även på annat – såg det ut som. Och så var nog hela mötet, en radda möjligheter som det i dag är juridiskt, praktiskt, teoretiskt och kunskapsmässigt omöjligt att bedöma som möjliga, troliga, fantastiska eller stört omöjliga. Vi måste ta tiden till hjälp och göra saker och ting i rätt ordning.
Eva Hansson Törngren delade på slutet ut små egentillverkade lappar med frågor: Vill du vara med och jobba för en lösning? Vill du offra tid på det? Vill du till och med lägga en slant för att nå målet? En bra idé tycker kulturorganet. De som sa ja blir kallade till nästa möte. De som kommer till det spikar datum för mötet därpå. Stenen (i brist på snö) är i rullning…
Jonas Hansson visade med tydligt kroppsspråk att han inte var intresserad av en karriär som handlare. Inte ens löfte om en stilig uniform hjälpte…
Den som ville veta vad Ulf Kyrling tänkte på fick lägga en Selma i hans röda låda. Då tog han bladet från munnen och berättade. Eller var det nåt jag drömde under den korta siesta jag tog efter mötet? Ingen vet. Och det blev nog kvällens enda slutsats: Ingen vet fortsättningen.
Andersson från Smedby, Willsund från Färjestaden. Även utbölingar kände sig kallade denna viktiga afton. Och det är nog tur det. Det blir ett svårt pussel att lägga framöver. Mycket är möjligt men inte allt. Mycket blir också svårt. Och somt blir omöjligt. Med dessa odds i bakhuvudet är det dags att sova. Vaknar nån i byn fredag morgon och vrålar: – Heureka!
Torbjörn Arvidsson i sin butik. Han blev en av de första att införa papperspåsar i stället för plastpåsar vid grönsaksdisken.ICA i Södra Möckleby är satt i konkurs, skriver Ölandsbladet. Efter 19 år ger Torbjörn Arvidsson upp. Han ser ingen framtid för butiken. Försäljningen har dalat och nästa år införs lagar om stopp för freongas, som kräver investeringar i nya dyra kylmaskiner.
Jag ser affärens öde som det absolut sämsta som kunde hända bygden. Min fru och jag har tidigare bott i en Jämtlandsby där affären stängde inte mindre än fyra gånger innan den gick in i den eviga vilan. Det blev helt tyst. Hela livet blev över en natt helt annorlunda. Tristare. Tommare. Ödsligare. Så blir det tyvärr också i Södra Möckleby.
Mitt i eländet önskar vi Torbjörn och hans anställda all lycka till i nya jobb. Ni har gjort ett storartat arbete.
Man har sågat ned sjuka almar längs Kyrkvägen i Södra Möckleby. Men varför får dessa tre lik stå kvar – och ett fjärde i bakgrunden? Enligt rykten betraktas de inte som döda av Länsstyrelsen, som har fattat beslutet. 
Men den avbarkade kraken framför kyrkan kan väl ingen tro ska återuppstå från de döda – inte ens Länsstyrelsen. Eller har kyrkan lagt sig i…
Så här har det sett ut alldeles för länge i Södra Möckleby city. Men i november inleddes äntligen röjningsjobbet… Se filmen nedan.
Allén mellan Södra Möckleby och Albrunna har under senare år vissnat och dött. Inom kort är alla träden stendöda. Orsaken är almsplintborrens härjningar.
Men nya träd av annan sort planteras mellan de gamla liken. Personligen har jag svårt för att förstå varför högstubbarna ska stå kvar – fulla med smittämnen.
Häng med på en kort cykeltur för att se Hoppets allés nya invånare…
I dag kom de, fyra politiker och kommundirektören, till Kraftsamling Ölands lilla kontor i Södra Möckleby City.
Intressanta samtal fördes mellan fem besökare och maktens representanter. Ämnen som diskuterades blev äldreboendet vid Alungården, ”tappade sugar” i Grönhögen, ockerhöga kommunala avgifter för ansökning av strandskyddsdispens, KLT:s snåla turlista, omvårdnaden av Bergstigen, eventuell kommunal IT-hjälp och parkeringssvårigheter vid busspendling mellan Färjestaden och Kalmar.
Kommunalrådet Matilda Wärenfalk lät försiktigt pysa ut en nyhet om just parkeringsproblemen genom att nästan ljudlöst yppa ”det kommer en lösning där man kan parkera säkert”. Men Matilda sa bara A och ingen lyckades få ur henne B.
Kulturorganet gjorde tre intervjuer. Svaranden är kommundirektör Ann Willsund, oppositionsrådet Henrik Yngvesson och projektledare Ulf Kyrling i Kraftsamling Sydöland. Ämnet var cykelleden Fyr till fyr. Du ser intervjuerna här på kulturorganet om några dagar. Men vi rekommenderar att först se kvällens filmpremiär om en cykeltur utmed två av de sex ofullbordade sträckorna på södra Öland. Först då förstår du hur långa sträckor som ännu bara är önskedrömmar, speciellt som pengar lär saknas.
Det är viktigt att slå fast att det söder om Kastlösa endast har anlagts en mil cykelled – och den lades för tre eller fyra år sen. Vad än politiker och folk i projektet säger saknas i dag sex delsträckor av leden på södra Öland. De är tillsammans drygt tre mil. De sex är: Albrunna, Ventlinge, Grönhögen – Karl X mur, Karl X mur – Ås Camping, Ås Camping – Solberga och Solberga – Skärlöv.
– Sen vi införde papperspåsarna för drygt två månader sen har dom positiva reaktionerna varit helt dominerande, berättar allas vår Tobbe. Bara två kunder har reagerat negativt. Den 29 juni tyckte Torbjörn Tobbe Arvidsson att det fick vara nog. Han bytte ut plastpåsarna mot papperspåsar i sin ICA-butik i Södra Möckleby.
– Det var ett lätt beslut att ta. Jag har länge tänkt på miljöförstöringen. Haven fylls med plast, även från vårt land. Det här var det minsta jag kunde göra.
Sagt och gjort. Sedan 29 juni plockar man frukt och grönsaker i papperspåsar hos Tobbe. För några dagar sen kom besked att ICA centralt hänger på. Plasten byts mot papper. ”Ett litet steg i affären, men ett stort steg för haven”, skulle man kunna säga i en Neil Armstrongparadox.
Ställningen med papperspåsarna är ett gammalt kvällstidningsställ. Man ska inte krångla till det i onödan.
– Hittills har det gått åt tio stora lådor med papperspåsar, berättar Tobbe. Det är lätt att tänka sig hur mycket bättre vår miljö skulle må om Tobbes initiativ sprider sig över landet – och över världen…
Det är så lågt att man nästan får krypa in i det på alla fyra, fattighuset i Södra Möckleby med anor från 170-talet. Det användes ännu i början av 1900-talet. I dag är det fint renoverat och ägs av Södra Möckleby hembygdsförening.
Kulturorganet tittade in i stugan en dag i juli…
Inne i stugan huserade Ingrid Persson, Degerhamn.
Förre ärkebiskopen Anders Wejryd har hållit en tvåtimmars föreläsning i Södra Möckleby. Enligt Ölandsbladet skulle han ”prata klimat”. Han inledde dock med att säga att vi ingenting vet om gud.
Det är ingen nyhet. Men det var ärligt sagt. För fritt tänkande människor blir det allt svårare att förstå hur religiösa formateringar kan bygga upp hela enklaver, ”världar i världen”, grundade på denne någon om vilken vi ingenting vet. Detta svenska samfund har byggt tusentals kyrkor, totat ihop ritualer och ceremonier, infört ämbeten, skapat yrkesroller, hållit miljoner predikningar om den man inte vet något om – och ur detta ickevetande skapat mångmiljardförmögenheter som man köpt mark och skog för, att förvalta enligt jordelivets allra effektivaste placeringskonst. Kyrkan har blivit ett företag vilket som helst, med anställda, kalkyleringar om framtiden, löner, ekonomisk planering. Man har blivit en vinstmaskin som måste få in kosing för att gå runt. Dock med en skillnad. I vanliga företag bör du – men måste inte – tro på något påtagligt som kan verifieras i ord. I Svenska kyrkan jobbar ni för att tro på nån som ni inte vet nåt om.
På sin hemsida skriver Svenska kyrkan att man har 5,9 miljoner medlemmar, en sanning med modifikation. Hur man blir medlem ska jag inte gå in på. Alla vet att ”ytterst få” har sökt sig dit på eget initiativ. Merparten finns där inbäddade i statistiken per automatik. Att Svenska kyrkan fortfarande sprider detta medlemsantal som ”sant” är beklämmande.
Att kyrkan – enligt samma sajt – har närmare 22 000 anställda stämmer dock säkert. Det är onekligen ett stort antal människor som uppbär lön för ett arbete som går ut på att sprida en lära, utgående från tron på ”denne någon”, som de inte vet ett vitten om.
Ännu svårare är det att förstå hur vårt lands statschef måste vara medlem i Svenska kyrkan. Kung Tjabo måste följaktligen tro på den gud ni inte vet något om. Det kräver successionsordningen nådens år 2019!
Vi har i sanning långt kvar i vår strävan mot kunskap, fria från sedan barnsben påtvingade ”sanningar och sagor”. Det krävs mod och kraft att befria sig från andliga konventioner mot ett brett, solidariskt, fritt, humant och spänstigt tänkande utan grumliga inslag om nån som vi inte vet något om.
Dock går utvecklingen åt rätt håll. Svenska kyrkan blir allt mindre religiös. Man jobbar allt mer ”jordiskt och pragmatiskt”. Man visar upp sig på regnbågsmässor, fixar mc-gudstjänster och går i prideparader. Man har sedan länge tagit itu med sina anställdas sextrakasserier och bufflighet mot varandra. Nu är det dags att jobba för miljön.
Bra jobbat, kyrkan!
Vid Alunvallen i Degerhamn ligger det man kapat av almarna i allén mellan Södra Möckleby och Albrunna. Detta är en av de två högarna.
Den andra högen är ännu större. Orsaken till kapningen av almarna är almsjukan, en obotlig åkomma orsakad av den lilla almsplintborren. Denna hög ligger utmed Kvarnvägen.
Personligen undrar jag varför man inte kapar hela allén på en gång – och planterar nya träd av annan sort. Att ta lite då och då förlänger bara plågan – och nästan ingen i vår enkät tycker att högstubbar är vackra.
Så sent som 2012 såg den vackra allén frisk ut. Sedan gick det snabbt utför…
För några år sedan hade vi inte mindre än tre glada bytomtar på besök i Södra Möckleby. Trots många kontroller har kulturorganet inte hittat en enda i år. Har vi inte varit snälla, eller…?
Första riktiga snöfallet under hösten 2018. Vintern vid Ölands södra udde anses börja först 7 januari. Vi ser biblioteksparken i Södra Möckleby.
Om Cementas historiska betydelse för Södra Möckleby berättar ”någon” i en finstämd insändare i Ölandsbladet. Du kan läsa den här.
Kulturorganet har länge filmat i 4 K men aldrig tidigare renderat en sådan film i det formatet. Denna cykelfilm blev enormt stor i original, 45 GB, och absolut pixlingsfri. Hur den blir sedan Youtube ”behandlat” den återstår att se. Jag vet inte vad andra ser på sina skärmar, och jag är därför tacksam för kommentarer om den tekniska kvaliteten. Vänligen titta speciellt på träd, gräs och annat med många detaljer.
Ljudet är dåligt, eftersom en fastsatt mikrofon ”slet sig” och blev hängande i en halvmeter sladd. Så kan det gå…
Nej, du ser inte fel. Denna video har varit utlagt tidigare med titeln Våren är tillbaka!. Den nedan är en annan – och förhoppningsvis – bättre version av samma film. Innehållet är helt identiskt, det som skiljer är renderingen, alltså ”kodningen” från råfilm till färdig film.
Jag är naturligtvis intresserad av åsikter om den rent tekniska kvaliteten. Är denna version bättre än den förra? Är den det raderas senare den förra.
Nu cyklar vi igen, från Södra Möckleby till Kastlösa, över ön till Skärlöv, till Torngård och hem till Södra Möckleby igen…
De driver en egen utomhusloppis vid Kyrkvägen i Södra Möckleby. Och de är Lova, 6 och Ella, 10 år. – Dom är mina barnbarnsbarn, berättar Berith med jycken. Vår utsände kliar sig i huvudet. Kan det vara möjligt? Men i hettan går det inte att räkna. Vi påstår alltså att Lova och Ella är Birgits barnbarnsbarn! Som sagt, det ska börjas i tid.
– Vi minns inte hur vi kom på idén med loppisen, säger Ella och Lova med en mun. Den bara kom. Till loppisen har de också ritat egna informationsskyltar. – Och så sätter vi upp en lapp när vi inte är här, säger Lova medan Ella nickar instämmande. Det gäller att sköta om sin kundkrets.
Törs vi i dessa tider av hysterisk torka visa några bilder från det nya vattenverket i Södra Möckleby? Verket börjar se färdigt ut och häromveckan var det fritt fram att gå in på området, vilket kulturorganet givetvis gjorde.
Eftersom vi inte vet ett dyft och hur ett vattenverk fungerar visar vi bilderna utan bildtexter.
Ska du hitta den absoluta friden i Södra Möckleby/Degerhamn är mitt tips att kuta eller hoja till skjutbanan. Där smäller det ordentligt då och då men mellan avfyringsexcesserna råder den befriande tystnaden.
Alvarsamt gjorde flera pang-pang-reportage om tävlingar vid skjutbanan i juli 2012. Du kan läsa dem genom att klicka på länkarna nedan:
DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER
DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER II
DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER III
DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER IV
Här är tystnaden nästan total.
1897… Föreningen är alltså grundad samma år som Andrée-expeditionen mot Nordpolen startar från Danskön 11 juli klockan 13:46!
Här ligger man eller står och avfyrar sina muskedunder.
Genom kamerans normalobjektiv är det svårt att förstå hur man ens kan träffa tavlorna.
Inte ens genom ett kortare teleobjektiv förstår jag hur hur man kan träffa där man vill…
Vy av den funktionella byggnaden från öster. Den smälter in fint i naturen.
I sandvallarna bakom måltavlorna slår kulorna in i tusental. Men en och annan reslig växt har hittills klarat livhanken…
Om man cyklar Kvarnvägen fram ser man det nya vattenverket från väster. På stort avstånd ser det riktigt harmoniskt ut.
Kommer man närmare och kikar på det från norr tycker jag fortfarande att vissa delar av byggnaden är fina. Fönster, dörrar och ventiler ger associationer till Piet Mondrians målningar.
De stora tomma ytorna åt väster känns dock lite döda.
Det går nog inte att ”betygsätta” bygget ordentligt förrän all byggbråte är väck. Före årsskiftet ska allt vara klart.
