Kategoriarkiv: turism

cykelleden genom ventlinge…

Kulturorganet har under en tid placerat sin utsände Larsa Marsipin på redaktionens tjänstecykel, en 5-56-besprutad Fram från 1951. Ordern från chefredaktören Sune Flisa har varit kort: – Söderut!

Avsikten har varit att – om möjligt – utröna och belägga cykelledens hela sträckning från Södra Möckleby till Ottenby.

Gode Larsa fann den glasklar ända fram till Ventlinge. Men där snurrade kompassen till, där slutade alla spår. Flera hundra meter cykelled ”fattades” och Larsa drabbades av svår yrsel. Nedan försöker han dock förklara sina upplevelser – som stundtals gett upphov till vånda, i den cyklande branschen kallad ”hojångest”. Som redaktionschef är det därför min publicistiska plikt att be er kära läsare att blunda för eventuella geografiska absurditeter, emanerande ur Larsa Marsipins tillfälligt låga mentala status.

Nedan berättar Larsa Marsipin om sina omskakande rekognoseringar i allmänhetens tjänst. Var så god, Larsa. Ordet är ditt!

Allan von Kompost
redaktionschef

Tack chefen.

Jo, så här är det. Jag lade upp alla foton nedan för några dagar sen – då jag inte fattade ett enda milligram av hur leden ska fortsätta genom Ventlinge. Men så ringde den återinsatte projektledaren Christer Petersson – och läget ljusnade. Ja till och med ångesten släppte. Enligt Christer vet man hur man vill gå vidare. Sen är det en annan sak om det lyckas. Orsakerna till detta går jag inte in på just nu.

Så här vill man dra leden:

Ponera att du kommer rullande här från Kristinelund ned mot Norrgården…

Du närmar dig platsen för löktavlan… Leden ser här ut att gå ut på 136:an igen. Men icke! Enligt Christer Petersson ska man ta ner flera av de träd vi ser utmed vägens högra sida och får på så sätt plats för leden – vid sidan av vägen fram till en liten byväg som viker av ned till höger…

Den lilla byväg jag talar om går från vänster till höger i denna bild, alltså hitom den vita villan längst till vänster och ned till T-korsningen med den väg vi ser rakt fram. Enligt Christer Petersson är tanken/förhoppningen/planen att leden sedan tar 90 grader vänster för att fortsätta söderut – ut ur bilden där en gul grävmaskin skymtar… Smäll upp bilden stort så ser du!

Leden korsar senare denna tvättbrädesväg som går ned till havet utmed golfbanans norra sida… 

… och fortsätter som befintlig led mellan golfbanan och 136:an och ned mot hamnen i Grönhögen… Hänger du med?


Enligt projektledare Christer Petersson har det däremot snurrat till ordentligt i den fortsatta sträckningen från Grönhögens hamn och vidare söderut. Tanken är att leden ska gå väster om den lilla gäddsjön på Parboängs gård, alltså mellan sjön och havet, se tidigare inlägg här. Den ska löpa vidare utmed stranden, gå till höger om murslutet, ta vänster upp mot och utmed den södra mursidan, ungefär tio meter från muren… Men icke! Här har flera myndigheter synpunkter – och såna kan dra ut på tiden – i åratal, i decennier, i århundraden, i årtusenden…

På det här näset mellan Östersjön till höger och gäddsjön till vänster vill man dra cykelleden fram till muren som skymtar överst. Som synes går inte muren ända ned till vattnet. I gluggen mellan mur och hav kunde cykelvägen smita förbi, menar Christer Petersson. Men det menar inte vissa andra…

Samma vy som ovan men under högsommar. Tänk dig att glida fram på hojen här i +25 med en och annan sångsugen lärka ovanför sig …

Men Christer Petersson lurar man inte i första taget, han har andra lösningar. En är att dra leden utmed murens norra sida – för att sen slinka in genom det befintliga murhålet för väg 136. Men se där lägger sig Trafikverket i, och den som läst båda alvarsamtbloggarna känner redaktionens synnerligen kritiska inställning till de stora tänkarna som där sitter och fantiserar och tycker – och säger nej, nej, nej…

Glädjeämnen: Asfalteringsarbetena inleds om några veckor, även Alunbruksgatan genom Södra bruket kommer att bli svart och slät som ett salsgolv – och dofta gott…

Det får räcka för nu. Vi återkommer i ämnet. Till dess kan du här läsa några av våra Fyr-till-fyr-inlägg från 2012 och framåt.

 

hälsningar från Eder utsände
Larsa Marsipin

 

Annonser
Taggad , , , ,

ett helt uppslag om… snömos

Snömos är alltid snömos. Denna skakande sanning slår mig då jag morgonchockas av tre helsidor i dagens Ölandsbladet. Nästan hela sidan två + ledaren + ett helt uppslag! Är det krig!? Nej, en rent sagolik rubrik lugnar mig:

Turistchefen lämnar när turistsäsongen startar: ”Kändes som en bra tajming”

Tja, vad säger man? Ska man skratta ihjäl sig eller flyga långt bort och försöka tänka på nåt annat än dessa ständiga misslyckanden inom turismutvecklingen på Öland? Om turistchefen fått silkessnöret eller i måndags valde att ta sin Mats ur skolan framgår inte av de fem artiklarna i ämnet. Men egentligen framgår ingenting i den branschen, eftersom den likt religionen och politiken är förgiftad och fördunklad av ord och uttryck som ingen människa vet vad de står för. Låt mig plocka lite till intet förpliktigande kommunikationsspråkligt navelludd ur artiklarna:

infopoints
operativa arbetet
strategiskt arbete

kommunikation
målstrategi
visionsstrategi
marknadsstrategi
strukturerat
fokuserat
destinationsutvecklare
digital närvaro
sociala kanaler
teamarbete och förtroende
inhouse
plan och strategi
form av rekrytering
i superfas

Uppslaget i Ölandsbladet innehåller – förutom spaltmeter av turismsnömos – en rubrik följd av ett underbart pratminus:

Rekryteringen kostade en kvarts miljon kronor
– Det var en bra rekrytering, fram till i måndags, säger Henrik Yngvesson (M).

 

 


 

Taggad , , ,

invasion pågår

De kommer i stora flockar. De invaderar ön. De pilar än hit, än dit, på alvar och längs kuster. Nej, vi talar inte om gräshoppor. De kallas turister och är Ölands viktigaste inkomstkälla. De skådar fågel och blomma, vandrar och njuter av livet. Alvarsamt2 begav sig till ICA i Södra Möckleby för att ställa några enkla frågor.

Magdalena och Christian är sambor från Kungälv. De är här för att skåda fågel. Det är deras första Ölandsbesök, de kom i torsdags.
– Vi får tre dagar här, berättar Magdalena. I dag var vi i Ottenby. Där såg vi bland annat ringmärkning av en svarthätta. Det bästa med södra Öland är naturen. Och blommorna. Visserligen är det torrt och platt men den växtlighet som finns är skir och fin. Vi har sett orkidéer, men fråga mej inte om sorter. Då måste jag tjuvkika i min bok, skrattar Magdalena. Det enda negativa med södra Öland är blåsten.
Christian uppskattar fågellivet och det sociala kontakterna inom fågelskådargruppen.
– Vi umgås inte direkt men utbyter råd och erfarenheter och har skoj. Under eftermiddan ska vi till fågelsjön i Degerhamn och senare i kväll till ett annat ställe som jag glömt namnet på. Där ska vi se nattskärror, förhoppningsvis. Vi kommer gärna tillbaka till södra Öland – om några år.

Anna med sambo Fredrik är semiölänningar; de har hus i Hammarby på sydvästra Öland. Annars bor de i Västervik.
– Livet här är lugnt och skönt och soligt med många blommor på alvaret, säger Anna. Vattnet kan vara problem, vi har brunn och sinar den vet jag inte vad vi ska göra…
Fredrik uppskattar odlingslandskapet.
– Naturen här är speciell. Här är inte alls platt och kargt, bara man tar sej tid och tittar hittar man liv och rörelse i vartenda vrå. Jag gillar fåglar men är ingen ornitolog. Jag prickar inte av arter, utan ser det jag ser. Vi såg en gång häckande biätare i Ottenby, som normalt häckar i Sydeuropa och Nordafrika.
Anna bryter in.
– Dom var väldigt färgglada. Gula, gröna och röda och stora som en koltrast ungefär.
Fredrik:
– Det blir mera fågelskådning nu. Och lite trädgårdsjobb. Det kommer man inte ifrån.

Marianne bor i Stockholm.
– Vi är här en vecka på våren och en vecka på hösten – varje år! Vi tittar mest på fåglar. Det jag framför allt uppskattar på södra Öland är naturen, fåglarna, växterna. Och alvaret! säger hon högt medan hon öppnar bildörren och skyndar in till ”gubben” i bilen…

Björn får klassas som semiturist, eftersom han har hus i Smedby norr om Södra Möckleby.
– Jag deltar lite grand i byns aktiviteter. Gillar det öppna landskapet. Vi är här mest på våren och sommaren. Under det här besöket har vi hunnit med en del trädgårdsjobb. I morgon bär det av hem till Halmstad igen.

Taggad , ,

making länet great again

Malin!

Här anropar din kanske enda vän i striden för utveckling och mot stagnation och sotdöd. Jag är här! Jag har lämnat Shimla i Indien bara för dig, för att hjälpa dig i kampen mot dönickarna, de som går med tummen i spåret.

Din egen myndighet säger alltså nej till ställplatser i Grönhögens hamn. Din egen myndighet förråder dig – länsrådet! – utan att skämmas. Initialt trodde jag det var en fejk news men efter diverse kollar har jag kommit fram till att sanningshalten är ”något så när” – ett mått man får hålla till godo med i dagens nyhetssnårskog där maktberusade struntar i sina förpliktelser och irrar hit och dit och säger de mest förfärliga saker om allt och alla.

Det gör inte du, Malin. Jag mejlade dig i oktober förra året – och du har ännu inte svarat. Du kallar inte mig för oförskämda saker – nej du svarar inte, väl medveten om att din egen myndighets e-postpolicy säger att alla på din myndighet är skyldiga att svara på mejl. Men icke du, eftersom du – temporärt – är högsta hönset och inte vill kalla mig för oförskämda saker offentligt. Du är ett undantag, Malin – bara för att du är högsta hönset och därför kan strunta i regler och göra precis som du vill. Hänger du med i svängarna Malin – i mina logiska och högintellektuella svängar som inte ens Einstein skulle klyka utan att rådbråka en grymtrimmad superdator.

Åter till ämnet, hur ska vi nu ta itu med lymlarna på din egen myndighet, Malin? Bakåtsträvarna, ”det-var-bättre-förr-sekten”, fundamentalisterna som vill återinföra asatron, bygga grottbostäder i rödfyrshögarna på södra Öland och föra Fred Flintstone till hövdingeposten i Kalmar? De som alltså säger nej till ställplatser i Grönhögens hamn! Som säger nej till ställplatser i Degerhamn. Som säger nej till ställplatser i Bläsinge. De som säger nej till att flytta en meter mur ute på alvaret. De som säger nej till allt. De som säger nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej!

Vad gör vi med de kräken? Jag twittrade i morse till mina 763 876 876 följare: Lock them up! Lock them up! Gensvaret blev enormt, och mycket snart twittrar jag igen, om vad som helst som far genom min överarbetade hjärna. Kanske om dig, Malin. Kanske om ställplatser. Kanske om turismutveckling – eller sotdöden.

Har talat med Stefan L. Han säger att du aldrig kan bli landshövding. Han mumlade nåt om ” _ _ _den tossan svarar ju inte ens på mejl. Jag mejlade henne i oktober och hon har ännu inte svarat. Nä, vi måste få dit nån med lite stake och som kan det här med mejl – både skriva och svara och som kan skilja mellan en e-postadress och en nätadress. Vi kan inte bara skita i allt och bara backa, backa, backa och säga nej och nej och nej till allt och alla… Jag har en snubbe på lut som verkligen får saker och ting att hända. Han heter Stefan Carlsson – en handlingens man. Tror jag ska ta ett litet snack med honom_ _ _.”

Malin Almqvist! Världen är full av överraskningar. Men mitt erbjudande står kvar – som etsat i titan. Jobba för att dom utser mig till hövding – och jag ska göra dig till länsråd på livstid. Sen kan vi börja jobba för Making Länet Great Again!

din evige vän

Sune Flisa,
ambassadör, filantrop


Sune Flisa som bingoutropare
vid kampanjmöte i Kvinsgröta
under parollen ”Making Öland
Great Again” 15 juni 1977.
Foto: K Conway.

PS. Har i telefonsamtal med gode Stefan förstått att han aldrig vill se dig som landshövding. Fråga mig inte varför.

Taggad , , , ,

stränder

Stranden har en speciell plats i många människors tankevärld. På stranden blir vi alla barn. Vi bygger sandslott, gräver kanaler och insjöar, gör sandskulpturer, stänker vatten, tjoar och skriker, spelar töntiga bollspel och läser. Snacket går om sololjor, väder och ”ingenting”. På stranden, playan, är livet lätt att leva.

Men trots att det meteorologiskt sett redan lär vara vår har vi runt fyra månader kvar till mänskliga vattentemperaturer, även om vissa badar året om. Alvarsamt2 har besökt två stränder och kan konstatera att badlusten på en tiogradig skala låg runt nollan…

stenasa_3Fågeltornet vid Stenåsabadet.

dscf4200Solen laddar på för fullt utmed stranden strax söder om Sandby borg.

stenasa_1Horisonten norr om Stenåsa.

dscf4218Till höger ser vi fotspår i sanden. Mina tankar går genast till Fredag.

sandbyborg_1Ölands östra sida; vi tittar norrut. Uppe i vänstra hörnet skymtar Sandby borg.

sandbyborg_3Mäktiga kalkflak och nästan snövit sand nedanför Sandby borg. Det lilla huset på stranden återkommer vi till…

stenasa_2En mix av tång, sand, snö och is på stranden vid Stenåsa Camping. Badlusten intar bottenläge.

stenasa_4På ”innanhavet” vid fågeltornet i Stenåsa låg isen knappt centimetertjock.

Taggad , , ,
Annonser