Det är snustorrt i backen. Och allt levande måste ha vatten. Nu vattnas till och med de nyplanterade träden mellan de döda almarna i allén mellan Albrunna och Södra Möckleby. Vem som än gör det – så bra!
Denna nästan kvadratiska grop ger underbara vibbar. Nä, här ska ingen död hund eller överkört rådjur sluta sina dagar. Här ska ett nytt ungt träd planteras. Det tar åtminstone kulturorganet för givet…
Mellan varje par högstubbar grävs en eller ibland två gropar. Allén går mellan Södra Möckleby och Albrunna. Här tittar vi söderut. 
Högstubbarna är almar, dödade av almsplintborrens härjningar. Träden bakom grävaren är också dödsdömda. Kulturorganet tar för givet att även dessa kapas småningom – och får nya grannar i nya grävda gropar. Sannolikt finns inte en enda levande alm på Öland inom några år. Men om 100 år kan vi förhoppningsvis åter njuta av en av landets vackraste alléer. Kulturorganet återkommer då för nya bilder…
De ruttna träden runt den gamla ruinen blir nu inte äldre. Det ser motorsågarna till.
Som synes kan träden inte längre klassas som prima virke.
Flera träd får snart ställa ut skorna, som man kan uttrycka sig på Söder i Eken (Stockholm). Bilden är från i somras.
Träd väster om nya vattenverket i Södra Möckleby. Mängder av träd dör på Öland. Almarna tvinar bort i almsjuka, askarna i askskottsjukan. Men även andra träd mår dåligt eller har dött av torkan och värmeböljan sommaren 2018.
En av Ölands vackraste alléer faller snart för motorsågen. Enligt Ölandsbladet är det Trafikverket som står för jobbet med de döda och döende almarna i Kastlösa allé. Bilden är tagen sommartid för bara några år sedan. Sedan dess har almdöden slagit till hårt och snabbt.
Observera den gula varningsskylten. Får man en större fallande gren i huvudet är det morsning och goodbye.
Allén ned mot väster.
Allén utmed Bygatan i dag 3 september 2019.
En trogen bloggföljare frågade mig om kyrkan tar itu med träddöden på bättre sätt än kommun och privata markägare. Jag önskar jag kunde svara ja, men tittar jag mig lite omkring – som jag har gjort de senaste dagarna – måste svaret bli nej. På många kyrkogårdar har det sett hemskt ut i flera år.
Framdeles bör vi nog så gemensamt som möjligt greppa problemet träddöden för att kunna sätta in de rätta motkrafterna. Bort med döden! Fram för livet!
Hur detta ska ske vet i 17. Men jag grunnar på ett medborgarförslag. Jag måste nånstans börja…
Denna bild visar klart de två trädalternativen. Främst står träddöden. Bakom den står livsträden. Personligen föredrar jag det senare alternativet.
Ingen flagga i världen kan stjäla fokus från träddöden. Begreppet ”träddöden” har kommit för att stanna.
Dessa döda stammar kan givetvis äga sin rent skulpturala skönhet, men i långa alléer på en kyrkogård blir intrycket väl makabert.
Kyrkan och träddöden strävar båda mot skyn – eller ska jag skriva ”mot himlen”? Det passar kanske bättre i just detta inlägg.
Dessa träd kommer aldrig mer att grönska. Hur länge ska de stå kvar?
Kyrkogården i Resmo.
Bilden är från kyrkogården i Kastlösa. Död åt träddöden. Plantera mera!
I mina ögon gör sig inte träddöden bättre i färg. Svartvitt eller färg spelar ingen roll. Död är död i alla slags framtoningar.
Bilderna nedan är stora, 2 500 pixlar utmed långsidan, för att den som vill ska kunna klicka upp dem i stort format för bättre detaljvisning (så länge din muspekare visar ett + över bilden kan den göras större med ett klick i bilden).
Jag låter bilderna tala för sig själva.
Tyvärr. Men därtill är jag nödd och tvungen. Jag har inlett ett större film- och fotoprojekt. Jag skriver tyvärr, eftersom det handlar om ”det allt fulare södra Öland” Orsaken är träddöden och vår oförmåga att ta ned och plantera nytt.
Jag insåg nämligen plötsligt – mitt i den färgsprakande juligrönskan – att man snabbt blir hemmablind och accepterar negativa förändringar utan att reflektera. Och jag såg mig omkring och blev förskräckt…
Många av de små skogarna och frodiga dungarna på ön är sig inte lika längre. De är fulare, ödsligare, dödare. De döda och döende träden är många fler än jag tidigare lagt märke till. I många tidigare helt friska områden lyser i dag också vita, grå och svarta träd mot gröna bakgrunder. Något bör göras.
I David Attenboroughs teveprogram Klimatkrisen häromdagen framgick att jordens trädbestånd kommer att bli avgörande för vår planets framtid. Ett och annat dött träd fyller säkert många biologiska funktioner. Men finns skäl för att låta tusen och åter tusen döda träd stå kvar i stället för att ta ner och plantera nya, träd som när som helst kan blåsa omkull och slå ihjäl både folk och fä – och som ger associationer till pest och krig?
Mitt projekt, som också inbegriper ett avslutande medborgarförslag, lägger inga biologiska aspekter på frågan, endast estetiska. Får förfulningen fortsätta – och dessutom expandera – kan den på sikt leda till minskande turism. Allt flera vita och svarta trädskelett gör ingen männ´ska glad. Vem vill resa hit för att beskåda ”en naturens kyrkogård”?
Det är alltså bara att beklaga, att film och foton av Ölands förfulning kommer småningom. Därtill är jag nödd och tvungen.
Tyvärr.
