Redan på föregångaren till denna blogg, alvarsamt, fanns inlägg om Stensjö by alldeles nordväst om Oskarshamn. Ett av dem är detta från juli 2014. Klicka på länken för att läsa om byn och dess intressanta historia. Detta inlägg visas nämligen textlöst.
Hur jag gjorde de svartvita bilderna kan du läsa om här.
Med denna bildserie från en bygd i Gammelsverige önskar kulturorganet alla sina läsare en glad, grön, skön midsommar!
Fotot är taget i Stensjö by strax norr om Oskarshamn. Denna fridens idyll visas snart upp i all sin skönhet i ett längre bildreportage…På grund av coronaeländet vägrar allt flera kommuner att ge hemtjänst åt sommarboende. Kommunerna bryter då mot svensk lag.
Denna kriminella handling stöds helhjärtat av kulturorganet som länge stridit för att sommarboende ska betala delar av sin kommunalskatt i sin sommarkommun.
Det är orimligt att en danderydsbo inte ska betala en krona till Mörbylånga kommun fastän hen bor på Öland stora delar av året, kanske största delen av året – eller hela året om.
Eller som min farfar Ingbert så klokt uttryckte saken: Ingen skål – ingen sup. Ingen skatt – ingen hemtjänst!
Läs här min ledare i ämnet från 2012
Ledare av betydligt tamare skribent läser du här
Nu vill kommuner stoppa storstadsmänniskors flykt till sina sommarhus på exempelvis Öland. De kan föra med sig coronasmitta! är budskapet. Förbud mot att bosätta sig i sommarhuset är redan infört i Norge.
Även utan eventuell coronasmitta belastar dessa flyktingströmmar vissa kommuners resurser så svårt att dessa nu vill ha statens hjälp att stänga ute sommarfolket. Sotenäs kommun är en av dem.
Men det är sent agerat. Redan för åtta år sen krävde kulturorganet att kommunalskattesystemet skulle göras om. Man ska inte kunna leva i en kommun och betala skatt i en annan. En som betalar skatt i Stockholm ska inte kunna kräva vård och hemhjälp i fattig glesbygdskommun, menade ledarskribenten Sune Flisa, som bland annat skrev:
”Massor av people har stugor och villor på Öland. Men de är skrivna i det ökända Sverige, på det moraliskt och kulturellt sönderbombade fastlandet. Dessa invaderande plundrare kallar sig ”sommarboende”, alternativt ”icke bofasta” eller ”visstidsboende” – allt för att mörka utsugningsavsikterna. De ska ha hjälp med allt. Kör de i diket ska de bärgas – av våra bärgningsbilar. De andas vår luft och dricker upp vårt vatten. De sliter ned våra vägar och babblar sönder våra telefontrådar. De gör fula avtryck på våra sandstränder och skrämmer livet ur våra fåglar. Ser de ett vindkraftverk ska de genast starta en protestgrupp. Ser de inget vindkraftverk ska de omedelbart fatta pennan och skriva insändare typ ”Vindkraften Ölands enda räddning”. Hittar de inte ögonblickligen en bankomat är ”livet på Öland förnedrande”. Biblioteken ska gratis låna dem allt de begär, trots ett ökad bokslitage. Kommunala instanser ska besvara alla deras frågor, den ena dummare än den andra. Blir de sjuka ska de ha alla resurser som de i gnälliga insändare och felstavade petitioner kallar för ”självklarheter”, och som bara finns i de värsta av hålor som Stockholm, Västerås, Täby, Bengtsfors och Yxskaftkälen.
Ha! Vill ha! Ska ha! Fort! Mamma! Help!
Alla dessa drinkare av det öländska blodet måste från och med nu avkrävas kommunalskatt på ön för den tid de bor här!”
Hela Sune Flisas verbala atombombsanfall mot rådande system läser du på egen risk här.
Svenska medier har publicerat över 95 000 artiklar om coronaviruset i år. Det visar en sökning i medieanalysföretaget Retrievers arkiv.
Bara de senaste sju dagarna i Sverige har det publicerats fler än 37 000 artiklar med ordet coronavirus.
Det läser jag i tidningen Journalisten i dag.
I den lilla jämtländska byn Kluk ligger livsmedelsaffären Kluksbua. Den tycks odödlig. Den bryr sig varken om kundprognoser, lönsamhetskalkyler eller nationella framtidsutsikter. Den bara finns. Köptroheten är sannolikt högst i Sverige. Vill man ha en affär så går det. Men handlar man inte i den så går det inte. Det är enkel matematik som en femåring förstår.
I denna butik var vi stamkunder i nio års tid. I en liten butik på vischan känner alla alla. Man kan snacka med vem som helst. Fråga nån i en kassakö i Stockholm om hur hen mår så får du se på märkliga reaktioner…
Butiken är ljus med fönster åt två håll. Trots att den är relativt liten finns även ett kafé utanför bild. Lilla Kluk med 59 invånare har också en egen… Ja, håll i er nu: bowlinghall! När ryktet om en sådan började spridas trodde utomstående att det var ett skämt. Men i Kluk skämtar man inte. Där handlar man. De tre bilderna är från 2005.I tidernas begynnelse var svartavlöning laglig. Sen blev den olaglig. Nu är den åter laglig, tack vare vår landshövding Thomas Carlzon.
I veckan som gick var han först en stor skurk. Dagen därpå litade alla – inklusive regeringen – på honom igen och han blev bara en pytteliten skurk. I dag är han skurk igen – en medelstor skurk. Brottlistans längd och innehåll varierar med vädret.
I fredags berättade kulturorganet om överstechefens handlande på Nejmyndigheten.
I dag växer listan igen. P4 Kalmar berättar att Thomas förra året anställde en kock på residenset utan att annonsera ut tjänsten. Enligt gammelmediet Östra Småland engagerade han även en bekant som konsult för över 300 000 kronor. Dessutom berättade flera medier att han svartavlönat personal vid privata fester.
Enligt Östra Småland sa Thomas Carlzon på presskonferensen i förra veckan att ”han inte har gjort något olagligt_ _ _.” Men han sa också _ _ _ ”att den senaste tidens händelser negativt påverkat förtroendet för länsstyrelsen, och för honom själv.” Detta är iögonenfallande eftersom regeringen genast ropade ut att man hyste just förtroende för Carlzon.
I klartext betyder regeringens attityd att det åter är tillåtet att strunta i policykrävda upphandlingar. Det betyder också att det åter är lagligt att svartavlöna personal, liksom att engagera vänkonsulter för stora belopp.
Kulturorganet inväntar nu regeringens besked om ytterligare gamla olagligheter som över en natt blivit lagliga. Det ryktas om att även sprängningar, skjutningar, stölder (åtminstone de grova) och personrån ska avföras brottlistan och införas på listan ”tillåtet och lagligt”.
”- Det är mycket man ska lära sig när man är myndighetschef”, sa Thomas Carlzon på förra veckans pressträff, enligt Östra Småland.
Kulturorganet står fast i sin hållning. En chef som måste lära sig att undvika lagvidriga handlingar ska inte vara chef. Därför kräver vi kungens avgång och en omedelbar nedläggning av Länsstyrelsen.
PS. Med anledning av den senaste tidens händelser på Länsstyrelsen publicerar vi snart sagan Allas lika värde av vår egen sagoberättare Hugwald Claes Andersen, även kallad H C Andersen.
Vad än politiker utsläppsskryter om går utsläppsvolymerna åt fel håll. Jag kommer – tyvärr – att få rätt.
Gränslösa klimatoptimister och maktfixerade politiker ljuger oss hela tiden rätt upp i nian. Det går inte åt rätt håll, hur många gånger dessa ”experter” än upprepar sina tröttande mantran.
”Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med cirka två procent, och sedan dess syns ingen minskning.”
Detta står att läsa i liten notis i dagens Östra Småland.
Källa: Naturvårdsverket.
Vissa byggnationer är så kända att de inte ens behöver en förklarande bildtext. Bron på bilden heter förstås… Jäklar, just nu minns jag inte!
Alvarsamts utsända reporter redo att krypa ut på utsiktsplanet högst uppe i fyren i Segerstad.På lördag och söndag händer nåt ruggigt spännande för dig med sinne för antingen ”fyrar” eller ”gammaldags amatörradiokommunikantion” – eller båda företeelserna: Då är det nämligen den Internationella Fyrhelgen.
Radioamatörer över hela världen kommer att sända och ta emot från 400 fyrar, varav tre på Öland: Långe Erik, Segerstads fyr och Långe Jan.
Alvarsamt besökte Segerstads fyr under radiopartajet 2012, och det blev en ljudmässigt rafflande upplevelse. Gå till inlägget här, slå på högtalarna och njut av snacket, störningarna, de något förvrängda rösterna, knastret, pipen i dialogerna mellan radioamatörer i fyrar genom den värld som inte har några som helst gränser, atmosfären.
Vill du inte gå till inlägget utan bara höra ljudfilen klickar du här.
Var vill människor inte bo när de pensioneras? Svaret är grymt: Man vill inte bo på Öland.
Åre och Norrbottens skärgård hamnar i botten på en undersökning från investeringsföretaget Fundler. Men sen kommer Öland, trea från botten.
De flesta pensionärer vill bosätta sig i Stockholms skärgård, på Bohuskusten och på Österlen. Det visar listan, gjord av Sifo Kantar.
Denna dystra läsning står att finna i dagens Östra Småland.
Vi fortsätter en stund på temat humlor…
Under min cykelsejour på Österlen för nån månad sen såg jag papplådor som väckte min nyfikenhet…
Vad jag kan förstå kan man köpa eller hyra såna här humlesamhällen och få hjälp med pollinationen av det man odlar.
Lådorna stod vid sidan av ett tiotal enkla men enorma växthus, säkert 80 meter långa. Tygstyckena rörde sig lojt i vinden, och det var alldeles knäpptyst här en mil in från kusten. Jag såg inga människor, bara väldiga odlingar av äpplen och dessa bär, som jag tror är körsbär.
Här inne gör humlorna nytta – innan de dör av svält…
Så här ser den ut, tistelfjärilen, som har svept in över Sverige och Öland i enorma mängder med vindar från Nordafrika. Att komma nära dessa tistelfjärilar för att fotografera dem är nästan omöjligt. De är skygga och flyger mycket snabbt. Detta exemplar är dött. Troligen har det krockat med en bil. Bilismen dödar ofattbart många insekter. En undersökning i Nederländerna visade att landets en miljon bilar tar död på 800 miljarder insekter om året. Man tror att siffrorna skulle bli ungefär likadana i Sverige.
I ett kort teleobjektiv från stranden nedom den lilla byn Hammarby ser vi i tur och ordning knölsvanar, Utgrunden och Sverige. Till svanarna är det 49 meter. Till Utgrunden 8,9 kilometer, till Bergkvara i Sverige 19,1 kilometer.
Platsen där intet brott begicks. Senare har jag fått höra att det just här går ett stråk som rådjur brukar använda.Det talas ofta om polisbrist. Om polisens bristande resurser, om en polisutbildning som inte funkar, om polisens undermåliga kommunikationssystem. Under alla år jag var reporter bedyrade varenda justitieminister, varenda polischef – om och om igen – att ”nu ska polisen bli synlig”. Läget i dag: Ser man en polis på vischan får man spader och börjar tro på vettar och troll.
Kulturorganet kan nu avslöja orsaken: Polisen sysslar med lappri. Ett exempel:
Häromveckan krockade jag på cykel med ett rådjur. Du kan läsa inlägget här. Allt gick emellertid bra. Rådjuret skadade sig troligen inte, inte jag heller. Min cykel fick minimal skada. Men eftersom man ska ringa farbror polis vid viltkrockar gjorde jag det. Samtalen med två personer tog säkert 20 minuter – mitt i natta för en skitsak.
Nå väl, jag glömde episoden – tills i dag då det kom ett tjockt kuvert från Polisen.
Sidan 1 av 9:
Brottet du var målsägande i har avslutats med Beslut och Skäl enligt följande:
Beslut: Förundersökning inleds inte.
Skäl: Uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.
Jag betraktas alltså inte som brottsling. Man tackar.
Övriga 8 sidor handlar om allt mellan himmel och jord: Kan jag få skydd? Kan jag få ekonomisk ersättning? Medling, och kontaktuppgifter till bland annat Vård och psykologisk hjälp.
Vid eftertanke slår det mig att det är just sista punkten jag har nytta av sedan jag läst mammutbrevet från farbror Polis: Vård och psykologisk hjälp!
Vilken hjälp den svenska polisen behöver står dock skrivet i stjärnorna…
Från taket på Södra Cells enorma fabrik i Mönsterås ser man Blå Jungfrun vid horisonten. Den digitala världen tillåter att vi snabbt hoppar över till Öland och tittar på Södra Cell därifrån. Det gör du här.
Man anar också konturerna av slottsruinen i Borgholm – uppe vid horisonten, något till höger om mitten av bilden.
Titeln låter en aning makaber men ska tas så bokstavligt som möjligt. På bilderna nedan ser vi Öland från hamnen i Revsudden mitt emot Stora Rör. Här är Kalmarsund som smalast, nästan exakt tre kilometer. På sjön skulle det heta 1,6 sjömil.
När vi var här visade termometern 30 grader. De flesta människor låg och dåsade. De som gick tog sig fram i ultrarapid och såg ut att krokna vilken minut som helst.
Från Revuddens hamn är det 1 kilometer till Silluddens fyr. Från fyren till Stora Rör är det 2 kilometer. Det är följaktligen 3 kilometer rakt över sundet här. Detta räknade jag ut alldeles själv i värmen.
Det finns övermänniskor! Vi såg dem i Revuddens hamn. De satt och solade! Tempen i solen torde ha varit runt 50 grader.
Ibland kan det vara skönt att bara se. I Långaström en mil sydsydost Nybro väster om Kalmar är det stilla och tyst – så när som på forsens brus. Där är det som upplagt för att bara se. Inte skriva något, inte tycka något. Bara se – och kanske fotografera.
Stensjö var ursprungligen namnet på en gård, som finns omnämnd i handlingar redan 1351 och var en gång Gustav Vasas godsinnehav. Byn växte fram under 1700-talet och var som störst under 1800-talet.
Men Stensjö by drabbades av samma öde som så många andra byar i fattiga och karga Smålandsbygder. Lönsamheten minskade och 1945 lades jordbruket ned. Kvar blev ”en studie i harmoni” där hus, vägar, åkerlappar ligger i fulländad balans med naturen – och med varandra.
Stensjö by köptes 1960 av Vitterhetsakademien.
Titta och njut av ett landskap och en bebyggelse som snart inte finns…
Bilderna nedan – som visas utan bildtexter – är tagna i början av maj. Men det finns mer att läsa om Stensjö by. Vi besökte nämligen byn redan i juli 2014. Inlägget om det besöket berättar mycket mer om byn – om du klickar här.
