I morse 05:13 flög Sune Flisa upp ur sängen på lasarettet i Shimla, berättar Shimla News i krigsrubriker på sin förstasida.
– Här vilar inga ledsamheter, skrek Sune och snörde på sig boxningsskorna. Sen blev det fem ronder sparring i lasarettets nybyggda rehabiliteringsavdelnings ring, fem minuter päronboll och fem på slagsäcken. Päronbollen lossnade och knockade en vaktmästare, slagsäcken for ut genom ett fönster och krossade en ny taxibil nere på gatan och ringen blev bara till kaffeved då gode Sune slog ut tredje sparringpartnern Lien Ho MoTjoho, tungviktsmästare i Shimla 2020. Sammanlagt orsakade gode Sunes uppvaknande från de halvdöda skador för drygt 29 000 dollar, något han skrev upp på svenska konsulatet.
Överläkare Kim Dong Siam hade bara att lyda. Sune friskförklarades och skrevs genast ut. Nu sitter han på en kärra mot Sverige, mot redaktionen, mot framtiden…
Under prisceremonin deltog kommunfullmäktiges ordförande, Kjell Magnusson (C), kommunfullmäktiges förste vice ordförande, Margaretha Lööf-Johanson (S), kommunfullmäktiges andre vice ordförande, Kent Ingvarsson (M) – och pristagarna! – Carl-Gustaf Nilsson och Jonas Börjesson.
Kulturorganet gratulerar och hoppas att de hyllade förutom det taskigt inramade diplomet med Maggans autograf fått åtminstone några tiotusentals Gurra för sveda och värk. ”Kommunala, politiskt kolorerade prisutdelningar av sovjetisk modell på södra Öland” kan som bekant få den starkaste att tappa det sista hoppet om en eventuell framtid.
* * * * *
Ett liknande pris har i dag förärats vår egen Sune Flisa. Han har av presidiet i Shimlas nationalförsamling tilldelats Den Gyllene Snöskyffeln för sina insatser att hålla cykelleden Fjäll till fjäll ren från snö, laviner, jordskred och förolyckade bergsbestigare/cyklister. Den 197 mil långa cykelleden Fjäll till fjäll anlades 2016-2019 och vid årsskiftet 2019/2020 greppade vår vän Sune den snöskovel som under det gångna året undanröjt uppskattningsvis 55 miljoner kubikmeter snö och is från den världsberömda cykelleden mellan de i bergbestigarvärlden så fruktade topparna Leo Pargial II North Peak, 6 791 meter över havet – Reo Purgyil, 6 816 m/öh, Chaanshal Peak, 4 520 m/öv, Choordhar 3 647 m/öh och Hatu Peak, 3 400 meter över havet. Cykelledens höjdskillnad är 8 893 meter, beroende på att vissa sträckor löper långt under havsnivån och därför måste skottas i grodmansdräkt.
Motiveringen lyder: Sune Flisa har på ett självuppoffrande sätt hållit vår stolthet cykelleden Fjäll till fjäll i ett fantastiskt gott skick. Han har gjort det med kärlek, ödmjukhet och enastående envishet. Vi är många som sett honom arbeta på sitt karaktäristiska sätt ”att med fjärlilslätta skyffeltag smeka undan snön för att blotta vår kära cykelleds innersta väsen i symbios med vår gyllene historia, våra tusenåriga traditioner och våra ledares bergfasta mål: Shimla first!”
Borgmästarejobbet är för närvarande vakant i Shimla. Därför utdelades priset om 875 000 dollar av förste presidiegeneralen av fjortonde storleken Kentbad Inkvarkssbad. Första presidiemajorskan av andra storleken Maggi-Löffle-Snojhonsson överräckte därpå Den Gyllene Snöskyffeln i 24 karats guld, vägandes 22,3 kilo, till en strålande glad Sune Flisa.
I sitt fyra timmar långa tacktal framhöll Sune Flisa den imponerande tekniska, moraliska och mänskliga utvecklingen i Shimla. Han såg med förtröstan fram mot nästa skottår och jämförde cykelleden Fjäll till fjäll med sin mycket mindre kusin på Öland, Fyr till Grönhögen.
– På södra Öland anlägger man bara några kilometer här och där om året, ofta på fel ställen och man får därför göra om och göra fel igen, berättade Sune Flisa för den tusenfaldiga publiken på torget utanför slottet Gorton Castle i Shimla.
Talet följdes av timslånga applåder och 44 inropningar.
Sune Flisa i skottartagen högst upp på Leo Pargial II North Peak, 6 791 meter över havet. Lägg märke till att Sune skottar utan syrgastuber. Utanför bild ser vi de långtradare som för den skottade snön ned mot snötippen i Shimla där den bland annat används som kylmedel i processen att tillverka den av turisterna så högt älskade strutglassen ”Mount Sune”, som tillverkas i päron-, citron- och snösmak.
Eftersom jag om tre timmar ånyo är efterlängtad chefredaktör på kulturorganet vill jag passa på tillfället att varna känsliga läsare för den omfattande ansiktsoperation organet nu genomgår och slå ett slag för måndagens scoop: Reportageserien Ett fulare Öland.
Nu är det slut med gulröda solnedgångsbilder, gulliga pippifåglar, drinkar i motljus, leende golfspelare, orddribblande glesbygdsutvecklare och verbala snömossuperlativer om öns skönhet.
Med mig vid rodret sätter vi fokus på sånt som andra medier inte vågar skriva om, inte vågar se, inte vågar debattera.
”Jag önskar att Sveriges Radio vågade ge mer plats åt de okända som inte är förstörda av medievana.” Så skriver Liselotte Erndin Dahlberg i sin krönika i dagens Östran.
Liselotte är trött på kändisfixeringen och tar programmet Sommar i P1 som exempel. Liselotte berättar att de intressantaste mötena hon gjorde som journalist var med okända, så kallade ”vanliga” människor.
Liselott har rätt. Kändisvurmen är mentalt klibbig och infantilt ologisk. Varför skriver samma tidning i dag att – exempelvis – Per Westerberg fyller 68 år? För en tid sen skrev man att Alexandra Pascalidou fyllde 49. Båda texterna lyses upp med porträttbild. Nästa födelsedagsbarn kan bli en engelsk C-skådis som fyller 27 eller en norsk schlagersångerska som blir 83.
Hur förklarar man denna slumpstyrda mediala djupdykningsutveckling, styrd av närmast ”rasbiologiska instinkter” om de och vi, kändisar och nollor?
Intressant är dock att jag Sune Flisa fyller år i dag. Jag når toppen av min lyckas himlabåge och blir nästan exakt 31,4 år klockan 17:43:22 (det fattas bara två dygn).
alvarsamt2 