Kategoriarkiv: vandra med Alvarsamt2

stillsam promenad till Kyrkängen

Ottenbylund känns som södra Ölands lunga. Eller djungel. Att vandra där är att röra sig i tidlöst land. Det känns som om tid inte finns där, som att det sett ut så här i tusentals år. Jag vet inte om jag har rätt. Jag vill inte veta. Man ska inte veta allt.

Vi ställde kärran på parkeringsplatsen och gick grusvägen ned mot gamla fågeltornet. Vid första avtaget tog vi vänster. En välgjord skylt lovade en kort vandring till Kyrkängen. Under denna lilla runda såg vi tre hjortflockar om mellan 10 och 20 djur med många små kalvar med ständigt och intensivt vispande svansar. Även en och annan ensam hjort kom vandrande ganska nära oss, till synes inte särskilt rädd. Men hjortarna har ett väl inövat säkerhetssystem. När man är mellan 60 och 80 meter ifrån dem flyr de i en graciös galopp.

Den här vandringen är lämplig för dig som inte vill trava på i timmar. Fram och tillbaka blir den bara runt tre kilometer. Och man går på ett mjukt underlag, en bara lätt uppkörd gräsväg. Vid ängen finns en soffa, men tyvärr inget bord.  Men så ska det kanske vara i djungeln. Inte för bekvämt. Inte för tillrättalagt.

Man kommer dem ganska nära nu på höstkanten. Hjortarna står lugnt och mäter in avståndet mellan dem och oss. När det minskat till ungefär 80 meter tar de till flykten.

Det är nog detaljer som denna som gör Ottenby till den djungel den är. Ett fällt och kapat träd får ligga kvar. Det gynnar allt: insekterna, fåglarna, växterna – och i förlängningen människan.

En större mossbevuxen husgrund skvallrar om att det sannolikt låg en en ladugårdsbyggnad här en gång i tiden. Tänk om stenar ändå kunde tala.

Att fotografera såna här motiv med hög kontrast i JPG kräver en aning eftertanke. Mäter jag ljuset mitt i ljusfläcken blir resten av bilden alldeles för mörk. Mäter jag i skuggan får jag en överexponering. Jag mätte i gränslandet mellan sol och skugga. En annan metod är att välja exponeringsgaffling.

Typisk vy av leden och omgivningarna. Här råder en ”svalkande tystnad”. Men det finns ett aber, som drabbar hela södra Öland: flyglederna över ön. I stort sett dygnet runt hör man ett trafikflygplan där uppe i det blå.

Där det växer stora fält av brännässlor har det antagligen legat nån form av ”koskitverksamhet” – en lagård eller en gödselstack.

Foderhäcken vid Kyrkängen är stor. Motivet är ett nyttigt exempel för ”exponeringsövningar”. Här gäller det att pricka exakt rätt – och lägga ned en del jobb vid bildbehandlingen.

Målet är nått: Kyrkängen, här fotograferad från sin östra sida. Varför gärdet heter Kyrkängen vet jag inte. Men som sagt, man ska inte veta allt. 

Annonser
Taggad ,

Ottenbypromenad

För en dryg vecka sen gick vi stigen ned mot ”kanontornet” i Ottenby. Men det gick inte att hitta. Vi stötte på ett par i kamouflagekläder med kikare stora som just kanoner och frågade om de kände till var kanontornet låg.

– Kanontornet!? De e ingenting att se, sa mannen barskt.

– Jaså, inte.

– Nä, för det e inget torn, bara ett litet värn.

– Ok, men vet du var det ligger?

– Som jag sa, det är ingenting att se! Och så gick de.

Det finns sålunda fortfarande saker att hitta på södra Öland.

Härlig grusväg ned mot kanontornet.

Trädskulptur av det muskulösa slaget.

Vatten som kommer att bli allt viktigare på södra Öland. Snart vet vi inte vad regn betyder.

Det ligger flera värn utmed vägen.

En av två ingångar, ordentligt låst.

En skabbräv la sig här för att dö. Stanken var förfärlig.

Ett vackert hus som smälter fint in i miljön.

Men det röda ”paketet” hör inte hemma här. Det borde nog ha placerats på ett industriområde i stället. Den som släpat hit det borde få ett ”kreativt straff” – som en domare i USA faktiskt utmäter. Kanske ”att med mejsel och skiftnyckel skruva ned hela paketet och lasta det på en långtradare för transport till skroten.”

Säg, vem som skönast i världen är?

En magnifik rotvälta. Vad jag förstår får såna ligga kvar. Det borde gynna insektslivet.

Även den största kan gå sönder.

Saltstenar för giraffer? Eller älgar? För en hjort når väl inte så högt?

Nere vid Schäferiängarna går en spång ned till stranden. Den får man gå på även nu då det råder tillträdesförbud för ängen.

Träd på land, träd i vatten.

Verk av skogsarbetare på gott humör.

En katt bland hermelinerna. En vacker sådan.

Kanske blixten ville klyva just det här trädet ända ned till marknivå?

En vacker gammal skylt som för länge sen avslutat sin uppgift som informatör.

Det ser ut som is på vattenytan, men är nog pyttesmå växter, kanske alger som bildar gråvita skikt på ytan.

Taggad ,

albrunna lund från flera vinklar…

Hundra meter in i Albrunna lund väljer man att gå mot Norra eller Södra ängen. Denna gång valde vi den södra.

Stigen är smal och växtligheten frodig. Vissa sträckor går man under lövtak.

Den har vuxit sig meterstor trots det relativa dunkel som råder här.

Men det kommer att bli ännu mörkare utmed denna stig. De höga träden har ännu inte slagit ut.

Typisk vy av stigen.

Albrunna lund är inte bred, här bara något hundratal meter. Nere i högra hörnet skymtar alvaret, upptill ser vi åkrarna mot väster och Kalmarsund.

Vi tittar åt sydväst.

Vy åt nordväst. Längst till höger Cementas höga skorstenar.

Här mynnar den smala stigen ut på den äng som avslutar södra slingan av lunden.

Samma äng som ovan men i ett annat perspektiv. Alvaret väntar till vänster om muren.

Från vänster: Alvaret, ängen, lunden, åkrarna, Kalmarsund. Om man slår sig ned vid bordet kan man njuta av en nästan hundraprocentig tystnad.

Ängen mot väster. Här, i början av maj, hade de höga träden ännu inte slagit ut. De tuvor du ser på ängen är alla stånd av arontorpsros.

Arontorpsros eller våradonis. I Sverige finns den bara på Gotland och Öland. Den slår endast ut i solsken, nattetid ”blundar” den. Mycket giftig.

Nästan halvmeterhögt bestånd av arontorpsros. Personligen tycker jag inte att den är vacker, snarare originell.

En av de många tusen gullvivor som finns både på ängen och utmed stigen. Och som allt växande är strävan uppåt, uppåt, uppåt…

Mot norr ser vi Kalmarsund och Cementa till vänster. Längst till höger Cementas kalkstensbrott med sina lodräta borrade och sprängda bergssidor.

Taggad ,

förenkla slitet med rawbilder

Vi gick delar av Bergstigen i Degerhamn häromdagen. Halv storm och kallt trots sol. Fotografiskt var vädret en mardröm med gigantiska kontraster. Räddningen blev RAW. Många av dagens kameror har möjligheten att ta både RAW- och JPG-bilder, även samtidigt. Har du en sån kamera är mitt tips att använda båda. JPG-bilderna behöver bara mindre ingrepp i nåt bildbehandlingsprogram. RAW-bilderna är värre. Dem måste man slita med för att få stuns i. Å andra sidan klarar RAW det JPG inte mäktar med, exempelvis groteska under- och överexponeringar, stora kontraster, ”förödande” motljus.

Det har aldrig tagits så många foton som nu. Tyvärr har bilder blivit en slit-och-släng-vara. Många foton försvinner, raderas, sumpas på grund av ointresse och okunskap. Mitt tips blir att spara RAW-versionerna och använda – och kanske sumpa – JPG-bilderna. Vad som än händer JPG-bilderna har du en enastående backup i RAW-skotten. Först då bilder sparas på ett säkert sätt blir de historiskt värdefulla – för kommande generationer.

Att spara foton är enkelt. Är du en då-och-då-knäppare kan du lagra i molnet. I exempelvis Google Drive och One Drive kan du gratis lagra 15 GB. För modest slant går utrymmet att utöka nästan hur mycket som helst. Det finns även många andra ”molnaktörer” som för en billig penning lagrar dina foton. Ett tredje råd är dock att välja en av de större och kända. ”Småpotatisarna” kan bli kortlivade och plötsligt ta sin Mats ur skolan utan att säga ett varningens pip. Plåtar du intensivt är dvd och hårddiskar enkla lösningar.

Eftersom RAW kräver mycket mera bildbehandlingsjobb än JPG gäller det att ta vara på de programfinesser som kan underlätta slitet. I mitt PhotoShop CS4 har jag till nedanstående bilder använt det fantastiska och tidsbesparande kommandot Skript. Genom det och egenkonstruerade funktionsmakron kan jag få programmet att göra i stort sett vad som helst – helt utan min medverkan. Jag kan alltså gå och käka middag medan progget exempelvis storleksförändrar, lägger ramar, lägger till copyrightinformation, skärper och spar. Under tiden för en normal middag brukar programmet hinna med ett hundratal bilder. Metoden är mumma för dig som tar många bilder men inte vill lägga allt för mycket tid på bildbearbetning. Med välgjorda makron kan man nå ”nästan lika bra resultat” som i ett helt manuellt jobb.

Tilläggas bör att jag gör en mycket enkel ”förbehandling” – främst nivåjustering – i ett program som heter Bridge. Sen får PhotoShop ta över.

Kommandona hittar du här:
Arkiv
Skript

Bildarbetare (i den kan du lägga in dina funktionsmakron)

Denna bild hade knappast kunnat bli bra som JPG. Men i RAW och med hjälp av en hotshoeblixt blev den verklighet. Som synes är kontrasterna enorma – vilket ger bilden en viss dramatik.

Till Bergstigens dalar nådde inte solen. Där härskade en kall ljusbild med diskreta valörer av blått och grönt. 

Jo då, det finns lodräta stup även på ”pannkakan Öland”. Bergstigen vintern 2013 kan du se här.

Längst ned i en av Bergstigens många dalar finns en trolsk vattensamling. För att få lite värme i detta motiv i skugga brassade jag av en kraftig blixt. Den skapade liv i förgrundsgräset och förstärkte vattenglittret. 

Sandkullar på Jylland? Nej, Ölandsfjällen kan faktiskt vara så branta att de är svåra att bestiga.

Här var det ”kolkällare”. Men med blixt + RAW blir bilden ok. Bergstigen i vinterkläder kan du se här.

Kan man ha nytta av en blixt på 30 meters avstånd? Ja, som upplättningsljus kan den fungera till och med på ännu större avstånd. Här skapar blixten en intressantare förgrund och gör så att min fru överhuvud taget syns. Utan blixten hade hon förblivit ”sotare i kollager”.

Gröna löv i mars? Ja, men fråga mig inte vad busken heter. Blixt i motljus.

Ett av Bergstigens mest dramatiska partier.

I JPG hade den mörka delen av denna bild sannolikt blivit sotsvart. I RAW finns större möjligheter att få döda partier att berätta nåt…

Tyvärr var vattendjupet denna dag för stort för att genomföra en spontan grottexpedition. Utan blixt hade grottan inte synliggjorts. Nu mätte jag ljuset i bildens ljusaste parti, ställde ned exponeringen ett steg, riktade blixten mot grottan och fyrade av i ett härligt motljus.

Motljus, ja… Nästan alla kullar här är bevuxet slagg från tidigare kalk- och alunbruk som haft verksamhet här.

En av flera fristående kalkugnar utmed stigen. Denna ugnsvägg låg i djup råskugga men fick liv tack vare blixten.

Delar av ugnsväggen har kalvat. Färggrannare kalvar är svåra att finna.

Taggad , ,

kvarnbacken

kvarnbacken_13

Tät, grov granskog på Öland!? Du skojar? Nej, den finns faktiskt. Och den är så tät att man mörka februaridagar måste orientera med pannlampa . Nä, nu överdrev jag men som tidigare bonde i Jämtland ska sägas att Ölandsgranen är nästan lika stor och grov som sina norrländska kusiner.

Vi gick från Borgs ängar vid Gråborg och S:t Knuts kapell. Målet var Kvarnbacken. Även mitt på dagen var det ont om ljus. Kameran krävde 200 till 800 ISO och ofta en fura eller björk som stativ.

kvarnbacken_01Den knappt tre kilometer långa promenixen är hyfsat stakad.

kvarnbacken_10Etta med bra tak uthyres snarast.

kvarnbacken_12Så snart ett träd ger vika etablerar sig mossan.

kvarnbacken_02Vid roten såg vi murgröna på trädet bakom björken. Men vad som vuxit sig så våldsamt grönt och friskt 10 meter upp vet i 17…

kvarnbacken_03En vacker björkbläckfisk.

kvarnbacken_04Granarna ökar i antal ju närmare Kvarnbacken vi kommer.

kvarnbacken_05Här och var ligger rejäla spänger. Denna led är inga som helst problem att gå. Men i rullstol blir det svårt.

kvarnbacken_06Snart går vi in i natta…

kvarnbacken_11– Ju större dom är, desto tyngre faller dom, sa redan Jack Dempsey. Och här i blandskogen stämmer devisen.

kvarnbacken_07Vi går över flera bäckar med kristallklart vatten.

kvarnbacken_08Efter den mörka granskogen kommer en stor öppning. Och längst bort anar vi en mur…

kvarnbacken_09I teleobjektivet ser vi muren. Det sägs att här finns Ölands vackraste murar. I kommande inlägg tittar vi närmare på både Kvarnbacken och dessa Ölands vackraste murar…

Taggad , ,

Vandra med Alvarsamt2

Den här gången går vi från västra sidan Sydöland till den östra – till Schäferiängarna. Och sen går vi tillbaka…

häxhusen

De kallas häxhus. Vandrar eller cyklar du mellan Södra bruket och Albrunna ligger de mitt framför näsan om du tittar åt havet. Men inte alla ser dem, inte alla känner till dem.

Vandra med Alvarsamt2 och bekanta dig med dessa tragiska minnen från en galen tid.

vandra med alvarsamt2

I dag promenerar – eller snarare – klättrar vi till Gräbbnakärr. Sägnen säger att en liten flicka drunknade i den för många många år sedan. Om sägnen är sann vet ingen med säkerhet – som med så mycket annat här i livet.

Tag ett djupt andetag, slå på högtalarna och sparka igång videon!

Taggad , , ,
Annonser