Platsen där intet brott begicks. Senare har jag fått höra att det just här går ett stråk som rådjur brukar använda.
Det talas ofta om polisbrist. Om polisens bristande resurser, om en polisutbildning som inte funkar, om polisens undermåliga kommunikationssystem. Under alla år jag var reporter bedyrade varenda justitieminister, varenda polischef – om och om igen – att ”nu ska polisen bli synlig”. Läget i dag: Ser man en polis på vischan får man spader och börjar tro på vettar och troll.
Kulturorganet kan nu avslöja orsaken: Polisen sysslar med lappri. Ett exempel:
Häromveckan krockade jag på cykel med ett rådjur. Du kan läsa inlägget här. Allt gick emellertid bra. Rådjuret skadade sig troligen inte, inte jag heller. Min cykel fick minimal skada. Men eftersom man ska ringa farbror polis vid viltkrockar gjorde jag det. Samtalen med två personer tog säkert 20 minuter – mitt i natta för en skitsak.
Nå väl, jag glömde episoden – tills i dag då det kom ett tjockt kuvert från Polisen.
Sidan 1 av 9:
Brottet du var målsägande i har avslutats med Beslut och Skäl enligt följande:
Beslut: Förundersökning inleds inte.
Skäl: Uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.
Jag betraktas alltså inte som brottsling. Man tackar.
Övriga 8 sidor handlar om allt mellan himmel och jord: Kan jag få skydd? Kan jag få ekonomisk ersättning? Medling, och kontaktuppgifter till bland annat Vård och psykologisk hjälp.
Vid eftertanke slår det mig att det är just sista punkten jag har nytta av sedan jag läst mammutbrevet från farbror Polis: Vård och psykologisk hjälp!
Vilken hjälp den svenska polisen behöver står dock skrivet i stjärnorna…
