För nio år sen möttes skyttar från Öland och Gotland vid skjutbanan i Degerhamn i en duell med det passande namnet Öträffen. Massor av foton och texter hittar du på länkarna nedan:
Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder
Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder II
Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder III
Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder IV
Som grabb satt jag ofta med kompisarna och kollade in det vrålande fartvidundret Sirena på väg ut från eller in mot Stockholm. Hon gjorde sina modiga 36 knop på rutten Stockholm-Åland. Hon var det första bärplansfartyg jag såg.
Senare har det konstruerats mängder av mer eller mindre lyckade modeller – och nu finns de även på surfbrädor, men benämns då hydrofil. Finessen med bärplan/hydrofil är att lyfta fartyget/åkaren upp ur vattnet för att minska friktionen och därmed öka hastigheten.
Häromdagen såg jag denne kitesurfare svischa hit och dit i Grönhögens hamn. Farten var imponerande, sannolikt runt 20 knop och stabiliteten verkade total. Här kan du se hur en hydrofil ser ut – under vattnet.
Vill du få en uppfattning av hur det är att segla själv klickar du här. Håll i dig!
I dagens hetta är det kanske bra att Ironman inte körs i år. Bilden visar deltagare svänga ut från Alunvägen till Torngårdsvägen i Södra Möckleby 18 augusti 2018.
De två boulebanorna vid sportfältet i Grönhögen är snart färdiga. Vi ser dem här närmast kameran. När de är OK finns en beachvolleybana, ett utomhuspingisbord, en padelbana och två nya boulebanor – i lilla Grönhögen! Padelbanan är en investering på runt 450 000 kronor, gjord av Grönhögens Utvecklingsbolag, övriga aktiviteter är betalda med pengar från Cementa – som disponeras av Mörbylånga kommun. Kommunen har alltså inte betalat något, vilket kan vara bra att veta i eventuella diskussioner om kommunala satsningar på södra ön. Läs mer om summor och bidrag här.
Nu ligger snart fyra sportbanor i rad strax öster om hamnen i Grönhögen: En beachvolleybana, en padelbana och – mycket snart – två boulebanor.
I strålande sommarväder invigdes i dag padelbanan.
Var kan man köpa ”Skålande munk” målad av Rembrandt för 190 riksdaler? Svaret kommer småningom…
Det är inte varje dag en padelbana invigs på södra Öland. Bilden är från dagens evenemang i Grönhögen. Senare kom många fler människor än du ser på detta foto. Du ser de flesta människorna och hör nästan hela invigningstalet på film inom kort…Vi ska också ”ta en tänk” om begreppet ”tusen år”.
Den 4 augusti är det åtta år sedan två större evenemang genomfördes i Södra Möckleby… Kulturorganet var med på bägge och du får se foton där du kanske själv är med…
Ett nytt Udd-Nytt är påbörjat, men arbetet går stundtals trögt på grund av stora motsättningar mellan chefredaktör Sune Flisa och självutnämnde kulturreportern och MMA-vraket Ingvar Charm Knubbendorpf…
En hel del annat ramlar också in som med tiden ramlar ut på bloggen… Håll till godo!
Ett tu tre stod den där fix och färdig, padelbanan i Grönhögen…
Den senaste spelplanen – den tredje – till aktivitetsfältet i Grönhögen, ett bord för utomhuspingis.
De tre spelplanerna, från kameran och bortåt i bild: beachvolleyplan, bord för utomhuspingis, padelbana – långt ifrån färdig.
De tre planerna sedda med hamnen i bakgrunden.Nu spelas på nyanlagda beachvolleyplanen i Grönhögen. Spelglädjen är här viktigare än vinstjakten. När vi kommer in i matchen står det 6-0 till något av lagen…
… sprider sig i Grönhögens hamn sen padelbanan asfalterats. För att bli lycklig är det är bara att gå dit och sniffa en stund. Vi vill dock varna för överkonsumtion, så kallad ”översniffning”!
Ytan är slät som en… som en… som en padelbana! Klicka här för att läsa om alla banor och spel här.
Padelbanan i Grönhögen, längst bort i bild, tycks nu vara färdigvältad med en så kallad ”padda” (maskinen som skymtar bakom jordhögen). Planen begjuts här med vatten. Fortsättning följer…
Padelbanan i Grönhögen växer… Så här såg den ut 2 juli.
Placeringen av de olika banorna är smart. Det blåser mycket i Grönhögen. Men som synes ligger banorna – till höger i bild – mellan partier med vindskyddande träd.
Från återvinningscontainrarna i Grönhögens hamn ser ”det” ut så här…
Från andra hållet ser ”det” ut så här… Men vad är då ”det”?
Jo, ”det” är ett område som ska rymma en padelbana, en beachvolleybana och ett utomhuspingisbord. Kanske platsar även en boulebana.
Planen är kantad av alléträd som kan ta värsta musten ur de ofta styva vindarna här nere i Grönhögens hamn. Bakom det sportiga projektet står Grönhögens Utvecklingsbolag. Mörbylånga kommun hjälper till med 50 000 kronor.
I dag höll det på att smälla vid golfbanan i Grönhögen igen. En fullkomligt förblindad golfspelare skyndade snett över vägen från parkeringen till receptionen utan att så mycket som öppna åtminstone ena ögat. Tack vare att mitt mål var just ett ärende i receptionen och att min retarderande manöver därför hade inletts undkom spelaren en långvarig sjukhusvistelse och miljonbelopp i skadestånd för ”åsamkandet av lackrepor på Monark Thor Grön”.
Övergången receptionen-parkeringen blir nu stadigt återkommande inlägg på kulturorganet. Arbetstiteln blir Nära ögat. Vid eventuell kollision blir titeln i stället Pang i bygget.
Övergången – icke utmärkt – kommer då och då att skildras i oerhört dramatiska rörliga bilder, så kallad video. Känsliga tittare varnas.
Golfsäsongen i Grönhögen har dragit igång. Titta noga på bilden. Här uppstod många dramatiska incidenter förra året. Jag minns inte om jag körde ihjäl nån men nog var det nära ögat många gånger. Jag vill inte att de ska ske flera tillbud i år…
Så här ligger det till. Jag cyklar förbi här två gånger om dagen. I denna färdriktning har jag nedförsbacke och kan lätt komma ångande i 25 kilometer i timmen. Det är laglig fart. Från receptionen i utbyggnaden på bilden kommer ofta stressade/glada golfspelare. De tittar varken till höger eller vänster utan kutar likt våryra gässlingar rakt ut mot sina parkerade bilar – till vänster utanför bild. De i grupp är värst, de skrattar och skryter om dagens puttar och ser inte ens en långtradare på en meters avstånd.
Alla förstår vad som kan hända. Låt säga att golfspelare Adam har 12 i handicap. Om jag då krockar med honom med min tungt lastade Monark Thor grön och knäcker Adams båda ben… Vad har han då i handicap?
Svar: Han har fortfarande 12 i handicap men också ett årslångt handikapp att dras med. Det troliga är också att drömmen om att en dag spöa Tiger Woods förblir just en dröm…
Den gamla barnramsan gäller: Se upp i backen, sju hål i nacken!
Vem bryr sig om idrott när världen står still? frågar sig i dag gammelmediet Barometern.
Och så följer man upp med sex sportsidor.
Den 12 oktober 2019 sprang han som första människa i världen maraton på under två timmar.
Eliud Kipchoge sprang de 42 195 meterna på en rakbana i Wien, fram och tillbaka drygt fyra gånger. Du kan se hela filmen om det historiska loppet här.
Med alvarsamt2 kan du i videon ovan följa med i den hastighet världsrekordet slogs i – men på cykel.
Häng med!
I dag nyårsdagen bjöd Tyskland på sedvanlig backhoppning i Garmisch-Partenkirchen. Men vad bjöd lilla Sverige på? Jo, på kitecykling i Degerhamn!
I Garmisch Partenkirchen blåste norrmannen Lindvik iväg 143,5 meter. I Degerhamn drev kulturorganets utsände iväg hela 1 400 meter – nytt världsrekord för södra Öland!
– Evenemanget är tänkt att bli årligen återkommande, avslöjade den ende startande, chefredaktören och tävlingschefen Sune Flisa, inför dagens äventyr i den friska västvinden.
– Den här sporten kräver allt av utövaren. Man måste kunna cykla. Man måste kunna styra. Man måste kunna hålla tungan rätt i mun. Man ska hålla ordning på alla linor till kiten. Man måste dessutom kunna filma med två kameror på hjälmen och samtidigt svara på telefonsamtal från klent begåvade murvlar som sitter och dricker öl och pratar skit på redaktionen. Det är nog bara jag i hela världen som klarar detta, sa Sune Flisa innan han blåste iväg österut genom Ölands Klippiga bergen…
Vi är beredda att tro honom. Det är nog bara han som klarar detta.
Jag vill helst vara i akademin, styra den produktionen och se till att det kommer upp spelare som presterar i vårt a-lag. Så att vi sedan kan sälja dem vidare. Det finns inget annat sätt att bygga ekonomi för oss som förening.
Så säger Jens Nilsson, tränare i Kalmar FF, i ett stort pratminus i dagens Östran.
Fem och en halv sidor om Kalmar FF:s prekära läge i dagens Östran! På ettan, som krönika, som sportsidor, som KFF-snack special. Det är lätt att se att det är grabbar och gubbar som styr gammelmedierna i dag.
Kriget rasar vidare. Men det går in i en ny fas. En av fältherrarna har svårt lemlästad kastat in handduken. Det skildras på nästan hela förstasidan och ett helt uppslag på sporten i dagens Östra Småland.
Vi lever i en fruktansvärd tid. Krig och elände. Hur ska det gå…
I´m Worried heter en gammal bluesdänga med Elmore James.
Men det är inte bara Elmore James som är oroad. Även jag är det. Vi är ju i krig – för första gången på över 200 år.
Krigsförklaringen kom i söndags. Lede fi kom från kortsidan. Ett lömskt och oväntat anfall. Anfallsmålet gick till omedelbar motoffensiv. Målet: Hemmastå.
Salvorna ekade från vänster till höger, från höger till vänster. Två arméer besköt varandra med tyngsta möjliga artilleri. Blodet flöt. Krutröken låg lika tät som i Lützen. Gustav II Adolf hette nu Magnus Pehrsson. Albrecht von Wallenstein hette Joakim Persson.
Kanonmullret skildrades på nästan hela förstasidan i Östra Smålands måndagsutgåva. Ångrar inget sa försvarsminister Pehrsson. Östran la också upp det förfärliga slaget på nästan ett helt uppslag på sporten. Plus hela sportens förstasida. När ska kriget även erövra ledarsidan?
Frågan är berättigad. I dag utvidgades kriget. Eskalerade som det heter nu för tiden. Östra Småland skriver ett nästan ett helt uppslag om det fasansfulla blodvite som sker framför våra ögon. En krigskorrespondent på plats konstaterar Alla ville väl med ändå blev det så fel.
Ja, så är det. Man vill så väl. Man är mån om andra. Men krig är aldrig roliga, hur väl man än vill.
Därför lägger jag på I´m Worried med Elmore James igen.
Och ger blanka fan i Kalmar FF.
Det som många gånger saknas i lokal nyhetsjournalistik är analyser och lust att ”bända isär och skära upp” sanningar och löften för att se om de verkligen är sanna och trovärdiga. Det gör man på sporten i exempelvis gammelmediet Östra Småland.
I lördagens tidning är tio sidor sport. Jag är inte längre det minsta sportintresserad men läser trots det nån sportartikel då och då. De är ofta härligt entusiastiska, nyfiket analyserande – och välskrivna. Med stor iver och drivande nyfikenhet kan en reporter ge sig den på att förstå varför division 6-laget Myrorna inte heller i år orkar ta steget upp i femman. Man undrar och undersöker, man intervjuar rakt på sak och till och med fotona är ofta intressantare och personligare än de på nyhetssidorna, där människor ofta står uppställda på led, sitter bakom skrivbord eller tar första spadtaget i ett bygge iklädda hjälm till finkostymen.
Nyhetsjournalister borde lära av sina kollegor på sporten. Ifrågasätt!
Tiden rusar. Bilderna nedan tog jag för exakt sju år sedan. Det tävlades på Degerhamns skjutbana. Mycket folk, även gotlänningar var där. God stämning. Och det pangades på rätt bra…
Alvarsamt gjorde fyra inlägg om tävlingarna. Längst ned i det fjärde kan du även lyssna på en ljudupptagning.
Den här bilden gillar jag. Den säger ”allt”, trots att 95 procent av ytan är vit.
Mona var där och hjälpte till i köket.
Leif var ganska nöjd med sin insats, om jag minns rätt.
Detaljstudie vid liggande skytte.
Vem det här är minns jag däremot inte. Men glad var hon. Jag minns inte heller varför hon håller upp fårskinnet. Kanske en vinst?
En glad lax: Gunnar Johansson från Gärdslösa Skytteförening. Han lärde mig hur man bortförklarar ett dåligt resultat. Jag minns att han sa ungefär så här: – Skyll först på vädret. För varmt eller för kallt. Sen på dålig ammunition. Hjälper inte det tar du till ”vinden” och ”ljuset”. Hjälper inte ens det får du skylla på skyttarna runt omkring dej!
alvarsamt2 